Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193011931 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

1930-02-11 · 36 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1930:9a, Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193011931 av utgifterna för kapitalökning i avseende å postverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 Ä.

1

Nr 9 A.

Atikom till riksdagens kansli den 11 februari 1930 kl. 2 e. m.

Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193011931 av utgifterna

för kapitalökning i avseende å postverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk.

(4:e avd.)

Postverket.

l:o) Uti den till riksdagen den 3 januari 1930 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1930/1931 bär

Kungl. Majit i avseende å postverket (punkt 1 av det vid propositionen under

rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 3» fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att

till inköp av inventarier för postverkets behov för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett reservationsanslag av 800,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 9—14 i åberopade

statsrådsprotokollet.

För inköp av inventarier för postverkets behov hava för budgetåren 1927/

1930 anvisats respektive 700,000, 900,000 och 800,000 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Liksom under de senaste åren i allmänhet varit fallet, avser generalpoststyrelsens

anslagsäskande i huvudsak dels tillgodoseende av det inventariebehov,

som sammanhänger med poströrelsens normala utveckling, och dels anskaffande

av maskiner och andra tekniska hjälpmedel, vilka möjliggöra ett

ändamålsenligare bedrivande av poströrelsen samt ett nedbringande av driftkostnaderna.

Vad angår den av styrelsen anordnade postdiligenstrafiken, synes densamma

hava bedrivits på ett sätt och med ett ekonomiskt resultat, som -—- frånsett de

fördelar i övrigt, som därmed äro förbundna — torde kunna betraktas såsom

tillfredsställande, då postverkets kostnader för posttransporterna därigenom

kunnat i viss mån nedbringas.

Av den lämnade utredningen framgår, att vid ingången av budgetåret

1929/1930 icke kvarstod någon odisponerad del å inventarieanslaget. Någon

större besparing å anslaget lärer, såsom generalpoststyrelsen framhållit, icke

Inköp av

inventarier

rör postverkets

behov.

[1].*

* Hänvisar till punkt i statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. G sami. 9 A haft. (Nr 9 Al)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Utskottets

yttrande.

Posthusbyggnad

i

kvarteret

Blåm unnen

i Stockholm.

[2.]

heller kunna påräknas viel ingången av nästkommande budgetår. Med hänsyn

härtill och då generalpoststyrelsens beräkning av erforderligt anslagsbelopp för

nästkommande budgetår synes mig vara utförd med tillbörlig försiktighet, anser

jag mig böra biträda styrelsens förslag, enligt vilket anslaget skulle upptagas

till samma belopp som för innevarande budgetår eller 800,000 kronor.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till inköp av inventarier för postverkets

behov för budgetåret 1930/1981 anvisa ett reservationsanslag

av 800,000 kronor.

2:o) Kungl. Majit har (punkt 2) föreslagit riksdagen att i avbidan på den

proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till posthusbyggnad

i kvarteret Blåmannen i Stockholm för budgetåret 1930/1931 beräkna ett reservationsanslag

av 900,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 16 januari 1930 till riksdagen avlåten

proposition, nr 25, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att dels godkänna såsom bilaga vid statsrådsprotokollet fogat, mellan

generalpoststyrelsen och Stockholms stads fastighetsnämnd den 29 november

1929 upprättat kontrakt i fråga örn byte av vissa markområden i kvarteren

Posthornet och Blåmannen å Norrmalm i Stockholm m. m.; dels ock till posthusbyggnad

i kvarteret Blåmannen i Stockholm för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett reservationsanslag av 900,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sistnämnda statsrådsprotokoll.

Med bifall till Kungl. Majlis proposition, nr 247, medgav 1927 års riksdag,

att fastigheten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i Stockholm — vilken

fastighet är belägen utmed Klara Norra Kyrkogata mitt emot centralposthuset

-—- finge förvärvas för postverkets räkning på de villkor, som angivits i

ett i ämnet upprättat köpekontrakt. Köpeskillingen utgjorde enligt kontraktet

650,000 kronor. För köpeskillingens gäldande har 1928 års riksdag anvisat

ett reservationsanslag å nämnda belopp.

I sin skrivelse den 27 augusti 1929 angående anslagsäskanden för budgetåret

1930/1931 till kapitalökning för postverket har generalpoststyrelsen upptagit

frågan örn uppförande av en byggnad på förevarande tomt.

Styrelsen har därvid till en början anfört, att styrelsen, då den år 1927

avgav sitt förslag i nyssberörda fråga, tänkt sig, att med de förändrade och

utökade lokaler, som i samband med andra lokaldispositioner inom centralposthuset

ställts till förfogande för styrelsens femte byrå — den byrå, å vilken

postsparbanks- och postgirogöromålen handläggas -—• det skulle dröja åtminstone

några år framåt, innan styrelsen behövde framlägga förslag örn att taga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

3

i anspråk den nya fastigheten för femte byråns räkning. Emellertid hade

utvecklingen av postgiro- och postsparbanksrörelsen skett i så betydligt mycket

hastigare tempo än beräknats, att generalpoststyrelsen, för att kunna på ett

nöjaktigt sätt tillgodose femte byråns lokalbehov, funne sig nödsakad att redan

nu göra framställning örn avlåtande av proposition till 1930 års riksdag om

uppförande av nybyggnad å tomten nr 12 och 13 i kvarteret Blåmannen i.

Stockholm.

Ritningar till det ifrågasatta nybygget hava på generalpoststyrelsens uppjdrag

utarbetats av professorn E. Lallerstedt samt bifogats styrelsens skrivelse.

Byggnaden har enligt styrelsen planerats med beaktande så långt möjligt

av de förhållanden, som kunna tänkas inträffa, därest i en framtid poströrelsen

kommer att kräva inköp för postverkets räkning av angränsande

tomter inom kvarteret Blåmannen och uppförande därå av tillbyggnader till

den nu planerade nybyggnaden. Inom sistnämnda byggnad erfordras ej installation

av särskild centralvärmeanläggning, utan byggnaden kan uppvärmas,

genom anknytning till den befintliga centralvärmeanläggningen i centralposthuset.

Såsom generalpoststyrelsen påpekat, ställer sig en sådan anordning

givetvis ekonomiskt fördelaktig med hänsyn till såväl anläggnings- som driftkostnaderna.

Av ritningarna till nybyggnaden framgår, att densamma skulle

uppföras i två källarvåningar samt därutöver till delvis fem våningars höjd.

Genom huset i dess helhet skulle leda en trappa med hiss, från undre källarvåningen

till våningen 4 trappor upp ytterligare en trappa med personhiss

samt från övre källarvåningen till våningen 5 trappor upp en paternosterhiss.

Beträffande kostnaderna för byggnadsföretaget innehåller generalpoststyrelsens

framställning med därvid fogade beräkningar i huvudsak följande:

Kostnaderna för rivning av befintliga byggnader å tomten i kvarteret Blåmannen

samt för uppförande av ett posthus å sagda tomt ävensom för anordnande

av förbindelseleden mellan centralposthuset och det nya huset med därav

föranledd ändring av vinden i centralposthuset hava av professorn Lallerstedt

beräknats till sammanlagt 1,540,000 kronor.

Denna summa fördelar sig på följande huvudposter: Kronor.

Byggnadskostnader m. m. för nybyggnaden.................... 1,296,000

Gatuöverbyggnaden mellan centralposthuset och nybyggnaden.... 82,000

Ombyggnader inom centralposthuset, sammanhängande med dels

gatuöverbyggnaden, dels mindre påbyggnad av centralposthusets

vindsvåning, dels framdragandet av rörledningar genom sistnämn
-

da hus ................................................ 57,000

Gatukulvert för rörledningar ................................ 6,000

Värmeanläggning m. m.:

Värme- och ventilationsanläggningen inom nya posthuset 42,000

Huvudledningar från den befintliga värmecentralen jämte

övriga arbeten för anslutning till densamma........ 12,000

Sanitär anläggning ................................ 45,000 99,000

Summa kronor 1,540,000

Totalkostnaden för tomt och byggnad skulle alltså komma att uppgå till

2,190,000 (650,000 + 1,540,000) kronor. Genom byggnadsföretagets realise
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

rande skulle postverket erhålla kontorslokaler om 4,639 kvadratmeter, förrådslokaler

i källare om 2,508 kvadratmeter, en bostadslägenhet örn 2 rum

och kök samt lunchlokaler örn 370 kvadratmeter. Enär fastigheten komme

att nyttjas uteslutande för postverkets drifts omedelbara behov, skulle densamma

icke bliva föremål för beskattning. Omkostnaderna i framtiden för

fastigheten kunna därför uppskattas till högst 2 % av fastighetens värde,

Med en beräknad ränta av 5 % å nedlagt kapital blir årshyran för samtliga

i byggnaden inrymda lokaler 153,300 kronor (7 % av 2,190,000). För bostadslägenheten

kan beräknas en årshyra av 1,000 kronor. Därest för förrådslokalerna

i källarna räknas med en tredjedel så hög hyra per kvadratmeter

som för övriga lokaler —- med undantag för bostadslägenheten — skulle

alltså postverkets omkostnader för lokalerna kunna sättas till: för förrådslokalerna

21,783 kronor per år och för övriga lokaler 130,517 kronor per år,

motsvarande alltså 8 kronor 68 öre respektive 26 kronor 4 öre per kvadratmeter.

Då hyrorna i den allmänna marknaden inom här ifrågavarande stadsdel,

för lokaler likvärdiga med de nu omhandlade, ligga avsevärt över nyssnämnda

hyresbelopp, lärer någon anmärkning mot byggnadsföretagets ekonomiska

innebörd icke kunna med fog framställas.

Byggnadsstyrelsen har meddelat, att styrelsen icke hade något att erinra

mot förslaget. De till 1,540,000 kronor beräknade byggnadskostnaderna syntes

emellertid styrelsen väl knappt, tilltagna och förutsatte iakttagande av den

största sparsamhet vid byggnadens uppförande.

I samband med förevarande byggnadsförslag har mellan generalpoststyrelsen,

under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena,

samt Stockholms stads fastighetsnämnd, under förbehåll av stadsfullmäktiges

godkännande, å andra sidan, upprättats /contrakt i fråga om visst markbyte

m. m. Enligt avtalet — vilket godkänts av Stockholms stadsfullmäktige —

skulle generalpoststyrelsen till staden med full äganderätt överlåta vissa å en

kontraktet bifogad karta betecknade, utmed Bryggaregatan, Mästersamuelsgatan

och Klara Norra Kyrkogata belägna delar, tillhopa utgörande omkring

610 kvadratmeter, av kvarteret Posthornet samt av tomten nr 12 och 13 i kvarteret

Blåmannen, mot det att staden till styrelsen med full äganderätt överlåter

den del av Klara Norra Kyrkogata, i areal innehållande omkring 65

kvadratmeter, som skulle komma att överbyggas med en förbindelseled mellan

centralposthuset och den föreslagna nybyggnaden. Styrelsen skulle enligt avtalet

befrias från den skyldighet att utgiva gatumarksersättning beträffande

förevarande tomter, som eljest enligt gällande lag skulle åligga styrelsen på

grund av stadsplaneändringens genomförande.

Ifrågavarande kontrakt är av följande lydelse:

Under förutsättning att för kvarteren Posthornet och Blåmannen å Norrmalm

här i staden ändring av stadsplanen varder vederbörligen fastställd i

huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som finnes närmare angivet

å en av stadsplanekontoret den 22 oktober 1929 upprättad, med Pl. 745 betecknad

karta jämte tillhörande beskrivning, är emellan kungl, generalpoststyrelsen,

under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande,

å ena, samt Stockholms stads fastighetsnämnd, under förbehåll av stadsfullmäktiges

godkännande, å andra sidan, upprättat detta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

5

KONTRAKT.

1 :o.

Kungl, generalpoststyrelsen överlåter till Stockholms stad med full äganderätt

dels de delar av kvarteret Posthornet, som å bifogade, av förste ingenjören

G. Ernst Eggert den 2 november 1929 upprättade karta äro betecknade

med röd färd, innehållande i areal tillhopa omkring 345 kvadratmeter, dels

de delar av tomten nr 12, 13 i kvarteret Blåmannen, vilka å samma karta äro

betecknade med röd färg, i areal innehållande tillhopa omkring 265 kvadratmeter,

mot det att staden till generalpoststyrelsen med full äganderätt överlåter

den del av Klara Norra Kyrkogata, vilken å samma karta betecknas

med blå färg, i areal innehållande omkring 65 kvadratmeter samt på följande

villkor i övrigt.

2:o.

Snarast möjligt efter det förenämnda ändringsförslag blivit fastställt, skola

kontrahenterna göra framställning till byggnadsnämnden om sådan tomtindelning,

att den enligt mom. l:o överlåtna marken varder vederbörligen avskild.

Samtliga kostnader för dessa förrättningar saint för mätning av de vid tomtindelningen

bildade nya tomterna skola betalas av staden ensamt.

3:o.

Genom detta kontrakt överlåten mark tillträdes av den nya ägaren första

dagen i tredje månaden efter det att de i mom. 2:o här ovan avsedda tomtindelningsförrättningarna

blivit vederbörligen fastställda.

4:o.

Ä den i mom. 3:o här ovan bestämda tillträdesdagen skall vardera kontrahenten

till motkontrahenten avlämna överlåtelsebrev å den mark, han genom

detta kontrakt avstår, varjämte generalpoststyrelsen skall överlämna för

de till staden överlåtna områdenas lagfarande nödiga åtkomsthandlingar samt

bevis, att de icke äro med inteckning besvärade.

Vardera kontrahenten betalar kostnader för lagfart å den egendom, han genom

detta avtal förvärvar.

5 :o.

Generalpoststyrelsen frikallas från den skyldighet att utgiva sådan gatumarkersättning

beträffande tomten nr 1 i kvarteret Posthornet och tomten nr

12, 13 i kvarteret Blåmannen, vilken eljest enligt gällande lag skulle åligga

styrelsen på grund av ovannämnda stadsplaneändrings genomförande.

6:o.

Staden berättigas att utan ersättning för all framtid som gata nyttja marken

inom de områden, som å förutnämnda, av förste ingenjören G. Ernst Eggert

upprättade karta äro betecknade med Zi och Za, och att sålunda däri nedlägga

och bibehålla nödiga ledningar, dock med skyldighet för staden att

såsom gata ordna och underhålla ifrågavarande områden.

Det skall åligga generalpoststyrelsen att inom tre år från tillträdesdagen

räknat hava på sin bekostnad borttagit den trappanläggning, som nu finnes

vid Bryggaregatan på det å kartan med Z2 betecknade området, samt ordnat

å området befintlig byggnad enligt nu föreslagna stadsplanebestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

7 :o.

Hava detta kontrakt och den däri förutsatta stadsplaneändringen icke blivit

före den 1 januari 1930 godkända av stadsfullmäktige genom beslut, som varder

vederbörligen fastställt, eller hava Kungl. Maj :t och riksdagen icke före

den 1 maj 1930 godkänt kontraktet eller har Kungl. Maj :t icke före den 1 juni

1930 fastställt här ifrågavarande stadsplaneändring skall detta kontrakt anses

hava till alla delar förfallit.

Härav äro två likalydande exemplar upprättade.

Stockholm den 29 november 1929.

Kungl. Generalpoststyrelsen

ANDERS ÖRNE.

Gustaf Kihlmark.

Teodor Julin.

På fastighetsnämndens vägnar:

HARRY SANDBERG.

M. Sellberg.

Bevittnas: •

Alice Hallberg. K. Lindqvist.

Departementschefen har för egen del erinrat örn behovet att snarast bereda

nya, avsevärt utökade lokaler för generalpoststyrelsens femte byrå, omfattande

postgiro- och postsparbankskontoren. I nybyggnaden •— vilken genom

en gatuöverbyggnad skulle direkt förbindas med nuvarande centralposthuset —•

skulle postgirokontoret erhålla tillräckliga och ändamålsenliga lokaler med erforderliga

utvidgningsmöjligheter. Samtidigt skulle postverkets behov av ökade

förråds- och lagerutrymmen bliva väl tillgodosett. För postsparbankskontoret

skulle slutligen åstadkommas rymliga och i övrigt tjänliga utrymmen

genom övertagande i huvudsak av de lokaler, vilka nu disponeras av postgirokontoret.

I avseende å generalpoststyrelsens av byggnadsstyrelsen godtagna

utformning av nybyggnadsförslaget syntes erforderlig enkelhet och sparsamhet

hava iakttagits. De genom generalpoststyrelsens försorg upprättade kostnadskalkylerna

för byggnadsföretaget, slutande å en kostnadssumma av

1,540,000 kronor, jämte köpeskillingen för tomten med nuvarande byggnader

— 650,000 kronor — syntes representera ett efter skälig hyresberäkning fullt

räntabelt värde.

Enligt vad utskottet iakttagit vid avlagt besök å den för ifrågavarande nybyggnad

avsedda tomten, befinna sig därvarande byggnader i ett så förfallet

tillstånd, att deras rivning under allra närmaste tiden under alla omständigheter

lärer bliva oundviklig.

Utskottets Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser utvidgning av centralpostkontorets

yttrande. lokaler genom nybyggnad å den för ändamålet inköpta tomten på andra sidan

av Klara Norra Kyrkogata. Byggnadskostnaden har beräknats till 1,540,000

kronor.

Utskottet vill tillstyrka, att förevarande förslag, liksom ock det i samband

därmed uppgjorda avtalet med Stockholms stad om viss tomtreglering m. m.,

av riksdagen godtages.

Av erforderliga anslagsbeloppet 1,540,000 kronor skulle 900,000 kronor

anvisas å 1930/1931 års riksstat och återstoden för ett följande budgetår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

statsutskottets vtlåtande Nr 9 A.

7

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) godkänna vid statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 16 januari 1930 fogat, mellan generalpoststyrelsen

och Stockholms stads fastighetsnämnd den 29 november

1929 upprättat kontrakt i fråga örn byte av vissa markområden

i kvarteren Posthornet och Blåmannen å Norrmalm i Stockholm

m. m.;

b) till posthusbyggnad i kvarteret Blåmannen i Stockholm

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av

900,000 kronor.

3:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3) hemställer utskottet,

att riksdagen må till inköp för postverkets räkning av fa- fastigheter.

stigheter, vilkas förvärvande icke utan synnerlig olägenhet [3_]

kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 80,000

kronor.

4:o) Kungl. Majit har (sid. 16—25 av åberopade statsrådsprotokollet) be-Uppehållanrett

riksdagen tillfälle uttala sig beträffande en uppkommen fråga om anskaff- ''pösttra-*

ning för postverkets räkning av en ny ångare för uppehållande vintertid av liven mellan

posttrafiken mellan Öland och fastlandet. fastlandet.

I samband härmed har i två likalydande motioner, väckta den ena inom

första kammaren, nr 71, av herr P. Nilsson i Gränebo m. fl. och den andra inom

andra kammaren, nr 140, av herr K. Wirsell m. fl., hemställts, att riksdagen

ville som sin mening uttala, att till generalpoststyrelsens disposition måtte

ställas ett belopp av 350,000 kronor av postverkets förnyelsefond för anskaffande

av ett nytt isbrytande postångfartyg till fortsatt uppehållande av förbindelsen

mellan fastlandet och Öland.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Under månaderna december—april ombesörjes den reguljära förbindelsen

mellan Öland och fastlandet genom postverkets ångare Öland, som trafikerar

linjen Kalmar—Färjestaden med tre turer fram och åter å söckendagar samt

med en tur fram och åter sön- och helgdagar. Den övriga delen av året upprätthålles

trafiken av ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund, som för ändamålet

trafikerar olika linjer mellan ön och Kalmar.

I anslutning till framförda krav från öborna om insättning från postverkets

sida av en mera modern vinterbåt har generalpoststyrelsen i en till Kungl.

Majit ställd skrivelse av den 27 augusti 1929 gjort framställning örn att ett

belopp av 350,000 kronor av verkets förnyelsefond måtte ställas till förfogande

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

för anskaffning av ett nytt isbrytancle ångfartyg med en maskinstyrka av

cirka 700 hästkrafter. Aven om postångaren Öland ej befunne sig i ett så

bristfälligt skick, som av öborna gjorts gällande, vore det dock riktigt — framhålles

i skrivelsen — att fartyget, efter att hava i nära 50 år gått i påfrestande

vintertrafik, ej längre kunde motsvara de krav, som numera böra ställas

på ett denna led trafikerande fartyg. Maskinstyrkan, 350 hästkrafter, vore

otillräcklig för vintertrafik. Med den anhopning av gods, som vissa tider

inträffade, bleve det för passagerarna avsedda utrymmet alltför otillräckligt.

Oavsett detta vore det emellertid redan på grund av fartygets ålder nödvändigt

att taga under övervägande, huruvida fartyget skulle ersättas nied ett

nytt fartyg eller den av statsverket bedrivna trafiken nedläggas. I detta avseende

har generalpoststyrelsen vidare anfört följande.

. Redan år 1911 väcktes frågan örn trafikens överlåtande på ett enskilt bolag,

i det att ångfartygsaktiebolaget Kalmarsund, som ju uppehåller förbindelsen

mellan Färjestaden och Kalmar under de tider, då postångfartyget Öland icke

är i verksamhet, sagda år hemställde att få övertaga vinterpostföringen mellan

Kalmar och Färjestaden. Inför det enhälliga och kraftiga motstånd, som av

ölandsbefolkningen restes mot förslaget, fann emellertid bolaget lämpligt återtaga

sin framställning. Den ståndpunkt, Ölands befolkning vid nu nämnda

tillfälle intog och som den alltjämt synes intaga, är givetvis förestavad av oro

för att bemälda bolag, som, därest postångfartyget Ölands trafik nedlägges,

bleve allenahärskande å traden, skulle utnyttja denna sin maktställning till

ett uppdrivande av frakttaxorna. Vidare befarar ölandsbefolkningen, att vintertrafiken

— vilken är ojämförligt mycket kostsammare än sommartrafiken

~ skulle vid otjänlig väderlek eller svårare isförhållanden komma att under

längre eller kortare tider ligga nere, i varje fall icke ombesörjas med samma

regelbundenhet och precision som hitintills medels postångfartyget Öland. Befolkningens

gamla krav på en billig och säker vinterkommunikation till och

fran fastlandet skulle, fruktar man, bliva äventyrat.

Ett sedermera fran bolaget gjort förnyat erbjudande om övertagande av

trafiken å traden ifråga fann Kungl. Majit den 12 maj 1922 icke böra föranleda

vidare åtgärd.

torde näppeligen kunna göras gällande, att flugan örn trafikens överlåtande

på ett enskilt företag numera kommit i ett annat länge än det, vari

den befann sig år 1922 och tidigare. En ny postångare kräves, betydligt större

och starkare än den nu använda, men några skäl hava icke framkommit, varför

staten skulle nedlägga en trafik, som pa en hel landsändas enhälliga önskan

av staten igångsatts och som uppehållits i snart 50 år.

Det är givet, att generalpoststyrelsen icke betraktar trafikens fortsatta ombesörjande

av generalpoststyrelsen såsom den enda möjliga och nödvändiga

formen för uppehållande av postförbindelserna mellan Öland och fastlandet.

I detta fall som i andra har generalpoststyrelsen naturligtvis möjlighet att

överlåta postföringen åt den enskilda företagsamheten. Men generalpoststyrelsen

kan icke finna det vara med vare sig statens eller postverkets intressen

fö renligt, att, när trafiken, efter att en längre följd av år hava varit för verket

förlustbringande, börjar stiga och lämnar ett för statsverket gott ekonomiskt

resultat, upphöra med statsdriften. En annan för postverket betydelsefull synpunkt

i fall som förevarande är att postförbindelsen uppehälles på ett säkert

och tillförlitligt sätt. Låt vara å ena sidan, att man icke behöver hysa så

stora, farhågor, som framkommit från ölandsbefolkningens sida, för att ett

enskilt företag skall vid större ishinder eller för sjöfarten svår väderlek in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutshottets utlåtande Nr 9 A.

9

ställa turerna för att icke utsätta sin materiel för alltför stor risk oell åsamka

företaget en ej oväsentlig driftförlust, så lärer dock, å andra sidan, dylika

farhågor icke böra lämnas helt ur räkningen.

Med bortseende från tre år, vilka belastas av särskilt stora utgiftsposter —

år 1898 för insättning av nytt maskineri i fartyget samt åren 1919 och 1920

för verkställd genomgripande reparation av detsamma, föranledd av åläggande

från fartygsinspektionen i samband med sjövärdighetsbesiktning — visar

det sig nämligen, att för de 40 första åren (1883—1922) av fartygets verksamhet

utgifterna överstigit inkomsterna nied i medeltal något över 19,000

kronor årligen. Då å inkomstsidan icke upptagits något belopp för postföringens

ombesörjande, får alltså i verkligheten det belopp, med vilket utgifterna

överstigit inkomsterna, anses såsom verkets utgifter för postbefordringen; och

stämmer alltså detta belopp mycket väl nied den summa, som Kalmarsundsbolaget

år 1921 för en tioårsperiod påfordrat för postföringens utförande under

vintertiden.

För åren efter 1922 kan generalpoststyrelsen, på grund av trafikstegringen

och vissa vidtagna åtgärder, uppvisa ett betydligt bättre driftresultat för postångfartyget,

nämligen för

år 1923 ..............+ 2,128: 8i kronor

* 1924 ..............+ 1,204: :e »

» 1925 .............+ 6,942: 71 »

» 1926 ..... + 2,277: 41 »

» 1927 ..............+ 3,764: 3 6 »

» 1928 ..............+ 14,812: 81 »

Vad angår år 1925 är att märka, att detta år bland kostnaderna för fartyget

avförts en särskilt stor summa, 16,000 kronor, för reparation. För erhållande

av en riktig uppfattning av driftresultatet må fasthållas, att fartyget under

alla år ombesörjt postförbindelsen vintertiden mellan Öland och fastlandet utan

att därför hava tillgodoförts någon som helst ersättning. Tages hänsyn härtill,

måste det ekonomiska resultatet av fartygets verksamhet under nu ifrågavarande

år betecknas såsom synnerligen gott.

I detta sammanhang må vidare erinras om, att i omkostnaderna för fartyget

ingå avsevärda belopp för reparation, vilka reparationer, med högst få och

obetydliga undantag, utförts å flottans varv i Stockholm, som gottskrivit sig

en ej oväsentlig vinstprocent. Denna vinstprocent utgör givetvis icke någon

utgift för staten.

Generalpoststyrelsen har vid kalkylerandet av driftresultatet för den nya

ångaren utgått ifrån, att ångfartygets vinterseglation skulle utsträckas att

omfatta jämväl noveniber månad och fartyget sålunda komma att uppehålla

förbindelsen mellan Öland och fastlandet under tiden november—- april eller

lika lång tid som fallet var, då det nuvarande fartyget ursprungligen insattes

i trafik.

Nedanstående sammanställning utvisar det ekonomiska resultatet — sådant

generalpoststyrelsen beräknar detsamma — av det nya postångfartygets verksamhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Inkomster.

Passagerare och fraktavgifter......

kronor 87,000: —

Utgifter.

Avsättning till förnyelsefond; 4 % å

„ 350,000 kronor............kronor 14,000: —-

Ärligt underhåll............ » 8,000: —

Avlöningar.............. » 22,650: —

Övriga omkostnader.......... > 39,350: — » 84,000: —

Överskott kronor 3,800: —

Till grund för beräknande av det nya fartygets årliga inkomster har lagts

medeltalet av det gamla fartygets passagerare- och fraktavgifter under sista

5-årsperioden (1924—1928). Ett dylikt beräkningssätt måste under alla förhållanden

betecknas såsom synnerligen försiktigt, då ju trafikinkomsterna på

grund av den allmänna utvecklingen av traktens ekonomiska liv under nämnda

5-årsperiod uppvisat en betydande stegring år från år samt all anledning finnes

till förmodan, att stegringen kommer att fortgå allt vidare.

Den ökning av inkomsterna, som är att motse i och med seglationsperiodens

utsträckning över november månad, är beräknad med den kännedom, generalpoststyrelsen

äger rörande trafiken under denna del av året.

I nu förevarande ärende har kommerskollegium avgivit utlåtande den 11 oktober

1929 och därvid överlämnat yttrande av länsstyrelsen i Kalmar län, vilken

lämnat intresserade tillfälle att uttala sig i ämnet. Kommerskollegium

erinrar örn nyssnämnda utredning samt framhåller, att det från enskilt håll

förelåge ett till synes fullt acceptabelt erbjudande örn övertagande av ifrågavarande,

till sin huvudsakliga del för den egentliga statsverksamheten främmande

rörelsegren, vars fortsatta handhavande genom statens försorg kunde

beräknas förorsaka statsverket en engångsutgift till belopp av ej mindre än

350,000 kronor och örn vars ekonomiska bärighet i statens hand meningarna

kunde vara delade. Med hänsyn till berörda utredning ansåge kollegium, att

med ett slutligt ståndpunkttagande i det föreliggande ärendet borde anstå.

Det av kommerskollegium omnämnda erbjudandet från enskilt håll att övertaga

ifrågavarande trafik föreligger i en av ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund

till länsstyrelsen i Kalmar län ingiven skrift av den 20 september 1929. I denna

framställning har bolaget föreslagit att posttrafiken vintertid fr. o. m. den

1 december 1930 överlåtes på Kalmarsundsbolaget mot en ersättning av 13,000

kronor per år. Bolaget förbinder sig vidare att upprätthålla trafiken med

samma antal turer dagligen som hitintills postångaren »Öland». Vidare förbinder

sig bolaget att underställa länsstyrelsen de såväl persontaxor som godstaxor,

som skola gälla för trafiken på Färjestaden under tiden 1 december—

30 april.

Vinner detta förslag generalpoststyrelsens godkännande, har — framhålles

det •— bolaget för avsikt att omedelbart låta vid svenskt varv bygga en ny

ångare i överensstämmelse med de ritningar, som redan innan generalpoststyrelsen

gått i författning om ritningar till den av styrelsen ifrågasatta nya

båten uppgjorts för bolagets räkning av den utav generalpoststyrelsen anlitade

konstruktören; att märka vore att de båda fartygen tedde sig i allt väsentligt

lika. Statsverket skulle genom ett dylikt arrangemang dels slippa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

11

riskerna av en trafik, som årligen mäste förorsaka förluster, och allmänheten

vinner enhetlighet i trafiken med de stora fördelar, som äro påtagliga genom

att tre likvärdiga moderna båtar stå till förfogande. Trafikanterna på södra

Öland, som nu disponera »Kalmarsund VII», erhålla i stället som ordinarie

båt »Kalmarsund I», vilket för dessa trafikanter utgör en betydande förbättring,

och slutligen vinnes större enhetlighet för samtliga de med bolaget samtrafikerande

järnvägarna, för vilka betydelsen av samtrafik med ett enda bolag

är påtaglig. o

Enligt generalpoststyrelsens utsago har postångaren »Ölands» årliga underskott

t. o. m. 1920 uppgått till cirka 19,000 kronor, genomsnittligt, men

erkännes samtidigt att vissa år, då förlusten varit betydligt större, denna förlust

icke medräknats, ett beräkningssätt, som ur affärsmässig synpunkt verkar

synnerligen egendomligt. Då Kalmarsundsbolaget haft till

verkliga underskottssiffrorna, äro vi i tillfälle att även i detta fall gendriva

generalpoststyrelsens uppgifter. Postångaren »Ölands» totala underskott

t. o. m. 1920 utgjorde 1,041.356 kronor 35 öre, vilket fördelat per år från

ångarens tillkomst ger en årlig förlust av 28,107 kronor 42 öre. Därvid bör

också anmärkas att under samma tid inga som helst avskrivningar företagits,

eller några hamnumgälder betalats. För ett par år sedan började avskrivningar

verkställas och beräknades ångarens bokförda värde till något över. 125,000

kronor. Saluvärdet torde uppgå till omkring 25,000 kronor, varför vid ångarens

försäljning ytterligare en betydande förlust måste uppstå. När generalpoststyrelsen

utgått från fullständigt missvisande siffror vid beräknande.av

den nuvarande postångarens räntabilitet, har man all anledning att med misstroende

granska de siffror, som legat till grund för beräknande av inkomster

och utgifter för den ångare genralpoststyrelsen i sin underdåniga skrivelse

av den 27 augusti 1929 hemställer örn medel till. .Generalpoststyrelsen beräknar

en inkomst per månad av 14,500 kronor, varvid även november, månad,

under vilken Kalmarsundsbolaget hitintills handhaft trafiken, medtagits. i genomsnittsberäkningen.

Kalmarsundsbolagets inkomster, vari även äro inkluderade

intäkter för samtrafiken, hava för den sista femårsperioden genomsnittligt

uppgått till 11,200 kronor för november månad, varför sålunda generalpoststyrelsens

beräkningar av inkomsten för denna månad äro betydligt

för höga. Då generalpoststyrelsen vid sina utgiftsberäkningar tagit hänsyn

till den gångna tiden, hava följaktligen icke hamnumgälder beräknats. Dessa

utgå fr. o. m. innevarande år även för statens trafikfartyg och belöpa sig till

cirka 1,900 kronor per halvår enbart i Kalmar för ångaren »Öland». Generalpoststyrelsen

beräknar ett årligt överskott av 3,800 kronor, men örn från

detta överskott dragas hamnumgälder med 3,260 kronor utgörande 1,900 kronor

för Kalmar och 1,360 kronor för Färjestaden, samt skillnaden mellan den

verkliga inseglingen under november månad och den av generalpoststyrelsen

förmodade eller 3,300 kronor, visa redan förhandskalkylerna en ren förlust.

Därvid är icke hänsyn tagen till att Kalmarsundsbolaget icke torde utan vidare

släppa en trafik, som bolaget under många, år, utan någon som helst an

märkning, handhaft. Bolaget är givetvis även i sin fulla rätt att ytterligare

förlänga sin trafik på Färjestaden i den utsträckning och med tillämpande av

de konkurrensfrakter bolaget anser lämpligt, vilket säkerligen skulle ytterligare

betydligt reducera inkomstposten i den föreliggande beräkningen. Generalpoststyrelsen

har icke räknat någon ränta på det föreslagna nyförvärvet,

utan förordar endast ett årligt överförande till förnyelsefonden av 4 procent,

som sålunda skulle snart nog ernå önskad storlek.

Länsstyrelsen i Kalman län framhåller i sitt förutnämnda, till kommerskollegium

avgivna yttrande, att fartyget Öland pa ett i stort sett tillfredsställande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

sätt uppehållit vintertrafiken till Öland men att fartyget numera icke kunde

sagås fylla rimliga anspråk från trafikanternas sida; särskilt hade erfarenheten

under sistförflutna vinter ådagalagt, att fartygets maskinstyrka icke

vore tillräcklig för forcerande av kraftig packis. Efter att hava framhållit, att

i saken förelåge berättigade intressen ej blott från den öländska befolkningen

utan även från det angränsande fastlandet och dess invånare, vilka i lika mån

borde tillgodoses, anför länsstyrelsen huvudsakligen följande:

Till avhjälpande av de omhandlade svårigheterna hade generalpoststyrelsen

föreslagit byggande av ett nytt fartyg för en summa av 350,000 kronor, som

skulle tagas ur postverkets förnyelsefond.

Huruvida den kalkyl, styrelsen uppgjort för den ekonomiska bärigheten av

ett sådant fartyg, i verkligheten holle streck, därpå saknade länsstyrelsen för

sin del anledning att nu ingå. Länsstyrelsen ville emellertid påpeka, att, för

att sjöfartsförbindelserna vintertid mellan Kalmar och Färjestaden skulle vara

fullt säkerställda, det torde vara nödvändigt, att en reservbåt, eventuellt det

nuvarande fartyget, ständigt funnes till hands för att vid behov — maskinskada,

olyckshändelse genom grundstötning e. d. — kunna träda in i stället

för det ordinarie fartyget, en omständighet som jämväl torde böra tagas i

betraktande härvidlag.

Ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund hade emellertid nu erbjudit sig att från

och med den 1 december 1930, mot viss årlig ersättning av generalpoststyrelsen,

upprätthålla vintertrafiken mellan Kalmar och Färjestaden med samma

antal turer dagligen, som Öland hittills utfört, samt förbundit sig att underställa

länsstyrelsen såväl gods- som persontaxor. För ändamålet vore bolaget

villigt att låta bygga ett nytt ångfartj^g av samma typ som det av generalpoststyrelsen

föreslagna.

Såsom av generalpoststyrelsens skrivelse inhämtades, hade nämnda bolag

redan tillförene vid ett pär tillfällen ingivit erbjudanden att besörja vinterpostföringen

mellan Öland och fastlandet, men hade dessa framställningar,

huvudsakligen på grund av ölandsbefolkningens motstånd, ej föranlett någon

åtgärd. Såsom motiv för sin önskan, att vintertrafiken till Öland fortfarande

som hittills uppehölles genom statens försorg, hade från nämnda befolknings

sida framhållits, att garantier i annat fall icke funnes dels för att postföringen

och trafiken till fastlandet komme att behörigen uppehållas, då ett enskilt

bolag icke kunde förutsättas vilja, där så krävdes, riskera dyrbar materiel för

att transportera passagerare samt post och övrigt gods vid kritiska tillfällen,

dels ock för att person- och frakttaxor icke oskäligt uppdreves. För att förekomma,

att dylika farhågor skulle besannas, torde det emellertid, enligt länsstyrelsens

förmenande, icke möta några svårigheter att, därest trafiken skulle

upplåtas åt ett enskilt bolag, med detsamma sluta sådant avtal och däri föreskriva

sådana villkor, att betryggande garantier vunnes, dels för trafikens behöriga

upprätthållande och dels för att taxorna hölles inom skälig nivå. I

sistnämnda avseende hade ångbåtsaktiebolaget Kalmarsund, såsom nämnts, förbundit

sig att underställa dessa taxor länsstyrelsens prövning, vilken prövning

emellertid länsstyrelsen ansåge i så fall böra ankomma på Kungl. Maj :t. Därjämte

borde bolaget noga tillförbindas att i fråga om samtrafiken med järnvägarna

å såväl fastlandet som Öland taga all möjlig hänsyn till såväl dessa

som den trafikerande allmänheten i avseende å tidtabeller o. d., en omständighet

som för övrigt givetvis borde tagas i betraktande, även om trafiken ombesörjdes

av postverket.

På grund av vad sålunda anförts och under vitsordande av behovet från det

allmännas sida av insättande av ett nytt kraftigt isbrytande ångfartyg för

uppehållande av post-, gods- och passageraretrafiken vintertiden mellan Öland

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

13

och fastlandet, finge länsstyrelsen för sin elei hemställa, att kommerskollegium

ville hos Kungl. Maj:t föreslå, att åtgärder snarast möjligt vidtoges i sådan

riktning.

Ifråga örn de till länsstyrelsen avgivna yttrandena har i statsrådsprotokollet

omnämnts, att handels- och sjö fartsnämnden i Kalmar på anförda skäl hemställt,

att länsstyrelsen ville avstyrka det av generalpoststyrelsen framlagda

förslaget.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande:

Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan, huruvida denna vintertrafik i

fortsättningen bör upprätthållas av staten eller enskild företagare, torde det

icke böra förbises, att enahanda spörsmål förelåg redan då frågan örn anskaffande

av den nuvarande postångaren behandlades. Såsom framgår såväl av den

av 1881 års riksdag avlåtna skrivelse (nr 22 punkt 14), vari utredning och

förslag i ämnet begärdes, som av statsverkspropositionen till 1882 års riksdag

(sjunde huvudtiteln punkt 17) utgick man då ifrån, att den lösningen borde

i första hand ifrågakomma, att trafiken — visserligen med bidrag av staten —- bedrevs av enskilt företag. Departementschefen anförde, att det otvivelaktigt

skulle vara mera naturligt och för staten fördelaktigt, om det allmänna genom

ett årligt bidrag understödde ett enskilt bolag, som förbunde sig att sörja

för kommunikationens uppehållande. Enär någon antaglig dylik lösning då

icke stod till buds, syntes det emellertid ej återstå annat sätt att tillvägagå

för målets vinnande än att låta det behövliga fartyget anskaffas genom statens

försorg och på dess bekostnad. Den tankegång, som sålunda låg till grund

för bedömandet av frågan örn denna trafikförbindelses inrättande, synes fortfarande

äga giltighet och staten alltså böra träda in först därest det visar sig,

att trafiken icke kan av annan uppehållas på ett fullgott och betryggande

sätt och på för staten godtagbara villkor. Det föreliggande erbjudandet från

enskilt rederi, som även förfogar över erforderlig reservmateriel, synes mig

giva grund för antagandet att förevarande behov skall kunna tillgodoses utan

tillgripande av den av generalpoststyrelsen föreslagna utvägen.

Då det sålunda i närvarande läge icke torde vara erforderligt att för ändamålet

nedlägga ett avsevärt kapital i en rörelse, som måste betecknas såsom

för postverket främmande och vars ekonomiska bärighet med hänsyn till konkurrens

och andra faktorer icke synes säker samt i varje fall är synnerligen

svårberäknelig, anser jag mig icke böra tillstyrka bifall till styrelsens förslag.

Det lärer i stället böra ankomma på styrelsen att söka med enskild

företagare träffa en för statsverket antaglig överenskommelse örn besörjande

av vinterpostföringen till och från Öland. Skulle mot förmodan frågan icke

på denna väg kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, lärer trafiken fortfarande

kunna uppehållas med fartyget Öland under den jämförelsevis korta

lid, som erfordras för att saken skall hinna ånyo prövas och lämpliga åtgärder

vidtagas.

Ärendets beskaffenhet har synts mig böra föranleda att, såsom riksdagens

revisorer även förutsatt, riksdagen beredes tillfälle att uttala sig i frågan.

Såsom departementschefen antytt, hava riksdagens år 1929 församlade revisorer

i sin berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte

därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1928

-—30 juni 1929 under postverket, sid. 168—173, upptagit förevarande fråga

till behandling och därvid anfört bland annat följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Utskottets

yttrande.

»Revisorerna, som vid en företagen inspektionstur med postångaren Öland

tagit densamma i betraktande, vilja vitsorda, att fartyget ej längre kan anses

uppfylla skäliga krav i fråga örn trafikduglighet på en så påfrestande

sträcka som farleden mellan Öland och fastlandet vintertid. Öbefolkningens

önskemål örn insättning av ett starkare och i övrigt mera tidsenligt fartyg

synes därför hava skäl för sig.

Frågan örn bästa sättet att lösa förevarande viktiga kommunikationsspörsmål

är emellertid för närvarande beroende av Kungl. Maj:ts prövning och det

lärer kunna förväntas att densamma på grund av sin beskaffenhet kommer

att föreläggas riksdagen för yttrande.»

örn från ölandsbefolkningens sida statens fortsatta mellankomst begäres

för tryggande av vinterförbindelserna mellan ön och fastlandet, kan detta visserligen

i sin mån anses förståeligt med hänsyn till öns avskilda läge och de

svåra isförhållandena i Kalmarsund.

Även med beaktande härav måste utskottet dock ifrågasätta lämpligheten

och behövligheten av att postverket, vid sidan av den genom Kalmarsundsbolaget

bedrivna rederirörelsen, upprätthåller särskild vintertrafik på Öland med

egen båtmateriel och med för ändamålet särskilt förhyrd besättning. Uppenbart

torde vara, att en dylik dubblering av trafiken, med postverkets inträde

som trafikant å leden allenast under en kortare tid av året, måste ställa

sig mindre ekonomisk än ledens enhetliga trafikering året örn av ett och samma

rederiföretag.

Genom överlåtande av vinterpostbefordringen på Kalmarsundsbolaget skulle

också kunna undvikas ett statligt kapitalutlägg för anskaffning av ett nytt isbrytarfartyg

liksom överhuvud de ekonomiska vanskligheter, varmed nämnda

vintertrafiks fortsatta bedrivande genom postverket tvivelsutan måste vara

förbundet. Såsom av handlingarna framgår, har Kalmarsundsbolaget förklarat

sig villigt att träffa anordningar även för vinterförbindelsernas upprätthållande;

i sådant syfte har bolaget erbjudit sig att låta nybygga ännu en

ångare, vilken skulle erhålla samma kapacitet som den av postverket föreslagna.

Enligt utskottets mening bör i första hand undersökas, huruvida ej genom

avtal med Kalmarsundsbolaget kunna vinnas garantier för vintertrafikens behöriga

upprätthållande. Med hänsyn till den vikt för hela Ölandsbefolkningen,

som ordnande av denna angelägenhet innebär, finner utskottet ett eventuellt

sådant avtal böra före avgörandet underställas riksdagens prövning. Därest

en godtaglig överenskommelse örn trafikens överlåtande på enskilt rederi

ej kan uppnås'', lärer ånyo få övervägas generalpoststyrelsens förslag örn

anskaffning av en ny ångare för fortsatt statlig vintertrafik på leden. I avvaktan

härpå synes postverkets vinterseglation kunna fortsättas med den nuvarande

ångaren, vilken, enligt vad generalpoststyrelsen vitsordat, ej synes befinna

sig i sämre skick än att detta ännu någon tid är möjligt.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å de av herrar P. Nilsson i Gränebo

m. fl. och K. Wirsell m. fl. i ämnet väckta motionerna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

15

(1:71 och 11:140), må beträffande frågan om uppehållande

vintertid av posttrafiken mellan Öland och fastlandet i

skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening tillkännagiva vad

av utskottet blivit här ovan i ärendet anfört.

Statens järnvägar.

5 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 11) föreslagit riksdagen att till omläggning Omläggning

av västra stambanans ingångslinje över Hammarbyleden samt förbättrade an- stambanans

ordningar vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett reservationsanslag av 620,000 kronor. Hammarby
Utredningen

i ärendet återfinnes å sid. 52 och 53 av åberopade statsråds- ledén lii. m.

protokollet. til-]

Sedan arbetena med västra stambanans nya ingångslinje över Hammarbyleden

i allt väsentligt fullbordats, har linjen numera öppnats för trafik. Då

vissa mindre arbeten ännu återstå, kan den totala byggnadskostnaden ännu icke

exakt uppgivas.

För gäldande av de återstående kostnaderna för byggnadsföretaget har järnvägsstyrelsen

hemställt örn ett anslagsbelopp å 1,000,000 kronor för nästkommande

budgetår. Departementschefen har emellertid funnit hela detta belopp

icke behöva anvisas såsom nytt anslag. Av vad departementschefen anfört

rörande en mellan järnvägsstyrelsen och Stockholm—Västerås—Bergslagens

nya järnvägsaktiebolag i juli 1929 träffad överenskommelse angående bolagets

deltagande i kostnaderna för bangårdsombyggnader i Stockholm, beslutade

av 1914 och 1923 års riksdagar, framgår, att ett belopp av 384,976

kronor -— motsvarande bolagets bidrag örn 458,690 kronor till de år 1914

beslutade och huvudsakligen med anslagsmedel bestridda anläggningarna efter

avdrag av 73,714 kronor, utgörande bolagets fordran för vissa utförda arbeten

— förutsatts komma att med anlitande av markförvärvsfonden krediteras

vederbörande byggnadskonto. Järnvägsstyrelsen hade för sin del

ifrågasatt, att nämnda belopp skulle i sinom tid redovisas såsom anslagsöverskott.

Emellertid syntes förevarande belopp lämpligen kunna tagas i beräkning

för nedbringande av det för fullbordande av västra stambanans ingångslinje

erforderliga ytterligare anslagsbeloppet. I enlighet härmed syntes det

av järnvägsstyrelsen för nästkommande budgetår begärda anslaget kunna

minskas i motsvarande mån eller till i avrundat tal 620,000 kronor.

Av statsrådsprotokollet framgår, att de ursprungligen beräknade kostna- Utskottets

derna för ingångslinjen över Hammarbyleden kommit att överskridas med ett ytt,an

belopp, som uppskattats till sammanlagt omkring 2,950,000 kronor. Hörande

det sålunda skedda, högst betydande kostnadsöverskridandet har redan 1929

års riksdag uttalat, att detsamma syntes anmärkningsvärt men att ofrånkomligt

vore, att erforderliga ytterligare anslagsmedel ställdes till förfogande för

arbetenas slutförande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

För täckande av kostnadsökningarna hava anvisats 700,000 kronor för budgetåret

1928/1929 och 1,250,000 kronor för budgetåret 1929/1930. Såvitt nu

kan beräknas, skulle alltså för gäldande av de återstående kostnaderna erfordras

1,000,000 kronor, varav dock 380,000 kronor skulle kunna beredas från

vissa genom överenskommelse med Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg

inflytande medel men återstoden, 020,000 kronor, nu skulle anvisas.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till omläggning av västra stambanans ingångslinje

över Hammarbyleden samt förbättrade anordningar

vid Stockholms centralstation m. m. för budgetåret 1930/1931

anvisa ett reservationsanslag av 620,000 kronor.

Spåranord- 6:o) Kungl. Maj:t har (punkt 12) föreslagit riksdagen att för spåranordsluhdng

till nin®ar i anslutning till förefintliga spårsystem för budgetåret 1930/1931 anförefi

utlida visa ett reservationsanslag av 660,000 kronor.

spårsystem. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 54—57 av statsrådsprotokollet.

L 1 w. J

För spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem har riksdagen

tidigare beviljat anslag, senast för budgetåret 1927/1928 med 112,000 kronor.

Detta anslag har helt tagits i anspråk.

Järnvägsstyrelsen hav nu för budgetåret 1930/1931 under denna grupp äskat

ett anslag av 660,000 kronor, varav 300,000 kronor för utvidgning av spårsystemet

vid Stockholms norra station, 60,000 kronor för utvidgning av spårsystemet

vid Hagalunds övre station, 100,000 kronor för utvidgning av

ranger- och uppställningsspår å rangerbangården i Norrköping samt 200,000

kronor för utvidgning av spårsystemet å Svartön.

Departementschefen har yttrat:

»Det av järnvägsstyrelsen för ifrågavarande ändamål begärda anslaget är i

och för sig av relativt betydande storlek. Av den lämnade redogörelsen framgår

emellertid, att utförandet av de nu föreslagna spåranordningarna såväl

med hänsyn till trafikanternas berättigade intressen som ur driftsekonomisk

synpunkt icke lämpligen kunna undanskjutas. Jag anser mig därför böra tillstyrka

järnvägsstyrelsens förslag.»

Utskottets Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskottet

yttrande, tillstyrka bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må för spåranordningar i anslutning till förefintliga

spårsystem för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 660,000 kronor.

Gångbroar

och gftiigtun

niar.

[13.]

7:o) I enlighet nied Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13) hemställer utskottet,

att riksdagen må till gångbroar och gångtunnlar för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

17

8:o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14) om anvisande av anslag

till skenfria vägkorsningar m. m. kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva yttrande; vilket utskottet velat härmed för riksdagen

anmäla.

9:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 15) hemställer utskottet,

att riksdagen må till telegraf- och sektionstelefonledningar

samt kabelarbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 100,000 kronor.

10 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 16) hemställer utskottet,

att riksdagen må till elektriska belysningsanläggningar för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 100,000

kronor.

Illo) Kungl. Majit har (punkt 17) föreslagit riksdagen att till kontaktledningsanläggningar

vid vissa stationer för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

reservationsanslag av 250,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 64 av statsrådsprotokollet.

Järnvägsstyrelsen har hemställt om ett anslag för budgetåret 1930/1931 av

250,000 kronor för elektrifiering av ytterligare spår å Stockholms central och

Liljeholmens stationer. Till stöd härför har styrelsen anfört:

»På stationer utefter linjen Stockholm—Göteborg har elektrisk växlingstjänst

införts i den mån så varit möjligt med hänsyn till omfattningen av elektrifierade

spår. Denna växlingstjänst har visat sig ekonomisk och i tekniskt avseende

synnerligen fördelaktig.

De junna resultaten hava lett till att undersökningar utförts beträffande

lämpligheten av att elektrifiera ytterligare spårgrupper på en del stationer för

möjliggörande, av utökning av den elektriska växlingstjänsten. Dessa undersökningar

hava visat, att sådan utökning skulle ställa sig fördelaktig i första hand

för Stockholms central och Liljeholmens stationer. Kostnaden för härtill erforderliga

kontaktledningar utgör 250,000 kronor, därav 150,000 kronor för

Stockholms central och 100,000 kronor för Liljeholmen.

Enligt järnvägsstyrelsens kalkyler bliva de årliga driftbesparingarna för ifrågavarande

växlingstjänst, utöver förräntning av nedlagt kapital med 4.65 procent,

omkring 50,000 kronor per år, varförutom den fördelen vinnes, att obehaget

av lokomotivröken på Centralstationen och i tunnlarna för infarten till

Stockholm i avsevärd grad minskas.»

Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har departementschefen

tillstyrkt styrelsens förslag.

Under åberopande av utredningen i ärendet får utskottet tillstyrka Kungl.

Maj :ts förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 9 A käft. (Nr 9 A.)

Skenfria

vägkorsningar

in. m.

[14.]

Telegrafoch

sektionstelefonledningar

samt kabelarbeten.

[15.]

Elektriska

belysnings
anlägg
ningar.

[16.]

Kontaktledningsanläggningar

vid vissa

stationer.

[17.]

Utskottets

yttrande.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Växel- och

signalsäkerlietsanläggningar.

[18.]

Utskottets

yttrande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till kontaktledning sanläggningar vid vissa

stationer för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 250,000 kronor.

12 :o) Kungl. Majit har (punkt 18) föreslagit riksdagen att för växel- och

signalsäkerhetsanläggningar för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 400,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 65 och 66 av åberopade statsrådsprotokollet.

För växel- och signalsäkerhetsanläggningar har riksdagen senast för budgetåren

1927/1928, 1928/1929 och 1929/1930 anvisat respektive 150,000 kronor,

400,000 kronor och 500,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har nu för sagda ändamål äskat ytterligare ett belopp av

400.000 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»I nästlidet års statsverksproposition erinrades, att bland annat nied hänsyn

till de avsevärda belopp, som under de senaste tio åren använts för växel- och

signalsäkerhetsanläggningar, från järnvägsstyrelsen år 1928 infordrats vissa

uppgifter rörande medelsbehovet för ifrågavarande ändamål. Av dessa uppgifter

inhämtades, att för utveckling av trafiksäkerhetsanordningarna i anslutning

till 1912 års trafiksäkerhetskommissions direktiv skulle erfordras

ytterligare arbeten för sammanlagt 4,300,000 kronor, varav 2,000,000 kronor

för kalenderåren 1928—1933. För övriga hithörande arbeten, som, såvitt då

kunde förutses, vore avsedda att komma till utförande under närmaste femårsperiod

i syfte att åstadkomma ökad säkerhet för trafikrörelsen eller att

ernå lättnader och besparingar vid trafikarbetets utförande, beräknade järnvägsstyrelsen

ett sammanlagt belopp av 2,700,000 kronor. Sagda belopp,

2,000,000 kronor och 2,700,000 kronor, ansåge styrelsen böra med 1,400,000

respektive 600,000 kronor utgå av kapitalökningsmedel samt med 600,000 respektive

2,100,000 kronor av förnyelsefondsmedel. Av de sålunda erforderliga

beloppen av kapitalökningsmedel, sammanlagt 2,000,000 kronor, skulle

600.000 kronor anvisas för budgetåret 1928/1929, 400,000 kronor för vart och

ett av budgetåren 1929—1931 samt 300,000 kronor för vart och ett av budgetåren

1931—1933. Såsom nyss omnämnts, hava emellertid för budgetåren

1928—1930 endast anvisats respektive 400,000 och 500,000 kronor.

Såväl ur trafiksäkerhets- som driftbesparingssynpunkt synes det önskvärt,

att nya eller förbättrade växel- och signalsäkerhetsanläggningar i lämplig omfattning

komma till utförande vid statens järnvägar samt att fördenskull omförmälda

av järnvägsstyrelsen framlagda plan, till vilken av styrelsen för

den närmaste framtiden avsedda arbeten ansluta sig, må kunna i görlig mån

fullföljas. Då, enligt vad jag erfarit, medel från förevarande anslag under den

närmaste tiden erfordras för ett flertal omfattande och personalbesparande

anordningar, anser jag mig icke kunna ifrågasätta någon minskning av det

för nästkommande budgetår begärda anslagsbeloppet, 400,000 kronor.»

Med hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, tillstyrker

utskottet Kungl. Maj :ts förevarande förslag och hemställer,

att riksdagen må för växel- och signalsäkerhetsanlåggningar

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av

400,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

19

13:o) I enlighet med Kungl. Majits förslag (punkt 19) hemställer utskottet, Disposi
tioiisanslag
att

riksdagen må såsom dispositionsanslag för oförutsedda upfedda*och

och mindre arbeten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reser- mindre

vationsanslag av 1,000,000 kronor. arbeten.

[19.1

14 :o) Beträffande Kungl. Majits förslag (punkt 20) angående förbättrade Förbättrade

säkerhetsanstalter för inseglingen till Trälleberg har riksdagen redan fattat

beslut; varom utskottet här velat för inseg
lingen

till

erinra. Trälleberg.

[20.]

15:o) Kungl. Majit har (punkt 21) föreslagit riksdagen att till Inlandsbanan

mellan Volgsjön och Gällivare för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 74—82 av statsrådsprotokollet.

Inlandsbanan

mellan

Tomsjön

och

Gällivare.

[21.]

I sammanhang med förevarande förslag har utskottet till behandling förehaft

följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

1) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

O. Bergqvist m. fl. (nr 45) och den andra inom andra kammaren av herr E.

Hage m. fl. (nr 91), i vilka hemställts, att riksdagen, utöver vad som föreslagits

i statsverkspropositionen å sid. 82: Utgifter för kapitalökning: bilagan 3,

måtte besluta ytterligare anvisa för budgetåret 1930/1931 ett reservationsanslag

av 1 miljon kronor att användas för igångsättande under nämnda budgetår

av byggandet av norra delen mellan Arvidsjaur och Jokkmokk av Inlandsbanan

mellan Volgsjön och Gällivare;

2) en inom första kammaren av herr C. G. Hammarskiöld väckt motion,

nr 113, i vilken hemställts, att riksdagen ville

dels besluta, att arbetena å Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare å

sträckan Arvidsjaur—Jokkmokk skola påbörjas under budgetåret 1930/1931,

dels bemyndiga Kungl. Majit att för sagda arbeten disponera de överskott,

vilka möjligen uppstått eller kunna uppstå vid banbyggnaderna å Inlandsbanas

södra del, sträckan söder om Sorsele, och å statsbanan Hällnäs—Storuman

(Stensele),

dels ock slutligen till Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare -— utöver

det av Kungl. Majit äskade anslaget av 2,000,000 kronor för arbetena å Inlandsbanans

södra del -—- för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor för arbeten å Inlandsbanans norra del eller sammanlagt

till Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare anvisa ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor;

3) två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

O. Bergqvist och D. Hansén (nr 114) och den andra inom andra kammaren

av herr E. Hage m. fl. (nr 213), i vilka motioner hemställts, att riksdagen

ville i samband med beviljande av medel till fortsättning av Inlandsbane
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

bygget besluta, att banan skall givas en sådan sträckning, att den framdrages

över Bergnäsudden och Strömholmen i Arjeplogs socken.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av Kungl. Maj :ts proposition och i riksdagen väckt motion

beslöt 1916 års riksdag, under vissa villkor örn kostnadsfri upplåtelse av

mark m. m., fortsättande av Inlandsbanan från Yolgsjön förbi Vilhelmina

kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare ävensom

anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele

till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre hamnplats.

Därefter beslöt 1917 års riksdag, att Inlandsbanan skulle å bandelen mellan

Sorsele och Jokkmokk framdragas förbi Kasker.

Sedermera har 1928 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda

förslag beslutat, att Inlandsbanan skulle å sistnämnda bandel mellan

Sorsele och Jokkmokk framdragas över Avaviken, Arvidsjaur, Muskussel och

Kåbdalis.

För arbetena å ifrågavarande banbyggnad, som med dess av 1917 års riksdag

beslutade sträckning över Kasker och med tillämpande av före kristidens inträdande

gällande priser beräknats i sin helhet draga en kostnad av 30,150,000

kronor, hava för tiden från och med år 1917 till och med budgetåret 1929/1930

beviljats sammanlagt 38,050,000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t till bedrivande

av nödhjälpsarbetena å Inlandsbanan anvisat 300,000 kronor. Sammanlagt

hava alltså för ifrågavarande banbyggnad varit tillgängliga 38,350,000

kronor.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 17 september 1929 hemställt, att för

fortsättande av arbetena å Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för

budgetåret 1930/1931 måtte anvisas ett reservationsanslag av 2,000,000

kronor.

Vid styrelsens skrivelse finnes fogad en tablå, som innehåller följande förslag

till fördelning av erforderliga medel för ifrågavarande statsbanebyggnader.

För

budget-

året

1929/30

beviljade

anslag

(milj.

kronor)

Erforderliga anslag för budgetåret

(miljoner kronor)

Summa

erforder- ligt an- slag

(milj.

kronor)

1930/31

1931/32

1932/33

1933/34

1934/35

1935/36

1936/37

1937/38

1938/39

1939/40

Hällnäs—Stensele.....

2.0

1.5

1.5

Inlandsbanan

till Arvidsjaur.....

2.0

2.0

2.0

2.0

1.5

0.5

8.0

från Arvidsjaur norrut . .

1.0

1.0

1.5

2.0

2.0

2.0

1.5

1.5

J- 19.1

> Jokkmokk söderut

0.5

1.0

1.0

1.5

1.5

1.1

Summa milj. kronor

4.0

3.5

3.0

3.0

3.0

3.0

3.0

3.0

3.0

3.0

1.1

28.6

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

21

Vid ärendets behandling inom järnvägsstyrelsen har skiljaktig mening anförts

av chefen för styrelsens militärbyrå, som därvid — under framhållande,

att inlandsbanans snabba färdigställande ur militär transportsynpunkt måste

anses vara av den allra största betydelse — förklarat sig anse, att styrelsen

hade bort vidhålla sitt uttalande i framställningen till Kungl. Maj:t den 29

september 1928 att, i händelse Pajalabanan icke komme att beslutas, anslagen

för Inlandsbanan från Arvidsjaur norrut och Jokkmokk söderut borde appliceras

med början för budgetåren 1930/1931 respektive 1932/1933.

I samband med frågan örn anslagsäskande för fortsättande av Inlandsbanan

har i statsverkspropositionen behandlats frågan om sträckningen av viss del av

bandelen Sorsele—Avaviken.

Såsom nyss nämnts, beslöt 1928 års riksdag, att Inlandsbanan skulle å bandelen

Sorsele—Jokkmokk framdragas söder örn Storavan över Avaviken och

Arvidsjaur samt därefter över Muskussel och Kåbdalis i stället för, såsom

tidigare varit fastställt, över Kasker mellan Stora van och Udd jaur. Till frågan

örn banans sträckning i detalj mellan nyssnämnda huvudpunkter hava

statsmakterna icke tagit ställning. I den utredning, som låg till grund för

statsmakternas beslut och som återgavs i 1928 års statsverksproposition (utgifter

för kapitalökning, bil. 2, punkt 17), hade emellertid järnvägsstyrelsen

beträffande bandelen fram till Arvidsjaur räknat med att banan skulle framdragas

från Sorsele till Bure, därifrån till Slagnäs vid Skellefteälven söder

örn sjön Nausta jaure samt vidare till Sandudden vid Storavans södra strand,

varefter linjen skulle fortsätta utmed stranden till Avaviken och därifrån till

Arvidsjaur. Med denna sträckning skulle bandelen få en längd av sammanlagt

omkring 89 km. Länsstyrelsen i Norrbottens län hade i avgivet utlåtande

ifrågasatt en något avvikande sträckning, nämligen norr örn Naustajaure, varvid

järnvägen skulle ledas över Skellefteälven ungefär vid Strömsholm nära

Sjulnäs i stället för vid Slagnäs. Järnvägsstyrelsen yttrade med anledning

av detta förslag, att längden av och kostnaden för linjedelen Sorsele—Arvidsjaur

syntes bliva ungefär desamma även med ifrågavarande något ändrade

linjeföring samt att prövningen av denna detalj därför syntes kunna uppskjutas

till den tidpunkt, då ett banbygge Sorsele—Arvidsjaur beslötes till utförande.

Olika meningar hava nu gjort sig gällande beträffande den lämpligaste linjesträckningen

mellan Sorsele och Sandudden.

I skrivelse den 18 mars 1929 har järnvägsstyrelsen, efter att i frågan hava

hört länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, framlagt förslag i

ämnet.

Därvid hava olika alternativ till banans sträckning kostnadsberäknats och

beträffande vissa av dem även utstakning på marken ägt rum.

Banlängden och approximativa kostnader för de sträckningar, som betecknats

såsom alternativ II, IV och VI, framgå av följande sammanställning:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Verklig

Kostnad utan

Kostnad inklu-

Linje

längd,

transport-

sive transport-

meter.

vägar, kronor.

vägar, kronor.

Alt. II: Sorsele— Stocknäverberget—

Bure—Slagnäs—Sandudden.....

47,266

4,270,000

4,460,000

Alt. IV: Sorsele—Lojtoträsk—Sjulnäs

—Bergnäs—Sandudden.......

48,514

4.540,000

5,000,000

Alt. VI: Sorsele—Stocknäverberget—

Bure—Sjulnäs—Bergnäs—Sandudden

51,050

4,765,000

5,085,000

Järnvägsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte för Inlandsbanans

fortsättande mellan Sorsele och Sandudden fastställa den sträckning, som av

styrelsen betecknats med alternativ II, nämligen sträckningen Sorsele—Stocknäverberget—Bure—Slagnäs—Sandudden.

Chefen för generalstaben har i avgivet utlåtande anfört, att ur försvarssynpunkt

de ifrågasatta sträckningarna syntes likvärdiga i den mån frågan kunde

bedömas, innan slutgiltiga förslag till konstbyggnader över Skellefte älv med

tillhörande vattendrag förelåge.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

»Beträffande frågan örn den lämpligaste sträckningen av Inlandsbanan mellan

Sorsele och Sandudden hava, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

inom därav berörda trakter gjort sig gällande motsatta intressen, framförda

å ena sidan av Arjeplogs kommun och å andra sidan av de närmast angränsande

delarna av Sorsele, Malå och Arvidsjaurs socknar. Med den utveckling,

som motorfordonstrafiken numera tagit och ytterligare torde gå till

mötes, synes emellertid avgörande betydelse ej kunna tillmätas den omständigheten,

huruvida för respektive orter avståndet till järnvägen ökas eller

minskas i den jämförelsevis ringa omfattning, varom är fråga vid de alternativa

huvudsträckningarna över Slagnäs eller Bergnäs. I likhet med järnvägsstyrelsen

anser jag därför —■ efter att hava avlagt personligt besök å

platsen — att de skäl av berörda beskaffenhet, som för de båda ifrågavarande

huvudsträckningarna anförts av ortsbefolkningen och även kommit till uttryck

i de båda länsstyrelsernas uttalanden, icke kunna sägas giva bestämt

utslag för någotdera av nämnda huvudalternativ. Ur synpunkten av de framtida

utvecklingsmöjligheterna inom berörda trakter synes ej heller något av

alternativen vara att avgjort föredraga.

Däremot kan man givetvis hysa förståelse för Arjeplogsbefolkningens önskemål

örn banans framdragande närmare Arjeplogs kyrkostad, då ju genom

statsmakternas beslut år 1928 fastställts en för Arjeplogs socken mindre

fördelaktig sträckning av Inlandsbanan än den, som befolkningen på grund

av tidigare principbeslut haft anledning att räkna med. Emellertid har under

behandlingen av förevarande ärende, i syfte att bereda Arjeplogs kommun viss

kompensation härför, väckts förslag örn anordnande av en för godstransporter

i samtrafik med statens järnvägar avsedd automobillinje från Arjeplogs kyrkostad

till lämplig station å Inlandsbanan. Denna fråga är för närvarande under

övervägande inom järnvägsstyrelsen, och enligt vad jag inhämtat är styrelsen

benägen att medverka till upprättande av en dylik reguljär godsförbindelse

mellan Arjeplog och statsbanenätet på villkor beträffande fraktberäkningen,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

23

vilka skulle grundas därpå, att frakterna till och från Arjeplog icke skulle

bliva dyrare än om Inlandsbanan blivit framdragen över Kasker. En dylik

godstrafiklinje, vilken komme att utgöra komplement till den redan befintliga

persontrafiken medelst postdiligens, skulle uppenbarligen medföra betydande

lättnader i fraktkostnaderna och därigenom verksamt bidraga till kommunens

framtida utveckling. Vid sådant förhållande och då järnvägen även

enligt Slagnäsalternativet skulle komma att nå Storavan vid såväl Sandudden

som Avaviken, vid vilken sistnämnda plats direkt förbindelse, mellan järnvägsoch

sjötrafiken kan anordnas, skulle också vid Slagnäslinjens fastställande

ernås väsentligen förbättrade kommunikationsförhållanden för Arjeplog.

På sätt av det föregående torde framgå har jag ur de synpunkter, jag funnit

närmast böra anläggas, måst lika med järnvägsstyrelsen finna kostnadsfrågan

vara den vid ärendets bedömande mest framträdande. Örn jag alltså redan på

grund härav är böjd att förorda Slagnäslinjen, synes mig emellertid ett avgörande

av frågan i enlighet med denna ståndpunkt vinna ökat stöd av do

möjligheter till förbättrad godstrafikförbindelse för Arjeplog, som nyss berörts.

I detta sammanhang vill jag tillägga, att med hänsyn till befolkningsfördelning

och vägförbindelser banan enligt min mening under alla förhållanden torde

böra från Sorsele framdragas över Bure. Vid val av en linje över Bergnäs skulle

man då vara hänvisad till alternativ VI, varvid kostnadsskillnaden mellan

Slagnäs- och Bergnäslinjerna skulle ökas från det av länsstyrelsen i Norrbottens

län berörda beloppet 540,000 kronor till 625,000 kronor.

I enlighet med det anförda är jag beredd att tillstyrka fastställandet av järnvägsstyrelsens

förslag örn banans framdragande över Bure och Slagnäs i huvudsaklig

överensstämmelse med alternativ II, vilket alternativ för övrigt närmast

sammanfaller med den sträckning, som låg till grund för kostnadsberäkningarna,

då järnvägsstyrelsen år 1928 underställde statsmakternas prövning den

nu i huvudsak beslutade sträckningen. Innan denna fråga av Kungl. Maj :t företages

till avgörande, lärer emellertid riksdagen böra beredas tillfälle att, örn

den så önskar, uttala sig i ämnet.

Vad härefter angår anslagsbehovet för nästkommande budgetår till fortsatta

arbeten å Inlandsbanan, delar jag järnvägsstyrelsens uppfattning, att

frågan örn medel för järnvägens fortsättande mellan Arvidsjaur och Jokkmoklt

lämpligen bör anstå, intill dess anslag för statsbanan Hällnäs—Stensele icke

längre erfordras eller alltså, såvitt nu kan bedömas, till nästa års riksdag. Det''

synes därför icke påkallat att för närvarande taga ståndpunkt till den av styrelsen

uppgjorda planen för Inlandsbanebyggets fortsatta finansiering. Mot

järnvägsstyrelsens förslag örn ett anslag för nästkommande budgetår å

2,000,000 kronor för arbetena å Inlandsbanans södra del fram till Arvidsjaur

har jag intet att erinra. På sätt chefen för finansdepartementet kommer att

senare denna dag angiva, torde berörda anslagsbelopp böra anvisas av andra

statsinkomster än lånemedel.»

Av 1928 års riksdag har uttalats, att det en gång fattade beslutet om Inlandsbanans

byggande till hela dess längd borde fullföljas, om ock på grund

av tidsförhållandena planens genomförande måste utsträckas över en betydligt

längre tidsrymd än man ursprungligen räknat med. I enlighet härmed beviljades

anslag för banbyggets fortsättning söderifrån från Sorsele mot Arvidsjaur.

Någon ändring i det tidigare fattade beslutet örn avbrott tillsvidare med arbetena

å Inlandsbanans norra del närmast söder örn Jokkmokk gjordes däremot

icke. Då nu i väckta motioner ifrågasatts arbetenas återupptagande jämväl å

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Siatsutslcottets utlåtande Nr 9 A.

denna nordliga sträcka närmast Jokkmokk, vill utskottet erinra, att detta

skulle innebära en olämplig förskjutning av de utav järnvägsstyrelsen uppgjorda

planerna för Inlandsbanebyggets bedrivande. Arbetets uppdelning på

två distrikt komme sålunda att medföra arbetstekniska svårigheter med därav

följande ytterligare kostnadsfördyring av det kapitalkrävande företaget. Utskottet

har visserligen ej förbisett vad i motionerna anförts örn rådande arbetslöshet

kring Porjus, men utskottet vill ifrågasätta, huruvida den lättnad

häri, som tilläventyrs skulle vinnas genom Inlandsbanebyggets omedelbara

upptagande även norrifrån, står i rimligt förhållande till de budgetära uppoffringar

ett sådant beslut drager med sig. Den vid företaget sysselsatta personalen

lärer sålunda komma att företrädesvis utgöras av yrkeskunniga järnvägsarbetare,

som måste förflyttas till orten från andra trakter av landet.

Pör arbetenas bedrivande a Inlandsbanans södra del och närmast för fortsättning

av den cirka 9 mil långa sträckan Sorsele—Arvidsjaur har nu Kungl.

Maj:t i enlighet med järnvägsstyrelsens förslag äskat 2 miljoner kronor. Enligt

vad utskottet inhämtat, måste emellertid detta anslagsbelopp anses knappt

tilltaget för arbetenas ekonomiska bedrivande. Beaktas bör att tvärbanan

Hällnäs Stensele beräknas närma sig sin fullbordan under innevarande år,

varvid en del arbetare lämpligen kunde överflyttas därifrån till Inlandsbane-,

bygget. Av dessa skäl och med hänsyn till de starka önskemål, som framkommit

örn Inlandsbaneföretagets bedrivande i något hastigare takt än hittills,

vill utskottet tillstyrka, att ifrågavarande anslag bestämmes till 2,500,000 kronor,

en höjning alltså av 500,000 kronor i förhållande till vad som av Kungl.

Majit begärts. [Vid anvisande därjämte av det av Kungl. Majit begärda anslagsbeloppet

av 1,500,000 kronor till tvärbanan Hällnäs—Stensele skulle alltså

anslagen till järnvägsbyggnaderna i Norrland för budgetåret 1930/1931

belöpa sig till sammanlagt 4,000,000 kronor, ett kapitalbelopp som man jämväl

för kommande ar lärer fa räkna med som behövligt och som då, såvitt nu

kan bedömas, skulle komma att helt nedläggas på det fortsatta Inlandsbanebygget.

Genom ett bifall till detta utskottets förslag skulle öppnas möjlighet

till ett påskyndande av Inlandsbanebyggets fortsättning från Arvidsjaur upp

mot Jokkmokk och alltså de av herr Bergqvist m. fl. och herr Hage m. fl. i

motionerna 1:45 och lii 91 samt herr Hammarskjöld i hans förberörda motion

framförda kraven bliva i viss mån tillgodosedda.

Beträffande Inlandsbanans sträckning å linjen Sorsele—Arvidsjaur anser

utskottet den sydligare linjen över Slagnäs (i Västerbottens län) söder örn

Naustasjön böra väljas i enlighet med vad järnvägsstyrelsen räknade med i den

till 1928 års riksdag framlagda planen till Inlandsbanebyggets fortsättning.

Gentemot det motionsvis framförda yrkandet örn banans framdragning norr

örn nämnda sjö över Sjulnäs (i Norrbottens län) må erinras, att detta medför

en förlängning av banan med cirka 4 km., vilken förlängning beräknas draga

med sig en kostnadsfördyring på cirka 600,000 kronor. Visserligen innebär

denna mera nordliga, motionsvis förordade sträckning en förkortning av avståndet

till Arjeplogs kyrkoby från cirka 6 till 5 mil. Olägenheterna för

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

25

Arjeplog av det något längre avståndet till järnvägen, som den södra sträckningen

över Slagnäs medför, skulle dock motvägas av den fördel, som Arjeplogs

socken vunne, därest, såsom järnvägsstyrelsen ställt i utsikt, en automobillinje,

trafikerad under samverkan och i samtrafik med statens järnvägar, inrättas

mellan Arjeplog och lämplig station å Inlandsbanan.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

a) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

förslag samt de av herr Bergqvist m. fl. och herr Hage

m. fl. väckta motionerna (1:45 och 11:91) ävensom herr

Hammarskjölds motion 1:113, till Inlandsbanan mellan Volgsjön

och Gällivare för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor;

b) att de av herrar Bergqvist och Hansén samt herr Hage

m. fl. väckta motionerna 1:114 och II: 213 angående sträckningen

av viss del av Inlandsbanan ej må av riksdagen bifallas.

16 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 22) föreslagit riksdagen att till statsbanan

Hällnäs—Stensele för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av

1,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 82 och 83 av statsrådsprotokollet.

Täckning för anslaget skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag beredas av andra

statsinkomster än lånemedel.

Under erinran att förevarande framställning avser anslag för fullbordande

av ifrågavarande statsbanebyggnad, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl.

Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till statsbanan Hällnäs—Stensele för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor.

17:o) Kungl. Majit har (punkt 23) föreslagit riksdagen att till automobillinje

Övertorneå—Pajala för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 83—86 av statsrådsprotokollet.

Täckning för anslaget skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag beredas av andra

statsinkomster än lånemedel.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1929 års riksdag (skrivelse

nr 91) för anordnande av en automobillinje mellan Övertorneå och Pajala för

innevarande budgetår ett reservationsanslag av 300,000 kronor, motsvarande

hälften av den beräknade totalkostnaden för företaget.

Statsbannu

Hällnäs—

Stensele.

[22.]

Utskottets

yttrande.

Automobillinje

Övertorneå—

Pajala.

[23.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Utskottets

yttrande.

Markför
värv.

[24.]

Rullande

materiel för

malmtranspörtem

a &

malmbanan.

[25.]

Järnvägsstyrelsen äskar nu för fullbordande av automobillinjen ett anslag

för budgetåret 1930/1931 av 300,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

»Enligt vad jag inhämtat låter det sig för närvarande icke beräkna, i vad

mån den av järnvägsstyrelsen avsedda begränsningen av de fasta anläggningarna

kan komma att medföra besparing i kostnaderna för anordnande av

ifrågavarande automobillinje. Jag anser mig därför böra tillstyrka bifall

till järnvägsstyrelsens anslagsäskande. Givetvis bör emellertid noga tillses, att

de möjligheter i skilda hänseenden till nedbringande av kostnaderna för linjen,

som kunna yppa sig, också bliva vederbörligen beaktade, i den mån de äro

förenliga med ett rationellt tillgodoseende av anläggningens syfte. På sätt

chefen för finansdepartementet kommer att senare denna dag angiva, torde det

begärda anslaget i likhet med vad som skett innevarande budgetår böra utgå av

andra statsinkomster än lånemedel.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till automobillinje Övertorneå—Pajala för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 300,000

kronor.

18 :o)

ställa,

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 24) får utskottet hem
att

riksdagen må till markförvärv för budgetåret 1930/1931

anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor.

19:o) Kungl. Majit har (punkt 25) föreslagit riksdagen att till rullande

materiel för malmtransporterna å malmbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa

ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 87—89 av åberopade statsrådsprotokollet.

För anskaffning av rullande materiel har riksdagen beviljat anslag senast

år 1921, då ett belopp av 6,000,000 kronor anvisades, därav 2,500,000 kronor å

tilläggsstat för år 1921 och återstoden för år 1922. Dessa anslag hava numera

helt tagits i anspråk.

Järnvägsstyrelsen har nu för inköp av rullande materiel för ombesörjande av

malmtransporterna å malmbanan äskat ett anslag för budgetåret 1930/1931 av

1,500,000 kronor.

Departementschefen har anfört följande:

»Järnvägsstyrelsens förslag avser dels förbättring av malmvagnsparken och

dels anskaffande av malmvagnar för möjliggörande av den ökade utfraktning

av malm, som är att förvänta på grund av 1927 års avtal mellan svenska staten

och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. fl. Sålunda skulle aen befintliga

vagnparken förses med rullager samt 240 nya malmvagnar anskaffas.

Av dessa vagnar skulle 50 utgöra ersättning för motsvarande antal äldre,

mindre lastdryga vagnar, vilka skulle utnyttjas å linjen Boliden—Rönnskär.

Den sålunda framlagda planen synes böra godtagas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

27

Vad kostnaderna beträffar, belöpa de sig enligt den gjorda beräkningen till, i

randa tal, 4,000,000 kronor för vagnparkens förseende nied rullager, vilken kostnad

skulle fördelas på fyra år, 400,000 kronor för de 50 stycken malmvagnar,

som skulle anskaffas i ersättning för de till Bolidenbanan avdelade, och 1,500,000

kronor för återstående 190 stycken malmvagnar. Av dessa kostnadsbelopp skulle

det sistnämnda bestridas medelst anslag å riksstaten, under det att förnyelsefonden

skulle tagas i anspråk för de övriga kostnaderna. Järnvägsstyrelsens

förslag örn beredande av medel å riksstaten i föreslagen omfattning

anser jag mig böra biträda. Vad beträffar ianspråktagande av medel ur förnyelsefonden

för angivna arbeten och anskaffningar synes järnvägsstyrelsens

förslag ej heller giva anledning till erinran. En närmare prövning av medelsbehovet

för sistnämnda ändamål torde få ske, då denna fråga förelägges Kungl.

Maj :t.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet, Utskottets

yttrande.

att riksdagen må till rullande materiel för malmtransporterna

å malmbanan för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

20 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 26) föreslagit riksdagen att till kraftstation Kraftstavid

Vargön för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 Vargön,

kronor. [26.]

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 90—104 av

åberopade statsrådsprotokollet.

I skrivelse den 30 september 1929 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning

örn bland annat följande anslag för budgetåret 1930/1931, nämligen

dels 2,500,000 kronor för påbörjande av en ny kraftstation vid Vargön,

dels 500,000 kronor för insättande av ett nytt maskinaggregat i Motala kraftstation,

dels 200,000 kronor för påbörjande av arbeten med en ny kraftstation i Motala

ström mellan Norrbysjön och Roxen,

dels ock 1,100,000 kronor för vissa utvidgningsarbeten vid ångkraftstationen

i Västerås.

Till belysning av föreliggande behov av utvidgningar inom det s. k. Mellansvenska

centralblocket (Älvkarleby—Trollhättan—Motala) har vattenfallsstyrelsen

anfört bland annat följande:

Enligt en under år 1927 verkställd utredning skulle de nuvarande kraftanläggningarna

vid år med normal vattentillgång kunna tillgodose en årsbelastning

av 1,325 miljoner kilowattimmar. Efter den sedermera beslutade veckoregleringen

av Göta älv skulle den nyttiga krafttillgången kunna ökas till 1,375

miljoner kilowattimmar per år. Därvid skulle Västerås ångkraftstation så

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

kompletteras, att en effekt av 42,000 kilowatt ständigt bleve tillgänglig. En

sådan komplettering hade också numera beslutats och vore under genomförande.

Under normala vattenår skulle ångkraftstationen därvid producera 40 miljoner

kilowattimmar, men under lågvattenår beräknades produktionen komma att

ökas till 100 miljoner kilowattimmar.

Genom utbyte av de äldre turbinerna i Älvkarleby och Trollhättan påräknades

ett nytt krafttillskott av c:a 30 miljoner kilowattimmar. Genom att förkorta

revisionstiden av maskinaggregaten i de samarbetande kraftstationerna

hade det varit möjligt att öka kraftleveransförmågan med i genomsnitt 45 miljoner

kilowattimmar per år, och slutligen hade man genom förbättrad utnyttjning

hos en del abonnenter särskilt inom trä- och pappersindustrien kunnat tillgodogöra

ytterligare cirka 25 miljoner kilowattimmar. Totalt sett kunde därför

centralblocket efter fullbordande av nu pågående arbeten med Göta älvs

veckoreglering, med komplettering av ångturbinutrustningen i Västerås samt

med ombyggnad av vissa äldre turbinaggregat i Älvkarleby och Trollhättan,

tillgodose en total energileverans av omkring 1,475 miljoner kilowattimmar

per år.

Kraftförbrukningen hade från den 1 juli 1928 till och med den 30 juni 1929

utgjort 1,345 miljoner kilowattimmar. Då denna förbrukning på grund av god

vattentillgång vore något högre än den, som under normala vattenår behövde

levereras, kunde man säga, att marginalen mellan nuvarande normala förbrukning

och den krafttillgång, som nyss nämnts, uppginge till 150 miljoner kilowattimmar.

Denna marginal vore ganska knapp. Enligt den år 1927 verkställda utredningen

ökades kraftförbrukningen inom den allmänna kraftdistributionen och

vid elektrifierade järnvägar med normalt 30 miljoner kilowattimmar per år,

under det att övriga belastningskategorier ökades med normalt 20 miljoner kilowattimmar

per år, eller sammanlagt 50 miljoner kilowattimmar per år. Erfarenheten

från de båda senaste åren bekräftade riktigheten av denna beräkning,

samtidigt som den utvisade, att belastningsökningen under år med goda konjunkturer

kunde bliva omkring 50 % högre. Krafttillgången skulle sålunda

vid normal ökning vara tagen fullt i anspråk på sommaren 1932. Örn nuvarande

gynnsamma konjunkturer fortsatte, kunde man vänta, att krafttillgången

toges fullt i anspråk redan sommaren 1931.

Beträffande den närmare innebörden av vattenfallsstyrelsens ifrågavarande

förslag har departementschefen anfört bland annat följande:

Vad utvidgningen av Motala kraftverk angår, innebär styrelsens förslag, att

ett tredje maskinaggregat skulle installeras därstädes. Äv utredningen framgår,

att den produktionskapacitet, som genom denna installation skulle utvinnas,

icke är av den omfattning, att elen skulle medföra någon i och för sig

mera betydande ökning av den totala krafttillgången inom centralblocket. Däremot

skulle denna anläggning — vilken förberetts vid kraftstationens första

utbj^ggnad och därför nu kan ske med en i förhållande till den väntade avkastningen

ringa anläggningskostnad — ur ekonomisk synpunkt ställa sig

synnerligen fördelaktig. Densamma torde därför nu böra komma till stånd.

Mot det av vattenfallsstyrelsen för denna utvidgning beräknade kostnadsbeloppet,

500,000 kronor, har jag intet att erinra.

Vid ångkraftstationen i Västerås har vattenfallsstyrelsen ansett en ytterligare

utvidgning vara erforderlig för att säkerställa den ökade krafttillgång,

som beräknas bliva behövlig redan innan någon av de föreslagna nyanläggningarna

hunnit färdigställas. Vad maskininstallationen angår, har utvidgningen

— tack vare den höjning av maximaleffekten hos det senast beslutade maskin
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

29

aggregatet, som på sätt vattenfallsstyrelsen omförmält ägt rum vid beställandet

av detta aggregat -—- ansetts kunna begränsas till utbyte av ett äldre aggregat

med en effekt av 7,000 kilowatt mot ett nytt aggregat om 21,000 kilowatt.

Däremot skulle enligt förslaget krävas en mera avsevärd utökning av ångpanneutrustningen,

nämligen med ett ångpanneaggregat, motsvarande en maskineffekt

av 22,500 kilowatt. Då de sålunda föreslagna kompletteringarna av

ångkraftverket synas välbetänkta, finner jag mig böra biträda styrelsens förslag

på denna punkt. Kostnaderna för förslagets genomförande hava beräknats

till sammanlagt 1,625,000 kronor, mot vilket belopp jag icke funnit skäl

till erinran. Ej heller har jag någon invändning att göra mot styrelsens

förslag att ett belopp av 125,000 kronor av kostnaden för nyssnämnda äldre

maskinaggregats ersättande bestrides av vattenfallsverkets förnyelsefond. I

enlighet med vad styrelsen ifrågasatt tillstyrker jag, att av den beräknade totala

anslagsumman ett belopp av tillhopa 1,100,000 kronor för ifrågavarande

arbeten beredes under nästkommande budgetår.

Med avseende å vattenfallet vid Vargön innebär styrelsens förslag, att detta

fall skulle för en beräknad totalkostnad av 9,400,000 kronor — varav 2,500,000

kronor skulle anvisas för nästkommande budgetår — utbyggas för en produktionskapacitet

av till en början 85 miljoner kilowattimmar per år. Denna energimängd

skulle efter genomförandet av Vänerns reglering kunna, tack vare den

ökade fallhöjd, som vinnes genom utförande av de rensningsarbeten, vilka höra

samman med regleringen, utan ytterligare anläggningskostnad ökas till 115

miljoner kilowattimmar årligen. Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit

beträffande utbyggnad av Vargöfatlet har jag ansett mig böra biträda allenast

med den ändringen, att det av styrelsen för nästkommande budgetår äskade

anslagsbeloppet synes mig kunna utan olägenhet minskas till 2,000,000 kronor.

Enligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle vidare för budgetåret 1930/1931

anvisas ett anslag av 200,000 kronor till vissa förberedande åtgärder för utbyggnad

av statens vattenfall i Motala ström mellan Moxen och Norrby sjön, de

s. k. Jakobslundsfallen. Enligt styrelsens plan skulle denna utbyggnad sedermera

bedrivas så, att densamma kunde färdigställas under något av åren 1933

—1935. Då närmare utredning ännu ej föreligger rörande ifrågavarande anläggning,

behöver jag icke här taga ståndpunkt till denna plan, vilken jag

längre fram torde få tillfälle att närmare behandla.

Av vikt måste vara att man från statens vattenfallsverks sida i tid gör sig

beredd möta den ökning av energibehovet, som kan förutses som sannolik och

som lärer bliva alltmer framträdande, i den mån den pågående gynnsamma utvecklingen

av landets industriella liv får fortgå.

Här framlagda utbyggnadsprogram — innefattande under nu förevarande

punkt hemställan örn anslag till nyanläggning av en kraftstation vid Vargön

och i två av utlåtandets följande punkter förslag örn anvisande av medel till

vissa utvidgningar av Motala kraftverk och ångkraftstationen i Västerås

— avser säkerställande av det sannolika kraftbehovet fram till slutet av 1936

inom det s. k. mellansvenska centralblocket. Med hänsyn till den i statsverkspropositionen

lämnade utredningen och de upplysningar, utskottet ytterligare

under hand inhämtat, vill utskottet förorda planen till genomförande. De

ifrågasatta åtgärderna måste, så långt nu kan bedömas, anses motiverade av

nyss antydda, alltjämt fortgående kraftiga stegring i åtgången av elektrisk

kraft.

Utskottets

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

Veckor ellering

av

{Jota älv.

[27.]

Utskottets

yttrande.

Nytt maskinaggregat

vid Motala

kraftverk.

r 28.]

Förberedande

åtgärder

fölen

ny kraftstation

i

Motala

ström.

[29.]

Utvidgning

av ängkraftstationen

i Västerås.

[30.]

Det till utbyggnad av vattenfallet vid Vargön nu begärda anslagsbeloppet

2,000,000 kronor anser sig utskottet sålunda böra tillstyrka.

Under åberopande av det ovan sagda tillstyrker utskottet vidare de begärda

anslagen till vissa utvidgningar vid Motala kraftverk och ångkraftstationen

i Västerås, varom emellertid, såsom nyss nämnts, förslag göras i det följande

under särskilda punkter.

Under nu förevarande punkt hemställer utskottet alltså,

att riksdagen må till kraftstation vid Vargön för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

21 :o) Kungl. Majit har (punkt 27) föreslagit riksdagen att till veckoreglering

av Göta älv för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av

1,500,000 kronor.

Ifrågavarande av 1928 års riksdag beslutade arbeten omfatta i huvudsak

uppsprängning av en ny avloppskanal vid Vänerns utlopp i Göta älv samt

uppförande av en dammbyggnad över älven. Kostnaderna härför hava beräknats

till 5,000,000 kronor. För ändamålet hava anvisats 1,400,000 kronor för

budgetåret 1928/1929 och 1,800,000 kronor för budgetåret 1929/1930. Av

återstående behövligt belopp äskas 1,500,000 kronor för nästkommande budgetår,

medan 300,000 kronor anses kunna överflyttas till ett senare budgetår.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till veckoreglering av Göta älv för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor.

22 :o) I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 28) och under åberopande

av vad utskottet yttrat under punkten 20 här ovan, hemställer utskottet,

att riksdagen må till nytt maskinaggregat vid Motala kraftverk

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

23 :o) Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn beräkning av anslag till vissa

förberedande åtgärder för anläggning av en kraftstation i Motala ström mellan

Roxen och Norrbysjön (vid Jakobslundsfallen) kommer utskottet att framdeles

under riksdagen avgiva utlåtande; vilket utskottet skolat härigenom för

riksdagen

anmäla.

24 :o) I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 30) och under hänvisning

till vad utskottet yttrat under punkt 20 :o) här ovan, hemställer utskottet,

att riksdagen må till utvidgning av ångkraftstationen i

Västerås för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 1,100,000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

31

25 :o) Kungl. Maj:t Ilar (punkt 31) föreslagit riksdagen att till kraftstation

vid Sillre för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 700,000

kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 76, gjorda framställning beslutade

1929 års riksdag, att, för beredande av krafttillskott till Norrfors kraftverk,

en statens kraftstation skulle anläggas vid Sillre för en beräknad kostnad

av 2,250,000 kronor, samt anvisade för påbörjande av arbetet härå för

budgetåret 1929/1930 ett anslag av 300,000 kronor. För arbetenas fullföljande

äskas nu ett anslag av 700,000 kronor för nästkommande budgetår.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må till kraftstation vid Sillre för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 700,000 kronor.

26:o) Kungl. Maj:t har (punkt 32) föreslagit riksdagen att till en andra

tilloppstunnel vid Porjus kraftstation för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor.

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition, nr 32, gjorda framställning

har 1929 års riksdag medgivit, att för påbörjande av arbetena med en andra

tilloppstunnel vid Porjus kraftstation finge användas ett belopp av högst

250.000 kronor av reservationer å de av riksdagen å riksstaten för år 1921

och å tilläggsstat för år 1920 anvisade reservationsanslagen örn tillhopa

17.500.000 kronor till uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket samt statens järnvägar och vattenfallsverk. Tunneln utgör

ett fristående led i vissa av vattenfallsstyrelsen planerade utvidgningsarbeten

vid Porjus för tillgodoseende av det växande kraftbehovet vid malmfälten

och statens järnvägar samt i Norrbottens kustland. Kostnaden för anläggningen

beräknas kunna stanna vid 1,000,000 kronor genom arbetenas utsträckande

över en jämförelsevis lång tidrymd och deras bedrivande huvudsakligen

under sådana årstider, då ledig arbetskraft finnes tillgänglig. För

fortsättande av förevarande arbeten äskas nu anslag å riksstaten till belopp av

300.000 kronor.

Mot Kungl. Majis förslag har utskottet intet att erinra och hemställer

alltså,

att riksdagen må till en andra tilloppstunnel vid Porjus

kraftstation för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 300,000 kronor.

27:o) Kungl. Maji har (punkt 33) föreslagit riksdagen att till kraftledning

från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för

budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 215,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 108—lil av statsrådsprotokollet.

Kraftstation

vid

Sillre.

[3L]

Utskottets

yttrande.

En andra

tilloppstunnel

vid

Porjus

kraftstation.

[32.]

Utskottets

yttrande.

Kraflledn

in g1 från

Gällivare

för elektrifiering

av

av vissa

delar av

Norrbottens

län.

[33.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Kr 9 A.

Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1929 års riksdag (skrivelse

nr 85, punkt 30) till utförande av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering

av vissa delar av Norrbottens län, nämligen inom Gällivare, Korpilombolo,

Tärendö, Junosuando och Pajala socknar, för budgetåret 1929/1930

under utgifter för kapitalökning ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att

utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Planen för denna elektrifiering

gick bland annat ut på att elektrisk energi skulle överföras från Porjus kraftverk

medelst en huvudledning från Gällivare till lämplig punkt i Tärendö

samt att kraften därefter skulle distribueras genom särskilt andelsföretag, ett

för Gällivare och ett för de övriga socknarna (den nordöstra finnbygden). Andelsägarnas

insatser skulle bestå dels i kontanta belopp, dels i vissa naturaprestationer.

Huvudledningen från Gällivare skulle utbyggas och underhållas

genom vattenfallsstyrelsens försorg. Ledningen hade beräknats draga en kostnad

av 340,000 kronor. Vidare förutsattes, att staten skulle medverka till

utförande av de för kraftdistributionen avsedda andelsföreningarnas ledningsnät

med ett belopp av tillhopa 167,500 kronor, avsett såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet

för kontanta insatser i föreningarna. Ytterligare förutsattes,

att för underlättande av ledningsnätens utförande skulle ur kraftledningslånefonden

utgå ett lån å 376,000 kronor på de för lån från denna fond

i allmänhet gällande villkoren.

Vid anmälan av frågan om fortsatt anslag för utförande av huvudledningen

från Gällivare har departementschefen anfört följande:

»Såsom den lämnade redogörelsen torde utvisa, hava statsmakterna vid sitt

beslut örn åtgärder för underlättande av ifrågavarande elektrifieringsföretag,

i syfte att vinna garanti för att företaget i sin helhet skulle från början bliva

ekonomiskt säkerställt, förutsatt att andelsföreningarnas bildande och registrering

samt bindande teckning av tillräckligt antal andelar skulle föregå utbetalning,

även till någon del, av de anslagsmedel, som avsetts för stödjande av

företaget.

Med hänsyn till de förutsättningar, under vilka beslutet örn ifrågavarande

åtgärder sålunda fattats, synes visserligen tvekan kunna föreligga örn lämpligheten

av att, såsom länsstyrelsen nu ifrågasatt, staten skulle ikläda sig den

betydande utgiften för huvudledningens framdragande samt bevilja bidrag till

distributionsledningar, så länge de uppställda villkoren uppfyllts endast beträffande

det ena av de i planen ingående båda distributionsområdena. Man

synes emellertid icke böra förbise det stora intresse, som inom nordöstra finnbygden

visats för frågans lösning, och den synnerliga betydelse, företagets utförande

för denna bygd otvivelaktigt skulle äga. Härtill kommer, att vad

länsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen nu anfört i ämnet torde berättiga till

det antagandet, att uppfyllandet även inom Gällivareområdet av förutsättningarna

för statens medverkan till elektrifieringsföretaget endast är en tidsfråga.

Under dessa förhållanden har jag ansett mig böra tillstyrka, att huvudledningen

redan nu kommer till utförande. För nästkommande budgetår torde

alltså böra beviljas återstående medel till bestridande av anläggningskostnaden

för denna ledning. Enligt vattenfallsstyrelsens utredning beräknas nämnda

kostnad, som ursprungligen uppskattats till 340,000 kronor, numera till 315.000

kronor. I överensstämmelse med denna beräkning, som icke givit mig anledning

till erinran, skulle utöver redan anvisat belopp erfordras ett ytterligare

anslag av 215,000 kronor, vilket liksom innevarande budgetårs anslag lärer

böra anvisas att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0 A.

33

Däremot synes det för företagets planenliga genomförande inom nordöstra

finnbygden icke erforderligt att redan för nästkommande budgetår berecia

medel för bidrag till distributionsföreningen inom nämnda bygd.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört, får utskot- utskottets

tet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande förslag. yttrande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till kraftledning från Gällivare för elektrifiering

av vissa delar av Norrbottens län för budgetåret 1930/

1931 anvisa ett reservationsanslag av 215,000 kronor.

28 :o) Kungl. Maj:t har (punkt 34) föreslagit riksdagen att till distributionsanläggningar

och därmed sammanhängande arbeten vid statens kraftverk

för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 112—114 av statsrådsprotokollet.

För utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande

arbeten vid statens kraftverk har för budgetåret 1929/1930 anvisats ett belopp

av 700,000 kronor.

JHstrihutionsanlägguingar

och därmed

sammanhängande

arbeten vid

statens

kraftverk.

[34.]

I skrivelse den 26 september 1929 har vattenfallsstyrelsen för ifrågavarande

ändamål för budgetåret 1930/1931 begärt ett anslag av 3,300,000 kronor.

Departementschefen har, efter att hava lämnat en redogörelse för anslagsbehovet

inom de olika kraftverken, vidare anfört följande:

»Av vattenfallsstyrelsens skrivelse framgår, att det nu begärda anslaget är

avsett att tagas i anspråk för utvidgningar och förstärkningar inom statens

kraftverks olika distributionsområden ävensom för nya anläggningar, varav

behov tid efter annan uppkommer.

Beträffande det av styrelsen berörda sättet för utförande av kraftledningen

Porjus—Boden må framhållas, att denna fråga behandlades i nästlidet års

statsverksproposition. Därvid erinrade jag, att Kungl. Majit genom beslut den

30 december 1927 bemyndigat vattenfallsstyrelsen att påbörja ifrågavarande

kraftledning samt därjämte föreskrivit, att kostnaden för detta arbete skulle

utgå från anslagen till utförande av distributionsanläggningar m. m. Jag anförde

vidare, att kraftledningen varit avsedd för en effekt av till en början

4,000 kilowatt och vid tiden för Kungl. Majlis nyssnämnda beslut beräknats

draga en kostnad av omkring 1,050,000 kronor. Enligt vad jag från vattenfallsstyrelsen

inhämtat, hade styrelsen, på grund av att priset på virke avsevärt

stigit, beslutat bygga linjen med järnstolpar och till följd därav med grövre ledning

i stället för, såsom förut varit avsett, med trästolpar. Härigenom ökades

visserligen anläggningskostnaden med 252,000 kronor till 1,302,000 kronor, men

styrelsen beräknade i stället årskostnaden komma att uppgå till lägre belopp

än örn linjen utförts med trästolpar och att linjens överföringsförmåga höjes

till 6,000 ä 7,000 kilowatt, varjämte den tidpunkt, då isoleringen på linjen måste

ökas och transformeringsanläggningar för högre spänning byggas i Porjus och

i kustlandet, i avsevärd grad framflyttades.

Av vattenfallsstyrelsens nu framlagda beräkningar framgår, att under nästkommande

budgetår för utförande av större distributionsanläggningar skulle

åtgå ett belopp av 1,940,000 kronor. Till diverse mindre anläggningar, som ej

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 6 sami. 9 A käft. (Nr .9 A.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

TJtslcottets

yttrande.

för närvarande kunna förutses eller lokaliseras eller beträffande vilka färdiga

planer ännu ej förefinnas, beräknas erforderligt ett belopp av 560,000 kronor.

Härtill kommer det belopp av omkring 800,000 kronor, som kraves för täckande

av beräknat anslagsöverskridande under innevarande budgetår.

Då behovet av elektrisk kraft uppenbarligen är statt i stadig ökning och

då det synes angeläget, att vattenfallsstyrelsen för att kunna i tid tillgodose

framträdande efterfrågan på kraft har tillräckliga anslagsmedel till sitt förfogande

för erforderliga nyanläggnings- och kompletteringsarbeten av nu

ifrågavarande art, har jag ansett mig böra tillstyrka en avsevärd anslagshöjning

till förevarande ändamål för nästkommande budgetar. En jämkning nedåt

av det utav vattenfallsstyrelsen begärda anslagsbeloppet till 3,000,000 kronor

lärer dock vara möjlig.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till distributionsanläggningar och därmed

sammanhängande arbeten vid statens kraftverk för budgetåret

1930/1931 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

Beträffande sättet för beredande av täckning för de här ovan tillstyrka anslagen

kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 11 februari 1930.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C■ Lindblad, J. L. Widell,

O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, K. V. Bydén, E. A.

Lundell, C. I. Asplund, C. G. V. Hammarskjöld, J. G. Walles och D. Hansén;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, S,

Bengtsson i Norup, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. M. Olsson i Blädinge, J. Olofsson

i Digernäs, O. Nilsson i örebro, S. Persson i Fritorp, E. G. E. Eriksson i Stockholm,

O. Andersson i Höör, A. Norsell och F. V. Sandwall.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

35

Reservationer:

vid punkt 4 (vinterposttrafiken på Öland)

av herrar Nilsson i Gränebo, Asplund, Hammarskjöld, Walles, Anderson i

Råstock, Olsson i Kullenbergstorp, Nilsson i Örebro, Eriksson i Stockholm,

Andersson i Höör och Norsell, som ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»örn från ölandsbefolkningens sida statens fortsatta mellankomst begäres

för tryggande av vinterförbindelserna mellan ön och fastlandet, måste detta

anses förståeligt med hänsyn till öns avskilda läge och de svåra isförhållandena

i Kalmarsund.

Ett nedläggande av en statlig kommunikationsled med omkring 50-årig hävd

för sig måste ock innebära en svår missräkning för öbefolkningen, i all synnerhet

sedan leden numera börjat lämna tillfredsställande ekonomiskt resultat.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra tillstyrka generalpoststyrelsens

förslag örn ersättande av den nuvarande ångaren, vilken alltsedan ledens tillkomst

gått i en påfrestande vintertrafik på densamma, mot ett nytt starkare

fartyg.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av de av herrar Nilsson i Gränebo

m. fl. och Wirsell m. fl. i ämnet väckta motionerna I: 71 och

II: 140, må medgiva, att till generalpoststyrelsens disposisition

ställes ett belopp av 350,000 kronor av postverkets förnyelsefond

för anskaffande av ett nytt isbrytande postångfartyg

till fortsatt uppehållande av förbindelsen mellan fastlandet

och Öland.»

vid punkt 15:o) (Inlandsbanan å sträckan Yolgsjön—Gällivare)

beträffande mom. a) av utskottets hemställan av herrar Nilsson i Bonarp,

Olsson i Kullenbergstorp och Olsson i Blädinge, vilka ansett att utskottet, med

hänsyn till att ifrågavarande anslag är avsett att utgå av skattemedel, bort

hemställa,

a) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majlis förevarande

förslag samt med avslag å de av herr Bergqvist m. fl.

och herr Hage m. fl. väckta motionerna (1:45 och 11:91)

ävensom herr Hammarskjölds motion 1:113, i vad de skilja

sig från Kungl. Maj:ts förslag, till Inlandsbanan mellan Vallsjön

och Gällivare för budgetåret 1930/1931 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor;

beträffande moni. b) av utskottets hemställan av herrar Bergqvist, liedén,

Hansén och Olsson i Blädinge, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 9 A.

b) att riksdagen, i anledning av de av herrar Bergqvist

och Hansén samt herr Hage m. fl. väckta motionerna 1:114

och II: 213, må besluta, att Inlandsbanan å sträckan Sorsele—

Arvidsjaur skall framdragas över Bergnäs enligt det av departementschefen

omförmälda alternativ Yl.

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Korstedt & Söner.

SOOUö

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:73 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt förslag om beredande av medel till ett nytt postångfartyg för trafik mellan fastlandet och Öland. a1 i texten
  2. Rskr. 1930:18 Skrivelse till Konungen angående vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1930 s. 1 i texten