Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående organiserande av en rättsordning innefattande en rätt till jorden för den nödlidande lantbefolkningen.

1931-02-24 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående organiserande av en rättsordning innefattande en rätt till jorden för den nödlidande lantbefolkningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1931 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående organiserande av

en rättsordning innefattande en rätt till jorden för den

nödlidande lantbefolkningen.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 174,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att

riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att den på jordbruksministerns föredragning

den 4 december 1930 beslutade kommittén för sociala jordfrågor måtte

erhålla sitt uppdrag utvidgat med bemyndigande att även överväga organiserandet

av en rättsordning, innefattande en rätt till jorden för den nödlidande

lantbefolkningen, oberoende av bolags och stora jordägares medgivande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

I anledning av vissa inom riksdagen väckta motioner anhöll 1930 års riksdag

i skrivelse den 23 maj 1930, nr 276, att Kungl. Maj:t ville

1) verkställa utredning rörande erfarenheterna vid tillämpningen av nu gällande

arrendelag i vad avser arrenden, som falla under den sociala arrendelagstiftningen,

med särskild hänsyn till de delar av riket, till vilka den norrländska

arrendelagen utsträcktes genom lag den 27 juni 1927, ävensom för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

2) verkställa fortsatt utredning rörande de ekonomiska förutsättningarna

för bärighet av mindre jordbruk och rörande ökade möjligheter för lantarbetare,

skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra

mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

3) i anslutning till den ovan under 2) nämnda utredning verkställa utredning

rörande de ytterligare åtgärder, som kunna anses ägnade att ekonomiskt

underlätta frilösning av mindre arrendejordbruk, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

4) i anslutning till den ovan under 2) nämnda utredning verkställa utredning

rörande de ytterligare åtgärder, som kunna anses ägnade att främja utökandet

av ofullständiga jordbruk, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kan föranleda; samt

5) verkställa utredning angående lämpligheten och behovet av ökade anslag

för att bereda ökade möjligheter att erhålla lån för bostadsegnahem på landsbygden.

Utredning

rörande vissa

sociala jordfrågor.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 9 sami. 2 avd. 10 haft. (Nr 12—18.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Dea 4 december 11)30 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sakkunniga för verkställande av den i berörda riksdagsskrivelse

ifrågasatta utredningen. Vid ärendets behandling anförde departementschefen

statsrådet von Stockenström efter redogörelse för innehållet i riksdagens

skrivelse:

Den i avseende å arrendelagstiftningen nu begärda utredningen åsyftar närmast

undersökning örn erfarenheterna vid tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningen

beträffande arrenden under bolag i Värmland och vissa delar av

Bergslagen. Enligt de motioner, som föranlett riksdagsframställningen i denna

del, skulle vissa missförhållanden hava framträtt på detta område. Sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottet, som införskaffat ytterligare upplysningar

örn arrendefrågan i Värmland och vissa delar av Bergslagen (utskottets

utlåtande nr 1 sid. 169 ff.), uttalar, att denna fråga vore i sådant läge, att den

ur allmän och social synpunkt ej borde lämnas obeaktad. Därför förordade utskottet

en undersökning, som i främsta rummet borde avse sammanhanget mellan

skogsarbetsfragan och arrendevillkoren, däribland arrendetidens längd, ävensom

spörsmålet om kombination av arbetsavtal och arrendeavtal. På grundval

av vad vid dylik utredning framkommit borde, enligt utskottet, förutsättningslöst

övervägas, huruvida och i vad mån åtgärder kunde vara av behovet påkallade,

utöver vad som förhandlingsvis skulle kunna vinnas, i syfte att de

framträdande missförhållandena måtte kunna undanröjas.

\ ad härefter angår den av riksdagen ifragaställda utredningen örn jordbruk

åt lantarbetare m. fl., må erinras, att riksdagen i skrivelse nr 232 år 1928 hemställt

om utredning och förslag rörande beredande av ökade möjligheter för

lantarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra

mindre bemedlade och obemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna

jordbruk. De med anledning härav, på uppdrag av Kungl. Majit, av statens

egnahemsstyrelse verkställda utredningar och med utlåtanden den 5 december

1928 och den . 2 oktober _ 1929 avgivna förslag hava hittills icke föranlett

Kungl. Maj :t att till riksdagen avlåta framställning i ämnet. De obemedlades

jordfråga upptogs emellertid genom motioner vid 1930 års riksdag. I

sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets förevarande utlåtande anför

utskottet i detta ämne bland annat följande: Utredningsarbetet beträffande de

mindre bemedlades jordfråga borde fullföljas, och i samband härmed borde de

ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jord brak noga utredas.

Härigenom skulle föreliggande egnahemsfråga sammankopplas med den ekonomiska

jordbruksfrågan i allmänhet och med spörsmålet örn rådgivning och

handledning åt de nya jordbrukarna. Den fortsatta utredningen borde, utöver

vad som åsyftades med riksdagsskrivelsen 1928, avse jämväl skogsarbetarnas

jordfråga. \ id utredningen borde — förutom de uppslag, som givits i egnahemsstyrelsens

utlåtanden samt i den vid styrelsens senare utlåtande fogade

reservationen även andra tänkbara ekonomiska anordningar övervägas, allt

i syfte att denna svårlösta angelägenhet bleve allsidigt belyst och undersökt.

Därest de särskilda åtgärderna för beredande av jordbruk åt de mindre bemedlade^

lantarbetarna, skogsarbetarna m. fl. till äventyrs befunnos kräva någon

speciell organisation, borde hithörande organisationsfråga även undersökas. Den

fortsatta utredningen borde så anordnas, att olika synpunkter och intressen därvid

och vid förslagens upprättande finge göra sig gällande.

Rörande åtgärder för underlättande av arrendefnlösningar bär i förenämnda,

av riksdagen godkända utskottsutlåtande betonats, att anledning i nuvarande

situation icke förelåge att tillgripa ytterligare lagstiftningsåtgärder, men att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

det — i betraktande av ifrågavarande försäljningars stora omfattning och med

hänsyn till det sociala intresset av att brukaren i första hand finge tillfälle att

tillösa sig den gård, han bebott och brukat — vore av behovet påkallat, att ett

övervägande komme till stånd rörande de ytterligare åtgärder, som kunde anses

ägnade att ekonomiskt underlätta sådan frilösning.

''I fråga om åtgärder till förbättring av ofullständiga jordbruk har utskottet

framhållit, att tvångsåtgärder för markanskaffning åt sådana jordbruk ej borde

i nuvarande situation övervägas, men att ytterligare ekonomiskt biträde borde

kunna ifrågakomma för att främja utökandet av ofullständiga jordbruk, därvid

sådana åtgärder som höjning av tilläggsegnahemslånen och ytterligare upplysningsverksamhet

örn förefintliga hjälpanordamgar borde, jämte annat, övervägas.

.

De sålunda ifrågasatta utredningarna rörande arrendefrilösnmgar och ofullständiga

jordbruks förbättrande borde, enligt utskottets av riksdagen godkända

uttalanden, ske i samband med den fortsatta utredningen örn de mindre bemedlades

jordfråga. o

Det av riksdagen framställda utredningskravet rörande ökade lånemöjligheter

för anläggande av egnahernsbostäder har motiverats med, att för landsbygdens

vidkommande torde dylika kreditmöjligheter, trots att vissa åtgärder

vidtagits för frågans lösning, vara så begränsade, att anledning funnes överväga

lämpligheten och behovet av ökade låneanslag för ändamalet.

Jag vill tillstyrka, att utredning i de hänseenden och enligt de riktlinjer, som

av riksdagen angivits, nu kommer till stånd. Trots de betydelsefulla och omfattande

åtgärder, som redan vidtagits på hithörande områden, föreligger alltjämt

anledning för det allmänna att ägna särskild uppmärksamhet och intresse

åt de sociala jordfrågornas utveckling. Bland de av riksdagen nu ifrågasatta utredningsspörsmålen

bör, enligt min mening, särskild vikt fästas vid den behjärtansvärda,

men svårlösta angelägenhet, som avser beredande av ökade möjligheter

för lantarbetare, skogsarbetare m. fl. mindre bemedlade att erhålla egna

jordbruk. På sätt riksdagen angivit bör denna frågas fortsatta utredning äga

rum i omedelbart samband med undersökning om de ekonomiska _ förutsättningarna

för och bärigheten av mindre jordbruk. I närmaste anslutning härtill

böra spörsmålen örn ytterligare åtgärder av ekonomisk-organisatorisk art för

underlättande av arrendefrilösningar och för förbättring av ofullständiga jordbruk

upptagas till övervägande. Utredningen bör även omfatta det mera fristående

spörsmålet om den sociala arrendelagstiftningens verkningar och tillämpning

närmast i Värmland och de andra trakter av landet, till vilka den norrländska

arrendelagen 1927 utsträcktes, så ock den i riksdagsskrivelsen åsyftade

speciella frågan örn ökade kreditmöjligheter för egnahernsbostäder a landsbygden.

I den mån under utredningsarbetets fortgång behov må framkomma att

utvidga utredningen att avse även andra och närliggande sociala jordfrågor,

torde dessa lämpligen böra upptagas i detta sammanhang.

För det nu angivna utredningsarbetets bedrivande torde särskilda utredningsmän

böra tillkallas. Deras antal torde kunna begränsas till fem. Med hänsyn

till det nära sambandet mellan vissa delar av förevarande utredningsspörsmål

och statens egnahemsstyrelses uppgifter torde utredningen böra bedrivas under

samråd i mån av behov med styrelsen. I den mån utredningen avser spörsmålet

örn bärighet av mindre jordbruk, torde utredningsmännen böra samarbeta även

med den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juli 1928 tillsatta jordbruksutredningen,

som är sysselsatt med vissa närbesläktade frågor i avseende

ä jordbrukets ekonomi oell avsättningen av jordbruksprodukter m. lii. Den del

av utredningsuppdraget, som avser arrendelagstiftningens verkningar inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

Värmland och vissa delar av Bergslagen, torde sannolikt komma att föranleda

behov för utredningsmännen att få tillgång till på detta område speciell sakkunskap

samt att genom resor å ort och ställe inhämta närmare upplysningar i

ämnet. Efter anmälan av utredningsmännen torde härav påkallade särskilda

beslut komma att framdeles fattas.

Sakkunniga för verkställande av ifrågavarande utredning hava numera tillkallats.

Vid behandling av de motioner, som föranledde 1930 års riksdags ovannämnda

skrivelse, förelåg till övervägande jämväl det i förevarande motion berörda

spörsmålet örn skapande av en effektiv rättsordning för bildande av nya jordbruk.

De önskemål, som i denna riktning framfördes av motionären, vunno

emellertid icke beaktande i vidare män, än riksdagens skrivelse utvisar.

. De direktiv, som av chefen för jordbruksdepartementet lämnats den i anledning

av riksdagsskrivelsen tillsatta kommittén, stå i överensstämmelse med de

i skrivelsen uttalade önskemålen.

Då riksdagen torde sakna anledning att frångå sin under fjolåret intagna

ståndpunkt i ämnet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 24 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Linder*, von Geijer och Lindhagen, fröken

Hesselgren samt herrar Gustaf Tamm*, Norman och P. Sandström;

från andra kammaren: herrar Hage, Andersson i Rasjön*, Johanson i Hallagården*,

Petersson i Lerbäcksbyn, Aronson, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland

och Hansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

5

Reservationer:

1) av herr Lindhagen, som anfört:

»Den norrländska lagen örn uppsikt a vissa jordbruk utsträcktes senast ar

1927 att omfatta även vissa län inom mellersta delarne av riket. Vid olika tillfällen

har ifrågasatts dess utsträckning till hela landet eller andra slag av

jordbruk. Senast vid denna riksdag (andra lagutskottets utlåtande nr 17) föreligger

förslag örn att vidga lagens verksamhetsområde på ett eller annat sätt

och särskilt betonas behovet av dess utsträckning till stora jordegendomars

jordbruk.

Det är då ganska egendomligt, att 1930 års riksdag liksom 1931 års andra

lagutskott i förevarande betänkande tagit avstånd från ingripande mot den

ur nationalekonomisk och individuell synpunkt grundligaste misshushållning

med jorden, som förekommer just å nämnda större egendomar. Man slår sig till

ro med att odlingsbar jord får ligga ouppodlad till ingen nytta även om efterfrågan

därå göres av en arbetslös eller eljest nödlidande befolkning för att

skaffa sig ett uppehälle till husbehov av jordbruks- eller trädgårdsprodukter

eller utvidga ett ofullkomligt jordbruk med nyodlingar, upptagna på lediga

stunder, eller kanske rent av för skapandet av ett nytt jordbruk.

Skogs- och flottningsarbetare, lantarbetare, barn till småbönder, arrendatorer

och torpare utgöra en talrik klientel, fran vilka krav på en rätt till jorden

i odlingssyfte framkomma oavsett konjunkturerna och icke minst under

perioder av stor arbetslöshet. Riksdagen begärde dock ar 1905 främjandet av

jordbruk genom nyodling.

Nu finnes ingen partisplittring vidare. Alla manstarka partier hava enat

sig om att avvisa detta krav om rätt till fristående nyodling, sa snart bolag och

andra stora jordägare ej medgiva det. Sista riksdagen och lagutskottets förevarande

betänkande avvisa varje lagstiftad förpliktelse att • givetvis med

iakttagande av skälig hänsyn — avstå jord för fristående nyodlingar till större

eller mindre omfång samt plats jämväl för boningshus med åbyggnader. För

utvidgning av ett ofullständigt jordbruk, frilösning av arrendejordbruk och

anskaffande av tomtmark för bostäder avvisade 1930 års riksdag varje bistånd

därtill genom en lagstiftning, byggd på en rätt till jorden med expropriationsbestämmelser

såsom sista utvägen. I dessa senare punkter antydde en liten

minoritet inom utskottet, ehuru svagt, även en sådan eventualitet.

Nej, ingen spade och ingen plog får röra ens vid ett fristående odlingstillfälle,

såvida ej jordägaren i nåder tillåter det. Staten och den arbetslöse eller

otillräckligt försörjde skola stå där, tycker man, med mössan i hand och tigga

sig till några smulor till och med av den odlingsbara jord, som ligger obegagnad.

Detta kan verkligen kallas för en lagstiftning om upprätthållande av

den största möjliga vanhävd å jordbruksduglig odlingsmark på bolags och

andra stora jordägares marker.

När det däremot gäller att för kapitalstarka spekulanter lägga sig till med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

obegagnade mineralfyndigheter på annans mark, då har rättsordningen infört

s. k. inmutningsrätt eller med andra ord en omfattande lagstiftning för att

tvångsvis tillhandagå spekulanterna med hans önskningar utan hänsyn till

jordägarens belägenheter. Men en inmutningsrätt å större domäner för fattiga

människor till odlingslägenheter, som ligga till ingen nytta, det motsätter

sig svenska statsmakten särskilt nu i arbetslöshetens tider.

Man kan för övrigt icke rimligen begära, att en större jordägare annat än i

undantagsfall skall gå med på att avstå odlingsjord inom sina marker och än

mindre örn husbehovsskog skall medfölja. Ett sådant utbud har ännu icke förekommit,

och det får ej, såsom ständigt sker, förblandas med salubjudna egendomar

för uppstyckning av redan odlad jord. Det är begripligt, att jordägaren

kommer att i regel vara synnerligen motvillig. Att då bär föreskriva frivillighet

såsom förutsättning för medverkan från statsmakten är detsamma som att.

knäsätta det underliga begreppet motvillig frivillighet såsom den tongivande

sociala faktorn i jordfrågan.

De nya jordkommitterades av utskottet åberopade instruktion sätter i främsta

rummet enligt 1930 års riksdags utskott dikterade önskan såsom deras uppgift

att undersöka »de ekonomiska förutsättningarna för och bärighet av mindre jordbruk».

Därmed har man till gagn för den heliga äganderätten velat kasta en

skugga över de arbetslöses och otillräckligt försörjdes krav. De kommitterade

äro emellertid fullständigt oförmögna att kunna lösa denna fråga. Det kan ej

bliva något bevänt med deras utlåtande i denna del. De enda »sakkunniga»

på detta område äro Lars, Petter och Jonas samt Greta, Stina och Maja. De

ensamma kunna avgöra vad livet kan bjuda dem för möjligheter i deras tysta

kamp för uppehället i undanskymda vinklar och vrår av det så kallade fäderneslandet.

Ty det är väl ej meningen att rent ut skatta åt den industriella

mondismens, några nationalekonomers och »Lubbe-riets» benägenhet understundom

att med jämnmod se jordbrukets försvinnande såsom en avsevärd insats

i svenska folkets försörjningsmöjligheter.

Det bör, såsom i motionen betonas, aldrig få saknas i riksdagen och allra

minst under folkets nu betryckta läge en påminnelse örn dödligheten i en sådan

jordpolitik, som nu behärskar statsmakten. Det hemställes således,

att riksdagen med anledning av förevarande motion ville

hos Kungl. Majit anhålla, att den på jordbruksministerns föredragning

den 4 december 1930 beslutade kommittén för sociala

jordfrågor måtte erhålla sitt uppdrag utvidgat med bemyndigande

att överväga organiserandet av en rätt till jorden

för den nödlidande lantbefolkningen genom möjligheter även

till skälig tvångsavlösning av jord från bolags och stora jordägares

domäner.»

2) av herrar Linder, Norman. Hage, Pettersson i Hällbacken och Hansson

i Trollhättan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.