Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 137 i första kammaren av herr Sandén m. fl., nr 196 i andra kammaren av herr Persson i Tidaholm m. fl. och nr 289 i sistnämnda kammare av herrar Johansson i Edsbyn och Lundén.

1931-02-24 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 137 i första kammaren av herr Sandén m. fl., nr 196 i andra kammaren av herr Persson i Tidaholm m. fl. och nr 289 i sistnämnda kammare av herrar Johansson i Edsbyn och Lundén.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

7

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar

i lagen om allmän pensionsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 137 i första

kammaren av herr Sandén m. fl., nr 196 i andra kammaren av herr Persson

i Tidaholm m. fl. och nr 289 i sistnämnda kammare av herrar Johansson i Edsbyn

och Lundén.

I motionerna I: 137 och II: 196, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att sådant förslag till

tillägg till 7 § pensionsförsäkringslagen, att understöd, pension eller gratial

från arbetsgivare till hos honom förut anställda arbetare icke må, i den mån

de ej överstiga 600 kronor, tagas i betraktande vid tillämpningen av denna paragraf,

måtte föreläggas 1932 års riksdag.

I motionen II: 289 har hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående sådan ändring i lagen örn

allmän pensionsförsäkring av den 30 juni 1913, att

a) vid beräkning av underlaget för avgiftspension för äkta makar efter mannens

död åtminstone hälften av de av makarna erlagda tilläggsavgifterna må tillgodoräknas

hustrun för hennes avgiftspension;

b) att grunderna för beräkning av tilläggspensionen eller understöd måtte

ändras därhän, att de icke må motverka enskildas små bidrag till årliga understöd

till behövande pensionstagare, eventuellt genom höjning av det belopp å

vilket intet avdrag göres.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för ifrågavarande yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt gällande pensionsförsäkringslag utgår pension med viss procent å er- Gällande belagda

pensionsavgifter, därvid olika procenttal tillämpas för män och kvinnor, stäminelser.

Hänsyn tages därvid till såväl grundavgifter som s. k. tilläggsavgifter. I de

fall, då gift kvinna icke själv taxeras för inkomst, påföres henne endast grundavgift,

även örn hennes make åtnjuter inkomst av sådan storlek, att han är skyldig

erlägga tilläggsavgift. Avgiftspension för sådan gift kvinna beräknas därefter

endast å de av henne erlagda grundavgifterna, varemot hon icke får räkna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Frågornas

behandling

t. o. lii. riksdagen

1927.

Fördelning

av argiftspensioner

mellan äkta

makar.

° Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

sig till godo av mannens guldna tilläggsavgifter. — Utöver avgiftspensionen utgår

av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare, som är till

arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 425

och for kvinna till 400 kronor. Pensionstillägget utgör för år räknat för man

225 och för kvinna 210 kronor med visst avdrag för det belopp, varmed pensionstagarens

årsinkomst överstiger 50 kronor. För vissa familjeförsörjare, vilka

äro till arbete varaktigt oförmögna, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår

för man till 425 och för kvinna till 400 kronor jämte 170 kronor för varje

barn under 15 år, med särskilt pensionstillägg för barnen. Tillägget utgår med

102 kronor för varje sådant barn med visst avdrag, beroende på vederbörandes

årsinkomst. I vissa fall skola understöd utgå enligt de nu angivna grunderna.

Enligt ( § pensionsförsäkringslagen skall i förenämnda avseenden såsom

årsinkomst räknas all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete, som

någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta. Dock skall

som inkomst icke räknas avgiftspension eller, intill ett belopp av högst 300 kronor,

pension på grund av frivillig försäkring enligt förevarande lag. Jämlikt

5 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen

skall vid bestämmande av årsinkomst uti ifrågavarande hänseende

ej medräknas understöd fran Vadstena krigsmanshuskassa, genom flottans

pensionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater

eller gratifikationer och pensioner från invalidhusfonden.

De spörsmål, som beröras i ue nu föreliggande motionerna, hava tidigare varit

föremål för riksdagens behandling.

Frågan örn förbättring i gifta och förut gifta kvinnors avgiftspensionering

behandlades redan vid 1916 års riksdag. I motion nr 102 i andra kammaren yrkades

utredning angående villkoren för och lämpligheten av sådan ändring i

pensionsförsäkringslagen, att gift kvinna påfördes hälften av mannens pensionsavgift,

i vad denna ginge utöver grundavgiften, och i motion nr 174 i

samma kammare hemställdes bland annat örn utredning, huruvida icke sådan

ändring av de i 4 § av lagen om allmän pensionsförsäkring meddelade bestämmelser

örn avgiftspåföring borde vidtagas, att viss del av makarnas inkomst

skulle anses belöpa å hustrun och läggas till grund för bestämmandet av

hennes pensionsavgift.

Pensionsstyrelsen avgav yttrande i anledning av dessa motioner den 30 mars

1916 och hänvisade däri till erhållet uppdrag att verkställa utredning rörande

möjligheten och lämpligheten av en omläggning av grunderna för pensionsavgifternas

beräkning m. m.

Lagutskottet anförde i utlåtande nr 42, att då de av motionärerna påyrkade

utiedningarna enligt pensionsstyrelsens uttalade uppfattning folie inom ramen

av nyssnämnda uppdrag och styrelsen, såsom nämnt, själv betecknat dessa

utredningar såsom önskvärda, vore enligt utskottets mening någon åtgärd från

riksdagens sida i förevarande hänseende icke påkallad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

9

Motionerna blevo av riksdagen avslagna.

Sedan pensionsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 23 februari 1921

förklarat sig av vissa skäl nödsakad att låta tills vidare ansta med utredning

om en förbättring i de gifta kvinnornas och änkornas avgiftspensioner, togs

frågan ånyo upp till övervägande vid 1921 års riksdag.

I anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 284, till sistnämnda års riksdag

med förslag till lag örn ändrad lydelse i vissa delar av lagen om allmän

pensionsförsäkring m. m. hemställdes bland annat i motion nr 198 i första kammaren,

att riksdagen måtte, med uttalande att förhöjning av folkpensioneringsavgifterna

icke borde äga rum utan samtidig ändring i grunderna för deras beräknande

därhän, att äkta makar finge erlägga lika avgift, avslå den kungl,

propositionen.

I andra kammaren avgavs en lika lydande motion, nr 296.

Vidare yrkades, likaledes med anledning av propositionen, i motion nr 210

i första kammaren och nr 309 i andra kammaren, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit ville hemställa örn utredning, huru ökning av avgiftspensionerna

måtte komma även gifta och f. d. gifta kvinnor tillgodo.

I skrivelse den 8 juni 1921, nr 287, angående förutnämnda proposition anhöll

riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning, huruvida

icke en förbättring av gifta och förut gifta kvinnors avgiftspensionering kunde

åstadkommas, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

I anledning av riksdagens berörda skrivelse uppdrog Kungl. Majit åt kommittén

för socialförsäkringens organisation att verkställa den av riksdagen begärda

utredningen.

Vid 1924 års riksdag väcktes åter motion i ämnet. I motion nr 68 i andra

kammaren yrkades nämligen, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, det Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för att avgiftspensionen till

äkta makar måtte tillkomma dem på sådant sätt, att mannen erhölle hälften

och hustrun hälften därav.

Sedan pensionsstyrelsen i infordrat yttrande förklarat, att — då kommittén

för socialförsäkringens organisation dåmera anbefallts att tills vidare avbryta

sitt arbete — styrelsen hade för avsikt att snarast upptaga ämnet till utredning,

hemställde andra lagutskottet uti sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 18,

örn avslag å motionen och anförde till stöd härför följande! Då det i motionen

berörda spörsmålet inom den närmaste tiden torde bliva föremål för utredning

inom pensionsstyrelsen och med anledning av riksdagens skrivelse den 8 juni

1921 förslag i ämnet därefter från Kungl. Majits sida torde kunna förväntas

till riksdagen, ansåge utskottet motionen icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar.

Vid 1926 års riksdag förekom frågan åter till behandling. I de lika lydande

motionerna nr 138 i första kammaren och nr 289 i andra kammaren yrkades,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit

måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar

av lagen örn allmän pensionsförsäkring att inom pensionsförsäkringen beräkningen

av äkta makars tilläggsavgift grundades på hälften av makarnas gemensamma

inkomst, att denna tilläggsavgift påfördes vardera maken med lika

belopp samt att avgiftspensionen beräknades efter för män och kvinnor gemensamma

grunder.

I de lika lydande motionerna nr 139 i första kammaren och nr 184 i andra

kammaren yrkades, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn verkställande av utredning angående fördelningen äkta makar emellan av

dem tillkommande avgiftspensioner enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,

så att den påförda pensionstilläggsavgiften på lämpligt sätt delades mellan man

och hustru, och örn framläggande för 1927 års riksdag av det förslag, som

härav kunde föranledas.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 4, hemställde andra lagutskottet, att

enär de i motionerna berörda spörsmålen vore under övervägande hos Kungl.

Maj .t samt det kunde förutsättas, att riksdagen inom en snar framtid med anledning

av proposition från Kungl. Majit komme att få tillfälle att taga

ståndpunkt till nämnda frågor, motionerna icke måtte till någon åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan örn beräkning av årsinkomsten vid fastställande av rätt till pensionstillägg,

barntillägg eller understöd enligt pensionsförsäkringslagen förelåg till

behandling vid 1927 års riksdag.

I motionen nr 64 i första kammaren hemställdes, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj it anhålla örn utredning, huruvida och i vilken omfattning

understöd från donationer, välgörenhets fonder och dylikt, som stå under

kommunal myndighets förvaltning och av sådan utdelas, icke skulle medräknas

som inkomst vid bestämmandet av pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen,

ävensom att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I motionen nr 27 i andra kammaren föreslogs, att riksdagen måtte besluta i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn utredning, i vilken omfattning gratial

eller pensioner i naturaprodukter eller kontanter till arbetare från arbetsgivare

icke borde medräknas som inkomst vid bestämmandet av pensionstillägg,

och att för riksdagen framlägges det förslag, vartill utredningen gåve anledning.

Andra lagutskottet infordrade i anledning av motionerna yttrande från pensionsstyrelsen.

Under framhållande, att man torde kunna förvänta, att en allmän

revision av pensionsförsäkringen under närmaste framtiden skulle komma

till stånd samt att ifrågavarande spörsmål därvid torde komma under övervä
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS

11

gande, ifrågasatte styrelsen, huruvida en särskild framställning örn utredning

i berörda hänseenden kunde vara erforderlig.

Utskottet hemställde i sitt utlåtande, nr 17, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit, under förutsättning att en revision

av allmän omfattning av pensionsförsäkringen komme till stånd, måtte

i samband därmed låta de frågor, som berördes i motionerna Ii 64 och II: 27,

bliva föremål för en allsidig utredning, ävensom för riksdagen framlägga de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Till stöd härför anförde utskottet:

De önskemål, som framförts i förevarande motioner, äro enligt utskottets

mening av det intresse, att frågan i vad mån möjlighet föreligger att tillgodose

dem synes böra uppmärksammas. Att nu uttala något omdöme om den utsträckning,

vari dessa önskemål kunna förverkligas, synes icke böra ifrågakomma,

då man för närvarande icke kan överskåda de konsekvenser av principiell och

ekonomisk betydelse, som föranledas av ändringar av nu gällande lag i föreslagen

riktning.

När utskottet förordar, att de i motionerna upptagna spörsmålen göras till

föremål för utredning, förutsätter utskottet — under hänvisning till pensionsstyrelsens

yttrande -—- att en allmän revision av pensionsförsäkringen kommer

till stånd inom den närmaste tiden, så snart sjukkassefrågans läge det medgiver.

Vid en dylik allmän revision synas de spörsmål, varom här är fråga,

böra komma under övervägande.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1928 års riksdag väcktes åtskilliga motioner rörande ändringar i pen- Riksdagen

sionsförsäkringslagen. Vissa av dessa motioner åsyftade en revision av pensionsförsäkringen

i dess helhet, under det att andra togo sikte pa partiella

reformer.

Bland sistnämnda motioner äro att märka dels de likalydande motionerna

nr 38 i första kammaren och nr 70 i andra kammaren, vari hemställdes, att

riksdagen måtte besluta sådant tillägg till 7 § pensionsförsäkringslagen, att understöd

från välgörenhetsfonder eller dylikt samt pension eller gratial från arbetsgivare

till hos honom förut anställd arbetare icke matte, i den man sagda

understöd, pensioner eller gratial sammanlagt icke överstege 300 kronor, tagas

i betraktande vid beräkning av årsinkomst jämlikt 7 § av nämnda lag,

dels ock de likalydande motionerna nr 168 i första kammaren och nr 192 i

andra kammaren, vari yrkades, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av

lagen om allmän pensionsförsäkring, att inom pensionsförsäkringen beräkningen

av äkta makars tilläggsavgift skulle grundas på hälften av makarnas gemensamma

inkomst och att denna tilläggsavgift skulle påföras vardera maken med

lika stort belopp.

Sammansatta stats- och andra lagutskottet, som till gemensam behandling

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

förehade ovannämnda motioner örn ändringar i pensionsförsäkringslagen, yttrade

i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 3, bland annat.

1 de motioner, där kravet på en allmän revision av pensionsförsäkringen

framförts, har detta krav motiverats från skilda utgångspunkter. Enligt den

uppfattning, som företrädes av vissa motionärer, bör utredningens huvudsyfte

vara att skapa en lagstiftning örn folkpensionering, varigenom medborgarna

utan uppskov tillförsäkras ålderdoms- och invaliditetspensioner tillräckliga

att leva på. För uppnående av det sålunda angivna målet torde det enligt

dessa motionärers mening bliva erforderligt att underkasta den nuvarande

pensionsförsäkringens ekonomiska struktur en revision från grunden, varvid

bl. a. frågan örn den utsträckning, i vilken fondering av avgifter lämpligen bör

äga rum, bör upptagas till ingående prövning.

Andra motionärer hava motiverat det framförda revisionskravet under starkare

betonande av de statsfinansiella synpunkterna. Även för dessa motionärer

har spörsmålet örn pensionsförsäkringsfonden trätt i förgrunden, men de

ha dessutom framhållit ett flertal andra omständigheter, som enligt deras uppfattning

göra en revision av pensionsförsäkringen oundgänglig, såsom de lokala

organisationsproblemen, önskvärdheten av en mera systematisk gränsreglering

och ett mera effektivt samarbete mellan de olika sociala försäkringsgrenarna,

pensionsstyrelsens omstridda sjukvårdande verksamhet, farhågorna för

försäkringens parasitära utnyttjande m. m.

De synpunkter, som här återgivits, motivera enligt utskottets mening att en

allmän revision av pensionsförsäkringen skyndsammast kommer till stånd.

Utredningens huvuduppgift synes böra vara att i ljuset av den samlade erfarenhet,

som vunnits under de år pensionsförsäkringen varit i kraft, undersöka

i vilka avseenden nu gällande lag örn allmän pensionsförsäkring bör underkast

tas ändringar för att såväl ur landets som individens synpunkt på bästa möjliga

sätt tillgodose denna lagstiftnings syfte. Härvid synes särskilt uppmärksamhet

böra ägnas bl. a. åt frågan rörande storleken av de pensioner, som med

hänsyn till olika orters växlande levnadsomkostnader kunna anses såsom erforderliga

för en nödtorftig försörjning samt åt det likaledes betydelsefulla

spörsmålet i vad mån möjlighet kan anses föreligga för att under pensionsförsäkringens

form eller på annat sätt säkerställa dessa pensionsbelopp. I samband

härmed anser sig utskottet böra förorda en ingående prövning av frågan

huruvida folkpensioneringen bör uppbyggas efter gängse försäkringstekniska

principer med ty åtföljande fondering av avgifterna, eller huruvida något annat

system helt eller delvis bör ersätta detta.

En annan grupp av frågor, varåt uppmärksamhet bör ägnas, äro de organisatoriska

problemen och då i främsta rummet de, som avse den lokala kontrollen.

Utom de förhållanden, som ovan berörts, och som enligt utskottets uppfattning

äro av den art, att de göra en ingående revision av pensionsförsäkringen

erforderlig, tillkomma även vissa i särskilda motioner framförda frågor, som

synas böra omfattas av den föreslagna utredningen. Bland dessa frågor märkas

bl. a. den i motionerna I: 38 och därmed likalydande II: 70 behandlade frågan

angående viss utvidgning av området för den s. k. fria inkomsten samt det

i motionerna I: 168 och II: 192 framförda och enligt utskottets uppfattning behjärtansvärda

kravet angående ändring i grunderna för fördelningen av avgiftspensionerna

äkta makar emellan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t, under beaktande av i utskottets utlåtande anförda synpunkter,

täcktes låta verkställa utredning snarast möjligt rörande revision av lagen

örn allmän pensionsförsäkring och ''för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I anledning av riksdagens sistberörda framställning tillsatte Kungl. Maj :t 1928 års penden

30 juli 1928 en kommitté med uppdrag att verkställa en fullständig utredning

rörande revision av pensionsförsäkringslagen. Vid kommitténs tillsät- mitte,

tande anförde chefen för socialdepartementet efter redogörelse lör de förslag

om ändring av nämnda lag, som från skilda håll framförts, följande:

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att från olika håll föreslagits utredning

antingen rörande den allmänna pensionsförsäkringen i dess helhet eller

beträffande särskilda till densamma hörande frågor. Dessa framställningar

synas mig giva vid handen, att med en dylik utredning icke längre bör anstå.

Den erfarenhet, som vunnits sedan den nu gällande pensionsförsäkringen trädde

i kraft, giver vid handen, att nämnda försäkring trots de ändringar dari,

som vid olika tillfällen genomförts, är behäftad med vissa brister. Dessa brister

torde icke kunna undanröjas utan en föregående fullständig utredning rörande

pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Även de med försäkringen

förenade, växande kostnaderna för det allmänna själas motivera en undersökning

beträffande försäkringens grunder och de med densamma förenade organisatoriska

problemen.

Huvudsyftet med den sålunda förordade utredningen synes, såsom riksdagen

framhållit, böra vara att med den erfarenhet, sorn vunnits under pensionsförsäkringens

tillämpning, undersöka, i vilka avseenden nu gällande lag i ämnet

bör underkastas ändringar för att kunna på bästa möjliga sått tillgodose denna

lagstiftnings syfte.

Härvid måste beaktas ej blott den enskildes intresse att erhålla effektiv

hjälp vid ålderdom eller invaliditet utan även samhällets intresse att de bördor,

som i detta syfte påläggas det allmänna, stå i rimligt förhållande till de resultat,

som ernås. Ett tillgodoseende av förstnämnda intresse torde förutsätta

undersökning, huruvida pensionsbeloppen böra göras beroende av levnadskostnaderna

å olika orter. Med hänsyn till samhällets intresse är det nödvändigt,

att ställning tages till frågan, huruvida huvudvikten vid försäkringen skall

läggas på bidrag från de försäkrade eller fran det allmänna. I detta hänseende

bör särskilt beaktas önskvärdheten av att det allmännas understöd såvitt

möjligt får karaktären av hjälp till självhjälp. Ett avgörande härutinnan

torde ej kunna träffas utan en undersökning rörande folkpensioneringens verkan

i psykologiskt avseende och framför allt dess betydelse för de enskildas intresse,

att själva sörja för sin ålderdom. Härmed sammanhänger i viss man

frågan, huruvida den gällande pensionsförsäkringen öppnar möjligheter för

mindre nogräknade element att genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt

tillskansa sig oberättigade fördelar.

Undersökas bör även spörsmålet huruvida skyldighet bör åläggas arbetsgivare

att i någon form bidraga till försäkring av hos dem anställda personer.

Tillika bör utredas, örn och efter vilka grunder det allmännas kostnader böra

fördelas mellan staten och kommunerna, därvid alltid mäste förutsättas, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.

primärkommunerna i icke allt för ringa grad göras direkt intresserade i försäkringens

handhavande.

Riksdagen har även förordat prövning, huruvida pensioneringen bör uppbyggas

efter gängse försäkringstekniska grunder med åtföljande fondering av avgifterna

eller huruvida något annat system helt eller delvis bör komma till

användning. Jämväl denna viktiga fråga synes böra bliva föremål för undersökning.

En utredning angående pensionsförsäkringen bör naturligen omfatta även

dithörande betydelsefulla organisatoriska problem. Jag avser då icke blott frågan

örn pensionsstyrelsens organisation — särskilt spörsmålen örn handläggningen

av pensionsärendena, bokföringen av pensionsavgifter samt lämpligaste

formen för fondförvaltningens ordnande — utan framför allt frågan örn de

lokala pensionsorganen. Ur såväl samhällets som de enskildas intresse torde

det vara nödvändigt, att de lokala organen erhålla en sammansättning, som

möjliggör en på ingående kännedom örn de sökandes förhållanden grundad

handläggning av pensionsärendena och en effektiv kontroll att försäkringen

icke missbrukas. Sannolikt är, att ett tillfredsställande resultat i detta hänseende

icke kan vinnas utan en väsentlig utvidgning av pensionsdistrikten. I

samband med dessa frågor bör även beaktas önskvärdheten av att pensionsansökningarna

kunna avgöras med mindre tidsutdräkt samt att en lämpligare besvärsordning

än den nuvarande införes. Det bör även undersökas, huruvida de

lokala pensionsorganen böra erhålla sådan organisation, att de kunna tjänstgöra

såsom organ jämväl för andra grenar av socialförsäkringen och eventuellt

även för statens direkta hjälpverksamhet. Samtidigt bör utredning verkställas

rörande andra former för samverkan mellan pensionsförsäkring och fattigvård.

Den nu förordnade utredningen bör icke utgöra något hinder för upptagande

till behandling av frågan om en reform i elen ena eller andra riktningen av vår

nuvarande sociala sjukförsäkring. På vilka principer en sådan reform än må

grundas, måste sambandet mellan nämnda verksamhet och pensionsförsäkringen

i nu förevarande utredning särskilt beaktas. På sätt riksdagen framhållit,

böra således tillgodoses å ena sidan behovet av effektivt samarbete mellan

socialförsäkringens olika grenar och å andra sidan önskemålet att erhålla en

klar avgränsning såväl mellan dessa grenar inbördes som i möjligaste mån

mellan socialförsäkringen och annan försäkringsverksamhet.

Redan vid pensionsförsäkringslagens antagande uttalades, att det föreslagna

debiterings- och uppbördssystemet med ganska stor sannolikhet kunde förutses

komma att i tillämpningen visa brister och ofullständigheter. Detta antagande

har i viss mån besannats, och det synes uppenbart, att åtskilliga ändringar

måste vidtagas beträffande påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter.

Därest en höjning kommer att ske av nämnda avgifter blir en omläggning

av uppbördsväsendet än mera påkallad. Tydligen kan emellertid

denna fråga icke lösas utan samband med spörsmålet örn en reform av uppbörden

av skatter och andra allmänna avgifter. Jag erinrar därom att Kungl.

Majit den 23 maj 1924 uppdragit åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet

verkställa utredning angående åtgärder till åvägabringande av

en rationell skatteuppbörd. De sakkunniga hava meddelat, att deras betänkande

antoges kunna avlämnas under år 1928. Vid den nu föreslagna pensionsutredningen

bör behörig hänsyn tagas till de bestämmelser örn uppbördsväsendet.

som sålunda kunna komma att framlägga^.

Vad angår de mera speciella frågorna inom pensionsförsäkringen torde lös
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

15

ningen av desamma i viss mån bliva beroende av de grunder, på vilka folkpensioneringen

kommer att byggas. Vid utredningen böra givetvis de uppslag

komma under övervägande, som enligt vad jag tidigare berört framkommit från

olika håll. Jag vill här endast erinra örn några av dessa.

Med frågan örn pensionstilläggens storlek sammanhänger nära problemet örn

fastställande av den inkomst, som skall läggas till grund vid beräknande av

pensionstillägg. Rörande detta ämne föreligga flera ändringsförslag. Särskilt

bör i detta hänseende utredning verkställas, örn och i vilken utsträckning

vid pensionstilläggs bestämmande hänsyn bör tagas till pensioner och

understöd av olika slag.

Ett annat spörsmål, som bör beaktas, är frågan örn fördelningen mellan äkta

makar av dem tillkommande avgiftspensioner. Undersökas bör även, huruvida,

utöver vad nu äger rum, understöd i en eller annan form kan beredas

obempdlade eller mindre bemedlade personer med försörjningsplikt mot minderåriga

barn.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan örn pensionsstyrelsens sjukvårdande

verksamhet. Härvid bör — efter utredning rörande resultatet av

denna verksamhet i såväl medicinskt som ekonomiskt hänseende — undersökas,

huruvida verksamheten bör i sin nuvarande form bibehållas eller några förändringar

beträffande densamma kunna anses påkallade. Tillika bör ett klarläggande

ske av förhållandet mellan denna verksamhet och den allmänna sjukvården

och särskilt tillses, att densamma begränsas till sådana områden, där

vårdbehovet ej bör på annat sätt tillgodoses.

Beaktas bör slutligen den av pensionsstyrelsen bedrivna, på frivilliga avgifter

grundade försäkringen. I denna del synes utredningen böra avse såväl

frågan om denna försäkringsgrens bibehållande som spörsmålet örn försäkringens

lämpligaste anordnande. Jag avser härvid särskilt frågorna örn statsbidrag,

örn kostnaderna för förvaltningen och om den frivilliga pensionens inverkan

vid bestämmande av pensionstillägg. De förändringar, som nyligen

vidtagits beträffande denna försäkring, torde få anses provisoriska och böra

icke få hindra en allsidig undersökning beträffande dithörande frågor.

Den utredning jag sålunda förordar synes böra anförtros åt en särskild

kommitté. Med hänsyn till frågans vikt och arbetets omfattning torde inom

denna böra inrymmas representanter för olika politiska och sociala åskådningar.

Tillika torde företrädare böra finnas för kvinnornas särskilda önskemål

liksom för medicinsk sakkunskap. Vid nu angivna förhållande synes antalet

medlemmar i kommittén kunna bestämmas till tolv. I den mån det befinnes

lämpligt bör för utredningens underlättande och koncentration detaljarbetet

överlämnas åt en eller flera subkommittéer. Utredningen bör ske under

samverkan med pensionsstyrelsen och kommittén erhålla tillgång till det material

och den erfarenhet, som samlats inom styrelsen. Arbetet bör så bedrivas,

att kommitténs betänkande må kunna avgivas senast under förra hälften av

år 1980.

Vid fjolårets riksdag voro de till pensionsförsäkringskommittén hänskjutna Riksdagen

frågorna i viss omfattning föremål för behandling. IWO.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 344, hemställde nämligen herr

Andersson i Stockholm m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, dels, alt den av 1928 års riksdag beslutade pensionsutredningen måtte

så påskyndas, att förslag i ärendet kunde föreläggas 1931 års riksdag, dels och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

att därvid, jämte andra spörsmål, frågan örn den inkomstgräns, som skulle utgöra

villkor för erhållande av tilläggspension, måtte tagas under allvarligt

övervägande.

Andra lagutskottet, som behandlade denna motion, hemställde i sitt över

motionen avgivna utlåtande, nr 6, om avslag å densamma under framhållande,

att utskottet förutsatte, att ifrågavarande utredningsarbete komme att bedrivas

med all den skyndsamhet, som förhållandena medgåve, samt att, då utredningen

skulle omfatta pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd, det icke

syntes lämpligt att anhålla, att vissa frågor skulle, såsom motionärerna föreslagit,

tagas under allvarligt övervägande.

Motionen blev av riksdagen avslagen.

De önskemål, som framförts i de föreliggande motionerna, äro enligt utskottets

förmenande av den betydelse, att frågan örn möjlighet att tillgodose dem snarast

bör undersökas. Ett dröjsmål med lösningen av det nu ånyo väckta spörsmålet

örn s. k. fri inkomst är ägnat att väcka betänkligheter, då gällande bestämmelser

i ämnet torde motverka den mångenstädes i vårt land förekommande

sedvänjan, att arbetsgivare bidraga till sina förutvarande arbetares underhåll

på deras ålderdom. Jämväl är ytterligare uppskov med frågan örn förbättring

av gifta eller förut gifta kvinnors avgiftspensionering beklagligt, icke minst

ur den synpunkten, att många redan nu ålderstigna kvinnor ej bliva delaktiga

i de ifrågasatta förbättringarna, därest en ändring i pensionsförsäkringslagens

stadganden icke inom en nära framtid kommer till stånd.

Utskottet — som utgår från att utredningen om revision av pensionsförsäkringslagen

kommer att bedrivas med all den skyndsamhet, som omständigheterna

medgiva — förutsätter, att pensionsförsäkringskommittén, därest densamma

finner förevarande frågor kunna lösas utan sammanhang med övriga till

kommittén överlämnade uppgifter, företager dessa frågor till undersökning

snarast möjligt och utan avbidan på slutförande av utredningen i övrigt framlägger

de förslag, vartill en sådan undersökning kan leda.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa.,

A) att motionerna 1:137 och II: 196 ävensom motionen II:

289, i vad densamma avser ändring av grunderna för beräkning

av tilläggspension eller understöd, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda; samt

B) att motionen II: 289 ej heller i övrigt måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

17

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Geijer och Petrén, fröken Hesselgren

samt herrar Gustaf Tamm*, Norman, P. Sandström och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Magnusson i Skövde, Hage,

Wallerius, Johanson i Hallagården*, Olovson i Västerås, Skoglund* och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 9 sami. 2 avd. 10 haft. (Nr 12—18.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.