Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn beredande av skydd mot vräkning vid arbetskonflikter åt arbetare, i vilkas avlöning svillkor bostadsförmån ingår. Andra lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 132 i första kammaren av herr Möller ni. fl. och nr 199 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl.

1931-02-27 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn beredande av skydd mot vräkning vid arbetskonflikter åt arbetare, i vilkas avlöning svillkor bostadsförmån ingår. Andra lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 132 i första kammaren av herr Möller ni. fl. och nr 199 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets ''utlåtande Nr lif..

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 28 febr. 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn beredande av skydd

mot vräkning vid arbetskonflikter åt arbetare, i vilkas

avlöning svillkor bostadsförmån ingår.

Andra lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 132 i första kammaren av herr Möller

ni. fl. och nr 199 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning, avseende att skapa skydd mot

vräkning vid arbetskonflikter åt arbetare, i vars avlöningsvillkor bostadsförmån

ingår, och att utredningen jämte förslag i ärendet förelägges 1932 års

riksdag.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Riksdagen

im

ng

arbetskonfiikf.

Den nu föreliggande frågan förekom till behandling jämväl vid fjolårets

riksdag‘ . p , , „ „ „ Skydd mot

I de likalydande motionerna nr 165 i första kammaren av herr Möller m. fl. vräkning vid

och nr 255 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl. hemställdes

nämligen, att riksdagen måtte i skrivelse'' till Kungl. Maj :t anhålla om utredning,

avseende att skapa skydd mot vräkning vid arbetskonflikter åt arbetare,

i vars avlöningsvillkor bostadsförmån inginge, och att utredningen jämte förslag

i ärendet förelädes 1931 års riksdag.

Andra lagutskottet, som behandlade dessa motioner, begärde yttrande över

desamma från socialstyrelsen.

.Styrelsen anförde i avgivet yttrande:

Vad till en början omfattningen av förevarande spörsmål angår, torde densamma,

att döma av ordalagen i motionens slutkläm »--— — — åt arbe
tare,

i vars avlöningsvillkor bostadsförmån ingår», kunna anses såsom mycket

vidsträckt. Dylik förmån ingår nämligen, förutom i de i motionen särskilt

omnämnda lantarbetarnas avlöningsvillkor, jämväl bland löneförmånerna för

ett stort antal arbetstagare inom industrien, handeln och kommunikationsväsendet

m. m. Även utom de egentliga näringarna finner man sådana arbetstagare,

bland vilka må nämnas de numera i de större städerna talrikt förekommande

portvakterna i hyreshusen. Av motionens motivering och innehåll

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 11 höft. (Nr lif.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1lt.

i övrigt torde emellertid få anses framgå, ätt motionärerna väsentligen åsyftat

industriens och lantbrukets arbetare — i främsta rummet de senare.

I vad mån industriens arbetare tillhandahållas bostäder av sina arbetsgivare

låter sig icke med ledning av tillgängliga upplysningar bedöma. Vid industriella

anläggningar, förlagda till större samhällen, torde så emellertid endast

mer undantagsvis vara förhållandet. I fråga örn industriföretag å landsbygden

åter är arbetsgivaren ofta nödgad att förse sina arbetare med bostäder.

Visserligen lär detta numera oftast ske i form av upplåtelse mot hyra — vanligen

lägre än den allmänna hyresmarknadens — men formliga hyresavtal

torde endast mer sällan upprättas. Anmärkas må för övrigt, att vid arbetskonflikter

inom industrien arbetsgivaren i regel ej är nödsakad och knappast

heller särskilt benägen att intaga nya arbetare. Arbetarna få sålunda, även

där de icke äga rätt därtill, i allmänhet bo kvar i arbetsgivarens hus även under

rätt långvariga konflikter, och något avsevärt antal vräkningar av industriarbetare

i samband med arbetskonflikter torde ej ha förekommit under de

senare åren.

De missförhållanden, varemot motionen vänder sig, äro alltså väsentligen

till finnandes inom lantbruket.

De senaste tillgängliga uppgifterna angående lantarbetarnas antal och fördelning

härröra från 1920 års folkräkning. Enligt denna källa hade nämnda

arbetargrupp härnedan angivna sammansättning:

Män

Kvinnor

Summa

1.

Befallningsmän, rättare 0. d.

.....6,830

_

6,830

2.

Trädgårdsarbetare......

.....7,254

942

8,196

3.

Ladugårdsdrängar 0. d.....

.....10,339

3,641

13,980

4.

Mejeriarbetare, mejerskor 0. d.

.....1,128

2,245

3,373

0.

Smeder, maskinister, snickare,

slöjdare,

kuskar, chaufförer 0. d. . . .

.....5,060

_

5,060

6.

Statare, gifta drängar ....

..... 26,762

—

26,762

7.

Tjänstefolk för jordbruket i husbondens kost 45,333

3,214

48,547

8.

Övriga jordbruksarbetare (daglönare m. fl) 93,813

11,149

104,962

Summa 196,519

21,191

217,710

I tabellen ha icke medtagits »brukare och jordtorpare», ehuru av dem antagligen

det övervägande antalet (måhända %) mer eller mindre regelmässigt utför

dagsverksarbete på huvudgården. Denna grupp, som år 1920 torde omfattat

cirka 80,000 personer, åtnjuter nämligen i allmänhet såsom ett slags arrendatorer

en annan och fastare nyttjanderätt till sin bostad.

Vad angår de i tabellen upptagna grupperna, torde arbetsgivaren, vanligen

utan särskilt avtal därom, tillhandahålla bostad åt samtliga arbetstagare med

undantag för en viss del — kanske hälften -— av gruppen »övriga jordbruksarbetare»

(gr. 8), vilken utgöres av dagsverkare utan naturaförmåner och med

egen bostad på icke alltför stort avstånd från huvudgården. Den av arbetsgivaren

upplåtna bostadens art betingas i huvudsak av örn arbetaren är gift

(eller eljest familjeförsörjare) eller icke. För de ogifta lantarbetarna består

bostaden oftast av sovplats i drängkammaren eller dylikt möblerat rum (eget

eller delat), och utgöres denna grupp av det ogifta tjänstefolket jämte vissa

personer inom grupperna 1—5, tillhopatagna kanske 60,000 ä 70,000 personer.

Läggas härtill de i grupp 8 ingående tillfälliga daglönarna, säsongarbetarna

och dydika, vilka under sina ofta kortvariga arbetsanställningar erhålla

kost och logi (eller stundom endast bostad och vissa livsförnödenheter) av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr l4.

o

arbetsgivaren, ökas antalet lantarbetare med mera tillfällig eller löslig nyttjanderätt

till bostad till närmare 100,000 eller omkring hälften av hela den

egentliga lantarbetargruppen. Den återstående delen (c:a 70,000 personer)

utgöres av gifta eller eljest familjeförsörjande personer, vilka arbetsgivaren

tillhandahåller familjebostäder.

Nästan undantagslöst betraktas nyttjanderätten till sådan lägenhet såsom

en del av arbetslönen, och i denna ingå i regel även andra naturaförmåner, såsom

bränsle och lyse, potatisjord och planteringsland, ävensom, när det gäller

statare och dylika, livsförnödenheter såsom mjölk, spannmål m. m. Egentliga

nyttjanderättsavtal förekomma knappast, men kollektivavtalen för jordbruket

innehålla ganska detaljerade bestämmelser rörande bostadsförmånen.

Såsom bekant är dock kollektivavtalens räckvidd inom jordbruket mycket begränsad,

och även inom deras giltighetsområde kan arbetsgivaren mot viss

ersättning befrias från skyldigheten att tillhandahålla föreskrivet bostadsutrymme.

Denna här ovan senast omnämnda grupp av gifta eller eljest familjeförsörjande

statare, drängar och andra lantarbetare är det, för vilka förevarande

fråga först och främst äger betydelse.

För bedömande av den ifrågasatta reformens betydelse vore det givetvis

önskvärt att äga tillgång till uppgifter, som lämnade upplysning rörande

antal och fördelning på olika verksamhetsområden m. m. av vräkningar, föranledda

av arbetskonflikter. Den officiella statistiken bereder emellertid icke

tillgång till dylika uppgifter; det enda material, som kan tjäna till upplysning

i berörda avseende, är hopbragt genom en utredning, som verkställts av

socialstyrelsen år 1925 med hänsyn till ett par till styrelsen hänskjutna frågor,

nämligen örn avskaffande av legostadgan och reformering av hyresrätten.

Av nämnda utredning, som avsåg vräkningsärenden under åren 1923 och

1924, framgick bl. a., att utav hela antalet vräkningsansökningar, resp. 3,484

och 3,677, resp. 190 och 413 grundade sig på arbets- eller tjänsteavtals upphörande.

Av dessa ansökningar beviljades resp. 154 och 246 saint verkställdes

resp. 35 och 71 — den starka stegringen från det ena till det andra året

torde väsentligen vara att tillskriva konflikten inom jordbruket i Malmöhus

län under hösten 1924. Då antalet ansökningar örn vräkning år 1923 mycket

nära överensstämmer med medeltalet för de närmast föregående tio åren samt

vräkningar med stöd av den numera upphävda legostadgan visat sig förekomma

i endast obetydlig omfattning, torde man med visst berättigande kunna

anse nämnda tal 35 giva en föreställning om maximiförekomsten av vräkningar

med anledning av arbetskonflikter — tydligtvis måste antalet vräkningar

av sådan anledning vara lägre, då åtskilliga vräkningar på grund av

arbets- eller tjänsteavtals upphörande givetvis ej stå i något samband med arbetskonflikter.

Såsom redan ovan i viss mån berörts, torde det vara uppenbart, att motionen

endast åsyftar sådana fall, där en arbetares nyttjanderätt till bostad är beroende

av ett för honom gällande arbetsavtal — vare sig allenast på visst sätt

bestämd bostadsförmån är honom tillförsäkrad genom arbetsavtalet eller viss

lägenhet upplåtes åt honom genom ett nyttjanderättsavtal, vars bestånd är gjort

beroende av arbetsavtalets. I avsaknad av lagstiftning rörande arbetsavtal på

ifrågavarande verksamhetsområden — den upphävda legostadgan innehöll en

bestämmelse om bostadsförmån — finnes i det förra av nu berörda fall ingen

lagstadgad reglering i fråga om sådan förmån. Har åter arbetstagaren, såsom

i det senare fallet förutsättes, slutit hyresavtal med arbetsgivaren — arrende
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr JJh

avtal kail det här knappast vara fråga om — äger tydligtvis lagen den 14 juni

1907 örn nyttjanderätt till fast egendom tillämpning på det sålunda uppkomna

hyresförhållandet. Att ett sådant förhållande kan göras beroende av ett arbetsavtal,

förutses i lagens 3 kap. 23 §: 1, som stadgar, att hyresriltten är förverkad

och hyresvärden förty berättigad att uppsäga avtalet, örn hyresgästen,

där han på grund av avtalet skall utgöra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager

sig att fullgöra vad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande

visar tredska. Enligt 25 § i samma kapitel måste annat förbehåll i hyresavtalet

rörande hyresrättens beroende av arbetsavtalet anses förbjudet och utan

verkan. Vid uppsägning med stöd av nyss återgivna stadgande i 23 §: 1 skall

enligt 27 § hyresavtalet genast upphöra att gälla.

Ehuru nämnda lag sålunda kan komma till tillämpning i avseende å arbetstagares

nyttjanderätt till bostad, som tillhör hans arbetsgivare, bereder lagen,

såsom av det ovan anförda torde framgå, ej arbetstagaren något avsevärt skydd

för hans rätt till bostad vid arbetskonflikter, med mindre verkligt, av arbetsavtalet

oberoende hyresavtal är upprättat. Framhållas må för övrigt, att lagens

nu berörda bestämmelser knappast varit avsedda för ifrågavarande fall

utan för det, då hyresavtalet varit det för förhållandet mellan parterna huvudsakligen

bestämmande och den avtalade arbetsprestationen varit begränsad till

att enbart eller jämte kontant hyra utgöra vederlag för hyresrätten.

Ett lagstadgande, som i förevarande sammanhang förtjänar omnämnas, förekommer

i 193 § utsökningslagen. Detta stadgande, som tillkommit genom proposition,

nr 77, vid 1925 års riksdag, innebär, att förordnande av vräkning i

regel ej får verkställas, förr än fyra dagar förflutit, efter det hyresgästen fått

underrättelse örn att verkställighet av förordnandet blivit sökt. Vidare bemyndigas

utmätningsmannen att, där förhållandena därtill föranleda, medgiva skäligt

anstånd med vräkningen, dock högst sex dagar utöver nyss angivna tid.

Anmärkas må, att nyssnämnda tidsbegränsning av bemyndigandet för utmätningsmannen

att medgiva anstånd med vräkningen tillkommit genom riksdagens

beslut — i propositionen var detta bemyndigande lämnat utan dylik begränsning.

En med anledning av propositionen av herr Dahlén m. fl. väckt motion,

A. K. nr 298, vilken avsåg långt gående eftergifter och garantier till

förmån för den med vräkning hotade, vann ej riksdagens bifall.

Socialstyrelsen övergår nu till att söka i någon mån belysa skäligheten och

möjligheten av det med motionen åtsyftade skyddet vid vräkning.

Såsom även av motionens motivering framgår, utgör vräkning från bostad i

regel en från humanitär synpunkt motbjudande och ej sällan upprörande åtgärd.

Emellertid är det å andra sidan uppenbart, att denna åtgärd ej kan undvaras

för rättsordningens upprätthållande. Vad som utan avsevärd olägenhet i sistberörda

avseende kan göras för att lindra vräkningens karaktär av våldsam

rubbning bör dock givetvis göras, och en anordning i sådant syfte innebära ovan

återgivna bestämmelser i utsökningslagens 193 §.

Längre gående åtgärder för tillgodoseende av berörda syfte vid arbetskonflikter

möta emellertid betänkliga svårigheter. Staten kan sålunda knappast

utan att uppgiva sin opartiska ställning vid sådana konflikter tillförsäkra arbetaren

tillgoclonjutande av rätt till bostad såsom löneförmån utöver tid, varför

han överhuvud taget är berättigad till lön. I praktiken kommer arbetaren visserligen

att åtnjuta uppskov med vräkningen till följd av ärendets handläggning,

och enligt omnämnda stadgande i utsökningslagen kan utmätningsmannen

dessutom medgiva sex dagars anstånd, men det förefaller tvivelaktigt örn något

längre, särskilt uppskov för arbetare, invecklade i arbetskonflikt, kan stadgas

utan avsteg från nyss antydda princip. Möjligen skulle det kunna ifråga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr Uh

sättas, att arbetsgivaren skulle vara pliktig att mot skälig ersättning låta arbetstagaren

behålla sin bostad viss tid utöver arbetsavtalets bestånd. Oavsett

osäkerheten att utfå sådan ersättning, kan mot en dylik anordning invändas,

att arbetsgivaren i fall, där driften ej kan inställas, såsom vanligen är förhållandet

vid konflikter inom jordbruket, oftast har behov av bostaden för annan

arbetskraft.

Sistberörda omständighet ställer sig givetvis hindrande i vägen ej blott, då

bostaden upplåtes allenast genom arbetsavtalet och såsom löneförmån bland

andra, utan även för det fall att arbetstagaren söker bereda sig en tryggare

nyttjanderätt genom särskilt hyresavtal. I alla de fall, där arbetet måste upprätthållas

vid strejk och bostaden måste tagas i anspråk för den nya arbetskraften,

symes det sålunda knappast låta sig göra att tillförsäkra arbetarna

något avsevärt sökt uppskov med vräkning vid arbetskonflikt.

Skulle det emellertid befinnas lämpligt att vidtaga några åtgärder för tillgodoseende

av motionens syfte, vill det synas, som örn man i främsta rummet

borde söka trygga nyttjanderätten till bostaden oberoende av arbetsavtalets bestånd.

Detta kan givetvis ske genom intagande av för ändamålet erforderliga

bestämmelser i arbetsavtalet, antingen det kollektiva eller individuella, och

kunna dylika bestämmelser måhända lämpligen anknyta till stadganden i förut

omnämnda lag örn nyttjanderätt till fast egendom. Helst synes dock särskilt

hyreskontrakt böra upprättas. Med hänsyn till parternas rätt vanliga obenägenhet

att göra upp formliga avtal och till kollektivavtalens förut berörda begränsade

giltighet skulle emellertid här ifrågavarande reglering av nyttjanderätten

till arbetarnas bostäder sannolikt lämpligast förverkligas _ genom lagstiftning,

och tillåter sig socialstyrelsen i detta sammanhang erinra örn, att

styrelsen i sitt den 21 oktober 1925 avgivna utlåtande rörande legostadgans

upphävande framhållit betydelsen av avtalslagstiilning bl. a. för jordbruket.

Möjligt skulle väl även vara att åvägabringa dylik lagstadgad reglering genom

tillfogande av några bestämmelser i lagen örn nyttjanderätt till fast egendom,

men synes ett sådant tillvägagående mindre lämpligt med hänsyn till denna

lags för ifrågavarande reglering väsentligen främmande innebörd.

Hur än här åsyftade lagstiftningsåtgärd komme att bringas till stånd, måste

den tydligtvis, om den skall tillförsäkra arbetarna avsett skydd, innebära tvingande

bestämmelser, d. v. s. inkräkta på avtalsfriheten. En följd härav skulle

bli, att området och förutsättningarna för regleringens tillämpning, till undvikande

av oskäliga eller olämpliga konsekvenser, måste noggrant preciseras,

vilket icke torde låta sig göra utan vissa svårigheter. Anmärkas kan också,

att en lagstadgad reglering på området, åt vilken väl i viss mån måste givas

så att säga paritetisk karaktär, antagligen skulle för arbetarna medföra ökad

bundenhet, som stundom skulle bli för dem oläglig.

I detta sammanhang må slutligen, vad jordbrakets arbetare angår, påpekas,

att ett utbrytande av bostadsförmånen från det vanliga komplexet av löneförmåner

in natura och dess särskilda reglering såsom ett självständigt hyresförhållande

icke torde kunna undgå att medföra konsekvenser av betydelse för

jordbrukets och dess arbetares förhållanden i mer väsentliga avseenden. Sålunda

skulle en dylik reform sannolikt vara ägnad att verka i viss man upplösande

på den inom jordbruksdriften ännu i betydande omfattning tillämpade

naturahushållningen. En annan följd skulle antagligen bli, att arbetsgivares

benägenhet att minska den permanenta arbetarstammen komme att ån ytterligare

skärpas.

Utskottet yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 27:

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Andra lagutskottets utlåtande Nr lJh

Såsom socialstyrelsen erinrat i sitt till utskottet avgivna yttrande Ilar det i

motionerna innefattade spörsmålet sin betydelse väsentligen för förhållandena

inom jordbruket. Vanligt torde här vara att arbetsgivaren tillhandahåller bostad

åt arbetaren. Den av arbetsgivaren upplåtna bostadens art är i huvudsak

beroende därav, huruvida arbetaren är familjeförsörjare eller ej. Under det att

den ogifte lantarbetaren i allmänhet erhåller ko^t hos husbonden och beredes

sovplats i drängkammaren, plägar den familjeförsörjande lantarbetaren oftast

erhålla nyttjanderätt till en lägenhet å fastigheten ävensom vissa andra naturaförmåner,

såsom planteringsland m. m.

Genom legostadgans upphävande år 192G hava bestämmelserna örn vräkning

under vissa forhållanden ur tjänsten bortfallit. Under sådana förhållanden äga

stadgande^ i utsökningslagen om vräkning tillämpning i här omnämnda fall.

Ur humanitär synpunkt har i denna lag föreskrivits, att förordnande örn vräkning

i regel icke får verkställas förrän fyra dagar förflutit, efter det hyresgästen

fått underrättelse örn att verkställighet av förordnandet blivit, sökt. Där

förhållandena därtill föranleda, äger därjämte utmätningsmannen medgiva skäligt

anstånd med vräkningen, dock högst sex dagar utöver nyss angivna tid.

Ifrågavarande bestämmelser hava tillkommit genom beslut vid 1925 års riksdag.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla, att

utredning verkställes, avseende att skapa skydd mot vräkning vid arbetskonflikter

åt arbetare, i vars avlöningsvillkor ingår bostadsförmån.

Det sålunda väckta spörsmålet sammanhänger nära med den sedan lång tid

tillbaka vid upprepade tillfällen berörda frågan örn lämplig avtalsform för

jordbrukets arbetsförhållanden.

Som bekant avlät 1918 års riksdag en skrivelse till Kungl. Majit med hemställan

örn utredning avseende legostadgans avskaffande och ersättande med en

efter tidsförhållandena avpassad avtalsform. Till stöd för denna hemställan

anfördes bland annat, att på jordbrukets område förefunnes sådana särskilda

förhållanden, att en särskild avtalsform, som skänkte behövlig stadga åt förhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare, vore ur båda parternas synpunkt

påkallad. Jordbrukets arbetsgivare måste fordra, att de arbetare, som

anställdes, kvarstannade i tjänst den avtalade tiden. Ej mindre viktigt vöre

dock, att den ifrågasatta avtalsformen tillförsäkrade arbetarna behövligt skydd.

Särskilt statkarlarna, som i regel bebodde av arbetsgivaren upplåtna bostäder,

behövde erhålla säkerhet att få tvärstanna i tjänsten och innehava bostaden,

sa länge de fullgjorde sina förpliktelser enligt avtalet. Med hänsyn särskilt

till jordbrukets behov av längre avtalstid borde en eventuell ny avtalslagstiftning

enligt riksdagens mening icke gälla anställning under så kort tid som en

månad eller därunder.

I sammanhang med prövning vid 1919 års lagtima riksdag av ett genom

proposition framlagt förslag till upphävande av vissa bestämmelser i legostadgan,

uttalade andra lagutskottet sin förvissning därom, att de partiella förbättringar,

som lagförslaget innebure, icke skulle verka fördröjande på arbetet på

den nya fullständiga lagstiftningen i ämnet.

Då andra lagutskottet vid 1920 års riksdag till förberedande behandling förebåda

motioner örn legostadgans fullständiga avskaffande, yttrade utskottet

bland annat, att utskottet visserligen kunde i någon mån dela den uttalade uppfattningen,

att frågan om en moderniserad lagstiftning såsom ersättning för

legostadgan vore synnerligen omfattande och invecklad, men att utskottet ej

kunde finna, att jordbruksarbetarnas avtalsfråga icke skulle kunna lösas annorledes

än i sammanhang med en kommande ny utredning av arbets- och avtalsförhållandena

inom industrien. Berörda svårlösta fråga borde enligt utskot
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 14.

7

tets mening ingalunda verka hindrande på utredningen angående legostadgans

ersättande med bestämmelser, upptagande en efter tidsförhållandena avpassad

avtalsform.

Vid 1921 års riksdag föreslogs ånyo i väckta motioner att legostadgan skulle

upphävas. Andra lagutskottet hänvisade i sitt utlåtande i ärendet till sitt yttrande

vid 1920 års riksdag samt förklarade sig vidhålla sin däri intagna ståndpunkt

att i samband med legostadgans avskaffande borde antagas en efter nutida

förhållanden avpassad lagstiftning på dithörande område.

Frågan örn lagstiftningsåtgärder inom det område, som berördes av legostadgan,

var även i annat sammanhang föremål för behandling vid 1921 års riksdag,

nämligen genom motioner örn utredning rörande åtgärder till arbetsfredens

tryggande, bland annat inom jordbruksnäringen, varvid framhölls behovet

av en efter jordbrukets krav avpassad lagstiftning angående arbetsavtalet och

dess rättsverkningar. I sitt över motionerna avgivna utlåtande gjorde andra

lagutskottet det uttalandet, att frågan örn arbetsfreden på jordbrukets område

borde beaktas i samband med behandlingen av riksdagens begäran örn en modern

avtalslagstiftning till ersättande av den föråldrade legostadgan.

Legostadgan har sedermera avskaffats utan att ersättas med en avtalslagstiftning.

Frågan om en för jordbruket lämpad avtalslagstiftning kvarstår

sålunda alltjämt olöst. Då det i motionerna berörda spörsmålet ingår som ett

led i denna fråga, vore det enligt utskottets mening icke ändamålsenligt att

upptaga detsamma till fristående behandling.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att motionerna icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1930 års riksdag förelåg till behandling även frågan örn förbättring av

lantarbetarnas bostadsförhållanden.

I likalydande motioner nr 228 i första kammaren av herr Möller m. fl. och

nr 377 i andra kammaren av herr Sävström m. fl. hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära undersökning av lantarbetarnas bostadsförhållanden

och snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag till åtgärder

dels för avhjälpande av rådande bristfälligheter och dels för tryggande

i framtiden av en bättre ordning bland annat genom en med tillräckliga befogenheter

utrustad bostadsinspektion på landsbygden.

I anledning av berörda motioner beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn fortsatt undersökning rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden

samt utredning om och på vad sätt genom åtgärder från det allmännas

sida bristfälligheter på detta område skulle avhjälpas och för framtiden

i möjligaste mån förhindras att uppstå ävensom för riksdagen framlägga de

förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.

I nämnda skrivelse, nr 188, anförde riksdagen!

Frågan om lantarbetarnas bostadsförhållanden har sedan länge uppmärksammats,

och värdefulla utredningar hava redan verkställts till belysning av

frågan. Riksdagen får härutinnan hänvisa särskilt till socialstyrelsens i ärendet

avgivna yttrande. Inom nämnda styrelse pågår jämväl för närvarande

Lan t ar be

tamas bostadsförliål

landen

Ö

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr lJh

kompletterande utredning i ämnet, och styrelsen anser, att denna utredning

bör kunna slutföras inom en nära framtid.

Av vad som blivit bekant framgår, att lantarbetarnas bostäder under senare

år rätt väsentligt förbättrats, men att fortfarande på skilda håll inom

landet brister kvarstå att avhjälpa. Omfattningen och arten av dessa brister

samt anledningen till desamma torde bliva bättre kända genom den utredning,

med vilken socialstyrelsen är sysselsatt. Härmed bör emellertid enligt

riksdagens mening utredningsarbetet icke avslutas. Goda bostäder för landsbygdsbefolkningen

äro nämligen av utomordentlig betydelse för folkhälsan i

allmänhet och bidraga därjämte verksamt till att tillräcklig och fullgod arbetskraft

stannar vid jordbruket. Landsbygdens bostadsfråga är därför ett

viktigt samhällsintresse, för vars tillgodoseende det kan finnas skäl att det

allmänna inträder. En undersökning på området synes därför icke böra stanna

med socialstyrelsens utredning, som lärer vara av rent beskrivande art. Om

ytterligare utredning ger vid handen, att bristerna hos de bostäder, som upplåtas

åt stora grupper lantarbetare, äro av den art och omfattning, att särskilda

åtgärder böra vidtagas för deras avhjälpande, bör därför undersökning ske,

örn och på vad sätt det allmänna skall på annat sätt än nu gällande bestämmelser

göra möjligt ingripa reglerande eller stödjande på området.

Det synes därvid först böra prövas, huruvida icke inom nu gällande lagstiftningsram

förbättringar kunna ernås exempelvis genom en effektivare tilllämpning

av hälsovårdsstadgans bestämmelser och en fastare övervakning av

bestämmelsernas tillämpning. Genom utvidgning av dispensärverksamheten torde

även förbättrade förhållanden kunna ernås. Hemkonsulentverksamheten synes

kunna utvidgas och kraftigare ekonomiskt understödjas och på så sätt sträckasin

rådgivande uppgift till vidare kretsar än som nu är möjligt.

Härjämte lärer uppmärksamhet böra riktas på anordnande av en särskild

bostadsinspektion på landsbygden. Genom en sådan inspektions sakkunniga och

rådgivande verksamhet kunde säkerligen bättre förhållanden ernås i bland

annat det utan tvivel icke obetydliga antal fall, där ett avhjälpande av förefintliga

brister kunde ske utan nämnvärda kostnader. Av betydande värde kunde

även den upplysningsverksamhet i bostadshygieniskt avseende bliva, som en

sådan inspektion borde utöva.

Fordras för erhållande av tillfredsställande bostäder nya byggnader eller

större reparationsarbeten, torde man icke kunna undgå att beakta, att frågan

örn reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga

idkare som anställda, på det närmaste sammanhänger med jordbruksnäringens

allmänna ekonomi. Under nuvarande för jordbruket tryckta förhållanden

synes det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle kunna åläggas

att för anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda sig nya kostnader av

sådan omfattning, att dessa komma att kännbart öka jordbruksnäringens ekonomiska

svårigheter. En mycket viktig detalj av den fortsatta utredningen torde

därför bliva att lösa frågan, i vilken utsträckning och på vad sätt det allmänna

i dylika fall bör träda hjälpande emellan.

itftredniiig I anledning av 1930 års riksdags förenämnda skrivelse anbefallde Kungl,

''tornasbo- M^t genom beslut den 11 oktober 1930 socialstyrelsen att i samband med avsUdsförbål-

givande av berättelse rörande styrelsen genom tidigare beslut anbefalld utD

m* redning inkomma med yttrande, huruvida med hänsyn till resultatet av nämnda

utredning ävensom vid sidan därav inom styrelsen verkställda undersökningar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr lJh

9

sådan ytterligare utredning rörande åtgärder för förbättring av lantarbetarnas

bostadsförhållanden, som i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, borde åvägabringas,

ävensom att, därest så befunnes böra bliva fallet, framlägga förslag till plan

för en dylik utredning.

Socialstyrelsen har sedermera med skrivelse den 5 januari 1931 överlämnat

utredning uti ifrågavarande hänseende. Efter en sammanfattande redogörelse

för utredningens resultat har socialstyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen

i nämnda skrivelse framlagt det förslag, vartill styrelsen ansett utredningen

böra föranleda. Det sålunda framlagda förslaget innebär i huvudsak

följande:

De främsta bland de frågor, som borde utredas, vore följande, nämligen huruvida

och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser borde

förtydligas, konkretiseras och kompletteras, huruvida periodiska besiktningar

av byggnader och bostäder lämpligen kunde göras till ett åliggande jämväl

för landsbygdens hälsovårdsmyndigheter samt huruvida det vore lämpligt att

vid sidan av och över en dylik kommunal bostadsinspektion anordna en sådan

inspektion för större distrikt, exempelvis landstingsområden. I samband med

dessa frågor borde övervägas, huruvida det kunde vara lämpligt att utfärda

byggnadsbestämmelser i en efter förhållandena avpassad form även för andra

delar av landsbygden, än som förutsattes i ett för närvarande inom justitiedepartementet

under förberedande behandling varande förslag till ny byggnadsstadga.

Vid en eventuell revision av hälsovårdsstadgan och byggnadsstadgan

borde emellertid enligt socialstyrelsen syftemålet mindre vara att skapa stränga

bestämmelser och kontroll med karaktär av uppsikt från myndigheternas sida

än att för landsbygdens del åstadkomma former och organ för rationell vägledning

och upplysningsverksamhet rörande bostadsförhållandena. En dylik vägledning

och upplysning, som särskilt på senare tid med framgång utövats av ett

flertal olika befattningshavargrupper i statens, landstingens, hushållningssällskapens

och kommunernas tjänst, borde avse dels det ur hygieniska och ekonomiska

synpunkter lämpligaste sättet för ny- och ombyggnad av boningshus

och dels metoder för husägarna att med minsta möjliga omkostnader hålla lägenheterna

i tillfredsställande och trivsamt skick, varjämte upplysning borde

meddelas husmödrarna beträffande bostadsvårdens grunder.

Vid utredningen borde även beaktas frågan rörande de förmer, under vilka

lantarbetarbostäderna upplåtas av vederbörande arbetsgivare; för bostadsfrågan

vore det nämligen av stor betydelse, att lantarbetarna i detta hänseende

erhölle en tryggare ställning.

Ett ytterligare område, som närmare borde undersökas, vore enligt socialstyrelsen

åstadkommande av anordningar av positivt hjälpande natur såsom komplettering

till ifrågasatta lagstiftnings- och inspektionsåtgärder. Bland anordningar,

som i detta syfte borde övervägas, påpekar styrelsen användande av

de medel ur rusdrycksmedelsfonden, som tidigare disponerats av statens byggnadsbyrå

såsom lån till förmån företrädesvis för stadssamhällena, till utlåning

som stöd för strävandena att förbättra bostadsförhållandena på landsbygden.

Genom en dylik kreditgivning skulle enligt styrelsen, bland annat, arbetslösheten

i olika hänseenden komma att motverkas.

Slutligen anför socialstyrelsen i sin skrivelse, att styrelsen lika litet som

lantbruksstyrelsen förfogade över all den speciella sakkunskap, vilken vore nödvändig

för framläggande av förslag i de sålunda angivna hänseendena. För ut
Ttihnng

lill riksdagens protokoll 1931. ''■) sami. 2 aril. t] haft. (Nr lif.} 2

Socialsty
relsen
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr IJf.

arbetande av dylika förslag erfordrades alltså enligt ämbetsverkens mening tillskapande

av ett särskilt tillfälligt organ, förfogande över tillräcklig sakkunskap

på olika områden.

Den 6 februari 1931 bär Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för socialdepar''

tementet, att tillkalla utredningsmän för att biträda med utredning rörande åtgärder

till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och därmed sammanhängande

ämnen. Vid ärendets behandling redogjorde departementschefen

för, bland annat, förenämnda riksdagsskrivelse och socialstyrelsens i anledning

därav avgivna yttrande ävensom vissa vid innevarande års riksdag väckta motioner,

däribland de nu föreliggande. Departementschefen anförde därefter:

Den i det föregående behandlade utredningsfrågan ined alla de särskilda däri

ingående momenten är givetvis ur olika synpunkter av den största betydelse.

Det numera föreliggande materialet lärer sålunda på ett otvetydigt sätt hava

bekräftat, att bostadsförhållandena för lantarbetarna och med dem jämställda

kategorier mångenstädes äro sådana, att en snar och genomgripande förbättring

är ur skilda synpunkter i hög grad önskvärd. Olika utvägar för ernående av en

dylik förbättring synas därför utan uppskov böra övervägas. Givetvis kan det

anföras, att tidpunkten för omprövning av dylika åtgärder för närvarande icke

är lämplig, detta med hänsyn till det svåra läge, vari jordbruksnäringen i vårt

land för närvarande befinner sig. Dessa förhållanden göra onekligen den föreliggande

frågan mera invecklad och svårlöst. Såsom torde hava framgått av redogörelsen

för socialstyrelsens skrivelse, synas emellertid utsikter finnas för att,

även med fullt beaktande av angelägenheten av att under det nuvarande läget

inom jordbruket icke ytterligare i avsevärd mån betunga denna näring, vissa

åtgärder skulle kunna vidtagas, som ledde till verklig förbättring av ifrågavarande

befolkningsgruppers bostadsförhållanden.

Av det sålunda anförda framgår, att jag delar socialstyrelsens och lantbruksstyrelsen.

? uppfattning därom, att i anslutning till de av riksdagen år 1930

uttalade önskemålen en utredning bör komma till stånd angående vad som på

förevarande område står att uträtta, vilken utredning, på sätt ämbetsverken

förordat, torde böra verkställas genom särskilt tillkallade utredningsmän. Därvid

böra givetvis samtliga i riksdagsskrivelsen och socialstyrelsens skrivelse

påpekade moment upptagas till skärskådande, liksom även de i berörda riksdagsmotioner

framställda kraven böra beaktas, i den mån de icke bliva föremål

för omprövning i annan ordning. Emellertid delar jag ämbetsverkens uppfattning

även därom, att en dylik utredning, som för att bliva fullständig skulle

behöva omspänna mycket vidsträckta områden och således bliva av tidsödande

natur, bör begränsas till undersökning rörande sådana åtgärder, som i nuvarande

läge och utan längre uppskov kunna vara praktiskt genomförbara. Att närmare

precisera utredningsuppdraget lärer för närvarande icke kunna eller böra ifrågakomma,

I samband med en sådan begränsning av utredningen, som nyss förordats,

lärer även kunna fordras, att densamma skall verkställas med all skyndsamhet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr lA. 11

Sakkunniga för verkställande av berörda utredning hava numera tillkallats.

I anledning av föreliggande motioner Ilar utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver, från Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser

begärt uppgifter för ett vart av åren 1928, 1929 och 1930 angående antalet

vräkningsansökningar resp. verkställda vräkningar grundade på arbets- eller

tjänsteavtals upphörande. Av uppgifterna från länsstyrelserna framgår, att antalet

vräkningsansökningar av nämnda slag för berörda tre år utgjorde resp.

92, 160 och 144 samt att verkställighet följt i resp. 18, 63 och 39 fall. Överståthållarämbetet

har meddelat, att antalet dylika ärenden inom ämbetets förvaltningsområde

under ovannämnda tre år utgjort sammanlagt högst 10. Tydligtvis

är antalet vräkningsansökningar resp. vräkningar i samband med arbetskonflikter

lägre än ovan nämnts, då åtskilliga av de utav myndigheterna upptagna

fallen icke stå i något samband med sådana konflikter.

Det i föreliggande motioner upptagna spörsmålet har, såsom i motionerna jämväl

angives, betydelse väsentligen med hänsyn till de avlöningsvillkor, som vanligen

förekomma inom jordbruket.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att de sakkunniga, som jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 februari 1931 tillkallats för verkställande av

utredning rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden

och därmed sammanhängande ämnen, till behandling skola upptaga även

frågan örn de former, under vilka lantarbetarbostäder upplåtas av vederbörande

arbetsgivare. Enligt de direktiv, som av chefen för socialdepartementet lämnats

de sakkunniga, skola därvid beaktas de uti ifrågavarande motioner framställda

kraven.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 februari 1931.

På andra- lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Sigfrid Hansson,

von Geijer, fröken Hesselgren samt herrar Gustaf Tamm och Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Johanson i Hallagården ,

Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås, Aronson, Pettersson i Hällbacken, Sandström

i Nyland och Björnberg*.

Antalet

v räkn ingalill.

ni.

Utskottet

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr Uf.

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Norman, Magnusson i Kalmar, Olovson

i Västerås och Pettersson i Hällbacken, vilka ansett, att utskottets utlåtande

bort vara av följande lydelse:

Det i föreliggande motioner---de uti ifrågavarande motioner fram
ställda

kraven.

Det synes emellertid utskottet vara av vikt, att den i motionerna påyrkade utredningen

verkställes så snart, att förslag må kunna föreläggas 1932 års riksdag.

För att möjliggöra detta torde utredningen böra anförtros särskilda sakkunniga.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

örn utredning, avseende att skapa skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter åt arbetare, i vars avlöningsvillkor bostadsförmån

ingår, och att utredningen jämte förslag i ärendet förelägges

1932 års riksdag.

Stockholm 1931. Kungl. Horboktryckeriet Iduna Tryckeri A.-B.

315903

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.