Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied anhållan örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1930 fattade beslut, dels ock i ämnet väckta motioner.

1931-02-27 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nied anhållan örn riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1930 fattade beslut, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

nied anhållan örn riksdagens yttrande rörande vissa

av den internationella arbetsorganisationens konferens

år 1930 fattade beslut, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 21 januari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 32,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit örn riksdagens yttrande angående de

i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1930 vid dess fjortonde sammanträde fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av dels förslag till två konventioner,

nämligen angående tvångs- eller obligatoriskt arbete samt angående reglering

av arbetstiden för affärs- och kontorsanställda, dels ock fem rekommendationer,

nämligen angående indirekt arbetstvång, angående reglering av tvångs- eller

obligatoriskt arbete, angående reglering av arbetstiden i hotell, restauranger

och liknande företag, angående reglering av arbetstiden vid teatrar och andra

förlustelseställen samt angående reglering av arbetstiden i företag för behandling

eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

två i anledning av propositionen väckta, likalydande motioner, nämligen

nr 193 i första kammaren av herr Lindström och nr 330 i andra kammaren

av herr Vougt.

I motionerna har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anmäla, att riksdagen för sin del finner förslaget till konvention angående

tvångs- eller obligatoriskt arbete samt förslaget till konvention angående

reglering av arbetstiden för affärs- och kontorsanställda böra ratificeras.

De i propositionen omförmälda konventionsförslagen och rekommendationerna

hava i översättning till svenska språket följande lydelse:

I.

Förslag till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 12 käft. (Nr 15.) 42G 8i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

samt besluta antaga vissa förslag angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete, en fråga, vilken innefattas i den första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom besluta, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att inom kortast möjliga tid undertrycka

användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla dess former.

I avvaktan på det fullständiga undertryckandet må tvångs- eller obligatoriskt

arbete tillgripas allenast för offentliga ändamål och såsom en undantagsåtgärd

samt under de betingelser och med iakttagande av de skyddsföreskrifter,

som finnas angivna i efterföljande paragrafer.

Vid utgången av en tidrymd av fem år, räknat från denna konventions ikraftträdande,

ävensom vid behandlingen av den i § 31 föreskrivna rapporten

skall internationella arbetsbyråns styrelse undersöka möjligheten att utan

ytterligare uppskov undertrycka tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla dess

former samt taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra

denna fråga på konferensens dagordning.

§ 2.

Vid tillämpningen av denna konvention skall med beteckningen »tvångseller

obligatoriskt arbete» förstås varje arbete eller tjänst, som avfordras en

person under hot örn något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande

person icke erbjudit sig av fri vilja.

Dock skall vid tillämpningen av denna konvention beteckningen »tvångseller

obligatoriskt arbete» icke avse:

a) arbete eller tjänst, som avfordras någon i kraft av lagar örn obligatorisk

militärtjänst och avser arbete av rent militär karaktär;

b) arbete eller tjänst, som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna

för medborgarna i ett fullt självstyrande land;

c) arbete eller tjänst, som avfordras en person på grund av en i judiciell

väg meddelad dom, för såvitt arbetet eller tjänsten utföres under tillsyn

och kontroll av offentlig myndighet och personen i fråga icke utlejes eller

ställes till förfogande för enskilda personer, bolag eller juridiska personer

av privat karaktär;

d) arbete eller tjänst, som avfordras någon i fall av »force majeure», det

vill säga vid krigstillfällen, katastrofer eller tillbud därtill, såsom eldsvådor,

översvämningar, hungersnöd, jordbävningar, häftiga epidemier eller smittosamma

djursjukdomar, invasioner av vilda, djur, skadliga insekter eller växtparasiter

och i allmänhet händelser, som äventyra eller hota att äventyra

befolkningens liv eller de normala existensvillkoren för densamma i dess

helhet eller till en avsevärd del;

e) smärre arbeten i en samfällighet, det vill säga arbeten, som utföras i

samfällighetens omedelbara intresse av dess medlemmar och på denna grund

kunna betraktas såsom normala medborgerliga skyldigheter, åliggande medlemmarna

av samfälligheten ifråga, för såvitt befolkningen själv eller direkta

representanter för densamma äro berättigade att uttala sig rörande behovet

av dessa arbeten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

§ 3.

Vid tillämpningen av denna konvention skola med beteckningen »vederbörande

myndigheter» förstås antingen moderlandets myndigheter eller det

ifrågavarande områdets överordnade centrala myndigheter.

§4-

Vederbörande myndigheter må icke ålägga eller medgiva åläggande av

tvångs- eller obligatoriskt arbete till förmån för enskilda personer, bolag

eller juridiska personer av privat karaktär.

Där tvångs- eller obligatoriskt arbete till förmån för enskilda personer,

bolag eller juridiska personer av privat karaktär förekommer vid den tidpunkt,

då en medlemsstats ratifikation av denna konvention inregistreras av

nationernas förbunds generalsekreterare, skall medlemsstaten fullständigt

undertrycka nämnda tvångs- eller obligatoriska arbete från den dag, då

denna konvention för dess del träder i kraft.

§ ö.

Koncession beviljad åt enskilda personer, bolag eller juridiska personer

av privat karaktär må icke ha till följd, att någon form av tvångs- eller

obligatoriskt arbete ålägges för att frambringa eller insamla produkter, vilka

ifrågavarande enskilda personer, bolag eller juridiska personer av privat

karaktär nyttja eller varmed de driva handel.

Örn gällande koncessioner innehålla bestämmelser, som ha till följd, att

sådant tvångs- eller obligatoriskt arbete ålägges, skola dessa bestämmelser

så snart som möjligt upphävas till efterkommande av föreskrifterna i § 1

av denna konvention.

§ 6.

De förvaltande tjänstemännen må, även då de hava att uppmuntra befolkningen

inom sina tjänsteområden att ägna sig åt något slags arbete, icke

utöva något kollektivt eller individuellt tvång gent emot befolkningen för

att förmå den att arbeta åt enskilda personer, bolag eller juridiska personer

av privat karaktär.

. § 7‘

Hövdingar, som ej utöva administrativa befogenheter, må icke ålägga

tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Hövdingar, som utöva administrativa befogenheter, må, med vederbörande

myndigheters uttryckliga medgivande, tillgripa tvångs- eller obligatoriskt

arbete under de förutsättningar, som angivas i § 10 av denna konvention.

Hövdingar, som vederbörligen erkänts och icke erhålla tillfyllestgörande

gottgöreise i annan form, må, efter i behörig ordning utfärdade föreskrifter,

tillgodogöra sig personliga tjänster, förutsatt att lämpliga åtgärder vidtagits

till förebyggande av missbruk.

§ 8.

Ansvaret för varje beslut att tillgripa tvångs- eller obligatoriskt arbete

skall åvila vederbörande områdes överordnade civila myndigheter.

Dock må dessa myndigheter överlåta åt överordnade lokala myndigheter

att ålägga tvångs- eller obligatoriskt arbete i sådana fall, då arbetarna icke

förflyttas från sitt vanliga hemvist. Förstnämnda myndigheter må jämväl

överlåta åt överordnade lokala myndigheter att för de tidsperioder och under

de villkor, som stadgas i de uti § 23 av denna konvention föreskrivna be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

stämmelser, ålägga tvångs- eller obligatoriskt arbete, för vars utförande arbetarna

nödgas förflytta sig från sitt vanliga hemvist, för såvitt därmed

avses att underlätta förflyttning av förvaltningspersonal under tjänsteutövning

eller transport av förvaltningens material.

§ 9-

Med förbehåll för de undantag, som angivas i § 10 av denna konvention,

må myndighet, som har rätt att ålägga tvångs- eller obligatoriskt arbete,

icke medgiva tillgripandet av sådant arbete, förrän den försäkrat sig om

a) att den tjänst, som skall förrättas, eller det arbete, som skall utföras,

är av omedelbart och betydande intresse för den samfällighet, av vilken

tjänsten eller arbetet utkräves;

b) att tjänsten eller arbetet påkallas av en förhandenvarande eller överhängande

nödvändighet;

c) att det varit omöjligt att anskaffa frivillig arbetskraft för utförande av

tjänsten eller arbetet, trots erbjudande av löner och arbetsvillkor, som äro

åtminstone likvärdiga med dem, vilka inom området i fråga gälla för liknande

arbeten eller tjänster; och

d) att arbetet eller tjänsten icke medför en alltför tung börda för den nu

levande befolkningen med hänsyn till den tillgängliga arbetskraften och

dennas lämplighet för arbetet i fråga.

§ io.

Tvångs- eller obligatoriskt arbete, vilket utkräves såsom skatt, samt tvångseller

obligatoriskt arbete, som för allmänna arbetens utförande ålägges av

hövdingar, vilka utöva administrativa befogenheter, skola efter hand avskaffas.

Då i avvaktan härpå tvångs- eller obligatoriskt arbete utkräves såsom

skatt eller ålägges av hövdingar, vilka utöva administrativa befogenheter,

för utförande av allmänna arbeten, skola myndigheterna i förväg försäkra

sig örn

a) att den tjänst, som skall förrättas, eller det arbete, som skall utföras,

är av omedelbart och betydande intresse för den samfällighet, av vilken

tjänsten eller arbetet utkräves;

b) att tjänsten eller arbetet påkallas av en förhandenvarande eller överhängande

nödvändighet;

c) att arbetet eller tjänsten icke medför en alltför tung börda för den nu

levande befolkningen med hänsyn till den tillgängliga arbetskraften och

dennas lämplighet för arbetet ifråga;

d) att utförandet av arbetet eller tjänsten icke nödgar arbetarna att förflytta

sig från sitt vanliga hemvist;

e) att arbetets eller tjänstens utförande ledes med beaktande av religionens,

det samhälleliga livets och jordbrukets krav.

§ 11.

Endast vuxna och arbetsföra personer av mankön, vilkas ålder kan antagas

vara minst 18 år och högst 45 år, må åläggas tvångs- eller obligatoriskt

arbete. Med undantag för de slag av arbeten, som åsyftas i § 10 av denna

konvention, skola följande begränsningar och villkor iakttagas:

a) läkare, såvitt möjligt utsedd av förvaltningen, skall intyga att personen

i fråga ej företer någon smittosam sjukdom samt är fysiskt lämpad för det

arbete, som kräves, och de förhållanden, varunder detta skall utföras;

b) lärare och lärjungar i skolor, ävensom förvaltningspersonal i allmänhet

fritagas;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

c) inom varje samfällighet skall bibehållas det antal vuxna och arbetsföra

män, som ovillkorligen kräves för familje- och dfe t samhälleliga livet;

d) hänsyn skall tagas till äktenskaps- och familjeband.

För tillgodoseende av det i moment c) avsedda syftet skola de i § 23 av

denna konvention föreskrivna bestämmelserna fastställa, huru stor del av

den permanenta, arbetsföra, manliga befolkningen må tågås i anspråk för

tvångs- eller obligatoriskt arbete; dock må denna del icke i något fall överstiga

25 % av befolkningen ifråga. Vid fastställandet av ifrågavarande del

skola vederbörande myndigheter taga hänsyn till befolkningens täthet, dess

sociala och fysiska utveckling, årstiden samt de arbeten, som skola utföras

i hemorten och för egen räkning; och skola myndigheterna därvid i allmänhet

respektera de ekonomiska och sociala betingelserna för vederbörande

samfällighets normala liv.

§ 12,

Den maximitidrymd, under vilken en individ kan hållas till tvångs- eller

obligatoriskt arbete i någon form, må icke överstiga sextio dagar under en

tidrymd av tolv månader, och skola i de sextio dagarna inräknas erforderliga

resdagar till och från arbetsplatsen.

Yarje arbetare, av vilken krävts tvångs- eller obligatoriskt arbete, skall

förses med intyg, angivande tidrymderna för fullgjort dylikt arbete.

§ 13-

Den normala arbetstiden för envar, som är underkastad tvångs- eller

obligatoriskt arbete, skall vara densamma som den, vilken allmänt tillämpas

vid frivilligt arbete; och det arbete, som förekommer utöver den normala

tiden, skall betalas efter samma lönesatser, som gälla för de fria arbetarnas

övertidsarbete.

En vilodag i veckan skall beviljas alla, som äro underkastade någon form

av tvångs- eller obligatoriskt arbete, och denna dag skall så vitt möjligt

sammanfalla med den dag, som vunnit hävd genom tradition eller sedvänja

i landet eller trakten.

§ 14-

Med undantag för det arbete, varom stadgas i § 10 av denna konvention,

skall tvångs- eller obligatoriskt arbete i alla former ersättas kontant och

efter lönesatser, som icke understiga dem, vilka gälla i den trakt, där arbetarna

användas, eller i den trakt, där de värvats.

Vid arbete, som ålägges av hövdingar under utövandet av deras administrativa

befogenheter, skall lönebetalning i enlighet med bestämmelserna

i föregående stycke införas snarast möjligt.

Lönerna skola utbetalas till varje enskild arbetare och icke till hans

stamhövding eller annan myndighet.

De dagar, vilka erfordras för resor till och från arbetsplatserna, skola i

fråga örn avlöning räknas såsom arbetsdagar.

Utan hinder av vad som föreskrives i denna paragraf må arbetarna tillhandahållas

vanliga livsmedelsransoner såsom en del av lönen, och skola

dessa ransoner vara värda minst det penningbelopp, som de skola anses

representera. Avdrag må icke göras å lönen för erläggande av utskylder

eller för den särskilda kost, beklädnad eller bostad, varmed arbetaren förses

för att kunna utöva sitt arbete under de speciella förhållanden, varunder han

användes, och ej heller för tillhandahållande av redskap.

§ ISAH

lagstiftning rörande ersättning för olycksfall i arbete eller för av arbetet

förorsakad sjukdom och all lagstiftning angående ersättning åt per
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

söner, som varit beroende av avlidna eller skadade arbetare, vilka gälla eller

komma att gälla inom ifrågavarande område, skola jämväl äga tillämpning

å personer underkastade tvångs- eller obligatoriskt arbete under samma

villkor som beträffande fria arbetare.

I varje fall skall den myndighet, som använder en arbetare till tvångseller

obligatoriskt arbete, vara förpliktad att trygga arbetarens uppehälle,

därest olycksfall i arbetet eller sjukdom förorsakad av arbetet medför, att

han helt eller delvis blir ur stånd att försörja sig. Likaledes skall myndigheten

vara förpliktad att vid inträffad invaliditet eller dödsfall, som förorsakas

av arbetet, vidtaga åtgärder till beredande av underhåll åt en valson!

för sitt uppehälle verkligen varit beroende av arbetaren ifråga.

§ 16.

Personer, som äro underkastade tvångs- eller obligatoriskt arbete, må icke,

utom i fall av utomordentligt nödtvång, förflyttas till trakter, där näringsoch

klimatförhållandena till den grad skilja sig från dem, vid vilka arbetarna

varit vana, att desamma skulle erbjuda fara för arbetarnas hälsa.

I intet fall må dylik förflyttning av arbetare medgivas, med mindre alla

sådana hygieniska och inkvarteringsåtgärder, som fordras för deras anpassande

efter de ändrade förhållandena och för bevarandet av deras hälsa,

noggrant tillämpas.

För det fall, att en dylik förflyttning icke kan undvikas, skola på vederbörande

läkares tillstyrkan vidtagas åtgärder, som äro ägnade att efter hand

vänja arbetarna vid de nya kost- och klimatförhållandena.

I de fall, då arbetare, varom här är fråga, kallas att utföra ett regelbundet

arbete, vid vilket de icke äro vana, skola åtgärder vidtagas, som

trygga deras anpassande efter detta slags arbete, och skall därvid särskilt

beaktas progressiv träning, arbetstid och beredande av raster under arbetet

ävensom den förbättring eller ökning av livsmedelsransonen, som kan vara

erforderlig.

§ n. _

Innan tillgripandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete medgives för byggnads-

eller underhållsarbeten, som nödga arbetarna att uppehålla sig på

arbetsplatsen under en längre tidrymd, skola vederbörande myndigheter försäkra

sig örn

1) att alla erforderliga åtgärder vidtagits för att vidmakthålla arbetarnas

hälsa och tillförsäkra dem nödig läkarvård samt särskilt: a) att arbetarna

underkastas läkarundersökning, innan de börja arbetet, ävensom förnyade

läkarundersökningar med bestämda mellanrum under anställningstiden; b) att

det sörjts för tillräcklig läkarpersonal ävensom för dispensärer, sjukrum,

sjukhus och utrustning, tillfyllestgörande för alla behov; c) att det på ett

tillfredsställande sätt sörjts för god hygien på arbetsplatserna samt för

arbetarnas förseende med vatten, föda, bränsle och köksredskap ävensom i

fall av behov med tillfredsställande kläder och bostad;

2) att lämpliga åtgärder vidtagits till tryggande av uppehället för arbetarens

familj, särskilt genom träffande av anstalter för översändande, med

arbetarens samtycke eller på hans begäran, av en del av lönen på säkert

sätt till hans familj;

3) att arbetarnas resor till och från arbetsplatsen ombesörjas av förvaltningen

på dess ansvar och bekostnad samt att förvaltningen underlättar

resorna genom att i vidast möjliga mån använda alla tillgängliga transportmedel;
4)

att i händelse av sjukdom eller olycksfall, som medför arbetsoförmåga

av viss varaktighet, arbetarn^ hemförskaffas på förvaltningens bekostnad;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. •

5) att varje arbetare, som vid utgången av tiden för tvångs- eller det

obligatoriska arbetet önskar stanna på platsen som fri arbetare, skall hava

möjlighet att göra detta med bevarande under en tid av två år av rätten

till kostnadsfri hemförskaffning.

§ 18.

Tvångs- eller obligatoriskt arbete för transport av personer eller varor,

såsom bärning och rodd, skall undertryckas inom kortast möjliga tid. I avvaktan

härpå skola vederbörande myndigheter utfärda bestämmelser, vilka

särskilt fastställa: a) förpliktelse att icke använda sådant arbete annat än

för underlättande av förflyttning av förvaltningspersonal under tjänsteutövning

eller av förvaltningens material; endast i fall av den mest trängande

nödvändighet må dylikt arbete användas för transport av andra personer än

tjänstemän; b) förpliktelse att till dylika transporter icke använda andra

arbetare än sådana, som genom föregående läkarundersökning, där sådan är

möjlig, konstaterats vara fysiskt lämpade för arbetet; i de fall, da dylik

undersökning icke är möjlig, skall den, som använder arbetskraften, på eget

ansvar försäkra sig örn att de använda arbetarna äro i besittning av erforderliga

fysiska egenskaper och icke lida av smittosam sjukdom; c) bördornas

maximivikt; d) det längsta avstånd, som arbetarna må beordras tillryggalägga

från sitt hemvist; e) det högsta antal dagar i månaden eller under annan

tidrymd, under vilka arbetarna må anlitas, häri inräknat dagarna för återresan;

f) de personer, som äga behörighet att påkalla detta slag av tvångseller

obligatoriskt arbete, ävensom den utsträckning, i vilken de lia rätt

därtill. . .

Vid fastställande av de maxima, varom fråga ar i morn. c), d) och e) av

denna paragraf, skola vederbörande myndigheter taga hänsyn till alla de

faktorer, som tiora komma i betraktande, såsom den fysiska lämpligheten

hos den befolkning, från vilken arbetarna rekryteras, beskaffenheten av den

väg, som skall tillryggaläggas, och de klimatiska förhållandena.

Vederbörande myndigheter skola vidare tillse, att den normala dagsresan

icke överstiger ett avstånd, som svarar mot en genomsnittlig åtta timmars

arbetsdag, och bör därvid hänsyn tagas icke blott till den börda, som skall

transporteras, och den sträcka, som skall tillryggaläggas, utan även till

vägens beskaffenhet, årstiden och övriga omständigheter av betydelse i förevarande

avseende; örn det är nödvändigt att ålägga bärarna extra gångtid,

böra de ersättas därför efter lönesatser, som äro högre än de vanliga.

§ 19- .

Vederbörande myndigheter må medgiva tillgripandet av obligatoriska

odlingsarbeten allenast till förebyggande av hungersnöd eller brist på livsmedel,

och skall sådant medgivande alltid förbindas med det förbehåll, att

de sålunda erhållna livsmedlen och produkterna skola stanna i de individers

eller den samfällighets ägo, som frambringat dem.

Denna paragraf må icke lia till verkan, att, i fall då produktionen enligt

lag eller sedvänja är grundad på gemensamhetssystem och produkterna

eller av deras försäljning uppkommande vinst stannar i samfällighetens ägo,

förpliktelsen för samfällighetens medlemmar att utföra salunda ålagt arbete

upphäves.

11 § 20.

Lagstiftning orri »kollektiv bestraffning», enligt vilken en hel samfällighet

kan straffas för förseelse, som begåtts av några av dess medlemmar, må icke

stadga tvångs- eller obligatoriskt arbete för samfälligheten såsom en av bestraffningsmetoderna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

§ 21.

. Tvångs- eller obligatoriskt arbete må icke användas för arbete under iord

i gruvor. J

§ 22.

De årliga redogörelser, som medlemmar, vilka ratificera denna konvention

enligt bestämmelserna i art. 408 av Versaillestraktaten och motsvarande

artiklar av de ^ övriga fredsfördragen förbinda sig att avgiva till internationella

arbetsbyrån rörande de åtgärder, som de vidtagit för genomförande av

bestämmelserna i denna konvention, skola beträffande varje ifrågakommande

område, innehålla så fullständiga upplysningar som möjligt rörande den utsträckning,

i vilken tvångs- eller obligatoriskt arbete tillgripits inom området

ävensom rörande följande punkter: det ändamål, för vilket arbetet utförts;

sjukdoms- och dödsfallsfrekvens; arbetstid; avlöningsmetoder och lönesatser

samt andra uppgifter av betydelse för bedömande av konventionens tilllampmng.

§ 23.

.. j förverkligandet av bestämmelserna i denna konvention skola vederbörande

myndigheter utfärda fullständiga och noggranna bestämmelser rörande

användandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Särskilt skola dessa bestämmelser innehålla regler, vilka möjliggöra för

en var, som underkastats tvångs- eller obligatoriskt arbete, att till myndigheterna

framföra alla klagomål rörande arbetsförhållandena, och vilka bereda

“ySgket för att dessa klagomål prövas och vederbörligen beaktas.

§ 24.

Lämpliga åtgärder skola i varje fall vidtagas till tryggande av att bestämmelserna

rörande användande av tvångs- eller obligatoriskt arbete noggrant

..lampas; och må detta ske vare sig genom att utsträcka den befogenhet

vilken tillkommer redan inrättade inspektionsorgan för övervakande av frivilligt

arbete till att avse jämväl inspektion av tvångs- eller obligatoriskt

arbete eller på annat ändamålsenligt sätt. Åtgärder böra även vidtagas för

att berörda bestämmelser skola komma till de personers kännedom, som äro

underkastade tvångs- eller obligatoriskt arbete.

§ 25.

Olagligt utkrävande _ av tvångs- eller obligatoriskt arbete skall vara hemfallet

under straffpåföljd; och varje medlem, som ratificerar denna konvention,

skall vara pliktig försäkra sig örn, att de i lag föreskrivna straffbestämmelserna

äro verkligt effektiva och strängt tillämpas.

§ 26.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillämpa densamma å områden underkastade

dess suveränitet, jurisdiktion, protektion, suzeränitet, uppsikt eller

m\ndigliet, för såvitt den är berättigad att åtaga sig förpliktelser rörande

frågor örn inre rättskipning. Vill medlem begagna sig av bestämmelserna

i .art. 421 av \ ersaillestraktaten och motsvarande artiklar i de övriga fredsfördragen,

skall den till ratifikationen foga en förklaring, vari angivas

1) de områden, inom vilka medlemmen har för avsikt att tillämpa denna

konventions bestämmelser i deras helhet;

. 2) de områden, inom vilka den har för avsikt att tillämpa bestämmelserna

i denna konvention med vissa modifikationer, jämte uppgift örn, vari dessa

modifikationer bestå;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

3) de områden, beträffande vilka den förbehåller sig att fatta beslut.

Ovannämnda förklaring skall anses vara en integrerande del av ratifikationen

och hava samma rättsverkan som denna. Det skall tillkomma varje

medlem, som avgivit dylik förklaring, att genom en ny förklaring helt eller

delvis avstå från de förbehåll, som enligt mom. 2) eller 3) av denna paragraf

innehållas i den tidigare förklaringen.

§ 27.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 28.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§29.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Ilan skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 3°. _ ■

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

paragraf föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

femårsperiod.

§ 31.

Vid utgången av varje tidrymd av fem år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan om

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 32.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation

av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning

av förevarande konvention oberoende av vad i § 30 här ovan stadgas om

tidsfrist.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 33.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

II.

Rekommendation angående indirekt arbetstvång.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående indirekt tvång till arbete, en

fråga, vilken innefattas i den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen:

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete

och som önskar komplettera konventionsförslaget genom en framställning

av de grundsatser, vilka synas konferensen bäst ägnade att tjäna till ledning

för medlemmarnas politik i deras strävan att undvika varje indirekt

tvång till arbete, som skulle kunna medföra en alltför tung börda för befolkningen

i de områden, där konventionsförslaget äger tillämpning,

hemställer till varje medlem att beakta följande grundsatser:

I.

Tillgången på arbetskraft och befolkningens lämplighet för arbetet samt

de menliga verkningar en alltför plötslig förändring i befolkningens levnadsoch

arbetssätt kunde utöva på dess sociala tillstånd äro faktorer, vartill

varje förvaltning bör taga hänsyn vid beslut i frågor, som röra den ekonomiska

utvecklingen av föga framskridna områden, och särskilt vid beslut

rörande:

a) ökning till antal och omfattning av industri-, gruv- och jordbruksföretag

inom områdena ifråga;

b) eventuell bosättning inom områdena av icke infödda element;

c) beviljande av koncessioner, vare sig med eller utan karaktären av monopol,

beträffande skog eller andra föremål.

II.

Man bör undvika att tillgripa indirekta medel, vilka ha till verkan att på

ett konstlat sätt öka det ekonomiska tryck, vilket redan pressar vissa ele
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 11

ment av en befolkning till lönat arbete, och särskilt sådana medel, som

bestå i

a) att pålägga befolkningen så tunga skattebördor, att de skulle kunna

förmå densamma att taga anställning som lönarbetare hos enskilda företag;

b) att pålägga sådana restriktioner å ägande, besittningstagande eller

nyttjande av jord, att därigenom skulle uppstå verkliga svårigheter för arbetaren

att täcka sina behov genom självständig odling;

c) att på ett sätt, som innebär missbruk, vidga det allmänt godtagna begreppet

»lösdrivare»;

d) att utfärda sådana bestämmelser rörande »förflyttningstillstånd», som

skulle medföra, att arbetare i andras tjänst ställdes i ett förmånsläge i förhållande

till övriga arbetare.

III.

Det är olämpligt att pålägga sådana restriktioner å den fria omflyttningen

av arbetskraft från en sysselsättning till en annan eller från en trakt till en

annan, som skulle kunna ha till indirekt verkan att nödga arbetarna att söka

anställning i vissa industrier eller i vissa trakter; undantagsvis må dock så

förfaras i fall, då dylika restriktioner anses nödvändiga i vederbörande befolknings

eller arbetares eget intresse.

III.

Rekommendation angående reglering av tvångs- eller obligatoriskt

arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av tvångs- eller

obligatoriskt arbete, en fråga, vilken innefattas i den första punkten på

dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt

arbete

och som önskar giva uttryck åt vissa grundsatser och regler rörande

tvångs- eller obligatoriskt arbete, vilka synts konferensen ägnade att göra

tillämpningen av konventionsförslaget mer effektiv,

hemställer till varje medlem att beakta följande grundsatser och regler:

I.

Alla föreskrifter, som utfärdats med tillämpning av konventionsförslaget

angående tvångs- eller obligatoriskt arbete likaväl gom alla andra legislativa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

eller reglementariska föreskrifter rörande användande av tvångs- eller obligatoriskt

arbete, vilka gälla vid tiden för ratifikationen av konventionsförslaget

eller sedermera utfärdas, därunder inbegripna alla lagar och förordningar

rörande ersättning eller skadestånd i händelse av sjukdom eller

olycksfall, som drabbat arbetaren, eller i händelse av dödsfall, böra genom

vederbörande myndigheters försorg tryckas på ett eller flera inhemska språk,

så att innehållet av dem blir bekant för vederbörande arbetare och den befolkning,

bland vilken arbetarna rekryteras. Åt de tryckta texterna bör

givas en vidsträckt spridning, och i fall av behov böra anordningar vidtagas

för deras muntliga delgivande åt respektive arbetare och befolkning; man

bör även kunna förskaffa sig exemplar av dessa texter till självkostnadspris.

II.

Tillgripandet av tvångs- eller obligatoriskt arbete bör regleras på sådant

sätt, att icke vederbörande samfälligheters livsmedelsproduktion äventyras.

lil.

Då tvångs- eller obligatoriskt arbete tillgripes, böra alla till buds stående

åtgärder vidtagas till tryggande av att arbetets utförande icke i något fall

verkar därhän, att kvinnor eller barn komma att olagligt användas till tvångseller

obligatoriskt arbete.

IV.

Alla till buds stående åtgärder böra vidtagas till minskande av nödvändigheten

att tillgripa tvångs- eller obligatoriskt arbete för transport av personer

eller varor. Tillgripandet därav bör förbjudas i alla de fall, då det

är möjligt att använda transportmedel, drivna med djur eller maskinkraft.

Y.

Alla till buds stående åtgärder böra vidtagas till undvikande att arbetare,

som underkastas tvångs- eller obligatoriskt arbete, utsättas för frestelsen

att missbruka alkoholhaltiga drycker.

IV.

Förslag till konvention angående reglering av arbetstiden för aflars
och

kontorsanställda.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda, en fråga, vilken innefattas i den andra

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra oell trettio

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1

1) Denna konvention äger tillämpning å personalen i följande företag,

vare sig de äro offentliga eller enskilda:

a) handelsföretag, därunder inbegripna post-, telegraf- och telefonväsen

samt de grenar av andra företag, vilka avse han delsverksamhet;

b) företag och förvaltningar, inom vilka personalen huvudsakligen sysselsättes

med kontorsarbete;

c) företag av på en gång handels- och industriell karaktär, såvida de icke

äro att anse såsom industriella företag.

I varje land skall vederbörande myndighet fastställa gränsen mellan handelsföretag

och företag, i vilka personalen huvudsakligen sysselsätta med

kontorsarbete, å ena sidan, samt industriella företag och jordbruksföretag,

å andra sidan.

2) Konventionen äger icke tillämpning å personalen i följande företag:

a) företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller

sinnessjuka;

b) hotell, restauranger, pensionat, klubbar, kaféer och andra företag, där

förtäring tillhandahålles;

c) teatrar och förlustelseställen.

Dock skall konventionen äga tillämpning å personalen i sådana avdelningar

av de i a), b) och c) uppräknade företag, vilka, örn de vore självständiga,

skulle inbegripas bland de företag, å vilka konventionen äger tillämpning.

3) Vederbörande myndighet i varje land äger från konventionens tillämpning

undantaga:

a) företag, i vilka endast medlemmar av arbetsgivarens familj äro sysselsatta

;

b) offentliga förvaltningar, där den anställda personalen fungerar såsom

organ för statsmakten;

c) personer i ledande ställning eller som bekläda förtroendeposter;

d) resande och representanter, i den mån de utföra sitt arbete utanför

företaget.

§ 2-

I denna konvention avses med »arbetstid» den tid, under vilken personalen

står till arbetsgivarens förfogande; i densamma inbegripas ej raster,

under vilka personalen icke står till arbetsgivarens förfogande.

§ 3.

Arbetstiden för den personal, å vilken denna konvention äger tillämpning,

må icke överstiga 48 timmar i veckan eller åtta timmar örn dagen,

med förbehåll dock för de undantag, varom stadgas i det följande.

,§4‘

Den i § 3 angivna veckoarbetstiden kan fördelas så, att den dagliga arbetstiden

icke överstiger tio timmar.

§5.

1) I fall av allmänt inställande av arbetet på grund av a) högtider av

lokal natur eller b) olyckshändelser eller fall av force majeure (olyckshändel
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

ser, som drabba driftsinrättningarna, avbrott i tillförseln av kraft, ljus, värme

eller vatten, händelser, som förorsaka allvarliga materiella skador å anläggningar)

må, för återtagande av de förlorade arbetstimmarna, den dagliga

arbetstiden utsträckas på följande villkor:

a) återtagande av förlorad arbetstid må icke medgivas för mer än 30 dagar

om året och skall äga rum inom skälig tid;

b) ökningen av den dagliga arbetstiden må icke överstiga en timme;

c) den dagliga arbetstiden må icke överstiga tio timmar.

2) Vederbörande myndighet skall underrättas örn arten av, orsaken till

och tidpunkten för det allmänna inställandet av arbetet ävensom örn antalet

förlorade arbetstimmar och de tillfälliga ändringarna i arbetstidsplanen.

§ 6-

I undantagsfall, då de förhållanden, under vilka arbetet måste utföras,

gör det omöjligt att tillämpa bestämmelserna i §§ 3 och 4, må genom författningar,

utfärdade av offentlig myndighet, medgivas en fördelning av arbetstiden

över en längre tidrymd än en vecka; dock må den genomsnittliga

arbetstiden, beräknad med hänsyn till det avsedda antalet veckor, icke överstiga

48 timmar i veckan eller arbetstiden under någon dag överstiga tio

timmar.

§ 7-

Av offentlig myndighet utfärdade författningar skola angiva:

1) de ständiga undantag, som kunna beviljas beträffande

a) vissa kategorier av personer, vilkas arbete är intermittent till själva

sin natur, såsom portvakter och personal för övervakande eller underhåll

av lokaler och lager;

b) kategorier av personer, som äro direkt sysselsatta med sådana förberedande

eller avslutande arbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom

den för företagets övriga personal fastställda arbetstiden;

c) butiker och andra företag, där arbetets beskaffenhet, befolkningens

storlek eller antalet sysselsatta personer gör det omöjligt att tillämpa den

i §§ 3 och 4 fastställda arbetstiden.

2) de tillfälliga undantag, som kunna beviljas i följande fall:

a) då olyckshändelse inträffat eller hotar att inträffa samt i fall av forne

majeure eller då brådskande arbete behöver utföras i avseende å maskiner

eller redskap, dock blott i den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig

rubbning av företagets normala drift;

b) till förebyggande av att förstörbara ämnen gå förlorade eller till undvikande

av att arbetets tekniska resultat äventyras;

c) för att möjliggöra utförande av särskilda arbeten, såsom upprättande

av inventarieförteckning och balansräkning, ultimoregleringar, uppgörande

och avslutande av konton;

d) för att möjliggöra för företagen att möta osedvanlig ökning av arbetet,

förorsakad av särskilda omständigheter, för såvitt icke arbetsgivaren i vanliga

fall kan väntas tillgripa andra åtgärder.

3) Utom vad beträffar mom. 2) a) skola de enligt denna paragraf utfärdade

författningarna angiva den förlängning av arbetstiden, som må kunna

medgivas för dag samt, vad beträffar tillfälliga undantag, för år.

4) Lönen för övertid, som medgives enligt mom. 2) b), c) och d), skall

utgå med minst 25 % tillägg till den normala lönen.

§ 8.

De i §§ 6 och 7 åsyftade författningarna skola utarbetas efter samråd

med vederbörande arbetar- och arbetsgivarorganisationer samt med särskild

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 15

hänsyn tagen till de kollektivavtal, som kunna vara gällande mellan dessa

organisationer.

§ 9-

Bestämmelserna i denna konvention må i varje land av dess regering

försättas ur kraft i händelse av krig eller annan händelse, som medför fara

för landets säkerhet.

§ io.

Ingen bestämmelse i denna konvention skall verka rubbning av sedvänja

eller överenskommelse, enligt vilken arbetstiden är kortare eller lönen högre

än som föreskrives i denna konvention.

Yarje begränsning, som ålägges genom denna konvention, skall gälla utöver

och icke rubba de begränsningar, som kunna ha ålagts genom lag, förordning

eller annan författning, vilken ‘fastställer kortare arbetstid eller högre lön

än som föreskrives i denna konvention.

§ 11.

För en effektiv tillämpning av bestämmelserna i denna konvention:

1) skola lämpliga åtgärder vidtagas för att trygga en tillfredsställande

inspektion;

2) skall varje arbetsgivare:

a) genom anslag på väl synlig plats i arbetslokalen eller på annat lämpligt

ställe eller ock på annat av vederbörande myndighet godkänt sätt bekantgöra

tiderna för arbetets början och slut eller, där skiftarbete förekommer,

tiderna för varje skifts början och slut;

b) på samma sätt bekantgöra de åt personalen beviljade rasterna, vilka

enligt § 2 icke inräknas i arbetstiden;

c) på sätt av vederbörande myndighet föreskrives föra anteckning över alla

förlängningar av arbetstiden, som ägt rum enligt § 7 mom. 2), ävensom över

beloppet av den härför erlagda betalningen.

3) Som lagöverträdelse skall anses att sysselsätta någon utöver den arbetstid,

som fastställts enligt mom. 2) a), eller under de tider, som fastställts

enligt mom. 2) b).

§ 12.

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall vidtaga nödiga åtgärder

i form av straffpåföljder till tryggande av konventionens tillämpning.

§ 13-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 14.

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikationer

blivit inregistrerade av generalsekreteraren.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 15.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande N"r IS.

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen

av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 16.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje femårsperiod.

■ § 17.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för tillämpningen av denna konvention och taga

under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra frågan örn

dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 18.

I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, skall en medlems ratifikation

av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning

av förevarande konvention oberoende av vad i 8 16 här ovan stadias örn

tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 19.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Y.

Rekommendation angående reglering av arbetstiden i hotell,

restauranger och liknande företag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

i hotell, restauranger och liknande företag, en fråga, vilken innefattas i

den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda

och som önskar framdeles utsträcka tillämpningen av reglerna i nämnda

förslag till så många slag av företag som möjligt, däribland hotell, restauranger

och liknande företag,

hemställer:

1) att de medlemmar, vilka sakna lagstadgad reglering av arbetstiden för

personalen i hotell, restauranger, pensionat, klubbar, kaféer och andra företag,

som uteslutande eller huvudsakligen ha till uppgift att tillhandahålla

sina kunder bostad eller mat och dryck, måtte företaga en särskild undersökning

rörande de förhållanden, som råda inom nämnda företag, varvid

hänsyn bör tagas till reglerna i förut omförmälda konventionsförslag;

2) att de medlemmar vilka redan äga lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen uti ifrågavarande företag, måtte företaga en särskild undersökning

rörande tillämpningen av denna reglering, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i nämnda konventionsförslag;

3) att i båda fallen medlemmarna måtte inom en tid av fyra år, räknat

från antagandet av denna rekommendation, och enligt en av internationella

arbetsbyråns styrelse godkänd enhetlig plan meddela arbetsbyrån utförliga

upplysningar rörande resultatet av sina undersökningar i syfte att bereda

arbetsbyrån tillfälle att utarbeta en särskild rapport, på grundval av vilken man

skulle kunna överväga lämpligheten av att, för antagande av ett konventionsförslag

i ämnet, på dagordningen för ett kommande konferenssammanträde

uppföra frågan örn arbetstiden för personal, anställd uti ifrågavarande företag.

Yl.

Rekommendation angående reglering av arbetstiden vid teatrar och

andra förlustelseställen.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

vid teatrar och andra förlustelseställen, en fråga, vilken innefattas i den

andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt be
Bihang

till riksdagens protokoll t {till. 9 sami. avd. lil haft. (hr 15.) 4S« st 1

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Amira lagutskottets utlåtande Nr 15.

stämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda

och som önskar framdeles utsträcka tillämpningen av reglerna i nämnda

förslag till så många slag av företag som möjligt, däribland teatrar och andra

nöjesföretag,

hemställer:

1) att de medlemmar, vilka sakna lagstadgad reglering av arbetstiden för

personalen vid teatrar, varietéer, biografer och andra förlustelseställen, vare

sig inom- eller utomhus, måtte företaga en särskild undersökning rörande

de förhållanden, som råda inom nämnda företag, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i förut omförmälda konventionsförslag;

2) att de medlemmar, vilka redan äga lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen uti ifrågavarande företag, måtte företaga en särskild undersökning

rörande tillämpningen av denna reglering, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i nämnda konventionsförslag;

3) att i båda fallen medlemmarna måtte inom en tid av fyra år, räknat

från antagandet av denna rekommendation, och enligt en av internationella

arbetsbyråns styrelse godkänd enhetlig plan meddela arbetsbyrån utförliga

upplysningar rörande resultatet av sina undersökningar i syfte att bereda

arbetsbyrån tillfälle att utarbeta en särskild rapport, på grundval av vilken man

skulle kunna överväga lämpligheten av att, för antagande av ett konventionsförslag

i ämnet, på dagordningen för ett kommande konferenssammanträde

uppföra frågan örn arbetstiden för personal, anställd uti ifrågavarande företag.

VII.

Rekommendation angående reglering av arbetstiden i företag för behandling

eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 10 juni 1930 till sitt fjortonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående reglering av arbetstiden

i företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller

sinnesrubbade, en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjuguåttonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettio

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördi-aget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Konferensen,

som antagit ett förslag till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andni lagutskottets utlåtande Nr lo. 19

oell suni oaskar utsträcka en dylik reglering till så mångå slag av företag

som möjligt, däribland företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande

eller sinnessjuka,

hemställer: .

1) att de medlemmar, vilka ännu sakna lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen i företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande

eller sinnessjuka måtte företaga en särskild undersökning rörande

de förhållanden, som råda inom nämnda företag, varvid hänsyn bör tagas till

reglerna i förut omförmälda konventionsförslag;

2) att de medlemmar, vilka redan äga lagstadgad reglering av arbetstiden

för personalen uti ifrågavarande företag, måtte företaga en särskild undersökning

rörande tillämpningen av denna reglering, varvid hänsyn bör tagas

till reglerna i nämnda konventionsförslag;

3) att i båda fallen medlemmarna måtte inom en tid av fyra år, räknat

från antagandet av denna rekommendation, och enligt en av internationella

arbetsbyråns styrelse godkänd enhetlig plan meddela arbetsbyrån utförliga

upplysningar rörande resultatet av sina undersökningar i syfte a,tt bereda

arbetsbyrån tillfälle att utarbeta en särskild rapport, på grundval av vilken man

skulle kunna överväga lämpligheten av att, för antagande av ett konventionsförslag

i ämnet, pä dagordningen för ett kommande konferenssammanträde

uppföra frågan örn arbetstiden för personal, anställd uti ifrågavarande företag.

Den internationella arbetsorganisationens fjortonde konferens hölls i

Genéve under tiden 10—28 juni 1930. Sverige deltog däri med en fullständig

delegation, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera

av arbetsgivar- och arbetarsidorna. I fråga örn verkställigheten av de

å nämnda konferens fattade besluten åligger det, såsom i propositionen pmförmäles,

varje medlem av arbetsorganisationen att inom ett år eller vid

förhinder på grund av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader

från avslutandet av sammanträdet underställa därvid antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller

vidtagande av andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon

lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett

konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon

vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Såsom bilaga till detta utlåtande har utskottet ansett sig böra foga i

översättning en av internationella arbetsbyrån utgiven översikt över ratifikationer,

upprättad i februari 1931.

1. Förslaget till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Med tvångs- eller obligatoriskt arbete» förstås enligt § 2 i konventionsförslaget

varje arbete eller tjänst, som avfordras en person under hot om

något slag av straff och till vars utförande ifrågavarande person icke erbjudit

sig av fri vilja. Vissa undantag finnas dock upptagna. Bland dessa ina

nämnas arbete eller tjänst, som kräves på grund av lagar om obligatorisk

militärtjänst och avser arbete av rent militär karaktär, arbete eller tjänst

Ko n ventinnen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen
-

Motionerna.

Utskottet.

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna för medborgarna i ett

land med full självstyrelse, arbete eller tjänst som utkräves av någon på

grund av en i judiciell väg meddelad dom, såvida arbetet eller tjänsten utföres

under offentlig myndighets tillsyn och kontroll och vederbörande icke

ställes till förfogande för enskilda eller för privata bolag.eller juridiska

personer, samt vidare arbete eller tjänst som utföres under krig eller vid

inträffade eller hotande katastrofer såsom eldsvåda, översvämning m. m.

Den stat, som ratificerat konventionen, förbinder sig därmed att inom

kortast möjliga tid undertrycka användandet av tvångs- eller obligatoriskt

arbete i alla dess former. Innan detta fullständiga undertryckande genomförts,

må ifrågavarande arbete användas endast för offentliga ändamål och

såsom en undantagsåtgärd samt under iakttagande av de villkor och skyddsföreskrifter,

som angivas i konventionsförslaget.

Föredragande departementschefen har beträffande konventionsförslaget

yttrat följande. Ifrågavarande förslag hade i den slutliga utformningen erhållit

sådan lydelse, att det helt och hållet saknade praktisk betydelse för

vårt land. Sådant arbete, som det i vissa fall enligt svensk lag kunde

åläggas någon att fullgöra, såsom deltagande i släckning av skogseld eller

i vinterväghållning, innefattades sålunda icke under konventionen, och avsikten

vore tydligen även att lösdrivare och andra i administrativ väg ådömt tvångsarbete

icke skulle falla under konventionen. Arbete i samband med undervisning

torde icke innefattas under den allmänna definitionen. Med hänsyn

till Sveriges ställning som ledamot av internationella arbetsorganisationen

torde det emellertid, enligt den gängse uppfattningen inom organisationens

ledning och skilda medlemsstater, vara önskvärt och lämpligt, att även i fall

sådana som det förevarande ratifikation komme till stånd såsom ett uttryck för

landets principiella inställning till själva rättsfrågan. I enlighet med det

anförda ansåge departementschefen, att ifrågavarande konvention borde

av Sverige ratificeras. Såsom antytts i ett av den socialpolitiska delegationen

avgivet yttrande, torde emellertid sådan åtgärd icke lämpligen böra nu vidtagas,

utan torde man böra avvakta, att någon eller några av de större

kolonialländer, för vilka konventionen framför allt vore av praktisk betydelse,

tagit ståndpunkt till densamma.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäla, att riksdagen för sin

del finner förevarande konventionsförslag böra ratificeras.

Av vad ovan anförts framgår, att ifrågavarande konventionsförslag icke

har någon praktisk betydelse för Sveriges del. Såsom föredragande departementschefen

framhållit, torde det emellertid med hänsyn till vårt lands ställning

som medlem av den internationella arbetsorganisationen vara önskvärt

och lämpligt, att ratifikation av konventionsförslaget kommer till stånd såsom

ett uttryck för landets inställning till den föreliggande rättsfrågan.

Med anledning av vad departementschefen i övrigt anfört anser sig utskottet

böra uttala den meningen, att ratifikation synes böra ske, så snart detta

enligt internationell sedvana lämpligen kan äga rum.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

21

II och lil. Rekommendationerna angående indirekt arbetstvång samt

angående reglering av tvångs- eller obligatoriskt arbete.

Rekommendationerna ifråga ansluta sig till nyssnämnda konventionsförslag,

vilket de åsyfta att komplettera. Sålunda avser rekommendationen

angående indirekt arbetstvång att fastslå vissa principer, som medlemsstaterna

uppmanas att taga i betraktande vid förvaltningen av territorier på

ett primitivt utvecklingsstadium oell som syfta till att icke genom omvägar

sådana bördor skola läggas på befolkningen, som kunna medföra ett indirekt

arbetstvång. Rekommendationen angående reglering av tvångs- eller obligatoriskt

arbete innehåller vissa principer och regler för dylikt arbete, vilka

arbetskonferensen ansett vara av natur att göra tillämpningen av nyssnämnda

konvention mera effektiv.

Utskottet biträder föredragande departementschefens uttalande, att dessa

rekommendationer fullständigt sakna betydelse för Sveriges del och följaktligen

icke böra föranleda någon åtgärd från svensk sida.

IV—VII. Konventionsförslaget angående reglering av arbetstiden för affärsoch

kontorsanställda oeh därtill anslutna rekommendationer.

Konventionen avser enligt § 1 följande företag, såväl enskilda som offentliga,

nämligen dels alla handelsföretag, därunder inbegripna post, telegraf

och telefon, liksom även kommersiella avdelningar av andra företag, dels

företag och förvaltningar, inom vilka personalen huvudsakligen sysselsättes

med kontorsarbete, dels och alla företag, som hava på samma gång kommersiell

och industriell karaktär, såvida de icke äro att anse som industriella

företag. Inom varje land skall det tillkomma vederbörande myndighet att

uppdraga gränslinjen mellan nu avsedda företag, å ena sidan, och, å andra

sidan, industriella''och jordbruksföretag.

Från konventionens sålunda bestämda tillämpningsområde finnas stadgade

dels vissa allmänna undantag, vilka angå företag, som hava till ändamål

behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka, samt

hotell, restauranger, pensionat, klubbar, kaféer och andra företag, där förtäring

tillhandahålles, ävensom teatrar och andra förlustelseställen, dels och

vissa undantag, som vederbörande myndighet i varje särskilt land kan medgiva.

Sistnämnda grupp av undantag angår dels företag, i vilka endast medlemmar

av arbetsgivarens familj äro sysselsatta, dels sådana offentliga förvaltningar,

i vilka den anställda personalen handlar såsom företrädare för

statsmakten, dels personer, som intaga en ledande ställning eller bekläda

en förtroendepost, och dels slutligen handelsresande och andra representanter,

i den mån de utföra sitt arbete utanför företagets lokaler.

Som arbetstid'' räknas, enligt § 2, i allmänhet den tid, under vilken personalen

står till arbetsgivarens förfogande. Huvudregeln är, att arbetstiden

för den personal, som konventionen avser, icke får överstiga 48 timmar i

veckan eller 8 timmar örn dagen, dock med de undantag som närmare angivas

i konventionen (§ 3). Genom författningar, utfärdade av offentlig myn
-

Utskottet.

Konventionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

RekommendaHöner

na.

Departements
chefen.

dighet, kunna enligt § 7 vidare medgivas undantag för vissa kategorier avpersonal

(ständiga ■ undantag) eller under vissa omständigheter (tillfälliga

undantag). De ständiga undantagen avse dels personal, vars arbete till

sin natur är intermittent, såsom portvakter, vaktpersonal m. fl., dels personal,

som direkt sysselsättes med förberedelser eller avslutningsarbeten,

vilka nödvändigtvis måste utföras utanför gränserna för den arbetstid, som

är bestämd för företagets övriga personal, och dels butiker och andra företag,

där arbetets natur, befolkningens storlek eller antalet av anställda personer

göra den fastslagna arbetstidsregleringen otillämplig.

Tillfälliga undantagen må av vederbörande offentliga myndighet medgivas,

bland annat vid inträffad olyckshändelse e. dyl., eller för att möjliggöra utförande

av särskilda arbeten såsom upprättande av inventarieförteckning

o. dyl. eller för möjliggörande för företagen att möta osedvanlig ökning av

arbetet. Lönen för sådant övertidsarbete skall i allmänhet utgå med minst

25 % tillägg till den normala lönen.

I § 8 föreskrives, att de här behandlade undantagen från de normala

arbetstidsreglerna skola fastställas, sedan man rådfrågat vederbörande arbetareoch

arbetsgivareorganisationer och särskild hänsyn tagits till existerande

kollektivavtal.

Rekommendationerna avse reglering av arbetstiden dels i hotell, restauranger

och liknande företag, dels vid teatrar och andra förlustelseställen, dels

ock i företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande eller sinnessjuka.

Rekommendationerna anbefalla samtliga de medlemsstater, som icke

redan genomfört en reglering av arbetstiden för personalen i de angivna

slagen av företag, att skrida till speciell undersökning rörande de arbetsvillkor,

som gälla'' i dylika företag, därvid hänsyn bör tagas till de principer,

som fastslagits i konvention sförslaget örn anställdas arbetstid. De medlemsstater

åter, som redan hava en arbetstidsreglering på området, uppmanas

att företaga en speciell undersökning rörande tillämpningen av denna lagstiftning,

därvid jämväl hänsyn bör tagas till principerna i nyssnämnda

kon ven tion sförslag. I båda fallen uppmanas slutligen medlemsstaterna att

inom 4 år och efter en enhetlig plan, fastställd av arbetsbyråns styrelse,

lämna detaljerade upplysningar rörande resultaten av de föreslagna undersökningarna,

varefter styrelsen skall upprätta en speciell rapport i frågan.

På grundval därav skall man sedan taga under övervägande, huruvida

det kan vara lämpligt att upptaga frågan örn en internationell konvention

i ämnet.

Efter att hava redogjort för innehållet i de yttranden från myndigheter

— däribland socialstyrelsen och delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet — och sammanslutningar, som avgivits över nu ifrågavarande

konvention och rekommendationer, har föredragande departementschefen

anfört följande:

Den föregående redogörelsen har utvisat, att såväl svenska regeringen

som också de hörda myndigheterna vid behandlingen av denna fråga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Avdra lagutskottets utlåtande Nr 15.

23

allmänt ställt sig tveksamma till lämpligheten av införande av lagstadgad

arbetstidsreglering för de personalkategorier, om vilka här är fråga. En

dylik tveksamhet synes också naturlig, då det här gäller arbetstidsreglering för

en personal, vars arbete i allmänhet får anses vara av mindre ansträngande och

riskfylld beskaffenhet än det för kroppsarbetarna vanliga och som därjämte

inom stora områden genom praxis eller avtal fått sin arbetstid bestämd på

ett för dem förmånligare sätt, än som skulle behöva följa av anslutning till

konventionel?. Givetvis måste man i princip ansluta sig till den uppfattningen,

att reglering av arbetstiden för ifrågavarande personalgrupper bör ske,

i den mån så erfordras till förhindrande av missförhållanden i avseende

å arbetstiden. Därvid kan emellertid klarhet knappast sägas ännu finnas

därom, i vad män sådana olägenheter i praktiken förekomma, som motivera

en lagstiftning i ämnet, och i varje fall kan icke nu avgöras, örn dylik lagstiftning

lior erhålla den utsträckning, som avses i konventionsförslaget. Under den

förberedande behandlingen av ärendet har även på sina håll hänvisats till

att frågan lämpligen bör få sin lösning genom frivilliga överenskommelser

mellan arbetsgivare och arbetare. Det lärer ock vara anledning förvänta,

att den redan på många håll utan lagstiftning genomförda arbetstidsregleringen

alltjämt skall kunna utvidgas till nya områden.

Redan av sålunda anförda skäl har jag kommit till den uppfattningen,

att en ratifikation av konventionen för Sveriges del icke gärna för närvarande

bör äga rum. Härtill kommer, att konventionen — såsom också påvisats

i de avgivna yttrandena — på ett flertal punkter innehåller bestämmelser,

vilka vad angår arbetstidsregleringen för industriarbetare icke för

närvarande ansetts kunna införas i vårt land och vilka på här ifrågavarande

område måste möta än större betänkligheter; jag syftar här bland

annat på regleringen av rätten till övertidsarbete och ersättningen därför.

Efter erinran att vid behandling av konventionsförslaget från svensk sida

påyrkats vissa modifikationer, vilka endast i mindre utsträckning vunnit beaktande,

har departementschefen vidare anfört:

Vad jag sålunda anfört innebär emellertid icke, att jag skulle mena, att

förevarande fråga skall lämnas åsido. Tvärtom delar jag den av socialstyrelsen

och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

uttalade meningen, att förevarande konventionsförslag och de till detsamma

anslutna rekommendationerna böra utgöra en ytterligare anledning att påskynda

och komplettera de utredningar, som redan verkställts eller pågå

beträffande arbetstiden för sådana personalkategorier, som innefattas under

konventionsförslaget eller rekommendationerna. Jag syftar härvid närmast

på butikspersonalen, för vars del, för vårt lands vidkommande, behovet av

arbetstidsreglering synes vara störst, men anser därjämte särskilt angeläget,

att verkställda utredningar rörande arbetstiden på sjukhusen i olika hänseenden

fullständigas. Det är därför min avsikt att vid senare tillfälle föreslå

vidtagande av sådana åtgärder, som kunna erfordras för åstadkommande av

nödig ytterligare utredning även rörande andra personalgrupper. När sådan

utredning föreligger, torde frågan örn arbetstidsreglering på hithörande områden

böra upptagas till förnyat övervägande. Därvid bör givetvis, i den mån

lagstiftning finnes lämplig och nödig, de i konventionsförslaget fastslagna

principerna följas, så långt sådant utan olägenhet låter sig göra.

I motionerna 1 : 193 av herr Lindström och II : 330 av herr Vougt har,

med anledning av departementschefens uttalande, hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Majit anmäla, att riksdagen för sin del finner ifrågavarande

konventionsförslag böra ratificeras.

Motionerna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

24 Ändra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning angående

den ställning Sverige bör intaga till föreliggande konventionsförslag och de

därtill anslutna rekommendationerna,

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, med anledning av förevarande proposition

samt motionerna 1:193 och II: 330, måtte i skrivelse till

Kungl. Majit meddela,

a) att riksdagen för sin del finner förslaget till konvention

angående tvångs- eller obligatoriskt arbete- böra ratificeras,

samt

b) att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot

vederbörande departementschefs uttalanden i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet beträffande

1) rekommendationen angående indirekt arbetstvång,

2) rekommendationen angående reglering av tvångs- eller

obligatoriskt arbete,

3) förslaget till konvention angående reglering av arbetstiden

för affärs- och kontorsanställda,

4) rekommendationen angående reglering av arbetstiden i

hotell, restauranger och liknande företag,

5) rekommendationen angående reglering av arbetstiden vid

teatrar och andra förlustelseställen och

6) rekommendationen angående reglering av arbetstiden i

företag för behandling eller vård av sjuka, svaga, nödlidande

eller sinnessjuka; samt

II. att motionerna 1:193 och II: 330 må anses besvarade

genom vad utskottet hemställt under I a och I b/3.

Stockholm den 27 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow,* T Ander* Sigfrid Hansson,

von Geijer, Hagman,* Frändén och fröken Hesselgren.

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar,* Hage, Wallerius, Aronson,

Sandström i Nyland, Björnberg* Hedvall och Gardell i Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

25

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan under I a)

av herr von Sydow, som anfört:

Då förslaget till konvention angående tvångs- eller obligatoriskt arbete

enligt socialministerns uttalande icke har någon praktisk betydelse för Sverige

och jag av principiella skäl är av den mening, att en stat icke bör deltaga

i behandling av ett konventionsförslag, som icke har betydelse för staten i

fråga, anser jag, att utskottet bort föreslå riksdagen att göra det uttalande,

att konventionsförslaget icke bör föranleda någon åtgärd från svensk sida.

Beträffande utskottets hemställan under Ib 3)

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Hagman, Magnusson i Kalmar, Hage

och Hedvall, vilka ansett, att utskottet bort med anledning av förevarande

proposition och motionerna nr 193 i första kammaren och nr 330 i andra

kammaren hemställa,

att riksdagen måtte för sin del uttala, att Kungl. Majit

snarast måtte vidtaga åtgärder i syfte att bringa den svenska

lagstiftningen i sådan överensstämmelse med förslaget till konvention

angående reglering av arbetstiden för affärs- och kontor

sanställda, att denna konvention kan ratificeras av Sverige.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 12 käft. (Nr 15).

426 81 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.