Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16

1931-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:16, Andra lagutskottets utlåtande Nr 16

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning

av arbetstiden för arbetare inom industrien.

1 en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 287,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Karlsson i Grängesberg

m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla om

utarbetande och framläggande för 1932 års riksdag av förslag dels till sådana

ändringar av lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden för arbetare

inom industrien i allmänhet fastställes till högst 7 timmar per dygn eller 42

timmar i veckan och för arbetare i särskilt tungt eller hälsofarligt arbete

samt för arbetare under 18 år till högst 6 timmar per dygn eller 36 timmar i

veckan, dels ock till sådana ändringar att lagens tillämpningsområde utvidgas

att omfatta samtliga arbetargrupper, som nu icke äro inbegripna under lagens

bestämmelser, och att övertidsarbete medgives endast vid sådana särskilda

arbetstillfällen, då genom natur- eller olyckshändelse, eller annan omständighet,

som ej kunnat förutses, fara föreligger för liv, hälsa eller egendom.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

De spörsmål, som beröras i föreliggande motion, förekommo i huvudsak till

behandling jämväl vid fjolårets riksdag.

I anledning av Kungl. Maj:ts då framlagda proposition med förslag till

lag angående fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1926 om arbetstidens

begränsning hemställde herr Karlsson i. Grängesberg m. fl. i en inom andra

kammaren väckt motion, nr 386, att riksdagen måtte besluta dels att antaga

ett av motionärerna framlagt förslag till lag om arbetstidens begränsning,

dels ock att anhålla om utredning och framläggande för 1931 års riksdag av

förslag till sådana ändringar i lagen örn arbetstidens begränsning, att arbetstiden,

för arbetare inom industrien i allmänhet, fastställdes till högst 7 timmar

per dygn eller 42 timmar i veckan, och för arbetare i särskilt tungt elier

hälsofarligt arbete till högst 6 timmar per dygn eller 36 timmar i veckan. Det

av motionärerna då framlagda lagförslaget avsåg att tillgodose de önskemål,

Bihang Ull riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 13 käft. (Nr 16.)

1930 åra

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Medgivna undantag

från

arbetstidslagen

under

1929 och 1930.

som uti den nu framlagda motionen uttalas beträffande utsträckning av arbetstidslagens

tillämpningsområde och inskränkning av rätten till övertidsarbete.

Enligt sistnämnda förslag skulle arbetstidslagen äga tillämpning å varje

rörelse, industriell eller icke, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt arbetsföretag, ävensom å husligt och annat arbete, vari

arbetare på sådant sätt användes, därvid från lagens tillämpning endast skulle

undantagas arbete, som utfördes i arbetarens hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kunde anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande, samt arbete, som utfördes av medlem av arbetsgivarens

familj. I fråga örn övertidsarbete innehöll detta förslag den bestämmelsen, att

sådant arbete skulle få förekomma endast, därest natur- eller olyckshändelse,

eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller

ock medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa

eller egendom.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 15, fann andra lagutskottet ej skäl att

tillstyrka bifall till motionen.

De i motionen framförda yrkandena vunno ej heller riksdagens bifall.

Med anledning av vad i motionen anförts angående övertidsarbete får utskottet

enligt inhämtade upplysningar meddela, att beträffande arbete, som

fortgår allenast under kortare tid eller medför synnerligen ringa ansträngning

eller tillgodoser ändamål av synnerligen stort allmänt intresse, arbetsrådet

enligt 5 § 3 mom. i arbetstidslagen medgivit undantag från den i lagen

fastställda begränsningen av arbetstiden under 1929 i 11 fall, avseende sammanlagt

172 arbetare, och under 1930 i 18 fall, avseende tillhopa 54 arbetare.

Efter tillstyrkande från vederbörande arbetare har jämlikt 5 § 5 mom. i arbetstidslagen

undantag från lagens bestämmelser medgivits, under 1929 i 390 fall

beträffande 2,343 arbetare och under 1930 i 452 fall beträffande 2,297 arbetare.

Övertidsarbete jämlikt 7 § 3 mom. i lagen har medgivits under 1929 i 650 fall,

avseende 9,783 arbetare och 400,823 arbetstimmar, samt under 1930 i 619 fall,

avseende 9,503 arbetare och 406,475 arbetstimmar. Av de medgivanden, som

enligt sistnämnda lagrum lämnades under 1929, hänförde sig 16 fall, omfattande

1,172 arbetare och 58,575 arbetstimmar, till arbete å skeppsvarv, 224 fall,

omfattande 2,439 arbetare och 138,293 arbetstimmar, till arbete i mekaniska

verkstäder samt andra järn- och metallvarufabriker och 275 fall, omfattande

3,836 arbetare och 85,525 arbetstimmar, till arbete i tryckerier och bokbinderier.

Under 1930 avsågo dessa medgivanden i 19 fall, omfattande 1,164

arbetare och 77,450 arbetstimmar, skeppsvarv, i 153 fall, omfattande 896 arbetare

och 61,876 arbetstimmar, mekaniska verkstäder o. dyl. samt i 276 fall,

omfattande 4,154 arbetare och 90,150 arbetstimmar, tryckerier och bokbinderier.

I fråga örn de enligt 7 § 3 mom. medgivna eftergifterna hade vederbörande

arbetare eller deras organisationer icke tillstyrkt eftergifterna, under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

1929 i 254 fall, omfattande 4,166 arbetare och 94,815 arbetstimmar, samt under

1930 i 283 fall, omfattande 4,548 arbetare och 96,775 arbetstimmar. Slutligen

har arbetsrådet medgivit användande av arbetare, som fyllt 16 men ej 18 år,

till arbete, som avses i arbetstidslagens 7 §, under 1929 i 145 fall beträffande

1,282 arbetare för en tid av sammanlagt 63,724 timmar och under 1930 i 132

fall beträffande 1,137 arbetare för en tid av tillhopa 61,550 timmar.

Utskottet vill, med hänsyn till vad i motionen anförts örn den rådande arbetslösheten,

erinra om den pågående utredningen rörande arbetslöshetens omfattning,

karaktär och orsaker ävensom åtgärder för dess bekämpande. Enligt den

till innevarande års riksdag avgivna berättelsen örn vad i rikets styrelse sedan

sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit är betänkande rörande de

delar av utredningens uppdrag, som avse arbetslöshetens omfattning m. m., att

vänta inom den närmaste tiden. Kommittébetänkandet angående åtgärder

för arbetslöshetens bekämpande torde föreligga under hösten 1931.

Såsom ovan nämnts förekommo de i föreliggande motion framförda önskemålen

i viktiga delar till behandling vid fjolårets riksdag utan att då vinna beaktande.

I vissa avseenden gå de nu framställda yrkandena längre än det vid

1930 års riksdag framlagda förslaget.

Utskottet finner motionärerna icke hava anfört skäl, som kunna föranleda utskottet

att frångå sin vid fjolårets riksdag i ämnet intagna ståndpunkt.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 27 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, Sigfrid Hansson,

von Geijer och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Magnusson i Skövde,

Hage, Wallerius, Aronson, Björnberg*, Gardell i Gans och Hansson i

Trollhättan.

Utskottet.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

Reservation

av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Olof Carlsson, Magnusson i Kalmar, Hage

och Hansson i Trollhättan, vilka anfört:

Med den ekonomiska depressionen har följt en oanad ökning av den redan

stora arbetslösheten ute i världen och i vårt land. Av allt att döma har den

under de senaste åren bedrivna rationaliseringen bidragit härtill. För att förebygga

arbetslöshetens ytterligare utbredning hava inskränkningar av arbetstiden

här och var vidtagits. Härvidlag gäller det emellertid mer eller mindre provisoriska

åtgärder, ofta godtyckligt genomförda och avsedda att lika godtyckligt

upphävas, när arbetsgivaren så finner för gott. Men med tanke på framtiden och

i direkt anslutning till rationaliseringssträvandena har man på sina håll, särskilt

i utlandet, börjat taga under övervägande, huruvida icke en mera rationell

och allmän arbetstidsförkortning bör genomföras i arbetslöshetsförebyggande

syfte. Det är icke blott inom arbetarevärlden, som denna diskussion föres, även

om man där måhända tillmäter sådana åtgärder större betydelse än man är benägen

att göra i andra kretsar.

Enligt vår mening förtjänar kravet på ytterligare begränsning av arbetstiden

beaktande även i vårt land, men det torde tills vidare lämpligen böra överlåtas

åt arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer att överenskomma därom i de

fall förutsättningar för en sådan reform förefinnas. En allmän, lagstadgad

arbetstidsbegränsning under redan i lag föreskrivna maximum lär i varje fall

icke kunna åstadkommas med mindre än att en internationell överenskommelse

därom träffas. Men f. n. måste framförallt strävandena inriktas på ett genomförande

av den redan inom den internationella arbetsorganisationen upprättade

konventionen angående arbetstidens begränsning till åtta timmar pr dag eller

fyrtioåtta timmar per vecka. Då Sverige ännu icke anpassat sin arbetstidslagstiftning

till denna konvention, men då det i egenskap av medlem av den internationella

arbetsorganisationen förpliktat sig därtill, anse vi oss böra med anledning

av den föreliggande motionen yrka,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn

skyndsamma åtgärder i syfte att bringa lagen örn arbetstidens begränsning

i sådan överensstämmelse med den år 1919 av internationella

arbetsorganisationens konferens i Washington antagna konventionen

angående begränsning av arbetstiden i industriella företag,

att denna konvention kan av Sverige ratificeras.

Stockholm 1931. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.