Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagbestämmelser mot uppsättande invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser.

1931-03-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:20, Utlåtande i anledning av väckt motion om lagbestämmelser mot uppsättande invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andrei lagutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om lagbestämmelser mot

uppsättande invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande

reklamannonser.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 152, vilken

behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Nylander och Björnsson hemställt,

att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i lagen angående

naturminnesmärkens fredande eller sådan särskild lag, att vägtrafikanters uppmärksamhet

icke avledes från de i motorfordonsförordning och vägtrafikstadga

omnämnda trafikmärkena genom trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte utskottet

lämnat Svenska naturskyddsföreningen, Kungl, automobilklubben, Sveriges

köpmannaförbund, Svenska reklamförbundet och Svenska transportarbetareförbundet

tillfälle att yttra sig över motionen. De yttranden, som i anledning

härav kommit utskottet tillhanda, finnas fogade såsom bilagor vid detta utlåtande;

och tillåter sig utskottet hänvisa till desammas innehåll.

Gällande lag innehåller vissa bestämmelser, som inskränka rätten att i det

fria anbringa reklamannonser o. d. Dessa bestämmelser hava tillkommit dels

ur trafiksäkerhetens synpunkt och dels ur naturskyddssynpunkt. I trafiksäkerhetens

intresse har sålunda i 25 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet föreskrivits, att utan länsstyrelsens tillstånd

annonstavlor, reklamskyltar och dylikt icke få förekomma utmed väg

på mindre avstånd än 3.5 meter från vägens kant. Därjämte stadgas i samma

lagrum, att inom synhåll från väg icke må förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet

att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken. Underlåter

någon att ställa sig dessa föreskrifter till efterrättelse och sker ej rättelse på

tillsägelse av vederbörande landsfiskal, äger landsfiskalen föranstalta örn rät
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. St avd. 17 Käft. (Nr 80.)

Gällande

bestämmelser

i ämnet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Utskottet.

telse på den felandes bekostnad. Den, som överträder föreskrifterna, gör sig

dessutom förfallen till bötesstraff från och med 5 till och med 20 kronor. —

I naturskyddets intresse stadgas i 13 § i lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens

fredande, att länsstyrelsen, i den mån sådant finnes lämpligt,

äger för område, som genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet är

av särskilt intresse, förbjuda att i det fria annorledes än å byggnad, däri människor

bo eller affär är inhyst, i annonseringssyfte uppsättes eller anbringas

tavla, plakat, inskrift eller annan störande anordning. Sådant förbud skall

anses innefatta jämväl förbud mot åtgärder för vidmakthållande av dylik anordning,

vilken vidtagits innan förbudet trätt i kraft, överträdelse av förbud

medför bötesstraff från och med 5 till och med 1,000 kronor. Därjämte

skall den felande föreläggas att inom viss tid borttaga den störande anordningen

vid äventyr, att sådant eljest må på hans bekostnad genom kronobetjäningens

försorg fullgöras. — Slutligen bör anmärkas, att åtskilliga ordningsföreskrifter,

som utfärdats för städer eller stadsliknande samhällen, innehålla bestämmelser

om anbringande av skyltar o. d.

Såsom motionärerna framhållit, har det under senare tid blivit mycket vanligt,

att annonstavlor, reklamskyltar och dylikt anbringas utmed de allmänna

vägarna, särskilt vid infarten till städer och andra samhällen. Att dessa reklamanordningar

kunna medföra en viss fara för trafiksäkerheten liksom att

ole ofta utgöra ett långt ifrån tilltalande inslag i landskapsbilden, torde ingalunda

kunna bestridas.

Stundom erhålla reklamanordningarna sådan utformning, att de kunna förväxlas

med de vägvisare, anslagstavlor och andra märken, som enligt lag skola

finnas invid vägarna till de vägfarandes ledning. Även örn sa ej är fallet, medföra

ofta de invid vägsidorna befintliga reklamskyltarna svårighet för trafikanterna

att iakttaga de i lag föreskrivna trafikmärkena och äro ägnade att

draga de vägfarandes uppmärksamhet från vägbanan. De bestämmelser i ämnet,

som återfinnas i 1891 års väglag, gälla endast landsbygden och avse allenast

att förhindra uppsättande av reklamanordningar, som försvåra fri sikt

eller äro av sådan beskaffenhet, att de kunna förväxlas med varningstecken.

Enligt utskottets förmenande äro dessa föreskrifter icke tillfyllest ur trafiksäkerhetens

synpunkt. Jämväl för städernas vägar synas enhetliga bestämmelser

om rätten att uppsätta skyltar o. d. vara önskvärda, över huvud torde

tillbörlig hänsyn till trafiken kräva längre gående inskränkningar i rätten att

längs vägarna anbringa anordningar av ifrågavarande slag, än gällande rätt

medgiver.

Det synes utskottet även vara synnerligen önskvärt, att genom lagstiftning

ökade möjligheter skapas att förhindra anbringande i det fria av sådana reklamanordningar,

som verka i hög grad vanprydande pa naturen. Att, pa sätt

motionärerna ifrågasatt, införa ett generellt förbud mot att a landsbygden anbringa

affärsannonser annorstädes i det fria än å byggnad, som tjänar till bostad

eller till affärs- eller arbetslokal, torde dock vara ägnat att väcka betänkligheter.

Såsom Svenska naturskyddsföreningen framhållit, finnes det otvivel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

3

aktigt fall, då uppsättande av tavla eller dylikt i annonssyfte skäligen icke bör

förhindras, t. ex. annons om försäljning av plantor från en invid vägen befintlig

plantskola.

I ärendet föreligger emellertid icke sådan utredning, att utskottet anser sig

kunna föreslå riksdagen antagande av lagbestämmelser i angiven riktning.

Utskottet får fördenskull i anledning av förevarande motion hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte föranstalta örn utredning, huruvida och på

vad sätt ändringar i gällande lagstiftning må kunna vidtagas

för att ytterligare förhindra, att annonstavlor, reklamskyltar

och dylikt så uppsättas, att de verka störande ut trafiksynpunkt

eller i hög grad förfulande pa utsikt över landskap

eller bebyggd ort.

Stockholm den 6 mars 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Österström, von Geijer*,

Hagman*, Frändén*, Norman och Olof Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Wallerius, Petersson i Lerbäcksbyn,

Pottersson i Hällbacken*, Björnberg*, Hedvall, Gardell i Gans och Hansson

i Trollhättan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Österström,

2) av herr Magnusson i Skövde, som ansett, att utskottet bort avstyrka motionen

under uttalande, att nu gällande bestämmelser i väglagen jämte ordningsföreskrifter

i städerna giva vederbörande myndigheter rätt att ingripa

mot skyltar, som verka förvillande ur trafiksynpunkt, och att följaktligen nya

eller ändrade bestämmelser härutinnan icke äro erforderliga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

Herr Magnusson i Skövde har vidare anfört: Beträffande uti mo
tionen

och i utskottets utlåtande berörda önskemålet att kunna förhindra uppsättandet

av reklamskyltar, som verka förfulande på utsikt över landskap eller

bebyggd ort, lär ett ingripande vara synnerligen vanskligt. Utskottet har försiktigtvis

icke ingått pa att angiva, hur ett fastställande av »förfulande verkan»

skall ske. Förmodligen måste härför någon sorts »skönhetsråd» upprättas,

men så långt man kan döma av vad hittillsvarande skönhetsråd uträttat

vid fastställande av förskönande eller förfulande moment, lär sådana institutioners

verksamhet vara minst sagt diskutabel. Utskottet lär väl ej kunna förutsätta

att första bästa polisman eller landsfiskal skall vara kompetent eller

berättigad att bedöma frågan örn »förfulande verkan» eller icke. Hela frågan

örn inskränkningar kommer säkerligen att bli olöslig på grund av svårigheten

att fastställa vad som »verkar förfulande».

Det lär därjämte med fog kunna ifrågasättas, örn å ena sidan för affärslivet

böra läggas sådana hinder för dess reklamverksamhet eller för en jordägare i

rätten att för ändamalet upplåta sin fastighet. Den moderna reklamskyltningen

kan och bör lika litet utrotas eller obehörigt försvåras som man kan eller

bör fa bort de landskapen och naturen i hög grad förfulande stolpledningarna.

Saken kan övervinnas endast på ett sätt, att man lär sig så helt se naturen, att

dess skönhetsvärden få helt överskygga sådana störande moment som skyltar

och stolpledningar m. m. Men det ögat framskapas ej genom skärpning av lagar

och ordningsföreskrifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

5

KUNGL. VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN
-

Bilaga 1.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan riksdagens andra lagutskott i skrivelse den 30 januari 1931 anhållit,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte anmodas att avgiva yttrande över

en inom första kammaren väckt motion, nr 152, örn lagbestämmelser mot uppsättande

invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser,

har Kungl. Majit den 6 februari 1931 anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att avgiva och till nämnda utskott senast den 20 februari 1931 överlämna

det sålunda begärda yttrandet.

Till åtlydnad av den sålunda givna befallningen får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

härmed anföra följande.

Den ifrågavarande motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte

för sin del besluta sådan ändring i lagen angående naturminnesmärkens fredande

eller sådan särskild lag, att vägtrafikanters uppmärksamhet icke avledes

från de i motorfordonsförordning och vägtrafikstadga omnämnda trafikmärkena

genom trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser.

Beträffande ifrågavarande spörsmål får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till en början erinra örn den ändring i 25 § väglagen, som beslutades av 1924

års riksdag i enlighet med Kungl. Majlis proposition nr 213 till nämnda riksdag

med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 23 oktober 1891

(nr 68) angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Statsrådet och

chefen för kommunikationsdepartementet har i nämnda proposition bl. a. anfört

följande: »På grund av senare tids erfarenhet har det befunnits nödigt,

att bland anordningar, som ej må finnas inom ifrågavarande fria område,

upptaga även annonstavlor, reklamskyltar och dylikt. Det har nämligen visat

sig, att dessa uppsättas utmed vägkanterna på sådant sätt och i sådan mängd,

att de kunna draga de vägfarandes uppmärksamhet från de till förekommande

av trafikolyckor uppsatta varningsmärkena. Då man stundom till och med

gått så långt, att reklamskyltar givits samma form och utseende som varningsmärkena,

har förbud ansetts böra meddelas mot förekomsten inom synhåll från

väg av skyltar, som av de vägfarande kunna förväxlas med varningstecken.»

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillåter sig här nedan återgiva 25 § väglagen

med den lydelse nämnda paragraf erhållit genom lag den 20 juni 1924.

»Utan K. B:s tillstånd må ej händanefter utmed väg på mindre avstånd än

3.5 meter från vägens kant byggnad uppföras.»

»Utmed väg må ej inom nämnda avstånd utan K. B:s tillstånd förekomma

upplag eller andra anordningar, som hindra vägens upptorkande eller fri sikt,

ej heller annonstavlor, reklamskyltar och dylikt, dock må anordning, som tillkommit

före den 1 juli 1924 eller allenast till följd av vägs omläggning, breddning

eller annan därmed jämförlig omständighet skulle komma att falla under

nämnda förbud, förbliva orubbad, där ej vid vägsyn föreskrives skyldighet

för vederbörande jordägare att borttaga densamma. Vad i 24 § är stadgat

örn sättet för meddelande och örn delgivning av där avsett föreläggande samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

om ersättning till jordägaren för skada till följd av åtgärd, varom där är fråga,

skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn föreläggande, varom nu är sagt.»

»Ej må inom synhåll från väg förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet

att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken.»

»Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i andra eller

tredje stycket och sker ej rättelse efter tillsägelse av landsfiskalen, eller efterkommes

ej med stöd av andra stycket meddelat föreläggande, äger landsfiskalen

föranstalta örn rättelse på den felandes bekostnad; och skall vad i 24 §

tredje stycket är stadgat angående uttagande och bestridande av där avsedd

kostnad äga motsvarande tillämpning i fråga örn kostnaden för åvägabringande

av rättelse, som nyss nämnts.»

Åberopande det anförda och då sålunda lagbestämmelser i ämnet redan finnas

utfärdade, torde den i motionen gjorda hemställan icke böra påkalla någon

riksdagens åtgärd, men tillåter sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta

sammanhang framhålla, att ordet »varningstecken» i slutet av näst sista stycket

av den ovan refererade lagtexten av praktiska skäl lämpligen bör utbytas

mot »för vägtrafikens nytta uppsatta varningsmärken och säkerhetsanordningar,

ävensom vägvisare och anslagstavlor».

Stockholm den 11 februari 1931.

FR. ENBLOM.

Axel Vaisinger.

SVENSKA NATURSKYDDSFÖRENINGEN.

Bilaga 2.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan utskottet, med överlämnande av en inom riksdagen av herrar Nylander

och Björnsson väckt motion, 1:152, örn lagbestämmelser mot uppsättande invid

vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser, berett Svenska

naturskyddsföreningen tillfälle att före den 20 denna månad till utskottet avgiva

yttrande över motionen, får naturskyddsföreningen härmed vördsamt anföra

följande.

Med förevarande motion synes vara avsett att söka vinna tvenne mål, nämligen

dels att öka trafiksäkerheten på våra vägar och dels att förhindra ett ofta

meningslöst vanställande av naturen. Båda dessa mål skulle enligt motionärernas

mening i betydelsefull omfattning kunna uppnås genom ett sådant lagstadgande,

att å landsbygden i allmänhet skulle råda förbud för uppsättande av

reklamannonser utmed vägarna, varigenom vägtrafikanters uppmärksamhet

avleddes från de i motorfordonsförordningen och trafikstadgan omnämnda trafikmärkena.

I vår lagstiftning finnas för närvarande två stadganden, med vilkas tillämpning

motionens båda syften i någon, örn ock jämförelsevis mindre mån kunna

tillgodoses.

I 25 § av lagen den 20 juni 1924 (nr 257) örn ändring i vissa delar av lagen

den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet stadgas

bland annat, att annonstavlor, reklamskyltar eller dylikt, som är till hinder

för fri sikt, ej utan Konungens befallningshavandes tillstånd få finnas utmed

väg inom ett avstånd av 3.5 meter från vägens kant, ävensom att inom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

•

synhåll från väg ej må förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet att av

vägfarande kunna förväxlas med varningstecken. Detta stadgande, som tillkommit

ur trafiksäkerhetens synpunkt, torde emellertid, särskilt beträffande

dess senare del, mera sällan komma till användning och i alla händelser endast

i undantagsfall vara ägnat att tillgodose naturskyddets intressen. Det. torde

snarare kunna befaras, att, om denna senare del av stadgandet tillämpades i ökad

utsträckning, landskapsbilden ej sällan komme att framträda än mera förfulad.

Följden av ett åläggande att borttaga reklamskylt och dylikt från vägs omedelbara

närhet torde nämligen i ett flertal fall bliva den, att anordningen flyttades

ett eller annat tiotal meter från vägen, där den oftast i än högre grad än utmed

själva vägen komme att bidraga till störande av naturen.

För att i vissa, särskilda fall kunna förhindra naturens vanhelgande genom

anordning, varom nu är fråga, stadgar 13 § av lagen den 25 juni 1909 angående

naturminnesmärkens fredande.att »för område, som genom märklig naturbeskaffenhet

eller naturskönhet är av särskilt intresse, må Konungens befallningshavande

i den mån sådant finnes lämpligt, förbjuda, att i det fria annorledes

än å byggnad, däri människor bo eller affär är inhyst, i annonseringssyfte uppsättes

eller anbringas tavla, plakat, inskrift eller annan störande anordning.

Förbud, som nu sagts, skall anses innefatta jämväl förbud mot åtgärder för

vidmakthållande av dylik anordning, vilken vidtagits, innan förbudet trätt i

kraft.»

Svenska naturskyddsföreningen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad

på nu ifrågavarande spörsmål, givetvis i första hand sett från de synpunkter,

som föreningen företräder, nämligen naturskyddets. Föreningen har sålunda

efter måttet av sina krafter sökt verka för förhindrande av den alltmera överhandtagande

affärs- och reklamannonseringen i det fria, varigenom landskapet,

särskilt efter trafikleder, i hög grad förfulats och naturbilden mångenstädes

helt förstörts.

Föreningen har sålunda, bland annat, redan åren 1915—-1916 hänvänt sig till

vederbörande länsstyrelser i Stockholms, Uppsala och Södermanlands län med

hemställan, att, i syfte att bevara den naturskönhet, som utmärkte i främsta

rummet inloppen till huvudstaden från Saltsjö- och Mälarsidorna ävensom de

främsta segellederna dit, såväl i Saltsjön som Mälaren, länsstyrelsen ville, med

tillämpning av stadganden i ovanangivna 13 § av naturminnesmärkeslagen,

meddela däri omförmält förbud. Med tillmötesgående av de gjorda framställningarna

hava förenämnda länsstyrelser meddelat förbud, att i det fria annorledes

än å byggnad, vari människor bo eller affär är inhyst, i annonseringssyfte

uppsättes eller anbringas tavla, plakat, inskrift eller annan störande anordning

å plats inom ovan angivna län, som är synlig från någon av segellederna i Saltsjön

från Stockholm och söderut, ävensom segelledema i Mälaren från Stockholm

till Uppsala, Drottningholm, Södertälje, Mariefred, Strängnäs, Kvicksund och

Kungsör samt från södra Prästfjärden norr örn Selaön och Aspön. Tillstånd

för uppsättande av tavlor för annonsering rörande upplåtelse av byggnadstomter

i tavlornas närhet kan dock av länsstyrelsen erhållas på ansökning och

efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.

De av dessa förbud berörda trakter äro otvivelaktigt av särskilt intresse genom

den naturskönhet, som i stort sett allerstädes utmärker dem. Naturminnesmärkeslagens

ovannämnda stadgande har alltså utan tvekan ansetts kunna tilllämpas

på desamma. De reklamskyltar med mera av olika slag, som ofta till

ett mycket stort antal äro uppsatta efter allmänna vägar, torde däremot vid

tillämpning av förberörda stadgande i 13 8 endast i undantagsfall kunna förbjudas.

Men även örn landskapet, där ifrågavarande trafikleder framgå, icke

alltid kan anses vara »genom märklig naturbeskaffenhet eller naturskönhet av

särskilt intresse» — synnerligast som de vägar, utmed vilka förfarandet tagit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andru lagutskottets utlåtande Nr 20.

sin största utsträckning, närmast ansluta sig till städer och andra större samhällen,

där naturen ändock ofta är av kulturen mer eller mindre starkt påverkad

— synes det dock vara synnerligen önskvärt, att de skönhetsvärden av en

någorlunda fredad natur, som ännu kunna finnas mellan de större samhällena,

bevaras eller åtminstone icke än mera förstöras genom vanprydande reklamoch

affärsskyltar. Det syfte dessa äro avsedda att tjäna torde mer än väl kunna

tillgodoses genom annonsering i tidningar samt genom anslag å bebodda hus

eller affärs- och arbetslokaler.

Naturskyddsföreningen, som på det livligaste får instämma i föreliggande

motions syfte, känner sig förvissad örn, att ett förverkligande av de önskemål,

för vilka i motionen givits uttryck, skulle med allra största glädje och tillfredsställelse

hälsas av såväl alla vänner av naturens bevarande i största möjliga

mån från icke nödvändiga störande inflytelser som ock vägtrafikanter samt de

städernas och de större samhällenas inbyggare, SQm efter ett jäktande och nervslitande

arbete söka ro och återvinnande av sinnesjämvikten ute i den vackra

natur, som ännu kan återstå i samhällenas omgivningar.

I huvudsaklig överensstämmelse med motionärerna håller naturskyddsföreningen

före, att motionens syfte skulle kunna vinnas genom ett ersättande av

nuvarande stadgande i 13 § av naturminnesmärkeslagen med sådan bestämmelse,

att det skall vara förbjudet att utom stad eller annat tätt bebyggt samhälle

i det fria annorledes än å byggnad, däri människor bo eller affärs- eller

arbetslokal är inrymd, i annonserings- eller reklamsyfte uppsätta eller anbringa

tavla, plakat, inskrift eller annan störande anordning.

Då det emellertid otvivelaktigt finnes fall, då uppsättande av tavla eller dylikt

även i annonssyfte icke skäligen bör förhindras — exempelvis annons örn

försäljning av plantor från invid väg belägen plantskola, där särskild byggnad

icke finnes uppförd, av byggnadstomter eller egnahemsområden på viss plats,

meddelande örn servering av mat, kaffe eller dylikt i en ett stycke från vägen

belägen gård med mera dylikt — torde böra tillkomma vederbörande länsstyrelse

att, där omständigheterna i särskilda fall sådant påkalla, på ansökning

medgiva undantag från förbud, som ovan sagts.

Föreningen får bilägga ett antal fotografier av diverse reklam- och annonsskyltar

av olika typer, nu tagna å landsbygden utmed tillfartsvägarna till huvudstaden.

Stockholm den 17 februari 1931.

För Svenska naturskyddsföreningen:

AXEL GAVELIN.

Ordf.

Eric Hultén.

Sekr.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

9

Bilaga 3.

KUNGL. AUTOMOBIL KLUBBEN.

Till Andra Lagutskottet.

Med anledning av att andra lagutskottet berett Kungl. Automobil Klubben

tillfälle att yttra sig över av herrar Nylander och Björnsson väckt motion, nr

152, får Kungl. Automobil Klubben härmed äran anföra följande.

Såsom motionärerna framfört har i och med vägtrafikens, närmast på grund

av motorismen, oerhört växande omfattning och betydelse ett stort antal reklamer

uppställts invid vägarna. Utan tvivel äro dessa reklamer, i synnerhet

när de äro uppställda intill eller i närheten av vägen, störande för trafiken, i

det att de, såsom motionärerna angiva, draga uppmärksamheten till sig i sådan

grad, att trafiksäkerheten därigenom kan äventyras.

Inom de Nordiska Automobil- & Motorcykelorganisationernas Permanenta

Kommitté, vari ingå representanter för samtliga större automobil- och motorcykelorganisationer

i Danmark, Finland, Norge och Sverige, har gång på gång

påpekats önskvärdheten av effektiva åtgärder mot den tilltagande landsvägsreklamen.

Inom denna kommitté råder enhetlig uppfattning örn att landsvägsreklamerna

äro till stor olägenhet för trafiken, i synnerhet då dessa reklamer

givas sådan form eller färg eller uppsättas på sådant sätt, att därigenom

förväxling kan ske med de legitima trafiktecknen: varningssignaler, vägvisare

m. fl. eller dessas iakttagande och tydning försvåras.

I den internationella konventionen rörande automobiltrafik, undertecknad

den 24 april 1926 i Paris och av Sverige tillträdd den 12 juni 1927, föreskrives

i artikel 9 bl. a.:

»En var a.v de fördragsslutande staterna skall, i mån av befogenhet, förhindra,

att vid sidorna av de allmänna vägarna anbringas signaler eller tavlor

av vad slag det vara må, vilka kunna åstadkomma förväxling med de fastställda

varningsmärkena eller försvåra deras tydning.»

Härav framgår, att ett internationellt intresse föreligger att de fördragsslutande

staterna tilldelas erforderlig befogenhet för att förhindra uppsättande av

dylika för trafiksäkerheten vådliga reklamtavlor.

Pa grund av vad ovan anförts får Kungl. Automobil Klubben, icke minst i

trafiksäkerhetens intresse, förorda sådan lagstiftning, att det i motionen angivna

syftet kan vinnas.

Stockholm den 16 februari 1931.

För Kungl. Automobil Klubben:

A. NORLANDER.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 17 Käft. (Nr 20.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.

SVERIGES KÖPMANNAFÖRBUND.

Bilaga 4.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sveriges Köpmannaförbund, som beretts tillfälle att avgiva yttrande över

motion nr 152 i första kammaren örn lagbestämmelser mot uppsättande invid

vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser, får härmed i ärendet

anföra följande.

Förbundet finner sig utan tvekan böra tillstyrka motionen. Såväl trafiktekniska

som estetiska skäl synas starkt motivera en lagändring. Dessa skäl synas

förbundet vara så stafka, att man bör bortse från det reklammässiga intresset

av att få bibehålla nuvarande obeskurna frihet, och detta i all synnerhet

som möjligheterna i reklamhänseende även med den inskränkning, den föreslagna

lagstiftningen innebär, alltjämt torde förefinnas i tillbörlig utsträckning.

Rörande den rent lagtékniska sidan av saken anser sig förbundet ej ha anledning

eller befogenhet att uttala sig. Förbundet vill emellertid ifrågasätta,

örn icke även de talrika osköna reklamskyltar, som förekomma utefter våra

vackra vattenvägar, på ett eller annat sätt borde beröras av den ifrågasatta nya

lagstiftningen.

Stockholm den 12 februari 1931.

Sveriges Köpmannaförbund:

E. A. THUNHOLM.

j Erik Nygren.

SVENSKA REKLAMFÖRBUNDET.

Bilaga 5.

Andra Lagutskottet.

Med anledning av Eder hemställan av den 2 februari 1931 örn yttrande med

anledning av en av herrar Nylander och Björnsson väckt motion, I: 152, beder

Svenska Reklamförbundet, som på allmänt sammanträde den 17 dennes

diskuterat frågan, få anföra, att förbundet, behjärtande motionärernas syfte,

finner åtgärder till förhindrande av uppsättande av reklamskyltar, som verka

störande på automobiltrafiken, vara berättigade. Ett förbud i den riktning,

motionärerna ifrågasätta, måste emellertid i den generaliserade form, motionärerna

givit sitt förslag, betraktas som betänkligt, då man icke kan överblicka

ett sådant besluts konsekvenser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr ISO.

11

Att t. ex. uppdraga en skillnad mellan s. k. utereklam på landsvägar och i

städerna synes oss ur principiell synpunkt betänkligt. Vidare måste en hel

del av de skyltar, som för närvarande förekomma utefter landsvägarna, t. ex.

sådana, som upplysa örn bensinstationer, reparationsverkstäder, hotell, handelsbodar

o. s. v., anses vara av ett visst värde för trafikanterna.

Det synes oss därför, som örn det egentliga syftemålet med motionen skulle

kunna uppnås enbart genom att lämpliga myndigheter gåves rätt att inskrida

och förbjuda alla skyltar, som genom olämplig placering, irriterande ljusanordningar,

försåtlig formulering eller dylikt, visa sig direkt störande för

trafiken.

Stockholm den 19 februari 1931.

Svenska Reklamförbundet.

NILS GEBER.

Ordförande.

Eric Ahlström.

Sekr.

Bilaga 6.

SVENSKA TRANSPORTARBETAREFÖRBUNDET.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Undertecknad får härmed å Svenska Transportarbetareförbundets vägnar avgiva

uttalande över till förbundet för yttrande hänskjuten motion nr 152 i första

kammaren.

Förbundsstyrelsen får som sin mening uttala att motionärernas framställning

måste obetingat understödjas. Det kan ej bestridas att dylika reklamannonser

verka distraherande och avledande på den uppmärksamhet som motorfordonsförarna

alltid måste ägna sitt riskfyllda och ansvarsfulla varv.

Dessa reklamskyltar borttaga eller nedsätta i hög grad möjligheterna att

uppfånga de trafiksignaler och andra officiella meddelanden avsedda som direktiv

för motorförare vid landsvägstrafik.

Svenska Transportarbetareförbundets styrelse anser sig därför, på ett stort

antal chaufförers vägnar, kunna understödja ifrågavarande motion.

För Svenska Transportarbetareförbundets styrelse:

CHARLES LINDLEY.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:71 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om lagbestämmelser mot uppsättande invid vägarna av trafiksäkerheten ovidkommande reklamannonser. a1 i texten