Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i fattigvårdslagen och lagen örn samhällets barnavård.

1931-03-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:22, Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i fattigvårdslagen och lagen örn samhällets barnavård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vissa ändringar i fattigvårdslagen

och lagen örn samhällets barnavård.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 24,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Nordgren hemställt,

att riksdagen måtte besluta

dels sådan ändring av bestämmelserna i fattigvårdslagens 3 § tredje stycket

samt i lagen om samhällets barnavård 68 § 2 mom. tredje stycket, att vad i

dessa lagrum stadgas om makes underhållsskyldighet mot andre makens barn

i tidigare gifte eller utom äktenskapet måtte utgå eller, om detta icke kan

bifallas,

att bestämmelser införas i nämnda lagar, inskränkande makes underhållsskyldighet

för andre makens barn, evad det rör av fattigvårdssamhälle eller

barnavårdsnämnd lämnat understöd, till hälften av vårdkostnaden;

att den tid för framställande av krav från det allmänna på ersättning för av

fattigvårdssamhälle eller barnavårdsnämnd lämnat understöd eller vård inskränkes

till 120 dagar-i likhet med bestämmelserna örn fattigvårdssamhällenas

inbördes ersättningsskyldighet;

att sådana bestämmelser införas i lag örn samhällets barnavård, att barn,

som av samhället omhändertagits genom fattigvårds- eller barnavårdsmyndighet,

icke utan barnavårdsnämnds tillstyrkan måtte få förflyttas till moderns

hem i de fall, där modern ingått äktenskap med annan man än barnets naturlige

fader;

dels ock att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa örn utredning,

huruvida icke i fattigvårdslagen nu gällande bestämmelser örn hemortsrätt,

för att förebygga de skadliga verkningarna av desamma, böra reformeras

dels beträffande av samhället omhändertaget barn, som förbliver i samhällets

vård efter moderns giftermål, dels i fråga om ogift moder, som på grund

av barnafaderns försummelse måste anlita samhällets hjälp för försörjning av

sitt barn, och dels med hänsyn till att mannens hemortsrätt påverkas av underhåll

lämnat åt hustruns barn med annan man.

Motionären har tillika anhållit, att vederbörande utskott vid tillstyrkande av

motionen måtte föreslå de ändringar i förenämnda lagar, som kunna anses er
Bihang

till riksdagens protokoll 1981. 9 sami. Zard. 19 haft. (Nr 22—23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

fällande

bestämmel
ser.

forderliga, samt de ändringar i giftermålsbalken, utsöknings- och införsellagarna

eller andra författningar, som härav kunna vara betingade.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av statens inspektör för fattigvård och barnavård. Det

yttrande, som i anledning härav kommit utskottet tillhanda, finnes fogat såsom

bilaga vid detta utlåtande; och hänvisar utskottet till detsammas innehåll.

I samband med införande av nya giftermålsbalken utfärdades den 11 juni

1920 en lag örn makes underhållsskyldighet mot andra makens barn. Enligt

denna lag skall, därest make under sin vårdnad har barn i tidigare gifte eller

utom äktenskap, andra maken jämte honom vara skyldig att, så länge äktenskapet

består, efter sin förmåga bidraga till barnets underhåll. Vad sålunda

föreskrivits skall emellertid ej medföra ändring i den underhållsskyldighet,

som kan åligga den andre av barnets föräldrar. Dessa bestämmelser, vilka äro

av civilrättslig natur, kompletterades 1921 därigenom, att i 3 § i 1918 års fattigvårdslag

infördes ett stadgande av innehåll, att make under de i 1920 års lag

angivna förutsättningar är pliktig att efter sin förmåga försörja andra makens

barn i tidigare äktenskap eller utom äktenskap, så att barnet ej faller fattigvården

till last. Härigenom infördes alltså underhållsskyldighet för en make

mot den andra makens barn jämväl i förhållande till det allmänna. Jämlikt

63 § i fattigvårdslagen äger fattigvårdssamhälle under förut nämnda betingelser

uttaga ersättning för kostnad, som samhället fått vidkännas för fattigvård

till barn, jämväl av barnets styvfader eller styvmoder, i den mån fattigvårdsstyrelsen

ej finner skäl till eftergift. Talan örn utfåenjle av sådan ersättning

skall anhängiggöras inom tio år från det fordringen uppkom. — I lagen den 6

juni 1924 örn samhällets barnavård hava uti ifrågavarande avseenden införts

bestämmelser, motsvarande de i fattigvårdslagen upptagna. I 68 § 2 momentet

stadgas sålunda, att make, som enligt lag är underhållsskyldig mot andra

makens barn, skall, då barnavårdsnämnd omhändertagit barnet för skyddsuppfostran

eller samhällsvård, vara skyldig att efter sin förmåga ersätta kostnaden

för barnet, såvitt detsamma är under sexton år. Beträffande dylika kostnader

gäller samma preskriptionstid som för fordringar enligt fattigvårdslagen.

I fråga örn det i motionen berörda spörsmålet örn förflyttning av utackorderade

barn stadgar lagen örn samhällets barnavård följande. Örn barn under

sexton år, som vistas hos föräldrarna, på grund av deras sjukdom, liknöjdhet

eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd,

utan att likväl anledning att omhändertaga barnet för skyddsuppfostran eller

förebyggande åtgärder föreligger, och nödtillståndet icke bliver avhjälpt på

annat sätt, skall barnavårdsnämnden, då föräldrarna medgiva det, omhänder
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22. 3

taga barnet. Sålunda omhändertaget barn bör, där ej särskilda omständigheter

föranleda till annat, utackorderas i ett för ändamålet lämpat enskilt hem. Utackordering

får därvid ske endast till personer, rörande vilkas lämplighet och

förmåga att uppfylla sina skyldigheter nämnden genom föregående undersökning

förvissat sig. Nämnden skall övervaka, att den, som mottagit barn till

vård, fullgör sina skyldigheter. Under särskilda omständigheter kan omhändertaget

barn överlämnas till barnhem. När för samhällsvård omhändertaget barn

anses ej vidare vara i behov av sådan vård, skall densamma upphöra. Så skall

även ske då föräldrarna påkalla vårdens upphörande, så framt ej, bland annat,

fara förefinnes, att barnet i föräldrahemmet misshandlas eller utsättes för allvarlig

vanvård eller annan fara till liv eller hälsa eller ock bliver vanartat. Då

samhällsvård upphör bör barnavårdsnämnden, där så prövas lämpligt, besluta,

att barnet skall stå under tillsyn under en tid av minst sex månader och högst

tre år från upphörandet, dock i intet fall längre än till fyllda aderton år. Tillkommer

vårdnaden örn barn allenast den ena av dess föräldrar eller särskilt

förordnad förmyndare, skall vad förut nämnts örn föräldrar gälla örn den, som

har vårdnaden.

Vad slutligen angår frågan örn hemortsrätt innehåller 7 kapitlet i fattigvårdslagen

i nu ifrågavarande delar följande bestämmelser. Hustru har som regel

samma hemortsrätt som mannen. Örn äktenskapet upplöses genom mannens död

eller eljest, behåller hustrun den hemortsrätt, hon senast under äktenskapet

ägde, till dess annan tillkommer henne. Barn inom äktenskap har, så länge det

är minderårigt, faderns eller, örn han är död och modern lever, moderns hemortsrätt.

Om båda föräldrarna äro döda, har barnet den hemortsrätt, som den

sist avlidne ägde vid sin död. Minderårigt barn utom äktenskap har samma

hemortsrätt som modern eller, örn hon är död, den hon senast ägde. Den hemortsrätt

barn äger, då det fyller sexton år, behåller barnet, tills det självt förvärvar

annan. Har någon under det år, för vilket han mantalsskrivits inom

visst fattigvårdssamhälle, åtnjutit fattigvård av vissa slag, vinner han ej hemortsrätt

på grund av nämnda mantalsskrivning. Därvid likställes med fattigvård,

som någon själv åtnjutit, bland annat fattigvård, som åtnjutits av hans

minderåriga barn, samt för mannen fattigvård, som tilldelats hans hustru eller

under bestående äktenskap åtnjutits av minderåriga barn, som hon ägt före äktenskapet,

såvitt barnet har hennes hemortsrätt. Däremot inverkar fattigvård

till barn utom äktenskap icke på faderns förvärv av hemortsrätt.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att, på sätt motionären

anfört, gällande bestämmelser örn makes underhållsskyldighet mot andra makens

barn och därav härflytande ersättningsskyldighet gentemot det allmänna

för vård, som lämnats sådant barn, äro ägnade att vid tillämpningen i viss omfattning

medföra olägenheter.

I sitt över förevarande motion avgivna yttrande har statens inspektör för

fattigvård och barnavård framhållit, att för undanröjande av förefintliga miss
-

TJtskottH.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

förhållanden åtskilligt torde stå att vinna genom spridande av upplysning i

frågan och uppmaning till vederbörande myndigheter att vid lagtillämpningen

i första hand tänka på barnens bästa och söka handla så, att deras intressen

icke äventyras. Inspektören har även förklarat sig villig att genom fattigvårdsoeh

barnavårdskonsulenterna ävensom på annat sätt verka för större hänsynstagande

till barnens intressen och därav föranledd större försiktighet och varsamhet

vid tillämpning av de lagbestämmelser, varom fråga är.

Enligt utskottets förmenande torde det vara lämpligt att avvakta, huruvida

icke genom de åtgärder, som av fattigvårdsinspektören ställts i utsikt, tillfredsställande

resultat kunna ernås. Under sådana omständigheter anser sig utskottet

icke nu behöva taga ståndpunkt till frågan, huruvida de fördelar, som

motionären avser att vinna genom ett upphävande av nuvarande föreskrifter,

skulle motvägas av de konsekvenser i viktiga avseenden, som den föreslagna

lagändringen skulle medföra.

Det av motionären berörda spörsmålet örn ändring i fattigvårdslagens bestämmelser

örn hemortsrätt har tidigare varit föremål för riksdagens övervägande.

I en vid 1928 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr

365, hemställdes nämligen örn sådan ändring i fattigvårdslagen, att underhåll

till minderårigt barn icke skulle utgöra hinder för förvärv av hemortsrätt,

därest barnafadern i fråga om barn utom äktenskap och modern i fråga örn

barn inom äktenskap genom försummelse eller oförmåga helt eller delvis uraktlåtit

att fullgöra sin underhållsskyldighet. I sitt över sistnämnda motion

avgivna utlåtande, nr 26, yttrade utskottet, att, även örn gällande bestämmelser

rörande hemortsrättsförvärv kunde medföra vissa olägenheter, utskottet dock

ansåge sig icke kunna förorda en lagändring i föreslagen riktning, då det funnes

anledning befara, att den föreslagna reformen å sin sida skulle medföra avsevärda

nackdelar. Utskottet framhöll vidare, att ett realiserande av det framlagda

förslaget skulle bryta mot den grundläggande principen, att fattigvård

lämnad åt någon, som i hemortsrättsavseende vore beroende av annan person,

inverkade på denne senares hemortsrättsförvärv. Den år 1928 i ämnet väckta

motionen vann ej heller riksdagens bifall. Utskottet finner sådana skäl icke hava

anförts i den nu föreliggande motionen, som kunna föranleda utskottet att

frångå den ståndpunkt, utskottet tidigare intagit i denna fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 13 mars 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Österström, Gustaf Tamm , Norman ,

P. Sandström, Olof Carlsson och Löfvander,

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Johanson i Hallagården,

Aronson, Hedvall, Skoglund*, Molander och Osberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bilaga.

Statens inspektör för fattigvård

och barnavård.

Till riksdagens andra lagutskott.

Anbefalld att avgiva yttrande över en inom andra kammaren väckt motion,

nr 24, örn vissa ändringar i fattigvårdslagen och lagen örn samhällets barnavård

får jag härmed vördsamt dels överlämna i ärendet införskaffade yttranden

från ledande personer å fattigvårdens och barnavårdens område i de sex

största städerna dels ock anföra följande.

Av förenämnda yttranden framgår, att i motionen påtalade olägenheter av

nuvarande lagstiftning i fråga örn styvfaders försörjningsplikt gentemot hustruns

barn utom äktenskap eller i ett tidigare äktenskap samt därav härflytande ersättningsskyldighet

gentemot det allmänna för sadant barn lämnad vård kunna

förekomma i större eller mindre utsträckning. Yttrandena giva dock samtidigt

vid handen, att i nämnda städer dessa olägenheter kunnat i stort sett undvikas

genom att vid lagtillämpningen iakttagits all möjlig aktsamhet.

Det är dock, framhålles det, icke något större antal fall i vilka det kommer

i fråga att utkräva ersättning av styvfader för dylik vårdkostnad. Av dessa

fall avser det stora flertalet barn utom äktenskap. Uppfattningen synes i allmänhet

vara den, att ett borttagande ur fattigvårds- och barnavårdslagarna av

ifrågavarande bestämmelser örn styvfaders försörjningsplikt mot hustruns barn

skulle medföra viss ökning av antalet fall, da det allmänna mäste ingripa, även

örn meningarna gå något isär i fråga om storleken och betydelsen av denna ökning.

Beträffande det lämpligaste sättet att komma till rätta med de missförhållanden,

som onekligen kunna förekomma, hava olika meningar, framförts.

De sociala nämndernas i Stockholm ombudsman anser, att ifrågavarande bestämmelser

i fattigvårdslagen vore av beskaffenhet att vålla förargelse utan

däremot svarande samhällsnytta, varför samma bestämmelser borde utmönstras

ur lagen. Däremot avstyrker han på det livligaste motionärens förslag om preskriptionstidens

förkortning från tio år till 120 dagar.

Barnavårdsdirektören i Stockholm liksom ordföranden i barnavårdsnämnden

i Norrköping förorda en närmare utredning av förevarande frågor. Barnavårdsdirektören

fäster därvid största avseendet vid hemortsråttsfragan.

Barnavårdsnämndens i Göteborg ordförande anser det önskvärt, om lagändring

komme till stånd, som kunde förhindra, att barn rycktes från goda fosterhem

till moders eller faders hem, där deras vistelse mången gång bleve ett

martyrium.

Från några håll har förslaget örn preskriptionstidens förkortande vunnit ett

visst stöd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2%.

I övrigt har man däremot ställt sig rätt skeptisk beträffande möjligheten att

åstadkomma något genom lagändringar. Sådana hava t. o. m. ansetts kunna

leda till försämring av ifrågavarande harns ställning. Man anser, att vad som.

erfordras närmast är ett smidigare och varsammare handhavande från fattigvårdsstyrelsers

och barnavårdsnämnders sida av tillämpningen av ifrågavarande

bestämmelser. Någon ny eller ändrad lagstiftning vore icke av behovet påkallad.

Därtill förelåge icke tillräcklig anledning. Även de, som uttalat sig för

lagändringar i ena eller andra hänseendet, förklara, att mycket vore att vinna

genom en mera hänsynsfull och förstående lagtillämpning.

Barnavårdsdirektören i Malmö påvisar den möjlighet till upphävande av styvfaders

ersättningsskyldighet, som läge i ett överflyttande av förmyndarskapet

för barnet och därmed även vårdnaden från modern till barnets fosterföräldrar.

Exempel på sådan efter framställning från modern företagen överflyttning hade

förekommit i Malmö.

Motionärens förslag att råda bot på de olägenheter, som kunna följa av ifrågavarande

bestämmelsers tillämpning, har således icke vunnit någon större anslutning

från de av mig hörda personernas sida, även örn man på intet håll förnekar,

att sådana olägenheter kunna förekomma. För egen del är jag icke heller

övertygad om, att nämnda förslag innefatta den rätta lösningen av förevarande

spörsmål. De bestämmelser, örn vilka här är fråga, hava tillkommit efter

grundliga utredningar och moget övervägande och utan att därvid motstånd

rests från något håll, varför synnerligen starka skäl synas böra krävas för att

ändra desamma. Det synes, som örn i varje fall, innan något steg tages på den

av motionären föreslagna vägen, först borde undersökas, om icke tillfredsställande

resultat skulle kunna vinnas genom spridande av upplysning i frågan

och uppmaning till dem, som hava lagtillämpningen örn hand, att därvid i första

hand tänka pa barnets bästa och alltid söka handla så. att dess intressen

icke äventyras, även om kommunens ekonomi därmed skulle få sitta emellan.

Jag anser mig alltså icke för närvarande kunna tillstyrka genomförandet av

motionärens lagändringsförslag, vare sig i vad de avse ett fullständigt borttagande

av fattigvårds- och barnavårdslagarnas bestämmelser om makes underhållsskyldighet

mot andra makens barn eller i vad de gå ut på att med bibehållande

helt eller delvis av samma skyldighet neutralisera de skadliga verkningar,

som därav kunna följa. Därest dessa förslag av riksdagen avslås, är

jag emellertid villig att, i vad på mig ankommer, söka —- dels genom fattigvårds-

och barnavårdskonsulenterna dels ock genom införande av lämpliga upplysningar

i de meddelanden, som tid efter annan utgivas från socialdepartementets

byrå för fattigvårds- och barnavårdsärenden — verka för ett större

hänsynstagande för barnens intressen och därav föranledd större försiktighet

och varsamhet vid tillämpningen av de bestämmelser i fattigvårds- och barnavårdslagarna,

örn vilka i motionen är fråga. Sålunda skulle uppmärksamheten

även kunna fästas därpå, att barnavårdsmännen här torde hava åtskilligt att

uträtta till utjämnande av förefintliga motsättningar. Det rör sig ju företrädesvis

om barn utom äktenskap.

Örn det emellertid skulle befinnas önskvärt, att de i motionen berörda spörsmålen

göras till föremål för en grundlig och allsidig utredning, vill jag naturligtvis

icke motsätta mig, att en sådan utredning kommer till stånd.

Stockholm den 27 februari 1931.

G. H. von KOCH.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.