Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med. förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912
1931-04-17 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1931:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med. förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition
med. förslag till lag angående ändring i vissa delar
av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 28 januari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 40,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
följande med anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner nämligen:
inom
första kammaren:
nr 205 av herr Sigfrid Hansson m. fl.,
nr 206 av herr Lindhagen samt
inom andra kammaren:
nr 349 av herr Sävström m. fl.,
nr 350 av herr Olsson i Mellerud
nr 351 av herr Sandström i Nyland och
nr 352 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.
Därjämte har utskottet i samband med propositionen till behandling föreliaft
en av herr Lindhagen i första kammaren väckt motion nr 176.
I de likalydande motionerna 1: 205 och II: 349 har hemställts, att riksdagen
måtte
l:o antaga följande förslag till
Motionerna
1:305 och
II: 349.
Lag om arbetarskydd.1
Bestämmelser rörande lagens tillämpningsområde.
1 §•
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare
användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare
på sådant sätt användes.
1 Kursiveringarna i lagtexten utmärka dess avvikelser från gällande lag och således
ej från propositionen. I åtskilliga avseenden överensstämma motionerna med propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Nr 24.) 598 si 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, samt
c) arbete, som är att hänföra till skeppstjänst, evad arbetet utföres ombord
eller icke.
Å arbete inom, jordbruket eller till detsamma hörande binäring, vilken icke
bedrives såsom självständigt företag, skola bestämmelserna i 5 § i)—l) samt
de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas och kvinnors användande
till arbete icke äga tillämpning.
2 §.
I denna lag förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning
utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare,
och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetare,
utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig
företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.
Bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete.
3 §.
Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur
och de förhållanden, varunder detsamma bedrives, skäligen kan anses av nöden
för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i
arbetet.
Arbetarna äro pliktiga iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt
låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande
av olycksfall och ohälsa i arbetet.
4 §.
Till förekommande av olycksfall i arbetet skall av arbetsgivare särskilt iakttagas:
a)
Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall eller
genom nedstörtande föremål, skola, i den mån arbetets natur sådant medgiver,
nödiga skyddsinrättningar anordnas, såsom att golvöppningar, ställningar, gallerier,
hissar och dylikt förses med betryggande hägnad samt att ledstänger
anbringas i trappor.
b) Hissar, kranar, hängbanor och andra därmed jämförliga transportanordningar
skola underkastas besiktning och provning på sätt, som kan anses betryggande;
och skall å dem finnas på lämpligt ställe tydligt angiven den bärighet
i vikt, varför de vid senaste besiktning godkänts, jämte dagen för denna
besiktning ävensom, då de äro avsedda för persontrafik, det antal personer, som
utan fara kan på en gång begagna dem.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 3
c) Ställningar, stegar och dylikt skola med hänsyn till material, konstruktion
och utförande erbjuda betryggande säkerhet.
d) Kar, bassänger och andra öppna kärl, vilka med hänsyn till läge och innehåll
eller djup medföra fara, skola, där så lämpligen kan ske, vara behörigen
kringgärdade.
e) För arbetarnas räddande vid eldsvåda skola sådana åtgärder träffas, som
med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet samt
arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande, såsom anordnande av verksamt
brandalarm, tillfredsställande utrymningsvägar, lätt tillgängliga och lätt öppnade
utgångar och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra trappor och dylikt.
f) Gångar i arbetslokaler skola vara så breda och höga, att arbetarna icke
utsättas för att skadas av i gång varande maskinella anordningar. Golv i arbetslokal
skall, särskilt i närheten av farliga maskiner och å andra farliga platser,
hållas i sådant skick, att arbetarna ej utsättas för att snava eller halka.
g) Motorer, maskiner, transmissioner och andra mekaniska hjälpmedel, vilkas
rörliga delar medföra fara för arbetarna, skola kringgärdas eller eljest så
anordnas, att den med dem förbundna faran såvitt möjligt undanröjes.
h) Elektriska maskiner, apparater och ledningar skola vara så anordnade,
att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk ström.
i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjort sätt
tillkännagivas i varje arbetslokal, dit drivkraft förmedelst transmissionen överföres.
Är transmission, som kan medföra fara, ej på betryggande sätt inskyddad,
skola tillfredsställande anordningar finnas vidtagna inom arbetslokalen
till skyndsamt stannande av densamma.
k) Arbetsmaskin, som medför fara för arbetarna, skall såvitt möjligt vara
försedd med inrättning ej mindre för dess hastiga stannande än även till förhindrande
av oavsiktlig igångsättning.
Svänghjul, remskivor och andra roterande maskindelar må icke givas annan
belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda tillfredsställande
säkerhet.
l) För till- och frånslagning av transmissionsrem eller -lina skall, där sådan
åtgärd är förenad med fara, finnas ändamålsenlig anordning.
m) Därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas, medan den
är i gång, skola, där så är möjligt, åtgärder vara vidtagna till förekommande
av olycksfall.
n) Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som genom explosion
kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn till material, konstruktion och
utrustning erbjuda betryggande säkerhet och för den skull underkastas besiktning
och provning på sätt, som för utrönande av dess säkerhet i berörda avseenden
kan anses tillfyllestgörande.
o) Vid arbete, däri arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom explosiva,
eldfarliga, giftiga eller frätande ämnen, skola sådana åtgärder vara vidtagna, att
denna fara i möjligaste mån undanröjes.
p) Tillfredsställande belysning skall finnas anordnad.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
q) Vid förflyttning av tunga föremål skall tillses, att arbetet ordnas oell
ledes på betryggande sätt samt att för arbetet använda redskap erbjuda tillräcklig
säkerhet.
r) Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses medföra
fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig kompetens, icke användas,
med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning.
5 §.
Till förekommande av ohälsa i följd av arbetet skall av arbetsgivare särskilt
iakttagas:
a) I sluten arbetslokal må icke sysselsättas flera personer, ån att på envar
av dem kommer tillräckligt luftutrymme, i regel ej understigande tio kubikmeter.
Sådan lokal skall vara försedd med erforderlig, lämpligt anordnad
luftväxling.
Vid arbete under jord skall, där luften är utsatt för att förskämmas, erforderlig
luftväxling finnas anordnad.
b) Arbetet skall äga rum vid tillräcklig och tjänlig belysning samt så lämplig
värme- och fuktighets grad, som arbetets natur och platsen för detsamma
skäligen medgiva.
c) Verksamma anordningar skola, i den mån arbetets natur det medgiver,
vidtagas för att hindra damm, gaser, rök eller ångor att i arbetslokal spridas i
en för arbetarnas hälsa skadlig mängd.
d) Förbränningsmotor, gasgenerator eller till sådan hörande reningsapparat
må icke uppställas i arbetslokal, med mindre lokalen är så stor och luftig eller
motorn, generatorn eller reningsapparaten så väl inbyggd, att besvärande ansamling
av gas ej genom dess användande kan uppkomma i lokalen.
e) Tiden för arbetares användande till särskilt hälsofarlig sysselsättning
skall tillbörligen inskränkas.
f) Renlighet skall iakttagas med hänsyn såväl till arbetslokaler som till maskiner
och redskap. Dammspridande sopning skall såvitt möjligt undvikas i
arbetslokal, där arbetet pågår. I arbetslokal bör finnas nödigt antal spottkärl
av lämplig beskaffenhet.
g) Sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på mer stadigvarande
sätt ett större antal arbetare, skola dessa på sätt, som kan anses tillfredsställande
med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets natur, å eller invid
arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten samt avträden ävensom
lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning av kläder;
därjämte bör åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten av arbetsstället,
därstädes beredas tillgång till lämplig plats för intagande av måltider
samt lägenhet att värma medförd mat.
h) Till lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsiall skola
finnas vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med hänsyn
till arbetets natur och de förhållanden, varunder detsamma bedrives.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
i) Arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller flera
lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.
k) Åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan
omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet
för nattvila.
l) För varje period av sju dagar skola arbetarna åtnjuta sammanhängande
ledighet av minst tjugufyra timmars varaktighet. Sådan veckovila bör såvitt
möjligt förläggas till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe
anställda.
Från vad sålunda stadgats må yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter
hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva
undantag för visst slag av sysselsättning eller visst arbetsställe.
Därest inskränkning göres i den i första stycket avsedda veckovilan, bör
motsvarande frihet från arbete såvitt möjligt beredas.
m) Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt
och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i
allmänhet under den varmare årstiden, beredas ledighet (semester) under minst
en vecka med i skälig män bibehållen avlöning.
6 §.
Där så finnes nödigt, skola i arbetslokal eller å annan lämplig plats anslås
föreskrifter om vad arbetarna böra iakttaga för att undvika olycksfall och
ohälsa i arbetet. Vederbörande yrkesinspektör är pliktig att på framställning
av arbetsgivare granska förslag till dylika föreskrifter.
7 §•
1 mom. Finnes för tillämpning av 3 § i avseende å visst slag av sysselsättning
eller användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal behov
av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§ stadgas, ma Konungen utfärda
sådana föreskrifter.
2 mom. Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 1 moni., förbud
mot användande av visst slag av maskin eller redskap eller del därav eller mot
dess användande med eller utan viss anordning, äger Konungen jämväl föreskriva.
att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må till annan
överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre det kan antagas för visst,
antingen att sådan åtgärd skall vidtagas med föremålet, att det därefter ej
vidare är inbegripet under förbudet, eller att föremålet uteslutande skall komma
till användning, som ej med förbudet avses.
3 mom. Bedrives i visst fall arbete, som icke enligt 1 § är underkastat denna
lag och ej heller är att hänföra till skeppstjära, under sådana förhållanden, att
därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för allvarlig fara till liv
eller hälsa, må Konungen förordna, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma
olycksfall och ohälsa, skall i nödig omfattning tillämpas å arbetet, ävensom
meddela de föreskrifter, som kunna erfordras, då i sådant fall arbetare icke användes
till arbete för arbetsgivares räkning.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande till arbete.
8 §.
Med minderårig förstås i denna lag den, som är under aderton år, och med
arbetstid den tid, varunder arbetet pågår, raster icke inbegripna.
9 §.
Minderårig ma icke användas till arbete, förrän den minderårige fyllt
tretton år och, där fråga ej är örn arbete allenast under ferietid, inhämtat
den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och
färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.
Ej heller må minderårig användas till arbete, utan att till arbetsgivaren
avlämnats intygsbok för den minderårige, utfärdad på sätt i 34 § föreskrives
och innehållande:
a) uppgift örn den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag,
samt, där fråga ej är om arbete allenast under ferietid,
b) intyg, att den minderårige inhämtat den lärokurs eller de kunskaper och
färdigheter, som i första stycket sagts, eller erhållit där angivet tillstånd, och
c) anteckning, huruvida den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings-
eller lärlingsskola, da skolplikt beträffande lärlingsskola åligger den
minderårige, eller är i behörig ordning befriad från skyldighet att deltaga i
undervisning, som här nämnts.
10 §.
Till bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete
eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller
arbete med transport av personer eller gods må icke användas minderårig under
fjorton ar. Vad salunda stadgats skall dock ej gälla distribution av varor eller
uträttande av bud eller ärenden.
11 §.
Bedrives arbete, som med förbudet i 10 § avses, i sådan omfattning, att å
arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, må minderårig icke användas
till arbetet, utan så är att den minderåriges intygsbok, utöver vad i 9 § föreskrives,
innehåller läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet,
svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet,
att den minderårige icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning,
varom fråga är. Sådant läkarintyg må vid intygsbokens avlämnande
till arbetsgivaren ej vara äldre än ett år och kan utgöras av anteckning, som vid
besiktning enligt 35 § införts i boken av besiktningsläkaren.
12 §.
Minderårig under sexton år må icke användas till arbete under jord i stenbrott
eller gruva.
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
13 §.
Arbetsgivare må icke använda minderårig till arbete på sådant sätt, att den
minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller
kroppsutveckling eller för den minderårige innebära våda i sedligt avseende.
Minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs för religions-
eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, för vilken kostnaden
helt eller delvis bestrides av staten eller med kommunala medel.
U §.
1. moni. Angående minderårigs arbetstid i arbete, varå lagen den 16 maj
1930 (nr 138) angående arbetstidens begränsning äger tillämpning, gäller vad
där är stadgat. Dock må minderårig med det undantag, som angives härnedan
i andra stycket, icke i något fall användas till dylikt arbete mer än nio timmar
av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan. Ej heller må, med enahanda undantag,
minderårigs arbetstid i annat arbete överstiga nämnda antal timmar.
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må minderårig
användas till arbete i den mån så är nödigt, ändå att hans arbetstid kommer
att överstiga nio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan. Örn
arbete utöver nämnda antal timmar samt dess anledning, omfattning och
varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början
göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Arbetet må icke fortsättas
utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet.
över sådan ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller
ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
Deltager den minderårige med arbetsgivarens vetskap i kurs för sådan
undervisning, som i 13 § omförmäles, vare arbetsgivaren skyldig så begränsa
den minderåriges arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden
ej kommer att överskrida de i första stycket angivna begränsningar.
2 mom. Den minderåriges arbete skall avbrytas genom lämpliga och, där
arbetets natur det medgiver, regelbundet återkommande raster. Erbjuder
arbetslokalen icke en från hälsosynpunkt tillfredsställande uppehållsplats, md
den minderårige ej tillåtas under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i
sådant fall arbetsgivaren att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige
kan vistas under rasterna och intaga sina måltider.
3 morn. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet
ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
15 §.
Finnes minderårigs användande i visst slag av sysselsättning medföra synnerlig
fara i något avseende, varom i 13 § första stycket förmäles, må
opaginerad Kontrollera mot PDF
° Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Konungen föreskriva vissa villkor för minderårigs användande i sådan sysselsättning
eller förordna, att minderårig ej må användas däri.
Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande till arbete.
16 §.
Kvinna ma icke användas till arbete under jord i stenbrott eller gruva.
17 §.
Kvinna, som fött barn, ma icke användas till arbete, som med förbudet i
10 § avses, under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest icke med
läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja
arbetet.
Företer kvinna, som användes i arbete av nämnda slag, intyg av läkare eller
barnmorska, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom två veckor, må
ledighet från arbetet ej förvägras henne. Lag samma vare, där hon på sådant
sätt visar, ej mindre att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor
än även att hon med hänsyn därtill har behov av ledighet.
18 §.
Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig ledighet härför.
19 §.
Kvinna, som användes till industriellt arbete, skall för nativita beredas oavbruten
ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. 1 denna ledighet
skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra stycket nämnts,
må kvinna utan hinder av vad i första stycket härovan stadgats användas till
arbete i den mån så är nödigt. Örn arbete utöver den i samma stycke föreskrivna
begränsningen samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger
det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist
angivna tid utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet, över sådan
ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller ansökan må anses
gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
20 §.
Å arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur wider vissa tider av
året förekommer hopat arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å andra
arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter mäste
forceras, må den i 19 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten kunna
under en tid av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas till tio
timmar av dygnet.
Arbetsgivaren skall, innan sådan inskränkning vidtages, med angivande av
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
anledningen därtill hos vederbörande yrkesinspektör göra anmälan örn de dagar,
varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas.
21 §.
Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor,
vilka äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna
i 19 § första stycket kunna meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
22 §.
Finnes kvinnas användande i visst slag av sysselsättning medföra synnerlig
fara för olycksfall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande eller hälsofarligt,
må Konungen föreskriva vissa villkor för kvinnas användande i sådan
sysselsättning eller förordna, att kvinna ej må användas däri.
Om tillsyn å lagens efterlevnad m. m.
23 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter utövas, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet,
av yrkesinspektionens befattningshavare, vilka för tillsynstjönsten
i allmänhet utgöras av yrkesinspektör er, yrkesinspektör sassistenter, yrkesunderinspektörer
och kommunala tillsynsorgan. För tillsyn å arbete, vartill användas
kvinnor, skall finnas minst en yrkesinspektris jämte erforderligt antal yrkesinspektrisassistenter.
Konungen må därjämte förordna, att tillsynen å vissa
slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan,
utövas av specialinspektörer.
För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i yrkesinspektionsdistrikt. 1
varje sådant distrikt skola finnas, förutom kommunala tillsynsorgan, en yrkesinspektör
samt minst en yrkesinspektörsassistent och en yrkesunderinspektör.
Yrkesinspektör erna, som, envar beträffande sitt distrikt, äro atisvariga för
tillsy nstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande, äga att leda yrkesinspektörsassistenternas
och yrkesunderinspektörernas samt öva inseende över de komm
tenala tillsynsorganens verksamhet.
Yrkesinspektris skall, i vad hennes tillsyn angår, äga enahanda befogenhet
som yrkesinspektör.
Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning pä
olika tillsynsorgan meddelas av Konungen.
24 §.
De i 23 § omnämnda kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna;
varande dock nämnd berättigad utöva den nämnden åliggande
tillsyn genom en eller flera lämpliga, av nämnden utsedda särskilda personer,
män eller kvinnor. Har nämnd för tillsynens utövande utsett särskild person,
åligger det nämnden att ofördröjligen därom lämna vederbörande yrkesinspek
-
10 Avdra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
tor underrättelse med angivande av den utsedda personens namn, yrke och
postadress.
Skulle hälsovårdsnämnd brista i fullgörandet av vad som åligger nämnden
beträffande här ifrågavarande tillsyn och kommer sådant förhållande, genom
anmälan från yrkesinspektör eller på annat sätt, till Konungens befallningshavandes
kännedom, skall Konungens befallningshavande tillhålla nämnden
att vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för åvägabringande av rättelse,
och äger Konungens befallningshavande i fall av behov för nämnda ändamål
förelägga lämpliga vitén. Underlåter nämnden att ställa sig Konungens befallningshavandes
anmaning till efterrättelse, må Konungens befallningshavande,
där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning överflytta tillsynens
utövande å person, som av Konungens befallningshavande för ändamålet
förordnas. För sådan person, vilken är att anse som kommunalt tillsynsorgan
enligt denna lag, äger Konungens befallningshavande i fall av behov
att bestämma gottgörelse att utgå av kommunens medel.
25 §.
Tillsyn skall i främsta rummet agnäs sådan verksamhet, vari arbetet måste
anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande, som
denna lag avser att förekomma. Kan i avseende å viss verksamhet dylik fara i
regel anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej förpliktat företaga inspektion
å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas, med mindre anmälan eller
annan särskild omständighet giver skälig anledning misstänka, att bestämmelse
i denna lag eller föreskrift, meddelad med stöd av lagen, därstädes icke tillbörligen
iakttages.
Vid utövande av tillsyn böra tillsynsorganen gå arbetsgivarna tillhanda med
upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse akta på, huru i varje
särskilt fall ändamålet med denna lag må vinnas med minsta möjliga olägenhet
och kostnad för arbetsgivaren.
Närmare föreskrifter angående sättet för tillsynens utövande meddelas av
Konungen.
26 §.
Vill arbetsgivare underställa vederbörande yrkesinspektör förslag till ny-,
örn- eller tillbyggnad av arbetslokal eller till ny eller ändrad anordning för
arbetets bedrivande, har han att till yrkesinspektör en insända dylikt förslag,
åtföljt av sådana ritningar och uppgifter, som må erfordras för förslagets
granskning; och åligger det yrkesinspektören, som ej må för sådan granskning
uppbära någon gottgörelse, att snarast möjligt efter mottagandet av erforderliga
handlingar återsända förslaget med det yttrande, vartill granskningen
med hänsyn till denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter
kunnat giva anledning.
27 §.
Det åligger skolråd och skolstyrelser samt i statens eller kommuns tjänst
anställda läkare, som få kännedom örn förhållande, som strider mot denna lag
11
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
eller mot föreskrift, meddelad med stöd av lagen, att göra anmälan örn förliållandet
hos vederbörande tillsynsorgan; och vare dessutom polismyndighet
samt nyss berörda myndigheter och tjänsteinnehavare pliktiga att lämna tillsynsorganen
de upplysningar och det biträde, som av deras tjänsteåligganden
enligt denna lag kunna påkallas.
28 §.
Yrkesinspektör, yrkesinspektör sassistent eller yrkesunderinspektör må ej för
egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i företag, som
är beläget inom det distrikt, vari han är anställd, eller för sådant företag åtaga
sig uppdrag mot ersättning. Yrkesinspektör eller yrkesinspektörsassistent må ej
heller på något av nyss angivna sätt taga befattning med företag, vari bedrives
sådant arbete, som angives i 11 §, ändå att företaget icke är underkastat hans tillsyn.
Från nu stadgade förbud må dock yrkesinspektionens chefsmyndighet för
särskilt fall kunna meddela eftergift, där så prövas kumm ske utan men för
tjänsten.
Vad härovan stadgas rörande yrkesinspektör skall äga motsvarande tillämpning
i avseende å yrkesinspektris och vad stadgas rörande yrkesinspektörsassistent
i avseende å yrkesinspektrisassistent.
29 §.
De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag,
skola, när helst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare eller hans
ställföreträdare å arbetsstället underrättats örn deras närvaro, äga tillträde till
de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden avse, ävensom rätt att där företaga
undersökningar, vartill dessa tjänsteåligganden kunna giva anledning;
varande arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället pliktig att
därvid tillhandagå med erforderliga upplysningar samt att hålla de i denna
lag föreskrivna böcker och förteckningar tillgängliga.
För bevarande av yrkeshemlighet må dock från inspektion undantagas viss
del av arbetsställe. Skulle av arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället
i sådant avseende gjord framställning av inspektionsförrättare ej godkännas,
varde frågans prövning av denne hänskjuten till yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
30 §.
Vid arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives sådant arbete, som
i 11 § angives, eller beträffande vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner
skäl så föreskriva, skall finnas en för ändamålet lämplig bok, i vilken vederbörande
inspektionsförrättare vid besök å arbetsstället har att anteckna de anvisningar
och råd, vartill förhållandena å arbetsstället kunnat giva anledning
och vilka han anser böra avfattas skriftligen, eller ock sin avsikt att framdeles
meddela sådana. Alla tjänstemeddelanden, som röra tillämpningen i avseende
å arbetsstället av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och
som icke blivit införda i berörda anteckningsbok, skola biläggas densamma.
12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Anteckningsbok och meddelanden, varom här ovan sägs, skola förvaras å arbetsstället
under minst fem år, räknat beträffande anteckningsbok från den tid,
då sista anteckningen däri gjordes, och beträffande meddelande från detsammas
datum. Överlåtes verksamheten å arbetsstället, skall överlåtaren till den nya
innehavaren överlämna å arbetsstället förvarade anteckningsböcker och meddelanden.
31 §.
Å varje arbetsställe, där sådant arbete, som i 11 § angives, bedrives på stadigvarande
sätt, böra arbetarna inom sig utse ett eller, där verksamhetens omfattning
eller uppdelning kan anses påkalla det, flera ombud att företräda
dem i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet. Önska arbetarna å annat
arbetsställe utse ombud, varom nu är sagt, vare de därtill berättigade, örn
valet böra de valda ombuden underrätta såväl arbetsgivaren som yrkesinspektören.
Arbetsgivare och arbetsledare böra i frågor rörande arbetets säkerhet eller
sundhet söka samråd med arbetarnas ombud.
Bet åligger arbetarnas ombud, som böra göra sig flaga underrättade örn arbetets
säkerhet och sundhet å arbetsstället, att, när de genom klagomål eller
på annat sätt erhålla kännedom örn missförhållande i dylikt avseende, söka
få detsamma avhjälpt genom hänvändelse till vederbörande arbetsledare eller
arbetsgivaren eller, där rättelse på sådant sätt ej vinnes, till yrkesinspektören.
Har arbetsledare eller arbetsgivare från sådant ombud mottagit hänvändelse
rörande arbetets säkerhet eller sundhet, åligger det honom att inom skälig
lid giva ombudet besked i frågan.
Vid inspektion å arbetsställe, där ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren
i regel träda i förbindelse med ombudet.
Vederbörande yrkesinspektör är pliktig att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla
arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt
meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet eller sundhet å arbetsstället.
32 §.
Det åligger arbetsgivare, vilken använder minderårig i sådant arbete, som
i 11 § angives, att hava den minderåriges namn, födelseår och födelsedag införda
i en särskild förteckning ävensom att vid den minderåriges avgång ur arbetet
avföra den minderårige från förteckningen. Dylik förteckning föres för kalenderår,
och skall vid förnyat uppläggande av förteckningen iakttagas, att i
densamma införas samtliga minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet.
Arbetsgivaren är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under
ett år utöver det kalenderår förteckningen avser.
33 §.
Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i sådant arbete, som i
11 § angives, skall inom fjorton dagar, från det han började i arbetet använda
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 13
dylik arbetskraft, därom hos vederbörande yrkesinspektör göra skriftlig anmälan
ävensom på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han
icke vidare i arbetet använder någon minderårig. Äger användandet av sådan
arbetskraft rum allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren
därom på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som
innehåller sådan upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande
äga bestånd.
34 §.
Intygsböcker, varom i 9 § förmäles och vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, tillhandahållas genom pastorsämbetena.
Det åligger pastor, hos vilken minderårigs fader, moder eller målsman
eller minderårig, som fyllt sexton år, framställer begäran örn intygsbok, att,
där den minderåriges namn och ålder äro för pastor kända eller behörigen
styrkas, för den minderårige utfärda intygsbok och däruti göra anteckning
örn den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom,
då intygsbok begärts av den minderåriges fader, moder eller målsman, örn
sådan persons namn och hemvist. Har pastor sig bekant, att den minderårige
ännu icke fullgjort sin skolplikt i folkskola eller fortsättnings-, ersättnings-
eller lärlingsskola, gore ock anteckning därom i intygsboken. Är för
pastor kunnigt eller styrkes för honom, att den minderårige inhämtat den
för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och
färdigheter eller erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan eller ock
att den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings- eller lärlingsskola
eller är i vederbörlig ordning befriad från skyldighet att deltaga i undervisningen
i någon av de skolor, som sist nämnts, skall pastor i boken införa
intyg härom. Har sådant intyg icke kunnat införas vid bokens utfärdande,
skall det sedermera, då den minderårige visar sig därtill berättigad,
på begäran införas av den, som utfärdat boken, eller av annan pastor eller
ock av vederbörande skollärare, skolstyrelsens ordförande eller skolföreståndare.
Enahanda skyldighet att utfärda intygsbok, som här är stadgad för pastor,
åligger i fråga om minderårig, som avgått från folkskola efter genomgången
lärokurs eller efter det han erhållit behörigt tillstånd att lämna skolan, vederbörande
lärare, skolstyrelsens ordförande eller skolföreståndare.
I intygsboken skall arbetsgivare, vilken använder den minderårige i sådant
arbete, som i 11 § angives, anteckna företagets namn eller firma, dag då den
minderårige börjar användas i arbetet, det slag av sysselsättning, vartill den
minderårige användes, den tid av dygnet, varunder arbetet för den minderårige
pågår, ävensom den minderåriges avgång ur arbetet eller annan förändring
i nu angivna avseenden jämte dag därför.
Ej må intygsbok förses med anteckning eller märke, som kan lämna upplysning
om den minderårige i annat avseende än här förut omförmälts. Arbetsgivare
är pliktig att, så länge den minderårige kvarstår i arbetet, hava
i förvar den minderåriges intygsbok.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Minderårig, som avgått ur arbetet, är berättigad att återfå sin intygsbok.
Dock må åt minderårig, som ej fyllt sexton år, intygsbok utlämnas allenast
på begäran av den minderåriges fader, moder eller målsman. Arbetsgivare,
som har i förvar intygsbok för minderårig, då denne uppnår aderton år eller
då boken av annan anledning blir obehövlig för den minderårige, skall överlämna
densamma till vederbörande besiktningsläkare.
Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager vård örn
honom, må intygsbok, ändå att den minderårige ej fyllt sexton år, utfärdas
eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.
35 §.
En gang varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderåriga användas
i sadant arbete, som i 11 § angives, företagas läkarbesiktning å de minderåriga
till utrönande, huruvida sysselsättning, vartill minderårig användes, är för
dennes hälsa eller kroppsutveckling menlig. Dylik besiktning må jämväl eljest,
då Konungens befallningshavande därom förordnar, företagas å viss eller vissa
av de minderåriga.
Det aligger besiktningsläkaren att vid besiktning rörande envar besiktigad
minderårig i dennes intygsbok, med angivande av dagen för besiktningen,
göra anteckning örn den minderåriges hälsotillstånd och kroppsutveckling.
Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskriva särskilda villkor för den
minderåriges fortsatta användande till viss sysselsättning eller den minderåriges
skiljande därifrån, skall besiktningsläkaren därom göra anteckning såväl
i den minderåriges intygsbok som i den uti 30 § omförmälda anteckningsbok
med angivande, när fråga är örn den minderåriges skiljande från
viss sysselsättning, såvitt möjligt av det slag av sysselsättning, vartill den
minderårige må användas. Arbetsgivare må icke i strid mot sålunda meddelad
föreskrift i arbete använda minderårig, intill dess annorlunda kan
varda av yrkesinspektionens chefsmyndighet förordnat; ägande arbetsgivaren
påkalla denna myndighets prövning av föreskriftens befogenhet. Ändras eller
upphäves föreskriften, skall anteckning därom genom chefsmyndighetens försorg
göras såväl i den minderåriges intygsbok som i berörda anteckningsbok.
Till förrättande av besiktning, varom härovan förmäles, förordnar Konungens
befallningshavande legitimerad läkare, som icke har anställning hos arbetsgivaren;
och åligger det besiktningsläkaren att i god tid före besiktningen
underrätta arbetsgivaren örn tiden därför. Har arbetsgivaren för arbetarna
anställt särskild läkare, äger denne, örn häri så önskar, vid besiktningen närvara
och däröver, örn han är av olika mening med besiktningsläkaren, avgiva
yttrande.
Användas å ett arbetsställe i regel ej mer än tio minderåriga, äger chefsmyndigheten,
när skäl därtill åro, på ansökan av arbetsgivaren medgiva, att
besiktning må äga rum annorstädes än vid arbetsstället.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 5
36 §.
Yad i 29 § sägs skall gälla jämväl med hänsyn till besiktningsläkare och av
sådan läkare verkställd besiktning.
Det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället föranstalta
därom, att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället
ävensom, såvitt på honom ankommer, att samtliga de vid arbetsstället
till arbete använda minderåriga, å vilka besiktning skall företagas, infinna
sig vid förrättningen.
37 §.
Å arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives sådant arbete, som i
11 § angives, eller beträffande vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner
skäl så föreskriva, skola på lämplig plats finnas anslagna:
a) denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg
till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen
av ifrågavarande slag,
b) uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress samt,
därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,
c) uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjar och slutar,
samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.
Å varje arbetsställe, beträffande vilket icke för samtliga arbetare undanlag
från vad i 5 § l) stadgas är gällande, skall på lämplig plats finnas anslagen
uppgift angående tiden för veckovila för arbetarna, eller, där tiden icke
är densamma för alla arbetare eller grupper av dem, för envar grupp eller
arbetare. Innehåller arbetstidsschema, varom i lagen den 16 maj 1930 (nr 138)
örn arbetstidens begränsning är stadgat, uppgift i nu nämnda hänseenden, vare
särskilt anslag icke av nöden.
Har yrkesinspektör tillställt arbetsgivare anslag med uppgift å det högsta
antal arbetare, som må sysselsättas i viss arbetslokal, med begäran örn anslagets
uppsättande i arbetslokalen, skall detsamma finnas uppsatt å lämplig
plats inom lokalen.
38 §.
1 mom. På framställning av yrkesinspektör eller där så eljest prövas nödigt
äger yrkesinspektionens chefsmyndighet förbjuda arbetsgivare, sedan denne
blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda
viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod
utan att hava iakttagit visst av chefsmyndigheten vid förbudets meddelande
angivet villkor i något avseende, varom förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 §
eller i någon av Kungl. Maj:t med stöd av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt
52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller som eljest, utan att hänföra sig till
5 § i)—m), inbegripes under 3 §. Är synnerlig fara för handen, må chefsmyndigheten,
utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att
träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas,
ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens försorg på
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets
upprätthållande.
Ar fråga om åtgärd beträffande arbetslokal, som arbetsgivaren fått till sig
upplåten, bör jämväl upplåtaren höras. Chefsmyndigheten äger att meddela
förbud mot upplåtande av lokalen till arbetslokal eller lokal för visst arbete
utan att med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.
2 mom. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter framställning
av yrkesinspektör eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter något av vad i 5 §
i)—m) stadgas, äger chefsmyndigheten, efter arbetsgivarens hörande och, där
så finms lämpligt, samråd med arbetsrådet, meddela honom nödiga föreskrifter
till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.
39 §.
Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig åsidosätta
vad i 13 § stadgas, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet, på framställning
av yrkesinspektör eller där förhållandet eljest kommer till chefsmyndighetens
kännedom, att efter arbetsgivarens hörande föreskriva vissa villkor för minderårigs
användande uti ifrågavarande arbete eller förordna, att minderårig ej
vidare må användas däri.
40 §.
På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter rörande
läkarundersökning, som förutsättes i 11 §, och läkarbesiktning, varom stadgas
i 35 §, än även att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning,
där den förrättas av läkare, anställd i statens eller kommunens tjänst,
som för dylik läkarbesiktning; skolande i avseende å det senare slaget av förrättning
gottgörelsen, i vad den avser resekostnad, bestridas av statsmedel men
1 övrigt av arbetsgivaren.
Det ankommer jämväl på Konungen att bestämma viss gottgörelse för utfärdande
av intygsbok enligt 34 §.
41 §.
Konungen må i fall, som avses i 15 §, föreskriva, att vad i 33, 35 och 36 §§
stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga tillämpning jämväl beträffande
minderårig, som användes till annat arbete än i sistnämnda tre §§
avses.
Ansvarsbestämmelser.
42 §.
Bryter arbetsgivare mot bestämmelse i 9 § första stycket, 10, 12, 14, 16,
17 eller 19 §, 14 och 19 §§, dock icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet,
eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av 35 §, 38 §
2 mom. eller 39 §, straffes med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till
arbete och skett med den minderåriges faders eller målsmans vetskap och vilja,
vare jämväl fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till
och med femtio kronor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 17
Den, som under tid, da han är ställd under tilltal för förseelse, varom i
denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas
till de böter, som äro bestämda för sådan förseelse.
43 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas
i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse vad
i 9 § andra stycket eller 11, 30, 32 eller 34 §, 36 § andra stycket eller 37 §
föreskrives, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
Lag samma vare, där arbetsgivarens ställföreträdare å arbetsstället underlåter
att ställa sig till efterrättelse vad i 36 § andra stycket föreskrives.
44 §.
Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning i anmälan enligt
14, 19, 20 eller 33 § eller i förteckning, som föreskrives i 32 §, eller i intygsbok
för ^minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med
böter fran och med femtio till och med ettusen kronor.
45 §.
Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffes med böter från och
nied tio till och med ettusen kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes, där
upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av 38 § 1 mom. andra
stycket.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i
denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas
till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
46 §.
Har arbetare olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk
skyddsanordning, straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra
kronor.
47 §.
Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av
denna lag, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det ej
kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande
vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan
befattning. Gör han sig skyldig till dylik förseelse, straffes med böter från
•och med tjugufem till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Nr 24.) 598 31 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Framgår av omständigheterna, att han örn yrkeshemligheten, driftanordningen
eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning
med tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller att yppandet av driftanordningen
eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för det företag, som
bedrevs å arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke åläggas
honom.
Yad nu är sagt, gälle ock örn besiktningsläkare.
48 §.
Förseelse, varom i 46 § sägs, må ej åtalas, med mindre vederbörande yrkesinspektör
anmält förseelsen till åtal.
Å förseelse, varom i 47 § sägs, må allmän åklagare tala allenast efter angivelse
av målsäganden.
Talan på grund av 47 § skall anhängiggöras vid allmän domstol. Förseelse
mot annan bestämmelse i denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän
domstol.
49 §.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Allmänna bestämmelser.
50 §.
Yad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken förordnas örn dem, som rättens eller
Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock dem, som hava
att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag.
51 §.
Över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet eller Konungens befallningshavande
i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan föras hos
Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
52 §.
Yid meddelande av föreskrift med stöd av 7 § 7 eller 2 mom. eller 15, 22
eller 41 § må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften;
dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till ettusen kronors böter
eller fängelse i sex månader.
53 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall, vad i
denna lag är stadgat örn arbetsgivare, gälla arbetsföreståndaren.
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Stadgandet i andra punkten av andra stycket i 29 § samt föreskrifterna i 38
och 39 §§ skola icke äga tillämpning å verksamhet, som bedrives av staten, utan
skola i avseende å sådan verksamhet gälla följande bestämmelser:
a) Därest framställning i det avseende, varom nämnes i andra punkten av
andra stycket i 29 §, icke vinner godkännande, varde frågan hänskjuten till
Konungens prövning.
b) Skulle yrkesinspektör finna förhållande å visst arbetsställe påkalla åtgärd,
som avses i 38 eller 39 §, skall yrkesinspektör en därom göra anmälan hos
den myndighet, vilken över verksamheten har överinseende, varefter denna myndighet
har att, efter omständigheterna, antingen vidtaga den påkallade åtgärden
eller ock underställa ärendet Konungens prövning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.
Genom denna lag upphävas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd
och lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. Däremot skall
denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser, som eljest i lag eller författning
finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts
genom bestämmelse i nya lagen, skall denna bestämmelse i stället tillämpas.
Eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med denna lags ikraftträdande
skall upphöra att gälla, skall fortfarande äga giltighet, till dess
den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan begränsning
till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla den.
Såvitt vid tiden för lagens ikraftträdande veckovila, som i 5 § 1) avses,
icke tillämpas för visst slag av sysselsättning eller å visst arbetsställe, skall
skyldighet, som där stadgas, icke gälla. Dock bör sådan ledighet beredas
arbetarna, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet
skäligen kan anses kräva avvikelse, och skall vad i 38 § 2 mom. är stadgat
äga motsvarande tillämpning. Angående de fall, där undantag efter vad nu
är sagt äger rum från vad i 5 § 1) stadgas örn veckovila, bör av arbetsgivaren
underrättelse meddelas yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Yad i 9, 10 och 12 §§ stadgas angående viss ålder för minderårig skall
icke utgöra hinder för minderårigs fortsatta användande till arbete, vartill
den minderårige användes vid tiden för lagens ikraftträdande.
Stadgandena i 9 § andra stycket skola ej äga tillämpning i avseende å
minderårig, som vid tiden för lagens ikraftträdande redan användes till arbete,
för vilket enligt äldre lag intygsbok ej erfordrats, men åligger det arbetsgivare
att senast tre månader efter nämnda tid vara försedd med föreskriven intygsbok
för den minderårige. Ändå att sådant fall är för handen, som i 11 §
avses, erfordras ej, att den minderåriges intygsbok då innehåller läkarintyg,
som där sägs. I fall, varom här är fråga, vare pastor samt vederbörande lärare
eller ordförande i skolstyrelse pliktiga utfärda intygsbok jämväl på begäran
av arbetsgivaren.
Motionerna
1:176 och
I: 206.
20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).
Utan hinder av vad i 34 § är stadgat skall intygsbok för minderårig, som
vid tiden för lagens ikraftträdande fyllt femton men ej sexton år, utfärdas
eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.
Är vid denna lags ikraftträdande ärende, som i 38 eller 39 § äldre lydelsen
avses, föremål för Konungens befallningshavandes handläggning, skall ärendet
av Konungens befallningshavande slutligen prövas.
Bryter arbetsgivare mot förbud eller föreskrift, som jämlikt 38 eller 39 §
äldre lydelsen meddelats av Konungens befallningshavande, skall, örn sådan
förseelse ägt rum efter, det denna lag trätt i kraft, vad i 42 eller 45 § nya
lydelsen är stadgat äga tillämpning;
2:o i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte snarast
möjligt för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i de särskilda
bestämmelserna rörande kvinnors användande till arbete, att den av internationella
arbetsorganisationen upprättade konventionen angående kvinnors användande
till arbete före och efter barnsbörd kan ratificeras för Sveriges vidkommande.
I motionen 1:176 bar yrkats, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa undersökning, i vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila
utan berättigad anledning åsidosättes, särskilt inom industri, bandel och
andra närliggande arbetsområden, ävensom, därest utredningen skulle därtill
giva anledning, för riksdagen framlägga erforderligt lagförslag i ämnet.
Vidare har i motionen 1: 206 hemställts, att riksdagen ville resa ett begynnande
värn mot maskinkulturens landvinningar och stadskulturens envälde samt
i sådant syfte beträffande särskilt arbetstiden besluta:
1) att sammanföra, på sätt socialstyrelsen föreslagit, i en lag samtliga
ämnen, som nu behandlas i lagarna örn arbetareskydd, arbetstid och förbud
mot kvinnligt nattarbete;
2) att därvid sammanföra bestämmelserna örn arbetstid eller rätt till vila i
arbetet i ett huvudkapitel med följande underkapitel: normal arbetsdag, förbud
mot nattarbete, söndagsvila, semester;
3) att inleda huvudkapitlet eller varje underkapitel med ett allmänt påbud,
att den vila i arbetet, som i varje underkapitel behandlas, skall tillkomma alla
lönearbetare utan skillnad mellan kön eller mellan kroppsarbetare på land och
i stad, kontorsarbetare, butiksarbetare, lagerarbetare, hantverksarbetare, sjuksköterskor,
hembiträden, sjömän och arbetare i de så kallade intellektuella
yrkena;
4) att därefter i varje underkapitel angiva de undantag och modifikationer,
som enligt sakens natur eller härskande konjunkturer anses under nuvarande
förhållanden ofrånkomliga;
5) att följaktligen formuleringarna i de ovannämnda tre nu gällande lagarna
beträffande deras omfattning skola såsom otillräckliga, godtyckliga, orättvisa,
haltande och oklara helt försvinna;
6) att sålunda riksdagens skrivelse 1910 örn söndagsvila samt riksdagens
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner m. m.). 21
skrivelse 1915 och andra kammarens beslut 1912, 1913 och 1914 örn utsträckning''
i anda och sanning av förbudet mot kvinnors nattarbete även till männens
nattarbete skola omsider utan undanflykter effektueras;
7) att följaktligen jämväl maskinkulturens oavbrutna drift och s. k. nationalekonomiska
värden skola till värn örn mänsklighetsvärdena beskäras ingående
med bibehållande av den oavbrutna driftens missförhållanden allenast i
den mån allmänna intressen för närvarande oundgängligen påkalla det;
8) att hemställa till Kungl. Majit att hos vederbörande internationella instanser
föreslå en omläggning även av de internationella konventionerna örn
skydd i arbetet i väsentlig anslutning till vad under förestående punkter föreslagits;
9)
att, därest denna riksdag ej mäktar en sådan omarbetning av propositionen,
som ovan i punkterna 1)—7) ifrågasatts, återförvisa ärendet till Kungl.
Majit med hemställan att för nästa riksdag måtte framläggas ett nytt förslag;
samt
10) att till sist hemställa, att Kungl. Majit ej måtte alldeles glömma bort
ett begrundande, i vad mån även jordbrukare, hantverkare och andra, som driva
sitt yrke utan lejd fast arbetskraft, samt hemmens hustrur må kunna åtminstone
i någon mån skyddas mot deras arbetstids ofrivilliga uppressande till en
oskälig höjd.
I motionen II: 350 har hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om undersökning angående förekomsten av silikos inom
olika arbetsområden, ävensom vidtaga de åtgärder till sjukdomens förekommande,
som med ledning av samma undersökning kunna befinnas tjänliga.
I motionerna II: 351 och 352 framställda yrkanden avse ändringar i olika
detaljer av det i propositionen framlagda lagförslaget. För dessa yrkanden
kommer redogörelse att lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna
i förslaget.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majlis förslag, får
utskottet hänvisa till propositionen, och får utskottet i fråga om motionärernas
motivering till sina yrkanden hänvisa till motionerna.
Lagförslaget i allmänhet.
Det i propositionen framlagda lagförslaget grundar sig på ett av socialstyrelsen
den 2 november 1925 avgivet betänkande med förslag till reviderad
lag om arbetarskydd. I detta hade jämväl upptagits bestämmelser, avsedda
att ersätta den vid tiden för förslagets utarbetande gällande provisoriska lagen
örn arbetstidens begränsning. Giltighetstiden för nämnda lag utlöpte emellertid
med utgången av år 1926. Då förslaget till lag örn arbetarskydd med
hänsyn till vissa förberedande åtgärder icke kunde komma under nämnda riksdags
prövning, måste de i förslaget ingående bestämmelserna rörande arbetstiden
upptagas till särskild behandling. Sedan den 1 januari 1931 gäller ny
lag i detta ämne, vilken förlänats definitiv karaktär.
Motionen
lil 350.
Övriga
motioner.
Förslagets
tillkomst.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
De viktigaste
nyheterna i
Kungl. Majlis
förslag.
Efter det yttranden över förslaget i övrigt i vederbörlig ordning infordrats,
gjordes detsamma till föremål för överarbetning inom socialdepartementet, men
något förslag i ämnet förelädes icke riksdagen.
Vid den internationella arbetskonferensens sammanträde i Genéve år 1929
fattades en del beslut av intresse för frågan örn arbetarskyddslagens revision.
I proposition till 1930 års riksdag (nr 71) anhöll Kungl. Majit om riksdagens
yttrande i fråga om dessa beslut, däribland en rekommendation angående förebyggande
av olycksfall i arbete. I samband med sitt ståndpunktstagande till
de i rekommendationen behandlade spörsmålen tillkännagav dåvarande chefen
för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, att han icke ansett sig kunna förorda,
att socialstyrelsens förslag till revision av arbetarskyddslagen ens i dess
inom departementet jämkade form lades till grund för framställning till riksdagen.
I anledning av propositionen väcktes inom riksdagens första kammare av
herr Thorberg en motion (nr 254), däri hemställdes, att riksdagen ville hos
Kungl. Majit anhålla, att det påbörjade arbetet med arbetarskyddslagens revision
måtte påskyndas och förslag till reviderad sådan lag inom en nära framtid
föreläggas riksdagen. I enlighet med andra lagutskottets av riksdagen godkända
utlåtande (nr 17) meddelade riksdagen i skrivelse den 4 april 1930
(nr 139), att riksdagen funnit sig böra uttala det önskemålet, att arbetet med
revisionen av lagen örn arbetarskydd måtte så påskyndas, att förslag till reviderad
lagstiftning inom en nära framtid kunde föreläggas riksdagen. I
I propositionen hava arbetarskyddslagens bestämmelser till förekommande av
olycksfall och ohälsa i arbete i vissa avseenden fullständigats. Kungl. Maj :t har
därjämte föreslagits skola erhålla vidgad befogenhet att meddela närmare föreskrifter
i dessa hänseenden och skall äga att i samband med utfärdande av sådana
föreskrifter förbjuda försäljning eller annan överlåtelse av maskin, som
ej är försedd med föreskrivna skyddsanordningar. Härutöver har Kungl. Majit
tillagts befogenhet att under vissa förutsättningar utsträcka lagens tillämplighet
till arbete, som eljest ej är underkastat densamma. Vidare föreslås i propositionen
bestämmelser rörande raster i arbete, natt- och veckovila samt semester,
höjning av vissa åldersgränser för minderåriga samt ändrade bestämmelser
rörande dessas nattarbete. Därjämte hava i den avdelning av lagen, som innehåller
särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete, i huvudsak
inarbetats stadgandena i lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående
förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella
företag, den s. k. nattarbetslagen. I stället för att som hittills i
arbetarskyddslagen meddelas noggranna föreskrifter rörande inspektionsarbetets
fördelning mellan de olika inspektionsorganen, upptager propositionen allenast
helt allmänna bestämmelser i detta avseende, medan åt Kungl. Majit överlämnats
att i administrativ ordning meddela närmare föreskrifter därutinnan. Beträffande
den i lagen upptagna anordningen med arbetarombud föreslås i propositionen
bestämmelser i syfte att göra nämnda institution mera effektiv. Enligt
gällande lag tillkommer det länsstyrelse att, örn en arbetsgivare skulle åsidosätta
lagens föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa, vidtaga
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 23
åtgärder till framtvingande av lagens efterlevnad. I propositionen föreslås, att
nämnda befogenhet skall överflyttas å yrkesinspektionens chefsmyndighet,
socialstyrelsen. Slutligen hava i propositionen åtskilliga av lagens straffbestämmelser
blivit skärpta.
Nu gällande lag örn arbetarskydd grundar sig på ett av den s. k. yrkesfarekommittén
den 9 december 1909 avgivet betänkande i ämnet. Utan vidare torde
det vara klart, att under den följd av år, som förflutit sedan lagens tillkomst,
ändringar ur skilda synpunkter skola hava visat sig påkallade. Den utveckling,
som under dessa år försiggått på det sociala och industriella området, har
naturligen icke kunnat lämna en lagstiftning av arbetarskyddslagens karaktär
oberörd. Med denna utveckling hava sålunda följt ökade anspråk på skyddsidéns
förverkligande från arbetarnas sida samtidigt som a arbetsgivarehall
insikten örn nyttan för industrien själv av ett effektivt arbetarskydd alltmera
slagit igenom. Vissa arbetarkrav, som icke avse själva arbetarskyddet, i främsta
rummet kravet på semester, synas även böra beaktas vid lagstiftningen. Därjämte
har det internationella samarbetet på det socialpolitiska området fäst
uppmärksamheten på åtskilliga spörsmål av betydelse för ifrågavarande lagstiftning,
vilka, i den mån med hänsyn till de hos oss rådande förhållandena
lämpligen låter sig göra, torde böra vinna beaktande. Såsom föredragande
departementschefen anfört föreligger jämväl en anledning till revision av
arbetarskyddslagen i den ökning, som under de senaste arén skett i
antalet olycksfall i arbete och den därav föranledda stegringen av olycksfallsersättningarna.
I den mån denna ökning kan motverkas pa lagstiftningens
väg, böra åtgärder i sådant avseende utan dröjsmål vidtagas. Flera
av de nyheter, som innefattas i Kungl. Maj :ts förslag, synas också ägnade att
verka i denna riktning. Särskilt må härutinnan framhållas föreskrifterna örn rätt
för Kungl. Maj :t att i vissa viktiga avseenden meddela bestämmelser till skydd
mot olycksfall och ohälsa, de förändrade stadgandena örn inspektionsarbetet och
örn arbetarombud samt den föreslagna överflyttningen å socialstyrelsen av
rätten att vidtaga åtgärder till framtvingande av lagens efterlevnad.
Vid granskningen av förslaget har utskottet funnit detsamma i huvudsak
vara av beskaffenhet att böra vinna riksdagens bifall. I vissa avseenden föreslår
utskottet ändringar, för vilka redogörelse lämnas vid de särskilda paragraferna.
Vad beträffar det i herr Lindhagens motion I: 206 framställda yrkandet,
att i arbetarskyddslagen måtte inarbetas även arbetstidslagens bestämmelser,
har utskottet, då såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
fr. o. m. den 1 januari i år i ämnet gäller ny lag, som avlöst de förut gällande
provisoriska lagarna, ej ansett sig kunna förorda bifall till detsamma. Ej
heller har utskottet funnit sig kunna tillstyrka, att arbetarskyddslagen gives
den struktur och uppställning samt det allmänna innehåll, som i punkterna
1)—4) av motionen omförmäles.
Vid övervägande av formen för de föreslagna ändringarnas genomförande
har utskottet funnit dessa icke vara av mera ingripande beskaffenhet, än
att de lämpligen kunna infogas i den nu gällande arbetarskyddslagen. Ut
-
Vtskottet.
Utskottet.
24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
skottet Ilar därför icke ansett tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka den i
motionerna I: 205 och II: 349 påyrkade anordningen att låta densamma avlösas
av en helt ny lag. Emellertid skulle det otvivelaktigt vara av stort
värde, därest lagen i dess helhet med de gjorda ändringarna kunde återgivas
i svensk författningssamling. Så har skett i vissa andra fall, t. ex. med vallagen
och stämpelförordningen. Utskottet vill uttala det önskemålet, att på
samma sätt måtte förfaras beträffande arbetarskyddslagen.
Förslagets särskilda bestämmelser.
Lagens underrubriker.
Beträffande en del av dessa hava i motionerna I: 205 och II: 349 föreslagits
vissa ändringar av redaktionell art. Utskottet har vid den partiella revision av
arbetarskyddslagen, vartill utskottet i princip anslutit sig, ej ansett dessa
ändringar böra vidtagas.
1 §’
Av 1 § första stycket i gällande lag framgår, att icke allt slags arbete omfattas
av densamma, utan att dess giltighetsområde är begränsat till att avse
rörelse eller särskilt arbetsföretag, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares
räkning. Enligt andra stycket undantagas dessutom vissa slag av
arbeten, som eljest skulle reglerats av lagens bestämmelser. I tredje stycket
lämnas föreskrifter rörande lagens tillämplighet å arbete inom jordbruket,
varav framgår att lagen är tillämplig å dylikt arbete allenast i vad den åsyftar
att förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel, ångpannor
o. d.
I motionen I: 206 har yrkats, att samtliga de begränsningar beträffande
lagens omfattning, som förevarande paragraf nu uppställer, måtte försvinna. I
motionen II: 352 har hemställts, att lagens bestämmelser i allo och i motionerna
I: 205 och II: 349, att desamma utom beträffande raster, natt- och veckovila
samt minderårigas och kvinnors användande till arbete skulle äga tilllämpning
å jordbruket. Motionerna I: 205 och II: 349 överensstämma med
socialstyrelsens förslag utom därutinnan, att socialstyrelsen icke ansett bestämmelserna
om semester böra äga tillämpning å jordbruket.
Enligt utskottets mening äro de i första och andra styckena av ifrågavarande
paragraf upptagna begränsningarna av lagens tillämplighet väl motiverade.
Skulle fall förekomma, då en utsträckt tillämpning kan vara av behovet särskilt
påkallad, finnes möjlighet därtill enligt de i propositionen föreslagna bestämmelserna
i 7 § 3 morn., vilka, såsom framgår av det följande, även återfinnas
i utskottets förslag. Vid sådant förhållande har utskottet ej funnit skäl förorda
någon ändring i gällande bestämmelser härutinnan.
I fråga örn jordbruket är utskottet av den meningen, att Tagens föreskrifter
rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete samt de föreslagna bestämmelserna
om semester icke lämpligen kunna göras tillämpliga å denna
näring. Vad beträffar den föreslagna utsträckningen i övrigt har den i ärendet
förebragta utredningen ej övertygat utskottet därom, att någon mera väsentlig
minskning av olycksfallsriskerna skulle stå att vinna genom en dylik utsträckning.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att det i 7 § 2 mom. i
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
25
propositionen upptagna försäljningsförbudet för maskiner, vilket återfinnes i
utskottets förslag, torde vara ägnat att förebygga olycksfall jämväl inom jordbruket.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och på de av föredragande departementschefen
anförda skäl har utskottet ej funnit sig kunna tillstyrka den föreslagna
utvidgningen. Liksom i propositionen upptages sålunda icke 1 § i utskottets
lagförslag.
3 §.
De i motionerna I: 205 och II: 349 föreslagna ändringarna i denna paragraf,
vilka återfinnas i socialstyrelsens betänkande, har utskottet, i likhet med
chefen för socialdepartementet, ansett vara av huvudsakligen förtydligande
eller redaktionell innebörd och således icke böra vidtagas vid den nu föreliggande
partiella revisionen.
4 §.
I 4 § av gällande lag har utskottet funnit sig böra föreslå vissa ändringar.
Dessa överensstämma med vad som föreslagits i motionerna I: 205 och II: 349.
De i nämnda motioner förordade ändringarna, som ej här nedan omförmälas,
har utskottet ej ansett sig böra biträda.
I punkt b) av paragrafen finnes i sista meningen en bestämmelse, att ställningar
och dylikt skola erbjuda tillfredsställande säkerhet. Då dessa föremål i
skyddstekniskt avseende äro helt skilda från de transportanordningar, som
punkt b) i främsta rummet avser, och det synts utskottet önskvärt, att säkerhetssynpunkten
beträffande ifrågavarande föremål måtte något starkare
betonas än som skett i gällande lag, har förenämnda bestämmelse i utskottets
förslag avskilts från punkt b) och upptagits som en särskild punkt c) samt
erhållit det innehåll, att ställningar, stegar och dylikt skola med hänsyn till
material, konstruktion och utförande erbjuda betryggande säkerhet.
På grund av den ändring, som sålunda vidtagits, har punkt c) i gällande
lag, utan att undergå någon ändring, måst upptagas i utskottets förslag och
därvid erhållit beteckningen d).
Bestämmelserna i punkt d) av gällande lag -— upptagna i punkt e) av utskottets
förslag — hava fullständigats så, att bland åtgärder, som skola vidtagas
för arbetarnas räddande vid eldsvåda, även upptagits anordnande av
verksamt brandalarm och tillfredsställande utry nulin g svägar, varjämte beträffande
utgångar och fönster etc. föreskrivits, att de skola vara lätt tillgängliga.
Punkt e) i gällande lag har i utskottets förslag upptagits såsom punkt f), i
samband varmed den i motionerna föreslagna ändringen i denna punkt — utbyte
av ordet »maskiner» mot det mera allmängiltiga uttrycket »maskinella anordningar»
— vidtagits.
För att ernå överensstämmelse med punktbeteckningen i gällande lag hava i
punkt g) av utskottets förslag inarbetats bestämmelserna i de hittillsvarande
punkterna f) och g). Därjämte har tillämpningsområdet något vidgats genom
tillägget nock andra mekaniska hjälpmedels.
Punkt h) av gällande lag har i utskottets förslag fullständigats genom tillfogande
av ordet »maskiner».
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
TJtskottet.
Utskottet.
5 §.
Punkterna a), b) och d) i gällande lag samt g) och h) i ''propositionen.
I dessa bestämmelser hava i motionerna I: 205 och II: 349 föreslagits vissa
ändringar, som ej återfinnas i propositionen. Utskottet har ej funnit tillräcklig
anledning föreligga att i dessa hänseenden avvika från Kungl. Maj:ts förslag.
Punkt k) i propositionen (nativita).
I motionen I: 206 har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,
yrkats, att det nu gällande förbudet mot kvinnors nattarbete måtte utsträckas
att avse även männens nattarbete.
Utskottet har beträffande förevarande stadgande anslutit sig till Kungl.
Maj :ts förslag. Därvid vill utskottet emellertid erinra örn den innebörd föredragande
departementschefen ansett stadgandet äga. Med anledning av socialstyrelsens
uttalande att det i regel icke borde anses tillåtet att använda nattarbete i sådana
fall, då därför ej funnes annat motiv än önskan att se driftens avkastning
ökad i proportion till den ökade driftstiden, bär departementschefen framhållit,
att örn än hänsyn till arbetarnas hygien naturligt nog måste vara den primära
synpunkten vid stadgandets tillämpning, borde å andra sidan ali skälig hänsyn
visas arbetsgivarnas berättigade intressen och därefter en avvägning av de olika
intressena ske. Särskilt i fall, då de hygieniska synpunkterna icke vore mycket
vägande, borde ganska långt gående hänsyn till arbetsgivarnas önskningar vara
möjliga. En mjuk tillämpning av stadgandet syntes enligt departementschefens
mening över huvud vara nödvändig. Vid sitt godkännande av stadgandet ifråga
har utskottet utgått ifrån att skälig hänsyn skulle tagas till de synpunkter
departementschefen sålunda angivit.
Av den ståndpunkt utskottet intagit till frågan örn nattarbetets reglering
framgår, att utskottet icke funnit sig kunna förorda en lagstiftning i den riktning,
som i motionen I: 206 angives.
Punkt l) i propositionen (veckovis).
Förutom de yrkanden, som framställts i motionen I: 176 och i punkt 6
av motionen I: 206, för vilka yrkanden redogörelse förut lämnats, har i
motionerna I: 205 och II: 349 hemställts, att orden »i regel» i första punkten
måtte utgå. Herr Sandström i Nyland har i sin motion yrkat, att bestämmelserna
örn veckovila ej måtte gälla arbete med flottning och utskiljning av trävaror i
flottleder.
Beträffande det i motionen I: 176 framställda yrkandet örn undersökning i
vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila utan berättigad anledning
åsidosattes, vilket jakande utgör en återupprepning av den hemställan, som
gjordes i riksdagens skrivelse den 29 mars 1910 (nr 40), vill utskottet erinra
örn att med anledning av riksdagens skrivelse undersökning i nämnt hänseende
verkställts av den s. k. arbetstidskommittén och återfinnes i dess den
13 mars 1920 avgivna redogörelse för »Arbetstiden inom industri och
hantverk m. m. i Sverige vid år 1917». Undersökningen ifråga föranledde icke
arbetstidskommittén att föreslå några särskilda lagbestämmelser beträffande
söndagsarbetet. Att märka är jämväl att socialstyrelsen i sitt betänkande med
förslag till reviderad lag örn arbetarskydd framhållit, att i fråga örn söndags
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
27
arbetet i huvudsak torde gälla vad styrelsen anfört om nattarbetet, vilket enligt
styrelsens mening på det hela taget ej förekomme i många andra fall, än där det
kunde anses påkallat. Med hänsyn till vad sålunda förekommit har utskottet
ej funnit anledning tillstyrka, att ytterligare undersökning måtte vidtagas.
Däremot har utskottet funnit det vara av vikt — för att det föreslagna stadgandet
örn veckovila skall få verklig betydelse — att detsamma ej erhåller en
alltför obestämd avfattning. Av denna anledning hava i utskottets lagförslag
orden »i regel» uteslutits. I detta sammanhang vill utskottet erinra örn
att i övergångsbestämmelserna till förevarande lagförslag föreskrivits undantag
från bestämmelserna örn veckovila. Härförutom äger yrkesinspektionens
chefsmyndighet rätt att bevilja dispens från stadgandet i 5 § 1), enligt
där meddelad föreskrift, icke blott för visst arbetsställe utan även för
visst slag av sysselsättning. Genom den av utskottet härovan föreslagna
ändringen torde i viss mån de önskemål beträffande söndagsvilan, som i motionen
I: 206 framställts, bliva beaktade. Ytterligare åtgärder i denna riktning
finner sig utskottet ej kunna förorda.
Med anledning av herr Sandströms i Nyland motion vill utskottet framhålla,
att arbete med flottning och utskiljning av trävaror i flottleder lärer vara
undantaget från bestämmelserna i förevarande punkt genom stadgandet i övergångsbestämmelserna
att, såvitt vid tiden för lagens ikraftträdande veckovila,
som i 5 § 1) avses, icke tillämpas för visst slag av sysselsättning, skyldighet,
som där stadgas, icke skall gälla.
Punkt m) i propositionen (semester).
Beträffande stadgandet i denna punkt har i motionerna I: 205 och II: 349
yrkats, att semesterledigheten måtte, i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit,
bestämmas till minst en vecka med i skälig mån bibehållen avlöning.
I herr Karlssons i Grängesberg m. fl. motion har hemställts, att stadgandet
måtte givas den avfattningen, att åt arbetare, som från årets början varit anställd
hos samma arbetsgivare eller företag, skall å tid mellan den 15 maj
och den 16 därpå följande september, beredas semesterledighet under minst 15
dagar, med skäligen bibehållen avlöning.
På de skäl, som anförts av föredragande departementschefen, har utskottet
icke funnit sig kunna förorda längre lagstadgad minimitid för semestern än den
i propositionen upptagna. Bortsett från semestertidens längd torde det ej förefinnas
någon egentlig skillnad mellan propositionen och motionerna I: 205 och
II: 349. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet, att örn den
åsyftade ledigheten benämnes semester därav lärer framgå, att vederbörande
under ledigheten åtminstone till huvudsaklig del bör åtnjuta avlöning. Skulle
bestämmelser meddelas örn rätt till lön under semesterledighet, skulle detta
innebära en inskränkning i lagen av begreppet semester till att avse ledighet
utan avlöning, något som icke vore lämpligt.
6 §.
I motionerna I: 205 och II: 349 har hemställts, att do två sista styckena i
6 § av gällande lag måtte utgå. Vidare förete motionerna den olikheten i förhållande
till nuvarande paragraf, att bergmästare icke där omnämnes.
Utskottet.
28
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
Något skäl att vidtaga den förstnämnda ändringen synes utskottet ej föreligga.
Beträffande frågan huruvida bergmästare bör omnämnas i lagen eller ej.
har utskottet, på sätt vid 23 § närmare skall utvecklas, ansett sig böra kvarstå på
gällande lags ståndpunkt. I utskottets lagförslag upptages sålunda icke 6 §,
oell överensstämmer förslaget härutinnan med propositionen.
7 §.
I motionerna I: 205 och II: 349 har yrkats, att Konungens rätt enligt tredje
momentet att förordna örn utsträckt tillämpning av lagen måtte avse, icke blott,
såsom i propositionen föreslagits, lagens bestämmelser till förekommande av
olycksfall utan jämväl dess föreskrifter till förekommande av ohälsa. Med anledning
av bestämmelserna i 7 § 1 mom. hava i motionerna gjorts uttalanden
därom, att Kungl. Majit skulle med stöd av nämnda bestämmelser kunna meddela
föreskrifter örn obligatorisk, periodvis förnyad läkarundersökning beträffande
vissa industrier och arbetsföretag, där arbetet vore förenat med stor fara
för arbetarnas hälsa.
Utskottet har ej funnit tillräckliga skäl föreligga för den i motionerna påyrkade
utvidgningen av Kungl. Majits berörda befogenhet. 7 § i utskottets
förslag överensstämmer sålunda tillfullo med motsvarande paragraf i propositionen.
Enligt utskottets mening lära de föreskrifter örn läkarundersökning, som i
motionerna avses, icke kunna utfärdas med stöd av 7 § 1 mom. Då utskottet
emellertid anser, att utredning örn behovet av sådan undersökning bör verkställas,
kommer utskottet att hemställa om skrivelse till Kungl. Majit med
begäran örn sådan utredning.
9—12 §§.
I motionerna I: 205 och lii 349 föreslås, att 12 § i propositionen skall utgå
samt att, såsom följd härav och till undvikande av rubbning i paragrafföljden,
10 § andra stycket och 11 § i propositionen skola upptagas såsom 11 och 12 §§.
Genom uteslutandet av 12 § •— vilken stadgar möjlighet till viss dispens från
huvudregeln om åldern för minderårigas användande till arbete — skulle vårt
land kunna ansluta sig till den i Washington år 1919 av internationella arbetskonferensen
antagna konventionen angående fastställande av minimiålder för
barns användande i industriellt arbete.
Enligt gällande lag är den allmänna åldersgränsen för minderårigs användande
i arbete tolv år. Beträffande industriellt arbete, som bedrives i något större
omfattning, är minimiåldern för gossar tretton år och för flickor fjorton år. För
den mindre industrien (hantverket) gäller tolvårsgränsen för såväl gossar som
flickor. I dessa bestämmelser har i propositionen föreslagits den ändringen,
att åldersgränsen för arbete i allmänhet skulle höjas från tolv till tretton år.
Vad angår den mindre industrien skulle den nuvarande tolvårsgränsen för
gossar och flickor höjas till fjorton år. Därjämte skulle fjortonårsgränsen
komma att gälla även för gossar inom den i något större omfattning bedrivna industrien.
För byggnads- och transportarbete skulle jämväl fjortonårsgränsen
bliva tillämplig. Från nu berörda regler örn fjortonårsåldern i visst arbete ha
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 29
dock undantag gjorts för distribution av varor samt uträttande av bud eller
ärenden.
I likhet med Kungl. Majit finner utskottet, att den allmänna minimiåldern
för minderårigs användande till arbete bör höjas från tolv till tretton år. Likaledes
anser utskottet, att den nu gällande fjortonårsgränsen för flickors användande
i industriellt arbete av något större omfattning bör utsträckas att
avse industriellt arbete överhuvud samt byggnads- och transportarbete, dock
med förut angivet undantag för distribution av varor samt uträttande av bud
eller ärenden.
Vad däremot angår åldersgränsen för manliga minderårigas användande i
industriellt och därmed jämställt arbete, har utskottet icke funnit sig kunna
biträda Kungl. Maj :ts förslag. Den i propositionen beträffande den mindre
industrien (hantverket) föreslagna höjningen av åldern till fjorton år synes icke
vara av behovet påkallad. Arbetet inom hantverket torde nämligen såsom regel
vara av lättare beskaffenhet och åtminstone i de flesta fall utan olägenhet kunna
utföras av de minderåriga ynglingar, varom nu är fråga, d. v. s. trettonåringarna.
Framhållas må ock angelägenheten av att nämnda minderåriga bibehållas vid de
möjligheter till arbete och tidig yrkesutbildning, som hantverket kan erbjuda.
Beträffande annat industriellt arbete än hantverk kan utskottet visserligen
instämma i föredragande departementschefens uttalande, att det måste betecknas
som önskvärt att förekomma, att så unga personer som trettonåringar
utföra arbete åt främmande arbetsgivare under mera krävande förhållanden.
Emellertid torde även inom industrien förekomma arbete av mindre krävande
art. Vidare måste naturligen beaktas de olägenheter, som särskilt för de minderåriga
själva kunna uppstå av en sådan bestämmelse som den föreslagna.
Detta har ock i viss mån skett i propositionen genom dispensbestämmelserna i
12 §, vilka bland annat hava till ändamål att mildra dessa olägenheter. Med
hänsyn till den omgång och de kostnader, som äro förenade med ett dispensförfarande,
hyser emellertid utskottet farhågor för att ändamålet med bestämmelserna
icke skall vinnas i den utsträckning, som åsyftats. Vid sådant förhållande
synes den föreslagna höjningen av åldersgränsen icke böra komma till
stånd, med mindre den är påkallad av ett verkligt behov. Såvitt utskottet kunnat
finna, har det varken av socialstyrelsen eller av dem, som yttrat sig i frågan,
gjorts gällande, att de minderåriga ynglingar, varom nu är fråga, d. v. s. trettonåringarna,
för närvarande skulle användas till industriellt arbete under sådana
förhållanden, att anledning till höjning av åldersgränsen på grund därav förelåge.
Enligt utskottets mening synes man också kunna utgå ifrån att det
arbete inom den egentliga industrien, vari trettonåringar användas, som regel är
av lättare beskaffenhet. Att märka är jämväl, att arbetarskyddslagen lämnar
vissa garantier för att minderåriga icke komma att användas i mera krävande
arbete. Sålunda må erinras örn bestämmelserna i 13 och 39 §§ i propositionen
— i huvudsak överensstämmande med gällande lag — att arbetsgivare
icke må använda minderårig till arbete på sådant sätt, att den minderåriges
användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för överansträngning
eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsut
-
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
veckling saint att yrkesinspektionens chefsmyndighet äger, om arbetsgivare
skulle åsidosätta dessa bestämmelser, föreskriva vissa villkor för minderårigs
användande uti arbetet eller förordna, att minderårig ej vidare må användas
däri. Vidare utgör stadgandet i 10 § andra stycket av propositionen, också i
huvudsak överensstämmande med gällande lag, att minderårig ej må användas
i industriellt och därmed jämförbart arbete, som bedrives i något större omfattning,
utan att den minderårige är försedd med läkarbetyg, en ytterligare
säkerhet för att en trettonåring ej kommer att användas i arbete, varom nu är
fråga, om detsamma skulle kunna inverka menligt på hans hälsotillstånd.
Av skäl, som sålunda anförts, har utskottet icke ansett sig kunna förorda,
att minimiåldern för manliga minderåriga inom industrien och därmed jämställda
arbetsområden höjes utöver tretton år.
Ej heller har utskottet funnit anledning föreslå höjning av minimiåldern
för minderårigs användande till arbete under jord i stenbrott eller gruva, och
får utskottet härvid erinra örn de garantier mot hälsofara och överansträngning,
som, enligt vad förut omnämnts, lagförslaget innehåller.
Med anledning av utskottets salunda intagna ståndpunkt ha ifrågavarande
paragrafer underkastats viss omarbetning. Därvid hava i 9 § sammanförts de
bestämmelser, som röra åldern för minderårigs användande i arbete och för
minderårig kvinnas användande i industriellt och därmed jämställt arbete.
I 10 § ha upptagits bestämmelser örn intygsbok och vad densamma skall innehålla,
vilka bestämmelser avse den minderåriges användande i såväl vanligt
arbete som industriellt och därmed jämförbart arbete, som bedrives i något
större omfattning. De föreslagna stadgandena i 10 § förete inga sakliga avvikelser
från motsvarande bestämmelser i propositionen. I 12 § har uteslutits
dispensmöjligheten enligt andra stycket såsom knappast behövlig, då åldersgränsen
för minderåriga ynglingars användande i industriellt arbete satts till
tretton ar. Med hänsyn till att utskottet ej funnit skäl föreslå höjning av
åldern för minderårigs användande till arbete under jord i stenbrott eller
gruva, har 11 § i gällande lag kunnat lämnas orubbad, och upptages densamma
sålunda icke i utskottets lagförslag.
14 §''
Förutom några skiljaktigheter av rent redaktionell innebörd avvika motionerna
I: 205 och II: 349 fran propositionen därutinnan, att tidsbegränsningen i
1 morn. satts till nio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan i stället
för tio timmar av dygnet eller sextio timmar i veckan. Därjämte har i motionerna
anmälan örn nödfallsarbete föreslagits skola ske, icke såsom enligt propositionen
hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, utan hos yrkesinspektionens
chefsmyndighet. Vidare skall enligt motionerna meddelande av
dispens städse ankomma på chefsmyndigheten; den i propositionen upptagna
rätten för yrkesinspektör eller bergmästare att medgiva dispens beträffande
arbete under högst en månad återfinnes icke i motionerna.
Beträffande 2 morn., som rör minderårigs raster i arbetet, förete motionerna
i första punkten en mindre olikhet i jämförelse med propositionen.
Ifråga örn minderårigs nattvila, som behandlas i 3 morn., avvika motionerna
från propositionen därutinnan, att desamma ej upptaga de möjligheter till
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 31
undantag från huvudregeln, som i momentets andra stycke finnas meddelade
beträffande ynglingar, som fyllt sexton år. Härigenom skulle möjliggöras anslutning
till den i Washington år 1919 antagna konventionen angående barns
nattarbete inom industrien.
Utskottet har beträffande förevarande paragraf i huvudsak anslutit sig till
Kungl. Maj:ts förslag. Med anledning av den återgång till gällande lags bestämmelser
ifråga örn åldern för minderårig ynglings användande till industriellt
arbete, vilken utskottet förordat vid 9—12 §§, har i 14 § 1 mom. av
utskottets förslag upptagits en motsvarighet till föreskrifterna i 13 § a) av
gällande lag, att arbetstiden för minderårig under fjorton år ej må — icke ens
vid s. k. nödfallsarbete — överstiga åtta timmar av dygnet eller fyrtioåtta
timmar i veckan. Då nuvarande 13 § äger tillämpning allenast å industriellt
arbete och byggnadsarbete, hava nämnda nu gällande bestämmelser avseende
blott å dessa slag av arbeten. 14 § i propositionen avser emellertid allt arbete,
som faller under lagen, och kommer sålunda enligt utskottets förslag förutnämnda
begränsning av arbetstiden för minderårig under fjorton år att erhålla
vidgad tillämpning. Häremot torde någon befogad invändning dock icke kunna
göras. Till följd av de sålunda förordade ändringarna har viss jämkning gjorts
i sista stycket av 1 mom.
Ifråga örn minderårigs nattarbete har utskottet ansett de i propositionen
upptagna undantagen för ynglingar, som fyllt sexton år, böra bibehållas, och
blir det således ej heller enligt utskottets förslag möjligt för Sverige att ansluta
sig till den i Washington år 1919 antagna konventionen angående barns
nattarbete inom industrien.
Såsom nyss nämndes avser 14 § arbete överhuvud, som regleras i arbetarskyddslagen,
under det att motsvarande paragraf i gällande lag (13 §) allenast
har avseende å industriellt arbete och byggnadsarbete. Genom den ändring,
som sålunda skett, kommer bland annat även flottningsarbete att falla under
bestämmelserna i 14 §. Kör närvarande användas emellertid fjortonåringar till
nattarbete inom flottningen, vilket icke skulle kunna bli fallet, örn endast de
möjligheter till dispens förefinnas, som upptagas i propositionen. Då med nu
gällande bestämmelser arbete kan beredas åtskilliga minderåriga, som enligt
vad inom utskottet blivit upplyst äro i behov därav, och möjlighet finnes
att tilldela dem arbete, som icke är av särskilt krävande art, har utskottet ej
ansett nämnda minderåriga böra betagas de arbetstillfällen, som sålunda äro
för handen. Dessutom torde det för vinnande av en god yrkesutbildning på området
vara av vikt, att vederbörande redan tidigt göras förtrogna med arbetet
ifråga. På grund härav föreslår utskottet jämväl den undantagsbestämmelsen
från stadgandet örn minderårigs nattvila, att yrkesinspektionens chefsmyndighet
skall äga medgiva, att yngling, som fyllt fjorton år, må användas till flottningsarbete,
i den mån förhållandena därtill föranleda. Da dispensrätten uppdragits
åt chefsmyndigheten lära betryggande garantier finnas för att de minderåriga
icke komma att användas i arbete av förevarande art, örn detsamma
kan medföra risk för deras hälsa eller utveckling. Den nu föreslagna bestäm
-
Utskottet.
32
TJtshottet.
Utskottet.
Utskottet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
melsén Ilar införts i andra stycket av tredje momentet, som i samband därmed
underkastats viss redaktionell omarbetning.
17 §.
Motsvarande bestämmelser i motionerna I: 205 och II: 349 förete ej några
sakliga avvikelser från propositionen. I motionerna föreslås således icke några
ändringar, som skulle möjliggöra Sveriges ratificering av den i Washington
år 1919 antagna konventionen angående kvinnors användande till arbete före
och efter barnsbörd. Däremot har i motionerna yrkats, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte snarast möjligt
för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i de särskilda bestämmelserna
rörande kvinnors användande till arbete, att nämnda konvention skulle
kunna ratificeras för Sveriges vidkommande.
. Utskottets förslag överensstämmer — utom beträffande paragrafhänvisnmgen,
vars ändring är föranledd av en utav utskottet tidigare föreslagen
ändring — helt med propositionen. Vad angår det framställda skrivelseförslaget,
anser utskottet i likhet med föredragande departementschefen — och
under erinran örn att för riksdagen i proposition den 6 februari 1931 (nr 75)
framlagts förslag till vissa bestämmelser rörande moderskapsunderstöd — att
ytterligaie åtgärder för ratificering av förenämnda konvention icke för närvarande
böra vidtagas. Utskottet finner sig alltså ej kunna biträda skrivelsetörslaget.
19 §.
I motionerna I: 205 och lii 349 har yrkats, att bestämmelserna örn kvinnors
nattarbete, vilka i propositionen, i huvudsaklig överensstämmelse med gällande
lag, allenast ha avseende a arbetsställen, varest i regel användas minst tio
arbetare, måtte utsträckas att avse allt industriellt arbete. Genom denna utvidgning
avses att för vart lands vidkommande möjliggöra ratificering av den
i Washington år 1919 antagna konventionen angående kvinnors nattarbete.
Dessutom innehålla motionerna samma avvikelser från propositionens bestämmelser
örn kvinnors användande i nödfallsarbete som beträffande motsvarande
stadganden ifråga örn de minderåriga.
Mot gällande bestämmelser rörande kvinnors nattarbete, vilka grunda sig
pa en i Bern ar 1906 antagen konvention i ämnet, ha såsom framgår av propositionen
åtskilliga erinringar framställts, särskilt från kvinnohåll. Med hänsyn
härtill har utskottet, i likhet med föredragande departementschefen, ej funnit
lämpligt att för närvarande föreslå en utsträckning av nämnda bestämmelser
till arbetsområden, som nu ej beröras därav. Ifråga örn kvinnors användande
i nödfallsarbete överensstämmer utskottets förslag med propositionen.
22 §.
I fråga örn denna paragraf överensstämma motionerna I: 205 och lii 349
med propositionen utom därutinnan att orden »eller kunna för kvinna medföra
synnerlig våda i sedligt avseende» uteslutits.
Motsvarande bestämmelser finnas meddelade för minderåriga i gällande lag
och i 13 § av propositionen, varmed utskottets lagförslag överensstämmer. Då
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
andra kvinnor än de minderåriga icke torde vara i behov av någon särskild
sedlig omvårdnad i det avseende, varom här är fråga, och bestämmelsen alitsa
lärer sakna praktisk betydelse, har utskottet ansett sig kunna förorda, att
densamma utgår ur 22 §.
23 §.
Utom smärre skiljaktigheter både i sakligt och redaktionellt hänseende
förete motionerna I: 205 och II: 349 i fråga örn denna paragraf den olikheten
mot propositionen, att bergmästare och gruvingenjörer ej omnämnas. Härutinnan
överensstämma motionerna med socialstyrelsens förslag.
I likhet med föredragande departementschefen har utskottet funnit bergmästare
och gruvingenjörer vid den nu förordade partiella revisionen av lagen alltjämt
böra upptagas i paragrafen. Härigenom blir nämligen ändring obehövlig
i åtskilliga paragrafer, där bergmästare nu omnämnes vid sidan av yrkesinspektör.
.
Stadgandet örn bergmästarnas och gruvingenjörernas tillsyn har i utskottets
lagförslag givits den avfattningen, att för tillsyn företrädesvis å bergverksarbete
och därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och gruvingenjörer.
Av denna bestämmelse, jämförd med 23 §:ns innehåll i övrigt,
lärer böra framgå, att Kungl. Majit, i fall då så finnes vara av behovet påkallat
för vinnande av en mera ändamålsenlig fördelning av tillsynstjänsten,
skall äga rätt att uppdraga åt yrkesinspektör tillsyn, som eljest skulle åligga
''bergmästare och gruvingenjörer, eller åt sistnämnda befattningshavare tillsyn,
som i allmänhet åvilar yrkesinspektör. Yad sistnämnda överflyttning
angår lärer, enligt vad utskottet inhämtat, en sådan kunna vara lämplig, t. ex.
i vissa fall när det gäller tillsyn å sådana sprängnings- och tunnelarbeten, som
ej sällan i stor skala äga rum vid utbyggnad av vattenfall.
28 och 30 §§.
Beträffande dessa paragrafer förete motionerna I: 205 och II: 349 allenast
smärre olikheter av saklig eller redaktionell innebörd från propositionens bestämmelser.
Utskottets lagförslag överensstämmer med propositionen.
31 §.
Motsvarande paragraf i motionerna I: 205 och II: 349 innebär, förutom vissa
obetydligare skiljaktigheter, den olikheten i förhållande till propositionen, att
såsom andra stycke upptagits en bestämmelse om att arbetsgivare och arbetsledare
böra i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet söka samråd med
arbetarnas ombud. Däremot saknas i motionerna motsvarighet till bestämmelsen
i andra stycket av 31 § i propositionen, att ombuden böra verka för främjande
av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka vinna arbetarnas medverkan
därtill.
I likhet med chefen för socialdepartementet finner utskottet det visserligen
vara av vikt, att samarbetet och samförståndet mellan arbetsgivarna och deras
representanter samt arbetarombuden framväxa på frivillighetens väg. lie i
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Ar 24.) 598 31 3
TJtskottet.
Utskottet•
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
Utskottet.
Utskottet
46 § i
gällande lag.
motionerna härutinnan föreslagna bestämmelserna, vilka överensstämma med
socialstyrelsens förslag, innebära emellertid endast en uppmaning till arbetsgivare
och arbetsledare att söka samråd med ombuden och torde alltså vara
ägnade att främja det till vinnande av ökad säkerhet och sundhet på arbetsplatserna
syftande frivilliga samarbete mellan arbetsgivare och arbetare, vilket
ur alla synpunkter framstår såsom synnerligen önskvärt. På grund härav har
det synts utskottet lämpligt, att en bestämmelse av det innehåll, som i motionerna
föreslagits i 31 § andra stycket, inflyter i lagen. Däremot har utskottet
i olikhet med motionärerna funnit det vara av vikt, att i lagtexten betonas
arbetarombudens uppgift att verka för ökad säkerhet och sundhet samt att
söka vinna arbetarnas medverkan därtill. Härutinnan överensstämmer således
utskottets förslag med propositionen.
32—34 §§.
Motsvarande paragrafer i motionerna I: 205 och II: 349 utvisa en del smärre
avvikelser från propositionen.
Utskottet avstyrker dessa ändringar.
35 §.
Såsom en följd av att motionerna I: 205 och II: 349 ej innehålla någon motsvarighet
till dispensbestämmelserna i 12 § återfinnes första punkten i sista
stycket av 35 § ej i motionerna. I övrigt överensstämma motionerna med propositionen.
Läkarbesiktning å minderåriga enligt 35 § första stycket andra punkten av
propositionen torde icke böra äga rum annat än när särskilda skäl därtill föreligga.
I själva verket lärer det föreslagna stadgandet liksom det nu gällande
hava denna innebörd. Då det enligt utskottets mening är av vikt, att denna
stadgandets innebörd framgar av själva lagtexten, har detsamma fullständigats
i enlighet härmed.
42 och 43 §§.
I 42 § av motionerna I: 205 och II: 349 föreslås straff ej blott som i gällande
lag för förseelse mot 17 § första stycket utan även för förseelse mot paragrafens
andra stycke (arbetsgivares vägran att medgiva kvinna ledighet före
barnsbörd). Härutinnan överensstämma motionerna med socialstyrelsens förslag.
Då det ej torde förekomma, att arbetsgivare vägrar kvinna sådan ledighet,
som i 17 § andra stycket sägs, har utskottet, i likhet med föredragande departementschefen,
ansett den föreslagna straffbestämmelsen obehövlig.
Med anledning av den omgruppering, som skett ifråga örn de särskilda föreskrifterna
rörande minderårigas användande till arbete, har viss ändring måst
vidtagas uti paragrafhänvisningarna i 42 och 43 §§ av utskottets lagförslag. I
I motionerna I: 205 och II: 349 har föreslagits, att i 46 § av gällande lag —
som stadgar straff för arbetare, som olovligen och utan giltigt skäl borttagit
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
35
eller försatt ur bruk skyddsanordning — måtte vidtagas den ändringen, att
straffminimum måtte höjas från fem till tio kronors böter. Socialstyrelsens förslag
upptog samma bestämmelse.
I propositionen har denna ändring av bötesminimum ansetts vara för ringa
för att vidtagas vid den verkställda partiella revisionen av lagen. I följd
därav upptages icke 46 § i propositionens lagförslag. Utskottets förslag över
ensstämmer härutinnan med propositionen.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna.
Utskottets lagförslag överensstämmer i sak med propositionen, dock har viss
ändring skett beträffande de i övergångsbestämmelserna åberopade paragraferna,
föranledd av de utav utskottet föreslagna ändringarna rörande minderårigas användande
till arbete.
Vissa skrivelseförslag.
På sätt den förut lämnade redogörelsen giver vid handen hava en del
skrivelseförslag ägt samband med vissa av propositionens detaljbestämmelser,
och behandlats under de paragrafer, som desamma närmast avse. I motionerna
förefinnas emellertid, såsom framgår av den redogörelse, som inledningsvis
lämnats för de i motionerna framställda yrkandena, jämväl förslag
till skrivelser, som ej direkt kunna hänföras till propositionens detaljbestämmelser.
I förevarande sammanhang vill utskottet ange sin ståndpunkt
till nämnda förslag.
Utskottet kan icke biträda de i motionen I: 206 framställda förslagen örn
skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan
dels att Kungl. Majit måtte hos vederbörande internationella instanser föreslå
en omläggning av de internationella konventionerna örn skydd i arbete i
väsentlig anslutning till vad under punkterna 1)—7) i motionen föreslagits;
dels ock att Kungl. Majit ej måtte alldeles glömma bort ett begrundande, i
vad mån även jordbrukare, hantverkare och andra, som driva sitt yrke utan
lejd fast arbetskraft, samt hemmens hustrur må kunna åtminstone i någon mån
skyddas mot deras arbetstids ofrivilliga uppressande till en oskälig höjd. I
I motionen II: 350 har såsom förut omnämnts yrkats, att riksdagen matte
besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn undersökning angående förekomsten
av silikos (stendammslunga) inom olika arbetsområden, ävensom vidtaga
de åtgärder till sjukdomens förekommande, som med ledning av samma
undersökning kunna befinnas tjänliga.
Ifrågavarande sjukdom har under de senaste åren varit föremal för åtskillig
uppmärksamhet i lagstiftningen. Efter beslut av 1930 års riksdag infördes
sålunda i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar bland
de sjukdomsorsaker, som omfattas av lagen, jämväl stendamm. Vid innevarande
års riksdag hava i två likalydande motioner, nr 50 i första kammaren av herr
Utskottet
Utskottet
Utskottet
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
Lindström och nr 84 i andra kammaren av herr Ahl, hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn utredning rörande utvidgning av
nämnda lag att gälla jämväl till förmån för arbetare inom porslinsindustrien.
I sitt den 13 mars 1931 över berörda motioner avgivna utlåtande (nr 21) har
utskottet, i anslutning till vissa över motionerna avgivna yttranden, framhållit,
att den lungsjukdom, som, på sätt motionärerna närmare anfört, stundom
angriper arbetare inom porslinsindustrien, utgör en art av stendammslunga och
sålunda är inbegripen under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. På
grund härav har utskottet hemställt, att motionerna icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda. Utskottets hemställan har sedermera av riksdagen
bifallits.
Ku förevarande motion avser dels att åstadkomma en undersökning angående
förekomsten av ifrågavarande sjukdom, dels ock vidtagandet av åtgärder
till förekommande av densamma. En undersökning i det avseende,
varom motionären hemställt, lärer böra ankomma, å yrkesinspektionens
chefsmyndighet, socialstyrelsen, med biträde av yrkesinspektionens
befattningshavare. Enligt vad utskottet inhämtat erhåller socialstyrelsen
underrättelse örn de fall, då jämlikt lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar
anmälan göres örn sjukdom, som avses i nämnda lag. Särskilt
med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna utgå ifrån att socialstyrelsen,
utan att framställning därom göres, har sin uppmärksamhet riktad på förekomsten
av ifrågavarande sjukdom samt meddelar anvisning örn åtgärder, som
styrelsen inom sin befogenhet anser böra vidtagas till dess förekommande. Yad
beträffar övriga profylaktiska åtgärder, som kunna finnas nödiga, torde motionären
i huvudsak vinna sitt syfte genom den hemställan örn utredning angående
behovet av obligatorisk läkarundersökning för arbetare inom vissa farliga
industrier, som utskottet har för avsikt att göra. Utskottet finner sig
därför icke böra biträda skrivelseförslaget.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
37
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (ur 206)
om arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 4, 5, 7,
5—25, 28—45 ock 52 §§ lagen den 29
juni 1912 om arbetarskydd skola, 4, 5,
25, 29, 30, 35, 36, 40, 42, 43 oell 45
§§ i nedan angivna delar, erhålla följande
ändrade lydelse samt att den i
lagen örn arbetarskydd förekommande
underrubriken med lydelse »Särskilda
föreskrifter rörande kvinnors användande
i arbete» skall hava sin plats
närmast före 16 §:
Härigenom förordnas, att 4, 5, 7,
5, 10, 12—2b, 28—45 och 52 §§ lagen
den 29 juni 1912 örn arbetarskydd skola,
4, 5, 25, 29, 30, 35, 36, 40, 42, 43 och
45 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse samt att den
i lagen örn arbetarskydd förekommande
underrubriken med lydelse
»Särskilda föreskrifter rörande kvinnors
användande i arbete» skall hava
sin plats närmast före 16 §:
Föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete.
Till förekommande-----
[a) Å ställen---i trappor.]
[b) Hissar, kranar, hängbanor och
andra därmed jämförliga transportanordningar
skola underkastas besiktning
och provning på sätt, som kan
anses betryggande; och skall å dem
finnas på lämpligt ställe tydligt angivet
den bärighet i vikt, varför de
vid senaste besiktning godkänts, jämte
dagen för denna besiktning ävensom,
då de äro avsedda för persontrafik, det
antal personer, som utan fara kan på
en gång begagna dem. Ställningar och
dylikt skola erbjuda tillfredsställande
säkerhet.]
— särskilt iakttagas:
a) Å ställen---i trappor.
b) Hissar, kranar, hängbanor och
andra därmed jämförliga transportanordningar
skola underkastas besiktning
och provning på sätt, som kan
anses betryggande; och skall å dem
finnas på lämpligt ställe tydligt angivet
den bärighet i vikt, varför de
vid senaste besiktning godkänts, jämte
dagen för denna besiktning ävensom,
då de äro avsedda för persontrafik, det
antal personer, som utan fara kan på
en gång begagna dem.
c) Ställningar, stegar och dylikt skola
nied hänsyn till material, konstruktion
1 I propositionen föresläs ej någon ändring i punkterna a)—h) av 4 § i gällande lag.
Dessa upptagas följaktligen ej i propositionens lagtext. Beträffande nämnda punkter föreslår
emellertid utskottet ändring i punkterna b)—h). För jämförelsens skull lia därför
härovan i propositionens lagtext upptagits dessa punkter enligt nu gällande lydelse, därvid
de emellertid satts inom parentes för utmärkande av att de ej förekomma i propositionen.
På enahanda sätt har förfarits med punkt a). Beträffande punkterna a) h) innehåller
propositionen allenast följande
a) Å ställen
elektrisk ström.
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
[c) Kar, bassänger oell andra öppna
kärl, vilka nied hänsyn till läge och
innehåll eller djup medföra fara, skola,
därest så lämpligen kan ske, vara behörigen
kringgärdade.]
[d) För arbetarnas räddande vid
eldsvåda skola sådana åtgärder träffas,
som med hänsyn till arbetets natur,
arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet
samt arbetarnas antal kunna
anses tillfyllestgörande, såsom anbringande
av lätt öppnade utgångar
och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra
trappor och dylikt.]
[e] Gångar i arbetslokaler skola vara
så breda och höga, att arbetarna icke
utsättas för att skadas av i gång varande
maskiner. Golv i arbetslokal
skall, särskilt i närheten av farliga
maskiner och å andra farliga platser,
hållas i sådant skick, att arbetarna ej
utsättas för att snava eller halka.]
och utförande erbjuda betryggande säkerhet.
d) Kar, bassänger och andra öppna
kärl, vilka med hänsyn till läge och
innehåll eller djup medföra fara, skola,
därest så lämpligen kan ske, vara behörigen
kringgärdade.
e) För arbetarnas räddande vid
eldsvåda skola sådana åtgärder träffas,
som med hänsyn till arbetets natur,
arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet
samt arbetarnas antal kunna
anses tillfyllestgörande, såsom anordnande
av verksamt brandalarm, tillfredsställande
utrymningsvägar, lätt tillgängliga
och lätt öppnade utgångar
och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra
trappor och dylikt.
f) Gångar i arbetslokaler skola vara
så breda och höga, att arbetarna icke
utsättas för att skadas av i gång varande
maskinella anordningar. Golv i
arbetslokal skall, särskilt i närheten
av farliga maskiner och å andra farliga
platser, hållas i sådant skick, att
arbetarna ej utsättas för att snava
eller halka.
[/) Motor skall, där den ej uppställes
i särskilt rum, utan har sin plats i arbetslokalen,
inhägnas eller anbringas så, d) Motorer, maskiner, transmissioner
att de arbetare, åt vilka dess skötsel icke oc^ andra mekaniska hjälpmedel, vilkas
är anförtrodd, ej utsättas för att komma Colliga delar medföra fara för arbetarna,
i beröring med dess rörliga delar] skola kringgärdas eller eljest så an\g)
Maskiner och transmissioner, som or<^nas’ såvitt möjligt den med
medföra fara för arbetarna, skola kring- ^em förbundna faran undanröjes.
gärdas eller eljest så anordnas, att
såvitt möjligt den med dem förbundna
faran undanröjes.]
]h) Elektriska apparater och led- h) Elektriska maskiner, apparater
ningar skola vara så anordnade, att och ledningar skola vara så anordnade,
arbetarna icke utsättas för fara att att arbetarna icke utsättas för fara att
skadas genom elektrisk ström.] skadas genom elektrisk ström.
i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjort sätt
tillkännagivas i varje arbetslokal, dit drivkraft förmedelst transmissionen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
39
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
överföres. Är transmission, som kan medföra fara, ej på betryggande sätt
inskyddad, skola tillfredsställande anordningar för skyndsamt stannande av
densamma finnas vidtagna inom arbetslokalen.
k) Arbetsmaskin, som----------------
---------— — —---— — —---och ledning.
r) Vid arbete, däri arbetarna äro utsätta för fara att skadas genom explosiva,
eldfarliga, giftiga eller frätande ämnen, skola sådana åtgärder vara
vidtagna, att denna fara i möjligaste mån nndanröjes.
5§-
Till förekommande---särskilt iakttagas:
a) I sluten--------------—-----
---------—----—- —*— lämplig beskaffenhet.
g) Sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande
sätt ett större antal arbetare, skola dessa på sätt, som kan anses tillfredsställande
med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets natur, å
eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten samt avträden
ävensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning
av kläder; därjämte bör åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten
av arbetsstället, därstädes beredas tillgång till lämplig plats för intagande
av måltider samt lägenhet att värma medförd mat.
h) Till lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall
skola finnas vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med
hänsyn till arbetets beskaffenhet.
i) Arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller
flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.
k) Åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan
omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet
för nattvila.
1) För varje period av sju dagar
1) För varje period av sju dagar
skola arbetarna i regel åtnjuta sam- skola arbetarna åtnjuta sammanhängmanliängande
ledighet av minst tjugufyra
timmars varaktighet. Sådan
veckovila bör såvitt möjligt förläggas bör såvitt möjligt förläggas till son
-
ande ledighet av minst tjugufyra timmars
varaktighet. Sådan veckovila
till söndag och till samma tider för
alla vid ett arbetsställe anställda.
dag och till samma tider för alla vid
ett arbetsställe anställda.
Från vad sålunda stadgats må yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter
hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva
undantag för visst slag av sysselsättning eller visst arbetsställe.
Därest inskränkning göres i den i första stycket avsedda veckovilan, bör
motsvarande frihet från arbete såvitt möjligt beredas.
m) Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt
och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
allmänhet under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst
fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd
i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.
7 §•
1 mom. Finnes för tillämpning av 3 § i avseende å visst slag av sysselsättning
eller användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal
behov av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§ stadgas, må Konungen
utfärda sådana föreskrifter.
2 mom. Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 1 morn., förbud
mot användande av visst slag av maskin eller redskap eller del därav eller
mot dess användande med eller utan viss anordning, äger Konungen jämväl
föreskriva, att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må till
annan överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre det kan antagas
för visst, antingen att sådan åtgärd skall vidtagas med föremålet, att det
därefter ej vidare är inbegripet under förbudet, eller att föremålet uteslutande
skall komma till användning, som ej med förbudet avses.
3 mom. Bedrives i visst fall arbete, som icke enligt 1 § är underkastat denna
lag och ej heller är att hänföra till skeppstjänst, under sådana förhållanden,
att därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för allvarlig fara för
olycksfall, må Konungen förordna, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma
olycksfall, skall i nödig omfattning tillämpas å arbetet, ävensom meddela de
föreskrifter, som kunna erfordras, då i sådant fall arbetare icke användes till
arbete för arbetsgivares räkning.
Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete.
9§-
Minderårig må icke användas till arbete, förrän den minderårige fyllt tretton
år och, där fråga ej är örn arbete allenast under ferietid, inhämtat den för
folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och färdigheter
eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.
Ej heller må minderårig användas 1 Till bergverks-, bruks-, fabriks-,
hantverks- eller annat industriellt arbete
eller byggnadsarbete, ändå att
det ej är att hänföra till industriellt
arbete, eller arbete med transport av
personer eller gods må icke användas
kvinna under fjorton år. Vad sålunda
stadgats skall dock ej gälla distribution
av varor eller uträttande av bud
eller ärenden.
till arbete, utan att till arbetsgivaren
avlämnats intygsbok för den minderårige,
utfärdad på sätt i 34 § föreskrives
och innehållande:
a) uppgift örn den minderåriges fullständiga
namn, födelseår och födelsedag,
samt, där fråga ej är örn arbete
allenast under ferietid,
1 Se 10 § första stycket i Kungl. Majas förslag.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
41
(Kungl. Martts förslag.)
b) intyg, att den minderårige inhämtat
den lärokurs eller de kunskaper
och färdigheter, som i första stycket
sagts, eller erhållit där angivet tillstånd,
och
c) anteckning, huruvida den minderårige
genomgått fortsättnings-, ersättnings-
eller lärlingsskola, då skolplikt
beträffande lärlingsskola åligger
den minderårige, eller är i behörig
ordning befriad från skyldighet att deltaga
i undervisning, som här nämnts.
10 §•
Till bergverks-, bruks-, fabriks-,
hantverks- eller annat industriellt arbete
eller byggnadsarbete, ändå att
det ej är att hänföra till industriellt
arbete, eller arbete med transport av
personer eller gods må icke användas
minderårig under fjorton år. Vad sålunda
stadgats skall dock ej gälla distribution
av varor eller uträttande av
bud eller ärenden.
Bedrives arbete, som med förbudet
i första stycket avses, i sådan omfattning,
att å arbetsstället i regel användas
minst tio arbetare, må minderårig
icke användas till arbetet, utan
så är att den minderåriges intygsbok,
utöver vad i 9 § föreskrives, inne
-
(Utskottets förslag.)
10 §.
1 Minderårig må icke användas till
arbete, utan att till arbetsgivaren avlämnats
intygsbok för den minderårige,
utfärdad på sätt i 34 § föreskrives
och innehållande:
a) uppgift örn den minderåriges fullständiga
namn, födelseår och födelsedag,
samt, där fråga ej är örn arbete
allenast under ferietid,
b) intyg, att den minderårige inhämtat
den lärokurs eller de kunskaper
och färdigheter, som i 9 § första
stycket sagts, eller erhållit där angivet
tillstånd, och
c) anteckning, huruvida den minderårige
genomgått fortsättnings-, ersättnings-
eller lärlingsskola, då skolplikt
beträffande lärlingsskola åligger den
minderårige, eller är i behörig ordning
befriad från skyldighet att deltaga
i undervisning, som här nämnts.
Bedrives industriellt arbete, byggnadsarbete
eller arbete med transport
av personer eller gods, däri icke inbegripet
distribution av varor eller
uträttande av bud eller ärenden, i
sådan omfattning, att å arbetsstället
i regel användas minst tio arbetare,
Se 9 § andra stycket i Kungl. Majus förslag.
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Martts förslag.)
håller läkarintyg, utvisande att den
minderårige icke företer sjuklighet,
svaghet eller bristande kroppsutveckling
eller, där så skulle vara förhållandet,
att den minderårige icke kan
anses komma att lida men av den
sysselsättning, varom fråga är. Sådant
läkarintyg må vid intygsbokens avlämnande
till arbetsgivaren ej vara
äldre än ett år och kan utgöras av
anteckning, som vid besiktning enligt
35 § införts i boken av besiktningsläkaren.
11 §4
Minderårig under sexton år må icke
användas till arbete under jord i stenbrott
eller gruva.
12 §.
I fråga örn lätt arbete, som bedrives i fria luften och fortgår allenast
under kortare tid av året samt icke regleras av samband med mekaniskt
driven arbetsprocess, må yrkesinspektionens chefsmyndighet, när skäl därtill
äro, bevilja eftergift från de i 9 och 10 §§ meddelade förbud.
Chefsmyndigheten må och i särskilda
fall meddela eftergift från det i 10 §
första stycket stadgade förhud,'' där
så prövas nödigt till förekommande av
sysslolöshet eller annat allvarligt men
för den minderårige.
Beträffande minderårig, vilken användes till ett under kortare tid fortgående
arbete, som ej är att anse såsom tungt, må chefsmyndigheten bevilja
eftergift från det i 10 § andra stycket meddelade förbud, när synnerliga
skäl därtill äro.
13 §.
Arbetsgivare må icke använda minderårig till arbete på sådant sätt, att
den minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för
överansträngning eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa
eller kroppsutveckling eller för den minderårige innebära våda i sedligt
avseende.
1 11 § i gällande lag Ilar följande lydelse: Minderårig under femton år må icke användas
till arbete under jord i stenbrott eller gruva.
Då utskottet föreslagit, att denna paragraf bibebålles oförändrad, upptages densamma
ej i utskottets förslag.
(Utskottets förslag.)
må minderårig icke användas till arbete,
som sålunda avses, utan så är
att den minderåriges intygsbok, utöver
vad i första stycket föreskrives,
innehåller läkarintyg, utvisande att
den minderårige icke företer sjuklighet,
svaghet eller bristande kroppsutveckling
eller, där så skulle vara
förhållandet, att den minderårige icke
kan anses komma att lida men av den
sysselsättning, varom fråga är. Sådant
läkarintyg må vid intygsbokens avlämnande
till arbetsgivaren ej vara
äldre än ett år och kan utgöras av anteckning,
som vid besiktning enligt
35 § införts i boken av besiktningsläkaren.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
43
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs för
religions- eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, för vilken kostnaden
helt eller delvis bestrides av staten eller med kommunala medel.
14 §.
1 menn. Angående minderårigs arbetstid
i arbete, varå lagen den 16
maj 1930 (nr 138) angående arbetstidens
begränsning äger tillämpning,
gäller vad där är stadgat. Dock må
minderårig med det undantag, som angles
i andra stycket, icke i något
fall användas till dylikt arbete mer
än tio timmar av dygnet eller sextio
timmar i veckan. Ej heller må, med
enahanda undantag, minderårigs arbetstid
i annat arbete överstiga nämnda
antal timmar.
Har natur- eller olyckshändelse
eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags
drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller
för skada å liv, hälsa eller egendom,
må minderårig användas till arbete i
den mån så är nödigt, ändå att hans
arbetstid kommer att överstiga tio
timmar av dygnet eller sextio timmar
i veckan. Örn arbete utöver nämnda
antal timmar samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det
arbetsgivaren att senast inom två dygn
från dess början göra anmälan till vederbörande
yrkesinspektör eller bergmästare.
Arbetet må icke fortsättas
utöver sist angivna tid utan att därtill
sökes tillstånd, som må beviljas
av vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare för ytterligare högst en
månad och av yrkesinspektionens
14 §.
1 mom. Angående minderårigs arbetstid
i arbete, varå lagen den 16
maj 1930 (nr 138) angående arbetstidens
begränsning äger tillämpning,
gäller vad där är stadgat. Dock må
arbetstiden i dylikt arbete icke i något
fall överstiga för minderårig, som ej
fyllt fjorton år, åtta timmar av dygnet
eller fyrtioåtta timmar i veckan och, med
det undantag som angives i andra
stycket, för annan minderårig tio timmar
av dygnet eller sextio timmar i veckan.
Ej heller må, med enahanda undantag,
minderårig användas till annat arbete
mer än det antal timmar, som sålunda
är angivet.
Har natur- eller olyckshändelse
eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i ett företags
drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller
för skada å liv, hälsa eller egendom,
må minderårig, som fyllt fjorton år,
användas till arbete i den mån så är
nödigt, ändå att hans arbetstid kommer
att överstiga tio timmar av dygnet
eller sextio timmar i veckan.
Örn arbete utöver nämnda antal timmar
samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det arbetsgivaren
att senast inom två dygn från
dess början göra anmälan till vederbörande
yrkesinspektör eller bergmästare.
Arbetet må icke fortsättas
utöver sist angivna tid utan att därtill
sökes tillstånd, som må beviljas
av vederbörande yrkesinspektör eller
bergmästare för ytterligare högst en
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
chefsmyndighet, där så finnes lämpligt
efter samråd med arbetsrådet, för
längre tid. Öyér ansökan skall beslut
meddelas ofördröjligen. Anmälan
eller ansökan må anses gjord, när den
i betalt brev avlämnats till allmänna
posten.
Deltager den minderårige med arbetsgivarens
vetskap i kurs för sådan
undervisning, som i 13 § omförmäles,
vare arbetsgivaren skyldig så begränsa
den minderåriges arbetstid, att sammanlagda
undervisnings- och arbetstiden
ej kommer att överskrida den
här förut stadgade begränsningen.
(Utskottets förslag.)
månad och av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, där så finnes lämpligt
efter samråd med arbetsrådet, för
längre tid. Över ansökan skall beslut
meddelas ofördröjligen. Anmälan
eller ansökan må anses gjord, när
den i betalt brev avlämnats till allmänna
posten.
Deltager den minderårige med arbetsgivarens
vetskap i kurs för sådan
undervisning, som i 13 § omförmäles,
vare arbetsgivaren skyldig så begränsa
den minderåriges arbetstid, att sammanlagda
undervisnings- och arbetstiden
ej kommer att överstiga för minderårig,
som ej fyllt fjorton år, åtta
timmar av dygnet eller fyrtioåtta timmar
i veclcan och, med det undantag
som angives i andra stycket, för annan
minderårig tio timmar av dygnet eller
sextio timmar i veckan.
2 mom. Den minderåriges raster i arbetet skola anordnas på ett med hänsyn
till den minderårige lämpligt sätt. Erbjuder arbetslokalen icke en från
hälsosynpunkt tillfredsställande uppehållsplats, må den minderårige ej tillåtas
under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i sådant fall arbetsgivaren
att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige kan vistas under
rasterna och intaga sina måltider.
3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet
ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
Utan hinder av vad sålunda stad- Från vad sålunda stadgats skola gälla
gais må yngling, som fyllt sexton år, följande undantag. Yngling, som fyllt
efter vederbörande yrkesinspektörs
eller bergmästares medgivande användas
till arbete å tid, som nyss är
nämnd, där hans arbetstid är begränsad
till högst åtta timmar av dygnet
samt tillika arbetet antingen icke oftare
än under var tredje vecka infaller å
tid mellan klockan 10 e. m. och klockan
5 f. m. eller ock är i fråga örn tider
på dygnet, då det skall utföras, fördelat
på sätt, som kan anses likvärdigt
med nyssnämnda anordning. Här
-
sexton år, må efter vederbörande yrkesinspektörs
eller bergmästares medgivande
användas till arbete å tid, som
nyss är nämnd, där hans arbetstid är
begränsad till högst åtta timmar av
dygnet samt tillika arbetet antingen
icke oftare än under var tredje vecka
infaller å tid mellan klockan 10 e. m.
och klockan 5 f. m. eller ock är i fråga
tider på dygnet, då det skall ut
-
om
föras, fördelat på sätt, som kan anses
likvärdigt med nyssnämnda anord
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
45
(Kungl. Martts förslag.)
utöver må yrkesinspektionens chefsmyndighet
medgiva, att sådan yngling
må, utan hinder av stadgandet i första
stycket, i den mån så kan anses påkallat
deltaga i arbete, som på grund
av sin natur, arbetsbrådska eller annan
tvingande omständighet måste bedrivas
med skiftindelning eller eljest
forceras.
(Utskottets förslag.)
ning. Härutöver må yrkesinspektionens
chefsmyndighet medgiva, att sådan
yngling må i den mån så kan
anses påkallat deltaga i arbete, som
på grund av sin natur, arbetsbrådska
eller annan tvingande omständighet
måste bedrivas med skiftindelning
eller eljest forceras. Yngling, som fyllt
fjorton år, må efter chefsmyndighetens
medgivande användas till flottningsarbete,
i den män förhållandena därtill
föranleda.
15 §.
Finnes minderårigs användande i visst slag av sysselsättning medföra
synnerlig fara i något avseende, varom i 13 § första stycket förmäles, må
Konungen föreskriva vissa villkor för minderårigs användande i sådan sysselsättning
eller förordna, att minderårig ej må användas däri.
Särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete.
16 §.
Kvinna må icke användas till arbete under jord i stenbrott eller gruva.
17 §.
17 §•
Kvinna, som fött barn, må icke
användas till arbete, som med förbudet
i 10 § första stycket avses,
under de sex första veckorna efter
barnsbörden, därest icke med läkarintyg
styrkes, att hon utan men för
sig eller barnet tidigare kan börja
arbetet.
Företer kvinna, som användes till arbete av nämnda slag, intyg av läkare
eller barnmorska av innehåll, antingen att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst
inom två veckor, eller ock att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst
inom sex veckor och med hänsyn därtill har behov av ledighet från arbetet,
må sådan ledighet ej förvägras henne.
Kvinna, som fött barn, må icke användas
till arbete, som med förbudet
i 9 § andra stycket avses, under de
sex första veckorna efter barnsbörden,
därest icke med läkarintyg styrkes,
att hon utan men för sig eller barnet
tidigare kan börja arbetet.
18 §.
Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig ledighet härför.
19 §■
Kvinna, som användes till industriellt arbete, vilket bedrives i sådan
omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, skall för
46
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar
varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och
klockan 5 f. m.
Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra stycket nämnts,
må kvinna utan hinder av vad i första stycket härovan stadgats användas
till arbete i den mån så är nödigt. Örn arbete utöver den i samma stycke
föreskrivna begränsningen samt dess anledning, omfattning och varaktighet
åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra
anmälan till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Arbetet må
icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att därtill sökts tillstånd, som
må beviljas av vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare för ytterligare
högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet för längre tid.
Över ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller ansökan
må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
20 §.
Å arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur under vissa tider
av året förekommer hopat arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å
andra arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter
måste forceras, må den i 19 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten
kunna under en tid av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas
till tio timmar av dygnet.
Arbetsgivaren skall, innan sådan inskränkning vidtages, med angivande av
anledningen därtill hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra
anmälan örn de dagar, varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas.
21 §.
Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor,
vilka äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna
i 19 § första stycket kunna meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
22 §.
Finnes kvinnas användande i visst
slag av sysselsättning medföra synnerlig
fara för olycksfall eller vara för
kvinna synnerligen ansträngande eller
hälsofarligt eller kunna för kvinna medföra
synnerlig våda i sedligt avseende,
må Konungen föreskriva vissa villkor
för kvinnas användande i sådan sysselsättning
eller förordna, att kvinna ej
må användas däri.
22 §.
Finnes kvinnas .användande i visst
slag av sysselsättning medföra synnerlig
fara för olycksfall eller vara för
kvinna synnerligen ansträngande eller
hälsofarligt, må Konungen föreskriva
vissa villkor för kvinnas användande
i sådan sysselsättning eller förordna,
att kvinna ej må användas däri.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
47
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Om tillsyn å lagens efterlevnad m. m.
23 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag
och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter utövas, under överinseende
och ledning av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, av yrkesinspektionens
befattningshavare samt kommunala
tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare
utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet
av yrkesinspektörer, yrkesinspektör
sassistenter och yrkesunderinspektörer.
För tillsyn å arbete, vartill
kvinnor användas, skall finnas minst
en yrkesinspektris jämte erforderligt
antal yrkesinspektrisassistenter. För
tillsyn å bergverksarbete och därmed
sammanhängande arbete anlitas bergmästare
och gruvingenjörer. Konungen
må därjämte förordna, att tillsynen
å visst slag av verksamhet skall, med
fritagande helt eller delvis av övriga
tillsynsorgan, utövas av specialinspektör.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag
och med stöd av densamma meddelade
föreskrifter utövas, under överinseende
och ledning av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, av yrkesinspektionens
befattningshavare samt kommunala
tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare
utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet
av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter
och yrkesunderinspektörer.
För tillsyn å arbete, vartill
kvinnor användas, skall finnas minst
en yrkesinspektris jämte erforderligt
antal yrkesinspektrisassistenter. För
tillsyn företrädesvis å bergverksarbete
och därmed sammanhängande arbete
anlitas bergmästare och gruvingenjörer.
Konungen må därjämte förordna, att
tillsynen å visst slag av verksamhet
skall, med fritagande helt eller delvis
av övriga tillsynsorgan, utövas av
specialin spektor.
För tillsynstjänsten f allmänhet indelas riket i yrkesinspektionsdistrikt. I
varje distrikt skola finnas, förutom kommunala tillsynsorgan, en yrkesinspektör
samt minst en yrkesinspektörsassistent och en yrkesunderinspektör.
Yrkesinspektörerna äro envar beträffande sitt distrikt ansvariga för tillsynstjänstens
i allmänhet tillbörliga fullgörande. De hava att leda yrkesinspektörsassistenternas
och yrkesunderinspektörernas tjänsteutövning samt
öva inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.
Beträffande yrkesinspektris skola vad hennes tillsyn angår bestämmelserna
rörande yrkesinspektör äga motsvarande tillämpning.
Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning på
de olika tillsynsorganen meddelas av Konungen.
24 §.
De i 23 § omnämnda kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna;
varande dock nämnd berättigad utöva den nämnden åliggande
tillsyn genom en eller flera lämpliga, av nämnden utsedda särskilda personer,
män eller kvinnor. Har nämnd för tillsynens utövande utsett särskild
person, åligger det nämnden att ofördröjligen därom lämna vederbörande
yrkesinspektör underrättelse med angivande av den utsedda personens
namn, yrke och postadress.
48
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
Skulle hälsovårdsnämnd brista i fullgörandet av vad som åligger nämnden
beträffande här ifrågavarande tillsyn och kommer sådant förhållande, genom
anmälan från yrkesinspektör eller på annat sätt, till Konungens befallningskavandes
kännedom, skall Konungens befallningshavande tillhålla nämnden
att vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för åvägabringande av rättelse,
och äger Konungens befallningshavande i fall av behov för nämnda ändamål
förelägga lämpliga vitén. Underlåter nämnden att ställa sig Konungens befallningskavandes
anmaning till efterrättelse, må Konungens befallningshavande,
där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning överflytta tillsynens
utövande å person, som av Konungens befallningshavande för ändamålet
förordnas. För sådan person, vilken är att anse som kommunalt tillsynsorgan
enligt denna lag, äger Konungens befallningshavande i fall av
behov att bestämma gottgörelse att utgå av kommunens medel.
25 §.
Tillsyn skall---tillbörligen iakttages.
Vid utövande---för arbetsgivaren.
Närmare föreskrifter angående sättet för tillsynens utövande meddelas av
Konungen.
28 §.
Yrkesinspektör, yrkesinspektörsassistent eller yrkesunderinspektör må ej
för egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i företag,
varå denna lag äger tillämpning och som drives å ort inom det distrikt, vari
han är anställd, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning.
Yrkesinspektör eller yrkesinspektörsassistent må ej heller eljest på något av
nyss angivna sätt taga befattning med företag, vari bedrives arbete av den
beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses.
Yrkesinspektris eller yrkesinspektrisassistent må ej på något av förenämnda
sätt taga befattning med företag, som är underkastat sådan befattningshavares
tillsyn, ej heller med annat företag, vari bedrives arbete av den
beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses.
Från de i denna paragraf stadgade förbud må yrkesinspektionens chefsmyndighet
för särskilt fall meddela eftergift, där så prövas kunna ske utan
men för tjänsten.
29 §.
De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag,
skola, när helst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare eller hans
ställföreträdare å arbetsstället underrättats örn deras närvaro, äga tillträde till
de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden avse, ävensom rätt att där företaga
undersökningar, vartill dessa tjänsteåligganden kunna giva anledning;
varande arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället pliktig att
därvid tillhandagå med erforderliga upplysningar samt att hålla de i denna
lag föreskrivna böcker och förteckningar tillgängliga.
För bevarande--— yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
49
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
30 §.
Vid arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, eller beträffande
vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skall
finnas en för ändamålet lämplig bok, i vilken vederbörande inspektionsförrättare
vid besök å arbetsstället har att anteckna de anvisningar och råd,
vartill förhållandena å arbetsstället kunnat giva anledning och vilka han anser
böra avfattas skriftligen, eller ock sin avsikt att framdeles meddela
sådana. Alla tjänstemeddelanden, som röra tillämpningen i avseende å arbetsstället
av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och som
icke blivit införda i berörda anteckningsbok, skola biläggas densamma.
Anteckningsbok och — — — och meddelanden.
31 §.
A arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, böra arbetarna
inom sig utse ett eller flera ombud att företräda dem i frågor rörande arbetets
säkerhet eller sundhet. Ombud må ock å annat arbetsställe kunna
av arbetarna utses. Örn valet böra ombuden underrätta arbetsgivaren och
vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.
Arbetsgivare så ock den, som utövar
ledningen av arbetet, bör i frågor rörande
arbetets säkerhet eller sundhet söka
samråd med arbetarnas ombud.
Ombuden, som hava att göra sig noga underrättade örn de beträffande
arbetets säkerhet och sundhet å arbetsstället rådande förhållanden, böra
verka för främjande av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka vinna
arbetarnas medverkan därtill. När ombuden genom klagomål eller eljest erhålla
kännedom örn missförhållande, böra de söka få detsamma avhjälpt
genom hänvändelse till den, som utövar ledningen av arbetet i fråga, eller
till arbetsgivaren eller, där rättelse på sådant sätt ej vinnes, till vederbörande
yrkesinspektör eller bergmästare. Har den, som utövar ledningen av arbete,
eller arbetsgivare från ombud mottagit hänvändelse rörande arbetets säkerhet
eller sundhet, har han att inom skälig tid giva ombudet besked i frågan.
Vid inspektion å arbetsställe, där ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren
i regel träda i förbindelse med ombudet.
Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla
arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt
meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet eller sundhet å arbetsstället.
32 §.
Det åligger arbetsgivare, vilken använder minderårig i arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, att hava den
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 käft. (Nr 24.) r.98 si 4
50
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
minderåriges namn, födelseår oell födelsedag införda i en särskild förteckning
ävensom att vid den minderåriges avgång ur arbetet avföra den minderårige
från förteckningen. Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall
vid förnyat uppläggande av förteckningen iakttagas, att i densamma införas
samtliga minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgivaren
är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår
förteckningen avser.
33 §.
Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, skall inom fjorton
dagar från det han började i arbetet använda dylik arbetskraft därom hos
vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra skriftlig anmälan ävensom
på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han icke.
vidare i arbetet använder någon minderårig. Ager användandet av sådan
arbetskraft rum allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren
därom på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som
innehåller sådan upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande
äga bestånd.
Vid beviljande av eftergift jämlikt 12 § äger yrkesinspektionens chefsmyndighet
tillika, där så prövas skäligt, medgiva befrielse från anmälningsskyldighet,
som ovan stadgats.
34 §.
Intygsböcker, varom i 9 § förmäles
och vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, tillhandahållas
genom pastorsämbetena.
34 §.
Intygsböcker, varom i 10 § förmäles
och vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens
chefsmyndighet, tillhandahållas
genom pastorsämbetena.
Det åligger pastor, hos vilken minderårigs fader, moder eller målsman
eller minderårig, som fyllt sexton år, framställer begäran örn intygsbok, att,
där den minderåriges namn och ålder äro för pastor kända eller behörigen
styrkas, för den minderårige utfärda intygsbok och däruti göra anteckning
örn den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom,
då intygsbok begärts av den minderåriges fader, moder eller målsman, örn
sådan persons namn och hemvist. Har pastor sig bekant, att den minderårige
ännu icke fullgjort sin skolplikt i folkskola eller fortsättnings-, ersättnings-
eller lärlingsskola, gore ock anteckning därom i intygsboken. Ar för
pastor kunnigt eller styrkes för honom, att den minderårige inhämtat den
för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och
färdigheter eller erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan eller ock
att den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings- eller lärlingsskola
eller är i vederbörlig ordning befriad från skyldighet att deltaga i undervisningen
i någon av de skolor, som sist nämnts, skall pastor i boken införa
intyg härom. Har sådant intyg icke kunnat införas vid bokens ut
-
51
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
färdande, skall det sedermera, då den minderårige visar sig därtill berättigad,
på begäran införas av den, som utfärdat boken, eller av annan pastor eller
oek av vederbörande skollärare, ordförande i skolstyrelse eller skolföreståndare.
Enahanda skyldighet att utfärda intygsbok, som här är stadgad för pastor,
åligger i fråga örn minderårig, som avgått från folkskola efter genomgången
lärokurs eller efter det han erhållit behörigt tillstånd att lämna skolan, vederbörande
lärare eller skolstyrelsens ordförande.
I intygsboken skall arbetsgivare, vilken använder den minderårige i arbete
av den beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, anteckna
företagets namn eller firma, dag då den minderårige börjar användas i arbetet,
det slag av sysselsättning, vartill den minderårige användes, den tid
av dygnet, varunder arbetet för den minderårige pågår, ävensom den minderåriges
avgång ur arbetet eller annan förändring i nu angivna avseenden
jämte dag därför.
Ej må intygsbok förses med anteckning eller märke, som kan lämna upplysning
örn den minderårige i annat avseende än här förut omförmälts.
Arbetsgivare är pliktig att, så länge den minderårige kvarstår i arbetet, hava
i förvar den minderåriges intygsbok.
Minderårig, som avgått ur arbetet, är berättigad att återfå sin intygsbok.
Dock må åt minderårig, som ej fyllt sexton år, intygsbok utlämnas allenast
på begäran av den minderåriges fader, moder eller målsman. Arbetsgivare,
som har i förvar intygsbok för minderårig, då denne uppnår aderton år eller
då boken av annan anledning blir obehövlig för den minderårige, skall överlämna
densamma till vederbörande besiktningsläkarq.
Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager vård örn
honom, må intygsbok, ändå att den minderårige ej fyllt sexton år, utfärdas
eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.
35 §.
En gång varje kalenderår skall vid
arbetsställe, där minderåriga användas
i arbete av den beskaffenhet och omfattning,
som i 10 § andra stycket avses,
företagas läkarbesiktning å de
minderåriga till utrönande, huruvida
sysselsättning, vartill minderårig användes,
är för dennes hälsa eller
kroppsutveckling menlig. Dylik besiktning
må jämväl eljest, då Konungens
befallningshavande därom förordnar,
företagas å viss eller vissa av
de minderåriga.
35 §.
En gång varje kalenderår skall vid
arbetsställe, där minderåriga användas
i arbete av den beskaffenhet och omfattning,
som i 10 § andra stycket avses,
företagas läkarbesiktning å de
minderåriga till utrönande, huruvida
sysselsättning, vartill minderårig användes,
är för dennes hälsa eller
kroppsutveckling menlig. Dylik besiktning
må jämväl eljest, då Konunnungens
befallningshavande finner
särskilda skäl föreligga att därom förordna,
, företagas å viss eller vissa av
de minderåriga.
52
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
Det aligger besiktningsläkaren att vid besiktning rörande envar besiktigad
minderårig i dennes intygsbok, med angivande av dagen för besiktningen,
göra anteckning örn den minderåriges hälsotillstånd oell kroppsutveckling.
Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskriva särskilda villkor för den
minderåriges fortsatta användande till viss sysselsättning eller den minderåriges
skiljande därifrån, skall besiktningsläkaren därom göra anteckning
såväl i den minderåriges intygsbok som i den uti 30 § omförmälda anteckningsbok
med angivande, när fråga är örn den minderåriges skiljande från
viss sysselsättning, såvitt möjligt av det slag av sysselsättning, vartill den
minderårige må användas. Arbetsgivare må icke i strid mot sålunda meddelad
föreskrift i arbete använda minderårig, intill dess annorlunda kari
varda äv yrkesinspektionens chefsmyndighet förordnat; ägande arbetsgivaren
påkalla denna myndighets prövning av föreskriftens befogenhet. Ändras
eller upphäves föreskriften, skall anteckning därom genom chefsmyndighetens
försorg göras såväl i den minderåriges intygsbok som i berörda anteckningsbok.
Till förrättande---avgiva yttrande.
Vid beviljande av eftergift jämlikt 12 § må yrkesinspektionens cliefsmyn-,
dighet tillika, där så prövas skäligt, medgiva befrielse från besiktning, varom
ovan stadgats. Användas å ett arbetsställe i regel ej mer än tio minderåriga,
äger chefsmyndigheten jämväl, när skäl därtill äro, på ansökan av arbetsgivaren
förordna, att besiktning må äga rum annorstädes än vid arbetsstället.
36 §.
Vad i---verkställd besiktning.
Det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället föranstalta
därom, att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället
ävensom, såvitt på honom ankommer, att samtliga de vid arbetsstället
till arbete använda minderåriga, å vilka besiktning skall företagas, infinna
sig vid förrättningen.
37 §.
Å arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete av den beskaffenhet
och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, eller beträffande
vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skola på
lämplig plats finnas anslagna:
a) denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg
till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen
av ifrågavarande slag,
b) uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress samt,
därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,
c) uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjar och slutar,
samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
53
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Ä varje arbetsställe, beträffande vilket icke för samtliga arbetare undantag
från vad i 5 § 1) stadgas är gällande, skall på lämplig plats finnas anslagen
uppgift angående tiden för veckovila för arbetarna, eller, där tiden
icke är densamma för alla arbetare eller grupper av dem, för envar grupp
eller arbetare. Innehåller arbetstidsschema, varom i lagen den 16 maj 1930
(nr 138) angående arbetstidens begränsning är stadgat, uppgift i nu nämnda
hänseenden, vare särskilt anslag icke av nöden.
Har yrkesinspektör tillställt arbetsgivare anslag med uppgift å det högsta
antal arbetare, som må sysselsättas i viss arbetslokal, med begäran om anslagets
uppsättande i arbetslokalen, skall detsamma finnas uppsatt å lämplig
plats inom lokalen.
38 §.
1 mom. På framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där så
eljest prövas nödigt äger yrkesinspektionens chefsmyndighet förbjuda arbetsgivare,
sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst
arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel
eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av chefsmyndigheten vid
förbudets meddelande angivet villkor i något avseende, varom förmäles i 4 §,
5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Kungl. Majit med stöd av 7 § 1 mom.
utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller som eljest, utan
att hänföra sig till 5 § i)—m), inbegripes under 3 §. Är synnerlig fara för
handen, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela
dylikt förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess
annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens
försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till
säkerställande av förbudets upprätthållande.
Är fråga örn åtgärd beträffande arbetslokal, som arbetsgivaren fått till
sig upplåten, bör jämväl upplåtaren höras. Chefsmyndigheten äger att meddela
förbud mot upplåtande av lokalen till arbetslokal eller lokal för visst
arbete utan att med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.
2 mom. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter framställning av
yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter något
av vad i 5 § i)—m) stadgas, äger chefsmyndigheten, efter arbetsgivarens hörande
och, där så finnes lämpligt, samråd med arbetsrådet, meddela honom nödiga
föreskrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.
39 §.
Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig åsidosätta
vad i 13 § stadgas, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet, på framställning
av yrkesinspektör eller bergmästare eller där förhållandet eljest kommer till
chefsmyndighetens kännedom, att efter arbetsgivarens hörande föreskriva vissa
villkor för minderårigs användande uti ifrågavarande arbete eller förordna,
att minderårig ej vidare må användas däri.
54
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
. 40 §.
På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter rörande
läkarundersökning, som förutsättes i 10 §, ock läkarbesiktning, varom stadgas
i 35 §, än även att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning,
där den förrättas av läkare, anställd i statens eller kommuns tjänst,
som för dylik läkarbesiktning; skolande i avseende å det senare slaget av förrättning
gottgörelsen, i vad den avser resekostnad, bestridas av statsmedel
men i övrigt av arbetsgivaren.
Det ankommer — — — enligt 34 §.
41 §•
Konungen må i fall, som avses i 15 §, föreskriva, att vad i 33, 35 ock
36 §§ stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga tillämpning jämväl
beträffande minderårig, som användes till annat arbete än i sistnämnda tre
§§ avses.
Ansvarsbestämmelser.
42 §.
Bryter arbetsgivare mot bestämmelse
i 9 § första stycket, 10 § första
stycket, 11, 14 eller 16 §, 17 § första
stycket eller 19 §, 14 ock 19 §§ dock
icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet,
eller mot föreskrift,
som meddelats med stöd av 35 §, 38 §
2 mom. eller 39 §, straffes med böter
från ock med tio till ock med ettusen
kronor. Har förseelsen bestått i eller
eljest avsett minderårigs användande
till arbete ock skett med den minderåriges
faders eller målsmans vetskap
ock vilja, vare jämväl fadern eller målsmannen
förfallen till böter från ock
med fem till ock med femtio kronor.
Den, som--—--—--
42 §.
Bryter arbetsgivare mot bestämmelse
i 9, 11, 14 eller 16 §, 17 § första
stycket eller 19 §, 14 ock 19 §§ dock
icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet,
eller mot föreskrift,
som meddelats med stöd av 35 §, 38 §
2 mom. eller 39 §, straffes med böter
från ock med tio till ock med ettusen
kronor. Har förseelsen bestått i eller
eljest avsett minderårigs användande
till arbete ock skett med den minderåriges
faders eller målsmans vetskap
ock vilja, vare jämväl fadern aller
målsmannen förfallen till böter från och
med fem till och med femtio kronor.
— — sådan förseelse.
43 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgas
i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter
han att ställa sig till efterrättelse
vad i 9 § andra stycket, 10 §
andra stycket, 30, 32 eller 34 §, 36 §
andra stycket eller 37 § föreskrives,
straffes med böter från ock med fem
till ock med femhundra kronor.
Lag samma-------
43 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra
anmälningsskyldighet, varom stadgas
i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter
han att ställa sig till efterrättelse
vad i 10, 30, 32 eller 34 §, 36 §
andra stycket eller 37 § föreskrives,
straffes med böter från ock med fem
till ock med femhundra kronor.
- — stycket föreskrives.
55
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Maj.ts förslag.) _ (Utskottets förslag.)
44 §.
Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning i anmälan enligt
14, 19, 20 eller 33 § eller i förteckning, som föreskrives i 32 §, eller i intygs,
bok för minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
45 §.
Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats
med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffes med böter från och
med tio till och med ettusen kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes,
där upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av 38 § 1 mom.
andra stycket.
Den, som--— sådan förseelse.
Allmänna bestämmelser.
52 §.
Vid meddelande av föreskrift med stöd av t § 1 eller 2 mom. eller 15, 22
eller 41 § må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften;
dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till ettusen kronors böter
eller fängelse i sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.
Genom denna lag upphäves lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående
förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.
Däremot skall denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser, som
eljest i lag eller författning finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts
genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelse i stället tillämpas.
Eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med denna lags ikraftträdande
skall upphöra att gälla, skall fortfarande äga giltighet, till dess
den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan begränsning
till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla den.
Såvitt vid tiden för lagens ikraftträdande veckovis, som i 5 § 1) avses,
icke tillämpas för visst slag av sysselsättning eller å visst arbetsställe, skall
skyldighet, som där stadgas, icke gälla. Dock bör sådan ledighet beredas
arbetarna, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet
skäligen kan anses kräva avvikelse, och skall vad i 38 § 2 mom. är stadgat
äga motsvarande tillämpning. Angående de fall, där undantag efter vad nu
56
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.
(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)
är sagt äger rum från vad i 5 § 1) stadgas om veckovis, bör av arbetsgivaren
underrättelse meddelas yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Yad i 9, 10 och 11 §§ stadgas angående
viss ålder för minderårig skall
icke utgöra hinder för minderårigs
fortsatta användande till arbete, vartill
den minderårige användes vid tiden
för lagens ikraftträdande.
Stadgandena i 9 § andra stycket
skola ej äga tillämpning i avseende
å minderårig, som vid tiden för lagens
ikraftträdande redan användes till arbete,
för vilket enligt äldre lag intygsbok
ej erfordrats, men åligger det arbetsgivare
att senast tre månader efter
nämnda tid vara försedd med föreskriven
intygsbok för den minderårige.
Ändå att sådant fall är för
handen, som i 10 § andra stycket avses,
erfordras ej, att den minderåriges
intygsbok då innehåller läkarintyg,
som där sägs. I fall, varom här är
fråga, vare pastor samt vederbörande
lärare eller ordförande i skolstyrelse
pliktiga utfärda intygsbok jämväl på
begäran av arbetsgivaren.
Yad i 9 § stadgas angående viss
ålder för minderårig skall icke utgöra
hinder för minderårigs fortsatta an-''
vändande till arbete, vartill den minderårige
användes vid tiden för lagens
ikraftträdande.
Stadgandena i 10 § färsta stycket
skola ej äga tillämpning i avseende
å minderårig, som vid tiden för lagens
ikraftträdande redan användes till arbete,
för vilket enligt äldre lag intygsbok
ej erfordrats, men åligger det arbetsgivare
att senast tre månader efter
nämnda tid vara försedd med föreskriven
intygsbok för den minderårige.
Ändå att sådant fall är för
handen, som i 10 § andra stycket avses,
erfordras ej, att den minderåriges
intygsbok då innehåller läkarintyg,
som där sägs. I fall, varom här är
fråga, vare pastor saint vederbörande
lärare eller ordförande i skolstyrelse
pliktiga utfärda intygsbok jämväl på
begäran av arbetsgivaren.
Utan hinder av vad i 34 § är stadgat skall intygsbok för minderårig, som
vid tiden för lagens ikraftträdande fyllt femton men ej sexton år, utfärdas
eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.
Är vid denna lags ikraftträdande ärende, som i 38 eller 39 § äldre lydelsen
avses, föremål för Konungens befallningshavandes handläggning, skall ärendet
av Konungens befallningshavande slutligen prövas.
Bryter arbetsgivare mot förbud eller föreskrift, som jämlikt 38 eller 39 §
äldre lydelsen meddelats av Konungens befallningshavande, skall, örn sådan
förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 42 eller 45 § nya
lydelsen är stadgat äga tillämpning.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående hehovet
av obligatorisk, periodvis förnyad läkarundersökning för arbetare
inom industrier och arbetsföretag, i vilka arbetet är förenat med
stor fara för arbetarnas hälsa, samt örn sättet för bestridande av
de med sådan läkarundersökning förenade kostnaderna, ävensom
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 57
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
föranleda;
C) att motionerna II: 351 och II: 352 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt;
II) att motionerna I: 205 och II: 349, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd;
E) att motionen I: 206, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd;
F) att motionen I: 176 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda; samt
G) att motionen II: 350 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 april 1931.
På andra lagutskottets vägnar:
Iv. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Sigfrid Hansson, voll
Geijer*, Hagman, fröken Hesselgren, samt herrar P. Sandström och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Andersson
i Rasjön, Johanson i Stockholm*, Johanson i Hallagården, Aronson och Sandström
i Nyland.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Westman, von Sydow, von Geijer, Johanson i Hallagården och
Sandström i Nyland, vilka ansett, att utskottet beträffande § 5 punkt 1) bort
förorda Kungl. Maj:ts förslag;
2) av herrar von Sydow, von Geijer och Sandström i Nyland, vilka ansett,
att andra stycket i 31 § av utskottets förslag bort utgå;
3) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Olof Carlsson, Magnusson i Kalmar,
Hage och Johanson i Stockholm, vilka anfört:
Två decennier lia snart förflutit sedan nu gällande arbetareskyddslag Allmän
trädde i kraft. Under denna tid har utvecklingen på det sociala och indu- motivering,
striella området nödvändiggjort ändringar i lagen, och sådana ha också vidtagits
vid olika tillfällen. Men dessa partiella reformer lia icke varit tillfyllest.
Behovet av en mera genomgripande revision har gjort sig allt
58 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)
starkare gällande, och det har därför funnits anledning till missnöje med
den långsamhet, varmed detta ärende behandlats. Det är nu åtta år sedan
Kungl. Maj:t anbefallde socialstyrelsen att utarbeta ett förslag till av det
internationella socialpolitiska samarbetet aktualiserade och av vunna erfarenheter
betingade ändringar i lagen. Det är ungefär fem år sedan socialstyrelsen
avlämnade sitt betänkande i ärendet. Då nu äntligen propositionen
förelagts riksdagen, borde den, enligt vår mening, ha erbjudit en mera omfattande
revision än den föreslagna.
I motionerna I: 205 och II: 349 lia de flesta kraven på en mera effektiv
skyddslagstiftning upptagits, vilka framförts i socialstyrelsens betänkande men
icke vunnit genklang i Kungl. Majits proposition. Utskottet har beaktat
några av dem. Andra, enligt vår mening, synnerligen betydelsefulla och med
hänsyn till såväl arbetareskyddet i vårt land som utvecklingen av den internationella
sociallagstiftningen i hög grad beaktansvärda krav har utskottet
däremot i likhet med Kungl. Majit icke godtagit. Ja, utskottet har tyvärr i
ett avseende icke ens velat gå med på Kungl. Majits av en långt driven
försiktighet och moderation präglade förslag. Ifråga örn minderårigas användande
till arbete har utskottet sålunda föreslagit en bestämmelse, som
måste betraktas såsom ett uttryck för en oförklarlig önskan att förfuska en i
och för sig långt ifrån tillfredsställande reform beträffande den gren av vår
sociala lagstiftning, som avser att bereda skydd åt dem, vilka äro hänvisade
att söka sitt livsuppehälle, där arbetet ofta är förenat med stor risk för liv
och hälsa.
Övertygade örn att den sociala och industriella utvecklingen kräver en
grundligare revision av arbetareskyddslagen än den som föreslagits av Kungl.
Majit och utskottet ha vi reserverat oss till förmån för vissa av de längre
gående yrkandena i motionerna nr I: 205 och lii 349, vilka icke upptagits i
utskottets utlåtande.
Enär utskottet icke velat tillstyrka motionärernas hemställan örn en ny,
fullständig lag i stället för en lag angående ändring i vissa delar av den nu
gällande, och då på grund därav det icke heller torde finnas utsikt till att
erhålla riksdagens medverkan i detta avseende, anse vi oss icke böra i reservationen
upptaga alla de ändringsyrkanden av huvudsakligen formell natur,
som förekomma i motionerna. Yi taga emellertid fasta på utskottets uttalande,
att lagen i dess helhet med de ändringar, som nu kunna komma att
beslutas, bör återgivas i Svensk författningssamling på samma sätt som skett
i vissa andra fall, t. ex. med vallagen och stämpelförordningen.
Yad då först angår lagens tillämpningsområde (1 §) anse vi, att detta bör
utsträckas till att även omfatta jordbruket och dess binäringar, oavsett om
maskinella anordningar etc. användas eller icke; nu gällande lag äger som bekant
tillämpning på detta arbetsområde endast i den mån sådana hjälpmedel
tagits i bruk. Någon rimlig anledning att icke låta arbetareskyddslagens
föreskrifter i tillämpliga delar gälla för hela den svenska arbetsmarknaden
finnes icke. De inom jordbruket och dess binäringar sysselsatta löntagarna
Special
motivering.
1 §■
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.) 59
böra lia samina rätt till skydd mot olycksfall oell ohälsa i arbetet som andra
arbetare oell anställda. Att behov av en lagstadgad ordning i detta hänseende
förefinnes lärer icke kunna bestridas, och det torde icke heller vara
förenat med ekonomiska eller andra svårigheter att genomföra en sådan.
Lagen örn försäkring för olycksfall i arbete äger tillämpning även inom jordbruket
och dess binäringar, och konsekvensen härav bjuder onekligen, att
den lagstiftning, som avser att förebygga olycksfall, gives samma tillämpningsområde.
De i propositionen och utskottets utlåtande anförda skälen mot en sådan
utvidgning väga icke tungt, och motionärerna ha säkerligen tolkat departementschefens
betänkligheter riktigt, när de göra gällande, att dessa »torde
härleda sig mera ur en i och för sig förklarlig ängslan att under nu rådande
för jordbrukets ekonomi bekymmersamma förhållanden irritera jordbrukets
arbetsgivare än ur en på fakta grundad övertygelse, att lagen skulle komma
att vålla jordbruket några svårigheter av ekonomisk art». Mot dessa psykologiskt-politiska
skäl kunna emellertid ställas minst lika starka humanitära
och människoekonomiska, och dessa tala enligt vår mening för ett bifall till
det i ovannämnda motioner framförda yrkandet. Då vi nu upptaga detsamma,
vilja vi erinra örn att det i huvudsak återfinnes i socialstyrelsens förslag och
att de i förslaget inrymda bestämmelserna angående raster, nattvila, veckovila
samt minderårigas och kvinnors användande till arbete icke skulle äga
tillämpning inom jordbruket eller till detsamma hörande binäringar.
Beträffande 3 § hemställa vi örn bifall till den i motionerna I: 205 och § s.
II: 349 föreslagna formuleringen, som innebär att arbetsgivarna skulle vara
pliktiga att iakttaga allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden,
varunder det bedrives, skäligen kan anses vara av nöden för att skydda hos
dem sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Det förtydligande,
som här föreslagits, har visat sig vara nödvändigt, ty bristen i
nu gällande lag på uttrycklig föreskrift av ovan angivna innehåll har, framhåller
socialstyrelsen, i vissa fall medfört svårigheter vid lagens tillämpning.
Vi anse för övrigt, att kravet på arbetarnas ansvar härutinnan bör skärpas
i analogi med arbetsgivarnas och hemställa därför, att paragrafens sista
stycke måtte erhålla följande av socialstyrelsen föreslagna lydelse: »Arbetarna
äro pliktiga iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt låta sig angeläget
vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande av
olycksfall och ohälsa i arbetet.»
Ifråga örn 4 § förena vi oss med utskottets majoritet, som i vissa punkter 4 och 5 §§.
tillstyrkt motionärernas förslag. Detsamma gäller 5 § utom beträffande
punkt m), vari stadgandet om semester upptagits. Härvidlag tillstyrka vi motionärernas
yrkande, att den lagstadgade ledigheten bör avse minst en vecka.
Självklart måste arbetarna under denna ledighet vara tillförsäkrade lön, ty i
annat fall skulle ledigheten icke få karaktären av semester i detta begrepps
allmänt vedertagna bemärkelse. Att i lagtexten intaga föreskrift angående
lön under semestern skulle måhända, såsom utskottet framhållit, innebära
60 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)
en inskränkning i lagen av begreppet semester till att avse ledighet utan
avlöning, vilket naturligtvis motionärerna icke menat, varför vi i vårt förslag
icke medtagit det i motionerna använda uttrycket »med i skälig mån bibehållen
avlöning».
9—12 §§. Såsom i det föregående anmärkts har utskottet hemställt örn vissa änd
ringar
i de av Kungl. Maj:t föreslagna föreskrifterna rörande minderårigas
användande i arbete. Ändringen avser åldersgränsen för manliga minderåriga
inom industri och hantverk, beträffande vilken Kungl. Majit föreslagit en
höjning till 14 år (10 §). Enligt utskottets förslag skulle trettonårsgränsen
gälla för denna kategori av minderåriga. Med hänsyn till de risker för
olycksfall och ohälsa, som äro förenade med arbete inom industri och hantverk
samt i betraktande av att trettonåringarna i regel icke slutat sin skolgång,
anse vi Kungl. Majits förslag vara välbetänkt och starkt motiverat.
Att motsätta sig den föreslagna höjningen av åldersgränsen till 14 år finnes
så mycket mindre anledning till, eftersom det i den kungl, propositionen
gives möjlighet till dispens (12 §) i vissa fall, som gör det möjligt att taga
hänsyn till berättigade önskemål att bereda trettonåringar lämplig sysselsättning.
Tyvärr står emellertid det av Kungl. Majit föreslagna och av utskottet
med viss modifikation förordade dispensförfarandet i strid mot den
i Washington 1919 av internationella arbetskonferensen antagna konventionen
angående fastställande av minimiålder för barns användande till industriellt
arbete. Då det emellertid måste tillmätas stor betydelse att vår lagstiftning
åtminstone ifråga om åldersgränsen bringas i överensstämmelse
med denna konventions grundläggande principer, anse vi oss böra — ehuru
vårt lands förpliktelser mot konventionen icke längre borde åsidosättas —
nu förorda bifall till de i Kungl. Majits förslag intagna bestämmelserna i
12 § med den av utskottet föreslagna ändringen.
Den av Kungl. Majit föreslagna men i utskottets förslag icke medtagna
bestämmelsen, att minderårig under sexton år icke må användas till arbete
under jord i stenbrott eller gruva (11 §), tillstyrka vi. Det är uppenbart,
att Kungl. Majit härvidlag haft synnerligen goda skäl för sitt förslag.
11 §. Yad angår de i Kungl. Majits förslag 14 § 3 mom. andra stycket inrymda
undantagsbestämmelserna anse vi däremot i likhet med motionärerna, att
de böra såväl med hänsyn till de minderåriga som till den av den internationella
arbetsorganisationen upprättade konventionen angående barns nattarbete
inom industrien icke medtagas i lagen.
19 §. I fråga örn föreskrifterna rörande kvinnors användande i arbete yrka vi
i likhet med motionärerna, att de i 19 § i Kungl. Majits förslag upptagna
bestämmelserna örn kvinnors nattvila, som endast skulle äga tillämpning å
företag, vilka i regel använda minst tio arbetare, måtte utsträckas att avse
allt industriellt arbete. Härigenom skulle överensstämmelse med Washingtonkonventionen
1919 angående kvinnors nattarbete ernås. Eörenämnda
begränsning är i hög grad godtycklig och föga överensstämmande med den
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.) 61
moderna arbetareskyddslagstiftningens idé oell principer och bör endast av
den anledningen icke förekomma i den svenska lagstiftningen.
I detta sammanhang förorda vi bifall till motionärernas hemställan örn
skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn åtgärder i syfte att bringa den
svenska lagen i sådan överensstämmelse med den i Washington år 1919
beslutade konventionen angående kvinnors användande till arbete före och
efter barnsbörd, att denna konvention måtte snarast kunna ratificeras för
Sveriges vidkommande.
Med stöd av det nu anförda hemställa vi alltså,
A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 40 samt motionerna I: 205 och II: 349 måtte för sin
del antaga följande
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912
(nr 206) om arbetarskydd.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 4, 5, 7, 9—25, 28—45 och
52 §§ lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd skola, 1, 4, 5,
25, 29, 30, 35, 36, 40, 42, 43 och 45 §§ i nedan angivna delar,
erhålla följande ändrade lydelse samt att den i lagen örn arbetarskydd
förekommande underrubriken med lydelse »Särskilda
föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete» skall
hava sin plats närmast före 16 §.
Lagens tillämpningsområde.
1 §•
Denna lag — — — sätt användes.
Från lagens —--eller icke.
Å arbete inom jordbruket eller till detsamma hörande binäring,
vilken icke bedrives såsom självständigt företag, skola
bestämmelserna i 5 § i)—1) samt de särskilda bestämmelserna
rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete icke
äga tillämpning.
Föreskrifter till förekommande av olycksfall oell
ohälsa i arbete.
3 §■
Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som med hänsyn till
arbetets natur och de förhållanden, varunder detsamma be
-
Skrlvelse
förslag:.
62
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)
drives, skäligen kan anses av nöden för att skydda hos honom
sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.
Arbetarna äro pliktiga iakttaga tillbörlig försiktighet och
jämväl i övrigt låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer,
medverka till förekommande av olycksfall och ohälsa
i arbetet.
4§-
(Lika med utskottets förslag.)
&§■
(a)—1) lika med utskottets förslag.)
m) Ät arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till
arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget
någon längre tid, bör, i allmänhet under den varmare
årstiden, beredas semesterledighet under minst en vecka.
7 §•
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande
i arbete.
9-11 §§•
(Lika med Kungl. Marits förslag.)
12 §.
(Lika med utskottets förslag.)
13 §.
(Lika med Kungl. Maj.ts och utskottets förslag.)
14 §.
(1 morn. och 2 mom. lika med Kungl. Maj:ts förslag.)
3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten
ledighet från arbetet under minst elva timmar varje
dygn, och skall i denna ledighet ingå tiden mellan klockan 10
e. m. och klockan 5 f. m.
15 §.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)
63
Särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete.
IG §•
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
17 §•
(Taka med Kungl. Maj:ts förslag.)
18 §.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
19 §.
Kvinna, som användes till industriellt arbete, skall för nattvila
beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva
timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan
klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.
Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra
stycket nämnts, må kvinna utan hinder av vad i första stycket
härovan stadgats användas till arbete i den mån så är nödigt.
Örn arbete utöver den i samma stycke föreskrivna begränsningen
samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger
det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början
göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Arbetet
må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Över sådan ansökan skall
beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller ansökan må
anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna
posten.
20 och 21 §§.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
22 §.
(Lika med utskottets förslag.)
Olli tillsyn å lagens efterlevnnd lii. in.
23 §.
(Lika med utskottets förslag.)
24, 25, 28, 29 och 30 §§.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
64
Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)
31 §.
(Lika med utskottets förslag.)
32 och 33 §§.
(Lika med Kungl. Maj:ts oell utskottets förslag.
34 §.
(Lika med Kungl. Maj:ts förslag.)
35 §.
(Lika med utskottets förslag.)
36-41 §§.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
Ansvarsbestämmelser.
42 och 43 §§.
(Lika med Kungl. Maj:ts förslag.)
44 och 45 §§.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
Allmänna bestämmelser.
52 §.
(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna.
(Lika med Kungl. Maj:ts förslag).
B) (Lika med utskottets förslag);
C) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Majit ville snarast möjligt för riksdagen framlägga
förslag till sådana ändringar i de särskilda föreskrifterna rörande
kvinnors användande i arbete, att den av internationella
arbetsorganisationen upprättade konventionen angående kvinnors
användande i arbete före och efter barnsbörd kan ratificeras
för Sveriges vidkommande;
D) att motionerna I: 205, II: 349, II: 351 och II: 352 måtte
anses besvarade genom vad ovan hemställts;
E) att motionen I: 206, i den mån den icke kan anses be
-
Ändra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.) 65
svarad genom vad ovan hemställts, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd;
F) att motionen I: 176 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda; samt
G) att motionen II: 350 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
4) av fröken Hesselgren, som anslutit sig:
beträffande 3 § och 5 § punkt m (semester) till den av herr
Sigfrid Hansson m. fl. avgivna reservationen; samt
ifråga örn 9—11 §§, 14 §, 17 §,34 §, 42 §, 43 § samt ikraftträdelse-
och övergångsbestämmelserna till Kungl. Maj:ts förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 käft. (Nr 24.) 598 st 5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:238 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 s. 1 i texten