Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med. förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

1931-04-17 · 65 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 65 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med. förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition

med. förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 januari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 40,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 örn arbetarskydd.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

följande med anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner nämligen:
inom

första kammaren:

nr 205 av herr Sigfrid Hansson m. fl.,

nr 206 av herr Lindhagen samt

inom andra kammaren:

nr 349 av herr Sävström m. fl.,

nr 350 av herr Olsson i Mellerud

nr 351 av herr Sandström i Nyland och

nr 352 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.

Därjämte har utskottet i samband med propositionen till behandling föreliaft

en av herr Lindhagen i första kammaren väckt motion nr 176.

I de likalydande motionerna 1: 205 och II: 349 har hemställts, att riksdagen

måtte

l:o antaga följande förslag till

Motionerna

1:305 och

II: 349.

Lag om arbetarskydd.1

Bestämmelser rörande lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare

användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare

på sådant sätt användes.

1 Kursiveringarna i lagtexten utmärka dess avvikelser från gällande lag och således

ej från propositionen. I åtskilliga avseenden överensstämma motionerna med propositionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Nr 24.) 598 si 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj, samt

c) arbete, som är att hänföra till skeppstjänst, evad arbetet utföres ombord

eller icke.

Å arbete inom, jordbruket eller till detsamma hörande binäring, vilken icke

bedrives såsom självständigt företag, skola bestämmelserna i 5 § i)—l) samt

de särskilda bestämmelserna rörande minderårigas och kvinnors användande

till arbete icke äga tillämpning.

2 §.

I denna lag förstås med arbetare envar, som utför arbete för annans räkning

utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig företagare,

och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres av sådan arbetare,

utan att mellan dem står någon tredje person, vilken såsom självständig

företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Bestämmelser till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete.

3 §.

Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som med hänsyn till arbetets natur

och de förhållanden, varunder detsamma bedrives, skäligen kan anses av nöden

för att skydda hos honom sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i

arbetet.

Arbetarna äro pliktiga iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt

låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande

av olycksfall och ohälsa i arbetet.

4 §.

Till förekommande av olycksfall i arbetet skall av arbetsgivare särskilt iakttagas:
a)

Å ställen, där arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom fall eller

genom nedstörtande föremål, skola, i den mån arbetets natur sådant medgiver,

nödiga skyddsinrättningar anordnas, såsom att golvöppningar, ställningar, gallerier,

hissar och dylikt förses med betryggande hägnad samt att ledstänger

anbringas i trappor.

b) Hissar, kranar, hängbanor och andra därmed jämförliga transportanordningar

skola underkastas besiktning och provning på sätt, som kan anses betryggande;

och skall å dem finnas på lämpligt ställe tydligt angiven den bärighet

i vikt, varför de vid senaste besiktning godkänts, jämte dagen för denna

besiktning ävensom, då de äro avsedda för persontrafik, det antal personer, som

utan fara kan på en gång begagna dem.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 3

c) Ställningar, stegar och dylikt skola med hänsyn till material, konstruktion

och utförande erbjuda betryggande säkerhet.

d) Kar, bassänger och andra öppna kärl, vilka med hänsyn till läge och innehåll

eller djup medföra fara, skola, där så lämpligen kan ske, vara behörigen

kringgärdade.

e) För arbetarnas räddande vid eldsvåda skola sådana åtgärder träffas, som

med hänsyn till arbetets natur, arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet samt

arbetarnas antal kunna anses tillfyllestgörande, såsom anordnande av verksamt

brandalarm, tillfredsställande utrymningsvägar, lätt tillgängliga och lätt öppnade

utgångar och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra trappor och dylikt.

f) Gångar i arbetslokaler skola vara så breda och höga, att arbetarna icke

utsättas för att skadas av i gång varande maskinella anordningar. Golv i arbetslokal

skall, särskilt i närheten av farliga maskiner och å andra farliga platser,

hållas i sådant skick, att arbetarna ej utsättas för att snava eller halka.

g) Motorer, maskiner, transmissioner och andra mekaniska hjälpmedel, vilkas

rörliga delar medföra fara för arbetarna, skola kringgärdas eller eljest så

anordnas, att den med dem förbundna faran såvitt möjligt undanröjes.

h) Elektriska maskiner, apparater och ledningar skola vara så anordnade,

att arbetarna icke utsättas för fara att skadas genom elektrisk ström.

i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjort sätt

tillkännagivas i varje arbetslokal, dit drivkraft förmedelst transmissionen överföres.

Är transmission, som kan medföra fara, ej på betryggande sätt inskyddad,

skola tillfredsställande anordningar finnas vidtagna inom arbetslokalen

till skyndsamt stannande av densamma.

k) Arbetsmaskin, som medför fara för arbetarna, skall såvitt möjligt vara

försedd med inrättning ej mindre för dess hastiga stannande än även till förhindrande

av oavsiktlig igångsättning.

Svänghjul, remskivor och andra roterande maskindelar må icke givas annan

belastning eller större hastighet, än att de därvid erbjuda tillfredsställande

säkerhet.

l) För till- och frånslagning av transmissionsrem eller -lina skall, där sådan

åtgärd är förenad med fara, finnas ändamålsenlig anordning.

m) Därest maskin eller transmission måste rengöras eller smörjas, medan den

är i gång, skola, där så är möjligt, åtgärder vara vidtagna till förekommande

av olycksfall.

n) Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl under tryck, som genom explosion

kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn till material, konstruktion och

utrustning erbjuda betryggande säkerhet och för den skull underkastas besiktning

och provning på sätt, som för utrönande av dess säkerhet i berörda avseenden

kan anses tillfyllestgörande.

o) Vid arbete, däri arbetarna äro utsatta för fara att skadas genom explosiva,

eldfarliga, giftiga eller frätande ämnen, skola sådana åtgärder vara vidtagna, att

denna fara i möjligaste mån undanröjes.

p) Tillfredsställande belysning skall finnas anordnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

q) Vid förflyttning av tunga föremål skall tillses, att arbetet ordnas oell

ledes på betryggande sätt samt att för arbetet använda redskap erbjuda tillräcklig

säkerhet.

r) Till arbete, där bristande kunskap eller färdighet måste anses medföra

fara för olycksfall, må arbetare, som saknar nödig kompetens, icke användas,

med mindre honom lämnas erforderlig undervisning och ledning.

5 §.

Till förekommande av ohälsa i följd av arbetet skall av arbetsgivare särskilt

iakttagas:

a) I sluten arbetslokal må icke sysselsättas flera personer, ån att på envar

av dem kommer tillräckligt luftutrymme, i regel ej understigande tio kubikmeter.

Sådan lokal skall vara försedd med erforderlig, lämpligt anordnad

luftväxling.

Vid arbete under jord skall, där luften är utsatt för att förskämmas, erforderlig

luftväxling finnas anordnad.

b) Arbetet skall äga rum vid tillräcklig och tjänlig belysning samt så lämplig

värme- och fuktighets grad, som arbetets natur och platsen för detsamma

skäligen medgiva.

c) Verksamma anordningar skola, i den mån arbetets natur det medgiver,

vidtagas för att hindra damm, gaser, rök eller ångor att i arbetslokal spridas i

en för arbetarnas hälsa skadlig mängd.

d) Förbränningsmotor, gasgenerator eller till sådan hörande reningsapparat

må icke uppställas i arbetslokal, med mindre lokalen är så stor och luftig eller

motorn, generatorn eller reningsapparaten så väl inbyggd, att besvärande ansamling

av gas ej genom dess användande kan uppkomma i lokalen.

e) Tiden för arbetares användande till särskilt hälsofarlig sysselsättning

skall tillbörligen inskränkas.

f) Renlighet skall iakttagas med hänsyn såväl till arbetslokaler som till maskiner

och redskap. Dammspridande sopning skall såvitt möjligt undvikas i

arbetslokal, där arbetet pågår. I arbetslokal bör finnas nödigt antal spottkärl

av lämplig beskaffenhet.

g) Sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på mer stadigvarande

sätt ett större antal arbetare, skola dessa på sätt, som kan anses tillfredsställande

med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets natur, å eller invid

arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten samt avträden ävensom

lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning av kläder;

därjämte bör åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten av arbetsstället,

därstädes beredas tillgång till lämplig plats för intagande av måltider

samt lägenhet att värma medförd mat.

h) Till lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsiall skola

finnas vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med hänsyn

till arbetets natur och de förhållanden, varunder detsamma bedrives.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

i) Arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller flera

lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.

k) Åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan

omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet

för nattvila.

l) För varje period av sju dagar skola arbetarna åtnjuta sammanhängande

ledighet av minst tjugufyra timmars varaktighet. Sådan veckovila bör såvitt

möjligt förläggas till söndag och till samma tider för alla vid ett arbetsställe

anställda.

Från vad sålunda stadgats må yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter

hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva

undantag för visst slag av sysselsättning eller visst arbetsställe.

Därest inskränkning göres i den i första stycket avsedda veckovilan, bör

motsvarande frihet från arbete såvitt möjligt beredas.

m) Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt

och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i

allmänhet under den varmare årstiden, beredas ledighet (semester) under minst

en vecka med i skälig män bibehållen avlöning.

6 §.

Där så finnes nödigt, skola i arbetslokal eller å annan lämplig plats anslås

föreskrifter om vad arbetarna böra iakttaga för att undvika olycksfall och

ohälsa i arbetet. Vederbörande yrkesinspektör är pliktig att på framställning

av arbetsgivare granska förslag till dylika föreskrifter.

7 §•

1 mom. Finnes för tillämpning av 3 § i avseende å visst slag av sysselsättning

eller användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal behov

av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§ stadgas, ma Konungen utfärda

sådana föreskrifter.

2 mom. Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 1 moni., förbud

mot användande av visst slag av maskin eller redskap eller del därav eller mot

dess användande med eller utan viss anordning, äger Konungen jämväl föreskriva.

att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må till annan

överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre det kan antagas för visst,

antingen att sådan åtgärd skall vidtagas med föremålet, att det därefter ej

vidare är inbegripet under förbudet, eller att föremålet uteslutande skall komma

till användning, som ej med förbudet avses.

3 mom. Bedrives i visst fall arbete, som icke enligt 1 § är underkastat denna

lag och ej heller är att hänföra till skeppstjära, under sådana förhållanden, att

därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för allvarlig fara till liv

eller hälsa, må Konungen förordna, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma

olycksfall och ohälsa, skall i nödig omfattning tillämpas å arbetet, ävensom

meddela de föreskrifter, som kunna erfordras, då i sådant fall arbetare icke användes

till arbete för arbetsgivares räkning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Särskilda bestämmelser rörande minderårigas användande till arbete.

8 §.

Med minderårig förstås i denna lag den, som är under aderton år, och med

arbetstid den tid, varunder arbetet pågår, raster icke inbegripna.

9 §.

Minderårig ma icke användas till arbete, förrän den minderårige fyllt

tretton år och, där fråga ej är örn arbete allenast under ferietid, inhämtat

den för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och

färdigheter eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.

Ej heller må minderårig användas till arbete, utan att till arbetsgivaren

avlämnats intygsbok för den minderårige, utfärdad på sätt i 34 § föreskrives

och innehållande:

a) uppgift örn den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag,

samt, där fråga ej är om arbete allenast under ferietid,

b) intyg, att den minderårige inhämtat den lärokurs eller de kunskaper och

färdigheter, som i första stycket sagts, eller erhållit där angivet tillstånd, och

c) anteckning, huruvida den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings-

eller lärlingsskola, da skolplikt beträffande lärlingsskola åligger den

minderårige, eller är i behörig ordning befriad från skyldighet att deltaga i

undervisning, som här nämnts.

10 §.

Till bergverks-, bruks-, fabriks-, hantverks- eller annat industriellt arbete

eller byggnadsarbete, ändå att det ej är att hänföra till industriellt arbete, eller

arbete med transport av personer eller gods må icke användas minderårig under

fjorton ar. Vad salunda stadgats skall dock ej gälla distribution av varor eller

uträttande av bud eller ärenden.

11 §.

Bedrives arbete, som med förbudet i 10 § avses, i sådan omfattning, att å

arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, må minderårig icke användas

till arbetet, utan så är att den minderåriges intygsbok, utöver vad i 9 § föreskrives,

innehåller läkarintyg, utvisande att den minderårige icke företer sjuklighet,

svaghet eller bristande kroppsutveckling eller, där så skulle vara förhållandet,

att den minderårige icke kan anses komma att lida men av den sysselsättning,

varom fråga är. Sådant läkarintyg må vid intygsbokens avlämnande

till arbetsgivaren ej vara äldre än ett år och kan utgöras av anteckning, som vid

besiktning enligt 35 § införts i boken av besiktningsläkaren.

12 §.

Minderårig under sexton år må icke användas till arbete under jord i stenbrott

eller gruva.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

13 §.

Arbetsgivare må icke använda minderårig till arbete på sådant sätt, att den

minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för överansträngning

eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller

kroppsutveckling eller för den minderårige innebära våda i sedligt avseende.

Minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs för religions-

eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, för vilken kostnaden

helt eller delvis bestrides av staten eller med kommunala medel.

U §.

1. moni. Angående minderårigs arbetstid i arbete, varå lagen den 16 maj

1930 (nr 138) angående arbetstidens begränsning äger tillämpning, gäller vad

där är stadgat. Dock må minderårig med det undantag, som angives härnedan

i andra stycket, icke i något fall användas till dylikt arbete mer än nio timmar

av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan. Ej heller må, med enahanda undantag,

minderårigs arbetstid i annat arbete överstiga nämnda antal timmar.

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande fara

för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må minderårig

användas till arbete i den mån så är nödigt, ändå att hans arbetstid kommer

att överstiga nio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan. Örn

arbete utöver nämnda antal timmar samt dess anledning, omfattning och

varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början

göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Arbetet må icke fortsättas

utöver sist angivna tid utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet.

över sådan ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller

ansökan må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

Deltager den minderårige med arbetsgivarens vetskap i kurs för sådan

undervisning, som i 13 § omförmäles, vare arbetsgivaren skyldig så begränsa

den minderåriges arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden

ej kommer att överskrida de i första stycket angivna begränsningar.

2 mom. Den minderåriges arbete skall avbrytas genom lämpliga och, där

arbetets natur det medgiver, regelbundet återkommande raster. Erbjuder

arbetslokalen icke en från hälsosynpunkt tillfredsställande uppehållsplats, md

den minderårige ej tillåtas under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i

sådant fall arbetsgivaren att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige

kan vistas under rasterna och intaga sina måltider.

3 morn. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet

ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

15 §.

Finnes minderårigs användande i visst slag av sysselsättning medföra synnerlig

fara i något avseende, varom i 13 § första stycket förmäles, må

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Konungen föreskriva vissa villkor för minderårigs användande i sådan sysselsättning

eller förordna, att minderårig ej må användas däri.

Särskilda bestämmelser rörande kvinnors användande till arbete.

16 §.

Kvinna ma icke användas till arbete under jord i stenbrott eller gruva.

17 §.

Kvinna, som fött barn, ma icke användas till arbete, som med förbudet i

10 § avses, under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest icke med

läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja

arbetet.

Företer kvinna, som användes i arbete av nämnda slag, intyg av läkare eller

barnmorska, att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom två veckor, må

ledighet från arbetet ej förvägras henne. Lag samma vare, där hon på sådant

sätt visar, ej mindre att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom sex veckor

än även att hon med hänsyn därtill har behov av ledighet.

18 §.

Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig ledighet härför.

19 §.

Kvinna, som användes till industriellt arbete, skall för nativita beredas oavbruten

ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. 1 denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra stycket nämnts,

må kvinna utan hinder av vad i första stycket härovan stadgats användas till

arbete i den mån så är nödigt. Örn arbete utöver den i samma stycke föreskrivna

begränsningen samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger

det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till

yrkesinspektionens chefsmyndighet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist

angivna tid utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet, över sådan

ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller ansökan må anses

gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

20 §.

Å arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur wider vissa tider av

året förekommer hopat arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å andra

arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter mäste

forceras, må den i 19 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten kunna

under en tid av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas till tio

timmar av dygnet.

Arbetsgivaren skall, innan sådan inskränkning vidtages, med angivande av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

anledningen därtill hos vederbörande yrkesinspektör göra anmälan örn de dagar,

varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas.

21 §.

Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor,

vilka äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna

i 19 § första stycket kunna meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

22 §.

Finnes kvinnas användande i visst slag av sysselsättning medföra synnerlig

fara för olycksfall eller vara för kvinna synnerligen ansträngande eller hälsofarligt,

må Konungen föreskriva vissa villkor för kvinnas användande i sådan

sysselsättning eller förordna, att kvinna ej må användas däri.

Om tillsyn å lagens efterlevnad m. m.

23 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens chefsmyndighet,

av yrkesinspektionens befattningshavare, vilka för tillsynstjönsten

i allmänhet utgöras av yrkesinspektör er, yrkesinspektör sassistenter, yrkesunderinspektörer

och kommunala tillsynsorgan. För tillsyn å arbete, vartill användas

kvinnor, skall finnas minst en yrkesinspektris jämte erforderligt antal yrkesinspektrisassistenter.

Konungen må därjämte förordna, att tillsynen å vissa

slag av verksamhet skall, med fritagande helt eller delvis av övriga tillsynsorgan,

utövas av specialinspektörer.

För tillsynstjänsten i allmänhet indelas riket i yrkesinspektionsdistrikt. 1

varje sådant distrikt skola finnas, förutom kommunala tillsynsorgan, en yrkesinspektör

samt minst en yrkesinspektörsassistent och en yrkesunderinspektör.

Yrkesinspektör erna, som, envar beträffande sitt distrikt, äro atisvariga för

tillsy nstjänstens i allmänhet tillbörliga fullgörande, äga att leda yrkesinspektörsassistenternas

och yrkesunderinspektörernas samt öva inseende över de komm

tenala tillsynsorganens verksamhet.

Yrkesinspektris skall, i vad hennes tillsyn angår, äga enahanda befogenhet

som yrkesinspektör.

Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning pä

olika tillsynsorgan meddelas av Konungen.

24 §.

De i 23 § omnämnda kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna;

varande dock nämnd berättigad utöva den nämnden åliggande

tillsyn genom en eller flera lämpliga, av nämnden utsedda särskilda personer,

män eller kvinnor. Har nämnd för tillsynens utövande utsett särskild person,

åligger det nämnden att ofördröjligen därom lämna vederbörande yrkesinspek
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Avdra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

tor underrättelse med angivande av den utsedda personens namn, yrke och

postadress.

Skulle hälsovårdsnämnd brista i fullgörandet av vad som åligger nämnden

beträffande här ifrågavarande tillsyn och kommer sådant förhållande, genom

anmälan från yrkesinspektör eller på annat sätt, till Konungens befallningshavandes

kännedom, skall Konungens befallningshavande tillhålla nämnden

att vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för åvägabringande av rättelse,

och äger Konungens befallningshavande i fall av behov för nämnda ändamål

förelägga lämpliga vitén. Underlåter nämnden att ställa sig Konungens befallningshavandes

anmaning till efterrättelse, må Konungens befallningshavande,

där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning överflytta tillsynens

utövande å person, som av Konungens befallningshavande för ändamålet

förordnas. För sådan person, vilken är att anse som kommunalt tillsynsorgan

enligt denna lag, äger Konungens befallningshavande i fall av behov

att bestämma gottgörelse att utgå av kommunens medel.

25 §.

Tillsyn skall i främsta rummet agnäs sådan verksamhet, vari arbetet måste

anses medföra fara för olycksfall, ohälsa eller annat missförhållande, som

denna lag avser att förekomma. Kan i avseende å viss verksamhet dylik fara i

regel anses utesluten, är vederbörande tillsynsorgan ej förpliktat företaga inspektion

å arbetsställe, där sådan verksamhet utövas, med mindre anmälan eller

annan särskild omständighet giver skälig anledning misstänka, att bestämmelse

i denna lag eller föreskrift, meddelad med stöd av lagen, därstädes icke tillbörligen

iakttages.

Vid utövande av tillsyn böra tillsynsorganen gå arbetsgivarna tillhanda med

upplysningar, råd och anvisningar. De böra därvid städse akta på, huru i varje

särskilt fall ändamålet med denna lag må vinnas med minsta möjliga olägenhet

och kostnad för arbetsgivaren.

Närmare föreskrifter angående sättet för tillsynens utövande meddelas av

Konungen.

26 §.

Vill arbetsgivare underställa vederbörande yrkesinspektör förslag till ny-,

örn- eller tillbyggnad av arbetslokal eller till ny eller ändrad anordning för

arbetets bedrivande, har han att till yrkesinspektör en insända dylikt förslag,

åtföljt av sådana ritningar och uppgifter, som må erfordras för förslagets

granskning; och åligger det yrkesinspektören, som ej må för sådan granskning

uppbära någon gottgörelse, att snarast möjligt efter mottagandet av erforderliga

handlingar återsända förslaget med det yttrande, vartill granskningen

med hänsyn till denna lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter

kunnat giva anledning.

27 §.

Det åligger skolråd och skolstyrelser samt i statens eller kommuns tjänst

anställda läkare, som få kännedom örn förhållande, som strider mot denna lag

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

eller mot föreskrift, meddelad med stöd av lagen, att göra anmälan örn förliållandet

hos vederbörande tillsynsorgan; och vare dessutom polismyndighet

samt nyss berörda myndigheter och tjänsteinnehavare pliktiga att lämna tillsynsorganen

de upplysningar och det biträde, som av deras tjänsteåligganden

enligt denna lag kunna påkallas.

28 §.

Yrkesinspektör, yrkesinspektör sassistent eller yrkesunderinspektör må ej för

egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i företag, som

är beläget inom det distrikt, vari han är anställd, eller för sådant företag åtaga

sig uppdrag mot ersättning. Yrkesinspektör eller yrkesinspektörsassistent må ej

heller på något av nyss angivna sätt taga befattning med företag, vari bedrives

sådant arbete, som angives i 11 §, ändå att företaget icke är underkastat hans tillsyn.

Från nu stadgade förbud må dock yrkesinspektionens chefsmyndighet för

särskilt fall kunna meddela eftergift, där så prövas kumm ske utan men för

tjänsten.

Vad härovan stadgas rörande yrkesinspektör skall äga motsvarande tillämpning

i avseende å yrkesinspektris och vad stadgas rörande yrkesinspektörsassistent

i avseende å yrkesinspektrisassistent.

29 §.

De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag,

skola, när helst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare eller hans

ställföreträdare å arbetsstället underrättats örn deras närvaro, äga tillträde till

de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden avse, ävensom rätt att där företaga

undersökningar, vartill dessa tjänsteåligganden kunna giva anledning;

varande arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället pliktig att

därvid tillhandagå med erforderliga upplysningar samt att hålla de i denna

lag föreskrivna böcker och förteckningar tillgängliga.

För bevarande av yrkeshemlighet må dock från inspektion undantagas viss

del av arbetsställe. Skulle av arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället

i sådant avseende gjord framställning av inspektionsförrättare ej godkännas,

varde frågans prövning av denne hänskjuten till yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

30 §.

Vid arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives sådant arbete, som

i 11 § angives, eller beträffande vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner

skäl så föreskriva, skall finnas en för ändamålet lämplig bok, i vilken vederbörande

inspektionsförrättare vid besök å arbetsstället har att anteckna de anvisningar

och råd, vartill förhållandena å arbetsstället kunnat giva anledning

och vilka han anser böra avfattas skriftligen, eller ock sin avsikt att framdeles

meddela sådana. Alla tjänstemeddelanden, som röra tillämpningen i avseende

å arbetsstället av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och

som icke blivit införda i berörda anteckningsbok, skola biläggas densamma.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Anteckningsbok och meddelanden, varom här ovan sägs, skola förvaras å arbetsstället

under minst fem år, räknat beträffande anteckningsbok från den tid,

då sista anteckningen däri gjordes, och beträffande meddelande från detsammas

datum. Överlåtes verksamheten å arbetsstället, skall överlåtaren till den nya

innehavaren överlämna å arbetsstället förvarade anteckningsböcker och meddelanden.

31 §.

Å varje arbetsställe, där sådant arbete, som i 11 § angives, bedrives på stadigvarande

sätt, böra arbetarna inom sig utse ett eller, där verksamhetens omfattning

eller uppdelning kan anses påkalla det, flera ombud att företräda

dem i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet. Önska arbetarna å annat

arbetsställe utse ombud, varom nu är sagt, vare de därtill berättigade, örn

valet böra de valda ombuden underrätta såväl arbetsgivaren som yrkesinspektören.

Arbetsgivare och arbetsledare böra i frågor rörande arbetets säkerhet eller

sundhet söka samråd med arbetarnas ombud.

Bet åligger arbetarnas ombud, som böra göra sig flaga underrättade örn arbetets

säkerhet och sundhet å arbetsstället, att, när de genom klagomål eller

på annat sätt erhålla kännedom örn missförhållande i dylikt avseende, söka

få detsamma avhjälpt genom hänvändelse till vederbörande arbetsledare eller

arbetsgivaren eller, där rättelse på sådant sätt ej vinnes, till yrkesinspektören.

Har arbetsledare eller arbetsgivare från sådant ombud mottagit hänvändelse

rörande arbetets säkerhet eller sundhet, åligger det honom att inom skälig

lid giva ombudet besked i frågan.

Vid inspektion å arbetsställe, där ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren

i regel träda i förbindelse med ombudet.

Vederbörande yrkesinspektör är pliktig att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla

arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt

meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet eller sundhet å arbetsstället.

32 §.

Det åligger arbetsgivare, vilken använder minderårig i sådant arbete, som

i 11 § angives, att hava den minderåriges namn, födelseår och födelsedag införda

i en särskild förteckning ävensom att vid den minderåriges avgång ur arbetet

avföra den minderårige från förteckningen. Dylik förteckning föres för kalenderår,

och skall vid förnyat uppläggande av förteckningen iakttagas, att i

densamma införas samtliga minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet.

Arbetsgivaren är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under

ett år utöver det kalenderår förteckningen avser.

33 §.

Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i sådant arbete, som i

11 § angives, skall inom fjorton dagar, från det han började i arbetet använda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 13

dylik arbetskraft, därom hos vederbörande yrkesinspektör göra skriftlig anmälan

ävensom på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han

icke vidare i arbetet använder någon minderårig. Äger användandet av sådan

arbetskraft rum allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren

därom på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som

innehåller sådan upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande

äga bestånd.

34 §.

Intygsböcker, varom i 9 § förmäles och vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, tillhandahållas genom pastorsämbetena.

Det åligger pastor, hos vilken minderårigs fader, moder eller målsman

eller minderårig, som fyllt sexton år, framställer begäran örn intygsbok, att,

där den minderåriges namn och ålder äro för pastor kända eller behörigen

styrkas, för den minderårige utfärda intygsbok och däruti göra anteckning

örn den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom,

då intygsbok begärts av den minderåriges fader, moder eller målsman, örn

sådan persons namn och hemvist. Har pastor sig bekant, att den minderårige

ännu icke fullgjort sin skolplikt i folkskola eller fortsättnings-, ersättnings-

eller lärlingsskola, gore ock anteckning därom i intygsboken. Är för

pastor kunnigt eller styrkes för honom, att den minderårige inhämtat den

för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och

färdigheter eller erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan eller ock

att den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings- eller lärlingsskola

eller är i vederbörlig ordning befriad från skyldighet att deltaga i undervisningen

i någon av de skolor, som sist nämnts, skall pastor i boken införa

intyg härom. Har sådant intyg icke kunnat införas vid bokens utfärdande,

skall det sedermera, då den minderårige visar sig därtill berättigad,

på begäran införas av den, som utfärdat boken, eller av annan pastor eller

ock av vederbörande skollärare, skolstyrelsens ordförande eller skolföreståndare.

Enahanda skyldighet att utfärda intygsbok, som här är stadgad för pastor,

åligger i fråga om minderårig, som avgått från folkskola efter genomgången

lärokurs eller efter det han erhållit behörigt tillstånd att lämna skolan, vederbörande

lärare, skolstyrelsens ordförande eller skolföreståndare.

I intygsboken skall arbetsgivare, vilken använder den minderårige i sådant

arbete, som i 11 § angives, anteckna företagets namn eller firma, dag då den

minderårige börjar användas i arbetet, det slag av sysselsättning, vartill den

minderårige användes, den tid av dygnet, varunder arbetet för den minderårige

pågår, ävensom den minderåriges avgång ur arbetet eller annan förändring

i nu angivna avseenden jämte dag därför.

Ej må intygsbok förses med anteckning eller märke, som kan lämna upplysning

om den minderårige i annat avseende än här förut omförmälts. Arbetsgivare

är pliktig att, så länge den minderårige kvarstår i arbetet, hava

i förvar den minderåriges intygsbok.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Minderårig, som avgått ur arbetet, är berättigad att återfå sin intygsbok.

Dock må åt minderårig, som ej fyllt sexton år, intygsbok utlämnas allenast

på begäran av den minderåriges fader, moder eller målsman. Arbetsgivare,

som har i förvar intygsbok för minderårig, då denne uppnår aderton år eller

då boken av annan anledning blir obehövlig för den minderårige, skall överlämna

densamma till vederbörande besiktningsläkare.

Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager vård örn

honom, må intygsbok, ändå att den minderårige ej fyllt sexton år, utfärdas

eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.

35 §.

En gang varje kalenderår skall vid arbetsställe, där minderåriga användas

i sadant arbete, som i 11 § angives, företagas läkarbesiktning å de minderåriga

till utrönande, huruvida sysselsättning, vartill minderårig användes, är för

dennes hälsa eller kroppsutveckling menlig. Dylik besiktning må jämväl eljest,

då Konungens befallningshavande därom förordnar, företagas å viss eller vissa

av de minderåriga.

Det aligger besiktningsläkaren att vid besiktning rörande envar besiktigad

minderårig i dennes intygsbok, med angivande av dagen för besiktningen,

göra anteckning örn den minderåriges hälsotillstånd och kroppsutveckling.

Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskriva särskilda villkor för den

minderåriges fortsatta användande till viss sysselsättning eller den minderåriges

skiljande därifrån, skall besiktningsläkaren därom göra anteckning såväl

i den minderåriges intygsbok som i den uti 30 § omförmälda anteckningsbok

med angivande, när fråga är örn den minderåriges skiljande från

viss sysselsättning, såvitt möjligt av det slag av sysselsättning, vartill den

minderårige må användas. Arbetsgivare må icke i strid mot sålunda meddelad

föreskrift i arbete använda minderårig, intill dess annorlunda kan

varda av yrkesinspektionens chefsmyndighet förordnat; ägande arbetsgivaren

påkalla denna myndighets prövning av föreskriftens befogenhet. Ändras eller

upphäves föreskriften, skall anteckning därom genom chefsmyndighetens försorg

göras såväl i den minderåriges intygsbok som i berörda anteckningsbok.

Till förrättande av besiktning, varom härovan förmäles, förordnar Konungens

befallningshavande legitimerad läkare, som icke har anställning hos arbetsgivaren;

och åligger det besiktningsläkaren att i god tid före besiktningen

underrätta arbetsgivaren örn tiden därför. Har arbetsgivaren för arbetarna

anställt särskild läkare, äger denne, örn häri så önskar, vid besiktningen närvara

och däröver, örn han är av olika mening med besiktningsläkaren, avgiva

yttrande.

Användas å ett arbetsställe i regel ej mer än tio minderåriga, äger chefsmyndigheten,

när skäl därtill åro, på ansökan av arbetsgivaren medgiva, att

besiktning må äga rum annorstädes än vid arbetsstället.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 5

36 §.

Yad i 29 § sägs skall gälla jämväl med hänsyn till besiktningsläkare och av

sådan läkare verkställd besiktning.

Det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället föranstalta

därom, att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället

ävensom, såvitt på honom ankommer, att samtliga de vid arbetsstället

till arbete använda minderåriga, å vilka besiktning skall företagas, infinna

sig vid förrättningen.

37 §.

Å arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives sådant arbete, som i

11 § angives, eller beträffande vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner

skäl så föreskriva, skola på lämplig plats finnas anslagna:

a) denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg

till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen

av ifrågavarande slag,

b) uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress samt,

därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,

c) uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjar och slutar,

samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.

Å varje arbetsställe, beträffande vilket icke för samtliga arbetare undanlag

från vad i 5 § l) stadgas är gällande, skall på lämplig plats finnas anslagen

uppgift angående tiden för veckovila för arbetarna, eller, där tiden icke

är densamma för alla arbetare eller grupper av dem, för envar grupp eller

arbetare. Innehåller arbetstidsschema, varom i lagen den 16 maj 1930 (nr 138)

örn arbetstidens begränsning är stadgat, uppgift i nu nämnda hänseenden, vare

särskilt anslag icke av nöden.

Har yrkesinspektör tillställt arbetsgivare anslag med uppgift å det högsta

antal arbetare, som må sysselsättas i viss arbetslokal, med begäran örn anslagets

uppsättande i arbetslokalen, skall detsamma finnas uppsatt å lämplig

plats inom lokalen.

38 §.

1 mom. På framställning av yrkesinspektör eller där så eljest prövas nödigt

äger yrkesinspektionens chefsmyndighet förbjuda arbetsgivare, sedan denne

blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda

viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel eller viss arbetsmetod

utan att hava iakttagit visst av chefsmyndigheten vid förbudets meddelande

angivet villkor i något avseende, varom förmäles i 4 §, 5 § a)—h) eller 6 §

eller i någon av Kungl. Maj:t med stöd av 7 § 1 mom. utfärdad, ej jämlikt

52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller som eljest, utan att hänföra sig till

5 § i)—m), inbegripes under 3 §. Är synnerlig fara för handen, må chefsmyndigheten,

utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela dylikt förbud att

träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda förordnas,

ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens försorg på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till säkerställande av förbudets

upprätthållande.

Ar fråga om åtgärd beträffande arbetslokal, som arbetsgivaren fått till sig

upplåten, bör jämväl upplåtaren höras. Chefsmyndigheten äger att meddela

förbud mot upplåtande av lokalen till arbetslokal eller lokal för visst arbete

utan att med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.

2 mom. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter framställning

av yrkesinspektör eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter något av vad i 5 §

i)—m) stadgas, äger chefsmyndigheten, efter arbetsgivarens hörande och, där

så finms lämpligt, samråd med arbetsrådet, meddela honom nödiga föreskrifter

till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.

39 §.

Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig åsidosätta

vad i 13 § stadgas, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet, på framställning

av yrkesinspektör eller där förhållandet eljest kommer till chefsmyndighetens

kännedom, att efter arbetsgivarens hörande föreskriva vissa villkor för minderårigs

användande uti ifrågavarande arbete eller förordna, att minderårig ej

vidare må användas däri.

40 §.

På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter rörande

läkarundersökning, som förutsättes i 11 §, och läkarbesiktning, varom stadgas

i 35 §, än även att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning,

där den förrättas av läkare, anställd i statens eller kommunens tjänst,

som för dylik läkarbesiktning; skolande i avseende å det senare slaget av förrättning

gottgörelsen, i vad den avser resekostnad, bestridas av statsmedel men

1 övrigt av arbetsgivaren.

Det ankommer jämväl på Konungen att bestämma viss gottgörelse för utfärdande

av intygsbok enligt 34 §.

41 §.

Konungen må i fall, som avses i 15 §, föreskriva, att vad i 33, 35 och 36 §§

stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga tillämpning jämväl beträffande

minderårig, som användes till annat arbete än i sistnämnda tre §§

avses.

Ansvarsbestämmelser.

42 §.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse i 9 § första stycket, 10, 12, 14, 16,

17 eller 19 §, 14 och 19 §§, dock icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet,

eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av 35 §, 38 §

2 mom. eller 39 §, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

kronor. Har förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till

arbete och skett med den minderåriges faders eller målsmans vetskap och vilja,

vare jämväl fadern eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till

och med femtio kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner). 17

Den, som under tid, da han är ställd under tilltal för förseelse, varom i

denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas

till de böter, som äro bestämda för sådan förseelse.

43 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, varom stadgas

i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter han att ställa sig till efterrättelse vad

i 9 § andra stycket eller 11, 30, 32 eller 34 §, 36 § andra stycket eller 37 §

föreskrives, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Lag samma vare, där arbetsgivarens ställföreträdare å arbetsstället underlåter

att ställa sig till efterrättelse vad i 36 § andra stycket föreskrives.

44 §.

Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning i anmälan enligt

14, 19, 20 eller 33 § eller i förteckning, som föreskrives i 32 §, eller i intygsbok

för ^minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med

böter fran och med femtio till och med ettusen kronor.

45 §.

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffes med böter från och

nied tio till och med ettusen kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes, där

upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av 38 § 1 mom. andra

stycket.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i

denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas

till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

46 §.

Har arbetare olovligen och utan giltigt skäl borttagit eller försatt ur bruk

skyddsanordning, straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra

kronor.

47 §.

Den, som har eller haft att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av

denna lag, vare förbjudet att röja yrkeshemlighet och må ej heller, där det ej

kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa driftanordning eller affärsförhållande

vid arbetsställe, i avseende å vilket han har eller haft att taga sådan

befattning. Gör han sig skyldig till dylik förseelse, straffes med böter från

•och med tjugufem till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Nr 24.) 598 31 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

begagnar han sig av sin kännedom om yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.

Framgår av omständigheterna, att han örn yrkeshemligheten, driftanordningen

eller affärsförhållandet erhållit kännedom å tid, då han ej hade att taga befattning

med tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller att yppandet av driftanordningen

eller affärsförhållandet ej kunnat medföra skada för det företag, som

bedrevs å arbetsstället, må ansvars- eller ersättningsskyldighet icke åläggas

honom.

Yad nu är sagt, gälle ock örn besiktningsläkare.

48 §.

Förseelse, varom i 46 § sägs, må ej åtalas, med mindre vederbörande yrkesinspektör

anmält förseelsen till åtal.

Å förseelse, varom i 47 § sägs, må allmän åklagare tala allenast efter angivelse

av målsäganden.

Talan på grund av 47 § skall anhängiggöras vid allmän domstol. Förseelse

mot annan bestämmelse i denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän

domstol.

49 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

Allmänna bestämmelser.

50 §.

Yad i 17 kapitlet 11 § rättegångsbalken förordnas örn dem, som rättens eller

Konungens befallningshavandes bud och ärende gå, gälle ock dem, som hava

att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag.

51 §.

Över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet eller Konungens befallningshavande

i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartement inom tid, som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

52 §.

Yid meddelande av föreskrift med stöd av 7 § 7 eller 2 mom. eller 15, 22

eller 41 § må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften;

dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till ettusen kronors böter

eller fängelse i sex månader.

53 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten eller kommun, skall, vad i

denna lag är stadgat örn arbetsgivare, gälla arbetsföreståndaren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Stadgandet i andra punkten av andra stycket i 29 § samt föreskrifterna i 38

och 39 §§ skola icke äga tillämpning å verksamhet, som bedrives av staten, utan

skola i avseende å sådan verksamhet gälla följande bestämmelser:

a) Därest framställning i det avseende, varom nämnes i andra punkten av

andra stycket i 29 §, icke vinner godkännande, varde frågan hänskjuten till

Konungens prövning.

b) Skulle yrkesinspektör finna förhållande å visst arbetsställe påkalla åtgärd,

som avses i 38 eller 39 §, skall yrkesinspektör en därom göra anmälan hos

den myndighet, vilken över verksamheten har överinseende, varefter denna myndighet

har att, efter omständigheterna, antingen vidtaga den påkallade åtgärden

eller ock underställa ärendet Konungens prövning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.

Genom denna lag upphävas lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd

och lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. Däremot skall

denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser, som eljest i lag eller författning

finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall denna bestämmelse i stället tillämpas.

Eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med denna lags ikraftträdande

skall upphöra att gälla, skall fortfarande äga giltighet, till dess

den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan begränsning

till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla den.

Såvitt vid tiden för lagens ikraftträdande veckovila, som i 5 § 1) avses,

icke tillämpas för visst slag av sysselsättning eller å visst arbetsställe, skall

skyldighet, som där stadgas, icke gälla. Dock bör sådan ledighet beredas

arbetarna, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet

skäligen kan anses kräva avvikelse, och skall vad i 38 § 2 mom. är stadgat

äga motsvarande tillämpning. Angående de fall, där undantag efter vad nu

är sagt äger rum från vad i 5 § 1) stadgas örn veckovila, bör av arbetsgivaren

underrättelse meddelas yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Yad i 9, 10 och 12 §§ stadgas angående viss ålder för minderårig skall

icke utgöra hinder för minderårigs fortsatta användande till arbete, vartill

den minderårige användes vid tiden för lagens ikraftträdande.

Stadgandena i 9 § andra stycket skola ej äga tillämpning i avseende å

minderårig, som vid tiden för lagens ikraftträdande redan användes till arbete,

för vilket enligt äldre lag intygsbok ej erfordrats, men åligger det arbetsgivare

att senast tre månader efter nämnda tid vara försedd med föreskriven intygsbok

för den minderårige. Ändå att sådant fall är för handen, som i 11 §

avses, erfordras ej, att den minderåriges intygsbok då innehåller läkarintyg,

som där sägs. I fall, varom här är fråga, vare pastor samt vederbörande lärare

eller ordförande i skolstyrelse pliktiga utfärda intygsbok jämväl på begäran

av arbetsgivaren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Motionerna

1:176 och

I: 206.

20 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner).

Utan hinder av vad i 34 § är stadgat skall intygsbok för minderårig, som

vid tiden för lagens ikraftträdande fyllt femton men ej sexton år, utfärdas

eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.

Är vid denna lags ikraftträdande ärende, som i 38 eller 39 § äldre lydelsen

avses, föremål för Konungens befallningshavandes handläggning, skall ärendet

av Konungens befallningshavande slutligen prövas.

Bryter arbetsgivare mot förbud eller föreskrift, som jämlikt 38 eller 39 §

äldre lydelsen meddelats av Konungens befallningshavande, skall, örn sådan

förseelse ägt rum efter, det denna lag trätt i kraft, vad i 42 eller 45 § nya

lydelsen är stadgat äga tillämpning;

2:o i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte snarast

möjligt för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i de särskilda

bestämmelserna rörande kvinnors användande till arbete, att den av internationella

arbetsorganisationen upprättade konventionen angående kvinnors användande

till arbete före och efter barnsbörd kan ratificeras för Sveriges vidkommande.

I motionen 1:176 bar yrkats, att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte låta verkställa undersökning, i vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila

utan berättigad anledning åsidosättes, särskilt inom industri, bandel och

andra närliggande arbetsområden, ävensom, därest utredningen skulle därtill

giva anledning, för riksdagen framlägga erforderligt lagförslag i ämnet.

Vidare har i motionen 1: 206 hemställts, att riksdagen ville resa ett begynnande

värn mot maskinkulturens landvinningar och stadskulturens envälde samt

i sådant syfte beträffande särskilt arbetstiden besluta:

1) att sammanföra, på sätt socialstyrelsen föreslagit, i en lag samtliga

ämnen, som nu behandlas i lagarna örn arbetareskydd, arbetstid och förbud

mot kvinnligt nattarbete;

2) att därvid sammanföra bestämmelserna örn arbetstid eller rätt till vila i

arbetet i ett huvudkapitel med följande underkapitel: normal arbetsdag, förbud

mot nattarbete, söndagsvila, semester;

3) att inleda huvudkapitlet eller varje underkapitel med ett allmänt påbud,

att den vila i arbetet, som i varje underkapitel behandlas, skall tillkomma alla

lönearbetare utan skillnad mellan kön eller mellan kroppsarbetare på land och

i stad, kontorsarbetare, butiksarbetare, lagerarbetare, hantverksarbetare, sjuksköterskor,

hembiträden, sjömän och arbetare i de så kallade intellektuella

yrkena;

4) att därefter i varje underkapitel angiva de undantag och modifikationer,

som enligt sakens natur eller härskande konjunkturer anses under nuvarande

förhållanden ofrånkomliga;

5) att följaktligen formuleringarna i de ovannämnda tre nu gällande lagarna

beträffande deras omfattning skola såsom otillräckliga, godtyckliga, orättvisa,

haltande och oklara helt försvinna;

6) att sålunda riksdagens skrivelse 1910 örn söndagsvila samt riksdagens

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24 (motioner m. m.). 21

skrivelse 1915 och andra kammarens beslut 1912, 1913 och 1914 örn utsträckning''

i anda och sanning av förbudet mot kvinnors nattarbete även till männens

nattarbete skola omsider utan undanflykter effektueras;

7) att följaktligen jämväl maskinkulturens oavbrutna drift och s. k. nationalekonomiska

värden skola till värn örn mänsklighetsvärdena beskäras ingående

med bibehållande av den oavbrutna driftens missförhållanden allenast i

den mån allmänna intressen för närvarande oundgängligen påkalla det;

8) att hemställa till Kungl. Majit att hos vederbörande internationella instanser

föreslå en omläggning även av de internationella konventionerna örn

skydd i arbetet i väsentlig anslutning till vad under förestående punkter föreslagits;
9)

att, därest denna riksdag ej mäktar en sådan omarbetning av propositionen,

som ovan i punkterna 1)—7) ifrågasatts, återförvisa ärendet till Kungl.

Majit med hemställan att för nästa riksdag måtte framläggas ett nytt förslag;

samt

10) att till sist hemställa, att Kungl. Majit ej måtte alldeles glömma bort

ett begrundande, i vad mån även jordbrukare, hantverkare och andra, som driva

sitt yrke utan lejd fast arbetskraft, samt hemmens hustrur må kunna åtminstone

i någon mån skyddas mot deras arbetstids ofrivilliga uppressande till en

oskälig höjd.

I motionen II: 350 har hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla om undersökning angående förekomsten av silikos inom

olika arbetsområden, ävensom vidtaga de åtgärder till sjukdomens förekommande,

som med ledning av samma undersökning kunna befinnas tjänliga.

I motionerna II: 351 och 352 framställda yrkanden avse ändringar i olika

detaljer av det i propositionen framlagda lagförslaget. För dessa yrkanden

kommer redogörelse att lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna

i förslaget.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majlis förslag, får

utskottet hänvisa till propositionen, och får utskottet i fråga om motionärernas

motivering till sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Lagförslaget i allmänhet.

Det i propositionen framlagda lagförslaget grundar sig på ett av socialstyrelsen

den 2 november 1925 avgivet betänkande med förslag till reviderad

lag om arbetarskydd. I detta hade jämväl upptagits bestämmelser, avsedda

att ersätta den vid tiden för förslagets utarbetande gällande provisoriska lagen

örn arbetstidens begränsning. Giltighetstiden för nämnda lag utlöpte emellertid

med utgången av år 1926. Då förslaget till lag örn arbetarskydd med

hänsyn till vissa förberedande åtgärder icke kunde komma under nämnda riksdags

prövning, måste de i förslaget ingående bestämmelserna rörande arbetstiden

upptagas till särskild behandling. Sedan den 1 januari 1931 gäller ny

lag i detta ämne, vilken förlänats definitiv karaktär.

Motionen

lil 350.

Övriga

motioner.

Förslagets

tillkomst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

De viktigaste

nyheterna i

Kungl. Majlis

förslag.

Efter det yttranden över förslaget i övrigt i vederbörlig ordning infordrats,

gjordes detsamma till föremål för överarbetning inom socialdepartementet, men

något förslag i ämnet förelädes icke riksdagen.

Vid den internationella arbetskonferensens sammanträde i Genéve år 1929

fattades en del beslut av intresse för frågan örn arbetarskyddslagens revision.

I proposition till 1930 års riksdag (nr 71) anhöll Kungl. Majit om riksdagens

yttrande i fråga om dessa beslut, däribland en rekommendation angående förebyggande

av olycksfall i arbete. I samband med sitt ståndpunktstagande till

de i rekommendationen behandlade spörsmålen tillkännagav dåvarande chefen

för socialdepartementet, statsrådet Lubeck, att han icke ansett sig kunna förorda,

att socialstyrelsens förslag till revision av arbetarskyddslagen ens i dess

inom departementet jämkade form lades till grund för framställning till riksdagen.

I anledning av propositionen väcktes inom riksdagens första kammare av

herr Thorberg en motion (nr 254), däri hemställdes, att riksdagen ville hos

Kungl. Majit anhålla, att det påbörjade arbetet med arbetarskyddslagens revision

måtte påskyndas och förslag till reviderad sådan lag inom en nära framtid

föreläggas riksdagen. I enlighet med andra lagutskottets av riksdagen godkända

utlåtande (nr 17) meddelade riksdagen i skrivelse den 4 april 1930

(nr 139), att riksdagen funnit sig böra uttala det önskemålet, att arbetet med

revisionen av lagen örn arbetarskydd måtte så påskyndas, att förslag till reviderad

lagstiftning inom en nära framtid kunde föreläggas riksdagen. I

I propositionen hava arbetarskyddslagens bestämmelser till förekommande av

olycksfall och ohälsa i arbete i vissa avseenden fullständigats. Kungl. Maj :t har

därjämte föreslagits skola erhålla vidgad befogenhet att meddela närmare föreskrifter

i dessa hänseenden och skall äga att i samband med utfärdande av sådana

föreskrifter förbjuda försäljning eller annan överlåtelse av maskin, som

ej är försedd med föreskrivna skyddsanordningar. Härutöver har Kungl. Majit

tillagts befogenhet att under vissa förutsättningar utsträcka lagens tillämplighet

till arbete, som eljest ej är underkastat densamma. Vidare föreslås i propositionen

bestämmelser rörande raster i arbete, natt- och veckovila samt semester,

höjning av vissa åldersgränser för minderåriga samt ändrade bestämmelser

rörande dessas nattarbete. Därjämte hava i den avdelning av lagen, som innehåller

särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete, i huvudsak

inarbetats stadgandena i lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående

förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella

företag, den s. k. nattarbetslagen. I stället för att som hittills i

arbetarskyddslagen meddelas noggranna föreskrifter rörande inspektionsarbetets

fördelning mellan de olika inspektionsorganen, upptager propositionen allenast

helt allmänna bestämmelser i detta avseende, medan åt Kungl. Majit överlämnats

att i administrativ ordning meddela närmare föreskrifter därutinnan. Beträffande

den i lagen upptagna anordningen med arbetarombud föreslås i propositionen

bestämmelser i syfte att göra nämnda institution mera effektiv. Enligt

gällande lag tillkommer det länsstyrelse att, örn en arbetsgivare skulle åsidosätta

lagens föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa, vidtaga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 23

åtgärder till framtvingande av lagens efterlevnad. I propositionen föreslås, att

nämnda befogenhet skall överflyttas å yrkesinspektionens chefsmyndighet,

socialstyrelsen. Slutligen hava i propositionen åtskilliga av lagens straffbestämmelser

blivit skärpta.

Nu gällande lag örn arbetarskydd grundar sig på ett av den s. k. yrkesfarekommittén

den 9 december 1909 avgivet betänkande i ämnet. Utan vidare torde

det vara klart, att under den följd av år, som förflutit sedan lagens tillkomst,

ändringar ur skilda synpunkter skola hava visat sig påkallade. Den utveckling,

som under dessa år försiggått på det sociala och industriella området, har

naturligen icke kunnat lämna en lagstiftning av arbetarskyddslagens karaktär

oberörd. Med denna utveckling hava sålunda följt ökade anspråk på skyddsidéns

förverkligande från arbetarnas sida samtidigt som a arbetsgivarehall

insikten örn nyttan för industrien själv av ett effektivt arbetarskydd alltmera

slagit igenom. Vissa arbetarkrav, som icke avse själva arbetarskyddet, i främsta

rummet kravet på semester, synas även böra beaktas vid lagstiftningen. Därjämte

har det internationella samarbetet på det socialpolitiska området fäst

uppmärksamheten på åtskilliga spörsmål av betydelse för ifrågavarande lagstiftning,

vilka, i den mån med hänsyn till de hos oss rådande förhållandena

lämpligen låter sig göra, torde böra vinna beaktande. Såsom föredragande

departementschefen anfört föreligger jämväl en anledning till revision av

arbetarskyddslagen i den ökning, som under de senaste arén skett i

antalet olycksfall i arbete och den därav föranledda stegringen av olycksfallsersättningarna.

I den mån denna ökning kan motverkas pa lagstiftningens

väg, böra åtgärder i sådant avseende utan dröjsmål vidtagas. Flera

av de nyheter, som innefattas i Kungl. Maj :ts förslag, synas också ägnade att

verka i denna riktning. Särskilt må härutinnan framhållas föreskrifterna örn rätt

för Kungl. Maj :t att i vissa viktiga avseenden meddela bestämmelser till skydd

mot olycksfall och ohälsa, de förändrade stadgandena örn inspektionsarbetet och

örn arbetarombud samt den föreslagna överflyttningen å socialstyrelsen av

rätten att vidtaga åtgärder till framtvingande av lagens efterlevnad.

Vid granskningen av förslaget har utskottet funnit detsamma i huvudsak

vara av beskaffenhet att böra vinna riksdagens bifall. I vissa avseenden föreslår

utskottet ändringar, för vilka redogörelse lämnas vid de särskilda paragraferna.

Vad beträffar det i herr Lindhagens motion I: 206 framställda yrkandet,

att i arbetarskyddslagen måtte inarbetas även arbetstidslagens bestämmelser,

har utskottet, då såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen

fr. o. m. den 1 januari i år i ämnet gäller ny lag, som avlöst de förut gällande

provisoriska lagarna, ej ansett sig kunna förorda bifall till detsamma. Ej

heller har utskottet funnit sig kunna tillstyrka, att arbetarskyddslagen gives

den struktur och uppställning samt det allmänna innehåll, som i punkterna

1)—4) av motionen omförmäles.

Vid övervägande av formen för de föreslagna ändringarnas genomförande

har utskottet funnit dessa icke vara av mera ingripande beskaffenhet, än

att de lämpligen kunna infogas i den nu gällande arbetarskyddslagen. Ut
-

Vtskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

24 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

skottet Ilar därför icke ansett tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka den i

motionerna I: 205 och II: 349 påyrkade anordningen att låta densamma avlösas

av en helt ny lag. Emellertid skulle det otvivelaktigt vara av stort

värde, därest lagen i dess helhet med de gjorda ändringarna kunde återgivas

i svensk författningssamling. Så har skett i vissa andra fall, t. ex. med vallagen

och stämpelförordningen. Utskottet vill uttala det önskemålet, att på

samma sätt måtte förfaras beträffande arbetarskyddslagen.

Förslagets särskilda bestämmelser.

Lagens underrubriker.

Beträffande en del av dessa hava i motionerna I: 205 och II: 349 föreslagits

vissa ändringar av redaktionell art. Utskottet har vid den partiella revision av

arbetarskyddslagen, vartill utskottet i princip anslutit sig, ej ansett dessa

ändringar böra vidtagas.

1 §’

Av 1 § första stycket i gällande lag framgår, att icke allt slags arbete omfattas

av densamma, utan att dess giltighetsområde är begränsat till att avse

rörelse eller särskilt arbetsföretag, vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares

räkning. Enligt andra stycket undantagas dessutom vissa slag av

arbeten, som eljest skulle reglerats av lagens bestämmelser. I tredje stycket

lämnas föreskrifter rörande lagens tillämplighet å arbete inom jordbruket,

varav framgår att lagen är tillämplig å dylikt arbete allenast i vad den åsyftar

att förekomma olycksfall vid användande av maskinella hjälpmedel, ångpannor

o. d.

I motionen I: 206 har yrkats, att samtliga de begränsningar beträffande

lagens omfattning, som förevarande paragraf nu uppställer, måtte försvinna. I

motionen II: 352 har hemställts, att lagens bestämmelser i allo och i motionerna

I: 205 och II: 349, att desamma utom beträffande raster, natt- och veckovila

samt minderårigas och kvinnors användande till arbete skulle äga tilllämpning

å jordbruket. Motionerna I: 205 och II: 349 överensstämma med

socialstyrelsens förslag utom därutinnan, att socialstyrelsen icke ansett bestämmelserna

om semester böra äga tillämpning å jordbruket.

Enligt utskottets mening äro de i första och andra styckena av ifrågavarande

paragraf upptagna begränsningarna av lagens tillämplighet väl motiverade.

Skulle fall förekomma, då en utsträckt tillämpning kan vara av behovet särskilt

påkallad, finnes möjlighet därtill enligt de i propositionen föreslagna bestämmelserna

i 7 § 3 morn., vilka, såsom framgår av det följande, även återfinnas

i utskottets förslag. Vid sådant förhållande har utskottet ej funnit skäl förorda

någon ändring i gällande bestämmelser härutinnan.

I fråga örn jordbruket är utskottet av den meningen, att Tagens föreskrifter

rörande minderårigas och kvinnors användande i arbete samt de föreslagna bestämmelserna

om semester icke lämpligen kunna göras tillämpliga å denna

näring. Vad beträffar den föreslagna utsträckningen i övrigt har den i ärendet

förebragta utredningen ej övertygat utskottet därom, att någon mera väsentlig

minskning av olycksfallsriskerna skulle stå att vinna genom en dylik utsträckning.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att det i 7 § 2 mom. i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

25

propositionen upptagna försäljningsförbudet för maskiner, vilket återfinnes i

utskottets förslag, torde vara ägnat att förebygga olycksfall jämväl inom jordbruket.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och på de av föredragande departementschefen

anförda skäl har utskottet ej funnit sig kunna tillstyrka den föreslagna

utvidgningen. Liksom i propositionen upptages sålunda icke 1 § i utskottets

lagförslag.

3 §.

De i motionerna I: 205 och II: 349 föreslagna ändringarna i denna paragraf,

vilka återfinnas i socialstyrelsens betänkande, har utskottet, i likhet med

chefen för socialdepartementet, ansett vara av huvudsakligen förtydligande

eller redaktionell innebörd och således icke böra vidtagas vid den nu föreliggande

partiella revisionen.

4 §.

I 4 § av gällande lag har utskottet funnit sig böra föreslå vissa ändringar.

Dessa överensstämma med vad som föreslagits i motionerna I: 205 och II: 349.

De i nämnda motioner förordade ändringarna, som ej här nedan omförmälas,

har utskottet ej ansett sig böra biträda.

I punkt b) av paragrafen finnes i sista meningen en bestämmelse, att ställningar

och dylikt skola erbjuda tillfredsställande säkerhet. Då dessa föremål i

skyddstekniskt avseende äro helt skilda från de transportanordningar, som

punkt b) i främsta rummet avser, och det synts utskottet önskvärt, att säkerhetssynpunkten

beträffande ifrågavarande föremål måtte något starkare

betonas än som skett i gällande lag, har förenämnda bestämmelse i utskottets

förslag avskilts från punkt b) och upptagits som en särskild punkt c) samt

erhållit det innehåll, att ställningar, stegar och dylikt skola med hänsyn till

material, konstruktion och utförande erbjuda betryggande säkerhet.

På grund av den ändring, som sålunda vidtagits, har punkt c) i gällande

lag, utan att undergå någon ändring, måst upptagas i utskottets förslag och

därvid erhållit beteckningen d).

Bestämmelserna i punkt d) av gällande lag -— upptagna i punkt e) av utskottets

förslag — hava fullständigats så, att bland åtgärder, som skola vidtagas

för arbetarnas räddande vid eldsvåda, även upptagits anordnande av

verksamt brandalarm och tillfredsställande utry nulin g svägar, varjämte beträffande

utgångar och fönster etc. föreskrivits, att de skola vara lätt tillgängliga.

Punkt e) i gällande lag har i utskottets förslag upptagits såsom punkt f), i

samband varmed den i motionerna föreslagna ändringen i denna punkt — utbyte

av ordet »maskiner» mot det mera allmängiltiga uttrycket »maskinella anordningar»

— vidtagits.

För att ernå överensstämmelse med punktbeteckningen i gällande lag hava i

punkt g) av utskottets förslag inarbetats bestämmelserna i de hittillsvarande

punkterna f) och g). Därjämte har tillämpningsområdet något vidgats genom

tillägget nock andra mekaniska hjälpmedels.

Punkt h) av gällande lag har i utskottets förslag fullständigats genom tillfogande

av ordet »maskiner».

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

TJtskottet.

Utskottet.

5 §.

Punkterna a), b) och d) i gällande lag samt g) och h) i ''propositionen.

I dessa bestämmelser hava i motionerna I: 205 och II: 349 föreslagits vissa

ändringar, som ej återfinnas i propositionen. Utskottet har ej funnit tillräcklig

anledning föreligga att i dessa hänseenden avvika från Kungl. Maj:ts förslag.

Punkt k) i propositionen (nativita).

I motionen I: 206 har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,

yrkats, att det nu gällande förbudet mot kvinnors nattarbete måtte utsträckas

att avse även männens nattarbete.

Utskottet har beträffande förevarande stadgande anslutit sig till Kungl.

Maj :ts förslag. Därvid vill utskottet emellertid erinra örn den innebörd föredragande

departementschefen ansett stadgandet äga. Med anledning av socialstyrelsens

uttalande att det i regel icke borde anses tillåtet att använda nattarbete i sådana

fall, då därför ej funnes annat motiv än önskan att se driftens avkastning

ökad i proportion till den ökade driftstiden, bär departementschefen framhållit,

att örn än hänsyn till arbetarnas hygien naturligt nog måste vara den primära

synpunkten vid stadgandets tillämpning, borde å andra sidan ali skälig hänsyn

visas arbetsgivarnas berättigade intressen och därefter en avvägning av de olika

intressena ske. Särskilt i fall, då de hygieniska synpunkterna icke vore mycket

vägande, borde ganska långt gående hänsyn till arbetsgivarnas önskningar vara

möjliga. En mjuk tillämpning av stadgandet syntes enligt departementschefens

mening över huvud vara nödvändig. Vid sitt godkännande av stadgandet ifråga

har utskottet utgått ifrån att skälig hänsyn skulle tagas till de synpunkter

departementschefen sålunda angivit.

Av den ståndpunkt utskottet intagit till frågan örn nattarbetets reglering

framgår, att utskottet icke funnit sig kunna förorda en lagstiftning i den riktning,

som i motionen I: 206 angives.

Punkt l) i propositionen (veckovis).

Förutom de yrkanden, som framställts i motionen I: 176 och i punkt 6

av motionen I: 206, för vilka yrkanden redogörelse förut lämnats, har i

motionerna I: 205 och II: 349 hemställts, att orden »i regel» i första punkten

måtte utgå. Herr Sandström i Nyland har i sin motion yrkat, att bestämmelserna

örn veckovila ej måtte gälla arbete med flottning och utskiljning av trävaror i

flottleder.

Beträffande det i motionen I: 176 framställda yrkandet örn undersökning i

vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila utan berättigad anledning

åsidosattes, vilket jakande utgör en återupprepning av den hemställan, som

gjordes i riksdagens skrivelse den 29 mars 1910 (nr 40), vill utskottet erinra

örn att med anledning av riksdagens skrivelse undersökning i nämnt hänseende

verkställts av den s. k. arbetstidskommittén och återfinnes i dess den

13 mars 1920 avgivna redogörelse för »Arbetstiden inom industri och

hantverk m. m. i Sverige vid år 1917». Undersökningen ifråga föranledde icke

arbetstidskommittén att föreslå några särskilda lagbestämmelser beträffande

söndagsarbetet. Att märka är jämväl att socialstyrelsen i sitt betänkande med

förslag till reviderad lag örn arbetarskydd framhållit, att i fråga örn söndags
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

27

arbetet i huvudsak torde gälla vad styrelsen anfört om nattarbetet, vilket enligt

styrelsens mening på det hela taget ej förekomme i många andra fall, än där det

kunde anses påkallat. Med hänsyn till vad sålunda förekommit har utskottet

ej funnit anledning tillstyrka, att ytterligare undersökning måtte vidtagas.

Däremot har utskottet funnit det vara av vikt — för att det föreslagna stadgandet

örn veckovila skall få verklig betydelse — att detsamma ej erhåller en

alltför obestämd avfattning. Av denna anledning hava i utskottets lagförslag

orden »i regel» uteslutits. I detta sammanhang vill utskottet erinra örn

att i övergångsbestämmelserna till förevarande lagförslag föreskrivits undantag

från bestämmelserna örn veckovila. Härförutom äger yrkesinspektionens

chefsmyndighet rätt att bevilja dispens från stadgandet i 5 § 1), enligt

där meddelad föreskrift, icke blott för visst arbetsställe utan även för

visst slag av sysselsättning. Genom den av utskottet härovan föreslagna

ändringen torde i viss mån de önskemål beträffande söndagsvilan, som i motionen

I: 206 framställts, bliva beaktade. Ytterligare åtgärder i denna riktning

finner sig utskottet ej kunna förorda.

Med anledning av herr Sandströms i Nyland motion vill utskottet framhålla,

att arbete med flottning och utskiljning av trävaror i flottleder lärer vara

undantaget från bestämmelserna i förevarande punkt genom stadgandet i övergångsbestämmelserna

att, såvitt vid tiden för lagens ikraftträdande veckovila,

som i 5 § 1) avses, icke tillämpas för visst slag av sysselsättning, skyldighet,

som där stadgas, icke skall gälla.

Punkt m) i propositionen (semester).

Beträffande stadgandet i denna punkt har i motionerna I: 205 och II: 349

yrkats, att semesterledigheten måtte, i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit,

bestämmas till minst en vecka med i skälig mån bibehållen avlöning.

I herr Karlssons i Grängesberg m. fl. motion har hemställts, att stadgandet

måtte givas den avfattningen, att åt arbetare, som från årets början varit anställd

hos samma arbetsgivare eller företag, skall å tid mellan den 15 maj

och den 16 därpå följande september, beredas semesterledighet under minst 15

dagar, med skäligen bibehållen avlöning.

På de skäl, som anförts av föredragande departementschefen, har utskottet

icke funnit sig kunna förorda längre lagstadgad minimitid för semestern än den

i propositionen upptagna. Bortsett från semestertidens längd torde det ej förefinnas

någon egentlig skillnad mellan propositionen och motionerna I: 205 och

II: 349. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet, att örn den

åsyftade ledigheten benämnes semester därav lärer framgå, att vederbörande

under ledigheten åtminstone till huvudsaklig del bör åtnjuta avlöning. Skulle

bestämmelser meddelas örn rätt till lön under semesterledighet, skulle detta

innebära en inskränkning i lagen av begreppet semester till att avse ledighet

utan avlöning, något som icke vore lämpligt.

6 §.

I motionerna I: 205 och II: 349 har hemställts, att do två sista styckena i

6 § av gällande lag måtte utgå. Vidare förete motionerna den olikheten i förhållande

till nuvarande paragraf, att bergmästare icke där omnämnes.

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Något skäl att vidtaga den förstnämnda ändringen synes utskottet ej föreligga.

Beträffande frågan huruvida bergmästare bör omnämnas i lagen eller ej.

har utskottet, på sätt vid 23 § närmare skall utvecklas, ansett sig böra kvarstå på

gällande lags ståndpunkt. I utskottets lagförslag upptages sålunda icke 6 §,

oell överensstämmer förslaget härutinnan med propositionen.

7 §.

I motionerna I: 205 och II: 349 har yrkats, att Konungens rätt enligt tredje

momentet att förordna örn utsträckt tillämpning av lagen måtte avse, icke blott,

såsom i propositionen föreslagits, lagens bestämmelser till förekommande av

olycksfall utan jämväl dess föreskrifter till förekommande av ohälsa. Med anledning

av bestämmelserna i 7 § 1 mom. hava i motionerna gjorts uttalanden

därom, att Kungl. Majit skulle med stöd av nämnda bestämmelser kunna meddela

föreskrifter örn obligatorisk, periodvis förnyad läkarundersökning beträffande

vissa industrier och arbetsföretag, där arbetet vore förenat med stor fara

för arbetarnas hälsa.

Utskottet har ej funnit tillräckliga skäl föreligga för den i motionerna påyrkade

utvidgningen av Kungl. Majits berörda befogenhet. 7 § i utskottets

förslag överensstämmer sålunda tillfullo med motsvarande paragraf i propositionen.

Enligt utskottets mening lära de föreskrifter örn läkarundersökning, som i

motionerna avses, icke kunna utfärdas med stöd av 7 § 1 mom. Då utskottet

emellertid anser, att utredning örn behovet av sådan undersökning bör verkställas,

kommer utskottet att hemställa om skrivelse till Kungl. Majit med

begäran örn sådan utredning.

9—12 §§.

I motionerna I: 205 och lii 349 föreslås, att 12 § i propositionen skall utgå

samt att, såsom följd härav och till undvikande av rubbning i paragrafföljden,

10 § andra stycket och 11 § i propositionen skola upptagas såsom 11 och 12 §§.

Genom uteslutandet av 12 § •— vilken stadgar möjlighet till viss dispens från

huvudregeln om åldern för minderårigas användande till arbete — skulle vårt

land kunna ansluta sig till den i Washington år 1919 av internationella arbetskonferensen

antagna konventionen angående fastställande av minimiålder för

barns användande i industriellt arbete.

Enligt gällande lag är den allmänna åldersgränsen för minderårigs användande

i arbete tolv år. Beträffande industriellt arbete, som bedrives i något större

omfattning, är minimiåldern för gossar tretton år och för flickor fjorton år. För

den mindre industrien (hantverket) gäller tolvårsgränsen för såväl gossar som

flickor. I dessa bestämmelser har i propositionen föreslagits den ändringen,

att åldersgränsen för arbete i allmänhet skulle höjas från tolv till tretton år.

Vad angår den mindre industrien skulle den nuvarande tolvårsgränsen för

gossar och flickor höjas till fjorton år. Därjämte skulle fjortonårsgränsen

komma att gälla även för gossar inom den i något större omfattning bedrivna industrien.

För byggnads- och transportarbete skulle jämväl fjortonårsgränsen

bliva tillämplig. Från nu berörda regler örn fjortonårsåldern i visst arbete ha

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 29

dock undantag gjorts för distribution av varor samt uträttande av bud eller

ärenden.

I likhet med Kungl. Majit finner utskottet, att den allmänna minimiåldern

för minderårigs användande till arbete bör höjas från tolv till tretton år. Likaledes

anser utskottet, att den nu gällande fjortonårsgränsen för flickors användande

i industriellt arbete av något större omfattning bör utsträckas att

avse industriellt arbete överhuvud samt byggnads- och transportarbete, dock

med förut angivet undantag för distribution av varor samt uträttande av bud

eller ärenden.

Vad däremot angår åldersgränsen för manliga minderårigas användande i

industriellt och därmed jämställt arbete, har utskottet icke funnit sig kunna

biträda Kungl. Maj :ts förslag. Den i propositionen beträffande den mindre

industrien (hantverket) föreslagna höjningen av åldern till fjorton år synes icke

vara av behovet påkallad. Arbetet inom hantverket torde nämligen såsom regel

vara av lättare beskaffenhet och åtminstone i de flesta fall utan olägenhet kunna

utföras av de minderåriga ynglingar, varom nu är fråga, d. v. s. trettonåringarna.

Framhållas må ock angelägenheten av att nämnda minderåriga bibehållas vid de

möjligheter till arbete och tidig yrkesutbildning, som hantverket kan erbjuda.

Beträffande annat industriellt arbete än hantverk kan utskottet visserligen

instämma i föredragande departementschefens uttalande, att det måste betecknas

som önskvärt att förekomma, att så unga personer som trettonåringar

utföra arbete åt främmande arbetsgivare under mera krävande förhållanden.

Emellertid torde även inom industrien förekomma arbete av mindre krävande

art. Vidare måste naturligen beaktas de olägenheter, som särskilt för de minderåriga

själva kunna uppstå av en sådan bestämmelse som den föreslagna.

Detta har ock i viss mån skett i propositionen genom dispensbestämmelserna i

12 §, vilka bland annat hava till ändamål att mildra dessa olägenheter. Med

hänsyn till den omgång och de kostnader, som äro förenade med ett dispensförfarande,

hyser emellertid utskottet farhågor för att ändamålet med bestämmelserna

icke skall vinnas i den utsträckning, som åsyftats. Vid sådant förhållande

synes den föreslagna höjningen av åldersgränsen icke böra komma till

stånd, med mindre den är påkallad av ett verkligt behov. Såvitt utskottet kunnat

finna, har det varken av socialstyrelsen eller av dem, som yttrat sig i frågan,

gjorts gällande, att de minderåriga ynglingar, varom nu är fråga, d. v. s. trettonåringarna,

för närvarande skulle användas till industriellt arbete under sådana

förhållanden, att anledning till höjning av åldersgränsen på grund därav förelåge.

Enligt utskottets mening synes man också kunna utgå ifrån att det

arbete inom den egentliga industrien, vari trettonåringar användas, som regel är

av lättare beskaffenhet. Att märka är jämväl, att arbetarskyddslagen lämnar

vissa garantier för att minderåriga icke komma att användas i mera krävande

arbete. Sålunda må erinras örn bestämmelserna i 13 och 39 §§ i propositionen

— i huvudsak överensstämmande med gällande lag — att arbetsgivare

icke må använda minderårig till arbete på sådant sätt, att den minderåriges

användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för överansträngning

eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa eller kroppsut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

veckling saint att yrkesinspektionens chefsmyndighet äger, om arbetsgivare

skulle åsidosätta dessa bestämmelser, föreskriva vissa villkor för minderårigs

användande uti arbetet eller förordna, att minderårig ej vidare må användas

däri. Vidare utgör stadgandet i 10 § andra stycket av propositionen, också i

huvudsak överensstämmande med gällande lag, att minderårig ej må användas

i industriellt och därmed jämförbart arbete, som bedrives i något större omfattning,

utan att den minderårige är försedd med läkarbetyg, en ytterligare

säkerhet för att en trettonåring ej kommer att användas i arbete, varom nu är

fråga, om detsamma skulle kunna inverka menligt på hans hälsotillstånd.

Av skäl, som sålunda anförts, har utskottet icke ansett sig kunna förorda,

att minimiåldern för manliga minderåriga inom industrien och därmed jämställda

arbetsområden höjes utöver tretton år.

Ej heller har utskottet funnit anledning föreslå höjning av minimiåldern

för minderårigs användande till arbete under jord i stenbrott eller gruva, och

får utskottet härvid erinra örn de garantier mot hälsofara och överansträngning,

som, enligt vad förut omnämnts, lagförslaget innehåller.

Med anledning av utskottets salunda intagna ståndpunkt ha ifrågavarande

paragrafer underkastats viss omarbetning. Därvid hava i 9 § sammanförts de

bestämmelser, som röra åldern för minderårigs användande i arbete och för

minderårig kvinnas användande i industriellt och därmed jämställt arbete.

I 10 § ha upptagits bestämmelser örn intygsbok och vad densamma skall innehålla,

vilka bestämmelser avse den minderåriges användande i såväl vanligt

arbete som industriellt och därmed jämförbart arbete, som bedrives i något

större omfattning. De föreslagna stadgandena i 10 § förete inga sakliga avvikelser

från motsvarande bestämmelser i propositionen. I 12 § har uteslutits

dispensmöjligheten enligt andra stycket såsom knappast behövlig, då åldersgränsen

för minderåriga ynglingars användande i industriellt arbete satts till

tretton ar. Med hänsyn till att utskottet ej funnit skäl föreslå höjning av

åldern för minderårigs användande till arbete under jord i stenbrott eller

gruva, har 11 § i gällande lag kunnat lämnas orubbad, och upptages densamma

sålunda icke i utskottets lagförslag.

14 §''

Förutom några skiljaktigheter av rent redaktionell innebörd avvika motionerna

I: 205 och II: 349 fran propositionen därutinnan, att tidsbegränsningen i

1 morn. satts till nio timmar av dygnet eller femtiofyra timmar i veckan i stället

för tio timmar av dygnet eller sextio timmar i veckan. Därjämte har i motionerna

anmälan örn nödfallsarbete föreslagits skola ske, icke såsom enligt propositionen

hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, utan hos yrkesinspektionens

chefsmyndighet. Vidare skall enligt motionerna meddelande av

dispens städse ankomma på chefsmyndigheten; den i propositionen upptagna

rätten för yrkesinspektör eller bergmästare att medgiva dispens beträffande

arbete under högst en månad återfinnes icke i motionerna.

Beträffande 2 morn., som rör minderårigs raster i arbetet, förete motionerna

i första punkten en mindre olikhet i jämförelse med propositionen.

Ifråga örn minderårigs nattvila, som behandlas i 3 morn., avvika motionerna

från propositionen därutinnan, att desamma ej upptaga de möjligheter till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 31

undantag från huvudregeln, som i momentets andra stycke finnas meddelade

beträffande ynglingar, som fyllt sexton år. Härigenom skulle möjliggöras anslutning

till den i Washington år 1919 antagna konventionen angående barns

nattarbete inom industrien.

Utskottet har beträffande förevarande paragraf i huvudsak anslutit sig till

Kungl. Maj:ts förslag. Med anledning av den återgång till gällande lags bestämmelser

ifråga örn åldern för minderårig ynglings användande till industriellt

arbete, vilken utskottet förordat vid 9—12 §§, har i 14 § 1 mom. av

utskottets förslag upptagits en motsvarighet till föreskrifterna i 13 § a) av

gällande lag, att arbetstiden för minderårig under fjorton år ej må — icke ens

vid s. k. nödfallsarbete — överstiga åtta timmar av dygnet eller fyrtioåtta

timmar i veckan. Då nuvarande 13 § äger tillämpning allenast å industriellt

arbete och byggnadsarbete, hava nämnda nu gällande bestämmelser avseende

blott å dessa slag av arbeten. 14 § i propositionen avser emellertid allt arbete,

som faller under lagen, och kommer sålunda enligt utskottets förslag förutnämnda

begränsning av arbetstiden för minderårig under fjorton år att erhålla

vidgad tillämpning. Häremot torde någon befogad invändning dock icke kunna

göras. Till följd av de sålunda förordade ändringarna har viss jämkning gjorts

i sista stycket av 1 mom.

Ifråga örn minderårigs nattarbete har utskottet ansett de i propositionen

upptagna undantagen för ynglingar, som fyllt sexton år, böra bibehållas, och

blir det således ej heller enligt utskottets förslag möjligt för Sverige att ansluta

sig till den i Washington år 1919 antagna konventionen angående barns

nattarbete inom industrien.

Såsom nyss nämndes avser 14 § arbete överhuvud, som regleras i arbetarskyddslagen,

under det att motsvarande paragraf i gällande lag (13 §) allenast

har avseende å industriellt arbete och byggnadsarbete. Genom den ändring,

som sålunda skett, kommer bland annat även flottningsarbete att falla under

bestämmelserna i 14 §. Kör närvarande användas emellertid fjortonåringar till

nattarbete inom flottningen, vilket icke skulle kunna bli fallet, örn endast de

möjligheter till dispens förefinnas, som upptagas i propositionen. Då med nu

gällande bestämmelser arbete kan beredas åtskilliga minderåriga, som enligt

vad inom utskottet blivit upplyst äro i behov därav, och möjlighet finnes

att tilldela dem arbete, som icke är av särskilt krävande art, har utskottet ej

ansett nämnda minderåriga böra betagas de arbetstillfällen, som sålunda äro

för handen. Dessutom torde det för vinnande av en god yrkesutbildning på området

vara av vikt, att vederbörande redan tidigt göras förtrogna med arbetet

ifråga. På grund härav föreslår utskottet jämväl den undantagsbestämmelsen

från stadgandet örn minderårigs nattvila, att yrkesinspektionens chefsmyndighet

skall äga medgiva, att yngling, som fyllt fjorton år, må användas till flottningsarbete,

i den mån förhållandena därtill föranleda. Da dispensrätten uppdragits

åt chefsmyndigheten lära betryggande garantier finnas för att de minderåriga

icke komma att användas i arbete av förevarande art, örn detsamma

kan medföra risk för deras hälsa eller utveckling. Den nu föreslagna bestäm
-

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

TJtshottet.

Utskottet.

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

melsén Ilar införts i andra stycket av tredje momentet, som i samband därmed

underkastats viss redaktionell omarbetning.

17 §.

Motsvarande bestämmelser i motionerna I: 205 och II: 349 förete ej några

sakliga avvikelser från propositionen. I motionerna föreslås således icke några

ändringar, som skulle möjliggöra Sveriges ratificering av den i Washington

år 1919 antagna konventionen angående kvinnors användande till arbete före

och efter barnsbörd. Däremot har i motionerna yrkats, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte snarast möjligt

för riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i de särskilda bestämmelserna

rörande kvinnors användande till arbete, att nämnda konvention skulle

kunna ratificeras för Sveriges vidkommande.

. Utskottets förslag överensstämmer — utom beträffande paragrafhänvisnmgen,

vars ändring är föranledd av en utav utskottet tidigare föreslagen

ändring — helt med propositionen. Vad angår det framställda skrivelseförslaget,

anser utskottet i likhet med föredragande departementschefen — och

under erinran örn att för riksdagen i proposition den 6 februari 1931 (nr 75)

framlagts förslag till vissa bestämmelser rörande moderskapsunderstöd — att

ytterligaie åtgärder för ratificering av förenämnda konvention icke för närvarande

böra vidtagas. Utskottet finner sig alltså ej kunna biträda skrivelsetörslaget.

19 §.

I motionerna I: 205 och lii 349 har yrkats, att bestämmelserna örn kvinnors

nattarbete, vilka i propositionen, i huvudsaklig överensstämmelse med gällande

lag, allenast ha avseende a arbetsställen, varest i regel användas minst tio

arbetare, måtte utsträckas att avse allt industriellt arbete. Genom denna utvidgning

avses att för vart lands vidkommande möjliggöra ratificering av den

i Washington år 1919 antagna konventionen angående kvinnors nattarbete.

Dessutom innehålla motionerna samma avvikelser från propositionens bestämmelser

örn kvinnors användande i nödfallsarbete som beträffande motsvarande

stadganden ifråga örn de minderåriga.

Mot gällande bestämmelser rörande kvinnors nattarbete, vilka grunda sig

pa en i Bern ar 1906 antagen konvention i ämnet, ha såsom framgår av propositionen

åtskilliga erinringar framställts, särskilt från kvinnohåll. Med hänsyn

härtill har utskottet, i likhet med föredragande departementschefen, ej funnit

lämpligt att för närvarande föreslå en utsträckning av nämnda bestämmelser

till arbetsområden, som nu ej beröras därav. Ifråga örn kvinnors användande

i nödfallsarbete överensstämmer utskottets förslag med propositionen.

22 §.

I fråga örn denna paragraf överensstämma motionerna I: 205 och lii 349

med propositionen utom därutinnan att orden »eller kunna för kvinna medföra

synnerlig våda i sedligt avseende» uteslutits.

Motsvarande bestämmelser finnas meddelade för minderåriga i gällande lag

och i 13 § av propositionen, varmed utskottets lagförslag överensstämmer. Då

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

andra kvinnor än de minderåriga icke torde vara i behov av någon särskild

sedlig omvårdnad i det avseende, varom här är fråga, och bestämmelsen alitsa

lärer sakna praktisk betydelse, har utskottet ansett sig kunna förorda, att

densamma utgår ur 22 §.

23 §.

Utom smärre skiljaktigheter både i sakligt och redaktionellt hänseende

förete motionerna I: 205 och II: 349 i fråga örn denna paragraf den olikheten

mot propositionen, att bergmästare och gruvingenjörer ej omnämnas. Härutinnan

överensstämma motionerna med socialstyrelsens förslag.

I likhet med föredragande departementschefen har utskottet funnit bergmästare

och gruvingenjörer vid den nu förordade partiella revisionen av lagen alltjämt

böra upptagas i paragrafen. Härigenom blir nämligen ändring obehövlig

i åtskilliga paragrafer, där bergmästare nu omnämnes vid sidan av yrkesinspektör.

.

Stadgandet örn bergmästarnas och gruvingenjörernas tillsyn har i utskottets

lagförslag givits den avfattningen, att för tillsyn företrädesvis å bergverksarbete

och därmed sammanhängande arbete anlitas bergmästare och gruvingenjörer.

Av denna bestämmelse, jämförd med 23 §:ns innehåll i övrigt,

lärer böra framgå, att Kungl. Majit, i fall då så finnes vara av behovet påkallat

för vinnande av en mera ändamålsenlig fördelning av tillsynstjänsten,

skall äga rätt att uppdraga åt yrkesinspektör tillsyn, som eljest skulle åligga

''bergmästare och gruvingenjörer, eller åt sistnämnda befattningshavare tillsyn,

som i allmänhet åvilar yrkesinspektör. Yad sistnämnda överflyttning

angår lärer, enligt vad utskottet inhämtat, en sådan kunna vara lämplig, t. ex.

i vissa fall när det gäller tillsyn å sådana sprängnings- och tunnelarbeten, som

ej sällan i stor skala äga rum vid utbyggnad av vattenfall.

28 och 30 §§.

Beträffande dessa paragrafer förete motionerna I: 205 och II: 349 allenast

smärre olikheter av saklig eller redaktionell innebörd från propositionens bestämmelser.

Utskottets lagförslag överensstämmer med propositionen.

31 §.

Motsvarande paragraf i motionerna I: 205 och II: 349 innebär, förutom vissa

obetydligare skiljaktigheter, den olikheten i förhållande till propositionen, att

såsom andra stycke upptagits en bestämmelse om att arbetsgivare och arbetsledare

böra i frågor rörande arbetets säkerhet eller sundhet söka samråd med

arbetarnas ombud. Däremot saknas i motionerna motsvarighet till bestämmelsen

i andra stycket av 31 § i propositionen, att ombuden böra verka för främjande

av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka vinna arbetarnas medverkan

därtill.

I likhet med chefen för socialdepartementet finner utskottet det visserligen

vara av vikt, att samarbetet och samförståndet mellan arbetsgivarna och deras

representanter samt arbetarombuden framväxa på frivillighetens väg. lie i

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 haft. (Ar 24.) 598 31 3

TJtskottet.

Utskottet•

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Utskottet

46 § i

gällande lag.

motionerna härutinnan föreslagna bestämmelserna, vilka överensstämma med

socialstyrelsens förslag, innebära emellertid endast en uppmaning till arbetsgivare

och arbetsledare att söka samråd med ombuden och torde alltså vara

ägnade att främja det till vinnande av ökad säkerhet och sundhet på arbetsplatserna

syftande frivilliga samarbete mellan arbetsgivare och arbetare, vilket

ur alla synpunkter framstår såsom synnerligen önskvärt. På grund härav har

det synts utskottet lämpligt, att en bestämmelse av det innehåll, som i motionerna

föreslagits i 31 § andra stycket, inflyter i lagen. Däremot har utskottet

i olikhet med motionärerna funnit det vara av vikt, att i lagtexten betonas

arbetarombudens uppgift att verka för ökad säkerhet och sundhet samt att

söka vinna arbetarnas medverkan därtill. Härutinnan överensstämmer således

utskottets förslag med propositionen.

32—34 §§.

Motsvarande paragrafer i motionerna I: 205 och II: 349 utvisa en del smärre

avvikelser från propositionen.

Utskottet avstyrker dessa ändringar.

35 §.

Såsom en följd av att motionerna I: 205 och II: 349 ej innehålla någon motsvarighet

till dispensbestämmelserna i 12 § återfinnes första punkten i sista

stycket av 35 § ej i motionerna. I övrigt överensstämma motionerna med propositionen.

Läkarbesiktning å minderåriga enligt 35 § första stycket andra punkten av

propositionen torde icke böra äga rum annat än när särskilda skäl därtill föreligga.

I själva verket lärer det föreslagna stadgandet liksom det nu gällande

hava denna innebörd. Då det enligt utskottets mening är av vikt, att denna

stadgandets innebörd framgar av själva lagtexten, har detsamma fullständigats

i enlighet härmed.

42 och 43 §§.

I 42 § av motionerna I: 205 och II: 349 föreslås straff ej blott som i gällande

lag för förseelse mot 17 § första stycket utan även för förseelse mot paragrafens

andra stycke (arbetsgivares vägran att medgiva kvinna ledighet före

barnsbörd). Härutinnan överensstämma motionerna med socialstyrelsens förslag.

Då det ej torde förekomma, att arbetsgivare vägrar kvinna sådan ledighet,

som i 17 § andra stycket sägs, har utskottet, i likhet med föredragande departementschefen,

ansett den föreslagna straffbestämmelsen obehövlig.

Med anledning av den omgruppering, som skett ifråga örn de särskilda föreskrifterna

rörande minderårigas användande till arbete, har viss ändring måst

vidtagas uti paragrafhänvisningarna i 42 och 43 §§ av utskottets lagförslag. I

I motionerna I: 205 och II: 349 har föreslagits, att i 46 § av gällande lag —

som stadgar straff för arbetare, som olovligen och utan giltigt skäl borttagit

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

35

eller försatt ur bruk skyddsanordning — måtte vidtagas den ändringen, att

straffminimum måtte höjas från fem till tio kronors böter. Socialstyrelsens förslag

upptog samma bestämmelse.

I propositionen har denna ändring av bötesminimum ansetts vara för ringa

för att vidtagas vid den verkställda partiella revisionen av lagen. I följd

därav upptages icke 46 § i propositionens lagförslag. Utskottets förslag över

ensstämmer härutinnan med propositionen.

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna.

Utskottets lagförslag överensstämmer i sak med propositionen, dock har viss

ändring skett beträffande de i övergångsbestämmelserna åberopade paragraferna,

föranledd av de utav utskottet föreslagna ändringarna rörande minderårigas användande

till arbete.

Vissa skrivelseförslag.

På sätt den förut lämnade redogörelsen giver vid handen hava en del

skrivelseförslag ägt samband med vissa av propositionens detaljbestämmelser,

och behandlats under de paragrafer, som desamma närmast avse. I motionerna

förefinnas emellertid, såsom framgår av den redogörelse, som inledningsvis

lämnats för de i motionerna framställda yrkandena, jämväl förslag

till skrivelser, som ej direkt kunna hänföras till propositionens detaljbestämmelser.

I förevarande sammanhang vill utskottet ange sin ståndpunkt

till nämnda förslag.

Utskottet kan icke biträda de i motionen I: 206 framställda förslagen örn

skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan

dels att Kungl. Majit måtte hos vederbörande internationella instanser föreslå

en omläggning av de internationella konventionerna örn skydd i arbete i

väsentlig anslutning till vad under punkterna 1)—7) i motionen föreslagits;

dels ock att Kungl. Majit ej måtte alldeles glömma bort ett begrundande, i

vad mån även jordbrukare, hantverkare och andra, som driva sitt yrke utan

lejd fast arbetskraft, samt hemmens hustrur må kunna åtminstone i någon mån

skyddas mot deras arbetstids ofrivilliga uppressande till en oskälig höjd. I

I motionen II: 350 har såsom förut omnämnts yrkats, att riksdagen matte

besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn undersökning angående förekomsten

av silikos (stendammslunga) inom olika arbetsområden, ävensom vidtaga

de åtgärder till sjukdomens förekommande, som med ledning av samma

undersökning kunna befinnas tjänliga.

Ifrågavarande sjukdom har under de senaste åren varit föremal för åtskillig

uppmärksamhet i lagstiftningen. Efter beslut av 1930 års riksdag infördes

sålunda i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar bland

de sjukdomsorsaker, som omfattas av lagen, jämväl stendamm. Vid innevarande

års riksdag hava i två likalydande motioner, nr 50 i första kammaren av herr

Utskottet

Utskottet

Utskottet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Lindström och nr 84 i andra kammaren av herr Ahl, hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla örn utredning rörande utvidgning av

nämnda lag att gälla jämväl till förmån för arbetare inom porslinsindustrien.

I sitt den 13 mars 1931 över berörda motioner avgivna utlåtande (nr 21) har

utskottet, i anslutning till vissa över motionerna avgivna yttranden, framhållit,

att den lungsjukdom, som, på sätt motionärerna närmare anfört, stundom

angriper arbetare inom porslinsindustrien, utgör en art av stendammslunga och

sålunda är inbegripen under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. På

grund härav har utskottet hemställt, att motionerna icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda. Utskottets hemställan har sedermera av riksdagen

bifallits.

Ku förevarande motion avser dels att åstadkomma en undersökning angående

förekomsten av ifrågavarande sjukdom, dels ock vidtagandet av åtgärder

till förekommande av densamma. En undersökning i det avseende,

varom motionären hemställt, lärer böra ankomma, å yrkesinspektionens

chefsmyndighet, socialstyrelsen, med biträde av yrkesinspektionens

befattningshavare. Enligt vad utskottet inhämtat erhåller socialstyrelsen

underrättelse örn de fall, då jämlikt lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

anmälan göres örn sjukdom, som avses i nämnda lag. Särskilt

med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna utgå ifrån att socialstyrelsen,

utan att framställning därom göres, har sin uppmärksamhet riktad på förekomsten

av ifrågavarande sjukdom samt meddelar anvisning örn åtgärder, som

styrelsen inom sin befogenhet anser böra vidtagas till dess förekommande. Yad

beträffar övriga profylaktiska åtgärder, som kunna finnas nödiga, torde motionären

i huvudsak vinna sitt syfte genom den hemställan örn utredning angående

behovet av obligatorisk läkarundersökning för arbetare inom vissa farliga

industrier, som utskottet har för avsikt att göra. Utskottet finner sig

därför icke böra biträda skrivelseförslaget.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (ur 206)

om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 4, 5, 7,

5—25, 28—45 ock 52 §§ lagen den 29

juni 1912 om arbetarskydd skola, 4, 5,

25, 29, 30, 35, 36, 40, 42, 43 oell 45

§§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse samt att den i

lagen örn arbetarskydd förekommande

underrubriken med lydelse »Särskilda

föreskrifter rörande kvinnors användande

i arbete» skall hava sin plats

närmast före 16 §:

Härigenom förordnas, att 4, 5, 7,

5, 10, 12—2b, 28—45 och 52 §§ lagen

den 29 juni 1912 örn arbetarskydd skola,

4, 5, 25, 29, 30, 35, 36, 40, 42, 43 och

45 §§ i nedan angivna delar, erhålla

följande ändrade lydelse samt att den

i lagen örn arbetarskydd förekommande

underrubriken med lydelse

»Särskilda föreskrifter rörande kvinnors

användande i arbete» skall hava

sin plats närmast före 16 §:

Föreskrifter till förekommande av olycksfall och ohälsa i arbete.

Till förekommande-----

[a) Å ställen---i trappor.]

[b) Hissar, kranar, hängbanor och

andra därmed jämförliga transportanordningar

skola underkastas besiktning

och provning på sätt, som kan

anses betryggande; och skall å dem

finnas på lämpligt ställe tydligt angivet

den bärighet i vikt, varför de

vid senaste besiktning godkänts, jämte

dagen för denna besiktning ävensom,

då de äro avsedda för persontrafik, det

antal personer, som utan fara kan på

en gång begagna dem. Ställningar och

dylikt skola erbjuda tillfredsställande

säkerhet.]

— särskilt iakttagas:

a) Å ställen---i trappor.

b) Hissar, kranar, hängbanor och

andra därmed jämförliga transportanordningar

skola underkastas besiktning

och provning på sätt, som kan

anses betryggande; och skall å dem

finnas på lämpligt ställe tydligt angivet

den bärighet i vikt, varför de

vid senaste besiktning godkänts, jämte

dagen för denna besiktning ävensom,

då de äro avsedda för persontrafik, det

antal personer, som utan fara kan på

en gång begagna dem.

c) Ställningar, stegar och dylikt skola

nied hänsyn till material, konstruktion

1 I propositionen föresläs ej någon ändring i punkterna a)—h) av 4 § i gällande lag.

Dessa upptagas följaktligen ej i propositionens lagtext. Beträffande nämnda punkter föreslår

emellertid utskottet ändring i punkterna b)—h). För jämförelsens skull lia därför

härovan i propositionens lagtext upptagits dessa punkter enligt nu gällande lydelse, därvid

de emellertid satts inom parentes för utmärkande av att de ej förekomma i propositionen.

På enahanda sätt har förfarits med punkt a). Beträffande punkterna a) h) innehåller

propositionen allenast följande

a) Å ställen

elektrisk ström.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

[c) Kar, bassänger oell andra öppna

kärl, vilka nied hänsyn till läge och

innehåll eller djup medföra fara, skola,

därest så lämpligen kan ske, vara behörigen

kringgärdade.]

[d) För arbetarnas räddande vid

eldsvåda skola sådana åtgärder träffas,

som med hänsyn till arbetets natur,

arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet

samt arbetarnas antal kunna

anses tillfyllestgörande, såsom anbringande

av lätt öppnade utgångar

och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra

trappor och dylikt.]

[e] Gångar i arbetslokaler skola vara

så breda och höga, att arbetarna icke

utsättas för att skadas av i gång varande

maskiner. Golv i arbetslokal

skall, särskilt i närheten av farliga

maskiner och å andra farliga platser,

hållas i sådant skick, att arbetarna ej

utsättas för att snava eller halka.]

och utförande erbjuda betryggande säkerhet.

d) Kar, bassänger och andra öppna

kärl, vilka med hänsyn till läge och

innehåll eller djup medföra fara, skola,

därest så lämpligen kan ske, vara behörigen

kringgärdade.

e) För arbetarnas räddande vid

eldsvåda skola sådana åtgärder träffas,

som med hänsyn till arbetets natur,

arbetslokalens belägenhet och beskaffenhet

samt arbetarnas antal kunna

anses tillfyllestgörande, såsom anordnande

av verksamt brandalarm, tillfredsställande

utrymningsvägar, lätt tillgängliga

och lätt öppnade utgångar

och fönster, säkerhetsstegar, brandsäkra

trappor och dylikt.

f) Gångar i arbetslokaler skola vara

så breda och höga, att arbetarna icke

utsättas för att skadas av i gång varande

maskinella anordningar. Golv i

arbetslokal skall, särskilt i närheten

av farliga maskiner och å andra farliga

platser, hållas i sådant skick, att

arbetarna ej utsättas för att snava

eller halka.

[/) Motor skall, där den ej uppställes

i särskilt rum, utan har sin plats i arbetslokalen,

inhägnas eller anbringas så, d) Motorer, maskiner, transmissioner

att de arbetare, åt vilka dess skötsel icke oc^ andra mekaniska hjälpmedel, vilkas

är anförtrodd, ej utsättas för att komma Colliga delar medföra fara för arbetarna,

i beröring med dess rörliga delar] skola kringgärdas eller eljest så an\g)

Maskiner och transmissioner, som or<^nas’ såvitt möjligt den med

medföra fara för arbetarna, skola kring- ^em förbundna faran undanröjes.

gärdas eller eljest så anordnas, att

såvitt möjligt den med dem förbundna

faran undanröjes.]

]h) Elektriska apparater och led- h) Elektriska maskiner, apparater

ningar skola vara så anordnade, att och ledningar skola vara så anordnade,

arbetarna icke utsättas för fara att att arbetarna icke utsättas för fara att

skadas genom elektrisk ström.] skadas genom elektrisk ström.

i) Innan transmission sättes i gång, skall detta på förut bekantgjort sätt

tillkännagivas i varje arbetslokal, dit drivkraft förmedelst transmissionen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

39

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

överföres. Är transmission, som kan medföra fara, ej på betryggande sätt

inskyddad, skola tillfredsställande anordningar för skyndsamt stannande av

densamma finnas vidtagna inom arbetslokalen.

k) Arbetsmaskin, som----------------

---------— — —---— — —---och ledning.

r) Vid arbete, däri arbetarna äro utsätta för fara att skadas genom explosiva,

eldfarliga, giftiga eller frätande ämnen, skola sådana åtgärder vara

vidtagna, att denna fara i möjligaste mån nndanröjes.

5§-

Till förekommande---särskilt iakttagas:

a) I sluten--------------—-----

---------—----—- —*— lämplig beskaffenhet.

g) Sysselsättes å ett och samma ställe samtidigt och på stadigvarande

sätt ett större antal arbetare, skola dessa på sätt, som kan anses tillfredsställande

med hänsyn till antal, fördelning på kön och arbetets natur, å

eller invid arbetsstället äga tillgång till tvätt- och dricksvatten samt avträden

ävensom lämplig plats för ombyte, förvaring och, där så erfordras, torkning

av kläder; därjämte bör åt dem av arbetarna, som icke äro bosatta i närheten

av arbetsstället, därstädes beredas tillgång till lämplig plats för intagande

av måltider samt lägenhet att värma medförd mat.

h) Till lämnande av den första hjälpen vid olycks- eller sjukdomsfall

skola finnas vidtagna sådana anordningar, som kunna anses erforderliga med

hänsyn till arbetets beskaffenhet.

i) Arbetet bör, där dess natur det medgiver, avbrytas genom en eller

flera lämpligt förlagda raster av tillräcklig varaktighet.

k) Åt arbetarna bör, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan

omständighet skäligen kan anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet

för nattvila.

1) För varje period av sju dagar

1) För varje period av sju dagar

skola arbetarna i regel åtnjuta sam- skola arbetarna åtnjuta sammanhängmanliängande

ledighet av minst tjugufyra

timmars varaktighet. Sådan

veckovila bör såvitt möjligt förläggas bör såvitt möjligt förläggas till son
-

ande ledighet av minst tjugufyra timmars

varaktighet. Sådan veckovila

till söndag och till samma tider för

alla vid ett arbetsställe anställda.

dag och till samma tider för alla vid

ett arbetsställe anställda.

Från vad sålunda stadgats må yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter

hörande av vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva

undantag för visst slag av sysselsättning eller visst arbetsställe.

Därest inskränkning göres i den i första stycket avsedda veckovilan, bör

motsvarande frihet från arbete såvitt möjligt beredas.

m) Åt arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till arbete året runt

och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget någon längre tid, bör, i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

allmänhet under den varmare årstiden, beredas semesterledighet under minst

fyra söckendagar, vilken ledighet i regel bör vara sammanhängande och förlagd

i omedelbar anslutning till sön- eller helgdag.

7 §•

1 mom. Finnes för tillämpning av 3 § i avseende å visst slag av sysselsättning

eller användande av visst slag av maskin, redskap eller arbetslokal

behov av närmare föreskrifter, utöver vad i 4—6 §§ stadgas, må Konungen

utfärda sådana föreskrifter.

2 mom. Innefattar föreskrift, som utfärdats med stöd av 1 morn., förbud

mot användande av visst slag av maskin eller redskap eller del därav eller

mot dess användande med eller utan viss anordning, äger Konungen jämväl

föreskriva, att föremål, vars användande sålunda är förbjudet, icke må till

annan överlåtas eller upplåtas till begagnande, med mindre det kan antagas

för visst, antingen att sådan åtgärd skall vidtagas med föremålet, att det

därefter ej vidare är inbegripet under förbudet, eller att föremålet uteslutande

skall komma till användning, som ej med förbudet avses.

3 mom. Bedrives i visst fall arbete, som icke enligt 1 § är underkastat denna

lag och ej heller är att hänföra till skeppstjänst, under sådana förhållanden,

att därmed sysselsatta personer uppenbarligen utsättas för allvarlig fara för

olycksfall, må Konungen förordna, att lagen, i vad den åsyftar att förekomma

olycksfall, skall i nödig omfattning tillämpas å arbetet, ävensom meddela de

föreskrifter, som kunna erfordras, då i sådant fall arbetare icke användes till

arbete för arbetsgivares räkning.

Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande i arbete.

9§-

Minderårig må icke användas till arbete, förrän den minderårige fyllt tretton

år och, där fråga ej är örn arbete allenast under ferietid, inhämtat den för

folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och färdigheter

eller ock erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan.

Ej heller må minderårig användas 1 Till bergverks-, bruks-, fabriks-,

hantverks- eller annat industriellt arbete

eller byggnadsarbete, ändå att

det ej är att hänföra till industriellt

arbete, eller arbete med transport av

personer eller gods må icke användas

kvinna under fjorton år. Vad sålunda

stadgats skall dock ej gälla distribution

av varor eller uträttande av bud

eller ärenden.

till arbete, utan att till arbetsgivaren

avlämnats intygsbok för den minderårige,

utfärdad på sätt i 34 § föreskrives

och innehållande:

a) uppgift örn den minderåriges fullständiga

namn, födelseår och födelsedag,

samt, där fråga ej är örn arbete

allenast under ferietid,

1 Se 10 § första stycket i Kungl. Majas förslag.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

41

(Kungl. Martts förslag.)

b) intyg, att den minderårige inhämtat

den lärokurs eller de kunskaper

och färdigheter, som i första stycket

sagts, eller erhållit där angivet tillstånd,

och

c) anteckning, huruvida den minderårige

genomgått fortsättnings-, ersättnings-

eller lärlingsskola, då skolplikt

beträffande lärlingsskola åligger

den minderårige, eller är i behörig

ordning befriad från skyldighet att deltaga

i undervisning, som här nämnts.

10 §•

Till bergverks-, bruks-, fabriks-,

hantverks- eller annat industriellt arbete

eller byggnadsarbete, ändå att

det ej är att hänföra till industriellt

arbete, eller arbete med transport av

personer eller gods må icke användas

minderårig under fjorton år. Vad sålunda

stadgats skall dock ej gälla distribution

av varor eller uträttande av

bud eller ärenden.

Bedrives arbete, som med förbudet

i första stycket avses, i sådan omfattning,

att å arbetsstället i regel användas

minst tio arbetare, må minderårig

icke användas till arbetet, utan

så är att den minderåriges intygsbok,

utöver vad i 9 § föreskrives, inne
-

(Utskottets förslag.)

10 §.

1 Minderårig må icke användas till

arbete, utan att till arbetsgivaren avlämnats

intygsbok för den minderårige,

utfärdad på sätt i 34 § föreskrives

och innehållande:

a) uppgift örn den minderåriges fullständiga

namn, födelseår och födelsedag,

samt, där fråga ej är örn arbete

allenast under ferietid,

b) intyg, att den minderårige inhämtat

den lärokurs eller de kunskaper

och färdigheter, som i 9 § första

stycket sagts, eller erhållit där angivet

tillstånd, och

c) anteckning, huruvida den minderårige

genomgått fortsättnings-, ersättnings-

eller lärlingsskola, då skolplikt

beträffande lärlingsskola åligger den

minderårige, eller är i behörig ordning

befriad från skyldighet att deltaga

i undervisning, som här nämnts.

Bedrives industriellt arbete, byggnadsarbete

eller arbete med transport

av personer eller gods, däri icke inbegripet

distribution av varor eller

uträttande av bud eller ärenden, i

sådan omfattning, att å arbetsstället

i regel användas minst tio arbetare,

Se 9 § andra stycket i Kungl. Majus förslag.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Martts förslag.)

håller läkarintyg, utvisande att den

minderårige icke företer sjuklighet,

svaghet eller bristande kroppsutveckling

eller, där så skulle vara förhållandet,

att den minderårige icke kan

anses komma att lida men av den

sysselsättning, varom fråga är. Sådant

läkarintyg må vid intygsbokens avlämnande

till arbetsgivaren ej vara

äldre än ett år och kan utgöras av

anteckning, som vid besiktning enligt

35 § införts i boken av besiktningsläkaren.

11 §4

Minderårig under sexton år må icke

användas till arbete under jord i stenbrott

eller gruva.

12 §.

I fråga örn lätt arbete, som bedrives i fria luften och fortgår allenast

under kortare tid av året samt icke regleras av samband med mekaniskt

driven arbetsprocess, må yrkesinspektionens chefsmyndighet, när skäl därtill

äro, bevilja eftergift från de i 9 och 10 §§ meddelade förbud.

Chefsmyndigheten må och i särskilda

fall meddela eftergift från det i 10 §

första stycket stadgade förhud,'' där

så prövas nödigt till förekommande av

sysslolöshet eller annat allvarligt men

för den minderårige.

Beträffande minderårig, vilken användes till ett under kortare tid fortgående

arbete, som ej är att anse såsom tungt, må chefsmyndigheten bevilja

eftergift från det i 10 § andra stycket meddelade förbud, när synnerliga

skäl därtill äro.

13 §.

Arbetsgivare må icke använda minderårig till arbete på sådant sätt, att

den minderåriges användande kan anses medföra fara för olycksfall eller för

överansträngning eller annan menlig inverkan på den minderåriges hälsa

eller kroppsutveckling eller för den minderårige innebära våda i sedligt

avseende.

1 11 § i gällande lag Ilar följande lydelse: Minderårig under femton år må icke användas

till arbete under jord i stenbrott eller gruva.

Då utskottet föreslagit, att denna paragraf bibebålles oförändrad, upptages densamma

ej i utskottets förslag.

(Utskottets förslag.)

må minderårig icke användas till arbete,

som sålunda avses, utan så är

att den minderåriges intygsbok, utöver

vad i första stycket föreskrives,

innehåller läkarintyg, utvisande att

den minderårige icke företer sjuklighet,

svaghet eller bristande kroppsutveckling

eller, där så skulle vara

förhållandet, att den minderårige icke

kan anses komma att lida men av den

sysselsättning, varom fråga är. Sådant

läkarintyg må vid intygsbokens avlämnande

till arbetsgivaren ej vara

äldre än ett år och kan utgöras av anteckning,

som vid besiktning enligt

35 § införts i boken av besiktningsläkaren.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Minderårig skall lämnas erforderlig ledighet för deltagande i kurs för

religions- eller sådan yrkes- eller fortsatt skolundervisning, för vilken kostnaden

helt eller delvis bestrides av staten eller med kommunala medel.

14 §.

1 menn. Angående minderårigs arbetstid

i arbete, varå lagen den 16

maj 1930 (nr 138) angående arbetstidens

begränsning äger tillämpning,

gäller vad där är stadgat. Dock må

minderårig med det undantag, som angles

i andra stycket, icke i något

fall användas till dylikt arbete mer

än tio timmar av dygnet eller sextio

timmar i veckan. Ej heller må, med

enahanda undantag, minderårigs arbetstid

i annat arbete överstiga nämnda

antal timmar.

Har natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags

drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller

för skada å liv, hälsa eller egendom,

må minderårig användas till arbete i

den mån så är nödigt, ändå att hans

arbetstid kommer att överstiga tio

timmar av dygnet eller sextio timmar

i veckan. Örn arbete utöver nämnda

antal timmar samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det

arbetsgivaren att senast inom två dygn

från dess början göra anmälan till vederbörande

yrkesinspektör eller bergmästare.

Arbetet må icke fortsättas

utöver sist angivna tid utan att därtill

sökes tillstånd, som må beviljas

av vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare för ytterligare högst en

månad och av yrkesinspektionens

14 §.

1 mom. Angående minderårigs arbetstid

i arbete, varå lagen den 16

maj 1930 (nr 138) angående arbetstidens

begränsning äger tillämpning,

gäller vad där är stadgat. Dock må

arbetstiden i dylikt arbete icke i något

fall överstiga för minderårig, som ej

fyllt fjorton år, åtta timmar av dygnet

eller fyrtioåtta timmar i veckan och, med

det undantag som angives i andra

stycket, för annan minderårig tio timmar

av dygnet eller sextio timmar i veckan.

Ej heller må, med enahanda undantag,

minderårig användas till annat arbete

mer än det antal timmar, som sålunda

är angivet.

Har natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i ett företags

drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller

för skada å liv, hälsa eller egendom,

må minderårig, som fyllt fjorton år,

användas till arbete i den mån så är

nödigt, ändå att hans arbetstid kommer

att överstiga tio timmar av dygnet

eller sextio timmar i veckan.

Örn arbete utöver nämnda antal timmar

samt dess anledning, omfattning

och varaktighet åligger det arbetsgivaren

att senast inom två dygn från

dess början göra anmälan till vederbörande

yrkesinspektör eller bergmästare.

Arbetet må icke fortsättas

utöver sist angivna tid utan att därtill

sökes tillstånd, som må beviljas

av vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare för ytterligare högst en

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

chefsmyndighet, där så finnes lämpligt

efter samråd med arbetsrådet, för

längre tid. Öyér ansökan skall beslut

meddelas ofördröjligen. Anmälan

eller ansökan må anses gjord, när den

i betalt brev avlämnats till allmänna

posten.

Deltager den minderårige med arbetsgivarens

vetskap i kurs för sådan

undervisning, som i 13 § omförmäles,

vare arbetsgivaren skyldig så begränsa

den minderåriges arbetstid, att sammanlagda

undervisnings- och arbetstiden

ej kommer att överskrida den

här förut stadgade begränsningen.

(Utskottets förslag.)

månad och av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, där så finnes lämpligt

efter samråd med arbetsrådet, för

längre tid. Över ansökan skall beslut

meddelas ofördröjligen. Anmälan

eller ansökan må anses gjord, när

den i betalt brev avlämnats till allmänna

posten.

Deltager den minderårige med arbetsgivarens

vetskap i kurs för sådan

undervisning, som i 13 § omförmäles,

vare arbetsgivaren skyldig så begränsa

den minderåriges arbetstid, att sammanlagda

undervisnings- och arbetstiden

ej kommer att överstiga för minderårig,

som ej fyllt fjorton år, åtta

timmar av dygnet eller fyrtioåtta timmar

i veclcan och, med det undantag

som angives i andra stycket, för annan

minderårig tio timmar av dygnet eller

sextio timmar i veckan.

2 mom. Den minderåriges raster i arbetet skola anordnas på ett med hänsyn

till den minderårige lämpligt sätt. Erbjuder arbetslokalen icke en från

hälsosynpunkt tillfredsställande uppehållsplats, må den minderårige ej tillåtas

under rasterna vistas i lokalen, och åligger det i sådant fall arbetsgivaren

att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige kan vistas under

rasterna och intaga sina måltider.

3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar varje dygn, och skall i denna ledighet

ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Utan hinder av vad sålunda stad- Från vad sålunda stadgats skola gälla

gais må yngling, som fyllt sexton år, följande undantag. Yngling, som fyllt

efter vederbörande yrkesinspektörs

eller bergmästares medgivande användas

till arbete å tid, som nyss är

nämnd, där hans arbetstid är begränsad

till högst åtta timmar av dygnet

samt tillika arbetet antingen icke oftare

än under var tredje vecka infaller å

tid mellan klockan 10 e. m. och klockan

5 f. m. eller ock är i fråga örn tider

på dygnet, då det skall utföras, fördelat

på sätt, som kan anses likvärdigt

med nyssnämnda anordning. Här
-

sexton år, må efter vederbörande yrkesinspektörs

eller bergmästares medgivande

användas till arbete å tid, som

nyss är nämnd, där hans arbetstid är

begränsad till högst åtta timmar av

dygnet samt tillika arbetet antingen

icke oftare än under var tredje vecka

infaller å tid mellan klockan 10 e. m.

och klockan 5 f. m. eller ock är i fråga

tider på dygnet, då det skall ut
-

om

föras, fördelat på sätt, som kan anses

likvärdigt med nyssnämnda anord
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

45

(Kungl. Martts förslag.)

utöver må yrkesinspektionens chefsmyndighet

medgiva, att sådan yngling

må, utan hinder av stadgandet i första

stycket, i den mån så kan anses påkallat

deltaga i arbete, som på grund

av sin natur, arbetsbrådska eller annan

tvingande omständighet måste bedrivas

med skiftindelning eller eljest

forceras.

(Utskottets förslag.)

ning. Härutöver må yrkesinspektionens

chefsmyndighet medgiva, att sådan

yngling må i den mån så kan

anses påkallat deltaga i arbete, som

på grund av sin natur, arbetsbrådska

eller annan tvingande omständighet

måste bedrivas med skiftindelning

eller eljest forceras. Yngling, som fyllt

fjorton år, må efter chefsmyndighetens

medgivande användas till flottningsarbete,

i den män förhållandena därtill

föranleda.

15 §.

Finnes minderårigs användande i visst slag av sysselsättning medföra

synnerlig fara i något avseende, varom i 13 § första stycket förmäles, må

Konungen föreskriva vissa villkor för minderårigs användande i sådan sysselsättning

eller förordna, att minderårig ej må användas däri.

Särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete.

16 §.

Kvinna må icke användas till arbete under jord i stenbrott eller gruva.

17 §.

17 §•

Kvinna, som fött barn, må icke

användas till arbete, som med förbudet

i 10 § första stycket avses,

under de sex första veckorna efter

barnsbörden, därest icke med läkarintyg

styrkes, att hon utan men för

sig eller barnet tidigare kan börja

arbetet.

Företer kvinna, som användes till arbete av nämnda slag, intyg av läkare

eller barnmorska av innehåll, antingen att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst

inom två veckor, eller ock att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst

inom sex veckor och med hänsyn därtill har behov av ledighet från arbetet,

må sådan ledighet ej förvägras henne.

Kvinna, som fött barn, må icke användas

till arbete, som med förbudet

i 9 § andra stycket avses, under de

sex första veckorna efter barnsbörden,

därest icke med läkarintyg styrkes,

att hon utan men för sig eller barnet

tidigare kan börja arbetet.

18 §.

Kvinna, som ammar sitt barn, må ej förvägras erforderlig ledighet härför.

19 §■

Kvinna, som användes till industriellt arbete, vilket bedrives i sådan

omfattning, att å arbetsstället i regel användas minst tio arbetare, skall för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva timmar

varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan 10 e. m. och

klockan 5 f. m.

Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra stycket nämnts,

må kvinna utan hinder av vad i första stycket härovan stadgats användas

till arbete i den mån så är nödigt. Örn arbete utöver den i samma stycke

föreskrivna begränsningen samt dess anledning, omfattning och varaktighet

åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra

anmälan till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare. Arbetet må

icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att därtill sökts tillstånd, som

må beviljas av vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare för ytterligare

högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet för längre tid.

Över ansökan skall beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller ansökan

må anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

20 §.

Å arbetsställe, där på grund av verksamhetens natur under vissa tider

av året förekommer hopat arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å

andra arbetsställen, då arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter

måste forceras, må den i 19 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten

kunna under en tid av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas

till tio timmar av dygnet.

Arbetsgivaren skall, innan sådan inskränkning vidtages, med angivande av

anledningen därtill hos vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra

anmälan örn de dagar, varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas.

21 §.

Beträffande sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande av varor,

vilka äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna

i 19 § första stycket kunna meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

22 §.

Finnes kvinnas användande i visst

slag av sysselsättning medföra synnerlig

fara för olycksfall eller vara för

kvinna synnerligen ansträngande eller

hälsofarligt eller kunna för kvinna medföra

synnerlig våda i sedligt avseende,

må Konungen föreskriva vissa villkor

för kvinnas användande i sådan sysselsättning

eller förordna, att kvinna ej

må användas däri.

22 §.

Finnes kvinnas .användande i visst

slag av sysselsättning medföra synnerlig

fara för olycksfall eller vara för

kvinna synnerligen ansträngande eller

hälsofarligt, må Konungen föreskriva

vissa villkor för kvinnas användande

i sådan sysselsättning eller förordna,

att kvinna ej må användas däri.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

47

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om tillsyn å lagens efterlevnad m. m.

23 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag

och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under överinseende

och ledning av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, av yrkesinspektionens

befattningshavare samt kommunala

tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare

utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet

av yrkesinspektörer, yrkesinspektör

sassistenter och yrkesunderinspektörer.

För tillsyn å arbete, vartill

kvinnor användas, skall finnas minst

en yrkesinspektris jämte erforderligt

antal yrkesinspektrisassistenter. För

tillsyn å bergverksarbete och därmed

sammanhängande arbete anlitas bergmästare

och gruvingenjörer. Konungen

må därjämte förordna, att tillsynen

å visst slag av verksamhet skall, med

fritagande helt eller delvis av övriga

tillsynsorgan, utövas av specialinspektör.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag

och med stöd av densamma meddelade

föreskrifter utövas, under överinseende

och ledning av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, av yrkesinspektionens

befattningshavare samt kommunala

tillsynsorgan. Nämnda befattningshavare

utgöras för tillsynstjänsten i allmänhet

av yrkesinspektörer, yrkesinspektörsassistenter

och yrkesunderinspektörer.

För tillsyn å arbete, vartill

kvinnor användas, skall finnas minst

en yrkesinspektris jämte erforderligt

antal yrkesinspektrisassistenter. För

tillsyn företrädesvis å bergverksarbete

och därmed sammanhängande arbete

anlitas bergmästare och gruvingenjörer.

Konungen må därjämte förordna, att

tillsynen å visst slag av verksamhet

skall, med fritagande helt eller delvis

av övriga tillsynsorgan, utövas av

specialin spektor.

För tillsynstjänsten f allmänhet indelas riket i yrkesinspektionsdistrikt. I

varje distrikt skola finnas, förutom kommunala tillsynsorgan, en yrkesinspektör

samt minst en yrkesinspektörsassistent och en yrkesunderinspektör.

Yrkesinspektörerna äro envar beträffande sitt distrikt ansvariga för tillsynstjänstens

i allmänhet tillbörliga fullgörande. De hava att leda yrkesinspektörsassistenternas

och yrkesunderinspektörernas tjänsteutövning samt

öva inseende över de kommunala tillsynsorganens verksamhet.

Beträffande yrkesinspektris skola vad hennes tillsyn angår bestämmelserna

rörande yrkesinspektör äga motsvarande tillämpning.

Närmare bestämmelser rörande tillsynens organisation och fördelning på

de olika tillsynsorganen meddelas av Konungen.

24 §.

De i 23 § omnämnda kommunala tillsynsorganen utgöras av hälsovårdsnämnderna;

varande dock nämnd berättigad utöva den nämnden åliggande

tillsyn genom en eller flera lämpliga, av nämnden utsedda särskilda personer,

män eller kvinnor. Har nämnd för tillsynens utövande utsett särskild

person, åligger det nämnden att ofördröjligen därom lämna vederbörande

yrkesinspektör underrättelse med angivande av den utsedda personens

namn, yrke och postadress.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

Skulle hälsovårdsnämnd brista i fullgörandet av vad som åligger nämnden

beträffande här ifrågavarande tillsyn och kommer sådant förhållande, genom

anmälan från yrkesinspektör eller på annat sätt, till Konungens befallningskavandes

kännedom, skall Konungens befallningshavande tillhålla nämnden

att vidtaga de åtgärder, som kunna erfordras för åvägabringande av rättelse,

och äger Konungens befallningshavande i fall av behov för nämnda ändamål

förelägga lämpliga vitén. Underlåter nämnden att ställa sig Konungens befallningskavandes

anmaning till efterrättelse, må Konungens befallningshavande,

där så finnes nödigt, i större eller mindre omfattning överflytta tillsynens

utövande å person, som av Konungens befallningshavande för ändamålet

förordnas. För sådan person, vilken är att anse som kommunalt tillsynsorgan

enligt denna lag, äger Konungens befallningshavande i fall av

behov att bestämma gottgörelse att utgå av kommunens medel.

25 §.

Tillsyn skall---tillbörligen iakttages.

Vid utövande---för arbetsgivaren.

Närmare föreskrifter angående sättet för tillsynens utövande meddelas av

Konungen.

28 §.

Yrkesinspektör, yrkesinspektörsassistent eller yrkesunderinspektör må ej

för egen eller annans räkning driva eller hava del eller anställning i företag,

varå denna lag äger tillämpning och som drives å ort inom det distrikt, vari

han är anställd, eller för sådant företag åtaga sig uppdrag mot ersättning.

Yrkesinspektör eller yrkesinspektörsassistent må ej heller eljest på något av

nyss angivna sätt taga befattning med företag, vari bedrives arbete av den

beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses.

Yrkesinspektris eller yrkesinspektrisassistent må ej på något av förenämnda

sätt taga befattning med företag, som är underkastat sådan befattningshavares

tillsyn, ej heller med annat företag, vari bedrives arbete av den

beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses.

Från de i denna paragraf stadgade förbud må yrkesinspektionens chefsmyndighet

för särskilt fall meddela eftergift, där så prövas kunna ske utan

men för tjänsten.

29 §.

De, som hava att taga befattning med tillsyn å efterlevnaden av denna lag,

skola, när helst de så påfordra, efter det vederbörande arbetsgivare eller hans

ställföreträdare å arbetsstället underrättats örn deras närvaro, äga tillträde till

de arbetsställen, vilka deras tjänsteåligganden avse, ävensom rätt att där företaga

undersökningar, vartill dessa tjänsteåligganden kunna giva anledning;

varande arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället pliktig att

därvid tillhandagå med erforderliga upplysningar samt att hålla de i denna

lag föreskrivna böcker och förteckningar tillgängliga.

För bevarande--— yrkesinspektionens chefsmyndighet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

49

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

30 §.

Vid arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, eller beträffande

vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skall

finnas en för ändamålet lämplig bok, i vilken vederbörande inspektionsförrättare

vid besök å arbetsstället har att anteckna de anvisningar och råd,

vartill förhållandena å arbetsstället kunnat giva anledning och vilka han anser

böra avfattas skriftligen, eller ock sin avsikt att framdeles meddela

sådana. Alla tjänstemeddelanden, som röra tillämpningen i avseende å arbetsstället

av denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter och som

icke blivit införda i berörda anteckningsbok, skola biläggas densamma.

Anteckningsbok och — — — och meddelanden.

31 §.

A arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, böra arbetarna

inom sig utse ett eller flera ombud att företräda dem i frågor rörande arbetets

säkerhet eller sundhet. Ombud må ock å annat arbetsställe kunna

av arbetarna utses. Örn valet böra ombuden underrätta arbetsgivaren och

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare.

Arbetsgivare så ock den, som utövar

ledningen av arbetet, bör i frågor rörande

arbetets säkerhet eller sundhet söka

samråd med arbetarnas ombud.

Ombuden, som hava att göra sig noga underrättade örn de beträffande

arbetets säkerhet och sundhet å arbetsstället rådande förhållanden, böra

verka för främjande av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka vinna

arbetarnas medverkan därtill. När ombuden genom klagomål eller eljest erhålla

kännedom örn missförhållande, böra de söka få detsamma avhjälpt

genom hänvändelse till den, som utövar ledningen av arbetet i fråga, eller

till arbetsgivaren eller, där rättelse på sådant sätt ej vinnes, till vederbörande

yrkesinspektör eller bergmästare. Har den, som utövar ledningen av arbete,

eller arbetsgivare från ombud mottagit hänvändelse rörande arbetets säkerhet

eller sundhet, har han att inom skälig tid giva ombudet besked i frågan.

Vid inspektion å arbetsställe, där ombud för arbetarna finnes, bör inspektionsförrättaren

i regel träda i förbindelse med ombudet.

Vederbörande tillsynsorgan är pliktigt att på begäran kostnadsfritt tillhandahålla

arbetarnas ombud avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt

meddelande, som avlåtits rörande arbetets säkerhet eller sundhet å arbetsstället.

32 §.

Det åligger arbetsgivare, vilken använder minderårig i arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, att hava den

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 käft. (Nr 24.) r.98 si 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

minderåriges namn, födelseår oell födelsedag införda i en särskild förteckning

ävensom att vid den minderåriges avgång ur arbetet avföra den minderårige

från förteckningen. Dylik förteckning föres för kalenderår, och skall

vid förnyat uppläggande av förteckningen iakttagas, att i densamma införas

samtliga minderåriga, som vid årsskiftet kvarstodo i arbetet. Arbetsgivaren

är pliktig förvara förteckningen å arbetsstället under ett år utöver det kalenderår

förteckningen avser.

33 §.

Arbetsgivare, som använder en eller flera minderåriga i arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, skall inom fjorton

dagar från det han började i arbetet använda dylik arbetskraft därom hos

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare göra skriftlig anmälan ävensom

på samma sätt, likaledes inom fjorton dagar, göra anmälan, då han icke.

vidare i arbetet använder någon minderårig. Ager användandet av sådan

arbetskraft rum allenast under viss eller vissa tider av året och kan arbetsgivaren

därom på förhand lämna tillförlitlig upplysning, må anmälan, som

innehåller sådan upplysning, gälla så länge de anmälda förhållandena fortfarande

äga bestånd.

Vid beviljande av eftergift jämlikt 12 § äger yrkesinspektionens chefsmyndighet

tillika, där så prövas skäligt, medgiva befrielse från anmälningsskyldighet,

som ovan stadgats.

34 §.

Intygsböcker, varom i 9 § förmäles

och vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, tillhandahållas

genom pastorsämbetena.

34 §.

Intygsböcker, varom i 10 § förmäles

och vartill formulär fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, tillhandahållas

genom pastorsämbetena.

Det åligger pastor, hos vilken minderårigs fader, moder eller målsman

eller minderårig, som fyllt sexton år, framställer begäran örn intygsbok, att,

där den minderåriges namn och ålder äro för pastor kända eller behörigen

styrkas, för den minderårige utfärda intygsbok och däruti göra anteckning

örn den minderåriges fullständiga namn, födelseår och födelsedag ävensom,

då intygsbok begärts av den minderåriges fader, moder eller målsman, örn

sådan persons namn och hemvist. Har pastor sig bekant, att den minderårige

ännu icke fullgjort sin skolplikt i folkskola eller fortsättnings-, ersättnings-

eller lärlingsskola, gore ock anteckning därom i intygsboken. Ar för

pastor kunnigt eller styrkes för honom, att den minderårige inhämtat den

för folkskolan bestämda lärokursen eller däremot svarande kunskaper och

färdigheter eller erhållit behörigt tillstånd att lämna folkskolan eller ock

att den minderårige genomgått fortsättnings-, ersättnings- eller lärlingsskola

eller är i vederbörlig ordning befriad från skyldighet att deltaga i undervisningen

i någon av de skolor, som sist nämnts, skall pastor i boken införa

intyg härom. Har sådant intyg icke kunnat införas vid bokens ut
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

färdande, skall det sedermera, då den minderårige visar sig därtill berättigad,

på begäran införas av den, som utfärdat boken, eller av annan pastor eller

oek av vederbörande skollärare, ordförande i skolstyrelse eller skolföreståndare.

Enahanda skyldighet att utfärda intygsbok, som här är stadgad för pastor,

åligger i fråga örn minderårig, som avgått från folkskola efter genomgången

lärokurs eller efter det han erhållit behörigt tillstånd att lämna skolan, vederbörande

lärare eller skolstyrelsens ordförande.

I intygsboken skall arbetsgivare, vilken använder den minderårige i arbete

av den beskaffenhet och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, anteckna

företagets namn eller firma, dag då den minderårige börjar användas i arbetet,

det slag av sysselsättning, vartill den minderårige användes, den tid

av dygnet, varunder arbetet för den minderårige pågår, ävensom den minderåriges

avgång ur arbetet eller annan förändring i nu angivna avseenden

jämte dag därför.

Ej må intygsbok förses med anteckning eller märke, som kan lämna upplysning

örn den minderårige i annat avseende än här förut omförmälts.

Arbetsgivare är pliktig att, så länge den minderårige kvarstår i arbetet, hava

i förvar den minderåriges intygsbok.

Minderårig, som avgått ur arbetet, är berättigad att återfå sin intygsbok.

Dock må åt minderårig, som ej fyllt sexton år, intygsbok utlämnas allenast

på begäran av den minderåriges fader, moder eller målsman. Arbetsgivare,

som har i förvar intygsbok för minderårig, då denne uppnår aderton år eller

då boken av annan anledning blir obehövlig för den minderårige, skall överlämna

densamma till vederbörande besiktningsläkarq.

Har den minderårige ej fader, moder eller målsman, som tager vård örn

honom, må intygsbok, ändå att den minderårige ej fyllt sexton år, utfärdas

eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.

35 §.

En gång varje kalenderår skall vid

arbetsställe, där minderåriga användas

i arbete av den beskaffenhet och omfattning,

som i 10 § andra stycket avses,

företagas läkarbesiktning å de

minderåriga till utrönande, huruvida

sysselsättning, vartill minderårig användes,

är för dennes hälsa eller

kroppsutveckling menlig. Dylik besiktning

må jämväl eljest, då Konungens

befallningshavande därom förordnar,

företagas å viss eller vissa av

de minderåriga.

35 §.

En gång varje kalenderår skall vid

arbetsställe, där minderåriga användas

i arbete av den beskaffenhet och omfattning,

som i 10 § andra stycket avses,

företagas läkarbesiktning å de

minderåriga till utrönande, huruvida

sysselsättning, vartill minderårig användes,

är för dennes hälsa eller

kroppsutveckling menlig. Dylik besiktning

må jämväl eljest, då Konunnungens

befallningshavande finner

särskilda skäl föreligga att därom förordna,

, företagas å viss eller vissa av

de minderåriga.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

Det aligger besiktningsläkaren att vid besiktning rörande envar besiktigad

minderårig i dennes intygsbok, med angivande av dagen för besiktningen,

göra anteckning örn den minderåriges hälsotillstånd oell kroppsutveckling.

Skulle besiktningsläkaren finna nödigt föreskriva särskilda villkor för den

minderåriges fortsatta användande till viss sysselsättning eller den minderåriges

skiljande därifrån, skall besiktningsläkaren därom göra anteckning

såväl i den minderåriges intygsbok som i den uti 30 § omförmälda anteckningsbok

med angivande, när fråga är örn den minderåriges skiljande från

viss sysselsättning, såvitt möjligt av det slag av sysselsättning, vartill den

minderårige må användas. Arbetsgivare må icke i strid mot sålunda meddelad

föreskrift i arbete använda minderårig, intill dess annorlunda kari

varda äv yrkesinspektionens chefsmyndighet förordnat; ägande arbetsgivaren

påkalla denna myndighets prövning av föreskriftens befogenhet. Ändras

eller upphäves föreskriften, skall anteckning därom genom chefsmyndighetens

försorg göras såväl i den minderåriges intygsbok som i berörda anteckningsbok.

Till förrättande---avgiva yttrande.

Vid beviljande av eftergift jämlikt 12 § må yrkesinspektionens cliefsmyn-,

dighet tillika, där så prövas skäligt, medgiva befrielse från besiktning, varom

ovan stadgats. Användas å ett arbetsställe i regel ej mer än tio minderåriga,

äger chefsmyndigheten jämväl, när skäl därtill äro, på ansökan av arbetsgivaren

förordna, att besiktning må äga rum annorstädes än vid arbetsstället.

36 §.

Vad i---verkställd besiktning.

Det åligger arbetsgivare eller hans ställföreträdare å arbetsstället föranstalta

därom, att för besiktningen lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället

ävensom, såvitt på honom ankommer, att samtliga de vid arbetsstället

till arbete använda minderåriga, å vilka besiktning skall företagas, infinna

sig vid förrättningen.

37 §.

Å arbetsställe, varest på stadigvarande sätt bedrives arbete av den beskaffenhet

och omfattning, som i 10 § andra stycket avses, eller beträffande

vilket yrkesinspektionens chefsmyndighet finner skäl så föreskriva, skola på

lämplig plats finnas anslagna:

a) denna lag jämte de författningar, som innefatta ändring i eller tillägg

till densamma eller utfärdats med stöd av lagen och som röra arbetsställen

av ifrågavarande slag,

b) uppgift å vederbörande tillsynsorgan och dess postadress samt,

därest minderårig sysselsättes å arbetsstället,

c) uppgift å de tider, då för den minderårige arbetet börjar och slutar,

samt huru rasterna för den minderårige äro anordnade.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Ä varje arbetsställe, beträffande vilket icke för samtliga arbetare undantag

från vad i 5 § 1) stadgas är gällande, skall på lämplig plats finnas anslagen

uppgift angående tiden för veckovila för arbetarna, eller, där tiden

icke är densamma för alla arbetare eller grupper av dem, för envar grupp

eller arbetare. Innehåller arbetstidsschema, varom i lagen den 16 maj 1930

(nr 138) angående arbetstidens begränsning är stadgat, uppgift i nu nämnda

hänseenden, vare särskilt anslag icke av nöden.

Har yrkesinspektör tillställt arbetsgivare anslag med uppgift å det högsta

antal arbetare, som må sysselsättas i viss arbetslokal, med begäran om anslagets

uppsättande i arbetslokalen, skall detsamma finnas uppsatt å lämplig

plats inom lokalen.

38 §.

1 mom. På framställning av yrkesinspektör eller bergmästare eller där så

eljest prövas nödigt äger yrkesinspektionens chefsmyndighet förbjuda arbetsgivare,

sedan denne blivit i saken hörd, att efter utsatt skälig tid bedriva visst

arbete eller använda viss arbetslokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel

eller viss arbetsmetod utan att hava iakttagit visst av chefsmyndigheten vid

förbudets meddelande angivet villkor i något avseende, varom förmäles i 4 §,

5 § a)—h) eller 6 § eller i någon av Kungl. Majit med stöd av 7 § 1 mom.

utfärdad, ej jämlikt 52 § särskilt straffbelagd föreskrift, eller som eljest, utan

att hänföra sig till 5 § i)—m), inbegripes under 3 §. Är synnerlig fara för

handen, må chefsmyndigheten, utan att avbida arbetsgivarens yttrande, meddela

dylikt förbud att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess

annorlunda förordnas, ävensom, där så finnes påkallat, låta genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödig anordning till

säkerställande av förbudets upprätthållande.

Är fråga örn åtgärd beträffande arbetslokal, som arbetsgivaren fått till

sig upplåten, bör jämväl upplåtaren höras. Chefsmyndigheten äger att meddela

förbud mot upplåtande av lokalen till arbetslokal eller lokal för visst

arbete utan att med lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.

2 mom. Finner yrkesinspektionens chefsmyndighet, efter framställning av

yrkesinspektör eller bergmästare eller eljest, att arbetsgivare åsidosätter något

av vad i 5 § i)—m) stadgas, äger chefsmyndigheten, efter arbetsgivarens hörande

och, där så finnes lämpligt, samråd med arbetsrådet, meddela honom nödiga

föreskrifter till tryggande av det åsidosatta stadgandets iakttagande.

39 §.

Skulle arbetsgivare beträffande i hans arbete använd minderårig åsidosätta

vad i 13 § stadgas, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet, på framställning

av yrkesinspektör eller bergmästare eller där förhållandet eljest kommer till

chefsmyndighetens kännedom, att efter arbetsgivarens hörande föreskriva vissa

villkor för minderårigs användande uti ifrågavarande arbete eller förordna,

att minderårig ej vidare må användas däri.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

. 40 §.

På Konungen ankommer ej mindre att meddela närmare föreskrifter rörande

läkarundersökning, som förutsättes i 10 §, ock läkarbesiktning, varom stadgas

i 35 §, än även att fastställa taxa å gottgörelse såväl för sådan läkarundersökning,

där den förrättas av läkare, anställd i statens eller kommuns tjänst,

som för dylik läkarbesiktning; skolande i avseende å det senare slaget av förrättning

gottgörelsen, i vad den avser resekostnad, bestridas av statsmedel

men i övrigt av arbetsgivaren.

Det ankommer — — — enligt 34 §.

41 §•

Konungen må i fall, som avses i 15 §, föreskriva, att vad i 33, 35 ock

36 §§ stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga tillämpning jämväl

beträffande minderårig, som användes till annat arbete än i sistnämnda tre

§§ avses.

Ansvarsbestämmelser.

42 §.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse

i 9 § första stycket, 10 § första

stycket, 11, 14 eller 16 §, 17 § första

stycket eller 19 §, 14 ock 19 §§ dock

icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet,

eller mot föreskrift,

som meddelats med stöd av 35 §, 38 §

2 mom. eller 39 §, straffes med böter

från ock med tio till ock med ettusen

kronor. Har förseelsen bestått i eller

eljest avsett minderårigs användande

till arbete ock skett med den minderåriges

faders eller målsmans vetskap

ock vilja, vare jämväl fadern eller målsmannen

förfallen till böter från ock

med fem till ock med femtio kronor.

Den, som--—--—--

42 §.

Bryter arbetsgivare mot bestämmelse

i 9, 11, 14 eller 16 §, 17 § första

stycket eller 19 §, 14 ock 19 §§ dock

icke såvitt angår arbetsgivares anmälningsskyldighet,

eller mot föreskrift,

som meddelats med stöd av 35 §, 38 §

2 mom. eller 39 §, straffes med böter

från ock med tio till ock med ettusen

kronor. Har förseelsen bestått i eller

eljest avsett minderårigs användande

till arbete ock skett med den minderåriges

faders eller målsmans vetskap

ock vilja, vare jämväl fadern aller

målsmannen förfallen till böter från och

med fem till och med femtio kronor.

— — sådan förseelse.

43 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stadgas

i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter

han att ställa sig till efterrättelse

vad i 9 § andra stycket, 10 §

andra stycket, 30, 32 eller 34 §, 36 §

andra stycket eller 37 § föreskrives,

straffes med böter från ock med fem

till ock med femhundra kronor.

Lag samma-------

43 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra

anmälningsskyldighet, varom stadgas

i 14, 19, 20 eller 33 §, eller underlåter

han att ställa sig till efterrättelse

vad i 10, 30, 32 eller 34 §, 36 §

andra stycket eller 37 § föreskrives,

straffes med böter från ock med fem

till ock med femhundra kronor.

- — stycket föreskrives.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj.ts förslag.) _ (Utskottets förslag.)

44 §.

Har arbetsgivare eller annan för arbetsgivarens räkning i anmälan enligt

14, 19, 20 eller 33 § eller i förteckning, som föreskrives i 32 §, eller i intygs,

bok för minderårig mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, straffes med

böter från och med femtio till och med ettusen kronor.

45 §.

Underlåter arbetsgivare att ställa sig till efterrättelse förbud, som meddelats

med stöd av 38 § 1 mom. första stycket, straffes med böter från och

med tio till och med ettusen kronor eller, där omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes,

där upplåtare överträder förbud, som meddelats med stöd av 38 § 1 mom.

andra stycket.

Den, som--— sådan förseelse.

Allmänna bestämmelser.

52 §.

Vid meddelande av föreskrift med stöd av t § 1 eller 2 mom. eller 15, 22

eller 41 § må Konungen tillika utsätta straff för förseelse mot föreskriften;

dock må sådant straff i intet fall sättas högre än till ettusen kronors böter

eller fängelse i sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.

Genom denna lag upphäves lagen den 20 november 1909 (nr 131) angående

förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Däremot skall denna lag ej verka rubbning i de bestämmelser, som

eljest i lag eller författning finnas givna i ämne, varom i denna lag är stadgat.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelse i stället tillämpas.

Eftergift beviljad med stöd av bestämmelse, som med denna lags ikraftträdande

skall upphöra att gälla, skall fortfarande äga giltighet, till dess

den därför bestämda tiden utgår eller, där eftergiften beviljats utan begränsning

till viss tid, vederbörande myndighet finner skäl att återkalla den.

Såvitt vid tiden för lagens ikraftträdande veckovis, som i 5 § 1) avses,

icke tillämpas för visst slag av sysselsättning eller å visst arbetsställe, skall

skyldighet, som där stadgas, icke gälla. Dock bör sådan ledighet beredas

arbetarna, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet

skäligen kan anses kräva avvikelse, och skall vad i 38 § 2 mom. är stadgat

äga motsvarande tillämpning. Angående de fall, där undantag efter vad nu

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Martts förslag.) (Utskottets förslag.)

är sagt äger rum från vad i 5 § 1) stadgas om veckovis, bör av arbetsgivaren

underrättelse meddelas yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Yad i 9, 10 och 11 §§ stadgas angående

viss ålder för minderårig skall

icke utgöra hinder för minderårigs

fortsatta användande till arbete, vartill

den minderårige användes vid tiden

för lagens ikraftträdande.

Stadgandena i 9 § andra stycket

skola ej äga tillämpning i avseende

å minderårig, som vid tiden för lagens

ikraftträdande redan användes till arbete,

för vilket enligt äldre lag intygsbok

ej erfordrats, men åligger det arbetsgivare

att senast tre månader efter

nämnda tid vara försedd med föreskriven

intygsbok för den minderårige.

Ändå att sådant fall är för

handen, som i 10 § andra stycket avses,

erfordras ej, att den minderåriges

intygsbok då innehåller läkarintyg,

som där sägs. I fall, varom här är

fråga, vare pastor samt vederbörande

lärare eller ordförande i skolstyrelse

pliktiga utfärda intygsbok jämväl på

begäran av arbetsgivaren.

Yad i 9 § stadgas angående viss

ålder för minderårig skall icke utgöra

hinder för minderårigs fortsatta an-''

vändande till arbete, vartill den minderårige

användes vid tiden för lagens

ikraftträdande.

Stadgandena i 10 § färsta stycket

skola ej äga tillämpning i avseende

å minderårig, som vid tiden för lagens

ikraftträdande redan användes till arbete,

för vilket enligt äldre lag intygsbok

ej erfordrats, men åligger det arbetsgivare

att senast tre månader efter

nämnda tid vara försedd med föreskriven

intygsbok för den minderårige.

Ändå att sådant fall är för

handen, som i 10 § andra stycket avses,

erfordras ej, att den minderåriges

intygsbok då innehåller läkarintyg,

som där sägs. I fall, varom här är

fråga, vare pastor saint vederbörande

lärare eller ordförande i skolstyrelse

pliktiga utfärda intygsbok jämväl på

begäran av arbetsgivaren.

Utan hinder av vad i 34 § är stadgat skall intygsbok för minderårig, som

vid tiden för lagens ikraftträdande fyllt femton men ej sexton år, utfärdas

eller utlämnas på begäran av den minderårige själv.

Är vid denna lags ikraftträdande ärende, som i 38 eller 39 § äldre lydelsen

avses, föremål för Konungens befallningshavandes handläggning, skall ärendet

av Konungens befallningshavande slutligen prövas.

Bryter arbetsgivare mot förbud eller föreskrift, som jämlikt 38 eller 39 §

äldre lydelsen meddelats av Konungens befallningshavande, skall, örn sådan

förseelse ägt rum efter det denna lag trätt i kraft, vad i 42 eller 45 § nya

lydelsen är stadgat äga tillämpning.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående hehovet

av obligatorisk, periodvis förnyad läkarundersökning för arbetare

inom industrier och arbetsföretag, i vilka arbetet är förenat med

stor fara för arbetarnas hälsa, samt örn sättet för bestridande av

de med sådan läkarundersökning förenade kostnaderna, ävensom

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. 57

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

föranleda;

C) att motionerna II: 351 och II: 352 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt;

II) att motionerna I: 205 och II: 349, i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd;

E) att motionen I: 206, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd;

F) att motionen I: 176 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda; samt

G) att motionen II: 350 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 17 april 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

Iv. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Sigfrid Hansson, voll

Geijer*, Hagman, fröken Hesselgren, samt herrar P. Sandström och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Andersson

i Rasjön, Johanson i Stockholm*, Johanson i Hallagården, Aronson och Sandström

i Nyland.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Westman, von Sydow, von Geijer, Johanson i Hallagården och

Sandström i Nyland, vilka ansett, att utskottet beträffande § 5 punkt 1) bort

förorda Kungl. Maj:ts förslag;

2) av herrar von Sydow, von Geijer och Sandström i Nyland, vilka ansett,

att andra stycket i 31 § av utskottets förslag bort utgå;

3) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Olof Carlsson, Magnusson i Kalmar,

Hage och Johanson i Stockholm, vilka anfört:

Två decennier lia snart förflutit sedan nu gällande arbetareskyddslag Allmän

trädde i kraft. Under denna tid har utvecklingen på det sociala och indu- motivering,

striella området nödvändiggjort ändringar i lagen, och sådana ha också vidtagits

vid olika tillfällen. Men dessa partiella reformer lia icke varit tillfyllest.

Behovet av en mera genomgripande revision har gjort sig allt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)

starkare gällande, och det har därför funnits anledning till missnöje med

den långsamhet, varmed detta ärende behandlats. Det är nu åtta år sedan

Kungl. Maj:t anbefallde socialstyrelsen att utarbeta ett förslag till av det

internationella socialpolitiska samarbetet aktualiserade och av vunna erfarenheter

betingade ändringar i lagen. Det är ungefär fem år sedan socialstyrelsen

avlämnade sitt betänkande i ärendet. Då nu äntligen propositionen

förelagts riksdagen, borde den, enligt vår mening, ha erbjudit en mera omfattande

revision än den föreslagna.

I motionerna I: 205 och II: 349 lia de flesta kraven på en mera effektiv

skyddslagstiftning upptagits, vilka framförts i socialstyrelsens betänkande men

icke vunnit genklang i Kungl. Majits proposition. Utskottet har beaktat

några av dem. Andra, enligt vår mening, synnerligen betydelsefulla och med

hänsyn till såväl arbetareskyddet i vårt land som utvecklingen av den internationella

sociallagstiftningen i hög grad beaktansvärda krav har utskottet

däremot i likhet med Kungl. Majit icke godtagit. Ja, utskottet har tyvärr i

ett avseende icke ens velat gå med på Kungl. Majits av en långt driven

försiktighet och moderation präglade förslag. Ifråga örn minderårigas användande

till arbete har utskottet sålunda föreslagit en bestämmelse, som

måste betraktas såsom ett uttryck för en oförklarlig önskan att förfuska en i

och för sig långt ifrån tillfredsställande reform beträffande den gren av vår

sociala lagstiftning, som avser att bereda skydd åt dem, vilka äro hänvisade

att söka sitt livsuppehälle, där arbetet ofta är förenat med stor risk för liv

och hälsa.

Övertygade örn att den sociala och industriella utvecklingen kräver en

grundligare revision av arbetareskyddslagen än den som föreslagits av Kungl.

Majit och utskottet ha vi reserverat oss till förmån för vissa av de längre

gående yrkandena i motionerna nr I: 205 och lii 349, vilka icke upptagits i

utskottets utlåtande.

Enär utskottet icke velat tillstyrka motionärernas hemställan örn en ny,

fullständig lag i stället för en lag angående ändring i vissa delar av den nu

gällande, och då på grund därav det icke heller torde finnas utsikt till att

erhålla riksdagens medverkan i detta avseende, anse vi oss icke böra i reservationen

upptaga alla de ändringsyrkanden av huvudsakligen formell natur,

som förekomma i motionerna. Yi taga emellertid fasta på utskottets uttalande,

att lagen i dess helhet med de ändringar, som nu kunna komma att

beslutas, bör återgivas i Svensk författningssamling på samma sätt som skett

i vissa andra fall, t. ex. med vallagen och stämpelförordningen.

Yad då först angår lagens tillämpningsområde (1 §) anse vi, att detta bör

utsträckas till att även omfatta jordbruket och dess binäringar, oavsett om

maskinella anordningar etc. användas eller icke; nu gällande lag äger som bekant

tillämpning på detta arbetsområde endast i den mån sådana hjälpmedel

tagits i bruk. Någon rimlig anledning att icke låta arbetareskyddslagens

föreskrifter i tillämpliga delar gälla för hela den svenska arbetsmarknaden

finnes icke. De inom jordbruket och dess binäringar sysselsatta löntagarna

Special
motivering.

1 §■

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.) 59

böra lia samina rätt till skydd mot olycksfall oell ohälsa i arbetet som andra

arbetare oell anställda. Att behov av en lagstadgad ordning i detta hänseende

förefinnes lärer icke kunna bestridas, och det torde icke heller vara

förenat med ekonomiska eller andra svårigheter att genomföra en sådan.

Lagen örn försäkring för olycksfall i arbete äger tillämpning även inom jordbruket

och dess binäringar, och konsekvensen härav bjuder onekligen, att

den lagstiftning, som avser att förebygga olycksfall, gives samma tillämpningsområde.

De i propositionen och utskottets utlåtande anförda skälen mot en sådan

utvidgning väga icke tungt, och motionärerna ha säkerligen tolkat departementschefens

betänkligheter riktigt, när de göra gällande, att dessa »torde

härleda sig mera ur en i och för sig förklarlig ängslan att under nu rådande

för jordbrukets ekonomi bekymmersamma förhållanden irritera jordbrukets

arbetsgivare än ur en på fakta grundad övertygelse, att lagen skulle komma

att vålla jordbruket några svårigheter av ekonomisk art». Mot dessa psykologiskt-politiska

skäl kunna emellertid ställas minst lika starka humanitära

och människoekonomiska, och dessa tala enligt vår mening för ett bifall till

det i ovannämnda motioner framförda yrkandet. Då vi nu upptaga detsamma,

vilja vi erinra örn att det i huvudsak återfinnes i socialstyrelsens förslag och

att de i förslaget inrymda bestämmelserna angående raster, nattvila, veckovila

samt minderårigas och kvinnors användande till arbete icke skulle äga

tillämpning inom jordbruket eller till detsamma hörande binäringar.

Beträffande 3 § hemställa vi örn bifall till den i motionerna I: 205 och § s.

II: 349 föreslagna formuleringen, som innebär att arbetsgivarna skulle vara

pliktiga att iakttaga allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden,

varunder det bedrives, skäligen kan anses vara av nöden för att skydda hos

dem sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet. Det förtydligande,

som här föreslagits, har visat sig vara nödvändigt, ty bristen i

nu gällande lag på uttrycklig föreskrift av ovan angivna innehåll har, framhåller

socialstyrelsen, i vissa fall medfört svårigheter vid lagens tillämpning.

Vi anse för övrigt, att kravet på arbetarnas ansvar härutinnan bör skärpas

i analogi med arbetsgivarnas och hemställa därför, att paragrafens sista

stycke måtte erhålla följande av socialstyrelsen föreslagna lydelse: »Arbetarna

äro pliktiga iakttaga tillbörlig försiktighet och jämväl i övrigt låta sig angeläget

vara att, i vad på dem ankommer, medverka till förekommande av

olycksfall och ohälsa i arbetet.»

Ifråga örn 4 § förena vi oss med utskottets majoritet, som i vissa punkter 4 och 5 §§.

tillstyrkt motionärernas förslag. Detsamma gäller 5 § utom beträffande

punkt m), vari stadgandet om semester upptagits. Härvidlag tillstyrka vi motionärernas

yrkande, att den lagstadgade ledigheten bör avse minst en vecka.

Självklart måste arbetarna under denna ledighet vara tillförsäkrade lön, ty i

annat fall skulle ledigheten icke få karaktären av semester i detta begrepps

allmänt vedertagna bemärkelse. Att i lagtexten intaga föreskrift angående

lön under semestern skulle måhända, såsom utskottet framhållit, innebära

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)

en inskränkning i lagen av begreppet semester till att avse ledighet utan

avlöning, vilket naturligtvis motionärerna icke menat, varför vi i vårt förslag

icke medtagit det i motionerna använda uttrycket »med i skälig mån bibehållen

avlöning».

9—12 §§. Såsom i det föregående anmärkts har utskottet hemställt örn vissa änd
ringar

i de av Kungl. Maj:t föreslagna föreskrifterna rörande minderårigas

användande i arbete. Ändringen avser åldersgränsen för manliga minderåriga

inom industri och hantverk, beträffande vilken Kungl. Majit föreslagit en

höjning till 14 år (10 §). Enligt utskottets förslag skulle trettonårsgränsen

gälla för denna kategori av minderåriga. Med hänsyn till de risker för

olycksfall och ohälsa, som äro förenade med arbete inom industri och hantverk

samt i betraktande av att trettonåringarna i regel icke slutat sin skolgång,

anse vi Kungl. Majits förslag vara välbetänkt och starkt motiverat.

Att motsätta sig den föreslagna höjningen av åldersgränsen till 14 år finnes

så mycket mindre anledning till, eftersom det i den kungl, propositionen

gives möjlighet till dispens (12 §) i vissa fall, som gör det möjligt att taga

hänsyn till berättigade önskemål att bereda trettonåringar lämplig sysselsättning.

Tyvärr står emellertid det av Kungl. Majit föreslagna och av utskottet

med viss modifikation förordade dispensförfarandet i strid mot den

i Washington 1919 av internationella arbetskonferensen antagna konventionen

angående fastställande av minimiålder för barns användande till industriellt

arbete. Då det emellertid måste tillmätas stor betydelse att vår lagstiftning

åtminstone ifråga om åldersgränsen bringas i överensstämmelse

med denna konventions grundläggande principer, anse vi oss böra — ehuru

vårt lands förpliktelser mot konventionen icke längre borde åsidosättas —

nu förorda bifall till de i Kungl. Majits förslag intagna bestämmelserna i

12 § med den av utskottet föreslagna ändringen.

Den av Kungl. Majit föreslagna men i utskottets förslag icke medtagna

bestämmelsen, att minderårig under sexton år icke må användas till arbete

under jord i stenbrott eller gruva (11 §), tillstyrka vi. Det är uppenbart,

att Kungl. Majit härvidlag haft synnerligen goda skäl för sitt förslag.

11 §. Yad angår de i Kungl. Majits förslag 14 § 3 mom. andra stycket inrymda

undantagsbestämmelserna anse vi däremot i likhet med motionärerna, att

de böra såväl med hänsyn till de minderåriga som till den av den internationella

arbetsorganisationen upprättade konventionen angående barns nattarbete

inom industrien icke medtagas i lagen.

19 §. I fråga örn föreskrifterna rörande kvinnors användande i arbete yrka vi

i likhet med motionärerna, att de i 19 § i Kungl. Majits förslag upptagna

bestämmelserna örn kvinnors nattvila, som endast skulle äga tillämpning å

företag, vilka i regel använda minst tio arbetare, måtte utsträckas att avse

allt industriellt arbete. Härigenom skulle överensstämmelse med Washingtonkonventionen

1919 angående kvinnors nattarbete ernås. Eörenämnda

begränsning är i hög grad godtycklig och föga överensstämmande med den

s. 61 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.) 61

moderna arbetareskyddslagstiftningens idé oell principer och bör endast av

den anledningen icke förekomma i den svenska lagstiftningen.

I detta sammanhang förorda vi bifall till motionärernas hemställan örn

skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn åtgärder i syfte att bringa den

svenska lagen i sådan överensstämmelse med den i Washington år 1919

beslutade konventionen angående kvinnors användande till arbete före och

efter barnsbörd, att denna konvention måtte snarast kunna ratificeras för

Sveriges vidkommande.

Med stöd av det nu anförda hemställa vi alltså,

A) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 40 samt motionerna I: 205 och II: 349 måtte för sin

del antaga följande

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

(nr 206) om arbetarskydd.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 4, 5, 7, 9—25, 28—45 och

52 §§ lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd skola, 1, 4, 5,

25, 29, 30, 35, 36, 40, 42, 43 och 45 §§ i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse samt att den i lagen örn arbetarskydd

förekommande underrubriken med lydelse »Särskilda

föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete» skall

hava sin plats närmast före 16 §.

Lagens tillämpningsområde.

1 §•

Denna lag — — — sätt användes.

Från lagens —--eller icke.

Å arbete inom jordbruket eller till detsamma hörande binäring,

vilken icke bedrives såsom självständigt företag, skola

bestämmelserna i 5 § i)—1) samt de särskilda bestämmelserna

rörande minderårigas och kvinnors användande till arbete icke

äga tillämpning.

Föreskrifter till förekommande av olycksfall oell

ohälsa i arbete.

3 §■

Arbetsgivare är pliktig iakttaga allt, som med hänsyn till

arbetets natur och de förhållanden, varunder detsamma be
-

Skrlvelse

förslag:.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)

drives, skäligen kan anses av nöden för att skydda hos honom

sysselsatta arbetare mot olycksfall och ohälsa i arbetet.

Arbetarna äro pliktiga iakttaga tillbörlig försiktighet och

jämväl i övrigt låta sig angeläget vara att, i vad på dem ankommer,

medverka till förekommande av olycksfall och ohälsa

i arbetet.

4§-

(Lika med utskottets förslag.)

&§■

(a)—1) lika med utskottets förslag.)

m) Ät arbetare, som utan avsevärt uppehåll användes till

arbete året runt och varit anställd hos arbetsgivaren eller företaget

någon längre tid, bör, i allmänhet under den varmare

årstiden, beredas semesterledighet under minst en vecka.

7 §•

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

Särskilda föreskrifter rörande minderårigas användande

i arbete.

9-11 §§•

(Lika med Kungl. Marits förslag.)

12 §.

(Lika med utskottets förslag.)

13 §.

(Lika med Kungl. Maj.ts och utskottets förslag.)

14 §.

(1 morn. och 2 mom. lika med Kungl. Maj:ts förslag.)

3 mom. Den minderårige skall för nattvila beredas oavbruten

ledighet från arbetet under minst elva timmar varje

dygn, och skall i denna ledighet ingå tiden mellan klockan 10

e. m. och klockan 5 f. m.

15 §.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)

63

Särskilda föreskrifter rörande kvinnors användande i arbete.

IG §•

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

17 §•

(Taka med Kungl. Maj:ts förslag.)

18 §.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

19 §.

Kvinna, som användes till industriellt arbete, skall för nattvila

beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst elva

timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan

klockan 10 e. m. och klockan 5 f. m.

Föreligga sådana omständigheter, som i 14 § 1 mom. andra

stycket nämnts, må kvinna utan hinder av vad i första stycket

härovan stadgats användas till arbete i den mån så är nödigt.

Örn arbete utöver den i samma stycke föreskrivna begränsningen

samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger

det arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början

göra anmälan till yrkesinspektionens chefsmyndighet. Arbetet

må icke fortsättas utöver sist angivna tid utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Över sådan ansökan skall

beslut meddelas ofördröjligen. Anmälan eller ansökan må

anses gjord, när den i betalt brev avlämnats till allmänna

posten.

20 och 21 §§.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

22 §.

(Lika med utskottets förslag.)

Olli tillsyn å lagens efterlevnnd lii. in.

23 §.

(Lika med utskottets förslag.)

24, 25, 28, 29 och 30 §§.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.)

31 §.

(Lika med utskottets förslag.)

32 och 33 §§.

(Lika med Kungl. Maj:ts oell utskottets förslag.

34 §.

(Lika med Kungl. Maj:ts förslag.)

35 §.

(Lika med utskottets förslag.)

36-41 §§.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

Ansvarsbestämmelser.

42 och 43 §§.

(Lika med Kungl. Maj:ts förslag.)

44 och 45 §§.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

Allmänna bestämmelser.

52 §.

(Lika med Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.)

Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna.

(Lika med Kungl. Maj:ts förslag).

B) (Lika med utskottets förslag);

C) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Majit ville snarast möjligt för riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar i de särskilda föreskrifterna rörande

kvinnors användande i arbete, att den av internationella

arbetsorganisationen upprättade konventionen angående kvinnors

användande i arbete före och efter barnsbörd kan ratificeras

för Sveriges vidkommande;

D) att motionerna I: 205, II: 349, II: 351 och II: 352 måtte

anses besvarade genom vad ovan hemställts;

E) att motionen I: 206, i den mån den icke kan anses be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Ändra lagutskottets utlåtande Nr 24. (Reservationer.) 65

svarad genom vad ovan hemställts, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd;

F) att motionen I: 176 icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda; samt

G) att motionen II: 350 icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

4) av fröken Hesselgren, som anslutit sig:

beträffande 3 § och 5 § punkt m (semester) till den av herr

Sigfrid Hansson m. fl. avgivna reservationen; samt

ifråga örn 9—11 §§, 14 §, 17 §,34 §, 42 §, 43 § samt ikraftträdelse-

och övergångsbestämmelserna till Kungl. Maj:ts förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 20 käft. (Nr 24.) 598 st 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:238 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 s. 1 i texten