Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924
1931-04-17 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1931:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets
barnavård.
Genom en den 21 februari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 98,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat, här
nedan infört förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den lii
juni 1924 örn samhällets barnavård.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Med barnhem förstås enligt 39 § i 1924 års lag om samhällets barnavård
dels för stadigvarande vård och uppfostran av barn avsedd anstalt, som ej är
att hänföra till skyddshem eller allmän uppfostringsanstalt (barnhem för stadigvarande
vård), dels och anstalt för tillfällig vård och för observation av barn
eller för vård av späda barn och deras mödrar (upptagningshem). över barn,
som intagas i barnhem, skall föras förteckning enligt fastställt formulär. Enligt
52 och 53 §§ utövar barnavårdsnämnd tillsyn å fosterbarns vård och
uppfostran. Det åligger därvid nämnden, bland annat, att då nämnden
erhållit vetskap om fosterbarns mottagande i barnhem ofördröjligen
låta verkställa undersökning angående hemmets beskaffenhet, såframt
nämnden icke redan äger noggrann kännedom därom. Även eljest har
nämnden att, i den mån så prövas påkallat, låta verkställa undersökning
av förhållandena i barnhem. I 51 § stadgas anmälningsskyldighet till
nämnden, när fosterbarn mottages i barnhem, ävensom när hemmet ändrar hemvist.
Enligt 59 § äger nämnden, örn den finner, att barnhem icke är med
hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning så beskaffat, att där intagna
fosterbarn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran eller att
hemmet icke står under sådan ledning eller har sådan personal, att trygghet
vinnes för dess ändamålsenliga skötsel, att genom föreställningar hos hemmets
föreståndare eller dess styrelse, där sådan finnes, söka åstadkomma rättelse
samt, örn dylik åtgärd ej leder till åsyftad verkan, anmäla saken hos läns
Bihany
till riksdagens protokoll 193! 9 sami. 2 avd. 24 haft. (Nr 28.) 7sr, 31 1
<Hällande
bestämmelser
om barnhem.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande. Nr 28.
Förslagets
innehåll.
styrelsen, som enligt 42 § äger förordna om åtgärder till missförhållandenas
avhjälpande eller ock förbjuda, att barn vidare må vårdas i barnhemmet. Beträffande
barnhem, som upprättas av kommun eller landsting, gäller enligt
föreskrift i 41 §, att för hemmet skall uppgöras plan, vilken underställes länsstyrelsen
i det län, där hemmet är beläget. Länsstyrelsen prövar, huruvida
hemmet med hänsyn till belägenhet, utrymme och inredning är så beskaffat,
att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran.
Jämlikt instruktionen för statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter den
8 maj 1925 åligger det konsulent beträffande inom hans distrikt befintliga
barnavårdsanstalter att verka för och i den mån det är honom möjligt
övervaka, bland annat, att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för
sina särskilda uppgifter lämplig personal, att de inventarier, som finnas, äro
tillräckliga och ändamålsenliga samt väl vårdas, att anstalterna äro försedda
med erforderliga anordningar mot eldfara, att anstalternas lokaler äro i fråga
om storlek och form, inredning, belysningsförhållanden, uppvärmning och luftväxling
inrättade med hänsyn till sina särskilda ändamål och i överensstämmelse
med sundhetens fordringar samt att renhållning, luftväxling, uppvärmning
och belysning handhavas med omsorg och på ett med hänsyn till de i
anstalterna intagnas hälsa tillfredsställande sätt ävensom att i varje rum icke
inhysas flera personer, än som är förenligt med sundhetens och trevnadens
fordringar.
Enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget skall särskilt tillstånd erfordras,
därest annan än kommun eller landsting vill upprätta barnhem. Sådant
tillstånd skall meddelas av vederbörande länsstyrelse, som i den ordning Kungl.
Maj :t bestämmer har att pröva, örn barnhemmet är så beskaffat, att där intagna
barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, samt huruvida
trygghet finnes för dess ändamålsenliga skötsel. Till ledning för länsstyrelsens
prövning skall vid ansökan om tillstånd fogas plan över hemmet samt uppgifter
rörande dess utrustning, ledning och personal ävensom erforderliga upplysningar
för bedömande av dess verksamhet. Örn tillstånd lämnas, skall därom
meddelas skriftligt bevis, innehållande, bland annat, uppgift å det högsta antal
barn, som samtidigt får vårdas å barnhemmet, med särskilt angivande av antalet
barn under ett års ålder. Därest innehavare av barnhem vill flytta detsamma
till annan lägenhet eller vidtaga utvidgning av eller större förändring
beträffande hemmet eller om ombyte av innehavare skall ske, skall nytt tillstånd
sökas. Reglemente för barnhem skall icke nödvändigt finnas, utan det
skall ankomma på länsstyrelsen att i varje särskilt fall pröva behovet därav
och, då reglemente anses böra upprättas, fastställa detsamma. Meddelat tillstånd
skall, då omständigheterna därtill föranleda, kunna återkallas av länsstyrelsen.
Barnavårdsnämnden skall vara skyldig att till länsstyrelsen anmäla,
örn barnhem av ifrågavarande slag drives utan tillstånd eller om tillstånd enligt
nämndens åsikt bör återkallas. Därest innehavare av enskilt barnhem därstädes
mottager barn utan att innehava tillstånd, medför detta straffansvar. Örn barnhem
av ifrågavarande art upprättats före tiden för lagens ikraftträdande, skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28. ■’
tillstånd till barnhemmets drivande icke erfordras, men vederbörande skall vid
straffansvar inom tre månader från nämnda tid ingiva anmälan örn hemmet till
vederbörande länsstyrelse.
Redan fattigvårdslagstaftningskommittén föreslog i sitt år 1921 avgivna betänkande
med förslag till lag örn den offentliga barnavården, vilket ligger till
grund för gällande lag om samhällets barnavård, införande av koncessionssystem
för enskilda barnhem i huvudsaklig överensstämmelse med de principer,
som upptagits i föreliggande lagförslag. Som motivering till förslaget
i denna del framhöll kommittén, att den verksamhet, som utövades vid barnhem,
vilka upprättats av föreningar, stiftelser eller enskilda personer, närmast
vöre att likställa med en i större omfattning bedriven fosterbarns vård, varför
det beträffande dylika barnhem vore angeläget att få till stånd en ingående
kontroll.
I det förslag till lag om samhällets barnavård, som förelädes 1921 års riksdag,
hade emellertid bestämmelserna om koncession för inrättande av enskilda
barnhem uteslutits. Som skäl härför anförde föredragande departementschefen
i huvudsak följande. Det förelåge fara för att tvånget att begära tillstånd
att upprätta barnhem skulle förkväva donationslusten hos personer, som eljest
skulle varit sinnade att anslå medel för dylikt samhällsgagnande syfte, bni
viss risk funnes även, att den efterföljande tillsynen, som vore av större vikt
än ett godkännande på förhand, skulle bliva mindre effektiv, örn ett »förhandsgillande»
givits. Därtill komme, att en skärpt anmälningsplikt för barnhemsföreståndaren
och omedelbar undersökningsskyldighet för barnavardsmyndighetcn
borde vara ägnade att även för barnhemmens del skapa garantier för
en effektiv kontroll. Vetskapen örn att barnhem stöde under fortlöpande tillsyn
av nämnden och kunde, örn yppade missförhållanden ej rättades, av länsstyrelsen
förständigas att upphöra med sin verksamhet, torde i allmänhet föranleda
den, som ämnade upprätta barnhem, att på förhand skaffa sig sakkunniga
råd rörande hemmets verksamhet. Sålunda komme antagligen beträffande
enskilda barnhem att på frivillighetens väg uppnås ett slags förhandsgranskning.
Mot förslaget i delina del gjordes icke någon erinran från riksdagens sida.
På initiativ av statens inspektör för fattigvård och barnavård påbörjades
under 1928 en undersökning rörande förhållandena vid privata spädbarns- och
förlossningshem.
Vid 1929 års riksdag hemställde Kungl. Majit örn ett extra anslag å 3,000
kronor att användas till beredande av ersättning för inspektions- och upplysningsarbete
i avseende å verksamheten vid berörda hem. Föredragande departementschefen
framhöll därvid, att den påbörjade undersökningen blottat allvarliga
missförhållanden vid dylika hem samt att det kunde ifrågasättas, om icke
koneessionssystem vöre det medel, som omedelbart borde tillgripas för att verkställa
en utrensning av befintliga hem av mindervärdig beskaffenhet och hindra
uppkomsten av nya sådana. Sedan undersökningen slutförts och alla därunder
framkomna uppslag övervägts, borde enligt departementschefens åsikt införan
-
Förslagets
förarbeten.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
det av en dylik anordning komma under allvarlig omprövning. — I samband
nied beviljande av det begärda anslaget uttalade riksdagen, att undersökningen
i fråga skyndsamt borde slutföras oell ali; erforderliga föreskrifter borde åvägabiingas
i syfte att uppnå en fortlöpande betryggande kontroll å ifrågavarande
område.
Även riksdagen 1930 beviljade ett anslag å 3,000 kronor till nyssnämnda
ändamål. Riksdagen uttryckte därvid sin bestämda förväntan, att den pågående
undersökningen av spädbarns- oell förlossningshemmen måtte slutföras
under budgetåret 1930/1931, så att 1 lågan örn den fortlöpande kontrollens anordnande
kunde bliva föremål för prövning av 1931 års riksdag.
I enlighet nied lämnat uppdrag avlämnade medicinalstyrelsen och statens
inspektör för fattigvård och barnavård, under vilka myndigheters överinseende
ifrågavarande undersökning verkställts, den 27 november 1930 redogörelse för
resultatet av undersökningen och förslag angående definitiva åtgärder för främjande
av det avsedda ändamålet.
Av redogörelsen framgick, att betänkliga missförhållanden vore rådande vid
dylika hem ej blott i avseende a beskaffenheten av den vård, som i hemmen
lämnades mödrar och barn, utan även på grund av där mångenstädes förekommande
hänsynslösa utnyttjande i vinningssyfte av det nödläge, varuti mödrarna,
ofta fattiga och ensamstående, befunne sig.
Föi lindamöjande av dessa missförhållanden föreslogo nämnda myndigheter,
bland annat, att föreskrifter måtto införas örn att barnhem i vissa fall ej finge
inrättas utan alf tillstånd därtill erhållits. I anslutning därtill framlade myndigheterna
ett förslag till ändrad lydelse av 41 § i lagen örn samhällets barnalård
av innehåll att, örn stiftelse, förening, annan sammanslutning eller enskild
person önskade upprätta barnhem, tillstånd därtill skulle sökas hos länsstyrelsen
i det län, där hemmet skulle förläggas. Konungen skulle äga meddela bestämmelser
angående prövning av dylik ansökning ävensom angående sättet för
meddelande av tillstånd. Meddelat tillstånd finge, när omständigheterna därtill
föranledde, av länsstyrelsen återkallas. På länsstyrelsen skulle ankomma att
pröva, huruvida för barnhem skulle finnas reglemente, samt fastställa sådant.
Därjämte föreslogos övergångsbestämmelser, enligt vilka den, som före
lagens ikraftträdande upprättat barnhem, som nu nämnts, skulle inom tro
månader från nämnda tidpunkt till länsstyrelsen i det län, där barnhemmet
vöre beläget, ingiva anmälan örn barnhemmet. Tillräcklig anledning hade alltså
icke ansetts föreligga att beträffande redan befintliga hem införa koncessionstvån
g.
lill stöd för förslaget örn införande av koncessionstvång anfördes bland
annat:
De missförhållanden, som blottats genom de verkställda undersökningarna,
hava tydligt ådagalagt, att i mångå fall barnhemmen och förlossningshemmen
redan från början saknat viktiga förutsättningar för en gagnande verksamhet.
Behovet av utbildad personal har icke beaktats, plan för hemmet har icke uppgjorts
och de ekonomiska förutsättningarna hava icke ägnats tillbörlig uppmärksamhet.
Detta har föranlett oss att till övervägande även upptaga frågan
om meddelande av koncession för inrättande av barnhem. Barnet är ett alltför
Andra lagutskottets utlåtande Kr 28.
5
dyrbart och ömtåligt material för att anförtros åt dem, som i bästa fall välmenande
men utan särskilda kunskaper och erfarenheter öppna barnhem i ändamål
att därav erhålla sitt levebröd. Som regel blir detta levebröd synnerligen
knappt, örn barnhemmet uteslutande är hänvisat till fosterhemslegorna för sin
existens. Ej sällan utebliva dessa av olika anledningar för än det ena än det
andra barnet peli strax kommer hemmets ekonomiska ställning, som kanske
redan från början varit svag, i ännu sämre läge. Hemmet börjar föra en tynande
tillvaro. Täta ombyten på biträden, mer eller mindre okunniga i barnavård,
förekomma. En inskränkning i biträdenas antal är även en vanlig företeelse
vid dessa hem. Hemmens. upprepade förflyttningar från en plats till en annan
giva också i allmänhet vid handen, att det ekonomiska läget börjar bliva förtvivlat.
Att barnen på dessa hem under den tid, som åtgår för att ställningen
till slut skall Wiva så ohållbar att verksamheten måste nedläggas, ej kunna få
den erforderliga vården, är uppenbart.
För att förhindra tillkomsten av enskilda barnhem, vars anordnare sakna
personliga förutsättningar såväl i fråga örn utbildning för ändamålet som ekonomiskt,
lärer ej annat återstå än införandet av koncessionsbestämmelser, vid
vilkas beviljande tillfälle till prövning lämnas i såväl det ena som det andra
avseendet.
Av de myndigheter och sammanslutningar, som avgivit yttranden i ärendet,
hava samtliga med undantag av länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrkt det av
fattigvårdsinspektören och medicinalstyrelsen avgivna förslaget eller lämnat
detsamma utan erinran. Nämnda länsstyrelse har däremot avstyrkt förslaget
under framhållande, att en fullt tillfredsställande kontroll över befintliga barnhem
kunde anordnas inom ramen av nu gällande bestämmelser samt att ett införande
av koncessionssystem skulle kunna fördyra barnavården. I övrigt hava
erinringar framställts endast beträffande vissa detaljer.
På grundval av det av medicinalstyrelsen och fattigvårdsinspektören framlagda
förslaget bär inom socialdepartementet utarbetats nu föreliggande förslag
till lag om ändring i lagen om samhällets barnavård. För möjliggörande
av en fortlöpande statlig kontroll över spädbarns- och förlossningshem har
vidare i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 45, sid. 231—232)
begärts ett extra anslag av 3,000 kronor.
Börande de allmänna grunderna för ifrågavarande lagförslag Ilar chefen för Departementssocialdepartementet
anfört: chefen.
"Resultatet av den verkställda undersökningen synes mig med all tydlighet
gira vid handen, att gällande bestämmelser örn tillsyn å barnhem icke innebära
tillräckliga garantier för att den vård, som lämnas i dessa hem, är tillfredsställande.
Visserligen torde man kunna förvänta, att den fortlöpande statliga
kontroll, vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, i förening med
nämnda tillsyn skall vara ägnad att undanröja befintliga missförhållanden
samt motverka uppkomsten av hem utav mindervärdig beskaffenhet. Fullt betryggande
torde emellertid en dylik kontroll ej kunna bliva. Det ligger i sakens
natur, att en viss tid alltid måste förflyta, innan kontrollorganen komma i tillfälle
att verkställa inspektion av de hem, som upprättas, och konstatera sådana
omständigheter, att ingripande på grund därav kan ske. Och hinder föreligger
6
indra lagutskottet utlåtande Ny 28.
icke att ett barnhem, som måst upphöra genom ingripande från kontrollorganens
sida, flyttar till annan ort och där fortsätter sin verksamhet, tills nytt
ingripande hunnit ske. Med hänsyn till vad utredningen giver vid handen rörande
det vanliga i att barnhemmen ändra hemvist torde man ock kunna befara,
att en del hem, mot vilka ingripande skett, på nämnda sätt kunna komma i
tillfälle att fortsätta sin samhällsskadliga verksamhet trots kontrollorganens åtgärder.
En fordran på tillstånd för upprättande av barnhem skulle givetvis vara
ägnad att motverka dylika missförhållanden ävensom överhuvud hindra uppkomsten
av mindervärdiga hem.
Vad beträffar de skäl, som anförts mot ett koncessionssystem, anser jag visserligen
i likhet med vad som uttalades av föredragande departementschefen vid
framläggandet av förslaget till lagen örn samhällets barnavård, att det är av
vikt, att hinder icke ställas för personer eller sammanslutningar, som i ideellt
syfte vilja inrätta barnhem. Då emellertid i dylika fall en skyldighet att söka
tillstånd torde bliva av väsentligen formell betydelse, lärer av denna anledning
några avgörande betänkligheter icke böra möta mot ett införande av bestämmelser
örn koncession. ----I enlighet med vad som överhuvud lärer vara
praxis vid tillämpning av barnavårdslagens bestämmelser angående barnhem,
synes det klart, att de nu föreslagna nya bestämmelserna icke skola tillämpas
å hem, som är att betrakta endast såsom sommarhem eller feriekoloni.
Då införandet av koncessionstvång icke innebär, att några fordringar, utöver
dem nu gällande lag om samhällets barnavård (§ 59) innehåller, komma att
ställas på ett barnhem, torde de i ett remissyttrande uttalade farhågorna
för att de föreslagna bestämmelserna skulle kunna fördyra barnavården vara
ogrundade.
I likhet med medicinalstyrelsen och statens inspektör för fattigvård och
barnavård har jag emellertid ej funnit skäl föreslå, att bestämmelserna örn
sökande av tillstånd skola äga tillämpning å vid lagens ikraftträdande redan
existerande barnhem. Med hänsyn till bestående förhållanden är det nämligen
enligt min mening önskvärt att vid koncessionssystemets införande framgå med
en viss varsamhet. Däremot förordar jag för dessa äldre hem anmälningsskyldighet,
förbunden med straffansvar för underlåtenhet, och det kan med hänsyn
härtill samt vid bifall till vad under punkt 45 i femte huvudtiteln av årets
statsverksproposition äskats antagas, att även dylika hem skola komma under
mera effektiv kontroll än för närvarande.
Ett stadgande i den riktning, som i skrivelsen den 27 november 1930 föreslagits,
torde lämpligen kunna införas som ett nytt, andra, moment i 41 § av
lagen om samhällets barnavård. Beträffande stadgandets närmare utformning
synes det mig av praktiska skäl mest lämpligt att, såsom fattigvårdslagstiftningskommittén
föreslagit, i lagen införas jämväl de närmare bestämmelser
angående länsstyrelses prövning av ansökan örn tillstånd ävensom angående
sättet för meddelande av tillstånd, som i skrivelsen föreslagits skola utfärdas
av Kungl. Majit i administrativ ordning. — — — Det torde vara
lämpligt, att länsstyrelse åtminstone i sådana fall, där det gäller ärenden
av större vikt, inhämtar yttrande av medicinalstyrelsen. Föreskrift härutinnan
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
7
torde böra meddelas i administrativ ordning, och har en bestämmelse med hänvisning
därtill upptagits i 41 §. Örn innehavare av tillstånd vill flytta verksamheten
till annan lägenhet eller vidtaga utvidgning av eller större förändring
beträffande densamma — såsom ombyte av ledare — eller överlåta barnhemmet
på annan innehavare, torde nytt tillstånd böra sökas. För att undanröja
varje tvekan örn att så skall vara förhållandet, har ett tillägg härom upptagits
i förslaget. Meddelat tillstånd bör, såsom i skrivelsen framhållits, kunna återkallas,
när omständigheterna därtill föranleda.
Vid de undersökningar, som under senare år företagits rörande förhållandena
å privata barnhem, hava betänkliga missförhållanden ådagalagts i fråga örn
den vård, som lämnas å dessa hem. De bristfälligheter, som därvid konstaterats,
utvisa, att personer, som upprättat barnhem, ofta saknat såväl personliga som
ekonomiska förutsättningar för att på ett tillfredsställande sätt kunna omhänderhava
skötseln av hemmen. Gällande lagbestämmelser giva icke någon möjlighet
att förhindra uppkomsten av dylika undermåliga barnhem och ofta kan
lång tid förflyta, innan vederbörande kontrollorgan bliva i tillfälle att ingripa
för att få rättelse till stånd. Därtill kommer, att, örn genom ingripande från
myndigheternas sida ett barnhem blivit stängt, detsamma kan förflyttas till
annan ort och kanske under lång tid fortsätta sin verksamhet därstädes, innan
vederbörande få sin uppmärksamhet riktad å hemmet och kunna vidtaga åtgärder
mot detsamma. För att förebygga berörda olägenheter finner utskottet,
lika med föredragande departementschefen, tillstånd böra fordras för upprättande
av privata barnhem. De bestämmelser i detta syfte, som innefattas i
föreliggande lagförslag, synas utskottet väl avvägda. Utskottet vill härvid
understryka, att länsstyrelsen vid prövning av tillståndsansökning uppenbarligen
bar att taga hänsyn endast till frågan, huruvida tillfredsställande vård
kan förväntas komma att lämnas å barnhemmet, men icke till behovet av barnhem
å ifrågavarande ort.
Som en följd av kravet på tillstånd för upprättande av barnhem torde böra
föreskrivas, att även för förändringar i sådana avseenden, som skulle hava varit
av betydelse för tillståndsmyndighetens bedömande av koncessionsfrågan, bör
fordras tillstånd av samma myndighet. Bestämmelse därom har även upptagits
i Kungl. Majlis förslag. Med anledning av vad departementschefen i detta sammanhang
anfört vill utskottet framhålla, att såsom sådan större förändring, för
vars genomförande tillstånd skall krävas, bör anses ej blott ombyte av ledare
utan även annan avsevärd förändring beträffande personalen och dylikt. För
att tydligt utmärka detta synes utskottet det i förslaget rörande hemmet förekommande
uttrycket »större förändring beträffande detsamma» böra utbytas
mot »större förändring beträffande hemmet eller dess verksamhet».
Såsom föredragande departementschefen anfört är det önskvärt att vid koncessionssystemets
genomförande framgå med en viss varsamhet. Beträffande
redan existerande barnhem torde därför icke böra krävas tillstånd för deras
fortsatta drivande. Däremot synes det böra fordras, att, därest ett äldre barnhem
skall undergå sådana avsevärda förändringar, vilkas genomförande be
-
Ulskotlet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Kr 2S.
träffande nya barnhem enligt förslaget skall kräva särskilt tillstånd, vederbörande
skall hos koncessionsmyndigheten inhämta medgivande till vidtagande
av förändringen. Om en sådan fordran icke uppställes, skulle ett äldre barnhem
kunna utan föregående prövning helt förändra karaktär. Utskottet vill
erinra, att i det förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem,
varöver Kungl. Majit i proposition nr 161 till innevarande års riksdag
begärt riksdagens yttrande, föreslagits, att bestämmelserna örn skyldighet att
söka tillstånd till större förändringar beträffande sjukhem eller förlossningshem
skola tillämpas även å sådana hem, som existera vid tiden för stadgans
ikraftträdande. Med den lydelse, det nu föreliggande förslaget i denna del
erhållit, torde innehavare av äldre barnhem icke bliva skyldig att söka tillstånd
till genomförande av större förändringar i avseende å hemmet. Utskottet anser
sig därför böra föreslå sådan ändring av bestämmelserna härutinnan, att av
desamma otvetydigt framgår, att skyldighet att inhämta medgivande till vidtagande
av större förändringar gäller för alla barnhem, såväl äldre som nya,
vilka drivas av annan än kommun eller landsting. Därvid har utskottet funnit
lämpligt att i ett särskilt, tredje moment av 41 § upplaga dessa bestämmelser.
Det synes även uttryckligen böra i lagen angivas, att tillstånd till flyttning av
barnhem till annat län skall sökas hos länsstyrelsen i det län, dit hemmet skall
förflyttas. Utan särskilt stadgande torde det vara tydligt, att, därest kommun
eller landsting övertager ett privat barnhem, bestämmelserna i 8 mom. av 41 §
därvid icke bliva tillämpliga, utan att i sådant fall föreskrifterna i 1 mom.
skola gälla. De föreslagna ändringarna i 41 § hava föranlett vissa redaktionella
jämkningar beträffande 42, 59 och 73 §§.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition ej
kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
9
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den (i juni 1924 (nr 361)
om samhällets barnavård.
Härigenom förordnas, att 41, 42, 59 och 73 §§ i lagen den 6 juni 1924 om
samhällets barnavård skola, 42, 59 och 73 §§ i nedan angivna delar, erhålla
följande ändrade lydelse:
41 §.
1 mom. Då barnhem upprättas av kommun eller landsting, skall för hemmet
uppgöras plan, vilken underställes länsstyrelsen i det län, där hemmet är beläget.
Länsstyrelsen prövar, huruvida hemmet med hänsyn till belägenhet, utrymme
och inredning är så beskaffat, att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande
vård och uppfostran.
På länsstyrelsen ankommer att bestämma, huruvida vid fattigvårdsanstalt
inrättad särskild avdelning för barn må kunna godkännas såsom barnhem.
2 mom. önskar annan än kommun eller landsting upprätta barnhem, skall
tillstånd därtill sökas hos länsstyrelsen i det län, där hemmet skall förläggas.
Vid ansökningen skall fogas plan över hemmet samt uppgifter rörande dess utrustning,
ledning och personal ävensom erforderliga upplysningar för bedömande
av dess verksamhet.
Länsstyrelsen prövar, i den ordning Konungen bestämmer, huruvida barnhemmet
med hänsyn till belägenhet, utrymme och utrustning är så beskaffat,
att där intagna barn kunna erhålla tillfredsställande vård och uppfostran, ävensom
huruvida med hänsyn till hemmets ledning och personal trygghet finnes
för dess ändamålsenliga skötsel.
Örn lämnat tillstånd skall meddelas skriftligt bevis, vari utsättes innehavarens
namn, barnhemmets benämning och belägenhet samt det högsta antal
barn, som må därstädes samtidigt vårdas, med särskilt angivande av antalet
barn under ett års ålder.
(Jfr sista stycket.) Pa länsstyrelsen ankommer att
pröva, huruvida för barnhem, som avses
i detta moment, skall finnas reglemente,
samt fastställa sådant.
Vill innehavare av tillstånd flytta 3 morn. Inneha nes barnhem av
barnhemmet till annan lägenhet eller annan än kommun dier landsting och
vidtaga utvidgning av eller större för- vill innehavaren flytta hemmet till
ändring beträffande detsamma, eller annan lägenhet, utvidga hemmet eller
Bihang till riksdagen» protokoll 1931. It sami. 2 avd. 24 hiyt. (Nr 28.) isa si 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
sker ombyte av innehavare, skall nytt
tillstånd sökas.
På länsstyrelsen ankommer att
pröva, huruvida för barnhem, som avses
i detta moment, skall finnas reglemente.
samt fastställa sådant.
(Utskottets förslag.)
vidtaga större förändring beträffande
hemmet eller dess verksamhet elinshäll
ombyte av innehavare ske, skall
tillstånd därtill sökas hos länsstyrelsen
i det län, där barnhemmet är beläget,
eller, om hemmet skall flyttas till annat
län, hos länsstyrelsen i detta län. I
sådant fall gäller i tillämpliga delar
vad i 2 mom. är stadgat.
(Jfr 2 mom. sista stycket.)
42 §.
Länsstyrelsen äger---i barnhemmet.
I fall, som avses i 41 § 2 morn., må I fall, som avses i 41 § 2 och 3
länsstyrelsen, när omständigheterna morn., må länsstyrelsen, när omständig
därtill
föranleda, återkalla meddelat helenia därtill föranleda, återkalla
tillstånd. meddelat tillstånd.
59 §.
1 mom. Finner barnavårdsnämnden---i hemmet.
2 mom. Leder åtgärd, som avses i 2 mom. Leder åtgärd, som avses i
1 morn., ej till åsyftad verkan eller 1 morn., ej till åsyftad verkan eller
drives barnhem, som i 41 § 2 mom. drives barnhem i fall, som avses i 41 §
avses, utan tillstånd eller finner nämn- 2 eller 3 morn., utan tillstånd eller findén,
att meddelat tillstånd bör åter- ner nämnden, att meddelat tillstånd bör
kallas, har nämnden att anmäla saken återkallas, har nämnden att anmäla
hos länsstyrelsen. saken hos länsstyrelsen.
Råda i — — — för samhällsvård.
I avseende —--motsvarande tillämpning.
3 morn. Bestämmelserna i---beträffande barnhem.
4 mom. Yad i---är intaget.
73 §.
Försummar någon — — — etthundra kronor.
Har någon i trots av förbud, varom Har någon i trots av förbud, varom
i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit fos- i 42, 56 eller 57 § sägs, mottagit fosterbarn,
straffes med böter från och terbarn, straffes med böter från och
med femtio till och med femhundra med femtio till och med femhundra
kronor eller, då omständigheterna äro kronor eller, då omständigheterna äro
synnerligen försvårande, med fängelse synnerligen försvårande, med fängelse
Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.
11
(Kungl. Maj.ts förslag.)
1 högst sex månader. Lag samma vare,
där någon i barnhem, som avses i 41 §
2 moni., mottagit barn utan att innehava
tillstånd, som där sägs.
(Utskottets förslag.)
i högst sex månader. Lag samma vare,
där någon i fall, som avses i 41 § 2
eller 3 moni., i barnhem mottagit barn
utan att innehava tillstånd, som där
sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1931.
Har annan än kommun eller landsting före lagens ikraftträdande upprättat
barnhem, skall inom tre månader från nämnda tidpunkt till länsstyrelsen i det
län, där barnhemmet är beläget, ingivas anmälan örn hemmet.
Försummar någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som nu sagts, vare
förfallen till böter från och med tio till och med femhundra kronor.
Böter, som ådömas enligt detta stadgande, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
Stockholm den 17 april 1931.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Geijer* och Petrén, fröken Hesselgren,
samt herrar Gustaf Tamm, NÖrman, P. Sandström och Olof Carlsson*,
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius*, Andersson
i Rasjön, Johanson i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås och
Sandström i Nyland.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1924 s. 1 i texten