Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem.

1931-04-21 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med förslag till

stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem.

Genom en den 28 februari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 161,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit örn riksdagens yttrande över följande förslag till

Stadga

angående enskilda sjukhem och förlossningshem.

§ 1.

Mom. 1. För enskilda sjukhem och förlossningshem skola gälla de bestämmelser,

som här nedan meddelas.

Med sjukhem förstås anstalt eller hem för beredande av sluten kroppssjukvård

och med förlossningshem anstalt eller hem för beredande av sluten vård i

samband med barnsbörd.

Såsom enskilt anses sjukhem eller förlossningshem, för vars driftkostnad

ansvar icke i sista hand helt eller till viss kvotdel åvilar staten, landsting,

kommun eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager.

Mom. 2. Vad i denna stadga är föreskrivet rörande enskilt sjukhem skall

i tillämpliga delar gälla beträffande enskilt vårdhem för sinnessjuka, i den

mån andra än sinnessjuka eller sinnesslöa personer därstädes vårdas.

Mom. 3. Har anstalt eller hem inrättats med bidrag av statsmedel eller utgår

statsbidrag till dess drift, skola föreskrifterna i denna stadga äga tillämpning,

allenast i den mån de icke strida mot de för bidragets åtnjutande gällande

bestämmelserna.

§ 2.

Enskilt sjukhem eller förlossningshem må ej inrättas eller drivas, med mindre

tillstånd därtill erhållits.

Tillstånd meddelas av medicinalstyrelsen efter prövning i den ordning, Konungen

bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 9 sami. 2 avd. 25 haft. (Nr 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

§ 3.

Mom. 1. Ansökan om tillstånd göres av den, som skall driva hemmet.

Vid ansökningen skola vara fogade:

1) uppgift örn hemmets ändamål;

2) de handlingar, sökanden vill åberopa till bevis för att den, som skall

förestå hemmet, är lämplig härför;

3) ritningar eller andra handlingar, som tydligt utvisa hemmets belägenhet,

antalet vårdplatser, de i hemmet ingående lokalerna, dessas storlek och inredning

ävensom anordningar till skydd mot eldfara;

4) uppgift å vårdpersonal, som sökanden finner erforderlig för verksamhetens

bedrivande; samt

5) om sökanden är bolag, förening eller stiftelse, ett exemplar av gällande

bolagsordning eller stadgar jämte uppgift å den, som äger att för sökanden

tala och svara.

Mom. 2. Örn meddelat tillstånd skall utfärdas skriftligt bevis, innehållande

uppgift å den, som skall driva hemmet, och å särskild föreståndare, där sådan

skall finnas, ävensom å hemmets benämning och belägenhet samt det högsta

antal personer, som samtidigt må vårdas därstädes.

§ 4.

För enskilt sjukhem örn minst fem vårdplatser samt för enskilt förlossningshem

skall finnas legitimerad läkare, som skriftligen förbundit sig att

bestrida läkarvården vid hemmet ävensom att öva tillsyn å vårdanordningarna

därstädes och avgiva berättelse över hemmets verksamhet i enlighet med vad i

§ 6 är stadgat (anstaltsläkare). Skall å enskilt sjukhem läkarverksamhet utövas

av annan än anstaltsläkaren, må dennes åtagande begränsas att avse

tillsynen å vårdanordningarna och avgivandet av nämnda berättelse.

Innan verksamheten å hemmet tager sin början, skall föreståndaren

eller om särskild sådan ej finnes den, som skall driva hemmet, tillställa

medicinalstyrelsen anstaltsläkarens förbindelse samt tillika meddela upplysning,

huruvida annan än anstaltsläkaren skall utöva läkarverksamhet å hemmet.

§ 5.

Vill den, som driver enskilt sjukhem eller förlossningshem, flytta hemmet

till annan lägenhet, utvidga hemmet eller vidtaga större förändring beträffande

detsamma, eller skall annan övertaga driften, skall tillstånd därtill sökas

hos medicinalstyrelsen, och gäller i sådant fall i tillämpliga delar vad i §§ 2

och 3 är stadgat.

Sker ombyte av anstaltsläkare, skall förbindelse, som i § 4 sägs, ofördröjligen

tillställas medicinalstyrelsen.

§ 6.

Vid enskilt sjukhem örn minst fem vårdplatser samt vid enskilt förlossningshem

skall föreståndaren eller örn särskild sådan ej finnes den, som driver hem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

met, föra journal över å hemmet vårdade. Inom mars månad varje år skall anstaltsläkaren

till förste provinsialläkaren eller med förste provinsialläkare

likställd stadsläkare avgiva till medicinalstyrelsen ställd berättelse över hemmets

verksamhet under nästföregående kalenderår. Journal och berättelse

skola vara upprättade i enlighet med föreskrifter och formulär, som fastställas

av medicinalstyrelsen, efter samråd såvitt angår förlossningshem med statens

inspektör för fattigvård och barnavård.

§ 7.

Morn. 1. Enskilda sjukhem och förlossningshem äro i medicinskt-hygieniskt

hänseende underkastade inspektion av medicinalstyrelsen. Överstiger antalet

vårdplatser trettio, skall inspektionen verkställas med lämpliga mellantider.

Angående inspektion av tjänsteläkare är stadgat i allmänna läkarinstruktionen.

Morn. 2. Tillsyn å enskilda förlossningshem i andra hänseenden, än i mom. 1

avses, utövas under inseende av statens inspektör för fattigvård och barnavård

utav statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter samt barnavårdsnämnderna

ävensom, där så finnes erforderligt, av särskilt tillkallade personer.

§ 8.

Finnes vid inspektion eller eljest, att vården å enskilt sjukhem eller förlossningshem

ej på tillfredsställande sätt ombesörjes, eller att annat uppenbart

missförhållande föreligger, må medicinalstyrelsen, såframt rättelse ej åstadkommes,

med återkallande av meddelat tillstånd, förbjuda den, som driver hemmet,

att fortsätta därmed.

§ 9.

Mom. 1. Driver någon enskilt sjukhem eller förlossningshem utan att inne?

hava tillstånd, som i § 2 eller § 5 är föreskrivet, eller driver någon dylikt hem

utan att för hemmet finnes anstaltsläkare, där sådan enligt § 4 skall finnas,

eller fortsätter någon verksamheten, sedan förbud meddelats enligt § 8, straffes

med böter från och med femtio till och med ettusen kronor eller, då omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Mom. 2. Underlåter föreståndare för enskilt sjukhem eller förlossningshem,

eller örn särskild sådan ej finnes den som driver hemmet, att tillställa medicinalstyrelsen

förbindelse, som avses i § 4 eller § 5, eller att föra i § 6 föreskriven

journal, eller underlåter anstaltsläkare att avlämna i samma paragraf

omförmäld berättelse, straffes med böter från och med tio till och med femhundra

kronor.

§ 10.

Åtal för förseelse mot denna stadga anhängiggöres vid allmän domstol och

utföres av allmän åklagare.

§ 11.

Böter, som ådömas enligt denna stadga, tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. ’

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

§ 12.

Klagan över beslut, som enligt denna stadga meddelas av medicinalstyrelsen,

må förås hos Konungen i socialdepartementet före klockan tolv å trettionde

dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Beslut enligt § 8 går genast i verkställighet, såframt ej medicinalstyrelsen

annorlunda förordnar.

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1931.

Stadgan gäller icke anstalter, som avses i kungörelsen den 22 juni 1928

(nr 304) angående tillämpning å enskilda, för vård av tuberkulossjuka avsedda

anstalter av vissa bestämmelser örn sanatorier och tuberkulossjukstugor.

Ej heller gäller stadgan sanatorier, som tillhöra Konung Oscar Ilis jubileumsfond,

eller anstalter, avsedda för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

Beträffande enskilt sjukhem eller förlossningshem, som vid tiden för stadgans

ikraftträdande är i verksamhet, skall vad i § 2 är föreskrivet icke äga

tillämpning. Dock åligger den, som driver hemmet att, vid ansvar som i § 9

mom. 2 sägs, inom sex månader från nämnda tidpunkt till medicinalstyrelsen

göra anmälan örn hemmet med uppgift å hemmets ändamål och föreståndare

samt antalet vårdplatser och därvid tillställa styrelsen förbindelse av anstaltsläkare,

där sådan enligt § 4 skall finnas.

Beträffande grunderna för det i propositionen innefattade förslaget får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Gällande bestämmelser rörande enskilda sjukhem och förlossningshem äro

synnerligen knapphändiga. Instruktionen för medicinalstyrelsen innehåller vissa

allmänna föreskrifter örn skyldighet för styrelsen att hava överinseende över

sjukvården vid, bland annat, enskilda sjukvårdsanstalter och andra dylika inrättningar

samt att låta förrätta de inspektioner, som den allmänna hälso- och

sjukvårdens behöriga handhavande kan påkalla. Enligt den allmänna läkarinstruktionen

åligger det förste provinsialläkare att utöva tillsyn över sjukvårdsinrättningar

och andra vårdanstalter och i samma instruktion föreskrives,

att provinsialläkare bör undersöka hälsovårdsförhållandena inom ifrågavarande

inrättningar. Utöver dessa bestämmelser finnas beträffande de enskilda förlossningshemmen

särskilda stadganden endast för vissa sådana hem, som upprättas

av barnmorskor. I fråga örn enskilda sjukhem för kroppssjukvård finnas

närmare föreskrifter meddelade endast för vissa tuberkulossjukvårdsanstalter,

varjämte för sådana anstalter, som åtnjuta statsbidrag, särskilda bestämmelser

utfärdats i samband med att statsbidrag lämnats.

De undersökningar, som, på sätt i propositionen angives, på initiativ av statens

inspektör för fattigvård och barnavård verkställts rörande förhållandena å

de enskilda förlossningshemmen, utvisa otvetydigt, att behov av närmare be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

5

stämmelser angående dessa inrättningars verksamhet föreligger. För att förhindra

uppkomsten av sådana missförhållanden, som yppats vid undersökningarna,

synes en väl ordnad kontroll över dessa hem vara erforderlig. Samtliga

myndigheter och sammanslutningar, som hörts i ärendet, hava även förordat

lagstiftningsåtgärder på detta område.

Beträffande de enskilda sjukhemmen hava icke såsom vid förlossningshemmen

konstaterats några allvarliga missförhållanden. Det synes emellertid vara

till sjukvårdens gagn, att möjlighet skapas för statens organ att i större omfattning

än gällande rätt medgiver övervaka, att de enskilda sjukhemmen motsvara

hygienens krav och uppfylla de fordringar på säkerhetsanordningar o. d.,

som skäligen böra ställas på desamma. Nu gällande bestämmelser medgiva icke

ett ingripande för att åstadkomma rättelse eller förhindra uppkomsten av olägenheter

i de fall, då sådana kunna förekomma.

Utskottet finner alltså föreskrifter böra införas för att möjliggöra en bättre

kontroll över såväl de enskilda förlossningshemmen som de enskilda sjukhemmen.

Enligt utskottets mening äro de principer, varpå det framlagda förslaget

är byggt, i stort sett ägnade att tillgodose det behov av tillsyn, som förefinnes

i avseende å ifrågavarande inrättningar. I vissa hänseenden, särskilt

beträffande det föreslagna koncessionssystemets tillämplighetsområde, har utskottet

emellertid funnit anledning till erinringar mot förslagets bestämmelser.

Redogörelse härför lämnas under de särskilda paragraferna.

§ 2.

I detta författningsrum har föreslagits, att enskilt sjukhem eller förlossningshem

icke skall få inrättas eller drivas, med mindre tillstånd därtill erhållits

av medicinalstyrelsen. Prövning av ansökan örn tillstånd skall ske i den ordning,

Kungl. Majit bestämmer.

Det förslag till allmän sjukhusstadga, som avgavs av 1920 års lasarettsstad- ^-30.^®

gekommitté, avsåg även enskilda sjukhus, varmed förstods sådana sjukhus, som Jtadgekomicke

från stat, landsting eller kommun erhållit bidrag till sjukhusets uppfö- mitti.

rande eller inrättande eller uppbure bidrag till driften. Från stadgans tillämpningsområde

undantoges emellertid alla enskilda sjukhus med mindre än sex

sjukplatser, varjämte medicinalstyrelsen skulle äga medgiva undantag för sådana

enskilda sjukhus, där antalet sjukplatser uppginge till sex men understege

tolv. Den, som ämnade inrätta enskilt sjukhus, vilket icke sålunda vore

undantaget, skulle enligt förslaget därom göra anmälan till medicinalstyrelsen

och vederbörande förste provinsialläkare. Därjämte medgav förslaget möjlighet

för vederbörande att få enskilt sjukhus auktoriserat av medicinalstyrelsen,

i vilket fall sjukhusets innehavare skulle vara skyldig att ställa sig till efterrättelse

av medicinalstyrelsen eller förste provinsialläkaren meddelade anvisningar.

Till stöd för de sålunda föreslagna stadgandena anförde kommittén, bland

annat:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Moderskaps
understöas
sakkunniga.

Kommittén hade för sin del utgått från att en lagstiftning beträffande de

enskilda sjukhusen vore av behovet påkallad men borde inskränkas till vad som

ur samhällsintressets synpunkt kunde anses oundgängligen erforderligt och alltså^

för sjukhusen anordnas så litet betungande som möjligt. Särskild hänsyn

mäste härvid tågås till det förhållandet, att ett ganska stort antal av de enskilda

sjukhusen icke tillkommit för att bereda dess innehavare vinst, utan

tvärtom mer eller mindre tjänade filantropiska ändamål. Då dessa båda grupper

av sjukhus knappast kunde underkastas olika regler i lagstiftning, hade

kommittén icke velat föreslå obligatorisk giltighet åt bestämmelser, som väl

kunde anses påkallade med hänsyn till i förvärvssyfte drivna sjukhus, men

som däremot för filantropiska sjukhus icke syntes erforderliga.

o En ytterligare anledning att å förevarande område framgå med varsamhet

lage ock däri, att utvecklingen även i fråga örn de enskilda sjukhusen hittills

i stort sett visat sig tillfredsställande samt att några mera framträdande

olägenheter, såvitt kommittén hade sig bekant, icke förmärkts av att bestämmelser

på detta område saknats. Kommittén hade sålunda icke velat föreslå

sådana bestämmelser som t. ex. att Kungl. Maj :ts tillstånd skulle vara erforderligt

för inrättande av enskilda sjukhus — detta i motsats till vad i hospitalsstadgan

vore föreskrivet örn enskilda sinnessjukanstalter. Att emellertid å

andra sidan den nu gällande lagstiftningen vore alltför ofullständig, torde knappast

kunna, förnekas, och vore detta således anledningen till att kommittén

funnit nödigt att beträffande de enskilda sjukhusen meddela en del såsom

lämpliga ansedda föreskrifter.

I nu gällande stadganden finnes förutsatt, att de enskilda sjukhusen skola

stå under överinseende av medicinalstyrelsen samt tillsyn av förste provinsialoch

provinsialläkarna. Då emellertid innehavarna av de enskilda sjukhusen

icke ålagts skyldighet att till någon myndighet anmäla sin verksamhet, så blir

härav en följd, att den från det offentligas sida avsedda tillsynen kan komma

till utövning endast för så vitt sjukhusets verksamhet överhuvud taget blir

myndigheterna bekant. I det allmännas intresse synes emellertid skäligen kunna

^fordras, att innehavaren av en så pass betydelsefull verksamhet som den

ifrågavarande får underkasta sig samma offentlighet som näringsidkare i allmänhet,

genom att till viss myndighet anmäla densamma, i detta fall medicinalstyrelsen

och förste provinsialläkaren, vilka för framtiden komma att taga

befattning därmed.

Kommittén framhöll vidare, att, därest rörelsen vid ett enskilt sjukhus dreves

i så liten skala, att den mera närmade sig den i ett enskilt hem meddelade

sjukvården, något allmänt intresse icke syntes kräva iakttagande av ovannämnda

bestämmelser.

En av kommitténs ledamöter, lasarettsläkaren Per Clarholm, hade en från

kommittémajoritetens ståndpunkt avvikande mening och föreslog, att den, som

ville inrätta enskilt sjukhus eller sjukhem, skulle göra ansökan hos medicinalstyrelsen,

som skulle äga att för sökanden utfärda för viss tid gällande tillståndsbevis

och bestämma, i vad mån befintliga föreskrifter för allmänna sjukhus

skulle vara tillämpliga å anstalten i fråga. Den, som förestode enskilt

sjukhus eller sjukhem, skulle vara skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

som av medicinalstyrelsen sålunda meddelades, vid äventyr att tillståndsbeviset

eljest återkallades.

Moderskapsunderstödssakkunniga avgåvo den 29 september 1929 förslag till

lag angående enskilda förlossningshem. Detta förslag innebar bland annat, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

enskild person eller sammanslutning av dylika personer — således även barnmorska

— som ville yrkesmässigt tillhandahålla bostad och vård åt barnaföderskor,

skulle, oavsett det tillämnade förlossningshemmets storlek, söka

tillstånd därtill hos länsstyrelsen i det län, inom vilket hemmet vore avsett att

förläggas. Innan tillstånd lämnades, skulle tjänsteläkare genom personligt

besök hava tagit kännedom örn den för förlossningshemmet avsedda lägenheten

samt gjort sig underrättad om hemmets tillämnade anordning och utrustning

och om sökandens, respektive föreståndarens lämplighet med hänsyn till insikter,

redbarhet och personliga förutsättningar i övrigt.

I samtliga över ifrågavarande lagförslag avgivna yttranden betonades nödvändigheten

av offentlig kontroll över de privata förlossningshemmen, och det

stora flertalet myndigheter och sammanslutningar tillstyrkte en lagstiftning

på grundval av förslaget. Åtskilliga myndigheter framhöllo emellertid önskvärdheten

av att för ernående av större likformighet och enhetlighet prövningen

av ansökningar örn tillstånd att upprätta förlossningshem anförtroddes at en

central myndighet, därvid i en del yttranden som lämplig myndighet angavs

medicinalstyrelsen.

I det förslag i ämnet, som utarbetats av medicinalstyrelsen och vilket ligger

till grund för Kungl. Maj:ts förslag, upptogs den föreskriften, att tillstånd av

styrelsen för inrättande av enskilt sjukhem eller förlossningshem skulle erfordras,

såvitt fråga vore om anstalt med minst fem vårdplatser. Om barnmorska

önskade inrätta förlossningshem örn högst fyra vårdplatser, skulle

— enligt av styrelsen uppgjort förslag till ändring i barnmorskereglementet

— tillstånd därtill sökas hos hälsovårdsnämnden. Vid ansökningen

skulle fogas uppgift om lokalens läge och beskaffenhet samt förteckning

över det förråd av sängkläder och handdukar m. m., varöver sökanden förfogade.

Nämnden hade att, efter hörande av barnmorskans närmaste förman,

pröva ansökningen samt att, örn efter företagen undersökning av lägenheten och

inhämtande av övriga upplysningar ansökningen funnes böra bifallas, meddela

tillstånd för viss tid, ej överstigande tre år. Ville annan än barnmorska upprätta

sådant mindre förlossningshem eller ville någon inrätta sjukhem örn högst

fyra vårdplatser, skulle enligt förslaget anmälan därom göras hos vederbörande

hälsovårdsnämnd, sorn skulle äga att, efter hörande av tjänsteläkaren i orten

samt efter besiktning av de för verksamheten avsedda lokalerna, meddela tillstånd

till verksamhetens bedrivande. Sådant tillstånd skulle avse viss tid,

ej överstigande tre år, och beslut därom skulle omedelbart delgivas länsstyrelsen,

förste provinsialläkaren och medicinalstyrelsen.

Körande förslaget i förenämnda delar anförde medicinalstyrelsen bland annat.

Den sjukvårdande verksamheten å enskilda sjukhus finge icke bindas genom

strängare bestämmelser än dom, hygien och säkerhetsåtgärder fordrade. Den

omständigheten, att styrelsen i sitt stadgeförslag fiiresloge licensförfarande jämväl

för enskilda sjukhem, kunde måhända med hänsyn därtill förefalla att innebära

en inkonsekvens. Det syntes emellertid styrelsen att, örn över huvud

taget en tillsyn över dessa hem fran det allmännas sida skulle komma till stand,

Medicinal
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Yttranden

över medicinalstyrelsens

förslag.

att licensförfarande skapade klarare förhållanden än en enbär anmälan. Den

förra lämnade en blivande ägare garantier för att vid en kommande inspektion,

örn de givna föreskrifterna följts, de lokala anordningarna icke kunde bliva föremål

för erinringar, och skänkte sålunda en trygghetskänsla av stort värde. En

föreskrift örn enbär anmälan skulle sannolikt för övrigt leda därhän, att en

samvetsgrann blivande ägare i allt fall underställde den prövande myndigheten

sina planer för att vara på den säkra sidan, under det att den mindre nogräknade

skulle starta sitt sjukhem utan dylika åtgärder, i förhoppning att en undermålighet

i ett eller annat avseende icke skulle, då hemtnet väl vore i gång, föranleda

några strängare åtgärder från myndigheternas sida. Det syntes emellertid

styrelsen, att varje mottagande av patienter för viss vård icke lämpligen

borde betecknas som anstaltsvård i egentlig mening. Enligt styrelsens åsikt

kunde fyra vårdplatser anses som det högsta antal, en mera privat vård kunde

omfatta.

Av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över medicinalstyrelsens

förslag har det stora flertalet tillstyrkt förslaget eller förklarat

sig icke hava något att erinra mot detsamma.

Däremot har länsstyrelsen i Blekinge län avstyrkt förslaget i vad det avser

enskilda sjukhem, under framhållande av att då något behov av reglerande

bestämmelser för dessa icke yppat sig, det vore opåkallat att införa

dylika bestämmelser. I varje fall borde bestämmelserna göras så litet ingripande

som möjligt och garantier erhållas för att fordringar icke komme

att uppställas, ägnade att fördyra sjukvården. Tillstånd syntes ej heller böra

fordras utan endast anmälan. Beträffande förlossningshemmen har länsstyrelsen

ansett onödigt, att beviljande av tillstånd uppdrages åt medicinalstyrelsen.

Åtminstone när det gällde anstalter med mindre än 25 vårdplatser kunde

denna befogenhet överlämnas åt hälsovårdsnämnderna. Länsstyrelsen i Örebro

län har, med hänsyn till den allmänna betydelsen av att sjukvården vid

de enskilda sjukhemmen handhades på ett ändamålsenligt sätt, ansett det

önskvärt, att även dessa ställdes under viss tillsyn. Däremot förelåge enligt

länsstyrelsens förmenande icke anledning att beträffande dem införa koncessionssystem.

För ändamålet borde det fastmera vara tillräckligt att föreskriva

anmälningsskyldighet, som då lämpligen borde fullgöras hos vederbörande

förste provinsialläkare samt i stad hos stadsläkaren, på vilka även

tillsynen över anstalterna borde ankomma. I fråga örn förlossningshemmen

hade länsstyrelsen ej något att erinra mot förslaget.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat tvivelsmål, huruvida tillstånd till inrättande

av enskilt sjukhem borde fordras i den omfattning, förslaget innehölle,

och har länsstyrelsen därutinnan anfört i huvudsak följande.

De större av de enskilda sjukhemmen, t. ex. Sophiahemmet, Röda korsets

sjukhem och Samariterhemmet i Uppsala, tillhörde stiftelse eller förening, och

någon omständighet, som skulle föranleda, att dessa anstalters sjukvårdande

verksamhet borde kräva medicinalstyrelsens tillstånd, hade hittills icke förekommit.

Däremot kunde det tänkas, att fordran på licens skulle medföra

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

9

mindre lyckliga verkningar därigenom, att den enskilda, offervilligheten, på

vilken dylika sjukhem i hög grad vilade, icke kände sig lika. benägen att

understödja institutioner, som genom författningsmässig reglering närmade

sig de officiella. Förkärleken från donatorers sida för en mera fri verksamhet

torde vara otvivelaktig. Samma känsla torde även göra sig gällande beträffande

understöd genom personligt arbete. Dylika insatser för sjukvårdens

utveckling och differentiering borde icke underskattas. Å andra sidan

funnes det säkerligen sjukhem, för vilka en förberedande kontroll vore lämplig,

kanske till och med väl behövlig. Länsstyrelsen ville därför ifrågasätta,

huruvida icke dessa båda arter av sjukhem för kroppssjukvård, vilka enligt

förslaget behandlades lika, borde uppdelas samt gränsen mellan dem efter

förebild av 125 § i sinnessjukstadgan dragas så, att tillstånd skulle erfordras

för inrättande av sjukhem med förvärvssyfte, men att i övrigt allenast anmälan

till medicinalstyrelsen skulle vara tillräcklig, dock med rätt för styrelsen

att verkställa inspektion jämväl av dylika sjukhem. Örn därvid anmärkning

förekomme, kunde det säkerligen antagas, att den komme att föranleda rättelse

av de föreningar, stiftelser eller liknande, som dreve sjukhemmet. Beträffande

samtliga enskilda förlossningshem ansåge länsstyrelsen däremot lämpligt, att

tillstånd krävdesj Det syntes emellertid länsstyrelsen ovisst örn, såsom föreslagits

beträffande de mindre förlossningshemmen, en prövning av hälsovårdsnämnd

vore tillräcklig. Prövningen borde i stället uppdragas åt länsstyrelse.

Liknande synpunkter som dem länsstyrelsen anfört i fråga örn de enskilda

sjukhemmen hava även framförts av styrelsen för Samariterhemmet. Denna

styrelse har emellertid framhållit, att enligt dess mening det föreliggande

stadgeförslaget i stort sett beaktat angelägenheten därav, att en lagstiftning

rörande de enskilda sjukhemmen borde inskränkas till vad som ur samhällsintressets

synpunkt kunde anses oundgängligen erforderligt och att en sådan

lagstiftning borde bevara den största möjliga frihet åt sådana sjukhem, blott

garantier funnes för en lämplig och god sjukvård.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som funnit särskild stadga böra upprättas

för förlossningshemmen, har ansett, att länsstyrelsen borde bliva koncessionsmyndighet

för samtliga sådana hem.

Kyrkoherden Hagbard Isberg, vilken varit anlitad som expert vid de företagna

undersökningarna beträffande spädbarnshem och förlossningshem, har

ansett, att förslaget toge för liten hänsyn till den sociala sidan av förlossningshemmens

verksamhet. Isberg har med anledning härav — och under

framhållande av att de svåra missförhållanden, som uppdagats jämväl vid förlossningshem,

drivna av barnmorskor, ådagalagt, att hälsovårdsnämnderna ej

vore lämpliga såsom tillståndsmyndigheter — föreslagit, att samtliga enskilda

förlossningshem borde erhålla koncession av länsstyrelse.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har under hand förklarat

sig i allt väsentligt instämma i vad Isberg anfört.

Beträffande det föreslagna koncessionssystemet har föredragande departementschefen

i huvudsak anfört följande.

För att uppkomsten av förlossningshem av undermålig beskaffenhet skulle

så effektivt som möjligt kunna förhindras, syntes det nödvändigt, att koncessionstvång

infördes. Föreskrifter i detta avseende hade också i fråga om för
-

Departe
ments
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

lossningshemmen förordats av samtliga över moderskapsunderstödssakkunnigas

och medicinalstyrelsens förslag hörda myndigheter och sammanslutningar.

Beträffande de enskilda sjukhusen eller sjukhemmen hade däremot meningarna

varit mera delade. Visserligen vore också omständigheterna där

annorlunda, i det att missförhållanden torde höra till undantagen. Klart syntes

emellertid vara, att det allmänna jämväl i fråga örn dylika anstalter borde

kunna åvägabringa rättelse eller förebygga olägenheter i de, låt vara fåtaliga,

fall, då anledning därtill förelåge. Enär de förut omnämnda bestämmelserna

i medicinalstyrelsens instruktion och i läkarinstruktionen praktiskt taget icke

gåve möjlighet till ett dylikt ingripande, torde föreskrifter i nämnda syfte böra

meddelas. Därvid måste naturligtvis en viss tvekan göra sig gällande, huruvida

ett ingripande från det allmännas sida lämpligen borde gå så långt, att

tillstånd fordrades för verksamhetens utövande. På de av medicinalstyrelsen

anförda skälen och särskilt med hänsyn till att flertalet i ärendet hörda myndigheter

och praktiskt taget alla sammanslutningar, däribland samtliga enskilda

sjukhus och läkarsamman slutningar, varifrån yttranden i frågan inkommit,

i princip uttalat sig för eller icke haft erinran mot ett koncessionssystem

jämväl beträffande enskilda sjukhem, hade departementschefen ansett

sig kunna förorda, att bestämmelser i denna riktning infördes.

Vad därefter anginge frågan, huruvida tillstånd till inrättande av enskilda

sjukhem borde fordras i hela den omfattning förslaget innehölle, eller örn

plikten att söka tillstånd skulle kunna begränsas till vissa slag eller grupper

av anstalter, instämde departementschefen visserligen med vad i en del

yttranden uttalats därom, att man nog borde giva akt på att hinder icke bereddes

för den enskilda offervillighet, av vilken åtskilliga av nu ifrågavarande

sjukvårdsinrättningar vore beroende. Då emellertid fordran på kontroll

från offentlig myndighets sida vid inrättande av enskilt sjukhus endast

måste innebära ökade garantier att detsamma bleve inrättat och komme att

drivas på fullt tillfredsställande sätt, syntes uppställandet av en sådan fordran

icke rimligen kunna utgöra något avskräckande moment för donatorer

och andra, som ville bidraga till ett dylikt sjukhus verksamhet. Departementschefen

framhöll därjämte, att enligt förslaget prövningen av tillståndsansökningar

vore avsedd att alltid tillkomma medicinalstyrelsen, d. v. s. den

myndighet, som enligt sjukhuslagen hade att beträffande samtliga av landsting

och kommun drivna sjukhus godkänna tomt och byggnadsritningar ävensom

ritningar över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar, och som

alltså besutte en erfarenhet på området, vilken endast kunde bliva de enskilda

sjukhus, varom nu vore fråga, till gagn. Vid detta förhållande hade

departementschefen ej funnit sig böra tillstyrka någon här ifrågasatt begränsning

i skyldigheten att söka tillstånd.

Vad sedan anginge frågan huruvida från de mera noggranna kontrollbestämmelsema

borde, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, undantagas de minsta

(förlossnings-)hemmen, nämligen sådana där platsantalet icke uppgår till fem,

vore det visserligen riktigt, att en dylik bestämmelse för närvarande gällde

beträffande av barnmorskor inrättade förlossningshem och att en prövning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

11

av dessa små hem genom central myndighet måste medföra en viss omgång.

Å andra sidan hade erfarenheten visat, att olägenheter kanske oftast vidlådde

just de minsta hemmen, varjämte borde ihågkommas, att hälsovårdsnämnden

-— som enligt medicinalstyrelsens förslag skulle vara koncessionsoch

tillsynsmyndighet beträffande småanstaltema — på landsbygden oftast

utgjordes av kommunalnämnden, vilken ju tillsatts för helt andra uppgifter

och uppenbarligen icke överallt kunde förväntas hava vare sig nödig kompetens

eller erforderligt intresse för att ensam kunna bära upp en effektiv

övervakning av dessa hem. Departementschefen fann alltså, att enahanda

regler som för större förlossningsanstalter borde gälla även för mindre hem,

så att dessa bleve underkastade prövning i samma former som de förra. För

iiu angivna ändamål torde i stadgan, bland annat, böra införas bestämmelser

av den innebörd, att medicinalstyrelsens beslut rörande tillståndsansökningar

skulle föregås av prövning i den ordning, Kungl. Majit bestämde. Därmed

avsåges närmast, att Kungl. Maj :t skulle utfärda föreskrifter av innehåll, att

medicinalstyrelsen skulle, då fråga vore örn förlossningshem, inhämta yttrande

av länsstyrelsen och förste provinsialläkaren ävensom av såväl hälsovårds-

som barnavårdsnämnd samt, då så kunde anses påkallat, även av statens

fattigvårds- och barnavårdsinspektör.

De skäl, som sålunda ansetts tala för ett likställande av alla förlossningshem

oavsett storleken, gjorde sig visserligen enligt departementschefens förmenande

icke med samma styrka gällande beträffande de egentliga sjukhemmen.

Även i fråga örn samtliga dessa torde det emellertid ur vissa synpunkter

vara till fördel, att koncessionsmyndigheten bleve en sakkunnig, central

myndighet, under vars inseende och ledning tillsynen dessutom hade förutsättningar

att bliva den bästa möjliga. Vid sådant förhållande funnes i nu

nämnt avseende ej anledning att föreslå några särskilda bestämmelser för de

mindre sjukhemmen.

Avsikten med det framlagda förslaget vore emellertid icke, att kraven

på ifrågavarande anstalter skulle ökas utöver det ur medicinskt-hygienisk och

social synpunkt nödvändiga, så att fordringarna alltmera komme att sammanfalla

med de anspråk, som ställdes å statliga eller kommunala sjukvårdsinrättningar.

Den vårdverksamhet, som förekomme på dessa enskilda anstalter, utgjorde

i många fall ett betydelsefullt led i vårt sjukvårdsväsen, och det måste

alltså vara av vikt att icke genom höjande av de allmänna fordringarna på

dylika anstalter bereda svårigheter för det enskilda initiativet på förevarande

område samt fördyra den å dessa anstalter lämnade vården. Likaledes borde

givetvis, även örn enahanda regler bleve gällande för stora sjukhus och små

vårdhem, vid prövningen av tillståndsansökningar och tillsynens utövande beaktas,

att samma krav icke i alla hänseenden kunde uppställas på sistnämnda

hem som på de större anstalterna. Det syntes också vara av vikt att erinra

därom, att medicinalstyrelsen — såsom styrelsen själv framhållit •—- vid bedömandet

av tillståndsansökningar hade att anlägga medicinskt-hygieniska och

sociala synpunkter samt att därvid taga hänsyn till den lämnade vårdens beskaffenhet.

Meningen vore alltså icke, att koncessionssystemet skulle leda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

till en begränsning av det antal tillstånd, som lämnades, efter det uppskattade

behovet av anstalter av det ena eller andra slaget.

Beträffande de enskilda förlossningshemmen finner utskottet med hänsyn

till de allvarliga missförhållanden, sorn, befunnits föreligga vid dessa anstalter,

koncessionstvång böra införas enligt de i föreliggande stadgeförslag

upptagna bestämmelserna. Någon anledning att därvid undantaga mindre förlossningshem

synes icke vara för handen, särskilt som olägenheter oftast visat

sig vidlåda just de minsta hemmen. Utskottet vill i detta sammanhang understryka

departementschefens uttalande, att medicinalstyrelsen vid prövning av

ansökan örn tillstånd att inrätta förlossningshem alltid bör inhämta yttrande,

bland annat, från vederbörande barnavårdsnämnd samt att vid bedömandet av

tillståndsansökningar hänsyn skall tagas endast till den lämnade vårdens beskaffenhet

och icke till behovet av dylika anstalter å ifrågavarande ort.

Vad angår de enskilda sjukhemmen föreligga andra förhållanden än i fråga

örn förlossningshemmen. Några missförhållanden av den art, som vid undersökningarna

å förlossningshemmen ådagalagts, hava icke konstaterats vid sjukhemmen.

Samtidigt som utskottet, såsom ovan nämnts, finner föreskrifter,

ägnade att möjliggöra en effektiv kontroll över sjukhemmen, böra genomföras,

anser utskottet angeläget vara, att dessa föreskrifter icke göras mera betungande

än omständigheterna kräva. För de större sjukhemmen synes det

föreslagna koncessionsförfarandet icke kunna medföra några väsentliga

olägenheter, och de enskilda sjukhus och läkarsammanslutningar, som yttrat

sig i ärendet, hava ej heller haft något att erinra mot att tillstånd

av medicinalstyrelsen skulle fordras för inrättande av enskilda sjukhem

med minst fem vårdplatser. Beträffande åter de mindre sjukhemmen torde

skyldighet att hos medicinalstyrelsen söka tillstånd till deras upprättande

medföra alltför stor omgång utan att denna skyldighet motsvaras

av ett verkligt behov. Utskottet vill erinra, att i stadgan angående

sinnessjukvården i riket den 19 september 1929 skilda bestämmelser meddelats

för större och för mindre enskilda sjukhem. Sålunda föreskrives i

118 §, att, därest annan än stat, landsting, kommun eller viss sammanslutning

vill driva vårdhem för sinnessjuka, inrättat för samtidig vård av mer

än fem sjuka, tillstånd därtill skall sökas hos medicinalstyrelsen. Vill någon

i övrigt mot betalning eller eljest i förvärvssyfte till vård mottaga sinnessjuk

och är ej fråga örn kontrollerad familjevård, skall han jämlikt 125 §

hos medicinalstyrelsen samt hos provinsial-, extra provinsial-, köpings- eller

municipalläkare eller vederbörande för stad anställde läkare (tjänsteläkare)

i den ort, där vården lämnas, göra skriftlig anmälan därom sist två månader

efter det verksamheten började. Något skäl att beträffande enskilda sjukhem

för kroppsvård införa strängare bestämmelser än i fråga örn enskilda sinnessjukhem

synes utskottet icke föreligga, utan torde de för sistnämnda sjukhem

i förevarande avseende meddelade bestämmelserna vara ägnade att tjäna till

förebild för de enskilda sjukhemmen för kroppsligt sjuka.

Utskottet får alltså uttala den meningen, att det föreslagna koncessionsförfarandet

bör komma till tillämpning för samtliga enskilda förlossningshem

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

13

och för enskilda sjukhem med flera än fem vårdplatser, men att i fråga om

enskilda sjukhem i övrigt endast bör föreskrivas skyldighet att till medicinalstyrelsen

och tjänsteläkaren i den ort, där hemmet skall upprättas, ingiva anmälan

örn hemmets inrättande senast två månader efter det verksamheten började.

§ 3.

De i förevarande författningsrum intagna bestämmelserna rörande de handlingar,

som skola fogas vid ansökan örn tillstånd, synas utskottet väl avvägda.

Utskottet vill härvid endast framhålla, att beträffande mindre förlossningshem

några dyrbara ritningar icke böra fordras utan att en skiss över hemmets

belägenhet o. d. bör vara tillräcklig samt att den uppgift å erforderlig

vårdpersonal, som skall bifogas ansökningen, bör innehålla upplysning även

örn personalens utbildning.

§ 4.

Under hänvisning till vad utskottet under § 2 anfört får utskottet föreslå,

att de i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna göras tillämpliga

endast å enskilt sjukhem med flera än fem vårdplatser samt å enskilt förlossningshem.

§ 5.

I detta författningsrum har föreslagits, att, därest innehavare av enskilt

sjukhem eller förlossningshem vill flytta hemmet till annan lägenhet, utvidga

hemmet eller vidtaga större förändring beträffande detsamma eller örn annan

skall övertaga driften, tillstånd därtill skall sökas på sätt i §§ 2 och 3 sägs.

Vidare har upptagits föreskrift örn viss åtgärd vid ombyte av anstaltsläkare.

I det av medicinalstyrelsen uppgjorda förslaget stadgades i denna del, att

örn anstalt flyttades till annan lokal eller utvidgning eller större förändring

av densamma vidtoges, anmälan dessförinnan skulle göras hos den myndighet,

som meddelat tillstånd till inrättandet. Anställdes ny föreståndare eller

skedde ombyte av anstaltsläkare, skulle jämväl anmälan göras hos samma

myndighet.

Styrelsen framhöll beträffande detta stadgande, att vid anmälan örn utvidgning

eller större förändring uppgift borde lämnas örn arten och beskaffenheten

av utvidgningen resp. förändringen.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län hava framhållit, att för

flyttning av anstalt till annan lokal borde fordras tillstånd. Länsstyrelsen i

''Älvsborgs län har ansett, att samtliga i första punkten av § 5 omförmälda

förändringar borde kräva tillstånd. Liknande synpunkter hava uttalats av

länsstyrelserna i Norrbottens och Kristianstads län. Sistnämnda länsstyrelse

har därjämte ansett, att anställande av ny föreståndare och föreståndarinna

borde göras beroende av godkännande från tillståndsmyndigheten. Förste provinsialläkaren

i Jämtlands län, i vars yttrande länsstyrelsen i länet instämt,

Utskottet.

Utskottet.

Medicinal
styrelsen.

Yttranden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Departe
ments
chefen.

Utskottet.

har framhållit, att utom i de fall, som omförmäldes i § 5, varje ändring av personalens

antal borde anmälas och att särskild anmälan borde göras vid ombyte

av barnmorska eller sjukvårdskunnig personal eller då barnmorska eller sjuk-,

vårdskunnig person ersattes med icke kvalificerad arbetskraft.

Föredragande departementschefen har härutinnan anfört:

Som en konsekvens av att tillstånd fordras för inrättande och drivande av

en anstalt synes mig — väsentligen i överensstämmelse med vad från flera

håll yrkats — böra följa, att för en förändring i sådana avseenden, som skulle

hava varit av betydelse för tillståndsmyndighetens bedömande av koncessionsfrågan,

jämväl bör fordras tillstånd av samma myndighet. En motsatt anordning

skulle uppenbarligen i hög grad minska värdet av det ifrågasatta koncessionssystemet,

då sannolikt en anmälan örn en timad förändring icke skulle

komma att föranleda ingripande eller rättelse i alla de fall, då fordran på nytt

tillstånd skulle leda till undvikande av missförhållanden.

Emellertid kan det tydligen icke vara lämpligt att, såsom i ett par remissyttranden

hemställts, kräva, att praktiskt taget varje förändring i en anstalts

verksamhet skall vara beroende av tillståndsmyndighetens prövning. Enligt

min mening bör därför stadgandet i § 5 i förevarande del erhålla den innebörden,

att örn den, som driver sjukhem eller förlossningshem, vill flytta hemmet

till annan lägenhet eller utvidga hemmet eller vidtaga större förändring beträffande

detsamma, tillstånd därtill skall sökas. Såsom »större förändring» torde

böra anses exempelvis ombyte av föreståndare eller ledare, avsevärdare förändring

beträffande personalen och dylikt. Samma regel lärer böra gälla, då

driften är avsedd att övertagas av annan. Beträffande ansökningar örn ifrågavarande

tillstånd synas bestämmelserna i §§ 2 och 3 böra i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Då enligt utskottets förut uttalade mening endast anmälningsskyldighet bör

föreskrivas vid upprättande av enskilda sjukhem med mindre än sex vårdplatser,

bör i överensstämmelse därmed vid förändringar i sådana mindre sjukhems

verksamhet allenast fordras anmälan i den ordning, som föreslagits i

fråga örn sjukhemmens inrättande. Anmälningsskyldigheten synes i förevarande

avseende böra begränsas till de fall, att hemmet flyttas till annan

lägenhet, ombyte av föreståndare sker eller annan övertager driften.

För att tydligare utmärka, att beträffande övriga sjukhem ävensom förlossningshem

skyldighet att söka tillstånd skall inträda även vid större förändring

av personalen, synes utskottet det i författnings rummet rörande hemmet

förekommande uttrycket »större förändring beträffande detsamma» böra utbytas

mot »större förändring beträffande hemmet eller dess verksamhet».

§ 6.

Denna paragraf i förslaget innehåller bestämmelser örn skyldighet att föra

journal och avgiva årsberättelse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr £9.

15

Medicinalstyrelsen, som i sitt förslag upptog i huvudsak lika föreskrifter

i förevarande avseende som de, vilka återfinnas i Kungl. Maj:ts förslag, framhöll

i denna del: Det vore av stor vikt, att den kontroll och det rapportsystem,

som kunde komma att föreskrivas, icke rubbade den diskretion, som

icke minst de sjuka på de enskilda sjukhusen hade rätt att förutsätta. Dessa

senare torde icke sällan söka vård på de enskilda sjukhemmen för att få den

sekretess och enskilda prägel på vården, som de offentliga sjukhusen trots

allt icke alltid kunde helt genomföra. Med hänsyn härtill syntes den journal,

som skulle föras över vårdade sjuka, böra begränsas till att innehålla den intagnes

namn, yrke, ålder, hemvist samt dag för intagning och utskrivning.

I denna fråga har departementschefen anfört:

Givetvis är det önskvärt, att de synpunkter, som medicinalstyrelsen i förevarande

avseende anfört rörande betydelsen av att vården å enskilda sjukhem

och förlossningshem är omgiven av diskretion, vinna vederbörligt beaktande.

Jag delar följaktligen uppfattningen därom, att joumalföringen bör

begränsas till sådana uppgifter, som äro nödvändiga för den avsedda kontrollen;

patienternas namn och övriga personalia böra sålunda icke där upptagas.

Yad angår förlossningshemmen torde emellertid, med hänsyn till de

konstaterade synnerligen svåra missförhållandena i socialt avseende, i viss

mån strängare synpunkter än rörande sjukhem böra läggas på kontroll och

rapportsystem, dock givetvis med beaktande av vad nyss anförts rörande de

intagnas anspråk på diskretion.

För att även de omständigheter, som i socialt avseende böra vinna beaktande,

skola komma till uttryck vid fastställande av formulär till journal och berättelse,

har jag ansett det lämpligt att i förslaget införa en föreskrift örn att

här avsedda föreskrifter och formulär skola, i vad de avse förlossningshem,

fastställas efter samråd med statens inspektör för fattigvård och barnavård.

I anslutning till vad utskottet tidigare anfört får utskottet uttala, att förevarande

bestämmelser böra vinna tillämpning endast för enskilda sjukhem med

flera än fem vårdplatser samt för enskilda förlossningshem.

Då uppgiftsskyldigheten genom denna stadga kommer att utsträckas till

nya områden, anser sig utskottet i anslutning till departementschefens uttalande

böra framhålla önskvärdheten därav, att uppgiftsskyldigheten i fråga

örn förevarande liksom även andra sjukvårdsanstalter så utformas, att patienternas

enskilda angelägenheter ej komma att offentliggöras på ett sätt,

som strider mot deras berättigade intressen.

§ 9.

Försummelse att i vederbörlig ordning göra anmälan beträffande enskilt

sjukhem med mindre än sex vårdplatser bör enligt utskottets mening medföra

ansvar enligt den straffsats, som upptagits i mom. 2 av förevarande paragraf.

Medicinal
styrelsen.

Departe
ments
chefen.

Utskottet.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att vid granskning av det vid ifrågavarande proposition fogade

förslaget till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem

riksdagen ej funnit skäl att mot detsamma göra

andra erinringar än utskottet i förevarande utlåtande upptagit.

Stockholm den 21 april 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Geijer och Petrén, fröken nesselgren

samt herrar Gustaf Tamm*, Norman, P. Sandström och Olof Carlsson,

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Andersson

i Håsjön*, Johanson i Hallagården, Petersson i Lerbäoksbyn, Olovson i Västerås

och Sandström i Nyland.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

311216

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:170 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stadga angående enskilda sjukhem och förlossningshem. a1 i texten