Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken.

1931-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning

till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och

3 i Nysunds socken.

Genom en den 25 februari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr

108, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen medgiva, att lägenheterna

Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken av örebro län må, utan

hinder därav att de innehavas av bolag, försäljas till skatte.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

I en till 1919 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 11, föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen besluta att, i avbidan på utredning och förslag

rörande revision av gällande bestämmelser örn skatteköp, tills vidare och

intill dess annorlunda kunde varda beslutat, skatteköp i andra fall, än såvitt

anginge de halländska kyrkornas hemman, Danviks hospitals hemman,

Visingsö skolegodshemman samt rekognitionsskogs- och därmed likställda

hemman, icke skulle äga rum. I proposition nr 14 till samma riksdag

föreslog Kungl. Maj:t vidare riksdagen besluta, bland annat, att skatteköp

i den ordning, kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga örn användande

av de till bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade

författningar föreskreve, icke vidare skulle äga rum. Båda propositionerna

vunno riksdagens bifall.

Genom kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 660) förordnades därefter,

dels att skatteköp i den ordning, kungörelsen den 4 februari 1811 jämte

övriga om användande av de till bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar

utfärdade författningar föreskreve, icke vidare skulle äga rum,

dels ock att, i avbidan på utredning och förslag rörande revision av gällande

bestämmelser örn skatteköp, tills vidare och intill dess annorlunda

kunde varda beslutat, skatteköp i andra fall icke skulle, utom vad anginge

de halländska kyrkornas hemman, Danviks hospitals hemman och Visingsö

skolegodshemman, äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 aud. 2G höft. (Nr 30.)

1919 urs förbud

mot

skatteköp i

vissa fall.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

1930 år9

riksdag.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Under det skatteköp av rekognitionsskogshemman enligt 1811 års kungörelse

m. fl. författningar sålunda definitivt inställts, hade den genom 1919

års kungörelse vidtagna åtgärden i övrigt karaktären av ett allenast provisoriskt

förbud i avvaktan på utredning rörande revision av skatteköpsbestämmelserna.

I en till 1930 års riksdag avlämnad proposition, nr 246, föreslog Kungl.

Mant riksdagen för sin del besluta upphävande av det genom kungörelsen

den 17 oktober 1919 utfärdade, tills vidare gällande förbudet mot skatteköp

i vissa fall.

Till stöd för förslaget anförde chefen för finansdepartementet statsrådet

Dahl bland annat: Syftet med utfärdandet av då gällande provisoriska

förbud mot skatteköp hade varit att vinna tid för verkställande av utredning

angående den kronans jord, som vore underkastad bestämmelserna

örn skatteköp, ävensom rörande lämpligheten av en revision av dessa bestämmelser.

En fullständig och ingående undersökning rörande de kronoegendomar,

som avsåges — under stadgad åborätt upplåtna hemman och

lägenheter — hade blivit utförd. Av den verkställda undersökningen framginge,

att det därvidlag mestadels vöre fråga örn smärre fastigheter, vilkas

värden uppginge till mindre betydande belopp. De kronans fastigheter, som

avsåges, utgjorde i själva verket blott en ringa återstod av de en gång

mycket talrika kronoegendomar, som under loppet av ett par århundraden

genom skatteköp överförts i bondeklassens ägo. De krav, som före

skatteköpsförbudets utfärdande framställts örn åtgärder i sådan riktning,

hade haft sin grund bland annat i farhågor, att betydande kronoegendomar

skulle genom skatteköp överföras i bolags ägo. Undersökningen hade visat,

att bolagen endast i ringa omfattning innehade kronojord med sådan rätt,

att de jämlikt skatteköpsförfattningarna ägde lösa desamma till skatte. —

Enligt gällande grunder för skatteköpskillingarnas bestämmande uppginge

dessa till mycket obetydliga belopp; för de kvarstående kronohemmanen

utgjorde skatteköpskillingen i medeltal icke fullt tio kronor för varje fastighet.

Åbon hade emellertid, såvitt anginge inägojorden, rätt att utan någon

inskränkning tillgodogöra sig fastighetens avkastning, och beträffande skogen

hade, enligt vad genom utredningen ådagalagts, kronan avstått från

allt anspråk på avkastningen av åbohemmans skog, med undantag i viss

män för ek och s. k. storverksträd. Åborätten uteslöte alltså, på nyssnämnda

undantag när, varje möjlighet för kronan att under tiden för åborättens

bestånd utnyttja fastigheten, och något vederlag för sina från fastigheten

åtnjutna förmåner hade åbon efter grundskatternas avskrivning ej att

utgöra. Vad anginge kronans möjlighet att under egen disposition återbekomma

en under åborätt upplåten fastighet, torde denna med gällande lagstiftning

vara inskränkt till dels det fall, att fastigheten återvunnes till

kronan på grund av vanhävd, och dels det fall, att åborätten utdoge utan

att den siste åbon förordnat örn åborätten. Med hänsyn till åbon lagligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 3

tillkommande rättigheter och till det förhållandet, att kronan genom försäljning

till skatte avstode allenast sin så gott som innehållslösa, formella

äganderätt, syntes den föreställningen, att kronan skulle genom skatteköpsförfarandet

tillskyndas förlust, sakna grund. Enligt vad utredningen gåve

vid handen, torde staten sakna möjlighet att inskränka de rättigheter, som

vore tillförsäkrade innehavare av kronan tillhörig, under stadgad åborätt

upplåten jord. Anledning syntes sålunda icke förefinnas att längre uppehålla

det år 1919 stadgade provisoriska förbudet mot skatteköp.

I anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren av herr Hage

en motion, nr 526, vari hemställdes, att riksdagen, vid ett eventuellt beslut

örn upphävande av det genom kungörelsen den 17 oktober 1919 utfärdade,

tills vidare gällande förbudet mot skatteköp i vissa fall, måtte undantaga

sådana hemman och lägenheter främst de, som innehavas av bolag eller

andra icke individuella rättssubjekt — där givandet av rätten att skatteköpa

måste anses icke stå i överensstämmelse med den ursprungliga grundtanken

i åborätts- och skatteköpsinstitutet.

Andra lagutskottet hemställde i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 38,

att riksdagen måtte för sin del besluta att upphäva det genom kungörelsen

den 17 oktober 1919 (nr 660) utfärdade, tillsvidare gällande förbudet mot

skatteköp utom såvitt anginge sådana hemman och lägenheter, som innehades

av bolag och övriga juridiska personer.

Till stöd härför anförde utskottet:

Den verkställda utredningen får anses giva vid handen, att skäl icke

längre föreligga att i full utsträckning upprätthålla det ifrågavarande provisoriska

förbudet mot skatteköp.

De krav, som före 1919 framställdes örn skatteköpsförbudets utfärdande,

hade sin grund bland annat i farhågor, att betydande kronodomäner skulle

överföras i bolags ägor. Den nu slutförda undersökningen utvisar, att bolag

innehava rätt till skatteköp beträffande 6 hemman med. ett taxeringsvärde

av tillhopa 10,900 kronor och 122 lägenheter med ett taxeringsvärde av

tillhopa 134,100 kronor. Även örn således frågan örn bolags rätt till skatteköp

är av mindre betydelse än man ursprungligen antagit, synes de,t emellertid

utskottet principiellt riktigast, att förbudet mot skatteköp alltjämt

upprätthålles beträffande bolag och med dem likställda rättsägare. Utskottet

håller för övrigt antagligt, att bolagen skola linna det med sina intressen

förenligt att, i de fall där det låter sig göra, avyttra åborätten till arrendatorer

och andra enskilda personer och att ifrågavarande hemman och

lägenheter således skola komma i den jordbruksidkande befolkningens ägo.

Tre ledamöter av utskottet avgåvo reservation under yrkande örn bifall

till propositionen.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter Kungl. Maj:t den 6

juni 1930 utfärdade kungörelse i ämnet (nr 194) i överensstämmelse med

riksdagens beslut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Vislioltet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Förevarande proposition har föranletts av en av Katrinefors aktiebolag;

gjord ansökning om rätt att skatteköpa ifrågavarande kronolägenheter. Enligt

vad utredningen i ärendet giver vid handen, innehar bolaget lägenheterna

Lerbrotorp nr 2 och 3 med sådan rätt, att bolaget intill dess kungörelsen

den 17 oktober 1919 trädde i kraft ägt skatteköpa desamma för sex års

ränta.

Till stöd för ansökningen har bolaget anfört, att bolaget — mestadels

till förutvarande arrendatorer — försålt ett stort antal arrendegårdar och

torp å bolagets skogar samt att det vid företagen lantmäteriförrättning befunnits

erforderligt att verkställa ägoutbyte mellan ifrågavarande lägenheter

och vissa andra fastigheter. Vid denna förrättning hade även sammanläggning

av olika fastighetsdelar, som inginge i de försålda gårdarna och

torpen, befunnits önskvärd. För att en sådan sammanläggning skulle kunna

verkställas, erfordrades emellertid skatteköp av lägenheterna.

Föredragande departementschefen har uttalat, att ett medgivande till de

föreslagna skatteköpen skulle vara ägnat att främja en lämplig fastighetsindelning,

varjämte departementschefen anmärkt, att, då de av lägenheternas

innehavare igångsatta försäljningarna mestadels skett till dittillsvarande

arrendatorer, ur de av utskottet vid 1930 års riksdag uttalade synpunkterna

betänkligheter icke syntes böra möta mot det ifrågasatta medgivandet.

Då med hänsyn till vad departementschefen sålunda upplyst ett bifall till

bolagets ansökning synes komma att underlätta bildandet av självständiga

jordbruk, främst för bolagets arrendatorer, får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas,

Stockholm den 21 april 1931.

På andra lagutskottets vägnar;

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Sigfrid Hansson, Österström, von Geijer, tlag''

man, Nordborg * Gustaf Tamm* och Norman ;

från andra kammaren: herrar ,Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage, andersson

i Rasjön,* Johanson i Stockholm,* Johanson i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn

och Sandström i Nyland.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Kalmar och Hage.

8112 70. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken. a1 i texten