Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken.
1931-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1931:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1931 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och
3 i Nysunds socken.
Genom en den 25 februari 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr
108, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen medgiva, att lägenheterna
Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken av örebro län må, utan
hinder därav att de innehavas av bolag, försäljas till skatte.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.
I en till 1919 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 11, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen besluta att, i avbidan på utredning och förslag
rörande revision av gällande bestämmelser örn skatteköp, tills vidare och
intill dess annorlunda kunde varda beslutat, skatteköp i andra fall, än såvitt
anginge de halländska kyrkornas hemman, Danviks hospitals hemman,
Visingsö skolegodshemman samt rekognitionsskogs- och därmed likställda
hemman, icke skulle äga rum. I proposition nr 14 till samma riksdag
föreslog Kungl. Maj:t vidare riksdagen besluta, bland annat, att skatteköp
i den ordning, kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga örn användande
av de till bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade
författningar föreskreve, icke vidare skulle äga rum. Båda propositionerna
vunno riksdagens bifall.
Genom kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 660) förordnades därefter,
dels att skatteköp i den ordning, kungörelsen den 4 februari 1811 jämte
övriga om användande av de till bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar
utfärdade författningar föreskreve, icke vidare skulle äga rum,
dels ock att, i avbidan på utredning och förslag rörande revision av gällande
bestämmelser örn skatteköp, tills vidare och intill dess annorlunda
kunde varda beslutat, skatteköp i andra fall icke skulle, utom vad anginge
de halländska kyrkornas hemman, Danviks hospitals hemman och Visingsö
skolegodshemman, äga rum.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 aud. 2G höft. (Nr 30.)
1919 urs förbud
mot
skatteköp i
vissa fall.
I
1930 år9
riksdag.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Under det skatteköp av rekognitionsskogshemman enligt 1811 års kungörelse
m. fl. författningar sålunda definitivt inställts, hade den genom 1919
års kungörelse vidtagna åtgärden i övrigt karaktären av ett allenast provisoriskt
förbud i avvaktan på utredning rörande revision av skatteköpsbestämmelserna.
I en till 1930 års riksdag avlämnad proposition, nr 246, föreslog Kungl.
Mant riksdagen för sin del besluta upphävande av det genom kungörelsen
den 17 oktober 1919 utfärdade, tills vidare gällande förbudet mot skatteköp
i vissa fall.
Till stöd för förslaget anförde chefen för finansdepartementet statsrådet
Dahl bland annat: Syftet med utfärdandet av då gällande provisoriska
förbud mot skatteköp hade varit att vinna tid för verkställande av utredning
angående den kronans jord, som vore underkastad bestämmelserna
örn skatteköp, ävensom rörande lämpligheten av en revision av dessa bestämmelser.
En fullständig och ingående undersökning rörande de kronoegendomar,
som avsåges — under stadgad åborätt upplåtna hemman och
lägenheter — hade blivit utförd. Av den verkställda undersökningen framginge,
att det därvidlag mestadels vöre fråga örn smärre fastigheter, vilkas
värden uppginge till mindre betydande belopp. De kronans fastigheter, som
avsåges, utgjorde i själva verket blott en ringa återstod av de en gång
mycket talrika kronoegendomar, som under loppet av ett par århundraden
genom skatteköp överförts i bondeklassens ägo. De krav, som före
skatteköpsförbudets utfärdande framställts örn åtgärder i sådan riktning,
hade haft sin grund bland annat i farhågor, att betydande kronoegendomar
skulle genom skatteköp överföras i bolags ägo. Undersökningen hade visat,
att bolagen endast i ringa omfattning innehade kronojord med sådan rätt,
att de jämlikt skatteköpsförfattningarna ägde lösa desamma till skatte. —
Enligt gällande grunder för skatteköpskillingarnas bestämmande uppginge
dessa till mycket obetydliga belopp; för de kvarstående kronohemmanen
utgjorde skatteköpskillingen i medeltal icke fullt tio kronor för varje fastighet.
Åbon hade emellertid, såvitt anginge inägojorden, rätt att utan någon
inskränkning tillgodogöra sig fastighetens avkastning, och beträffande skogen
hade, enligt vad genom utredningen ådagalagts, kronan avstått från
allt anspråk på avkastningen av åbohemmans skog, med undantag i viss
män för ek och s. k. storverksträd. Åborätten uteslöte alltså, på nyssnämnda
undantag när, varje möjlighet för kronan att under tiden för åborättens
bestånd utnyttja fastigheten, och något vederlag för sina från fastigheten
åtnjutna förmåner hade åbon efter grundskatternas avskrivning ej att
utgöra. Vad anginge kronans möjlighet att under egen disposition återbekomma
en under åborätt upplåten fastighet, torde denna med gällande lagstiftning
vara inskränkt till dels det fall, att fastigheten återvunnes till
kronan på grund av vanhävd, och dels det fall, att åborätten utdoge utan
att den siste åbon förordnat örn åborätten. Med hänsyn till åbon lagligen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 3
tillkommande rättigheter och till det förhållandet, att kronan genom försäljning
till skatte avstode allenast sin så gott som innehållslösa, formella
äganderätt, syntes den föreställningen, att kronan skulle genom skatteköpsförfarandet
tillskyndas förlust, sakna grund. Enligt vad utredningen gåve
vid handen, torde staten sakna möjlighet att inskränka de rättigheter, som
vore tillförsäkrade innehavare av kronan tillhörig, under stadgad åborätt
upplåten jord. Anledning syntes sålunda icke förefinnas att längre uppehålla
det år 1919 stadgade provisoriska förbudet mot skatteköp.
I anledning av propositionen väcktes inom andra kammaren av herr Hage
en motion, nr 526, vari hemställdes, att riksdagen, vid ett eventuellt beslut
örn upphävande av det genom kungörelsen den 17 oktober 1919 utfärdade,
tills vidare gällande förbudet mot skatteköp i vissa fall, måtte undantaga
sådana hemman och lägenheter främst de, som innehavas av bolag eller
andra icke individuella rättssubjekt — där givandet av rätten att skatteköpa
måste anses icke stå i överensstämmelse med den ursprungliga grundtanken
i åborätts- och skatteköpsinstitutet.
Andra lagutskottet hemställde i sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 38,
att riksdagen måtte för sin del besluta att upphäva det genom kungörelsen
den 17 oktober 1919 (nr 660) utfärdade, tillsvidare gällande förbudet mot
skatteköp utom såvitt anginge sådana hemman och lägenheter, som innehades
av bolag och övriga juridiska personer.
Till stöd härför anförde utskottet:
Den verkställda utredningen får anses giva vid handen, att skäl icke
längre föreligga att i full utsträckning upprätthålla det ifrågavarande provisoriska
förbudet mot skatteköp.
De krav, som före 1919 framställdes örn skatteköpsförbudets utfärdande,
hade sin grund bland annat i farhågor, att betydande kronodomäner skulle
överföras i bolags ägor. Den nu slutförda undersökningen utvisar, att bolag
innehava rätt till skatteköp beträffande 6 hemman med. ett taxeringsvärde
av tillhopa 10,900 kronor och 122 lägenheter med ett taxeringsvärde av
tillhopa 134,100 kronor. Även örn således frågan örn bolags rätt till skatteköp
är av mindre betydelse än man ursprungligen antagit, synes de,t emellertid
utskottet principiellt riktigast, att förbudet mot skatteköp alltjämt
upprätthålles beträffande bolag och med dem likställda rättsägare. Utskottet
håller för övrigt antagligt, att bolagen skola linna det med sina intressen
förenligt att, i de fall där det låter sig göra, avyttra åborätten till arrendatorer
och andra enskilda personer och att ifrågavarande hemman och
lägenheter således skola komma i den jordbruksidkande befolkningens ägo.
Tre ledamöter av utskottet avgåvo reservation under yrkande örn bifall
till propositionen.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter Kungl. Maj:t den 6
juni 1930 utfärdade kungörelse i ämnet (nr 194) i överensstämmelse med
riksdagens beslut.
Vislioltet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Förevarande proposition har föranletts av en av Katrinefors aktiebolag;
gjord ansökning om rätt att skatteköpa ifrågavarande kronolägenheter. Enligt
vad utredningen i ärendet giver vid handen, innehar bolaget lägenheterna
Lerbrotorp nr 2 och 3 med sådan rätt, att bolaget intill dess kungörelsen
den 17 oktober 1919 trädde i kraft ägt skatteköpa desamma för sex års
ränta.
Till stöd för ansökningen har bolaget anfört, att bolaget — mestadels
till förutvarande arrendatorer — försålt ett stort antal arrendegårdar och
torp å bolagets skogar samt att det vid företagen lantmäteriförrättning befunnits
erforderligt att verkställa ägoutbyte mellan ifrågavarande lägenheter
och vissa andra fastigheter. Vid denna förrättning hade även sammanläggning
av olika fastighetsdelar, som inginge i de försålda gårdarna och
torpen, befunnits önskvärd. För att en sådan sammanläggning skulle kunna
verkställas, erfordrades emellertid skatteköp av lägenheterna.
Föredragande departementschefen har uttalat, att ett medgivande till de
föreslagna skatteköpen skulle vara ägnat att främja en lämplig fastighetsindelning,
varjämte departementschefen anmärkt, att, då de av lägenheternas
innehavare igångsatta försäljningarna mestadels skett till dittillsvarande
arrendatorer, ur de av utskottet vid 1930 års riksdag uttalade synpunkterna
betänkligheter icke syntes böra möta mot det ifrågasatta medgivandet.
Då med hänsyn till vad departementschefen sålunda upplyst ett bifall till
bolagets ansökning synes komma att underlätta bildandet av självständiga
jordbruk, främst för bolagets arrendatorer, får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas,
Stockholm den 21 april 1931.
På andra lagutskottets vägnar;
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Sigfrid Hansson, Österström, von Geijer, tlag''
man, Nordborg * Gustaf Tamm* och Norman ;
från andra kammaren: herrar ,Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage, andersson
i Rasjön,* Johanson i Stockholm,* Johanson i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn
och Sandström i Nyland.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Magnusson i Kalmar och Hage.
8112 70. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående försäljning till skatte av lägenheterna Lerbrotorp nr 2 och 3 i Nysunds socken. a1 i texten