Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82

1931-05-05 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:32, Andra lagutskottets utlåtande Nr 82

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1931 kl. 2 e. m.

é

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 133 i första

kammaren av herr Möller ra. fl., nr 197 i andra kammaren av herr Hansson i

Stockholm ra. fl. och nr 296 i sistnämnda kammare av herr Dahlén ra. fl.

1 motionerna I: 133 och II: 197, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att förslag till arbetslöshetsförsäkring

skall föreläggas 1932 års riksdag, så att en var, som fyllt

16 men icke 67 år och mot avlöning användes till arbete för arbetsgivares

räkning i industriell eller annan rörelse eller vid hus-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag liksom också

i jordbruk eller skogsbruk, enligt lag försäkras till erhållande av ersättning

vid arbetslöshet, varvid såsom arbetare enligt lagen icke skall anses verkmästare

eller annan befattningshavare i överordnad ställning.

I motionen II: 296 har hemställts, att riksdagen måtte för sin del antaga

följande förslag till

Lag

Om arbetslöshetsförsäkring.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Envar arbetare, som fyllt 16 men ej 67 år, är, där ej nedan annorlunda

stadgas, enligt denna lag försäkrad till erhållande av ersättning vid arbetslöshet.

2 §.

I denna lag förstås med arbetare envar, som för sitt uppehälle är beroende

av inkomst genom arbete.

3 §•

Kostnaderna för försäkringen bestridas, med bidrag av statsmedel, genom försäkringsavgifter,

som erläggas av arbetsgivare.

Bihang till riksdagens protokoll 1031. 0 sami. 2 avd. 28 höft. (Nr 82—88.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

4 §•

Försäkringen handhaves av socialstyrelsen under medverkan av de offentliga

arbetsförmedlingsanstalterna.

Det åligger arbetsförmedlingsanstalt att i sin verksamhet enligt denna lag

ställa sig till efterrättelse de anvisningar och föreskrifter, som meddelas av

socialstyrelsen.

Om ersättning.

5 §.

För att arbetare i anledning av iråkad arbetslöshet skall äga rätt till ersättning

enligt denna lag erfordras vid varje tidpunkt:

1) att han är arbetsför och oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete;

2) att han hos offentlig arbetsförmedlingsanstalt anmält sig såsom arbetssökande

på sätt i denna lag stadgas men likväl ej erhållit lämpligt arbete.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det

motsvarar arbetarens krafter och färdigheter, är förenat med avlöning, som

icke understiger den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete, samt

icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt pågår.

6 §.

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller utan

giltig anledning vägrar eller underlåter åtaga sig erbjudet lämpligt arbete, utgives

icke ersättning enligt denria lag under två veckor, efter det sådant förhållande

inträffat.

7 §.

Ej må någon tillgodonjuta ersättning enligt denna lag för någon dag med

mindre han under näst föregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar.

Vid beräkning av karenstid må hänsyn ej tagas till arbetslöshet, som inträffat

under tid, då av annan orsak än i denna paragraf sägs ersättning ej

kunnat utgå.

Vad sålunda örn iakttagande av karenstid föreskrivits skall ej äga tillämpning,

då arbetslös, som uppbär ersättning enligt denna lag, erhåller arbete för

kortare tid än 18 dagar eller på grund av sjukdom avstänges från ersättning

samt omedelbart efter arbetets eller sjukdomens upphörande ånyo ansöker örn

ersättning.

8 §.

1 mom. Ersättning enligt denna lag utgår med ett för dag beräknat belopp,

benämnt daghjälp. Därjämte utgår till vissa familjeförsörjare, enligt vad nedan

sägs, ett likaledes för dag beräknat tillägg till daghjälpen, benämnt familjetillägg.

2 mom. Familjetillägg utgår:

1) till daghjälpsberättigad man:

a) för hustru eller husföreståndarinna; dock att örn hustrun eller husföreståndarinnan

har regelbundet arbete för annans räkning och därav har en daglig

inkomst, uppgående till mer än hälften av den daghjälp mannen erhåller,

eller om hon själv uppbär daghjälp, intet tillägg för henne må beräknas;

b) för barn eller adoptivbarn under 16 år;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

2) till daghjälpsberättigad kvinna:

för barn eller adoptivbarn under 16 år, dock ej där hon är gift eller sammanlever

med barnets fader samt denne uppbär daghjälp;

3) till daghjälpsberättigad man eller kvinna:

för föräldrar, såframt den dagbjälpsberättigade lever i gemensamt bo med

och huvudsakligen underhåller sådan anhörig samt denne ej själv uppbär daghjälp.

Har den daghjälpsberättigade i fall, som avses i punkterna 1 och 2, veterligen

icke, medan han var i arbete, väsentligen bidragit till underhållet av den,

för vilken familjetillägg yrkas, må sådant tillägg icke beviljas, med mindre

fråga är örn försörjningsförhållande, som uppstått efter arbetslöshetens inträde.

9 §.

Daghjälp och familjetillägg utgå enligt av socialstyrelsen utarbetade dyrortsgruppering

med följande belopp:

Ortsgrupp

Daghjälp i kronor

Familjetillägg i öre

per familjemedlem.

I . .

......2.35

50

II . .

......2.70

60

III . .

......3.05

70

IV . .

......3.40

80

V . .

90

VI . .

......4.10

100

10 §.

enligt denna lag utgår icke till

någon för söndag

för vilken han åtnjuter avlöning.

Har arbetslös någon dag utan giltig anledning underlåtit fullgöra honom

enligt 15 § åliggande anmälningsskyldighet, utgives icke ersättning till honom

för nämnda dag.

Familjetillägg utgår allenast för dag, för vilken daghjälp utgives.

11 §•

Har arbetare på grund av driftsinskränkning vid företag, där han är anställd,

arbete ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, vare han

berättigad till ersättning enligt denna lag för de dagar han är utan arbete,

dock allenast örn och i den omfattning arbetsförtjänsten och ersättningen sammanlagt

för vecka ej med 30 procent överstiger vad han skulle uppburit i ersättning

för veckan, därest han varit fullständigt arbetslös.

Om försäkringsavgifter.

12 §.

För tid, under vilken arbetare användes till arbete, skall erläggas försäkringsavgift

av en krona beräknad för arbetare och arbetsvecka.

Försäkringsavgift erlägges av arbetsgivare med taxerad årlig inkomst av

5,000 kronor och däröver.

Försäkringsavgiften erlägges på tid och sätt som av Konungen bestämmes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

13 §.

Försäkringsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas av statskontoret i

samråd med socialstyrelsen enligt de grunder, som fastställas av Konungen.

Om sökande av ersättning samt dess utbetalande.

14 §.

Arbetslös, som önskar erhålla ersättning enligt denna lag, har att personligen

ingiva skriftlig ansökan därom å kontor eller hos ombud för offentlig

arbetsförmedlingsanstalt. Vid ansökningen skola fogas intyg rörande arbetslösheten,

arbetsbetyg örn sådant finnes, eller, där fråga är örn ersättning på grund

av minskad arbetstid, intyg från arbetsgivaren utvisande antalet arbetsdagar

och arbetsförtjänst för vecka, ävensom sådana uppgifter angående _ familjeförhållanden,

som äro erforderliga för prövning av frågan, örn familjetillägg skall

utgå.

15 §.

Ansökan örn ersättning prövas av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor.

Ingives ansökan till anstalts avdelningskontor eller Ombud, skall kontoret eller

ombudet till huvudkontoret översända ansökningen med därvid fogade handlingar

tillika med eget yttrande i ärendet.

16 §.

Arbetslös, som ansökt örn ersättning, är pliktig att en gång i veckan å kontor

eller hos ombud för offentlig arbetsförmedlingsanstalt personligen anmäla

sig såsom arbetssökande. Är den arbetslöse avlägset boende eller föreligger

annan omständighet, som skulle göra den sålunda stadgade skyldigheten särskilt

betungande för honom, åge arbetsförmedlingsanstalt för viss eller vissa

dagar befria den arbetslöse från skyldigheten att personligen anmäla sig samt

föreskriva, vad han i stället har att iakttaga, för att anmälningsskyldigheten

må anses fullgjord.

17 §.

Ersättning utbetalas veckovis i efterskott genom det kontor eller ombud för

offentlig arbetsförmedlingsanstalt, hos vilket den arbetslöse ingivit ansökan

enligt 15 §. På begäran av den ersättningsberättigade må dock arbetsförmedlingsanstalts

huvudkontor, när särskilda skäl föreligga, medgiva, att utbetalning

sker genom annat kontor eller ombud för sådan anstalt än nu sagts.

Arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor skall månadsvis till socialstyrelsen

ingiva uppgift angående det belopp, som beräknas komma att under nästföljande

månad åtgå för utbetalning av ersättning genom anstaltens kontor och

ombud. Socialstyrelsen har att med ledning av denna uppgift hos statskontoret

göra framställning örn utbetalning till huvudkontoret av nödiga medel. Vid

fall av behov må särskilda förskott i enahanda ordning lämnas.

18 §.

Har ersättning tillerkänts arbetslös och finner arbetsförmedlingsanstalts avdelningskontor

eller ombud, genom vilket utbetalningen av ersättning äger

rum, att på grund av sedermera inträffad omständighet ersättning icke bör

utgå i enlighet med det meddelade beslutet, skall kontoret eller ombudet orne
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82. 5

delbart göra anmälan därom till huvudkontoret, som har att pröva fragan. Vad

nu sagts skall dock icke äga tillämpning, där fråga är allenast örn underlåtenhet

från den arbetslöses sida att fullgöra i 15 § föreskriven anmälningsskyldighet.

19 §.

Socialstyrelsen äger efter framställning av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor

tillerkänna visst eller vissa av anstaltens avdelningskontor befogenhet

att på egen hand pröva och avgöra frågor, som enligt 16 eller 19 § skola avgöras

av anstalts huvudkontor.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

Arbetsgivare vare pliktig att, när någon hos honom anställd arbetare lämnar

sitt arbete, på begäran till denne överlämna intyg enligt formulär, som fastställes

av socialstyrelsen, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till

att den upphört. _

Tillämpar arbetsgivare vid sitt företag inskränkt arbetstid, sålunda att denna

pågår ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, aligger honom

att till arbetare, som ämnar å nu angiven grund anhålla örn ersättning, på

begäran utfärda intyg, utvisande antal dagar i veckan, arbetaren har sysselsättning,

samt hans arbetsförtjänst.

21 §.

Rätt till ersättning enligt denna lag kan icke överlåtas och må förty icke

tågås i mät.

22 §.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse

med främmande stat om tillämpning av denna lag eller den främmande statens

lag i fall, då arbetsgivare i den ena staten inom den andra bedriver verksamhet,

som avses i denna lag.

23 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för försäkringens genomförande, meddelas av Konungen eller efter

Konungens bemyndigande av socialstyrelsen.

Örn besvär.

24 §.

Över beslut av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor rörande tillämpningen

av någon i denna lag given bestämmelse må klagan föras hos socialstyrelsen

genom besvär, vilka skola ingivas till huvudkontoret eller i betalt brev med allmänna

posten vara till kontoret inkomna senast å femtonde dagen från den

dag, klaganden erhöll del av beslutet. Huvudkontoret skall skyndsamt till

socialstyrelsen översända besvären tillika med eget yttrande över desamma.

Har avdelningskontor tillerkänts befogenhet, som i 20 § sägs, gäde i fråga

örn klagan över dess med stöd av sådan befogenhet meddelade beslut vad i

första stycket stadgas örn klagan över beslut av huvudkontoret.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Socialstyrelsen åge, ända att klagan icke forts, till prövning upptaga beslut

som i första och andra stycket sägs.

Socialstyrelsens beslut meddelas kostnadsfritt.

Denna lag träder i kraft 1 januari 1932.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för berörda yrkanden, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Historik. I rågan örn arbetslöshetsförsäkring framfördes i riksdagen första gången ge
%t3m9a

n0m motlon vid 1908 å,rs riks(iag av herr Wavrinsky. Motionen vann icke riksoch

1910. dagens bifall. Samma öde rönte de förnyade motioner i ämnet, som herr Wavrinsky

väckte vid 1909 och 1910 års riksdagar.

ringfkommii- Den 31 december 1915 uppdrog Kungl. Maj* åt socialförsäkringskommittén

téns förslag verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna

1922. skulle kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska

följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att inkomma med de förslag, som kunde

föranledas av den verkställda utredningen. Den 30 december 1922 avgav kommittén

betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag

till frivilliga arbetslöshetskassor, för ändamålet bildade av arbetarna själva.

Kommittén beräknade, att en arbetslöshetsförsäkring av den föreslagna organisationen

skulle för den närmaste framtiden medföra en sammanlagd maximikostnad

för staten av 3 å 4 miljoner kronor örn året.

Riksdagen Vid 1924 års riksdag väcktes av herr Thorberg m. fl. i första kammaren

och herr Hagman m. fl. i andra kammaren likalydande motioner, i vilka hemställdes,

att riksdagen ville antaga ett i motionerna framlagt förslag till lag

örn statsbidrag till arbetslöshetskassor. Detta lagförslag anslöt sig i huvudsak

till socialförsäkringskommitténs ovannämnda förslag i ämnet. Motionerna blevo

avslagna av riksdagen.

arbetslöshets Jämlikt bemyndigande den 6 juni 1924 uppdrog chefen för socialdepartesakkunniga.

mentet åt fem personer att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda

med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande motverkande

av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Den 24 juli

1925 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag i ämnet.

arbetslöshets- ^6n ^ °kt°ber 1925 tillkallade chefen för socialdepartementet, jämlikt

sakkunniga. Kungl. Majrts bemyndigande, två personer att såsom sakkunniga inom departementet

biträda med fortsatt utredning av frågan örn arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar. Denna utredning

inriktades i främsta rummet på att söka lösa den föreliggande frågan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

genom tillämpning av båda här ovan omförmälda system, arbetslöshetsförsäkring

och anordnande av särskilda offentliga arbeten för de arbetslösa.

Den 11 december 1925 tillkallades inom socialdepartementet femton sakkunniga,

representerande olika verksamhetsfält och åskådningar, för att biträda nämnd.

med granskning av de av sistnämnda sakkunniga utarbetade utkasten. Den

30 januari 1926 avgåvo de sakkunniga utlåtande i ärendet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 13 april 1926 åtta 1926^ års^

personer att såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda med verkstäl- ga^kunniga.

lande av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar.

Den 25 april 1928 avgåvo de sakkunniga betänkande och förslag angående

arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten. I enlighet med sitt

uppdrag hava de sakkunniga utarbetat förslag till saväl frivillig som obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. I detta arbete hava samtliga ledamöter deltagit,

oberoende av sin principiella uppfattning rörande frågan örn arbetslöshetsförsäkringens

lämplighet eller olämplighet. I fråga örn de sakkunnigas principståndpunkter

framgår av betänkandet följande. Av de sakkunnigas åtta ledamöter

hava tre för sin del tillstyrkt införandet av arbetslöshetsförsäkring i

vårt land. En av de sakkunniga har ej ställt sig avvisande gentemot tanken på

en arbetslöshetsförsäkring men ansett, att densamma bör realiseras endast under

den bestämda förutsättning, att reservarbeten inkopplas i försäkringssystemet.

De återstående fyra sakkunniga hava avstyrkt införande av en arbetslöshetsförsäkring

i vårt land. Dessa sakkunniga hava varit eniga örn att det allmännas

ingripande på arbetslöshetens område måste regleras enligt behovsprincipen och

att de arbetslösa alltså måste behandlas enligt i grund och botten samma regler

som samhällets övriga hjälpbehövande medlemmar. Under förutsättning att en

arbetslöshetsförsäkring genom det allmännas medverkan överhuvud kommer till

stånd hava de sakkunniga ansett, att valet bör stå mellan en obligatorisk allmän

riksförsäkring, gemensam för alla av försäkringen berörda arbetare, å ena

sidan, och en statsunderstödd frivillig försäkring, å andra sidan. Vid valet

mellan de båda förslagen hava de sakkunniga varit eniga örn att tillerkänna

det obligatoriska systemet ett principiellt företräde framför det frivilliga. En

ledamot har dock -—- närmast med hänsyn till de omfattande organisatoriska

åtgärder, som en obligatorisk försäkring skulle medföra - ■ ansett, att början

bör göras med en frivillig försäkring. Dessutom har den omständigheten, att

upptagandet av lant- och skogsarbetarna i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skulle bereda betydande svårigheter, föranlett en ledamot att, oaktat han

ger principiellt företräde åt det obligatoriska systemet, för närvarande förorda

det frivilliga systemet, för den händelse en försäkring nu skulle komma till

stånd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

1927 års I en den 29 januari 1927 till chefen för socialdepartementet avlåten skrivelse

utredning, framhöllo 1926 års arbetslöshetssakkunniga, att det under arbetets gång visat

sig önskvärt, att, utöver den utredning som innefattades i de sakkunnigas uppdrag,

särskild undersökning åvägabragtes rörande arbetslöshetens karaktär och

orsaker samt medlen för dess bekämpande. De sakkunniga hava i nämnda hänseende

anfört huvudsakligen följande:

Redan från början av de sakkunnigas arbete hade det stått klart, att åtgärderna

för arbetslöshetsfrågans område vore att hänföra till två skilda, men nära

sammanhängande grupper, nämligen dels åtgärder till lindring av de ekonomiska

följderna av rådande arbetslöshet och dels åtgärder till förebyggande och

minskning av själva arbetslösheten. De sakkunnigas uppdrag avsåge åtgärder,

hörande till den första av dessa grupper. Emellertid hade de sakkunniga under

arbetets gång haft anledning att vid flera tillfällen även diskutera frågor tillhörande

den andra gruppen. Det hade därvid framstått såsom i hög grad önskvärt,

att även dessa frågor gjordes till föremål för en närmare undersökning.

En dylik uppgift syntes emellertid enligt de sakkunnigas mening icke med

fördel kunna överlämnas till dem. Utredningen av arbetslöshetsförsäkringen,

vilken innebure de sakkunnigas centrala arbetsuppgift, ställde nämligen krav

på arbetet, vilka i stort sett vore av annan art än de, som föranleddes av en mera

ingående prövning av själva arbetslöshetsfrågan. Örn en utredning av här avsedd

art skulle komma till stånd, syntes den alltså böra ske genom särskilt

förordnade personer, varvid samarbete mellan de båda sakkunnigdelegationerna

borde äga rum i den mån så kunde anses erforderligt.

De sakkunniga framhöllo vidare, att vid en blivande undersökning av angivet

slag uppmärksamheten i främsta rummet borde riktas på den starka stegring,

som arbetslösheten i Sverige på senare och senaste tid efter allt att döma

syntes hava undergått. Den åtminstone skenbart starka ökning, som arbetslösheten

undergått i jämförelse med tiden före världskriget och som i varje fall

icke gjorde intryck av att för närvarande befinna sig på återgång, trots en

eljest ganska påtaglig tendens till konjunkturförbättring, syntes göra det mest

önskvärt, att det nuvarande läget bleve vad som närmast gjordes till föremål

för undersökning och att detta arbete bedreves med sådan skyndsamhet, att

resultat förelåge före 1927 års slut. Detta hindrade emellertid icke, att undersökningen

kunde behöva fullföljas ytterligare till att omfatta arbetslöshetsproblemet

som helhet.

Beträffande sådana viktigare frågor, vari den första delen av den ifrågasatta

utredningen enligt de sakkunnigas mening borde söka bringa klarhet, hänvisades

i skrivelsen till en vid densamma fogad promemoria, vilken utarbetats av

en utav de sakkunniga utsedd subkommitté. Utskottet vill här giva några korta

antydningar örn innehållet även i nämnda promemoria.

I densamma äro de arbetslöshetsfrågan berörande spörsmål, beträffande vilka

undersökning ifrågasatts, upptagna under tre huvudpunkter, nämligen 1) den

nuvarande arbetslöshetens karaktär och omfattning, 2) den nuvarande arbetslöshetens

orsaker samt 3) åtgärder mot arbetslösheten.

Under den första huvudpunkten bero res särskilt frågan örn ungdomsarbetslösheten

bland kroppsarbetarna, och bland de frågor, som borde prövas på detta

område, framhålles främst: a) de arbetslösas utbildning och praktik, b) deras

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

9

ställning i organi sationsliänseende ävensom c) verkningarna av kollektivavtalens

lärlingsregulativ och organisationernas övriga bestämmelser örn anställning

av lärlingar. Vidare angivas vissa övriga utredningsuppgifter inom området

för arbetslöshetens karaktär och omfattning.

Beträffande den andra huvudpunkten, frågan örn arbetslöshetens orsaker,

hava i promemorian såsom föremål för en blivande prövning angivits vissa

möjligheter, utifrån vilka man skulle kunna sluta till orsaker av betydelse.

Bland sådana möjligheter hava anförts t. ex. penning-förbättring och konjunkturförsämring,

säsongväxlingar, svårigheter eller förändringar på särskilda orter,

för särskilda näringar eller inom särskilda yrkesfack ävensom faktorer av

betydelse för arbetslösheten som helhet utan begränsningar av nyss angiven

art. Vidare hava såsom föremål för prövning angivits vissa faktorer, som kunde

hava betydelse för det nuvarande lägets varaktighet.

Under den tredje huvudpunkten hava såsom tänkbara åtgärder mot arbetslösheten,

vilka borde göras till föremål för undersökning, angivits dels ökad

kapitalbildning i samhället, dels vissa åtgärder för ökad möjlighet att över

huvud taget bereda arbetskraften sysselsättning, d. v. s. genom produktionens

inriktande på varor eller metoder, som kräva proportionsvis mycken arbetskraft,

dels åtgärder i syfte att ernå ökad jämnhet i arbetskraftens sysselsättning,

dels åtgärder för inverkan på lönepolitiken, dels ock slutligen åtgärder

mot konjunkturväxlingar, i den mån dessa kunde visa sig vara av betydelse för

det nuvarande lägets karaktär.

Med anledning av berörda skrivelse tillsattes den 11 mars 1927 en särskild

kommitté för utredningen av nämnda i de sakkunnigas skrivelse berörda spörsmål.

Biktlinjerna för kommitténs arbete framgå av dåvarande departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då bemyndigande om

kommitténs tillsättande gavs. Efter redogörelse för innehållet i de sakkunnigas

ovan återgivna skrivelse anförde departementschefen i berörda hänseende

följande:

De uppslag, som innefattas i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas förevarande

skrivelse, synas mig vara. i hög grad beaktansvärda. Såsom framgår av den

föregående redogörelsen, avser det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget

närmast frågan örn åtgärder för lindrande av de ekonomiska verkningarna

av rådande arbetslöshet. Uppenbarligen måste det emellertid betraktas

såsom synnerligen önskvärt, att nödigt material må kunna erhållas även för

ett någorlunda tillförlitligt bedömande av den längre syftande frågan örn åtgärder

till minskning och förebyggande av arbetslöshet. Jag delar sålunda, de

sakkunnigas uppfattning örn behovet av en mera djupgående undersökning,

inriktad på spörsmålen örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt örn

medel för dess bekämpande. Ett särskilt skäl att nu igångsätta en dylik undersökning

synes mig ligga i den omständigheten, att arbetslösheten — trots den

förbättring i det allmänna ekonomiska läget, som på senaste tiden kunnat

skönjas — att döma av officiellt tillgängliga siffror för närvarande synes vara

stadd i ökning.

Såsom ett av de viktigaste bland de spörsmål, vilka böra bliva föremål för

den utredning av antydd art, som jag alltså vill ifrågasätta, torde här böra

framhållas frågan om ungdomsarbetslösheten. Denna företeelse, vilken under

de senaste åren synes hava visat tendens till ökad utbredning, torde nämligen

så till vida vara av särskilt betänklig art, som densamma — frånsett de olä
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

genheter, vilka i allmänhet vidlåda arbetslöshet — innebär en stor fara för

nya generationers arbetsskicklighet och samhällsduglighet. Det är därför av

stor betydelse, att samtliga de faktorer av olika slag, som kunna inverka på

denna företeelse, bliva belysta.

Vad i övrigt beträffar omfattningen av ifrågavarande utredning, synes mig

den plan, som innehålles i arbetslöshetssakkunnigas förenämnda skrivelse med

därvid fogad promemoria, i stort sett vara ägnad att kunna läggas till grund

för undersökningen. Vissa begränsningar lära dock härvid kunna göras i syfte

att minska undersökningens omfattning samt påskynda dess fullbordande. Sålunda

torde det under utredningens gång komma att visa sig obehövligt att till

mera ingående prövning upptaga alla i promemorian berörda punkter, emedan

vissa däri angivna möjligheter sannolikt redan på ett tidigt stadium torde kunna

utmönstras. Vidare bör undersökningen såväl med avseende på arbetslöshetens

orsaker som i fråga örn medel för dess bekämpande i görligaste mån inskränkas

till frågor, som hava ett mera direkt samband med arbetslöshetsförhållandena,

medan frågor, som endast indirekt beröra arbetslöshetsproblemet, såvitt

möjligt lämnas åsido.

På flertalet av de huvudpunkter, som beröras i arbetslöshetssakkunnigas skrivelse

med den därvid fogade promemorian och vilka, enligt vad jag nyss anfört,

böra medtagas i utredningen, torde för vinnande av det angivna syftet krävas

undersökningar, avseende såväl arbetslöshetens nuvarande läge som arbetslöshetsproblemet

i hela dess vidd och med tanke på en längre framtid. Av skäl,

som arbetslöshetssakkunniga anfört, torde det dock få anses lämpligt, att undersökningen

till en början inriktas endast på det nuvarande läget och i denna

del snarast möjligt bringas till avslutning. Det torde böra förutsättas, att utredningen

i dess nu avsedda första del slutföres inom loppet av innevarande år.

På sätt arbetslöshetssakkunniga framhållit, torde det vara lämpligt och nödvändigt

att för ifrågavarande undersökning anlita särskilda utredningsmän.

Med hänsyn till uppgiftens natur synes det lämpligt, att arbetet kan bedrivas

med en viss självständighet. Sålunda lärer det böra ankomma på utredningsmännen

att föranstalta om vissa specialundersökningar, infordra uppgifter från

och eljest stå i förbindelse med verk och myndigheter o. s. v. Utredningen synes

mig därför böra överlämnas åt en av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté. Det

bör ej förbises, att det uppdrag, som sålunda skulle meddelas den ifrågasatta

kommittén, i åtskilliga avseenden måste komma att nära beröra även frågor,

som ingå i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas uppdrag. Samarbete mellan de

båda utredningarna bör på grund härav äga rum, på det att resultaten av den

nya utredningen må kunna, i den mån det är behövligt eller önskvärt, omedelbart

tillgodogöras arbetet inom 1926 års arbetslöshetssakkunniga. Det är nämligen

av vikt, att sistnämnda sakkunnigas arbete ej obehörigt fördröjes genom

kommitténs arbete. Beträffande formerna för det antydda samarbetet torde det

få överlåtas åt de båda beredningarna att överenskomma om lämpligaste förfaringssättet.

Det bör vidare beaktas, att vissa av de frågor, som komma att beröras av den

nya utredningen, i annat sammanhang torde i större eller mindre omfattning

hava varit föremål för undersökning, varvid visst material för frågornas bedömande

torde hava hopbragts. Sålunda lär socialiseringsnämnden hava haft

anledning att under sitt arbete syssla med spörsmål, som i något avseende sammanhänga

med de nu föreliggande frågorna. Framför allt har emellertid socialstyrelsen

i sin ämbetsutövning i stor utsträckning haft att från olika synpunkter

skärskåda åtskilliga av de problem, det här gäller, särskilt arbetsförmed
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

11

lingen samt emigrations- och immigrationsfrågorna. Det bör naturligen ankomma

på kommittén att genom samarbete med nu nämnda och möjligen andra

verk eller sakkunnignämnder söka tillgodogöra sig den erfarenhet och det material,

som må förefinnas på området.

Det torde måhända visa sig erforderligt att för kommittén bereda möjlighet

till samråd med personer, vilka till följd av sin verksamhet hava särskild erfarenhet

på områden, vilka komma att beröras av utredningen. Frågan härom

torde emellertid böra upptagas först längre fram, sedan kommittén erhållit

tillfälle att preliminärt planlägga arbetet och undersöka den lämpliga avgränsningen

av detsamma.

Av den till innevarande års riksdag avgivna berättelsen örn vad i rikets styrelse

sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit har utskottet

inhämtat följande. Ett inom arbetslöshetsutredningen utarbetat utkast till betänkande

i den del av utredningens uppdrag, som avsåge arbetslöshetens omfattning,

karaktär och orsaker, hade under 1930 varit föremål för omredigering

och komplettering. Det mesta av denna del av betänkandet hade uppsatts i

korrektur, och densamma beräknades föreligga tryckfärdig i februari 1931.

I fråga örn den senare delen av utredningens uppdrag, nämligen medel för arbetslöshetens

bekämpande, hade utredningar utförts, så att uppdraget beräknades

vara avslutat på hösten 1931.

Vid 1928 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Spångberg Riksdagen

1QOO

m. fl. en motion, nr 129, däri hemställdes, att riksdagen måtte i princip uttala

sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i

skrivelse till regeringen hemställa örn lagförslag enligt dessa grunder senast

vid 1929 års riksdag.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades,

hemställde i utlåtande nr 1 örn avslag å motionen och anfördes till stöd härför

följande:

Frågan örn införande i vårt land av arbetslöshetsförsäkring är sedan flera år

tillbaka föremål för utredning. Sedan socialförsäkringskommittén den 30 december

1922 avgav sitt betänkande med förslag angående offentlig arbetsförmedling

och statsbidrag till arbetslöshetskassor, har frågan underkastats ett

flertal överarbetningar och förnyade utredningar. Senast har jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj:t den 9 april 1926 dåvarande statsrådet och chefen för

socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för verkställande av fortsatt

utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring och

övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar (1926 års arbetslöshetssakkunniga).

Dessa sakkunniga förväntas kunna slutföra sitt uppdrag

under instundande mars månad.

Med hänsyn till sålunda pågående utredning, vars resultat torde komma att

framläggas inom den allra närmaste framtiden, har utskottet ansett, att något

särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida ej kan för närvarande anses

vara påkallat.

Utskottets hemställan godkändes av kammaren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

Riksdagen Vid 1929 års riksdag väcktes tre motioner i ämnet, nämligen nr 108 i första

1929 .

kammaren av herr Möller, nr 54 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl.

och nr 201 i sistnämnda kammare av herr Hansson i Stockholm.

I motionerna I: 108 och II: 201, vilka voro likalydande, hemställdes, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Haj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnandet av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

I motionen II: 54 hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i princip uttala

sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i skrivelse

till regeringen hemställa örn lagförslag enligt dessa grunder senast vid

1930 års riksdag.

De i sistnämnda motion angivna grunderna för arbetslöshetsförsäkring voro

däri sammanfattade på följande sätt:

1. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara obligatorisk och omfatta alla arbetsföra

män och kvinnor i ålder 16—67 år.

2. Med avseende på levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket i

fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar billigaste och ortsgrupp V orter

med de dyraste levnadskostnaderna.

3. Arbetslöshetsunderstöd utgår så länge arbetslösheten varar enligt följande

minimibelopp för veckans sex dagar, måndag—lördag, oavsett örn helgdag

inträffar.

Ortsgrupp I: 2 kronor 35 öre; ortsgrupp II: 2 kronor 70 öre; ortsgrupp III:

3 kronor 5 öre; ortsgrupp IV: 3 kronor 40 öre samt ortsgrupp V: 3 kronor

75 öre.

Arbetslös, som har försörjningsplikt mot familjemedlemmar, erhåller familjetillägg,

vilket utgår lika för hustru (som hustru räknas även sammanboende av

mannen försörjd kvinna) och varje barn under 16 år. Familjetilläggen utgå per

dag enligt följande belopp:

Ortsgrupp I: 50 öre, ortsgrupp II: 60 öre, ortsgrupp III: 70 öre, ortsgrupp

IY: 80 öre samt ortsgrupp V: 90 öre.

4. Staten och arbetsköparna erlägga vardera hälften av de avgifter, som äro

nödvändiga för genomförande av denna försäkring.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 9, anförde andra lagutskottet

följande:

Spörsmålet örn lindrande av de ekonomiska följderna av rådande arbetslöshet

är otvivelaktigt ett av vår tids största och svåraste problem. Det är därför förklarligt,

att arbetet med frågans utredning tagit lång tid i anspråk.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen hava de sakkunniga,

som senast tillkallats för utredning av frågan angående arbetslöshetsförsäkring

m. m., avgivit sitt betänkande den 25 april nästlidna år. Häri hava de sakkunniga,

oberoende av sin principiella ståndpunkt till frågan, framlagt alternativa

förslag till såväl obligatorisk som frivillig arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet

har utremitterats till myndigheterna den 29 maj 1928 med föreläggande att

till den 1 oktober samma år inkomma med yttrande. Vissa myndigheter, såsom

t. ex. kommerskollegium och socialstyrelsen, hava emellertid ännu icke avgivit

yttrande i det vidlyftiga ärendet. Uppmärksammas bör jämväl i detta sammanhang,

att den mera djupgående utredning, som av Kungl. Majit igångsatts an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

13

gående frågorna om arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess

bekämpande, ännu icke slutförts.

Redan med hänsyn till det läge, vari ärendet befinner sig, anser utskottet icke

lämpligt att taga ståndpunkt till motionärernas förslag örn införande av den

obligatoriska arbetslöshetsförsäkringsformen. Då utskottet icke kan förorda viss

lösning av frågan, anser utskottet anledning ej föreligga att, såsom inom utskottet

ifrågasatts, utan angivande av sättet för frågans lösning föreslå riksdagen

att hos Kungl. Majit hemställa örn förslag i ämnet till nästa års riksdag.

Utskottet hyser nämligen den uppfattningen, att Kungl. Maj :t med den skyndsamhet,

som förhållandena medgiva, kommer att utan särskild framställning

från riksdagen framlägga förslag till lösning av den betydelsefulla frågan.

Med denna motivering hemställde utskottet, att motionerna icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation anfördes av sex av utskottets ledamöter med yrkande, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnande av en arbetslöshetsförsäkring.

>

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens kamrar.

På förslag av chefen för socialdepartementet uppdrog Kungl. Maj it genom Uppdrag år

beslut den 29 november 1929 åt socialstyrelsen att i vissa i statsrådsprotokollet

för nämnda dag angivna hänseenden verkställa kompletterande utredning till verkställa

arbetslöshetssakkunnigas betänkande. Vid ärendets föredragnig i statsrådet an- ra^ide^utred
förde

departementschefen följande: ning till ar
betslöshets
Vid

föredragning av proposition till innevarande års riksdag angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten samt i debatten i riksdagen rörande denna

proposition ävensom i andra sammanhang har jag haft tillfälle att framlägga

vissa synpunkter beträffande arbetslöshetsfrågan, däribland även, i viss mån,

rörande arbetslöshetsförsäkringen. Vad jag därom anfört kan i korthet sammanfattas

sålunda:

De inkomna yttrandena över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande

hava i alldeles övervägande grad gått i helt avstyrkande riktning. Mot den föreslagna

försäkringen har framför allt anförts, att den skulle motverka lönernas

anpassning efter arbetsmarknaden och därmed bidraga till ökad arbetslöshet,

d. v. s. motverka sitt eget syfte, vidare att den skulle sätta in där den minst

behövdes och öka den redan betänkliga disproportionen mellan industriens och

jordbrukets löner, men icke lösa säsongarbetslöshetens problem. Svårigheten att

bedöma, när arbetslöshet är oförvållad, har också betonats, varmed sammanhänger

dess ofta påtalade samband med lönepolitiken.

Vid 1929 års riksdag väcktes i särskilda motioner förslag om att försäkringen

måtte utvidgas att omfatta vissa betydande arbetargrupper, bland annat

lant- och skogsarbetare, som uteslutits i sakkunnigförslaget.

Vad sålunda förekommit fann jag oförtydbart visa, att frågan krävde ett fortsatt

ingående övervägande ur skilda synpunkter. Därvid borde prövas olika vägar

för avhjälpande såvitt möjligt av de med oförvållad arbetslöshet sammanhängande

missförhållandena, vilken prövning borde ske med beaktande av den

.särskilda erfarenhet, som vunnits i vårt land. Redan nu syntes det emellertid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

kunna anses ådagalagt, att enbart en arbetslöshetsförsäkring enligt av de sakkunniga

föreslagna grunder endast i begränsad omfattning skulle bringa hjälp

vid en arbetslöshet av den art och omfattning, som man under de senaste åren

haft att kämpa med.

De betänkligheter, som från olika håll kommit till uttryck inför arbetslöshetsförsäkringens

problem, hava ytterligare skärpts genom den senaste tidens

erfarenheter från utlandet. Sålunda har i Tyskland det endast för ett par år

sedan införda försäkringssystemet nyligen underkastats en genomgående granskning

och därvid befunnits vara behäftat med brister i olika hänseenden. Ändringar

hava vidtagits på grundval av ett kompromissförslag, avsett att tillfälligt

bota de största av dessa brister och täcka åtminstone större delen av det underskott,

som uppkommit i försäkringen. I England har en regeringskommitté,

som tillsatts för en allsidig undersökning av ifrågavarande problem, visserligen

kommit till den slutsatsen, att arbetslöshetsförsäkringen syntes hava varit till

övervägande nytta, men tillika pekat på åtskilliga punkter, där densamma kunde

medföra betydande olägenheter. Även i andra länder, såsom Amerikas förenta

stater, Frankrike och Australien, hava under den senaste tiden undersökningar

verkställts i förevarande ämne eller nya uppslag framkommit till frågans

lösande.

En omständighet, som jämväl är av betydelse i detta sammanhang, är att situationen

på vår arbetsmarknad avsevärt förbättrats under loppet av detta år.

Antalet hjälpsökande hos arbetslöshetskommissionen har betydligt minskats i

jämförelse med de föregående åren. Socialstyrelsens siffror såväl för fackföreningarnas

arbetslöshet som för antalet arbetssökande i förhållande till antalet

lediga platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna visa också en tydlig

nedgång. Beträffande de industriella yrkena synes den övertaliga arbetskraften

numera huvudsakligen vara att söka bland grov- och diversearbetare o.

d., under det att tillgången på yrkesutbildad personal är mera knapp och inom

vissa branscher t. o. m. understiger efterfrågan.

Under sålunda anförda förhållanden har man tydligen all anledning att, innan

arbetslöshetsförsäkringsfrågan upptages till avgörande, avvakta resultatet

av den sedan några år pågående grundliga utredningen rörande arbetslöshetens

orsaker och medlen för dess bekämpande. Det material, som skall framläggas av

de för ändamålet tillkallade sakkunniga, kommer, enligt vad jag inhämtat, utan

tvivel att i manga hänseenden giva en betydelsefull belysning av förevarande

problem. Med hänsyn till vad som nyss anförts rörande situationen på arbetsmarknaden

torde ärendet icke heller kunna sägas vara av den brådskande beskaffenhet,

att ej, rent sakligt sett, nämnda utredningsresultat skulle utan olägenhet

kunna avvaktas.

Vilken ståndpunkt man än må intaga till denna fråga, torde det vara välbetänkt

att utnyttja den tid, som kommer att förflyta, innan frågan upptages

till slutlig prövning, för att söka fullständiga den utredning, som redan föreligger

eller som kan väntas framgå av arbetslöshetsutredningen. I flera avseenden

bör nämligen närmare undersökning enligt min mening äga rum. I första hand

gäller detta vad ovan berörts i fråga örn den senaste tidens erfarenheter angående

arbetslöshetsförsäkringen i utlandet. Den av 1926 års sakkunniga i deras

betänkande lämnade redogörelsen för utländska förhållanden torde alltså böra

kompletteras. Möjligen kan det därvid befinnas lämpligt att, såsom skedde i

samband med nämnda sakkunnigas arbete, åt någon eller några personer uppdraga

att i närliggande länder inhämta upplysningar och omdömen i frågan.

I 1926 ars sakkunnigas förslag hava, såsom redan antytts, från försäkringssystemet

uteslutits betydande grupper av arbetare, nämligen främst arbetare i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

15

jordbruk och skogsbruk. Anledningen härtill har huvudsakligen varit de särskilda

svårigheter av teknisk och ekonomisk art, som mött för dessa arbetargruppers

inordnande inom försäkringen. I de nyss åsyftade motionerna vid

årets riksdag förordades emellertid, att vissa utelämnade arbetargrupper måtte

innefattas i försäkringen. Enligt motionärernas mening borde det sålunda icke

möta några tekniska svårigheter att i försäkringen inbegripa butiks- och kontorbiträden

samt deras vederlikar. Icke heller syntes lantarbetarnas upptagande i

försäkringen stöta på allvarligare tekniska svårigheter. Vad däremot anginge

skogs- och flottningsarbetarna, ansågs det sannolikt, att vid försäkringens utsträckande

till dem särskilda bestämmelser behövde meddelas, detta framför

allt för att från försäkringen utesluta dem, som på grund av ställning såsom

självständiga jordbrukare eller liknande anledning icke vore utsatta för verklig

arbetslöshetsrisk.

Dessa förslag synas, oavsett den uppfattning man hyser örn deras lämplighet

och genomförbarhet, göra önskvärt att, i den mån det låter sig göra, förutsättningslöst

undersöka verkningarna därav i tekniskt, organisatoriskt och ekonomiskt

hänseende. En del erfarenheter, bland annat från den tyska arbetslöshetsförsäkringen

för vissa motsvarande grupper av arbetare, till synes delvis säsongarbetare,

torde därvid kunna vara av intresse.

En fråga, som även bör beaktas vid den sålunda förordade kompletterande

utredningen, är sambandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och övrig social

försäkrings- och hjälpverksamhet. Särskilda sakkunniga äro ju numera sysselsatta

med utredning rörande de organisatoriska problemen inom denna verksamhet.

Det är tydligen önskvärt, att vid den kompletterande utredningen i arbetslöshetsfrågan

samråd äger rum med berörda sakkunniga för inhämtande

av deras synpunkter på hur det allmännas åtgärder till arbetslöshetens bekämpande

skola anpassas till socialverksamheten i övrigt, och detta såväl i lokalt

hänseende som beträffande den centrala administrationen.

En i och för sig tänkbar utväg till arbetslöshetsförsäkringsfrågans ordnande

•— vilken hittills knappast synes hava grundligare undersökts — är självfallet

att söka åvägabringa en utbyggnad av de av arbetarna själva i samband med

fackorganisationerna anordnade arbetslöshetskassorna, systematiskt kompletterad

med samhälleliga anordningar av mera permanent karaktär än de nuvarande.

Genom en sådan anordning torde en del med tidigare förslag förenade allvarliga

olägenheter kunna åtminstone i viss mån begränsas.

Arbetslöshetskassor förekomma ju redan nu i stor utsträckning och torde för

närvarande omfatta omkring 250,000 försäkrade. Det har visat sig, att —• visserligen

delvis på grund av måhända alltför svaga prestationer — försäkringskostnaderna

inom kassorna kunnat hållas låga. Det synes vara värt att undersöka,

huruvida och i vad mån arbetslöshetskassorna skulle kunna utvecklas till en

mera omfattande och effektiv verksamhet, så att de kunde sörja för erforderligt

understöd vid arbetslöshet inom gränsen för vad man skäligen skulle kunna

kalla normal sådan, d. v. s. arbetslöshet som ej sammanhänger med större kriser

inom det ekonomiska livet eller inom vederbörande näringsgren, utan som

väsentligen härrör från mera regelbundet återkommande arbetslöshetsrisker.

Vad däremot angår massarbetslöshet av mera krisartad karaktär, synes samhället

ej böra eller kunna undandraga sig uppgiften att i mån av behov träda

hjälpande emellan. Det allmännas hjälpverksamhet synes därvid i första hand

böra avse tillhandahållande av arbete vid reservarbeten och administreras genom

offentliga organ. Särskilt beträffande organisationen av en dylik samhällets arbetslöshetshjälp

erfordras uppenbarligen samråd med de sakkunniga för socialverksamhetens

allmänna organisation.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

Riksdagen

1930.

Utskottet.

Vid närmare prövning av senast antydda riktlinjer uppställa sig säkerligen

många spörsmål, som behöva närmare undersökas och övervägas ur ekonomiska

och andra synpunkter, därvid tydligen också måste uppmärksammas verkningarna

för arbetsgivarna samt för arbetargrupper, som äro oorganiserade eller som

tillhöra fackföreningar utan arbetslöshetskassa.

Även i de över sakkunnigbetänkandet avgivna yttrandena hava framkommit

uppslag, som synas vara förtjänta av närmare undersökning och överväganden.

Vad särskilt angår ungdomsarbetslöshetens problem, pågår redan utredning därutinnan

inom arbetslöshetskommissionen, närmast i anledning av vissa av kommerskollegium

gjorda uttalanden.

En kompletterande utredning i de hänseenden, som jag här berört, torde lämpligen

kunna uppdragas åt socialstyrelsen. För den händelse socialstyrelsen för

utredningens fullgörande utan dröjsmål skulle hava behov av särskilt biträde,

torde jag efter anmälan från styrelsen få för Kungl. Maj:t framlägga frågan

härom.

Denna utredning beräknas bliva färdig under förra hälften av innevarande år.

Jämväl vid fjolårets riksdag förelåg frågan örn arbetslöshetsförsäkring till

behandling. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 119, hemställde nämligen

herr Spångberg m. fl., att riksdagen måtte besluta att i princip uttala sig

för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i skrivelse

till regeringen hemställa örn framläggande av lagförslag enligt dessa grunder

senast vid 1931 års riksdag.

De i denna motion angivna grunderna för arbetslöshetsförsäkring voro överensstämmande

med de riktlinjer, som i motionen II: 54 vid 1929 års riksdag

föreslagits för sådan försäkring.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 12, anförde andra lagutskottet:

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har utredningsarbetet ännu

icke slutförts vare sig beträffande frågan örn arbetslöshetsförsäkring eller rörande

frågorna örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för dess

bekämpande. Vid sådant förhållande synes det utskottet icke lämpligt att nu

taga ståndpunkt till spörsmålets lösning i den av motionärerna förordade riktningen.

Under uttalande av förhoppning att förslag i detta betydelsefulla ärende måtte

inom den allra närmaste framtiden av Kungl. Maj :t kunna framläggas för riksdagen,

får utskottet hemställa, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Reservationer anfördes beträffande motiveringen dels av herr Linder m. fl.,

dels av herr Magnusson i Skövde.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, torde det pågående

utredningsarbetet rörande frågan örn arbetslöshetsförsäkring ävensom beträffande

arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker bliva slutfört under

innevarande år. Då sålunda resultatet av utredningsarbetet snart är att förvänta,

får utskottet hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.

17

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Sigfrid Hansson, Österström, von Geijer,

Hagman, Nordborg*, Norman och Löfvander;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage,

Andersson i Rasjön*, Johanson i Hallagården, Aronson, Sandström i Nyland och

Hansson i Trollhättan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Sigfrid Hansson, Hagman, Norman, Magnusson i Kalmar, Hage

och Hansson i Trollhättan, vilka anfört följande:

Av den historik, som intagits i utskottets utlåtande, framgår, att frågan örn

införande av arbetslöshetsförsäkring i vårt land framfördes i form av motion

i riksdagen första gången redan 1908, samt att frågan varit föremål för utredning

under olika former ända sedan 1915. Man torde därför enligt vår

mening utan överdrift kunna göra gällande, att ingenting står att vinna genom

ytterligare utredningar. Förslag föreligga färdiga sedan 1928 såväl beträffande

frivillig arbetslöshetsförsäkring med bidrag från det allmänna

(Gentsystemet) som i fråga örn obligatorisk försäkring (tvångsförsäkring),

avsedd att i huvudsak bekostas av arbetsgivare och arbetare.

Vid ett närmare studium av denna frågas behandling under de senaste

åren får man ett starkt intryck av bristande vilja från statsmakternas sida att

skrida till positiva åtgärder beträffande arbetslöshetsförsäkringsfrågan, som

för närvarande måste betecknas som vårt lands viktigaste socialpolitiska fråga.

De förhoppningar, som de borgerliga partierna i vårt land synas hava hyst,

att landets arbetsmarknad under tiden som utredningarna pågingo skulle förbättras

i sådan omfattning, att behov av en arbetslöshetsförsäkring icke längre

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 28 höft. (Nr 32—33.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

skulle föreligga, liava ingalunda gått i uppfyllelse. Tvärtom måste vi konstatera,

att arbetslöshet under varje år efter 1920 i större eller mindre omfattning

varit för handen, och för närvarande befinna vi oss mitt uppe i en ny

depressionsperiod, som ännu icke synes hava natt botten. Arbetslöshetssiffrorna

hava sedan hösten 1930 oupphörligt stegrats, och man får gå tillbaka

till år 1923, den stora fredskrisens sista år, för att finna någon motsvarighet.

1 de flesta av Europas länder och även i några länder utanför vår världsdel

har arbetslöshetsförsäkring under olika former införts under de senaste tjugo

åren. I våra grannländer, Norge och Danmark, gingo statsmakterna in för frivillig

försäkring så tidigt som resp. 1906 och 1907. Enligt senaste statistiska

uppgifter äro för närvarande ej mindre än 45 millioner lönearbetare arbetslöshetsförsäkrade

i olika länder.

Men i vårt land avvisas fortfarande alla förslag med hänvisning till alltjämt

pågående utredningar.

Härtill kommer, att den motivering, som av utskottet i år framföres för

avslag på de föreliggande motionerna, är mera negativ än vad fallet varit

vid tidigare tillfällen, då denna fråga behandlats. Då emellertid frågan kräver

en lösning så snart som möjligt, hemställa vi,

att riksdagen, med bifall till motionerna 1:133 och II: 197,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att förslag till

arbetslöshetsförsäkring, med i nämnda motioner angiven omfattning

och karaktär, skall föreläggas 1932 års riksdag.

2) av herrar Österström och Andersson i Rasjön, som ansett att utskottets

yttrande bort hava följande lydelse:

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, torde det pågående

utredningsarbetet rörande frågan örn arbetslöshetsförsäkring ävensom beträffande

arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker bliva slutfört under

detta år. Innan detta utredningsresultat föreligger lärer det vara omöjligt att

binda sig för den ena eller den andra linjen ifråga örn en eventuell arbetslöshetsförsäkring.

Av detta skäl finner sig utskottet icke kunna förorda bifall

till motionerna. Dessutom hyser utskottet den förvissningen att Kungl. Majit

skall, så snart nödig utredning förebragts och, örn möjligt, till nästa års riksdag

framlägga förslag i denna betydelsefulla fråga.

På grund av dessa skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.