Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister, dels ock i ämnet väckta motioner.
1931-05-12 · 37 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 33 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1931:39, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
ISr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1931 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om behandling av alkoholister,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 7 mars 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 164,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag örn
behandling av alkoholister.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
två med anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen
nr 239 i första kammaren av herr Petrén och nr 401 i andra kammaren
av herr Olsson i Gävle.
I motionen I: 239 har dels hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i det av Kungl. Majit framlagda lagförslaget, att länsstyrelsen bibehålies
som den instans, vilken har att besluta örn internering å allmän alkoholistanstalt,
dels ock framställts yrkanden örn ändringar i olika detaljer av det i
propositionen innefattade förslaget. För sistnämnda yrkanden kommer redogörelse
att lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna i lagförslaget.
I motionen II: 401 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i Kungl. Maj:ts förslag, att länsstyrelsen tillägges de befogenheter, som i förslaget
tillagts skyddskollegium.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får utskottet
hänvisa till propositionen; och får utskottet i fråga örn motionärernas
motivering till sina yrkanden hänvisa till motionerna.
Till utskottet har inkommit dels en skrivelse från nykterhetsnämndernas
centralkommitté, vari hemställts, att förslaget örn införande av vanartslagens
skyddskollegium i alkoholistlagen ej måtte av utskottet tillstyrkas, dels ock
en skrift från Stockholms stads och läns nykterhetsnämnders sammanslutning,
vari nämnda sammanslutning förklarat sig biträda de i motionen I: 239 väckta
yrkandena samt ytterligare framställt vissa erinringar mot olika detaljer i
Kungl. Majlis förslag.
Lagförslaget i allmänhet
I anledning av motioner vid 1920 års riksdag anhöll riksdagen i skrivelse
den 5 maj 1920 (nr 204), att Kungl. Majit ville skyndsammast möjligt låta
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 33 haft. (Nr 39.) 1009 si 1
Framställningar
till
utskottet.
Förslagets
tillkomst.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
verkställa utredning om revision av gällande lagbestämmelser emot fylleri och
dryckenskap samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning. I berörda riksdagsskrivelse åberopades ett av sammansatta
bevillnings- och första lagutskottet avgivet utlåtande (nr 1), vari uttalades,
att vid den ifrågasatta revisionen borde ej blott erforderlig höjning av
bötesstraffet för fylleri vidtagas utan även undersökas, huruvida och i vad
mån bestämmelserna i förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och
dryckenskap kunde tarva omarbetning, varjämte borde övervägas det av riksdagen
tidigare uttalade önskemålet, att 1913 års alkoholistlag måtte utsträckas
att omfatta även den, som vore hemfallen åt dryckenskap och upprepade gånger
dömts till ansvar för fylleri.
Det i nämnda riksdagsskrivelse framförda önskemålet örn ändring i lagen
örn behandling av alkoholister tillgodosågs genom ett av Kungl. Maj:t vid
1922 års riksdag framlagt och av riksdagen godkänt lagförslag, varigenom
alkoholistlagens tillämplighetsområde utvidgades att omfatta jämväl sådan åt
dryckenskap hemfallen person, som under de två senast förflutna åren upprepade
gånger dömts till ansvar för fylleri. Ett annat i riksdagens framställning
omnämnt spörsmål upptogs till behandling i en till 1925 års riksdag avlåten
och av riksdagen bifallen proposition med förslag till ändring i 18 kap.
15 § strafflagen, innefattande skärpning av straffen för fylleri.
För vidare beredning av den i riksdagsskrivelsen avsedda frågan och de
åtgärder, som i förevarande syfte kunde finnas erforderliga, bemyndigade
Kungl. Majit den 16 oktober 1925 chefen för justitiedepartementet att tillkalla
särskilda sakkunniga att inom departementet verkställa utredning och avgiva
förslag i angivna hänseenden. Med stöd av bemyndigandet tillkallades fyra
sakkunniga.
Sedan en av de sakkunniga entledigats från uppdraget, avgåvo de återstående
den 30 september 1926 betänkande med förslag till lag angående åtgärder
mot dryckenskap och fylleri jämte därmed sammanhängande författningsförslag.
De sakkunniga sammanförde i det av dem utarbetade lagförslaget
bestämmelser angående samtliga de åtgärder, som enligt deras mening borde
från det allmännas sida vidtagas gentemot dem, som missbruka alkohol. Lagförslaget
innefattade två huvudavdelningar, av vilka den första (kap.
1—3) upptog, med åtskilliga förändringar och tillägg, bestämmelserna i
gällande lag örn behandling av alkoholister, medan den andra avdelningen
(kap. 4) utgjorde en sammanfattning, med någon omarbetning, av bestämmelserna
i 18 kap. 15 § strafflagen och de föreskrifter i 1841 års förordning emot
fylleri och dryckenskap, vilka ansågos fortfarande äga giltighet och böra bibehållas.
Efter det att yttranden infordrats över 1926 års förslag, utarbetades sedermera
på grundval av förslagets 4 kap. inom justitiedepartementet förslag till
lag angående fylleri m. m., vilket förslag med proposition nr 32 framlades för
1928 års riksdag. Propositionen vann emellertid icke riksdagens bifall.
Redan innan sistnämnda proposition framlades, hade jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut den 11 november 1927 dåvarande chefen för socialdepartementet upp
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
3
dragit åt de sakkunniga, som tillkallats för revision av lösdrivarlagstiftningen,
att med beaktande av de inkomna yttrandena avgiva utlåtande och förslag i
anledning av 1926 års betänkande utom i vad detsamma avsåg bestämmelser örn
ansvar och annan i 4 kap. av förslaget till lag örn åtgärder mot dryckenskap
och fylleri avsedd påföljd för fylleri. Dessa sakkunniga avlämnade den 11
november 1929 betänkande med förslag till lag örn behandling av alkoholister
jämte vissa följdförslag.
Sedan yttranden avgivits över 1929 års förslag, har detsamma varit föremål
för överarbetning inom socialdepartementet.
I förhållande till gällande lag örn behandling av alkoholister innebär det i
propositionen innefattade förslaget avsevärda nyheter. Dessa hänföra sig
huvudsakligen till lagstiftningens tillämplighetsområde, åtgärderna mot alkoholister,
organen för lagens handhavande och bestridandet av kostnaderna för
internering.
Lagförslaget avser till en början att möjliggöra ett ingripande mot den, som
gjort sig förfallen till missbruk av starka drycker, på ett något tidigare stadium,
än gällande lag medgiver. Till utmärkande härav har det i 1913 års lag beträffande
den allmänna förutsättningen för ingripande förekommande uttrycket
»hemfallen åt dryckenskap» ersatts av »hemfallen åt alkoholmissbruk». Därjämte
har lagstiftningens giltighetsområde i övrigt vidgats, i det a.tt åtgärder
mot den åt alkoholmissbruk hemfallne skola kunna vidtagas — icke blott, såsom
nu är fallet, då han i följd av sitt alkoholmissbruk är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv eller utsätter hustru eller barn, som han är skyldig att
försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller ligger fattigvården eller sin
familj till last eller i viss omfattning fällts till ansvar för fylleri —- utan även
så snart han till följd av alkoholmissbruket utsätter någon, som han enligt lag
är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brister
i sina plikter mot sådan person eller överhuvud ligger annan till last eller är
ur stånd att taga vård örn sig själv eller för ett för närboende eller andra grovt
störande levnadssätt.
Beträffande de åtgärder, som böra vidtagas mot den åt alkoholmissbruk hemfallne,
hava i förslaget hjälpåtgärderna erhållit en betydligt mera framträdande
plats än i gällande lag. Bland dessa hjälpåtgärder har även upptagits institutet
övervakning, vilket väl tidigare kommit till användning i praxis men varom
bestämmelser saknas i 1913 års lag. övervakning skall kunna fortgå under
högst två år från beslutet därom. Nykterhetsnämnd har vidare tillerkänts rätt
att taga initiativ till omyndigförklaring av alkoholist. Tiden för internering
är liksom i nuvarande lag i regel högst ett år eller under vissa förutsättningar
högst två år. Därjämte har emellertid skapats möjlighét att beträffande vissa
grupper av alkoholister ytterligare utsträcka interneringstiden. Sålunda skall
en åt alkoholmissbruk hemfallen, därest han är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv eller begått brottslig gärning men på grund av sin sinnesbeskaffenhet
ej fällts till ansvar och ej är i behov av vård å sinnessjukhus eller
om han i viss omfattning tidigare varit föremål för behandling å alkoholist
-
De viktigaste
nyheterna i
Kungl. Majis
förslag.
TJtskottet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
anstalt, kunna kvarhållas under två år utöver den eljest stadgade längsta tiden,
allt under förutsättning att lian med hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående
liv och förhållande i anstalten måste antagas i händelse av utskrivning
icke komma att föra ett nyktert och ordentligt liv. Maximitiden för dessa
grupper av alkoholister kan alltså uppgå till fyra år. Beträffande de å alkoholistanstalt
intagna har förslaget upptagit bestämmelser örn s. k. försökspermission,
en form för utskrivning från anstalt som sedan länge funnit användning
i praktiken men icke regleras i gällande lag. Därigenom möjliggöres för
den internerade att före den slutliga utskrivningen få på försök vistas utanför
anstalten. Närmare föreskrifter hava meddelats rörande den permitterades
skyldigheter under permissionstiden, därvid bland annat stadgats, att han
under nämnda tid i regel skall stå under övervakning. — Den eftervårdande
verksamheten är föremål för noggrannare reglering än i nuvarande lag. Jämväl
den, som slutligt utskrivits, skall sålunda i allmänhet ställas under övervakning.
vilken må fortgå under högst ett år från beslutet därom. Vare sig övervakning
anordnas eller ej, kan den utskrivne åläggas att underkasta sig vissa
föreskrifter angående vistelseort o. d. Brott mot de villkor, som vid utskrivningen
meddelats,'' kan liksom enligt gällande lag medföra återintagning å
alkoholistanstalt. Underlåtenhet att ställa sig nämnda villkor till efterrättelse
behöver dock ej medföra sådan påföljd utan kan föranleda vidtagande av hjälpåtgärder.
Såsom organ i första instans hava de kommunala nykterketsnämnderna bibehållits,
därvid desamma givits i huvudsak samma sammansättning och befogenheter
som enligt nuvarande lag. Rätten att besluta örn internering har däremot
överflyttats fran länsstyrelserna till de organ, som enligt den till innevarande
års riksdag avlämnade propositionen med förslag till vanartslag skola i andra
instans handlägga ärenden angående vanartiga, de s. k. skyddskollegierna.
Dessa organ skola som regel endast efter ansökan av nykterhetsnämnd eller i
vissa fall polismyndighet eller enskilda personer upptaga frågor örn internering.
Talan mot beslut av skyddskollegium skall fullföljas i högsta domstolen. Åtskilliga
beslut av skyddskollegium få emellertid ej överklagas, däribland beslut
varigenom ansökning örn internering avslagits.
Yad slutligen angår vårdkostnadernas bestridande har skyldighet att ansvara
för desamma i avsevärd omfattning överflyttats å staten. Under det att enligt
gällande lag statsverket betalar — förutom kostnaderna för visst provisoriskt
omhändertagande — allenast kostnaderna för vård av farliga alkoholister, som
oavbrutet under minst fem år vistats utom hemortskommunen, skall enligt förslaget
statsverket vidkännas kostnaderna för vård av samtliga farliga alkoholister
ävensom för vård av sådana alkoholister, som begått brottslig gärning
men i anseende till sin'' sinnesbeskaffenhet ej fällts till ansvar och icke äro i
behov av vård å sinnessjukhus, samt för vård av dem, som kvarhållas å alkoholistanstalt
utöver den vanliga maximitiden.
Nu gällande lag om behandling av alkoholister, vilken utfärdades den 30
juni 1913 och trädde i kraft den 1 augusti 1916, grundar sig på ett av den s. k.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
5
fattigvårdslagstiftningskommittén den 3 december 1910 avgivet betänkande i
ämnet. Under det utredningsarbete, som föregick lagens genomförande, betonades
från flera båll, att, då man med denna lagstiftning avsåge att medelst
tvångsåtgärder ingripa på ett nytt område av samhällslivet, det vore av vikt,
att stor försiktighet iakttoges. Lagens karaktär av försökslagstiftning medförde
också, att man avsiktligt begränsade dess räckvidd i avbidan på praktisk
erfarenhet och med stor varsamhet utformade dess bestämmelser örn åtgärder
mot dem, som folie under lagen. Under den tid av närmare femton år, som
lagen varit i kraft, har riklig erfarenhet vunnits örn lämpligheten av dess föreskrifter.
Ehuru gällande lag visat sig vara gagnelig för bekämpande av det
samhällsonda, som ett alkoholmissbruk är ägnat att medföra, har erfarenheten
emellertid givit vid handen, att behov föreligger av ändring beträffande åtskilliga
av lagens bestämmelser för att det syfte, som lagen avser att tillgodose,
mera effektivt skall kunna ernås. Erån de myndigheter, som handhava lagens
tillämpning, hava önskemål framställts om revidering av lagens föreskrifter i
flera avseenden. De krav, som därvid framförts, hänföra sig huvudsakligen
dels till lagens tillämplighetsområde, dels till omfattningen och arten av de åtgärder,
som böra vidtagas mot den åt alkoholmissbruk hemfallne, och dels till
frågan om bestridande av vårdkostnaderna för de å allmän alkoholistanstalt
intagna.
I fråga örn lagens giltighetsområde torde, såsom från åtskilliga myndigheter
och sammanslutningar framhållits, den hittillsvarande erfarenheten hava visat,
att behov förefinnes av utvidgning av förutsättningarna för ingripande enligt
lagen. Med hänsyn till lagens förut angivna karaktär av försökslagstiftning
inskränktes dess räckvidd särskilt i detta hänseende avsevärt och, enligt vad
utredningen i ärendet giver vid handen, torde det ofta hava förekommit, att
nykterhetsnämnder nödgats avvisa inkomna anmälningar örn svårt alkoholmissbruk
med sociala skadeverkningar av den anledning, att nuvarande bestämmelser
icke varit tillämpliga.
Beträffande de åtgärder, som böra vidtagas mot de åt alkoholmissbruk hemfallna,
hava i flera avseenden anmärkningar riktats mot gällande lags bestämmelser.
Sålunda har framhållits, att lagen genom sin uppställning närmast
erhållit karaktären av en interneringslag, under det att hjälpåtgärderna, vilka
givetvis i första hand böra komma till användning, erhållit en alltför undanskymd
plats. Krav hava vidare framförts på sådana ändringar av lagen, att
möjlighet beredes till förlängning av interneringstiden särskilt för vissa grupper
av alkoholister. Därjämte har det ansetts önskvärt, att i lagen reglerades vissa
betydelsefulla åtgärder, som vid sidan av lagen vunnit stor användning i praktiken,
nämligen övervakning och försökspermission.
Slutligen har såsom en allvarlig brist i den nuvarande lagstiftningen framhållits,
att kommunerna i alltför stor utsträckning äro ansvariga för vårdkostnaderna
för de internerade. Kommunernas skyldighet att i allmänhet bestrida
vårdkostnaderna och den därav följande obenägenheten att vidtaga åtgärder för
internering av sådana alkoholister, som kunna vara i behov därav, har, enligt
vad flera myndigheter anfört, varit en avsevärd orsak till att alkoholistlagstiftningen
icke överallt erhållit önskad effektivitet. I anslutning härtill hava
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
önskemål framförts, att ansvaret för vårdkostnaderna måtte i betydligt större
omfattning än enligt gällande lag överflyttas å statsverket.
De krav på revision av bestämmelserna i den nuvarande alkoholistlagstiftningen,
som sålunda från skilda håll framförts, förtjäna enligt utskottets förmenande
allt beaktande. Med hänsyn till omfattningen av de ändringar, som
ett tillgodoseende av berättigade önskemål nödvändiggör, torde det, såsom
föredragande departementschefen framhållit, icke vara möjligt att inom den
nuvarande lagens ram genomföra samma ändringar.
Vid granskning av det av Kungl. Majit framlagda lagförslaget har utskottet
funnit detsamma i huvudsak vara ägnat att på ett tillfredsställande sätt tillgodose
de önskemål, som i förut nämnda avseenden framställts.
Utöver de ändringar i gällande rätt, som sålunda påyrkats, innehåller det i
propositionen innefattade förslaget emellertid även ändrade bestämmelser rörande
de organ, som skola handlägga interneringsärendena. Sålunda har föreslagits, att
dessa ärenden skola överflyttas från länsstyrelserna till de myndigheter, som
enligt den till innevarande års riksdag avlämnade propositionen med förslag
till vanartslag avsetts skola i andra instans handlägga ärenden angående
vanartiga, de s. k. skyddskollegierna. Under förarbetet till det nu framlagda
förslaget till alkoholistlag har någon önskan örn förändring i detta avseende
ej uttalats och, såvitt utskottet Ilar sig bekant, hava några befogade anmärkningar
mot länsstyrelsernas handhavande av interneringsärenden icke framställts.
Föredragande departementschefen har i denna del uttalat, att anledning
knappast torde förefinnas att enbart för ärenden angående internering av
alkoholister inrätta ett nytt organ men att, då skyddskollegierna enligt förslaget
till vanartslag skulle bliva andra instans för handläggning av ärenden rörande
vanartiga, övervägande skäl syntes tala för att dit hänföra jämväl alkoholistärenden,
särskilt som dessa olika ärenden för närvarande merendels handlades
av samma myndigheter och ärendena ur flera synpunkter vore varandra närstående.
I sitt den 8 innevarande maj avgivna utlåtande nr 36 har utskottet
funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till det av Kungl. Majit framlagda förslaget
till vanartslag. Då det, såsom departementschefen framhållit, icke torde
böra ifrågakomma att enbart för behandling av interneringsärenden enligt
alkoholistlagen tillskapa ett nytt organ samt länsstyrelserna måste anses hava
på ett tillfredsställande sätt fyllt sina uppgifter i detta avseende, anser sig utskottet
böra förorda, att länsstyrelserna bibehållas såsom organ för handläggning
av interneringsärenden. Utskottet vill härvid dock — i likhet med vad
utskottet i sitt nyssnämnda utlåtande anfört angående handläggning av ärenden
enligt lösdrivarlagen — framhålla, att det vid behandling av interneringsärenden
är av vikt, att länsstyrelserna hava en för ärendenas riktiga avgörande
så betryggande sammansättning som möjligt.
Utskottets förslag att till länsstyrelserna överföra de ärenden, som enligt
propositionen skolat handläggas av skyddskollegierna, har medfört ändringar
i åtskilliga paragrafer av Kungl. Majits förslag. Även i övrigt har utskottet
funnit sig böra föreslå ändringar beträffande vissa detaljer i förslaget. I den
mån dessa ändringar icke äro av rent redaktionell natur, kommer redogörelse
för desamma att lämnas här nedan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
1
Förslagets särskilda bestämmelser.
Lagens rubrik.
Med hänsyn till önskvärdheten att vid citat kunna använda en kort benämning
har utskottet funnit lämpligt föreslå, att lagrubriken ändras till »Lag örn
behandling av alkoholister (alkoholistlag)».
1 Kap.
1 §•
I motionen I: 239 har hemställts, att punkterna 2 och 4 samt sista stycket
1 paragrafen måtte erhålla ändrad lydelse, varvid föreslagits följande avfattning,
_ ....
beträffande punkt 2: »utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är
skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar kroppslig eller andlig vanvård eller
eljest grovt brista i sina plikter mot sadan person»,
beträffande punkt 4: »vara ur stånd att taga vård örn sig själv eller sina
angelägenheter»; samt
i fråga örn sista stycket: »Lag samma vare, där någon, som är hemfallen till
alkoholmissbruk, blivit under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger
dömd till ansvar för fylleri eller för brott mot motorfordonsförordningens 41 §
2 mom.-»
Uppenbarligen bör ingripande enligt lagen kunna ske mot den åt alkoholmissbruk
hemfallne, icke blott då han gör sig skyldig till vanvård i kroppsligt
hänseende av dem, mot vilka han har försörjningsplikt, utan även då han utsätter
dem för vanvård av psykisk, moralisk eller sedlig art. Den formulering,
som andra punkten erhållit i Kungl. Maj:ts förslag, torde emellertid knappast
kunna giva anledning till tvekan i detta avseende. Uttrycket »uppenbar vanvård»
avser tydligen vanvård av såväl kroppslig som annan art och under alla
omständigheter torde det vara klart, att uttrycket »grovt brista i sina plikter»
omfattar ej blott kroppslig utan även annan vanvård.
Vid den utvidgning av lagens giltighetsområde, varom nu är fråga, torde
det alltjämt vara av vikt att framgå med en viss försiktighet och beträffande
förutsättningarna för rätt till ingripande söka undvika sådana allmänt formulerade
uttryck, som kunna giva anledning till missgrepp. Det torde knappast
vara obefogat att antaga, att vid lagens tillämpning större vikt kan komma
att fästas vid konstaterandet av de särskilda förutsättningarna för ingripande
än vid konstaterandet av den allmänna förutsättningen, hemfallenhet åt alkoholmissbruk.
Detta torde mana till särskild varsamhet, då det gäller att avgöra,
huruvida bland de särskilda förutsättningarna bör medtagas ett sådant uppträdande,
som ofta förekommer alldeles oberoende av ett mera varaktigt alkoholmissbruk,
t. ex. vanvård av rent ekonomiska angelägenheter. Ej heller lärer
kunna bestridas, att samhället i regel har mindre olägenhet av en vanvård, som
har avseende allenast å vederbörandes ekonomiska förhållanden, än av en livsföring,
som kan karaktäriseras så, att vederbörande är ur stånd att taga vård
örn sig själv. Uttrycken »taga vård örn sig själv» och »taga vård örn sina ange
-
Utskottet.
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
Utskottet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
lagenheter» torde för övrigt i viss omfattning gripa in i varandra. Kungl. Maj:ts
förslag kan icke anses innebära, att alla sådana, som vanvårda sina angelägenheter,
aro uteslutna från lagens tillämplighetsområde, utan många av dem _
kanske de flesta — torde kunna hänföras till den grupp, som är »ur stånd att
taga vard örn sig själv». Därest en åt alkoholmissbruk hemfallen person gör
sig skyldig till vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, är för övrigt omyndighetsförklarmg
— vilken måste anses som ett mindre starkt ingrepp mot
vederbörande än ett ingripande enligt alkoholistlagen, som kan resultera i frihetsberövande
— det enda betryggande sättet att hindra honom att förslösa sin
egendom. Därest omyndighetsförklaring i sådant fall kommer till stånd, torde
jämlikt stadgandet i 6 kap. 3 § andra stycket förmynderskapslagen förmyndaren
hilva pliktig att sörja för den omyndigförklarades person och sålunda
miva i stånd att vidtaga åtgärder för hans återförande till ett nyktert och
ordentligt liv. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet icke
hava skäl att tillstyrka den föreslagna ändringen i fjärde punkten av paragrafen.
Vad slutligen angår sista stycket i paragrafen torde enligt utskottets mening
det i motionen I: 239 föreslagna tillägget komma att sakna praktisk betydelse,
särskilt som enligt gällande motorfordonsförordning tillstånd att föra motorfordon
endast får meddelas den, som genom intyg från polismyndighet styrkt,
att han gjort sig känd för ett nyktert levnadssätt. — I övrigt giver stadgandet i
sista stycket utskottet endast anledning till det uttalandet, att för tillämpning
av detsamma bör fordras, att de utslag, på grundval varav ingripande sker,
skola hava vunnit laga kraft.
Utskottet finner sig alltså kunna i oförändrat skick tillstyrka Kungl. Maj:ts
förslag i förevarande del.
2 Kap.
Det i rubriken förekommande uttrycket »samhällsorgan» synes lämpligen
böra utbytas mot »myndigheter».
4 §’
Enligt förslaget skall, därest särskild nykterhetsnämnd tillsättes, vad i fattigvårdslagen
stadgas örn fattigvårdsstyrelsers verksamhet äga motsvarande
tillämpning beträffande nykterhetsnämnd bland annat i fråga örn avlämnande
av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers förande, redovisning, granskning
av nämndens räkenskaper och förvaltning samt ledamots ansvarighet. För att
tydligt utmärka, att jämväl vad i fattigvårdslagen är eller kan bliva föreskrivet
örn fattigvårdsstyrelses medelsförvaltning skall gälla för särskilt tillsatt nykterhetsnämnd,
har utskottet funnit lämpligt föreslå, att i paragrafen införes
en hänvisning till fattigvårdslagens bestämmelser även i detta hänseende.
7 §’
I motionen I: 239 har hemställts, att 7 § i förslaget måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
»Nykterhetsnämnd äger uppdraga åt ett inom nämnden valt arbetsutskott,
bestående av minst tre ledamöter jämte erforderligt antal suppleanter, att å
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. 9
nämndens vägnar besluta örn vidtagande av de åtgärder, som nämnden uppdrager
åt utskottet.
Är ärende, som nu sagts, så brådskande, att tiden icke medgiver sammankallande
av nämnden eller utskottet, örn sådant finnes, må nämndens ordförande
meddela beslut å nämndens vägnar.
Åtgärd, som sålunda beslutats av utskottet eller av ordföranden, skall vid
nämndens nästa sammanträde anmälas och i dess protokoll antecknas.»
Det i motionen framförda yrkandet innebär, dels att nykterhetsnämnden
skulle berättigas att själv besluta att till ett inom nämnden valt arbetsutskott
överlämna att avgöra vissa ärenden, dels ock att nämndens ordförande skulle
tillerkännas rätt att i brådskande fall meddela beslut å nämndens vägnar.
Det torde icke kunna bestridas, att i vissa större samhällen behov kan föreligga
att till ett inom nykterhetsnämnden valt utskott överlämna vissa arbetsuppgifter
och i samband därmed bemyndiga utskottet att å nämndens vägnar
fatta beslut. Att, på sätt i motionen föreslås, lämna nämnden full frihet härutinnan
och sålunda skapa möjlighet för nämnden att till ett utskott överlämna
avgörandet i samtliga till nämndens prövning hörande ärenden torde dock vara
ägnat att väcka betänkligheter. Ett stadgande av den av motionären föreslagna
innebörden skulle onekligen kunna leda till missbruk, då en tillfällig majoritet
inom nämnden skulle kunna tillvälla sig rätt att på egen hand avgöra även
synnerligen viktiga frågor. Vid val av nämndens ledamöter torde hänsyn ofta
tagas till vederbörandes lokal- och personkännedom och därest möjlighet bereddes
för nämnden att utesluta vissa ledamöter från rätt att deltaga i beslut, skulle det
med nämndens allsidiga sammansättning eftersträvade syftet kunna förfelas.
Det synes därför vara lämpligt att till Kungl. Majit överlämna att i de fall,
då behov av särskilt arbetsutskott gör sig gällande, meddela förordnande därom,
varvid erforderliga garantier mot missbruk böra kunna tillskapas. Då behov
av särskilda arbetsutskott endast torde finnas i ett begränsat antal kommuner,
synas några olägenheter av att överlämna avgörandet i dessa ärenden till
Kungl. Majit icke föreligga.
Enligt utskottets mening torde det icke vara av behovet påkallat att stadga
rätt för nykterhetsnämndens ordförande att i brådskande fall meddela beslut
å nämndens vägnar. Endast då fråga är örn sådan alkoholist, som är farlig
för annans personliga säkerhet eller eget liv, torde sådan skyndsamhet vara av
nöden, att nämndens eller arbetsutskottets sammanträde icke kan avvaktas. Örn
anmälan angående dylik alkoholist inkommer till nämnden, äger emellertid
nämndens ordförande, liksom varje annan, påkalla polismyndighetens bistånd
för hans omhändertagande. Ansökning örn internering skall i sådant fall utan
uppskov göras av polismyndigheten.
Utskottet finner sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till det i motionen
I: 239 i denna del framlagda förslaget.
3 Kap.
10 §.
I ovannämnda skrivelse från Stockholms stads och läns nykterhetsnämnders
sammanslutning har föreslagits ändrad avfattning av denna paragraf.
Utskottet.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
I anledning av stadgandet i förevarande paragraf vill utskottet framhålla,
att skyldighet för polis- och åklagarmyndighet att, när den erhållit kännedom
örn förhållande, som bör föranleda nykterhetsnämndens ingripande, därom göra
anmälan till nämnden, uppenbarligen avser även det fall, att någon, som står
under övervakning enligt alkoholistlagen, gjort sig skyldig till fylleri eller
eljest uppträtt störande på sådant sätt, att polismyndigheten funnit anledning
till ingripande mot honom.
12 §.
Enligt Kungl. Majlis förslag äger nykterhetsnämnd kalla den, som är föremål
för undersökning, till inställelse inför nämnden eller dess ombud eller av
nämnden anvisad läkare samt att, därest han utebliver utan laga förfall, omedelbart
erhålla handräckning för hans hämtande. Detta stadgande innebär i förhållande
till gällande rätt en avsevärd skärpning. Jämlikt nuvarande lag äger
nämnden rätt att kalla den, som är föremål för undersökning, att inställa
sig, men denne är ej skyldig hörsamma kallelsen, såvida han ej minst fyra dagar
förut erhållit del därav. Har han kallats inom sådan tid, men utebliver han
utan laga förfall, skall han fällas till böter och nämnden äger därefter genom
vitén tillhålla honom att inställa sig. Först sedan vitesförelägganden visat sig
verkningslösa, kan hämtning tillgripas.
Utskottet finner det väl vara av vikt, att den, mot vilken anmälan ingivits
till nykterhetsnämnd eller som eljest är föremål för undersökning från nämndens
sida, skall utan längre tidsutdräkt kunna tvingas att inställa sig för undergående
av förhör eller läkarundersökning, men det i propositionen innefattade
förslaget synes utskottet innebära alltför stor stränghet mot vederbörande, särskilt
som kallelse till förhör uppenbarligen kan äga rum, innan nämnden ännu
varit i tillfälle att konstatera, örn anledning till ingripande mot den, som
kallelsen avser, föreligger. Ett stadgande av det föreslagna innehållet torde
även kunna föranleda missbruk. Utskottet anser sig böra föreslå, att bestämmelserna
i första stycket av förevarande paragraf avfattas så, att den skärpning
av gällande lag, som jämväl enligt utskottets mening bör komma till stånd, ej
göres alltför avsevärd. Sålunda bör enligt utskottets förmenande föreskrivas, att
den, som är föremål för undersökning, är pliktig att hörsamma nämndens
kallelse, endast örn han minst fyra dagar förut erhållit del därav, samt att handräckning
för hans hämtande icke får påkallas, förrän han genom ett vitesföreläggande
tillhållits att inställa sig och han icke ställt sig detta föreläggande
till efterrättelse.
13 §.
Enligt utskottets förmenande är det av vikt, att den tid, under vilken en åt
alkoholmissbruk hemfallen person skall stå under övervakning, icke utsträckes
alltför länge, enär en under lång tid fortgående övervakning kan medföra, att
hans känsla av eget ansvar försvagas. I överensstämmelse med vad som föreslagits
i 1926 års och 1929 års sakkunnigbetänkanden anser sig utskottet därför
böra förorda, att maximitiden för övervakning i regel skall utgöra ett år
samt att densamma, endast då särskilda omständigheter föranleda därtill, bör
kunna utsträckas till två år.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.
11
4 Kap.
Då enligt utskottets förslag länsstyrelserna skola handlägga de ärenden,
som enligt propositionen skolat behandlas av skyddskollegierna, har utskottet
föreslagit ändrad avfattning av rubriken.
15 och 16 §§.
1 motionen I: 239 har föreslagits, att förevarande paragrafer måtte erhålla
följande ändrade lydelse:
»15 §. Har den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, icke
genom hjälpåtgärder kunnat återföras till ett nyktert och ordentligt levnadssätt,
äger nykterhetsnämnd hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han må
intagas å allmän alkoholistanstalt.
Även örn nykterhetsnämnden ej vidtagit hjälpåtgärder, må sådan ansökning
göras beträffande åt alkoholmissbruk hemfallen person, å vilken 1 § är tilllämplig,
därest utsikt uppenbarligen saknas att utan tvång återföra honom till
ett nyktert och ordentligt liv, ävensom beträffande åt dryckenskap hemfallen
person, som finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv.
Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk och finner polismyndigheten i orten
genom anmälan eller eljest grundad anledning antaga, att han i följd därav är
farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, äger ock denna myndighet
hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande att han må intagas å allmän alkoholistanstalt.
16 §. 1. mom. Är den, som ansökningen avser, farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv, utgör återkallelse av ansökningen ej hinder för länsstyrelsen
att fortsätta med ärendets handläggning.
2 mom. Därest i fall, som i 1 mom. sägs, faran är så överhängande, att
åtgärd, som ankommer på länsstyrelsen, ej utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten
att ofördröjligen på lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga den
varom fråga är; och har nykterhetsnämnden, där den är sökande i ärendet, att
hos polismyndigheten göra hemställan örn sådant omhändertagande.
Varder någon sålunda omhändertagen, innan ansökning gjorts örn förordnande,
att han må intagas å allmän alkoholistanstalt, skall polismyndigheten
utan uppskov göra sådan ansökning.»
Det förslag, som framlagts i motionen I: 239, skiljer sig från Kungl. Maj:ts
förslag i formellt hänseende dels däri, att bestämmelserna örn förutsättningarna
för nykterhetsnämnds och polismyndighets rätt att påkalla internering,
vilka föreskrifter i propositionen fördelats på 15 och 16 §§, sammanförts i en
paragraf och erhållit något förändrad avfattning, dels ock däri att stadgandet
örn polismyndighets rätt att göra ansökan örn internering erhållit ändrad lydelse
i syfte att tydligare utmärka, att polismyndighetens behörighet i nämnda avseende
icke upphör, därest gjord anmälan återkallas.
Enligt utskottets mening föreligger ej skäl att göra ändring i Kungl. Maj :ts
förslag uti ifrågavarande delar. Den avfattning, som föreskriften örn polismyndighetens
rätt att ansöka örn internering erhållit i propositionen, torde icke
Utskottet.
Utskottet.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
TJtskottet.
Utskottet.
Utskottet.
lämna rum för tvekan, utan tydligt utmärka, att nämnda myndighet äger påkalla
internering, oberoende av om anmälan ingivits eller ej, och därav följer
även, att återkallelse av möjligen gjord anmälan saknar betydelse. I sista
stycket av 16 § stadgas för övrigt uttryckligen, att, därest polismyndighet
omhändertagit farlig alkoholist, samma myndighet skull utan uppskov göra
ansökning örn internering, örn ansökning ej redan gjorts.
18 §.
I motionen I: 239 har föreslagits sådan ändring i 18 §, att interneringsmyndigheten
ej heller beträffande farlig alkoholist skulle äga meddela slutligt
beslut i interneringsärende, förrän prästbevis rörande honom ingivits, samt att
förty sista punkten i tredje stycket av paragrafen, börjande med orden »dock
vare den omständigheten», måtte utgå.
Då det icke torde vara förenat med någon olägenhet att — i syfte att förebygga
dröjsmål med internering av farliga alkoholister — såtillvida göra
undantag från de vanliga formella reglerna, att interneringsbeslut rörande
sådan alkoholist skall kunna meddelas även örn prästbevis ej ingivits, anser sig
utskottet icke böra förorda bifall till motionärens yrkande.
Enligt sista stycket av förevarande paragraf skall interneringsmyndigheten
äga föranstalta örn läkarundersökning av den, som ansökningen avser. Beträffande
skyldighet att inställa sig till sådan undersökning och påföljderna för
utevaro synas samma regler böra gälla som i fråga om förhör inför länsstyrelsen
med den, vars internering påkallats, varför i utskottets lagförslag upptagits en
hänvisning till 21 § andra stycket.
20 §.
I motionen I: 239 har yrkats, att 20 § måtte erhålla den tilläggsbestämmelsen,
att för provisoriskt intagande av farlig alkoholist å allmän alkoholistanstalt
icke skall fordras vare sig prästbetyg eller läkarbetyg.
Då Kungl. Maj:ts förslag torde vara tydligt därutinnan, att för ifrågavarande
provisoriska förordnande endast kräves, att ansökning örn internering
inkommit från behörig sökande, torde den av motionären föreslagna tilläggsbestämmelsen
icke vara erforderlig.
21 och 22 §§.
Enligt propositionen skall interneringsmyndigheten äga fritt pröva, huruvida
förhör med den, som ansökningen avser, eller med annan, som kan förväntas
vara i stånd att bidraga till utredningen i ärendet, bör äga rum. Sådant förhör
skall i regel hållas inför interneringsmyndigheten.
Utskottet finner det vara av vikt, att den myndighet, som har att fatta
beslut örn intagande å alkoholistanstalt, beredes tillfälle att genom hörande av
den, mot vilken ingripande ifrågasatts, eller annan fullständiga den utredning,
som kan hava förebragts genom andra myndigheter. Då intemeringsärenden
enligt utskottets förslag alltjämt skola handläggas av länsstyrelserna, torde
emellertid liksom enligt gällande lag förhör med dem, som åberopas såsom
vittnen, böra förläggas till allmän underrätt. Därest någon skall höras upplysningsvis
synes däremot förhöret kunna hållas inför länsstyrelsen, såvitt ej
Avdra lagutskottets utlåtande Nr 39.
13
särskilda omständigheter påkalla annan anordning. Om förhör skall anställas
med den, som ansökningen avser, bör dylikt förhör enligt utskottets åsikt
alltid äga rum inför länsstyrelsen. Utskottet har funnit lämpligt att i 21 §
upptaga samtliga bestämmelser örn de förhör, som skola hållas inför länsstyrelse,
samt att i 22 § sammanföra föreskrifterna om förhör inför domstol.
I propositionen föreslås, att därest den, som ansökningen avser, utan laga
förfall utebliver från förhör, interneringsmyndigheten skall äga hämta honom.
Enligt utskottets åsikt torde böra uttryckligen stadgas, att någon påföljd för
utevaro icke skall drabba honom, såvida icke kallelse delgivits honom i så god
tid, att man skäligen kan påfordra hans inställelse. Då anledning torde saknas
att beträffande den, mot vilken ingripande enligt alkoholistlagen ifrågasättes,
stadga strängare påföljd för utevaro än i fråga örn svarande i brottmål vid
underrätt, har utskottet ansett sig böra föreslå, att länsstyrelsen vid tillgripande
av tvångsmedel för hans inställelse skall äga valrätt mellan vitesföreläggande
och hämtning, varjämte föreslagits bötesstraff för uteblivande under vissa förutsättningar.
Föreskrifterna i 21 § av utskottets förslag hava i övrigt utformats i nära
anslutning till de bestämmelser i förslaget till vanartslag, till vilka i propositionen
hänvisats, därvid dock även beträffande den, som skall inför länsstyrelsen
upplysningsvis höras, föreslagits, att påföljd för utevaro icke skall ådömas,
såvida han ej inom skälig tid erhållit del av kallelsen.
25 §.
Med hänsyn till utskottets förslag, att interneringsärenden skola handläggas
av länsstyrelserna, torde något stadgande, motsvarande bestämmelsen i andra
stycket av 25 § i Kungl. Maj:ts förslag, icke kunna införas, särskilt som enligt
gällande rätt ärenden enligt lösdrivarlagen i viss omfattning behandlas av
andra myndigheter än länsstyrelserna.
29 §.
I motionen I: 239 har hemställts örn sådan ändring i förevarande paragraf,
att anstånd med verkställighet av interneringsbeslut skall kunna medgivas även
beträffande sådan alkoholist, som är farlig för annans personliga säkerhet eller
eget liv, samt ått förty orden »Har beslut meddelats jämlikt 25 § och» i sista
stycket av paragrafen skola utgå.
Det torde icke kunna förnekas, att, på sätt i nyssnämnda motion anförts, en
person, vilken under inflytande av alkoholmissbruk är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv, redan genom ett beslut örn internering kan förmås
att avstå från bruk av starka drycker. Då en sådan alkoholist är att anse såsom
farlig, endast så länge han står under alkoholens inflytande, samt verkställighet
av interneringsbeslutet icke torde vara till gagn, därest rättelse kan vinnas
utan internering, torde skäl förefinnas att bereda interneringsmyndigheten möjlighet
att meddela anstånd med verkställighet av beslut örn internering, även
då fråga är örn farliga alkoholister. Att i dylikt fall bevilja anstånd torde icke
vara ägnat att väcka större betänkligheter, än då fråga är örn alkoholister, som
begått brottslig gärning. Emellertid synes anstånd i de fall, då internerings
-
Utskottet.
Utskottet.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet
Utskottet.
Utskottet.
myndigheten har att förordna därom, överhuvud icke böra meddelas, såframt
ej starka skäl tala därför. Av nu anförda grunder har utskottet ansett sig böra
föreslå, att länsstyrelsen i samtliga de fall, då verkställighet av interneringsbeslut
ankommer på länsstyrelsen, skall äga bevilja anstånd med verkställigheten,
där särskilda skäl föreligga till antagande, att den, som beslutet avser,
skall låta sig rätta utan intagande å allmän alkoholistanstalt.
5 Kap.
37 §.
T motionen I: 239 har yrkats, att i denna paragraf efter orden »jämlikt
25 §» måtte inskjutas orden »första stycket».
Då enligt utskottets förslag det i andra stycket av 25 § i Kungl. Majtts
förslag upptagna stadgandet skall utgå, föranleder det i motionen framställda
yrkandet icke något utskottets yttrande.
38 §.
I motionen I: 239 har föreslagits, att orden »vistats å annan för vård av
alkoholister anordnad anstalt» i första stycket av paragrafen måtte ändras till
»vistats å annan för hans omhändertagande lämplig anstalt».
I 1929 års sakkunnigbetänkande — varest föreslogs, att vid beräkning av
interneringstiden skulle inräknas tiden för provisoriskt omhändertagande endast
i det fall, att vederbörande under sistnämnda tid vistats å allmän alkoholistanstalt
eller å annan för vård av alkoholister anordnad anstalt ■— anfördes
som skäl för den föreslagna ändringen i gällande lag, att anledning
ej funnes att inräkna tiden för vård annorstädes än å alkoholistanstalt
i tiden för anstaltsvistelsen, enär uti ifrågavarande fall särskild vård, inriktad på
avvänjande från alkoholmissbruk, i regel icke kunde antagas hava kommit vederbörande
till del. Då emellertid den vård, som en åt alkoholmissbruk hemfallen
person erhåller, därest han i avbidan på internering provisoriskt intages å t. ex.
ett sjukhus, icke torde avsevärt skilja sig från den behandling, som under första
tiden av anstaltsvistelsen kommer honom till del, anser utskottet skäl ej föreligga
att i förevarande avseende frångå gällande lags bestämmelser i ämnet.
I anslutning till stadgandet i 18 § nuvarande lag har utskottet därför funnit
lämpligt föreslå, att vid beräkning av interneringstiden den tid skall inräknas,
under vilken vederbörande enligt myndighets förordnande i avvaktan på intagande
å alkoholistanstalt vårdats på annat lämpligt sätt.
39 §.
Enligt utskottets mening bör vid bestämmande av interneringstidens längd
med den tid, under vilken den intagne varit överflyttad till straffanstalt för
undergående av straff, likställas tid, varunder den intagne varit för brott
häktad och av sådan anledning ej vistats å alkoholistanstalten.
48 §.
I motionen I: 239 har föreslagits, att efter orden »må ånyo intagas» i första
punkten av paragrafen måtte insättas orden »på grund av brott mot för honom
gällande villkor».
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
15
Då Kungl. Maj:ts förslag torde vara tydligt därutinnan, att för vidtagande
av åtgärd enligt förevarande paragraf hänsyn ej behöver tagas till annan omständighet
än den, att den utskrivne brutit mot de villkor, som vid utskrivningen
uppställts för honom, synes det föreslagna tillägget icke erforderligt.
6 Kap.
52 §.
I motionen I: 239 har hemställts, att den i paragrafen förekommande hänvisningen
till 25 § måtte ändras att avse 25 § första stycket.
Av skäl, som anförts under 37 §, föranleder det i motionen framställda
yrkandet icke något utskottets yttrande.
7 Kap.
56 §.
I den till utskottet inkomna skrivelsen från Stockholms stads och läns nykterh
etsnämnders sammanslutning har föreslagits ändrad avfattning av förevarande
paragraf.
Beträffande rätten att överklaga interneringsmyndighetens beslut innebär
Kungl. Maj:ts förslag en inskränkning i förhållande till nuvarande lag bland
annat därutinnan, att enligt förslaget klagan icke är tillåten, därest interneringsmyndigheten
avslagit ansökan örn internering. Såsom skäl för denna
ändring har föredragande departementschefen anfört, att ldagorätt över vägrad
internering icke torde böra medgivas, då ett organ med speciell uppgift att
pröva, bland annat, intagningsärenden enligt alkoholistlagen upprättats samt
erfarenheten för övrigt visat, att en sådan rättighet endast ganska sparsamt
begagnats. Då enligt utskottets förslag länsstyrelserna skola bibehållas som
interneringsorgan samt utredningen i ärendet torde giva vid handen, att behov
av besvärsrätt i förevarande avseende kan anses föreligga, har utskottet ansett
sig böra föreslå, att klagan över beslut, varigenom interneringsansökning avslagits,
skall få föras av sökanden. Som en följd härav torde böra medgivas
klagorätt även för det fall, att interneringsmyndigheten meddelat beslut örn
anstånd med verkställighet av interneringsbeslut. I övrigt har utskottet ej
funnit skäl föreslå ändring beträffande propositionens bestämmelser uti ifrågavarande
avseende.
Enligt förslaget skall klagan över interneringsmyndighetens beslut föras hos
högsta domstolen, under det att enligt gällande lag besvär över länsstyrelses
beslut i ärenden angående alkoholister skola anföras hos regeringsrätten. Med
hänsyn till den ståndpunkt, som utskottet intagit till frågan örn interneringsmyndigheten
såväl enligt förevarande lagförslag som enligt förslaget till vanartslag,
har utskottet ansett sig böra förorda den nuvarande instansordningen.
Yad slutligen angår interneringsmyndighetens skyldighet att infordra förklaring
över anförda besvär äro enligt utskottets mening bestämmelserna i gällande
lag att föredraga framför de i förslaget upptagna reglerna.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
57 §.
Då anledning icke torde föreligga att införa särskilda bestämmelser om
socialstyrelsens sammansättning enbart för behandling av ärenden enligt
alkoholistlagen, har utskottet ansett sig böra föreslå, att stadgandet i andra
stycket av paragrafen skall utgå.
8 Kap.
63 §.
Enligt utskottets åsikt kan tvekan råda, huruvida med uttrycket »alkoholhaltiga
drycker» avses överhuvud alla drycker, som innehålla alkohol, eller
endast drycker med viss alkoholhalt. Liksom enligt gällande lag torde straff
uti förevarande avseende icke böra ådömas, såvitt ej fråga är örn drycker
av viss alkoholstyrka. För att tydligt utmärka detta har utskottet funnit
nödigt att i lagtexten definiera begreppet alkoholhaltiga drycker, därvid såsom
sådana drycker angivits dels spritdrycker och vin, varmed förstås drycker
som avses i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,
dels ock sådana maltdrycker, som enligt förordningen den 1 juni 1923 angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till maltdrycker
av andra eller tredje klassen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
I motionen I: 239 har föreslagits den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att
lagen måtte förklaras skola träda i kraft den 1 januari 1932.
Såsom skäl för bestämmelsen, att den föreslagna lagen skulle träda i kraft
först den 1 juli 1933, har föredragande departementschefen framhållit, dels
att den föreslagna vanartslagen med dess bestämmelser angående vårdnadskollegium
icke avsetts skola träda i kraft förrän nämnda dag, dels ock att
en dylik övergångstid torde vara önskvärd med hänsyn till behovet av ett närmare
övervägande rörande den utveckling av anstaltsväsendet, som lagstiftningen
kunde påkalla. Med hänsyn till utskottets förslag beträffande interneringsmyndigheterna
och då den ifrågasatta utvecklingen av anstaltsväsendet
icke i och för sig torde behöva föranleda så långt dröjsmål med lagens ikraftträdande,
som i propositionen föreslagits, synes övergångstiden kunna förkortas.
Enligt den föreslagna lagen komma emellertid statsverkets utgifter för
alkoholistvården att avsevärt ökas och då härav föranledas ökade anslagsbehov,
synes tiden för lagens ikraftträdande böra bestämmas till ingången av budgetåret
1932/1933 eller alltså till den 1 juli 1932.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande förslag till
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
17
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag Lag
om behandling av alkoholister. om behandling av alkoholister
(alkoliolistlag).
Härigenom förordnas som följer:
1 KAP.
Lagens tillämplighetsområde.
1 §.
Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk och finnes han i följd därav
1. vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller
2. utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja,
för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan
person, eller
3. ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller
4. vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller
5. föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt,
då skola i enlighet med vad nedan är stadgat åtgärder vidtagas för hans
återförande till ett nyktert och ordentligt liv.
Lag samma vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit
under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för
fylleri.
2 KAP.
Örn samhällsorgan för behandling av Örn myndigheter för behandling av
ärenden enligt denna lag. ärenden enligt denna lag.
2 §.
I varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd.
Nykterhetsnämnden har att enligt denna lag upptaga och handlägga frågor
om åtgärder mot dem, som äro hemfallna åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs.
Angående nämndens åligganden i övrigt är särskilt stadgat.
3 §.
Kommunen må besluta, att särskild nykterhetsnämnd skall tillsättas. Är
ej särskild sådan nämnd tillsatt, skall nykterhetsnämnden utgöras av kommunens
fattigvårdsstyrelse.
4 §.
Ledamöter i särskild nykterhetsnämnd utses av kommunen till det antal,
som med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden erfordras, dock å
landet minst tre och i stad minst fem. Av ledamöterna skall minst en vara
kvinna, och bör läkare, om sådan är bosatt inom kommunen, vara ledamot av
nämnden.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 33 käft. {Nr 39.) 1009 »i 2
18
Andra lagutskottets ''utlåtande Kr 39.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Suppleanter för ledamöterna utses av kommunen till minst dessas halva
antal eller, örn ledamöternas antal ej är jämnt, till minst det antal, som är
närmast över hälften. Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.
Beträffande valbarhet, obehörighet,
rätt att avsäga sig uppdraget, ledamots
och suppleants tjänstgöringstid och avgång,
vissa prästers och läkares rätt
att deltaga i nämndens förhandlingar,
val av ordförande, vice ordförande och
kassaförvaltare, ordningen för nämndens
arbete, ordförandens åligganden,
ersättning åt ordförande och ledamöter,
avlämnande av utgifts- och inkomstförslag,
räkenskapers förande, redovisning,
granskning av nämndens räkenskaper
och förvaltning samt ledamots
ansvarighet äger vad i 10, 12—18 och
21 §§ i lagen örn fattigvården finnes
stadgat rörande fattigvårdsstyrelse
motsvarande tillämpning.
Beträffande valbarhet, obehörighet,
rätt att avsäga sig uppdraget, ledamots
och suppleants tjänstgöringstid och avgång,
vissa prästers och läkares rätt
att deltaga i nämndens förhandlingar,
val av ordförande, vice ordförande och
kassaförvaltare, ordningen för nämndens
arbete, ordförandens åligganden,
ersättning åt ordförande och ledamöter,
medelsförvaltning, avlämnande av utgifts-
och inkomstförslag, räkenskapers
förande, redovisning, granskningav
nämndens räkenskaper och förvaltning
samt ledamots ansvarighet äger
vad i 10, 12—18 och 21 §§ i lagen om
fattigvården finnes stadgat rörande
fattigvårdsstyrelse motsvarande till
-
lämpning.
I fråga örn nykterhetsnämnd i Stockholm gälla de bestämmelser, som
Konungen på förslag av stadsfullmäktige meddelar.
5 §.
I kommun, där nykterhetsnämnden utgöres av fattigvårdsstyrelsen, skall
kommunen utse en av styrelsens ledamöter att för den tid han är vald till ledamot
bereda och vara föredragande i de ärenden, som ankomma på nykterhetsnämnds
prövning.
6 §.
Då ordförande eller föredragande utsetts, skall uppgift å den utseddes namn
och adress ofördröjligen insändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse
därom i länskungörelserna.
7 §.
Konungen äger för viss kommun förordna, att befattningen med ärenden,
som nykterhetsnämnden enligt denna lag har att handlägga, må i den utsträckning
Konungen bestämmer tillkomma ett inom nämnden valt arbetsutskott.
Närmare föreskrifter rörande utskottets sammansättning och verksamhet
meddelas av Konungen.
8 §.
I den mån det finnes erforderligt, må nykterhetsnämnden till sitt biträde
kalla därtill skickade män och kvinnor.
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Finnes ersättning åt sådant biträde böra utgå, ankommer det på kommunen
att efter framställning av nämnden bestämma därom.
9 §.
Över nykterhetsnämnd tillkommer
befattningen med ärenden enligt denna
lag skyddskollegium.
Då kollegiet handlägger ärende enligt
denna lag, skall vad i 14 och 15
§§ i lagen om åtgärder mot vanartigt
levnadssätt finnes stadgat äga motsvarande
tillämpning; dock vare för beslut
om in tagande ä allmän alkoholistanstalt
ej erforderligt, att ordföranden biträder
beslutet.
Närmare bestämmelser angående
skydd skalle g lernas verksamhet enligt
denna lag meddelas av Konungen.
9 §.
över nykterhetsnämnd tillkommer
befattningen med ärenden enligt denna
lag länsstyrelse.
3 KAP.
Om ärendenas behandling hos nykterhetsnämnd.
10 §.
Polis- och åklagarmyndighet åligger att, när den erhållit kännedom örn förhållande,
som bör föranleda nykterhetsnämndens ingripande, ofördröjligen göra
anmälan därom hos nämnden.
11 §.
Har nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest fått grundad anledning
antaga, att någon, som vistas inom kommunen eller där äger hemortsrätt, är
hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, skall nämnden skyndsamt föranstalta
örn undersökning samt söka inhämta noggrann kännedom örn hans levnadsförhållanden
och andra på fallets bedömande inverkande omständigheter.
12 §.
Där så erfordras, må nykterhetsnämnden
kalla den, sorn är föremål för
undersökning, att personligen inställa
sig inför nämnden eller särskilt utsett
ombud eller av nämnden anvisad läkare.
Är han bevisligen kallad, men utebliver
lian utan laga förfall, äger
nämnden erhålla handräckning hos
polismyndigheten för hans hämtande.
12 §.
Där så erfordras, må nykterhetsnämnden
kalla den, som är föremål för
undersökning, att personligen inställa
sig inför nämnden eller särskilt utsett
ombud eller av nämnden anvisad läkare.
Är han bevisligen kallad minst fyra
dagar förut, men utebliver han utan
laga förfall, äger nämnden fälla honom
att böta tio kronor och genom vite,
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Majris förslag.) (Utskottets förslag.)
högst trettio kronor, tillhålla honom att
inställa sig. Kommer han ändock ej å
förelagd tid, äger nämnden erhålla
handräckning hos polismyndigheten för
hans hämtande samt, därest han ej
varder samma dag efter hämtning inställd,
fälla honom till vitet.
Då eljest någon, som hor eller uppehåller sig inom kommunen, av nykterhetsnämnden
kallas till inställelse inför nämnden eller särskilt utsett ombud
för att meddela upplysning i något till nämndens behandling hörande ärende,
är han pliktig att hörsamma kallelsen, såvida han minst fyra dagar förut erhållit
del därav. Utebliver han utan laga förfall, äger nämnden fälla honom
att böta fem kronor och genom vite tillhålla honom att inställa sig. I fall
av tredska äger nämnden fälla honom till vitet samt förelägga högre vite.
Vitena må dock tillsammans ej överstiga trettio kronor. Kan den tredskande
ändock ej förmås till inställelse, äger nämnden erhålla handräckning hos polismyndigheten
för hans hämtande.
Ordförande i nykterhetsnämnd äger jämväl besluta örn kallelse som ovan
sägs.
13 §.
Framgår av nykterhetsnämndens undersökning, att den, örn vilken är fråga,
är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sågs, skall nämnden, där ej uppenbarligen
utsikt saknas att utan tvång återföra honom till ett nyktert och ordentligt
liv, vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder.
Nämnden bör sålunda söka
bibringa honom insikt örn vådan av alkoholmissbruk, därvid nämnden har
att allvarligt erinra honom örn de påföljder, vilka kunna inträda enligt denna
lag, örn rättelse ej vinnes;
förhjälpa honom i fall av behov till erhållande av lämplig anställning eller
bereda honom, där det för minskande av frestelserna till bruk av alkoholhaltiga
drycker är erforderligt, ombyte av verksamhet eller vistelseort;
föranstalta, att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas till honom, samt förmå
honom att ej besöka lokaler, där sådana utskänkas;
förmå honom, när det prövas vara till gagn, att ingå i nykterhetsförening;
förmå honom, när anledning därtill föreligger, att rådfråga läkare och följa
dennes föreskrifter eller att frivilligt söka vård å lämplig anstalt.
Då omständigheterna därtill föran- Då omständigheterna därtill föranleda,
må nämnden ställa honom under leda, må nämnden ställa honom under
övervakning på sätt i 61 § sägs. övervakningen
må fortgå under högst två
år från beslutet därom.
övervakning på sätt i 61 § sägs. Övervakningen
må fortgå under högst ett
år från beslutet därom. Där särskilda
förhållanden påkalla längre övervakningstid,
må övervakningen dock fortgå
under högst två år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. dl
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
14 §.
Då undersökning eller annan åtgärd på nykterhetsnämnds föranstaltande
vidtages, bör noga tillses, att den, som åtgärden avser, icke utsättes för allmän
uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.
Yad hos nykterhetsnämnd förekommit rörande personer, som äro föremål
för nämndens behandling, må ej yppas för obehöriga.
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke åtkommas
av obehöriga.
4 KAP.
Om ärendenas behandling hos
skyddskollegium.
15 §.
Har någon, som är hemfallen åt
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, icke
genom hjälpåtgärd kunnat återföras
till ett nyktert och ordentligt liv eller
saknas eljest uppenbarligen utsikt att
utan tvång återföra honom därtill, äger
nykterhetsnämnden hos skyddskollegiet
ansöka örn förordnande, att han
må intagas å allmän alkoholistanstalt.
16 §.
Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk
och finnes han i följd därav vara
farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv, äger nykterhetsnämnden,
ändå att fall, som avses i 15 §, ej är
för handen, så ock polismyndigheten i
orten hos skyddskollegiet ansöka örn
förordnande, att han må intagas å allmän
alkoholistanstalt. Återkallelse av
ansökningen utgör ej hinder för kollegiet
att fortsätta med ärendets handläggning.
Är faran så överhängande, att åtgärd,
som ankommer på kollegiet, ej
utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten
att ofördröjligen på
lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga
den, om vilken är fråga.
Om ärendenas behandling hos
länsstyrelse.
15 §.
Har någon, som är hemfallen åt
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, icke
genom hjälpåtgärd kunnat återföras
till ett nyktert och ordentligt liv eller
saknas eljest uppenbarligen utsikt att
utan tvång återföra honom därtill, äger
nykterhetsnämnden hos länsstyrelsen
ansöka om förordnande, att han må
intagas å allmän alkoholistanstalt.
16 §.
Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk
och finnes han i följd därav vara
farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv, äger nykterhetsnämnden,
ändå att fall, som avses i 15 §, ej är
för handen, så ock polismyndigheten i
orten hos länsstyrelsen ansöka om förordnande,
att han må intagas å allmän
alkoholistanstalt. Återkallelse av ansökningen
utgör ej hinder för länsstyrelsen
att fortsätta med ärendets handläggning.
Är faran så överhängande, att åtgärd,
som ankommer på länsstyrelsen,
ej utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten
att ofördröjligen på
lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga
den, örn vilken är fråga.
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Varder någon sålunda omhändertagen, innan ansökning gjorts om förordnande,
att han ma intagas a allmän alkoholistanstalt, skall polismyndigheten
utan uppskov göra sådan ansökning.
17 §.
Har förmyndare för någon, som är
hemfallen åt alkoholmissbruk såsom
i 1 § sägs, eller dennes make, föräldrar,
barn eller syskon eller förmyndare för
någon av dem hos nykterhetsnämnden
hemställt, att nämnden måtte vidtaga
hjälpåtgärd eller ansöka örn förordnande,
att den, örn vilken är fråga, må intagas
å allmän alkoholistanstalt, men
har nämnden avslagit framställningen
eller ej inom två månader vidtagit
äskad åtgärd, äger den, som gjörl
framställningen, hos sky dd skollegiet
ansöka örn vidtagande av hjälpåtgärd
eller örn förordnande, som nyss är sagt.
Ansökningen skall inlämnas till
nykterhetsnämnden inom ett år efter
det framställningen gjordes hos nämnden,
och åligger det nämnden att ofördröjligen
till kollegiet insända ansökningshandlingarna
jämte eget utlåtande,
vilket tillika skall innefatta redogörelse
för den undersökning och för
de övriga åtgärder, som av nämnden
vidtagits, eller, därest nämnden ej vidtagit
någon åtgärd, upplysning örn
skälen därtill.
17 §.
Har förmyndare för någon, som är
hemfallen åt alkoholmissbruk såsom
i 1 § sägs, eller dennes make, föräldrar,
barn eller syskon eller förmyndare för
någon av dem hos nykterhetsnämnden
hemställt, att nämnden måtte vidtaga
hjälpåtgärd eller ansöka örn förordnande,
att den, örn vilken är fråga, må intagas
å allmän alkoholistanstalt, men
Ilar nämnden avslagit framställningen
eller ej inom två månader vidtagit
äskad åtgärd, äger den, som gjort
framställningen, hos länsstyrelsen
ansöka om vidtagande av hjälpåtgärd
eller örn förordnande, som nyss är sagt.
Ansökningen skall inlämnas till
nykterhetsnämnden inom ett år efter
det framställningen gjordes hos nämnden,
och åligger det nämnden att ofördröjligen
till länsstyrelsen insända ansökningshandlingarna
jämte eget utlåtande,
vilket tillika skall innefatta redogörelse
för den undersökning och för
de övriga åtgärder, som av nämnden
vidtagits, eller, därest nämnden ej vidtagit
någon åtgärd, upplysning örn
skälen därtill.
18 &
Vid ansökning örn förordnande, att någon må intagas å allmän alkoholistanstalt,
böra fogas prästbevis och läkarbetyg, avfattade enligt av Konungen
meddelade anvisningar.
Göres ansökningen av nykterhetsnämnd eller polismyndighet, skall den innehålla
fullständig redogörelse för den i ärendet företagna undersökningen och
för de övriga åtgärder, som vidtagits.
Saknas prästbevis eller läkarbetyg Saknas prästbevis eller läkarbetyg
eller finnes den förebragta utredningen eller finnes den förebragta utredningen
annorledes ofullständig, och kan det annorledes ofullständig, och kan det
felande ej lämpligen genom skydds- felande ej lämpligen genom läns
-
Andra lagutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)
kollegiets försorg anskaffas,.har kollegiet
att förelägga sökanden att
inom viss tid inkomma med felande
handlingar eller utredning vid äventyr,
att ansökningen eljest avslås; dock
vare den omständigheten, att prästbevis
ej varder för kollegiet tillgängligt,
icke hinder för bifall till ansökningen,
örn den, som ansökningen avser,
är farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv.
Vill kollegiet föranstalta örn läkarundersökning,
skall vad i 12 § första
stycket sägs äga motsvarande tillämpning.
19 §.
Har ansökning hos skyddskollegiet
gjorts i behörig ordning, skola ansökningshandlingarna
ofördröjligen delgivas
den, som ansökningen avser, och,
om han är omyndig, den som enligt lag
bär att sörja för hans person, med
föreläggande att inom viss kort tid
skriftligen förklara sig över ansökningen
vid äventyr, örn det försummas,
att ärendet ändock avgöres. Finnes någon
böra lämnas tillfälle att yttra sig
över handling, som inkommit efter del
ansökningen utställts till förklaring,
skall sådan handling delgivas honom.
20 §.
Förekommer anledning, att den.
som ansökningen avser, är farlig för
annans personliga säkerhet eller eget
liv, må skyddskollegiet, när skäl därtill
äro, även innan han blivit hörd i
ärendet föranstalta örn att han i avhidan
på slutligt beslut tillsvidare intages
å allmän alkoholistanstalt eller,
om plats å dylik anstalt ej omedelbart
utlåtande Nr 39. 23
(Utskottets förslag.)
styrelsens försorg anskaffas, har länsstyrelsen
att förelägga sökanden att
inom viss tid inkomma med felande
handlingar eller utredning vid äventyr,
att ansökningen eljest avslås; dock
vare den omständigheten, att prästbevis
ej varder för kollegiet tillgängligt,
icke hinder för bifall till ansökningen,
örn den, som ansökningen avser,
är farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv.
Vill länsstyrelsen föranstalta örn
läkarundersökning, äger länsstyrelsen
kalla den, som ansökningen avser, att
inställa sig inför anvisad läkare. I sådant
fall skall vad i 21 § andra stycket
sägs äga motsvarande tillämpning.
19 §.
Har ansökning hos länsstyrelsen
gjorts i behörig ordning, skola ansökningshandlingarna
ofördröjligen delgivas
den, som ansökningen avser, och.
örn han är omyndig, den som enligt lag
har att sörja för hans person, med
föreläggande att inom viss kort tid
skriftligen förklara sig över ansökningen
vid äventyr, örn det försummas,
att ärendet ändock avgöres. Finnes någon
böra lämnas tillfälle att yttra sig
över handling, som inkommit efter det
ansökningen utställts till förklaring,
skall sådan handling delgivas honom.
20 §.
Förekommer anledning, att den.
som ansökningen avser, är farlig för
annans personliga, säkerhet eller eget
liv, må länsstyrelsen, när skäl därtill
äro, även innan han blivit hörd i
ärendet föranstalta örn att han i avbidan
på slutligt beslut tillsvidare intages
å allmän alkoholistanstalt eller,
om plats å dylik anstalt ej omedelbart
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottats förslag.)
kail beiedas, omhändertages oell vårdas kail beredas, omhändertages och vårdas
på annat lämpligt sätt. på annat lämpligt sätt.
21 §.
Finnér skyddskoUegiel, att förhör
bör hållas med den, som ansökningen
avser, eller att annan bör inför kollegiet
höras såsom vittne eller upplysningsvis,
har kollegiet att förordna
örn dylikt förhör.
Är den, som ansökningen avser, bevisligen
kallad till förhör, men utebliver
han utan laga förfall, må kollegiet
låta hämta honom.
Där annan, som bevisligen kallats,
utebliver utan laga förfall, galle vad i
28 § första stycket i lagen om åtgärder
mot vanartigt levnadssätt finnes
stadgat.
Vid förhöret skola bestämmelserna
i 26 § andra stycket i nämnda lag äga
motsvarande tillämpning. Protokoll
skall föras över vad vid förhöret förekommer.
21 §.
Finner länsstyrelsen, att förhör bör
hållas med den, som ansökningen avser,
eller att annan bör inför länsstyrelsen
höras upplysningsvis, har
länsstyrelsen att förordna örn dylikt
förhör.
Är den, som ansökningen avser, bevisligen
kallad till förhör så tidigt, att
han å förelagd dag kan inställa sig,
men utebliver han utan laga förfall,
äger länsstyrelsen låta hämta honom
eller genom vite tillhålla honom att inställa
sig. Varder han ej samma dag
efter hämtning inställd, dömes för uteblivande
att böta högst femtio kronor.
Utebliver han utan laga förfall å dag,
till vilken ärendet uppskjutits, och
varder han ej å den dag efter hämtning
inställd, äger länsstyrelsen fälla bomm
till vite, där sådant är utsatt, eller till
böter som nyss sagts.
Bär annan, som bevisligen kallats
till förhör så tidigt, att han å förelagd
dag kan inställa sig, utebliver utan laga
förfall, äger länsstyrelsen fälla honom
till böter, högst tjugufem kronor, och
genom vitén tillhålla honom att inställa
sig samt i fall av tredska fälla honom
till sålunda förelagda vitén. Kan han
ändock ej förmås till inställelse, må
länsstyrelsen låta hämta honom.
Vid förhöret skola förhandlingarna
vara offentliga. Länsstyrelsen äger
dock avvisa åhörare, som enligt vad
känt är eller antagas må ej fyllt aderton
år. När den, som ansökningen avser,
det begär, så ock eljest, när länsstyrelsen
finner omständigheterna därtill
föranleda, skall handläggningen
25
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj: ts förslag.)
22 §.
Finner skyddskollegiet, att den, som
skall höras såsom vittne eller upplysningsvis,
är så avlägset boende, att
hans hörande vid kollegiet är förenat
med oskälig omgång eller kostnad,
galle vad i 27 § andra stycket i lagen
om åtgärder mot vanartigt levnadssätt
finnes stadgat.
23 §.
I fråga om ersättning till elen, som
enligt förordnande av skyddskolleginni
inställt sig för att vittna eller upplysningsvis
höras, skall vad angående ersättning
av allmänna medel till vittnen
i brottmål finnes stadgat äga motsvarande
tillämpning; dock skall ersättningen
alltid stanna å statsverket.
24 §.
Finner sky ddskolle giel, att den, som
ansökningen avser, är hemfallen ål
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, har
kollegiet att taga under omprövning,
huruvida han kan antagas låta
sig rätta genom hjälpåtgärd; och må
kollegiet i sådant fall vidtaga dylik
(Utskottets förslag.)
äga rum inom stängda dörrar, därvid
länsstyrelsen likväl må medgiva hans
anhöriga ävensom andra, vilkas närvaro
kan förväntas Hiva till nytta
under förhöret, att övervara detsamma.
Protokoll skall föras över vad vid
förhöret förekommer.
22 §.
Finner länsstyrelsen av förhållandena
påkallat, att någon varder vid
domstol hörd såsom vittne, eller är
den, som skall höras upplysningsvis,
så avlägset boende, att hans hörande
vid länsstyrelsen är förenat med oskälig
omgång eller kostnad, äger lätisstyrelsen
förordna, att förhör angående
uppgivna omständigheter skall äga
rum vid den underrätt, som med hänsyn
till tid och plats för dess sammanträden
prövas lämplig. På framställning
av länsstyrelsen skall rättens ordförande
Idta till rätten inkalla dem,
som skola höras.
23 §.
I fråga örn ersättning till den, som
enligt förordnande av länsstyrelse
inställt sig för att vittna eller upplysningsvis
höras, skall vad angående ersättning
av allmänna medel till vittnen
i brottmål finnes stadgat äga motsvarande
tillämpning; dock skall ersättningen
alltid stanna å statsverket.
24 §..
Finner länsstyrelsen, att den, som
ansökningen avser, är hemfallen åt
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, har
länsstyrelsen att taga under omprövning,
huruvida han kan antagas låta.
sig rätta genom hjälpåtgärd; och må
länsstyrelsen i sådant fall vidtaga dylik
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
åtgärd eller uppdraga åt nykterhets
nämnd att föranstalta därom.
Avser ansökningen förordnande, att
han må intagas å allmän alkoholistanstalt,
och finnes hjälpåtgärd ej böra
vidtagas, skall kollegiet förordna
örn hans intagande å sådan anstalt.
25 §.
Har någon, som är hemfallen åt
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, be
gått brottslig gärning men i anseende,
till sin sinnesbeskaffenhet vid gärningens
begående icke fällts till ansvar,
och har han vid prövning i veder
bördig ordning funnits icke vara i behov
av vård å sinnessjukhus, må skyddskollegiet
även utan därom gjord ansökning
besluta om hjälpåtgärd eller
förordna örn hans intagande å allmän
alkoholistanstalt.
Har någon, sorn, är hemfallen ål
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, inställts
hos kollegiet enligt lagen om
åtgärder mot vanartigt levnadssätt och
prövar kollegiet det vara tjänligare att
bereda honom vård å allmän alkoholistanstalt
än att vidtaga åtgärd enligt
nämnda lag, må kollegiet förorda örn
hans intagande å sådan anstalt.
I fall, som i denna paragraf sägs,
äger kollegiet förordna, att den, örn
vilken i ärendet är fråga, skall i avbidan
på slutligt beslut omhändertagas
och vårdas på lämpligt sätt.
26 §.
.5'' k y d d s kölle g i e t s slutliga beslut
jämte besvärshänvisning, där klagan
över beslutet må föras, skall skriftli
-
(Utskottets förslag.)
åtgärd eller uppdraga åt nykterhetsnämnd
att föranstalta därom.
Avser ansökningen förordnande, att
han må intagas å allmän alkoholistanstalt,
och finnes hjälpåtgärd ej böre
vidtagas, skall länsstyrelsen förordna
om hans intagande å sådan anstalt.
25 §.
Har någon, som är hemfallen åt
alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, begått
brottslig gärning men i anseende
till sin sinnesbeskaffenhet vid gärningens
begående icke fällts till ansvar,
och har han vid prövning i vederbörlig
ordning funnits icke vara i behov
av vård å sinnessjukhus, må länsstyrelsen
även utan därom gjord ansökning
besluta örn hjälpåtgärd eller
förordna örn hans intagande å allmän
alkoholistanstalt. När skäl därtill äro,
äger länsstyrelsen förordna, att han
skall i av bidan på slutligt beslut omhändertagas
och vårdas på lämpligt
sätt.
(Jfr sista punkten i förevarande §.)
26 §.
Länsstyrelsens slutliga beslut
jämte besvärshänvisning, där klagan
över beslutet må föras, skall skriftli
-
27
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gen mot bevis ofördröjligen delgivas gen mot bevis ofördröjligen delgivas
sökande samt den, som beslutet avser, sökande samt den, som beslutet avser.
Pär nykterhetsnämnd ej är sökande, skall underrättelse örn beslutet översändas
till nykterhetsnämnden i hemortskommunen eller, örn annan nykterhetsnämnd
tagit befattning med ärendet, till denna nämnd.
27 §. 27 §.
Där skyddskollegiet ej annorlunda Där länsstyrelsen ej annorlunda
förordnar, må beslut örn intagande å förordnar, må beslut örn intagande å
allmän alkoholistanstalt gå i verkstäl- allmän alkoholistanstalt gå i verkställighet
utan hinder därav, att det ej lighet utan hinder därav, att det ej
äger laga kraft. äger laga kraft.
28 §.
Sökanden i ärendet har att föranstalta om verkställighet av beslut om intagande
å allmän alkoholistanstalt, där ej annat följer av vad i 29 § är stadgat.
Varder beslutet ej omedelbart verkställt, äger nykterhetsnämnden ställa den,
som beslutet avser, under övervakning på sätt i fil § sägs. övervakningen må
fortgå under högst ett år från beslutet därom.
29 8.
Har beslut örn intagande å allmän
alkoholistanstalt grundats därpå, att
den, som beslutet avser, är farlig för
annans personliga säkerhet eller eget
liv, eller hav beslutet meddelats jämlikt
25 §, bär skyddskollegiet att föranstalta
om verkställighet av beslutet.
Finner kollegiet, att den, som beslutet
avser, genast bör intagas å allmän
alkoholistanstalt, men kan plats
ej omedelbart beredas, äger kollegiet,
nät- skäl därtill äro, draga försorg örn
hans omhändertagande och vårdande
under tiden på annat lämpligt sätt;
dock må sådan vård ej fortgå under
längre tid än tre månader.
Ilar beslutet meddelats jämlikt 25 §
och föreligger grundad, anledning till
antagande, att. den, som beslutet avser,
skall låta sig rätta utan intagande å
allmän alkoholistanstalt, må kollegiet
medgiva villkorligt anstånd med beslutets
verkställande, och äger kollegiet
29 §.
Har beslut örn intagande å allmän
alkoholistanstalt grundats därpå, att
den, som beslutet avser, är farlig för
annans personliga säkerhet eller eget
liv, eller har beslutet meddelats jämlikt
25 §, har länsstyrelsen att föranstalta
om verkställighet av beslutet.
Finner länsstyrelsen, att den, som
beslutet avser, genast bör intagas å allmän
alkoholistanstalt, men kan plats ej
omedelbart beredas, äger länsstyrelsen,
när skäl därtill äro, draga försorg om
hans omhändertagande och vårdande
under liden på annat lämpligt sätt;
dock ina sådan vård ej fortgå under
längre lid än tre månader.
Föreligga särskilda skäl till antagande,
att den, som beslutet avser,
skall låta sig rätta utan intagande å
allmän alkoholistanstalt, må länsstyrelsen
medgiva villkorligt anstånd med
beslutets verkställande, och äger länsstyrelsen
därvid ställa honom under
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
därvid ställa honom under övervakning
på sätt i 61 § sägs. övervakningen
må fortgå under högst ett år från beslutet
därom. När omständigheterna
därtill föranleda, skall kollegiet förklara
anståndet förverkat.
30 §.
Har plats å allmän alkoholistanstalt
beretts för den, som enligt
meddelat beslut må intagas å sådan
anstalt, men vägrar han att ingå å anstalten,
skall polismyndigheten på
framställning av den, som har att föranstalta
om verkställighet av beslutet,
lämna handräckning för hans intagande.
(Utskottets förslag.)
övervakning på sätt i 61 § sågs. Övervakningen
må fortgå under högst ett
år från beslutet därom. När omständigheterna
därtill föranleda, skall länsstyrelsen
förklara anståndet förverkat.
30 §.
Har plats å allmän alkohblistanstalt
beretts för den, som enligt
meddelat beslut må intagas å sådan
anstalt, men vägrar han att ingå å anstalten,
skall polismyndigheten, där
sökanden i ärendet har att föranstalta
örn verkställighet av beslutet, på framställning
av denne lämna handräckning
för intagandet.
31 §.
Här verkställighet av beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt ej
påbörjats inom ett år efter beslutets meddelande, vare det förfallet.
5 KAH.
Om anstaltsvård och eftervårdande verksamhet.
32 §.
Allmän alkoholistanstalt enligt denna lag är
1. anstalt eller avdelning därav, som av staten inrättats för sådant ändamål;
2. av landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan anordnad anstalt
eller avdelning därav, vilken av Konungen erkänts såsom allmän alkoholistanstalt.
Sådant erkännande kan när som helst återkallas.
Allmän alkoholistanstalt skall stå under ledning av en styrelse.
Konungen meddelar närmare bestämmelser angående anstalternas verksamhet.
33 §.
Allmänna alkoholi stanstalter na skola stå under uppsikt av socialstyrelsen.
34 §.
Envar, som är intagen å allmän alkoholistanstalt, skall vara pliktig att fullgöra
det arbete, som ur synpunkten av en ändamålsenlig vård ålägges honom.
35 §.
Den i 33 § omförmälda uppsiktsmyndigheten äger förordna örn överflyttning
av intagen person från en allmän alkoholistanstalt till en annan; sådant
förordnande må genast gå i verkställighet.
29
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Ktmffl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
! 36 §.
Den, som på grund av slutligt beslut intagits å allmän alkoliolistanstalt, ma
kvarhållas under en tid av ett år. Har lian förut varit intagen a sadan anstalt
och är beslutet meddelat inom fem år från senaste utskrivningen, må han kvarhållas
under en tid av två år.
Utskrivning från anstalten skall ske tidigare än nu är sagt, där grundad
anledning föreligger till antagande, att den intagne efter utskrivningen skall
föra ett nyktert och ordentligt liv.
37 §.
Har beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt grundats därpå, att den,
som beslutet avser, är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller
har beslutet meddelats jämlikt 25 §, eller har någon, som förut minst tre
gånger varit intagen å allmän alkoholistanstalt, ånyo intagits enligt slutligt
beslut, som meddelats inom ett år från senaste utskrivningen, då må den intagne,
därest lian med hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående liv och
förhållande i anstalten måste antagas i händelse av utskrivning icke komma
att föra ett nyktert och ordentligt liv, kvarhållas under två år utöver den tid,
han enligt 36 § längst kunnat kvarhållas.
Där någon sålunda kvarhålles, skall fråga örn hans utskrivning sedermera
minst en gång varje halvår upptagas till prövning.
38 §.
Vid beräkning av tiden för kvarliållande
skall den tid inräknas, under
vilken den intagne, där han omhändertagits
genom polismyndighets eller
skyddskollegiets försorg, i avbidan på
slutligt beslut vistats å allmän alkoholistanstalt
eller av sådan anledning
eller i avvaktan på beredande av plats
å dylik anstalt vistats å annan för vård
av alkoholister anordnad anstalt.
38 §.
Vid beräkning av tiden för kvarhållande
skall den tid inräknas, under
vilken den intagne, där han omhändertagits
genom polismyndighets eller
länsstyrelsem försorg, i avbidan på
slutligt beslut vistats å allmän alkoholistanstalt
eller av sådan anledning
eller i avvaktan på beredande av plats
å dylik anstalt vårdats på annat lamp
ligt sätt.
allmän alkoholistanstalt och påkallas,
Har någon jämlikt 50 § intagits å
medan han är intagen, verkställighet av förordnande örn hans intagande å sådan
anstalt, skall den tid, under vilken han frivilligt vistats å anstalten, likaledes
medräknas vid bestämmande av dea tid, han på grund av förordnandet må
kvarhållas.
39 §. 39 §•
Har någon, som intagits å allmän Har någon, som intagits å allmän
alkoholistanstalt, blivit Överflyttad till alkoholistanstalt, blivit inmanad i
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
straffanstalt för undergående av honom
ådömt frihetsstraff eller förvänd! i Hesstra
f f för böter, eller har han avvikil
från alkoholistanstalten, skall den tid.
under vilken han sålunda ej vistats å
anstalten, icke medräknas vid bestäm
mande av den tid, han längst må kvarhållas.
(Utskottets förslag.)
häkte eller överflyttad till straffanstalt
för undergående av honom ådömt frihetsstraff
eller förvandlingsstraff för
böter, eller bär lian avvikit från alkoholistanstalten,
skall den tid, under
vilken han sålunda ej vistats å anstalten,
icke medräknas vid bestämmande
av den tid, han längst må ltvarhållas.
40 §.
Vill någon, som är intagen å allmän alkoholistanstalt, frivilligt kvarstanna
å anstalten efter utgången av den tid, han längst må kvarhållas, må det, när
skäl därtill äro, medgivas för högst fyra månader under villkor, att han skriftligen
förbinder sig att kvarstanna under den tid, som bestämmes. Är han omyndig,
erfordras samtycke av den, som enligt lag har att sörja för hans person.
41 §.
Där det prövas vara till gagn, må anstaltens styrelse medgiva den intagne
att under återstoden av den tid, han längst må kvarhållas, eller under viss del
därav på försök vistas utom anstalten.
Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren för anstalten att besluta
örn sådan försökspermission.
42 §.
Då försökspermission beslutas, har anstaltens föreståndare att, innan den
intagne lämnar anstalten, meddela underrättelse örn beslutet till myndighet
eller person, som ansökt örn hans intagande, ävensom, där så finnes lämpligt,
till nykterhetsnämnden i den kommun, dit han begiver sig.
I fall av behov har föreståndaren att med anlitande av nykterhetsnämnd,
organisation, som utövar social hjälpverksamhet, eller enskild person söka i
tid bereda den permitterade lämplig sysselsättning samt förhjälpa honom till
ort, där sådan erhållits, eller vidtaga andra tjänliga åtgärder till hans bistånd.
43 §.
Där det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt, skall
anstaltens styrelse ställa den permitterade under övervakning på sätt i 61 §
sägs eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att därom besörja, övervakningen må
fortgå under permissionstiden.
Vare sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse ålägga den
permitterade skyldighet att under permissionstiden underkasta sig de föreskrifter
angående vistelseort, sysselsättning och annat, som finnas erforderliga
för hans rättelse.
Där så prövas nödigt, må anstaltens styrelse besluta ändring i meddelade
föreskrifter.
Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren för anstalten att i fråga
örn den, som av honom permitteras, meddela beslut, som i denna paragraf avses.
31
Amira lagutskottets utlåtande Nr -''19.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
44 §.
Undandrager sig den permitterade övervakning eller bryter han eljest mot
meddelade föreskrifter, äger anstaltens styrelse eller, enligt styrelsens uppdrag,
föreståndaren för anstalten besluta örn hans återhämtande.
Har ej före utgången av den tid, den permitterade längst må kvarhållas,
fråga väckts om hans återhämtande, skall beslut meddelas örn utskrivning.
Örn den permitterade hämtas åter, skall den tid, under vilken han vistats
utom anstalten, icke medräknas vid bestämmande av den tid, han längst må
kvarhållas.
45 §.
Örn kvarhållande och utskrivning beslutar anstaltens styrelse.
När skäl därtill äro, må även uppsiktsmyndigheten, efter anstaltsstyrelsens
hörande, förordna örn utskrivning.
46
Då utskrivning beslutas, skall vad i
lämpning.
Är någon i fall, som avses i 52 §,
vid utskrivning i behov av fattigvård,
har anstaltens föreståndare att, där så
prövas påkallat, för erforderliga åtgärders
vidtagande hänvända sig till
länsstyrelsen i det län, där beslutet örn
hans intagande A allmän alkoholistanstalt
meddelats; och har länsstyrelsen
att efter omständigheterna föranstalta
om tjänlig vård eller vidtaga
annan lämplig åtgärd. Såsom vistelsesamhälle
skall anses den kommun, där
ingripande enligt denna lag ägde rum,
dock att, där beslutet meddelats jämlikt
25 § andra stycket, vad i AA § i
lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt
är stadgat i fråga om vistelse
samhälle skall lända till efterrättelse.
§.
42 § är stadgat äga motsvarande till
Är
någon i fall, som avses i 52 §,
vid utskrivning i behov av fattigvård,
har anstaltens föreståndare att, där så
prövas påkallat, för erforderliga åtgärders
vidtagande hänvända sig till
den länsstyrelse, som meddelat beslut
om hans intagande å allmän alkoholistanstalt;
och har länsstyrelsen att
efter omständigheterna föranstalta örn
tjänlig vård eller vidtaga annan lämplig
åtgärd. Såsom vistelsesamhälle
skall anses den kommun, där ingripande
enligt denna lag ägde rum.
47 §.
Vid utskrivning skall anstaltens styrelse, där det ej på grund av särskilda
omständigheter finnes obehövligt, ställa den utskrivne under övervakning på
sätt i 61 § sägs eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att därom besörja, övervakningen
må fortgå under högst ett år från beslutet därom.
Vare sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse ålägga den
utskrivne skyldighet att under tid, som vid utskrivningen blivit förelagd, dock
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
högst ett år, underkasta sig de föreskrifter angående vistelseort, sysselsättning
och annat, som finnas erforderliga för hans rättelse.
Där så prövas nödigt, må anstaltens styrelse besluta ändring i meddelade
föreskrifter.
48 §.
Undandrager sig den utskrivne
övervakning eller bryter han eljest
mot meddelade föreskrifter, må nykterhetsnämnden,
där han ej genom
hjälpåtgärd kunnat återföras till ett
nyktert och ordentligt liv eller sådan
åtgärd prövas vara gagnlös, hos
skyddskollegiet ansöka örn förordnande,
att han må ånyo intagas å allmän
alkoholistanstalt. Har han visat sig
farlig för annans personliga säkerhet
eller eget liv, må jämväl polismyndigheten
i orten ansöka om sådant förordnande;
och skall i dylikt fall vad i
10 § andra och tredje styckena stadgas
äga tillämpning.
48 §.
Undandrager sig den utskrivne
övervakning eller bryter han eljest
mot meddelade föreskrifter, må nykterhetsnämnden,
där han ej genom
hjälpåtgärd kunnat återföras till ett
nyktert och ordentligt liv eller sådan
åtgärd prövas vara gagnlös, hos länsstyrelsen
ansöka örn förordnande, att
han må ånyo intagas å allmän alkoholistanstalt.
Har han visat sig farlig
för annans personliga säkerhet eller
eget liv, må jämväl polismyndigheten
i orten ansöka örn sådant förordnande;
och skall i dylikt fall vad i 16 § andra
och tredje styckena stadgas äga tilllämpning.
I ansökningen skall noggrant angivas, i vilka avseenden den utskrivne
brutit mot de meddelade föreskrifterna, samt redogörelse lämnas för hans uppförande
i övrigt under tiden efter utskrivningen.
Kollegiet har att efter omständig- Länsstyrelsen har att efter omstänheterna
förordna om intagande å all- digheterna förordna örn intagande å
män alkoholistanstalt eller vidtaga allmän alkoholistanstalt eller vidtaga
annan åtgärd enligt denna lag. annan åtgärd enligt denna lag.
49 §.
Polismyndighet har att på begäran lämna handräckning för återhämtande
till allmän alkoholistanstalt av den, som avvikit därifrån, och av permitterad,
som enligt meddelat beslut skall hämtas åter till anstalten.
50 §.
Vill någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, frivilligt ingå å allmän
alkoholistanstalt, ma han intagas under villkor, att han i egenhändigt underskriven
ansökning hos anstaltens styrelse gjort framställning därom samt skriftligen
förbundit sig att kvarstanna å allmän alkoholistanstalt under viss tid,
som dock ej må överskrida ett år. Är han omyndig, erfordras samtycke av den,
som enligt lag har att sörja för hans person.
Vid ansökningen skola fogas prästbevis oell läkarbetyg, avfattade enligt
av Konungen meddelade anvisningar.
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Den, som är sålunda intagen å allmän alkoholistanstalt, må kvarhållas under
den tid, som angives i den skriftliga förbindelsen, men må, när omständigheterna
därtill föranleda, utskrivas tidigare.
Vad i 34, 35 och 39—45 §§, 46 § första stycket samt 49 § stadgats äger
motsvarande tillämpning rörande den intagne.
6 KAP.
Om kostnader för värd och omhändertagande enligt denna lag.
51 §.
Kostnad för omhändertagande eller
vård, som omförmäles i 16 § andra
stycket, 20 §, 25 § tredje stycket och
29 § andra stycket, skall statsverket
vidkännas.
51 §.
Kostnad för omhändertagande eller
vård, som omförmäles i 16 § andra
stycket, 20 §, 25 § andra punkten och
29 § andra stycket, skall statsverket
vidkännas.
52 §.
Kostnad för vård, som meddelats den, vilken på grund av slutligt beslut
intagits å allmän alkoholistanstalt, skall bestridas av statsverket i följande
fall, nämligen
1. där beslutet grundats därpa, att den intagne är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv;
2. där beslutet meddelats jämlikt 25 §;
3. där någon jämlikt 37 § kvarhålles.
53 §.
I andra fall än de i 51 och 52 §§ nämnda är den, som ansökt örn intagande
å allmän alkoholistanstalt, skyldig att gentemot den anstalt, där vård lämnats,
svara för vårdkostnad, vilken icke bestrides av eljest tillgängliga medel.
54 §.
. Där på grund av ansvarsförbindelse eller eljest annan än den, som åtnjutit
vardén, guldi! vårdkostnad, är han berättigad till gottgörelse av den vårdade.
Har kommun bekostat vården, äger nykterhetsnämnden uttaga sådan gottgörelse,
i den mån den icke finner skäl till eftergift.
7 KAP.
Örn klagan och underställning.
55 §.
Den, som av nykterhetsnämnd fällts
till böter eller vite, må hos skyddskollegiet
anföra besvär över beslutet
inom en månad från den dag, då han
nilian// till riksdagens protokoll 1931. 9
55 §.
Den, som av nykterhetsnämnd fällts
till böter eller vite, må hos länsstyrelsen
anföra besvär över beslutet
inom en månad från den dag, då han
sami. 2 avd. 33 käft. (Nr 39.) 100931 3
34 Andra lagutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)
erhöll del därav, över annat av nykterhetsnämnd
enligt denna lag meddelat
beslut må klagan ej föras.
56 §.
Kar skyddskolleginni meddelat beslut
om intagande å allmän alkoholistanstalt,
om förverkande av villkorligt
anstånd med sådant besluts verkställande,
örn påföljd för utevaro från förhör
vid kollegiet eller om ersättning
för inställelsen åt den, som inkallats
för att såsom vittne eller upplysningsvis
höras vid kollegiet, må ändring i
beslutet sökas av den, som beslutet
rörer. Det åligger klagande att inom
en månad från den dag, då han skriftligen
erhöll del av beslutet, till kollegiets
ordförande inkomma med sina till
Konungen ställda besvär. Ordföranden
infordrar skyndsamt yttrande över besvären,
örn anledning därtill föreligger,
samt insänder därefter ofördröjligen
till nedre justitierevisionen samtliga
ärendet rörande handlingar tillika med
utlåtande av kollegiet.
Klagan över beslut, som av skyddskollegium
särskilt meddelats örn någons
omhändertagande, må av honom
föras i enahanda ordning, dock utan
inskränkning till viss tid.
över annat av skyddskoltegium
meddelat slutligt beslut, än ovan sägs,
är klagan ej tillåten. Ej heller må särskild
klagan föras, där skyddskollegium
under ärendes handläggning meddelat
annat beslut, än förut är sagt.
utlåtande Nr 39.
(Utskottets förslag.)
erhöll del därav, över annat av nykterhetsnämnd
enligt denna lag meddelat
beslut må klagan ej föras.
56 §.
Har länsstyrelse förordnat, att någon
må intagas å allmän alkoholistanstalt,
avslagit ansökning om intagande
å dylik anstalt, medgivit villkorligt
anstånd med verkställighet av
beslut örn sådant intagande, förklarat
dylikt anstånd förverkat, fällt någon
jämlikt 18 eller 21 § till böter eller
vite eller utlåtit sig örn ersättning för
inställelsen åt den, som inkallats för att
upplysningsvis höras inför länsstyrelsen,
må ändring i beslutet sökas av den,
som beslutet rörer. Det åligger klagande
att inom en månad från den dag,
då han skriftligen erhöll del av beslutet,
till länsstyrelsen inkomma med
sina till Konungen ställda besvär.
Länsstyrelsen skall skyndsamt infordra
förklaring över besvären, örn anledning
därtill ej uppenbarligen saknas,
samt, efter att hava införskaffat den
ytterligare utredning, som kan vara
erforderlig, till socialdepartementet insända
samtliga målet rörande handlingar
tillika med eget utlåtande.
Klagan över beslut, som av länsstyrelse
särskilt meddelats om någona
omhändertagande, må av honom föras i
enahanda ordning, dock utan inskränkning
till viss tid.
Över annat av länsstyrelse meddelat
slutligt beslut, än ovan sägs, är
klagan ej tillåten. Ej heller må särskild
klagan föras, där länsstyrelse
under ärendes handläggning meddelat
annat beslut, än förut är sagt.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
35
(Kungl. Muj:ls förslag.)
(Utskottets förslag.)
57 §.
Beslut om kvarhållande enligt 37 § samt örn utskrivning av sålunda kvarhållen
person före utgången av den i nämnda lagrum stadgade längsta tiden
för kvarhållande skola underställas uppsiktsmyndighetens prövning.
T)å uppsiktsmyndigheten handlägger
sådant ärende, galle vad i 56 § i
lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt
finnes stadgat.
58 §.
I uppsiktsmyndighetens beslut må den, som beslutet rörer, söka ändring hos
Konungen i socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter den,
då klaganden erhöll del av beslutet.
8 KAP.
Särskilda föreskrifter och ansvarsbestämmelser.
i
59 §.
Vad i denna lag är stadgat örn kommun skall äga motsvarande tillämpning
avseende å fattigvårdssamhälle, som består av två eller flera kommuner.
60 §.
Myndigheter, som handlägga ärenden
enligt denna lag, böra, i den mån
sådant kan vara till gagn vid fullgörandet
av deras åligganden, samarbeta
med nykterhetsnämnder, skyddsnämnder,
fattigvårdsstyrelser, barnavårdsnämnder
och andra myndigheter,
med alkoholistanstalter, med organisationer,
vilka utöva social hjälpverksamhet,
samt med bolag, som idka
detaljhandel med rusdrycker.
60 §.
Myndigheter, som handlägga ärenden
enligt denna lag, böra, i den mån
sådant kan vara till gagn vid fullgörandet
av deras åligganden, samarbeta
med nykterhetsnämnder, fattigvårdsstyrelser,
barnavårdsnämnder och
andra myndigheter, med alkoholistanstalter,
med organisationer, vilka utöva
social hjälpverksamhet, samt med
bolag, som idka detaljhandel med rusdrycker.
61 §.
Ställes någon under övervakning, bör till övervakare utses därtill lämplig
person, förening eller stiftelse.
övervakare har att öva tillsyn över den, som är ställd under övervakning,
och söka befordra vad som kan lända till hans hjälp. Vid övervakningen bör
noga tillses, att den övervakade icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller
onödigtvis störes i lovlig verksamhet.
Den övervakade skall föra ett nyktert och ordentligt liv, städse hålla övervakaren
underrättad örn sin bostad och adress samt på kallelse infinna sig hos
honom.
Närmare bestämmelser angående övervakning meddelas av Konungen.
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
62 §.
Finner nykterhetsnämnden, att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk
såsom i 1 § sägs, bör förklaras omyndig eller att förmyndare i hans ställe eller
jämte honom bör förordnäs för hans myndling, har nämnden att göra anmälan
härom hos överförmyndaren.
63 §.
Lämnar någon åt den, som honom
veterligen är ställd under övervakning
enligt denna lag eller är intagen å allmän
alkoholistanstalt, alkoholhaltiga
drycker eller hjälper någon eljest sådan
person att åtkomma dylika drycker,
straffes med böter från och med fem
till och med tvåhundra kronor. Med
alkoholhaltiga drycker förstås spritdrycker
och vin ävensom sådana maltdrycker,
som innehålla mer än en och
åtta tiondels viktprocent alkohol.
Där gärning, som här sägs, tillika innefattar förbrytelse mot gällande bestämmelser
angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, gånge som i 4 kap.
2 § strafflagen stadgas.
Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest
hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
63 §.
Lämnar någon åt den, som honom
veterligen är ställd under övervakning
enligt denna lag eller är intagen å allmän
alkoholistanstalt, alkoholhaltiga
drycker eller hjälper någon eljest sådan
person att åtkomma dylika drycker,
straffes med böter från och med fem
till och med tvåhundra kronor.
64 §.
Böter och vitén, som omförmälas i 12 §, tillfalla kommunens kassa.
Böter och vitén, som i andra fall ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan
och skola, örn tillgång saknas till deras fulla gäldande, förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli
1933. 1932.
Genom denna lag upphävas lagen den 30 juni 1913 (nr 102) örn behandling
av alkoholister och lagen samma dag (nr 103) om ersättning i vissa fall av
allmänna medel till vittnen i mål enligt lag örn behandling av alkoholister.
Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
Mål angående intagande å allmän
alkoholistanstalt, som vid tiden för
denna lags ikraftträdande äro anhängiga
hos länsstyrelse, skola för fortsatt
37
Amira lagutskottets utlåtande Nr 39.
(Kungl. Maj:ts förslag.) , (Utskottets förslag.)
handläggning överlämnas till skyddskollegiet
i länet.
Fullföljes talan mot beslut, som i mål angående intagande å allmän alkoholistanstalt
före denna lags ikraftträdande meddelats, skall den äldre lagen lända
till efterrättelse.
Vid verkställighet av beslut enligt den äldre lagen örn intagande å allmän
alkoholistanstalt skall samma lag fortfarande äga tillämpning; dock skola de
nya bestämmelserna örn vårdkostnad lända till efterrättelse.
Om någon, då denna lag träder i kraft, är frivilligt intagen å allmän alkoholistanstalt,
skall i fråga örn honom äldre lag fortfarande gälla.
B) att motionerna I: 239 och II: 401 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan under A) hemställt.
Stockholm den 12 maj 1931.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Österström,, von Geijer*,
Petren, Norman*, Johan August Larsson, P. Sandström och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Hage, Wallerius, Andersson i Rasjön*,
Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås*, Gardell i Gans, Hansson i Trollhättan
och Skoglund*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Petrén beträffande viss del av motiveringen till 1 §.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:255 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten