Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister, dels ock i ämnet väckta motioner.

1931-05-12 · 37 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:39, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

ISr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1931 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om behandling av alkoholister,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 7 mars 1931 till riksdagen avlämnad proposition, nr 164,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan införda förslag till lag örn

behandling av alkoholister.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft

två med anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen

nr 239 i första kammaren av herr Petrén och nr 401 i andra kammaren

av herr Olsson i Gävle.

I motionen I: 239 har dels hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring i det av Kungl. Majit framlagda lagförslaget, att länsstyrelsen bibehålies

som den instans, vilken har att besluta örn internering å allmän alkoholistanstalt,

dels ock framställts yrkanden örn ändringar i olika detaljer av det i

propositionen innefattade förslaget. För sistnämnda yrkanden kommer redogörelse

att lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna i lagförslaget.

I motionen II: 401 har hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i Kungl. Maj:ts förslag, att länsstyrelsen tillägges de befogenheter, som i förslaget

tillagts skyddskollegium.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj :ts förslag, får utskottet

hänvisa till propositionen; och får utskottet i fråga örn motionärernas

motivering till sina yrkanden hänvisa till motionerna.

Till utskottet har inkommit dels en skrivelse från nykterhetsnämndernas

centralkommitté, vari hemställts, att förslaget örn införande av vanartslagens

skyddskollegium i alkoholistlagen ej måtte av utskottet tillstyrkas, dels ock

en skrift från Stockholms stads och läns nykterhetsnämnders sammanslutning,

vari nämnda sammanslutning förklarat sig biträda de i motionen I: 239 väckta

yrkandena samt ytterligare framställt vissa erinringar mot olika detaljer i

Kungl. Majlis förslag.

Lagförslaget i allmänhet

I anledning av motioner vid 1920 års riksdag anhöll riksdagen i skrivelse

den 5 maj 1920 (nr 204), att Kungl. Majit ville skyndsammast möjligt låta

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 33 haft. (Nr 39.) 1009 si 1

Framställningar

till

utskottet.

Förslagets

tillkomst.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

verkställa utredning om revision av gällande lagbestämmelser emot fylleri och

dryckenskap samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. I berörda riksdagsskrivelse åberopades ett av sammansatta

bevillnings- och första lagutskottet avgivet utlåtande (nr 1), vari uttalades,

att vid den ifrågasatta revisionen borde ej blott erforderlig höjning av

bötesstraffet för fylleri vidtagas utan även undersökas, huruvida och i vad

mån bestämmelserna i förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och

dryckenskap kunde tarva omarbetning, varjämte borde övervägas det av riksdagen

tidigare uttalade önskemålet, att 1913 års alkoholistlag måtte utsträckas

att omfatta även den, som vore hemfallen åt dryckenskap och upprepade gånger

dömts till ansvar för fylleri.

Det i nämnda riksdagsskrivelse framförda önskemålet örn ändring i lagen

örn behandling av alkoholister tillgodosågs genom ett av Kungl. Maj:t vid

1922 års riksdag framlagt och av riksdagen godkänt lagförslag, varigenom

alkoholistlagens tillämplighetsområde utvidgades att omfatta jämväl sådan åt

dryckenskap hemfallen person, som under de två senast förflutna åren upprepade

gånger dömts till ansvar för fylleri. Ett annat i riksdagens framställning

omnämnt spörsmål upptogs till behandling i en till 1925 års riksdag avlåten

och av riksdagen bifallen proposition med förslag till ändring i 18 kap.

15 § strafflagen, innefattande skärpning av straffen för fylleri.

För vidare beredning av den i riksdagsskrivelsen avsedda frågan och de

åtgärder, som i förevarande syfte kunde finnas erforderliga, bemyndigade

Kungl. Majit den 16 oktober 1925 chefen för justitiedepartementet att tillkalla

särskilda sakkunniga att inom departementet verkställa utredning och avgiva

förslag i angivna hänseenden. Med stöd av bemyndigandet tillkallades fyra

sakkunniga.

Sedan en av de sakkunniga entledigats från uppdraget, avgåvo de återstående

den 30 september 1926 betänkande med förslag till lag angående åtgärder

mot dryckenskap och fylleri jämte därmed sammanhängande författningsförslag.

De sakkunniga sammanförde i det av dem utarbetade lagförslaget

bestämmelser angående samtliga de åtgärder, som enligt deras mening borde

från det allmännas sida vidtagas gentemot dem, som missbruka alkohol. Lagförslaget

innefattade två huvudavdelningar, av vilka den första (kap.

1—3) upptog, med åtskilliga förändringar och tillägg, bestämmelserna i

gällande lag örn behandling av alkoholister, medan den andra avdelningen

(kap. 4) utgjorde en sammanfattning, med någon omarbetning, av bestämmelserna

i 18 kap. 15 § strafflagen och de föreskrifter i 1841 års förordning emot

fylleri och dryckenskap, vilka ansågos fortfarande äga giltighet och böra bibehållas.

Efter det att yttranden infordrats över 1926 års förslag, utarbetades sedermera

på grundval av förslagets 4 kap. inom justitiedepartementet förslag till

lag angående fylleri m. m., vilket förslag med proposition nr 32 framlades för

1928 års riksdag. Propositionen vann emellertid icke riksdagens bifall.

Redan innan sistnämnda proposition framlades, hade jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 11 november 1927 dåvarande chefen för socialdepartementet upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

dragit åt de sakkunniga, som tillkallats för revision av lösdrivarlagstiftningen,

att med beaktande av de inkomna yttrandena avgiva utlåtande och förslag i

anledning av 1926 års betänkande utom i vad detsamma avsåg bestämmelser örn

ansvar och annan i 4 kap. av förslaget till lag örn åtgärder mot dryckenskap

och fylleri avsedd påföljd för fylleri. Dessa sakkunniga avlämnade den 11

november 1929 betänkande med förslag till lag örn behandling av alkoholister

jämte vissa följdförslag.

Sedan yttranden avgivits över 1929 års förslag, har detsamma varit föremål

för överarbetning inom socialdepartementet.

I förhållande till gällande lag örn behandling av alkoholister innebär det i

propositionen innefattade förslaget avsevärda nyheter. Dessa hänföra sig

huvudsakligen till lagstiftningens tillämplighetsområde, åtgärderna mot alkoholister,

organen för lagens handhavande och bestridandet av kostnaderna för

internering.

Lagförslaget avser till en början att möjliggöra ett ingripande mot den, som

gjort sig förfallen till missbruk av starka drycker, på ett något tidigare stadium,

än gällande lag medgiver. Till utmärkande härav har det i 1913 års lag beträffande

den allmänna förutsättningen för ingripande förekommande uttrycket

»hemfallen åt dryckenskap» ersatts av »hemfallen åt alkoholmissbruk». Därjämte

har lagstiftningens giltighetsområde i övrigt vidgats, i det a.tt åtgärder

mot den åt alkoholmissbruk hemfallne skola kunna vidtagas — icke blott, såsom

nu är fallet, då han i följd av sitt alkoholmissbruk är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv eller utsätter hustru eller barn, som han är skyldig att

försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller ligger fattigvården eller sin

familj till last eller i viss omfattning fällts till ansvar för fylleri —- utan även

så snart han till följd av alkoholmissbruket utsätter någon, som han enligt lag

är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brister

i sina plikter mot sådan person eller överhuvud ligger annan till last eller är

ur stånd att taga vård örn sig själv eller för ett för närboende eller andra grovt

störande levnadssätt.

Beträffande de åtgärder, som böra vidtagas mot den åt alkoholmissbruk hemfallne,

hava i förslaget hjälpåtgärderna erhållit en betydligt mera framträdande

plats än i gällande lag. Bland dessa hjälpåtgärder har även upptagits institutet

övervakning, vilket väl tidigare kommit till användning i praxis men varom

bestämmelser saknas i 1913 års lag. övervakning skall kunna fortgå under

högst två år från beslutet därom. Nykterhetsnämnd har vidare tillerkänts rätt

att taga initiativ till omyndigförklaring av alkoholist. Tiden för internering

är liksom i nuvarande lag i regel högst ett år eller under vissa förutsättningar

högst två år. Därjämte har emellertid skapats möjlighét att beträffande vissa

grupper av alkoholister ytterligare utsträcka interneringstiden. Sålunda skall

en åt alkoholmissbruk hemfallen, därest han är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv eller begått brottslig gärning men på grund av sin sinnesbeskaffenhet

ej fällts till ansvar och ej är i behov av vård å sinnessjukhus eller

om han i viss omfattning tidigare varit föremål för behandling å alkoholist
-

De viktigaste

nyheterna i

Kungl. Majis

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

TJtskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

anstalt, kunna kvarhållas under två år utöver den eljest stadgade längsta tiden,

allt under förutsättning att lian med hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående

liv och förhållande i anstalten måste antagas i händelse av utskrivning

icke komma att föra ett nyktert och ordentligt liv. Maximitiden för dessa

grupper av alkoholister kan alltså uppgå till fyra år. Beträffande de å alkoholistanstalt

intagna har förslaget upptagit bestämmelser örn s. k. försökspermission,

en form för utskrivning från anstalt som sedan länge funnit användning

i praktiken men icke regleras i gällande lag. Därigenom möjliggöres för

den internerade att före den slutliga utskrivningen få på försök vistas utanför

anstalten. Närmare föreskrifter hava meddelats rörande den permitterades

skyldigheter under permissionstiden, därvid bland annat stadgats, att han

under nämnda tid i regel skall stå under övervakning. — Den eftervårdande

verksamheten är föremål för noggrannare reglering än i nuvarande lag. Jämväl

den, som slutligt utskrivits, skall sålunda i allmänhet ställas under övervakning.

vilken må fortgå under högst ett år från beslutet därom. Vare sig övervakning

anordnas eller ej, kan den utskrivne åläggas att underkasta sig vissa

föreskrifter angående vistelseort o. d. Brott mot de villkor, som vid utskrivningen

meddelats,'' kan liksom enligt gällande lag medföra återintagning å

alkoholistanstalt. Underlåtenhet att ställa sig nämnda villkor till efterrättelse

behöver dock ej medföra sådan påföljd utan kan föranleda vidtagande av hjälpåtgärder.

Såsom organ i första instans hava de kommunala nykterketsnämnderna bibehållits,

därvid desamma givits i huvudsak samma sammansättning och befogenheter

som enligt nuvarande lag. Rätten att besluta örn internering har däremot

överflyttats fran länsstyrelserna till de organ, som enligt den till innevarande

års riksdag avlämnade propositionen med förslag till vanartslag skola i andra

instans handlägga ärenden angående vanartiga, de s. k. skyddskollegierna.

Dessa organ skola som regel endast efter ansökan av nykterhetsnämnd eller i

vissa fall polismyndighet eller enskilda personer upptaga frågor örn internering.

Talan mot beslut av skyddskollegium skall fullföljas i högsta domstolen. Åtskilliga

beslut av skyddskollegium få emellertid ej överklagas, däribland beslut

varigenom ansökning örn internering avslagits.

Yad slutligen angår vårdkostnadernas bestridande har skyldighet att ansvara

för desamma i avsevärd omfattning överflyttats å staten. Under det att enligt

gällande lag statsverket betalar — förutom kostnaderna för visst provisoriskt

omhändertagande — allenast kostnaderna för vård av farliga alkoholister, som

oavbrutet under minst fem år vistats utom hemortskommunen, skall enligt förslaget

statsverket vidkännas kostnaderna för vård av samtliga farliga alkoholister

ävensom för vård av sådana alkoholister, som begått brottslig gärning

men i anseende till sin'' sinnesbeskaffenhet ej fällts till ansvar och icke äro i

behov av vård å sinnessjukhus, samt för vård av dem, som kvarhållas å alkoholistanstalt

utöver den vanliga maximitiden.

Nu gällande lag om behandling av alkoholister, vilken utfärdades den 30

juni 1913 och trädde i kraft den 1 augusti 1916, grundar sig på ett av den s. k.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

fattigvårdslagstiftningskommittén den 3 december 1910 avgivet betänkande i

ämnet. Under det utredningsarbete, som föregick lagens genomförande, betonades

från flera båll, att, då man med denna lagstiftning avsåge att medelst

tvångsåtgärder ingripa på ett nytt område av samhällslivet, det vore av vikt,

att stor försiktighet iakttoges. Lagens karaktär av försökslagstiftning medförde

också, att man avsiktligt begränsade dess räckvidd i avbidan på praktisk

erfarenhet och med stor varsamhet utformade dess bestämmelser örn åtgärder

mot dem, som folie under lagen. Under den tid av närmare femton år, som

lagen varit i kraft, har riklig erfarenhet vunnits örn lämpligheten av dess föreskrifter.

Ehuru gällande lag visat sig vara gagnelig för bekämpande av det

samhällsonda, som ett alkoholmissbruk är ägnat att medföra, har erfarenheten

emellertid givit vid handen, att behov föreligger av ändring beträffande åtskilliga

av lagens bestämmelser för att det syfte, som lagen avser att tillgodose,

mera effektivt skall kunna ernås. Erån de myndigheter, som handhava lagens

tillämpning, hava önskemål framställts om revidering av lagens föreskrifter i

flera avseenden. De krav, som därvid framförts, hänföra sig huvudsakligen

dels till lagens tillämplighetsområde, dels till omfattningen och arten av de åtgärder,

som böra vidtagas mot den åt alkoholmissbruk hemfallne, och dels till

frågan om bestridande av vårdkostnaderna för de å allmän alkoholistanstalt

intagna.

I fråga örn lagens giltighetsområde torde, såsom från åtskilliga myndigheter

och sammanslutningar framhållits, den hittillsvarande erfarenheten hava visat,

att behov förefinnes av utvidgning av förutsättningarna för ingripande enligt

lagen. Med hänsyn till lagens förut angivna karaktär av försökslagstiftning

inskränktes dess räckvidd särskilt i detta hänseende avsevärt och, enligt vad

utredningen i ärendet giver vid handen, torde det ofta hava förekommit, att

nykterhetsnämnder nödgats avvisa inkomna anmälningar örn svårt alkoholmissbruk

med sociala skadeverkningar av den anledning, att nuvarande bestämmelser

icke varit tillämpliga.

Beträffande de åtgärder, som böra vidtagas mot de åt alkoholmissbruk hemfallna,

hava i flera avseenden anmärkningar riktats mot gällande lags bestämmelser.

Sålunda har framhållits, att lagen genom sin uppställning närmast

erhållit karaktären av en interneringslag, under det att hjälpåtgärderna, vilka

givetvis i första hand böra komma till användning, erhållit en alltför undanskymd

plats. Krav hava vidare framförts på sådana ändringar av lagen, att

möjlighet beredes till förlängning av interneringstiden särskilt för vissa grupper

av alkoholister. Därjämte har det ansetts önskvärt, att i lagen reglerades vissa

betydelsefulla åtgärder, som vid sidan av lagen vunnit stor användning i praktiken,

nämligen övervakning och försökspermission.

Slutligen har såsom en allvarlig brist i den nuvarande lagstiftningen framhållits,

att kommunerna i alltför stor utsträckning äro ansvariga för vårdkostnaderna

för de internerade. Kommunernas skyldighet att i allmänhet bestrida

vårdkostnaderna och den därav följande obenägenheten att vidtaga åtgärder för

internering av sådana alkoholister, som kunna vara i behov därav, har, enligt

vad flera myndigheter anfört, varit en avsevärd orsak till att alkoholistlagstiftningen

icke överallt erhållit önskad effektivitet. I anslutning härtill hava

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

önskemål framförts, att ansvaret för vårdkostnaderna måtte i betydligt större

omfattning än enligt gällande lag överflyttas å statsverket.

De krav på revision av bestämmelserna i den nuvarande alkoholistlagstiftningen,

som sålunda från skilda håll framförts, förtjäna enligt utskottets förmenande

allt beaktande. Med hänsyn till omfattningen av de ändringar, som

ett tillgodoseende av berättigade önskemål nödvändiggör, torde det, såsom

föredragande departementschefen framhållit, icke vara möjligt att inom den

nuvarande lagens ram genomföra samma ändringar.

Vid granskning av det av Kungl. Majit framlagda lagförslaget har utskottet

funnit detsamma i huvudsak vara ägnat att på ett tillfredsställande sätt tillgodose

de önskemål, som i förut nämnda avseenden framställts.

Utöver de ändringar i gällande rätt, som sålunda påyrkats, innehåller det i

propositionen innefattade förslaget emellertid även ändrade bestämmelser rörande

de organ, som skola handlägga interneringsärendena. Sålunda har föreslagits, att

dessa ärenden skola överflyttas från länsstyrelserna till de myndigheter, som

enligt den till innevarande års riksdag avlämnade propositionen med förslag

till vanartslag avsetts skola i andra instans handlägga ärenden angående

vanartiga, de s. k. skyddskollegierna. Under förarbetet till det nu framlagda

förslaget till alkoholistlag har någon önskan örn förändring i detta avseende

ej uttalats och, såvitt utskottet Ilar sig bekant, hava några befogade anmärkningar

mot länsstyrelsernas handhavande av interneringsärenden icke framställts.

Föredragande departementschefen har i denna del uttalat, att anledning

knappast torde förefinnas att enbart för ärenden angående internering av

alkoholister inrätta ett nytt organ men att, då skyddskollegierna enligt förslaget

till vanartslag skulle bliva andra instans för handläggning av ärenden rörande

vanartiga, övervägande skäl syntes tala för att dit hänföra jämväl alkoholistärenden,

särskilt som dessa olika ärenden för närvarande merendels handlades

av samma myndigheter och ärendena ur flera synpunkter vore varandra närstående.

I sitt den 8 innevarande maj avgivna utlåtande nr 36 har utskottet

funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till det av Kungl. Majit framlagda förslaget

till vanartslag. Då det, såsom departementschefen framhållit, icke torde

böra ifrågakomma att enbart för behandling av interneringsärenden enligt

alkoholistlagen tillskapa ett nytt organ samt länsstyrelserna måste anses hava

på ett tillfredsställande sätt fyllt sina uppgifter i detta avseende, anser sig utskottet

böra förorda, att länsstyrelserna bibehållas såsom organ för handläggning

av interneringsärenden. Utskottet vill härvid dock — i likhet med vad

utskottet i sitt nyssnämnda utlåtande anfört angående handläggning av ärenden

enligt lösdrivarlagen — framhålla, att det vid behandling av interneringsärenden

är av vikt, att länsstyrelserna hava en för ärendenas riktiga avgörande

så betryggande sammansättning som möjligt.

Utskottets förslag att till länsstyrelserna överföra de ärenden, som enligt

propositionen skolat handläggas av skyddskollegierna, har medfört ändringar

i åtskilliga paragrafer av Kungl. Majits förslag. Även i övrigt har utskottet

funnit sig böra föreslå ändringar beträffande vissa detaljer i förslaget. I den

mån dessa ändringar icke äro av rent redaktionell natur, kommer redogörelse

för desamma att lämnas här nedan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

1

Förslagets särskilda bestämmelser.

Lagens rubrik.

Med hänsyn till önskvärdheten att vid citat kunna använda en kort benämning

har utskottet funnit lämpligt föreslå, att lagrubriken ändras till »Lag örn

behandling av alkoholister (alkoholistlag)».

1 Kap.

1 §•

I motionen I: 239 har hemställts, att punkterna 2 och 4 samt sista stycket

1 paragrafen måtte erhålla ändrad lydelse, varvid föreslagits följande avfattning,

_ ....

beträffande punkt 2: »utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är

skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar kroppslig eller andlig vanvård eller

eljest grovt brista i sina plikter mot sadan person»,

beträffande punkt 4: »vara ur stånd att taga vård örn sig själv eller sina

angelägenheter»; samt

i fråga örn sista stycket: »Lag samma vare, där någon, som är hemfallen till

alkoholmissbruk, blivit under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger

dömd till ansvar för fylleri eller för brott mot motorfordonsförordningens 41 §

2 mom.-»

Uppenbarligen bör ingripande enligt lagen kunna ske mot den åt alkoholmissbruk

hemfallne, icke blott då han gör sig skyldig till vanvård i kroppsligt

hänseende av dem, mot vilka han har försörjningsplikt, utan även då han utsätter

dem för vanvård av psykisk, moralisk eller sedlig art. Den formulering,

som andra punkten erhållit i Kungl. Maj:ts förslag, torde emellertid knappast

kunna giva anledning till tvekan i detta avseende. Uttrycket »uppenbar vanvård»

avser tydligen vanvård av såväl kroppslig som annan art och under alla

omständigheter torde det vara klart, att uttrycket »grovt brista i sina plikter»

omfattar ej blott kroppslig utan även annan vanvård.

Vid den utvidgning av lagens giltighetsområde, varom nu är fråga, torde

det alltjämt vara av vikt att framgå med en viss försiktighet och beträffande

förutsättningarna för rätt till ingripande söka undvika sådana allmänt formulerade

uttryck, som kunna giva anledning till missgrepp. Det torde knappast

vara obefogat att antaga, att vid lagens tillämpning större vikt kan komma

att fästas vid konstaterandet av de särskilda förutsättningarna för ingripande

än vid konstaterandet av den allmänna förutsättningen, hemfallenhet åt alkoholmissbruk.

Detta torde mana till särskild varsamhet, då det gäller att avgöra,

huruvida bland de särskilda förutsättningarna bör medtagas ett sådant uppträdande,

som ofta förekommer alldeles oberoende av ett mera varaktigt alkoholmissbruk,

t. ex. vanvård av rent ekonomiska angelägenheter. Ej heller lärer

kunna bestridas, att samhället i regel har mindre olägenhet av en vanvård, som

har avseende allenast å vederbörandes ekonomiska förhållanden, än av en livsföring,

som kan karaktäriseras så, att vederbörande är ur stånd att taga vård

örn sig själv. Uttrycken »taga vård örn sig själv» och »taga vård örn sina ange
-

Utskottet.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

lagenheter» torde för övrigt i viss omfattning gripa in i varandra. Kungl. Maj:ts

förslag kan icke anses innebära, att alla sådana, som vanvårda sina angelägenheter,

aro uteslutna från lagens tillämplighetsområde, utan många av dem _

kanske de flesta — torde kunna hänföras till den grupp, som är »ur stånd att

taga vard örn sig själv». Därest en åt alkoholmissbruk hemfallen person gör

sig skyldig till vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, är för övrigt omyndighetsförklarmg

— vilken måste anses som ett mindre starkt ingrepp mot

vederbörande än ett ingripande enligt alkoholistlagen, som kan resultera i frihetsberövande

— det enda betryggande sättet att hindra honom att förslösa sin

egendom. Därest omyndighetsförklaring i sådant fall kommer till stånd, torde

jämlikt stadgandet i 6 kap. 3 § andra stycket förmynderskapslagen förmyndaren

hilva pliktig att sörja för den omyndigförklarades person och sålunda

miva i stånd att vidtaga åtgärder för hans återförande till ett nyktert och

ordentligt liv. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet icke

hava skäl att tillstyrka den föreslagna ändringen i fjärde punkten av paragrafen.

Vad slutligen angår sista stycket i paragrafen torde enligt utskottets mening

det i motionen I: 239 föreslagna tillägget komma att sakna praktisk betydelse,

särskilt som enligt gällande motorfordonsförordning tillstånd att föra motorfordon

endast får meddelas den, som genom intyg från polismyndighet styrkt,

att han gjort sig känd för ett nyktert levnadssätt. — I övrigt giver stadgandet i

sista stycket utskottet endast anledning till det uttalandet, att för tillämpning

av detsamma bör fordras, att de utslag, på grundval varav ingripande sker,

skola hava vunnit laga kraft.

Utskottet finner sig alltså kunna i oförändrat skick tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag i förevarande del.

2 Kap.

Det i rubriken förekommande uttrycket »samhällsorgan» synes lämpligen

böra utbytas mot »myndigheter».

4 §’

Enligt förslaget skall, därest särskild nykterhetsnämnd tillsättes, vad i fattigvårdslagen

stadgas örn fattigvårdsstyrelsers verksamhet äga motsvarande

tillämpning beträffande nykterhetsnämnd bland annat i fråga örn avlämnande

av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers förande, redovisning, granskning

av nämndens räkenskaper och förvaltning samt ledamots ansvarighet. För att

tydligt utmärka, att jämväl vad i fattigvårdslagen är eller kan bliva föreskrivet

örn fattigvårdsstyrelses medelsförvaltning skall gälla för särskilt tillsatt nykterhetsnämnd,

har utskottet funnit lämpligt föreslå, att i paragrafen införes

en hänvisning till fattigvårdslagens bestämmelser även i detta hänseende.

7 §’

I motionen I: 239 har hemställts, att 7 § i förslaget måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»Nykterhetsnämnd äger uppdraga åt ett inom nämnden valt arbetsutskott,

bestående av minst tre ledamöter jämte erforderligt antal suppleanter, att å

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. 9

nämndens vägnar besluta örn vidtagande av de åtgärder, som nämnden uppdrager

åt utskottet.

Är ärende, som nu sagts, så brådskande, att tiden icke medgiver sammankallande

av nämnden eller utskottet, örn sådant finnes, må nämndens ordförande

meddela beslut å nämndens vägnar.

Åtgärd, som sålunda beslutats av utskottet eller av ordföranden, skall vid

nämndens nästa sammanträde anmälas och i dess protokoll antecknas.»

Det i motionen framförda yrkandet innebär, dels att nykterhetsnämnden

skulle berättigas att själv besluta att till ett inom nämnden valt arbetsutskott

överlämna att avgöra vissa ärenden, dels ock att nämndens ordförande skulle

tillerkännas rätt att i brådskande fall meddela beslut å nämndens vägnar.

Det torde icke kunna bestridas, att i vissa större samhällen behov kan föreligga

att till ett inom nykterhetsnämnden valt utskott överlämna vissa arbetsuppgifter

och i samband därmed bemyndiga utskottet att å nämndens vägnar

fatta beslut. Att, på sätt i motionen föreslås, lämna nämnden full frihet härutinnan

och sålunda skapa möjlighet för nämnden att till ett utskott överlämna

avgörandet i samtliga till nämndens prövning hörande ärenden torde dock vara

ägnat att väcka betänkligheter. Ett stadgande av den av motionären föreslagna

innebörden skulle onekligen kunna leda till missbruk, då en tillfällig majoritet

inom nämnden skulle kunna tillvälla sig rätt att på egen hand avgöra även

synnerligen viktiga frågor. Vid val av nämndens ledamöter torde hänsyn ofta

tagas till vederbörandes lokal- och personkännedom och därest möjlighet bereddes

för nämnden att utesluta vissa ledamöter från rätt att deltaga i beslut, skulle det

med nämndens allsidiga sammansättning eftersträvade syftet kunna förfelas.

Det synes därför vara lämpligt att till Kungl. Majit överlämna att i de fall,

då behov av särskilt arbetsutskott gör sig gällande, meddela förordnande därom,

varvid erforderliga garantier mot missbruk böra kunna tillskapas. Då behov

av särskilda arbetsutskott endast torde finnas i ett begränsat antal kommuner,

synas några olägenheter av att överlämna avgörandet i dessa ärenden till

Kungl. Majit icke föreligga.

Enligt utskottets mening torde det icke vara av behovet påkallat att stadga

rätt för nykterhetsnämndens ordförande att i brådskande fall meddela beslut

å nämndens vägnar. Endast då fråga är örn sådan alkoholist, som är farlig

för annans personliga säkerhet eller eget liv, torde sådan skyndsamhet vara av

nöden, att nämndens eller arbetsutskottets sammanträde icke kan avvaktas. Örn

anmälan angående dylik alkoholist inkommer till nämnden, äger emellertid

nämndens ordförande, liksom varje annan, påkalla polismyndighetens bistånd

för hans omhändertagande. Ansökning örn internering skall i sådant fall utan

uppskov göras av polismyndigheten.

Utskottet finner sig alltså icke kunna tillstyrka bifall till det i motionen

I: 239 i denna del framlagda förslaget.

3 Kap.

10 §.

I ovannämnda skrivelse från Stockholms stads och läns nykterhetsnämnders

sammanslutning har föreslagits ändrad avfattning av denna paragraf.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

I anledning av stadgandet i förevarande paragraf vill utskottet framhålla,

att skyldighet för polis- och åklagarmyndighet att, när den erhållit kännedom

örn förhållande, som bör föranleda nykterhetsnämndens ingripande, därom göra

anmälan till nämnden, uppenbarligen avser även det fall, att någon, som står

under övervakning enligt alkoholistlagen, gjort sig skyldig till fylleri eller

eljest uppträtt störande på sådant sätt, att polismyndigheten funnit anledning

till ingripande mot honom.

12 §.

Enligt Kungl. Majlis förslag äger nykterhetsnämnd kalla den, som är föremål

för undersökning, till inställelse inför nämnden eller dess ombud eller av

nämnden anvisad läkare samt att, därest han utebliver utan laga förfall, omedelbart

erhålla handräckning för hans hämtande. Detta stadgande innebär i förhållande

till gällande rätt en avsevärd skärpning. Jämlikt nuvarande lag äger

nämnden rätt att kalla den, som är föremål för undersökning, att inställa

sig, men denne är ej skyldig hörsamma kallelsen, såvida han ej minst fyra dagar

förut erhållit del därav. Har han kallats inom sådan tid, men utebliver han

utan laga förfall, skall han fällas till böter och nämnden äger därefter genom

vitén tillhålla honom att inställa sig. Först sedan vitesförelägganden visat sig

verkningslösa, kan hämtning tillgripas.

Utskottet finner det väl vara av vikt, att den, mot vilken anmälan ingivits

till nykterhetsnämnd eller som eljest är föremål för undersökning från nämndens

sida, skall utan längre tidsutdräkt kunna tvingas att inställa sig för undergående

av förhör eller läkarundersökning, men det i propositionen innefattade

förslaget synes utskottet innebära alltför stor stränghet mot vederbörande, särskilt

som kallelse till förhör uppenbarligen kan äga rum, innan nämnden ännu

varit i tillfälle att konstatera, örn anledning till ingripande mot den, som

kallelsen avser, föreligger. Ett stadgande av det föreslagna innehållet torde

även kunna föranleda missbruk. Utskottet anser sig böra föreslå, att bestämmelserna

i första stycket av förevarande paragraf avfattas så, att den skärpning

av gällande lag, som jämväl enligt utskottets mening bör komma till stånd, ej

göres alltför avsevärd. Sålunda bör enligt utskottets förmenande föreskrivas, att

den, som är föremål för undersökning, är pliktig att hörsamma nämndens

kallelse, endast örn han minst fyra dagar förut erhållit del därav, samt att handräckning

för hans hämtande icke får påkallas, förrän han genom ett vitesföreläggande

tillhållits att inställa sig och han icke ställt sig detta föreläggande

till efterrättelse.

13 §.

Enligt utskottets förmenande är det av vikt, att den tid, under vilken en åt

alkoholmissbruk hemfallen person skall stå under övervakning, icke utsträckes

alltför länge, enär en under lång tid fortgående övervakning kan medföra, att

hans känsla av eget ansvar försvagas. I överensstämmelse med vad som föreslagits

i 1926 års och 1929 års sakkunnigbetänkanden anser sig utskottet därför

böra förorda, att maximitiden för övervakning i regel skall utgöra ett år

samt att densamma, endast då särskilda omständigheter föranleda därtill, bör

kunna utsträckas till två år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

11

4 Kap.

Då enligt utskottets förslag länsstyrelserna skola handlägga de ärenden,

som enligt propositionen skolat behandlas av skyddskollegierna, har utskottet

föreslagit ändrad avfattning av rubriken.

15 och 16 §§.

1 motionen I: 239 har föreslagits, att förevarande paragrafer måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

»15 §. Har den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, icke

genom hjälpåtgärder kunnat återföras till ett nyktert och ordentligt levnadssätt,

äger nykterhetsnämnd hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande, att han må

intagas å allmän alkoholistanstalt.

Även örn nykterhetsnämnden ej vidtagit hjälpåtgärder, må sådan ansökning

göras beträffande åt alkoholmissbruk hemfallen person, å vilken 1 § är tilllämplig,

därest utsikt uppenbarligen saknas att utan tvång återföra honom till

ett nyktert och ordentligt liv, ävensom beträffande åt dryckenskap hemfallen

person, som finnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv.

Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk och finner polismyndigheten i orten

genom anmälan eller eljest grundad anledning antaga, att han i följd därav är

farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, äger ock denna myndighet

hos länsstyrelsen ansöka örn förordnande att han må intagas å allmän alkoholistanstalt.

16 §. 1. mom. Är den, som ansökningen avser, farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv, utgör återkallelse av ansökningen ej hinder för länsstyrelsen

att fortsätta med ärendets handläggning.

2 mom. Därest i fall, som i 1 mom. sägs, faran är så överhängande, att

åtgärd, som ankommer på länsstyrelsen, ej utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten

att ofördröjligen på lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga den

varom fråga är; och har nykterhetsnämnden, där den är sökande i ärendet, att

hos polismyndigheten göra hemställan örn sådant omhändertagande.

Varder någon sålunda omhändertagen, innan ansökning gjorts örn förordnande,

att han må intagas å allmän alkoholistanstalt, skall polismyndigheten

utan uppskov göra sådan ansökning.»

Det förslag, som framlagts i motionen I: 239, skiljer sig från Kungl. Maj:ts

förslag i formellt hänseende dels däri, att bestämmelserna örn förutsättningarna

för nykterhetsnämnds och polismyndighets rätt att påkalla internering,

vilka föreskrifter i propositionen fördelats på 15 och 16 §§, sammanförts i en

paragraf och erhållit något förändrad avfattning, dels ock däri att stadgandet

örn polismyndighets rätt att göra ansökan örn internering erhållit ändrad lydelse

i syfte att tydligare utmärka, att polismyndighetens behörighet i nämnda avseende

icke upphör, därest gjord anmälan återkallas.

Enligt utskottets mening föreligger ej skäl att göra ändring i Kungl. Maj :ts

förslag uti ifrågavarande delar. Den avfattning, som föreskriften örn polismyndighetens

rätt att ansöka örn internering erhållit i propositionen, torde icke

Utskottet.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

TJtskottet.

Utskottet.

Utskottet.

lämna rum för tvekan, utan tydligt utmärka, att nämnda myndighet äger påkalla

internering, oberoende av om anmälan ingivits eller ej, och därav följer

även, att återkallelse av möjligen gjord anmälan saknar betydelse. I sista

stycket av 16 § stadgas för övrigt uttryckligen, att, därest polismyndighet

omhändertagit farlig alkoholist, samma myndighet skull utan uppskov göra

ansökning örn internering, örn ansökning ej redan gjorts.

18 §.

I motionen I: 239 har föreslagits sådan ändring i 18 §, att interneringsmyndigheten

ej heller beträffande farlig alkoholist skulle äga meddela slutligt

beslut i interneringsärende, förrän prästbevis rörande honom ingivits, samt att

förty sista punkten i tredje stycket av paragrafen, börjande med orden »dock

vare den omständigheten», måtte utgå.

Då det icke torde vara förenat med någon olägenhet att — i syfte att förebygga

dröjsmål med internering av farliga alkoholister — såtillvida göra

undantag från de vanliga formella reglerna, att interneringsbeslut rörande

sådan alkoholist skall kunna meddelas även örn prästbevis ej ingivits, anser sig

utskottet icke böra förorda bifall till motionärens yrkande.

Enligt sista stycket av förevarande paragraf skall interneringsmyndigheten

äga föranstalta örn läkarundersökning av den, som ansökningen avser. Beträffande

skyldighet att inställa sig till sådan undersökning och påföljderna för

utevaro synas samma regler böra gälla som i fråga om förhör inför länsstyrelsen

med den, vars internering påkallats, varför i utskottets lagförslag upptagits en

hänvisning till 21 § andra stycket.

20 §.

I motionen I: 239 har yrkats, att 20 § måtte erhålla den tilläggsbestämmelsen,

att för provisoriskt intagande av farlig alkoholist å allmän alkoholistanstalt

icke skall fordras vare sig prästbetyg eller läkarbetyg.

Då Kungl. Maj:ts förslag torde vara tydligt därutinnan, att för ifrågavarande

provisoriska förordnande endast kräves, att ansökning örn internering

inkommit från behörig sökande, torde den av motionären föreslagna tilläggsbestämmelsen

icke vara erforderlig.

21 och 22 §§.

Enligt propositionen skall interneringsmyndigheten äga fritt pröva, huruvida

förhör med den, som ansökningen avser, eller med annan, som kan förväntas

vara i stånd att bidraga till utredningen i ärendet, bör äga rum. Sådant förhör

skall i regel hållas inför interneringsmyndigheten.

Utskottet finner det vara av vikt, att den myndighet, som har att fatta

beslut örn intagande å alkoholistanstalt, beredes tillfälle att genom hörande av

den, mot vilken ingripande ifrågasatts, eller annan fullständiga den utredning,

som kan hava förebragts genom andra myndigheter. Då intemeringsärenden

enligt utskottets förslag alltjämt skola handläggas av länsstyrelserna, torde

emellertid liksom enligt gällande lag förhör med dem, som åberopas såsom

vittnen, böra förläggas till allmän underrätt. Därest någon skall höras upplysningsvis

synes däremot förhöret kunna hållas inför länsstyrelsen, såvitt ej

s. 13 Kontrollera mot PDF

Avdra lagutskottets utlåtande Nr 39.

13

särskilda omständigheter påkalla annan anordning. Om förhör skall anställas

med den, som ansökningen avser, bör dylikt förhör enligt utskottets åsikt

alltid äga rum inför länsstyrelsen. Utskottet har funnit lämpligt att i 21 §

upptaga samtliga bestämmelser örn de förhör, som skola hållas inför länsstyrelse,

samt att i 22 § sammanföra föreskrifterna om förhör inför domstol.

I propositionen föreslås, att därest den, som ansökningen avser, utan laga

förfall utebliver från förhör, interneringsmyndigheten skall äga hämta honom.

Enligt utskottets åsikt torde böra uttryckligen stadgas, att någon påföljd för

utevaro icke skall drabba honom, såvida icke kallelse delgivits honom i så god

tid, att man skäligen kan påfordra hans inställelse. Då anledning torde saknas

att beträffande den, mot vilken ingripande enligt alkoholistlagen ifrågasättes,

stadga strängare påföljd för utevaro än i fråga örn svarande i brottmål vid

underrätt, har utskottet ansett sig böra föreslå, att länsstyrelsen vid tillgripande

av tvångsmedel för hans inställelse skall äga valrätt mellan vitesföreläggande

och hämtning, varjämte föreslagits bötesstraff för uteblivande under vissa förutsättningar.

Föreskrifterna i 21 § av utskottets förslag hava i övrigt utformats i nära

anslutning till de bestämmelser i förslaget till vanartslag, till vilka i propositionen

hänvisats, därvid dock även beträffande den, som skall inför länsstyrelsen

upplysningsvis höras, föreslagits, att påföljd för utevaro icke skall ådömas,

såvida han ej inom skälig tid erhållit del av kallelsen.

25 §.

Med hänsyn till utskottets förslag, att interneringsärenden skola handläggas

av länsstyrelserna, torde något stadgande, motsvarande bestämmelsen i andra

stycket av 25 § i Kungl. Maj:ts förslag, icke kunna införas, särskilt som enligt

gällande rätt ärenden enligt lösdrivarlagen i viss omfattning behandlas av

andra myndigheter än länsstyrelserna.

29 §.

I motionen I: 239 har hemställts örn sådan ändring i förevarande paragraf,

att anstånd med verkställighet av interneringsbeslut skall kunna medgivas även

beträffande sådan alkoholist, som är farlig för annans personliga säkerhet eller

eget liv, samt ått förty orden »Har beslut meddelats jämlikt 25 § och» i sista

stycket av paragrafen skola utgå.

Det torde icke kunna förnekas, att, på sätt i nyssnämnda motion anförts, en

person, vilken under inflytande av alkoholmissbruk är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv, redan genom ett beslut örn internering kan förmås

att avstå från bruk av starka drycker. Då en sådan alkoholist är att anse såsom

farlig, endast så länge han står under alkoholens inflytande, samt verkställighet

av interneringsbeslutet icke torde vara till gagn, därest rättelse kan vinnas

utan internering, torde skäl förefinnas att bereda interneringsmyndigheten möjlighet

att meddela anstånd med verkställighet av beslut örn internering, även

då fråga är örn farliga alkoholister. Att i dylikt fall bevilja anstånd torde icke

vara ägnat att väcka större betänkligheter, än då fråga är örn alkoholister, som

begått brottslig gärning. Emellertid synes anstånd i de fall, då internerings
-

Utskottet.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet

Utskottet.

Utskottet.

myndigheten har att förordna därom, överhuvud icke böra meddelas, såframt

ej starka skäl tala därför. Av nu anförda grunder har utskottet ansett sig böra

föreslå, att länsstyrelsen i samtliga de fall, då verkställighet av interneringsbeslut

ankommer på länsstyrelsen, skall äga bevilja anstånd med verkställigheten,

där särskilda skäl föreligga till antagande, att den, som beslutet avser,

skall låta sig rätta utan intagande å allmän alkoholistanstalt.

5 Kap.

37 §.

T motionen I: 239 har yrkats, att i denna paragraf efter orden »jämlikt

25 §» måtte inskjutas orden »första stycket».

Då enligt utskottets förslag det i andra stycket av 25 § i Kungl. Majtts

förslag upptagna stadgandet skall utgå, föranleder det i motionen framställda

yrkandet icke något utskottets yttrande.

38 §.

I motionen I: 239 har föreslagits, att orden »vistats å annan för vård av

alkoholister anordnad anstalt» i första stycket av paragrafen måtte ändras till

»vistats å annan för hans omhändertagande lämplig anstalt».

I 1929 års sakkunnigbetänkande — varest föreslogs, att vid beräkning av

interneringstiden skulle inräknas tiden för provisoriskt omhändertagande endast

i det fall, att vederbörande under sistnämnda tid vistats å allmän alkoholistanstalt

eller å annan för vård av alkoholister anordnad anstalt ■— anfördes

som skäl för den föreslagna ändringen i gällande lag, att anledning

ej funnes att inräkna tiden för vård annorstädes än å alkoholistanstalt

i tiden för anstaltsvistelsen, enär uti ifrågavarande fall särskild vård, inriktad på

avvänjande från alkoholmissbruk, i regel icke kunde antagas hava kommit vederbörande

till del. Då emellertid den vård, som en åt alkoholmissbruk hemfallen

person erhåller, därest han i avbidan på internering provisoriskt intages å t. ex.

ett sjukhus, icke torde avsevärt skilja sig från den behandling, som under första

tiden av anstaltsvistelsen kommer honom till del, anser utskottet skäl ej föreligga

att i förevarande avseende frångå gällande lags bestämmelser i ämnet.

I anslutning till stadgandet i 18 § nuvarande lag har utskottet därför funnit

lämpligt föreslå, att vid beräkning av interneringstiden den tid skall inräknas,

under vilken vederbörande enligt myndighets förordnande i avvaktan på intagande

å alkoholistanstalt vårdats på annat lämpligt sätt.

39 §.

Enligt utskottets mening bör vid bestämmande av interneringstidens längd

med den tid, under vilken den intagne varit överflyttad till straffanstalt för

undergående av straff, likställas tid, varunder den intagne varit för brott

häktad och av sådan anledning ej vistats å alkoholistanstalten.

48 §.

I motionen I: 239 har föreslagits, att efter orden »må ånyo intagas» i första

punkten av paragrafen måtte insättas orden »på grund av brott mot för honom

gällande villkor».

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

15

Då Kungl. Maj:ts förslag torde vara tydligt därutinnan, att för vidtagande

av åtgärd enligt förevarande paragraf hänsyn ej behöver tagas till annan omständighet

än den, att den utskrivne brutit mot de villkor, som vid utskrivningen

uppställts för honom, synes det föreslagna tillägget icke erforderligt.

6 Kap.

52 §.

I motionen I: 239 har hemställts, att den i paragrafen förekommande hänvisningen

till 25 § måtte ändras att avse 25 § första stycket.

Av skäl, som anförts under 37 §, föranleder det i motionen framställda

yrkandet icke något utskottets yttrande.

7 Kap.

56 §.

I den till utskottet inkomna skrivelsen från Stockholms stads och läns nykterh

etsnämnders sammanslutning har föreslagits ändrad avfattning av förevarande

paragraf.

Beträffande rätten att överklaga interneringsmyndighetens beslut innebär

Kungl. Maj:ts förslag en inskränkning i förhållande till nuvarande lag bland

annat därutinnan, att enligt förslaget klagan icke är tillåten, därest interneringsmyndigheten

avslagit ansökan örn internering. Såsom skäl för denna

ändring har föredragande departementschefen anfört, att ldagorätt över vägrad

internering icke torde böra medgivas, då ett organ med speciell uppgift att

pröva, bland annat, intagningsärenden enligt alkoholistlagen upprättats samt

erfarenheten för övrigt visat, att en sådan rättighet endast ganska sparsamt

begagnats. Då enligt utskottets förslag länsstyrelserna skola bibehållas som

interneringsorgan samt utredningen i ärendet torde giva vid handen, att behov

av besvärsrätt i förevarande avseende kan anses föreligga, har utskottet ansett

sig böra föreslå, att klagan över beslut, varigenom interneringsansökning avslagits,

skall få föras av sökanden. Som en följd härav torde böra medgivas

klagorätt även för det fall, att interneringsmyndigheten meddelat beslut örn

anstånd med verkställighet av interneringsbeslut. I övrigt har utskottet ej

funnit skäl föreslå ändring beträffande propositionens bestämmelser uti ifrågavarande

avseende.

Enligt förslaget skall klagan över interneringsmyndighetens beslut föras hos

högsta domstolen, under det att enligt gällande lag besvär över länsstyrelses

beslut i ärenden angående alkoholister skola anföras hos regeringsrätten. Med

hänsyn till den ståndpunkt, som utskottet intagit till frågan örn interneringsmyndigheten

såväl enligt förevarande lagförslag som enligt förslaget till vanartslag,

har utskottet ansett sig böra förorda den nuvarande instansordningen.

Yad slutligen angår interneringsmyndighetens skyldighet att infordra förklaring

över anförda besvär äro enligt utskottets mening bestämmelserna i gällande

lag att föredraga framför de i förslaget upptagna reglerna.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

57 §.

Då anledning icke torde föreligga att införa särskilda bestämmelser om

socialstyrelsens sammansättning enbart för behandling av ärenden enligt

alkoholistlagen, har utskottet ansett sig böra föreslå, att stadgandet i andra

stycket av paragrafen skall utgå.

8 Kap.

63 §.

Enligt utskottets åsikt kan tvekan råda, huruvida med uttrycket »alkoholhaltiga

drycker» avses överhuvud alla drycker, som innehålla alkohol, eller

endast drycker med viss alkoholhalt. Liksom enligt gällande lag torde straff

uti förevarande avseende icke böra ådömas, såvitt ej fråga är örn drycker

av viss alkoholstyrka. För att tydligt utmärka detta har utskottet funnit

nödigt att i lagtexten definiera begreppet alkoholhaltiga drycker, därvid såsom

sådana drycker angivits dels spritdrycker och vin, varmed förstås drycker

som avses i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker,

dels ock sådana maltdrycker, som enligt förordningen den 1 juni 1923 angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker äro att hänföra till maltdrycker

av andra eller tredje klassen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

I motionen I: 239 har föreslagits den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att

lagen måtte förklaras skola träda i kraft den 1 januari 1932.

Såsom skäl för bestämmelsen, att den föreslagna lagen skulle träda i kraft

först den 1 juli 1933, har föredragande departementschefen framhållit, dels

att den föreslagna vanartslagen med dess bestämmelser angående vårdnadskollegium

icke avsetts skola träda i kraft förrän nämnda dag, dels ock att

en dylik övergångstid torde vara önskvärd med hänsyn till behovet av ett närmare

övervägande rörande den utveckling av anstaltsväsendet, som lagstiftningen

kunde påkalla. Med hänsyn till utskottets förslag beträffande interneringsmyndigheterna

och då den ifrågasatta utvecklingen av anstaltsväsendet

icke i och för sig torde behöva föranleda så långt dröjsmål med lagens ikraftträdande,

som i propositionen föreslagits, synes övergångstiden kunna förkortas.

Enligt den föreslagna lagen komma emellertid statsverkets utgifter för

alkoholistvården att avsevärt ökas och då härav föranledas ökade anslagsbehov,

synes tiden för lagens ikraftträdande böra bestämmas till ingången av budgetåret

1932/1933 eller alltså till den 1 juli 1932.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition

ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande förslag till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

17

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag Lag

om behandling av alkoholister. om behandling av alkoholister

(alkoliolistlag).

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Lagens tillämplighetsområde.

1 §.

Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk och finnes han i följd därav

1. vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller

2. utsätta någon, som han jämlikt stadgande i lag är skyldig att försörja,

för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan

person, eller

3. ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller

4. vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller

5. föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt,

då skola i enlighet med vad nedan är stadgat åtgärder vidtagas för hans

återförande till ett nyktert och ordentligt liv.

Lag samma vare, där någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, blivit

under de två senast förflutna åren tre eller flera gånger dömd till ansvar för

fylleri.

2 KAP.

Örn samhällsorgan för behandling av Örn myndigheter för behandling av

ärenden enligt denna lag. ärenden enligt denna lag.

2 §.

I varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd.

Nykterhetsnämnden har att enligt denna lag upptaga och handlägga frågor

om åtgärder mot dem, som äro hemfallna åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs.

Angående nämndens åligganden i övrigt är särskilt stadgat.

3 §.

Kommunen må besluta, att särskild nykterhetsnämnd skall tillsättas. Är

ej särskild sådan nämnd tillsatt, skall nykterhetsnämnden utgöras av kommunens

fattigvårdsstyrelse.

4 §.

Ledamöter i särskild nykterhetsnämnd utses av kommunen till det antal,

som med hänsyn till folkmängden och andra förhållanden erfordras, dock å

landet minst tre och i stad minst fem. Av ledamöterna skall minst en vara

kvinna, och bör läkare, om sådan är bosatt inom kommunen, vara ledamot av

nämnden.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 33 käft. {Nr 39.) 1009 »i 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets ''utlåtande Kr 39.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Suppleanter för ledamöterna utses av kommunen till minst dessas halva

antal eller, örn ledamöternas antal ej är jämnt, till minst det antal, som är

närmast över hälften. Minst en av suppleanterna skall vara kvinna.

Beträffande valbarhet, obehörighet,

rätt att avsäga sig uppdraget, ledamots

och suppleants tjänstgöringstid och avgång,

vissa prästers och läkares rätt

att deltaga i nämndens förhandlingar,

val av ordförande, vice ordförande och

kassaförvaltare, ordningen för nämndens

arbete, ordförandens åligganden,

ersättning åt ordförande och ledamöter,

avlämnande av utgifts- och inkomstförslag,

räkenskapers förande, redovisning,

granskning av nämndens räkenskaper

och förvaltning samt ledamots

ansvarighet äger vad i 10, 12—18 och

21 §§ i lagen örn fattigvården finnes

stadgat rörande fattigvårdsstyrelse

motsvarande tillämpning.

Beträffande valbarhet, obehörighet,

rätt att avsäga sig uppdraget, ledamots

och suppleants tjänstgöringstid och avgång,

vissa prästers och läkares rätt

att deltaga i nämndens förhandlingar,

val av ordförande, vice ordförande och

kassaförvaltare, ordningen för nämndens

arbete, ordförandens åligganden,

ersättning åt ordförande och ledamöter,

medelsförvaltning, avlämnande av utgifts-

och inkomstförslag, räkenskapers

förande, redovisning, granskningav

nämndens räkenskaper och förvaltning

samt ledamots ansvarighet äger

vad i 10, 12—18 och 21 §§ i lagen om

fattigvården finnes stadgat rörande

fattigvårdsstyrelse motsvarande till
-

lämpning.

I fråga örn nykterhetsnämnd i Stockholm gälla de bestämmelser, som

Konungen på förslag av stadsfullmäktige meddelar.

5 §.

I kommun, där nykterhetsnämnden utgöres av fattigvårdsstyrelsen, skall

kommunen utse en av styrelsens ledamöter att för den tid han är vald till ledamot

bereda och vara föredragande i de ärenden, som ankomma på nykterhetsnämnds

prövning.

6 §.

Då ordförande eller föredragande utsetts, skall uppgift å den utseddes namn

och adress ofördröjligen insändas till länsstyrelsen, som låter meddela underrättelse

därom i länskungörelserna.

7 §.

Konungen äger för viss kommun förordna, att befattningen med ärenden,

som nykterhetsnämnden enligt denna lag har att handlägga, må i den utsträckning

Konungen bestämmer tillkomma ett inom nämnden valt arbetsutskott.

Närmare föreskrifter rörande utskottets sammansättning och verksamhet

meddelas av Konungen.

8 §.

I den mån det finnes erforderligt, må nykterhetsnämnden till sitt biträde

kalla därtill skickade män och kvinnor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Finnes ersättning åt sådant biträde böra utgå, ankommer det på kommunen

att efter framställning av nämnden bestämma därom.

9 §.

Över nykterhetsnämnd tillkommer

befattningen med ärenden enligt denna

lag skyddskollegium.

Då kollegiet handlägger ärende enligt

denna lag, skall vad i 14 och 15

§§ i lagen om åtgärder mot vanartigt

levnadssätt finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock vare för beslut

om in tagande ä allmän alkoholistanstalt

ej erforderligt, att ordföranden biträder

beslutet.

Närmare bestämmelser angående

skydd skalle g lernas verksamhet enligt

denna lag meddelas av Konungen.

9 §.

över nykterhetsnämnd tillkommer

befattningen med ärenden enligt denna

lag länsstyrelse.

3 KAP.

Om ärendenas behandling hos nykterhetsnämnd.

10 §.

Polis- och åklagarmyndighet åligger att, när den erhållit kännedom örn förhållande,

som bör föranleda nykterhetsnämndens ingripande, ofördröjligen göra

anmälan därom hos nämnden.

11 §.

Har nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest fått grundad anledning

antaga, att någon, som vistas inom kommunen eller där äger hemortsrätt, är

hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, skall nämnden skyndsamt föranstalta

örn undersökning samt söka inhämta noggrann kännedom örn hans levnadsförhållanden

och andra på fallets bedömande inverkande omständigheter.

12 §.

Där så erfordras, må nykterhetsnämnden

kalla den, sorn är föremål för

undersökning, att personligen inställa

sig inför nämnden eller särskilt utsett

ombud eller av nämnden anvisad läkare.

Är han bevisligen kallad, men utebliver

lian utan laga förfall, äger

nämnden erhålla handräckning hos

polismyndigheten för hans hämtande.

12 §.

Där så erfordras, må nykterhetsnämnden

kalla den, som är föremål för

undersökning, att personligen inställa

sig inför nämnden eller särskilt utsett

ombud eller av nämnden anvisad läkare.

Är han bevisligen kallad minst fyra

dagar förut, men utebliver han utan

laga förfall, äger nämnden fälla honom

att böta tio kronor och genom vite,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Majris förslag.) (Utskottets förslag.)

högst trettio kronor, tillhålla honom att

inställa sig. Kommer han ändock ej å

förelagd tid, äger nämnden erhålla

handräckning hos polismyndigheten för

hans hämtande samt, därest han ej

varder samma dag efter hämtning inställd,

fälla honom till vitet.

Då eljest någon, som hor eller uppehåller sig inom kommunen, av nykterhetsnämnden

kallas till inställelse inför nämnden eller särskilt utsett ombud

för att meddela upplysning i något till nämndens behandling hörande ärende,

är han pliktig att hörsamma kallelsen, såvida han minst fyra dagar förut erhållit

del därav. Utebliver han utan laga förfall, äger nämnden fälla honom

att böta fem kronor och genom vite tillhålla honom att inställa sig. I fall

av tredska äger nämnden fälla honom till vitet samt förelägga högre vite.

Vitena må dock tillsammans ej överstiga trettio kronor. Kan den tredskande

ändock ej förmås till inställelse, äger nämnden erhålla handräckning hos polismyndigheten

för hans hämtande.

Ordförande i nykterhetsnämnd äger jämväl besluta örn kallelse som ovan

sägs.

13 §.

Framgår av nykterhetsnämndens undersökning, att den, örn vilken är fråga,

är hemfallen åt alkoholmissbruk såsom i 1 § sågs, skall nämnden, där ej uppenbarligen

utsikt saknas att utan tvång återföra honom till ett nyktert och ordentligt

liv, vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder.

Nämnden bör sålunda söka

bibringa honom insikt örn vådan av alkoholmissbruk, därvid nämnden har

att allvarligt erinra honom örn de påföljder, vilka kunna inträda enligt denna

lag, örn rättelse ej vinnes;

förhjälpa honom i fall av behov till erhållande av lämplig anställning eller

bereda honom, där det för minskande av frestelserna till bruk av alkoholhaltiga

drycker är erforderligt, ombyte av verksamhet eller vistelseort;

föranstalta, att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas till honom, samt förmå

honom att ej besöka lokaler, där sådana utskänkas;

förmå honom, när det prövas vara till gagn, att ingå i nykterhetsförening;

förmå honom, när anledning därtill föreligger, att rådfråga läkare och följa

dennes föreskrifter eller att frivilligt söka vård å lämplig anstalt.

Då omständigheterna därtill föran- Då omständigheterna därtill föranleda,

må nämnden ställa honom under leda, må nämnden ställa honom under

övervakning på sätt i 61 § sägs. övervakningen

må fortgå under högst två

år från beslutet därom.

övervakning på sätt i 61 § sägs. Övervakningen

må fortgå under högst ett

år från beslutet därom. Där särskilda

förhållanden påkalla längre övervakningstid,

må övervakningen dock fortgå

under högst två år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39. dl

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Då undersökning eller annan åtgärd på nykterhetsnämnds föranstaltande

vidtages, bör noga tillses, att den, som åtgärden avser, icke utsättes för allmän

uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.

Yad hos nykterhetsnämnd förekommit rörande personer, som äro föremål

för nämndens behandling, må ej yppas för obehöriga.

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke åtkommas

av obehöriga.

4 KAP.

Om ärendenas behandling hos

skyddskollegium.

15 §.

Har någon, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, icke

genom hjälpåtgärd kunnat återföras

till ett nyktert och ordentligt liv eller

saknas eljest uppenbarligen utsikt att

utan tvång återföra honom därtill, äger

nykterhetsnämnden hos skyddskollegiet

ansöka örn förordnande, att han

må intagas å allmän alkoholistanstalt.

16 §.

Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk

och finnes han i följd därav vara

farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv, äger nykterhetsnämnden,

ändå att fall, som avses i 15 §, ej är

för handen, så ock polismyndigheten i

orten hos skyddskollegiet ansöka örn

förordnande, att han må intagas å allmän

alkoholistanstalt. Återkallelse av

ansökningen utgör ej hinder för kollegiet

att fortsätta med ärendets handläggning.

Är faran så överhängande, att åtgärd,

som ankommer på kollegiet, ej

utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten

att ofördröjligen på

lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga

den, om vilken är fråga.

Om ärendenas behandling hos

länsstyrelse.

15 §.

Har någon, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, icke

genom hjälpåtgärd kunnat återföras

till ett nyktert och ordentligt liv eller

saknas eljest uppenbarligen utsikt att

utan tvång återföra honom därtill, äger

nykterhetsnämnden hos länsstyrelsen

ansöka om förordnande, att han må

intagas å allmän alkoholistanstalt.

16 §.

Är någon hemfallen åt alkoholmissbruk

och finnes han i följd därav vara

farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv, äger nykterhetsnämnden,

ändå att fall, som avses i 15 §, ej är

för handen, så ock polismyndigheten i

orten hos länsstyrelsen ansöka om förordnande,

att han må intagas å allmän

alkoholistanstalt. Återkallelse av ansökningen

utgör ej hinder för länsstyrelsen

att fortsätta med ärendets handläggning.

Är faran så överhängande, att åtgärd,

som ankommer på länsstyrelsen,

ej utan våda kan avvaktas, har polismyndigheten

att ofördröjligen på

lämpligt sätt tillsvidare omhändertaga

den, örn vilken är fråga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Varder någon sålunda omhändertagen, innan ansökning gjorts om förordnande,

att han ma intagas a allmän alkoholistanstalt, skall polismyndigheten

utan uppskov göra sådan ansökning.

17 §.

Har förmyndare för någon, som är

hemfallen åt alkoholmissbruk såsom

i 1 § sägs, eller dennes make, föräldrar,

barn eller syskon eller förmyndare för

någon av dem hos nykterhetsnämnden

hemställt, att nämnden måtte vidtaga

hjälpåtgärd eller ansöka örn förordnande,

att den, örn vilken är fråga, må intagas

å allmän alkoholistanstalt, men

har nämnden avslagit framställningen

eller ej inom två månader vidtagit

äskad åtgärd, äger den, som gjörl

framställningen, hos sky dd skollegiet

ansöka örn vidtagande av hjälpåtgärd

eller örn förordnande, som nyss är sagt.

Ansökningen skall inlämnas till

nykterhetsnämnden inom ett år efter

det framställningen gjordes hos nämnden,

och åligger det nämnden att ofördröjligen

till kollegiet insända ansökningshandlingarna

jämte eget utlåtande,

vilket tillika skall innefatta redogörelse

för den undersökning och för

de övriga åtgärder, som av nämnden

vidtagits, eller, därest nämnden ej vidtagit

någon åtgärd, upplysning örn

skälen därtill.

17 §.

Har förmyndare för någon, som är

hemfallen åt alkoholmissbruk såsom

i 1 § sägs, eller dennes make, föräldrar,

barn eller syskon eller förmyndare för

någon av dem hos nykterhetsnämnden

hemställt, att nämnden måtte vidtaga

hjälpåtgärd eller ansöka örn förordnande,

att den, örn vilken är fråga, må intagas

å allmän alkoholistanstalt, men

Ilar nämnden avslagit framställningen

eller ej inom två månader vidtagit

äskad åtgärd, äger den, som gjort

framställningen, hos länsstyrelsen

ansöka om vidtagande av hjälpåtgärd

eller örn förordnande, som nyss är sagt.

Ansökningen skall inlämnas till

nykterhetsnämnden inom ett år efter

det framställningen gjordes hos nämnden,

och åligger det nämnden att ofördröjligen

till länsstyrelsen insända ansökningshandlingarna

jämte eget utlåtande,

vilket tillika skall innefatta redogörelse

för den undersökning och för

de övriga åtgärder, som av nämnden

vidtagits, eller, därest nämnden ej vidtagit

någon åtgärd, upplysning örn

skälen därtill.

18 &

Vid ansökning örn förordnande, att någon må intagas å allmän alkoholistanstalt,

böra fogas prästbevis och läkarbetyg, avfattade enligt av Konungen

meddelade anvisningar.

Göres ansökningen av nykterhetsnämnd eller polismyndighet, skall den innehålla

fullständig redogörelse för den i ärendet företagna undersökningen och

för de övriga åtgärder, som vidtagits.

Saknas prästbevis eller läkarbetyg Saknas prästbevis eller läkarbetyg

eller finnes den förebragta utredningen eller finnes den förebragta utredningen

annorledes ofullständig, och kan det annorledes ofullständig, och kan det

felande ej lämpligen genom skydds- felande ej lämpligen genom läns
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

kollegiets försorg anskaffas,.har kollegiet

att förelägga sökanden att

inom viss tid inkomma med felande

handlingar eller utredning vid äventyr,

att ansökningen eljest avslås; dock

vare den omständigheten, att prästbevis

ej varder för kollegiet tillgängligt,

icke hinder för bifall till ansökningen,

örn den, som ansökningen avser,

är farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv.

Vill kollegiet föranstalta örn läkarundersökning,

skall vad i 12 § första

stycket sägs äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Har ansökning hos skyddskollegiet

gjorts i behörig ordning, skola ansökningshandlingarna

ofördröjligen delgivas

den, som ansökningen avser, och,

om han är omyndig, den som enligt lag

bär att sörja för hans person, med

föreläggande att inom viss kort tid

skriftligen förklara sig över ansökningen

vid äventyr, örn det försummas,

att ärendet ändock avgöres. Finnes någon

böra lämnas tillfälle att yttra sig

över handling, som inkommit efter del

ansökningen utställts till förklaring,

skall sådan handling delgivas honom.

20 §.

Förekommer anledning, att den.

som ansökningen avser, är farlig för

annans personliga säkerhet eller eget

liv, må skyddskollegiet, när skäl därtill

äro, även innan han blivit hörd i

ärendet föranstalta örn att han i avhidan

på slutligt beslut tillsvidare intages

å allmän alkoholistanstalt eller,

om plats å dylik anstalt ej omedelbart

utlåtande Nr 39. 23

(Utskottets förslag.)

styrelsens försorg anskaffas, har länsstyrelsen

att förelägga sökanden att

inom viss tid inkomma med felande

handlingar eller utredning vid äventyr,

att ansökningen eljest avslås; dock

vare den omständigheten, att prästbevis

ej varder för kollegiet tillgängligt,

icke hinder för bifall till ansökningen,

örn den, som ansökningen avser,

är farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv.

Vill länsstyrelsen föranstalta örn

läkarundersökning, äger länsstyrelsen

kalla den, som ansökningen avser, att

inställa sig inför anvisad läkare. I sådant

fall skall vad i 21 § andra stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Har ansökning hos länsstyrelsen

gjorts i behörig ordning, skola ansökningshandlingarna

ofördröjligen delgivas

den, som ansökningen avser, och.

örn han är omyndig, den som enligt lag

har att sörja för hans person, med

föreläggande att inom viss kort tid

skriftligen förklara sig över ansökningen

vid äventyr, örn det försummas,

att ärendet ändock avgöres. Finnes någon

böra lämnas tillfälle att yttra sig

över handling, som inkommit efter det

ansökningen utställts till förklaring,

skall sådan handling delgivas honom.

20 §.

Förekommer anledning, att den.

som ansökningen avser, är farlig för

annans personliga, säkerhet eller eget

liv, må länsstyrelsen, när skäl därtill

äro, även innan han blivit hörd i

ärendet föranstalta örn att han i avbidan

på slutligt beslut tillsvidare intages

å allmän alkoholistanstalt eller,

om plats å dylik anstalt ej omedelbart

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottats förslag.)

kail beiedas, omhändertages oell vårdas kail beredas, omhändertages och vårdas

på annat lämpligt sätt. på annat lämpligt sätt.

21 §.

Finnér skyddskoUegiel, att förhör

bör hållas med den, som ansökningen

avser, eller att annan bör inför kollegiet

höras såsom vittne eller upplysningsvis,

har kollegiet att förordna

örn dylikt förhör.

Är den, som ansökningen avser, bevisligen

kallad till förhör, men utebliver

han utan laga förfall, må kollegiet

låta hämta honom.

Där annan, som bevisligen kallats,

utebliver utan laga förfall, galle vad i

28 § första stycket i lagen om åtgärder

mot vanartigt levnadssätt finnes

stadgat.

Vid förhöret skola bestämmelserna

i 26 § andra stycket i nämnda lag äga

motsvarande tillämpning. Protokoll

skall föras över vad vid förhöret förekommer.

21 §.

Finner länsstyrelsen, att förhör bör

hållas med den, som ansökningen avser,

eller att annan bör inför länsstyrelsen

höras upplysningsvis, har

länsstyrelsen att förordna örn dylikt

förhör.

Är den, som ansökningen avser, bevisligen

kallad till förhör så tidigt, att

han å förelagd dag kan inställa sig,

men utebliver han utan laga förfall,

äger länsstyrelsen låta hämta honom

eller genom vite tillhålla honom att inställa

sig. Varder han ej samma dag

efter hämtning inställd, dömes för uteblivande

att böta högst femtio kronor.

Utebliver han utan laga förfall å dag,

till vilken ärendet uppskjutits, och

varder han ej å den dag efter hämtning

inställd, äger länsstyrelsen fälla bomm

till vite, där sådant är utsatt, eller till

böter som nyss sagts.

Bär annan, som bevisligen kallats

till förhör så tidigt, att han å förelagd

dag kan inställa sig, utebliver utan laga

förfall, äger länsstyrelsen fälla honom

till böter, högst tjugufem kronor, och

genom vitén tillhålla honom att inställa

sig samt i fall av tredska fälla honom

till sålunda förelagda vitén. Kan han

ändock ej förmås till inställelse, må

länsstyrelsen låta hämta honom.

Vid förhöret skola förhandlingarna

vara offentliga. Länsstyrelsen äger

dock avvisa åhörare, som enligt vad

känt är eller antagas må ej fyllt aderton

år. När den, som ansökningen avser,

det begär, så ock eljest, när länsstyrelsen

finner omständigheterna därtill

föranleda, skall handläggningen

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj: ts förslag.)

22 §.

Finner skyddskollegiet, att den, som

skall höras såsom vittne eller upplysningsvis,

är så avlägset boende, att

hans hörande vid kollegiet är förenat

med oskälig omgång eller kostnad,

galle vad i 27 § andra stycket i lagen

om åtgärder mot vanartigt levnadssätt

finnes stadgat.

23 §.

I fråga om ersättning till elen, som

enligt förordnande av skyddskolleginni

inställt sig för att vittna eller upplysningsvis

höras, skall vad angående ersättning

av allmänna medel till vittnen

i brottmål finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock skall ersättningen

alltid stanna å statsverket.

24 §.

Finner sky ddskolle giel, att den, som

ansökningen avser, är hemfallen ål

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, har

kollegiet att taga under omprövning,

huruvida han kan antagas låta

sig rätta genom hjälpåtgärd; och må

kollegiet i sådant fall vidtaga dylik

(Utskottets förslag.)

äga rum inom stängda dörrar, därvid

länsstyrelsen likväl må medgiva hans

anhöriga ävensom andra, vilkas närvaro

kan förväntas Hiva till nytta

under förhöret, att övervara detsamma.

Protokoll skall föras över vad vid

förhöret förekommer.

22 §.

Finner länsstyrelsen av förhållandena

påkallat, att någon varder vid

domstol hörd såsom vittne, eller är

den, som skall höras upplysningsvis,

så avlägset boende, att hans hörande

vid länsstyrelsen är förenat med oskälig

omgång eller kostnad, äger lätisstyrelsen

förordna, att förhör angående

uppgivna omständigheter skall äga

rum vid den underrätt, som med hänsyn

till tid och plats för dess sammanträden

prövas lämplig. På framställning

av länsstyrelsen skall rättens ordförande

Idta till rätten inkalla dem,

som skola höras.

23 §.

I fråga örn ersättning till den, som

enligt förordnande av länsstyrelse

inställt sig för att vittna eller upplysningsvis

höras, skall vad angående ersättning

av allmänna medel till vittnen

i brottmål finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock skall ersättningen

alltid stanna å statsverket.

24 §..

Finner länsstyrelsen, att den, som

ansökningen avser, är hemfallen åt

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, har

länsstyrelsen att taga under omprövning,

huruvida han kan antagas låta.

sig rätta genom hjälpåtgärd; och må

länsstyrelsen i sådant fall vidtaga dylik

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

åtgärd eller uppdraga åt nykterhets

nämnd att föranstalta därom.

Avser ansökningen förordnande, att

han må intagas å allmän alkoholistanstalt,

och finnes hjälpåtgärd ej böra

vidtagas, skall kollegiet förordna

örn hans intagande å sådan anstalt.

25 §.

Har någon, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, be

gått brottslig gärning men i anseende,

till sin sinnesbeskaffenhet vid gärningens

begående icke fällts till ansvar,

och har han vid prövning i veder

bördig ordning funnits icke vara i behov

av vård å sinnessjukhus, må skyddskollegiet

även utan därom gjord ansökning

besluta om hjälpåtgärd eller

förordna örn hans intagande å allmän

alkoholistanstalt.

Har någon, sorn, är hemfallen ål

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, inställts

hos kollegiet enligt lagen om

åtgärder mot vanartigt levnadssätt och

prövar kollegiet det vara tjänligare att

bereda honom vård å allmän alkoholistanstalt

än att vidtaga åtgärd enligt

nämnda lag, må kollegiet förorda örn

hans intagande å sådan anstalt.

I fall, som i denna paragraf sägs,

äger kollegiet förordna, att den, örn

vilken i ärendet är fråga, skall i avbidan

på slutligt beslut omhändertagas

och vårdas på lämpligt sätt.

26 §.

.5'' k y d d s kölle g i e t s slutliga beslut

jämte besvärshänvisning, där klagan

över beslutet må föras, skall skriftli
-

(Utskottets förslag.)

åtgärd eller uppdraga åt nykterhetsnämnd

att föranstalta därom.

Avser ansökningen förordnande, att

han må intagas å allmän alkoholistanstalt,

och finnes hjälpåtgärd ej böre

vidtagas, skall länsstyrelsen förordna

om hans intagande å sådan anstalt.

25 §.

Har någon, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk såsom i 1 § sägs, begått

brottslig gärning men i anseende

till sin sinnesbeskaffenhet vid gärningens

begående icke fällts till ansvar,

och har han vid prövning i vederbörlig

ordning funnits icke vara i behov

av vård å sinnessjukhus, må länsstyrelsen

även utan därom gjord ansökning

besluta örn hjälpåtgärd eller

förordna örn hans intagande å allmän

alkoholistanstalt. När skäl därtill äro,

äger länsstyrelsen förordna, att han

skall i av bidan på slutligt beslut omhändertagas

och vårdas på lämpligt

sätt.

(Jfr sista punkten i förevarande §.)

26 §.

Länsstyrelsens slutliga beslut

jämte besvärshänvisning, där klagan

över beslutet må föras, skall skriftli
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gen mot bevis ofördröjligen delgivas gen mot bevis ofördröjligen delgivas

sökande samt den, som beslutet avser, sökande samt den, som beslutet avser.

Pär nykterhetsnämnd ej är sökande, skall underrättelse örn beslutet översändas

till nykterhetsnämnden i hemortskommunen eller, örn annan nykterhetsnämnd

tagit befattning med ärendet, till denna nämnd.

27 §. 27 §.

Där skyddskollegiet ej annorlunda Där länsstyrelsen ej annorlunda

förordnar, må beslut örn intagande å förordnar, må beslut örn intagande å

allmän alkoholistanstalt gå i verkstäl- allmän alkoholistanstalt gå i verkställighet

utan hinder därav, att det ej lighet utan hinder därav, att det ej

äger laga kraft. äger laga kraft.

28 §.

Sökanden i ärendet har att föranstalta om verkställighet av beslut om intagande

å allmän alkoholistanstalt, där ej annat följer av vad i 29 § är stadgat.

Varder beslutet ej omedelbart verkställt, äger nykterhetsnämnden ställa den,

som beslutet avser, under övervakning på sätt i fil § sägs. övervakningen må

fortgå under högst ett år från beslutet därom.

29 8.

Har beslut örn intagande å allmän

alkoholistanstalt grundats därpå, att

den, som beslutet avser, är farlig för

annans personliga säkerhet eller eget

liv, eller hav beslutet meddelats jämlikt

25 §, bär skyddskollegiet att föranstalta

om verkställighet av beslutet.

Finner kollegiet, att den, som beslutet

avser, genast bör intagas å allmän

alkoholistanstalt, men kan plats

ej omedelbart beredas, äger kollegiet,

nät- skäl därtill äro, draga försorg örn

hans omhändertagande och vårdande

under tiden på annat lämpligt sätt;

dock må sådan vård ej fortgå under

längre tid än tre månader.

Ilar beslutet meddelats jämlikt 25 §

och föreligger grundad, anledning till

antagande, att. den, som beslutet avser,

skall låta sig rätta utan intagande å

allmän alkoholistanstalt, må kollegiet

medgiva villkorligt anstånd med beslutets

verkställande, och äger kollegiet

29 §.

Har beslut örn intagande å allmän

alkoholistanstalt grundats därpå, att

den, som beslutet avser, är farlig för

annans personliga säkerhet eller eget

liv, eller har beslutet meddelats jämlikt

25 §, har länsstyrelsen att föranstalta

om verkställighet av beslutet.

Finner länsstyrelsen, att den, som

beslutet avser, genast bör intagas å allmän

alkoholistanstalt, men kan plats ej

omedelbart beredas, äger länsstyrelsen,

när skäl därtill äro, draga försorg om

hans omhändertagande och vårdande

under liden på annat lämpligt sätt;

dock ina sådan vård ej fortgå under

längre lid än tre månader.

Föreligga särskilda skäl till antagande,

att den, som beslutet avser,

skall låta sig rätta utan intagande å

allmän alkoholistanstalt, må länsstyrelsen

medgiva villkorligt anstånd med

beslutets verkställande, och äger länsstyrelsen

därvid ställa honom under

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

därvid ställa honom under övervakning

på sätt i 61 § sägs. övervakningen

må fortgå under högst ett år från beslutet

därom. När omständigheterna

därtill föranleda, skall kollegiet förklara

anståndet förverkat.

30 §.

Har plats å allmän alkoholistanstalt

beretts för den, som enligt

meddelat beslut må intagas å sådan

anstalt, men vägrar han att ingå å anstalten,

skall polismyndigheten på

framställning av den, som har att föranstalta

om verkställighet av beslutet,

lämna handräckning för hans intagande.

(Utskottets förslag.)

övervakning på sätt i 61 § sågs. Övervakningen

må fortgå under högst ett

år från beslutet därom. När omständigheterna

därtill föranleda, skall länsstyrelsen

förklara anståndet förverkat.

30 §.

Har plats å allmän alkohblistanstalt

beretts för den, som enligt

meddelat beslut må intagas å sådan

anstalt, men vägrar han att ingå å anstalten,

skall polismyndigheten, där

sökanden i ärendet har att föranstalta

örn verkställighet av beslutet, på framställning

av denne lämna handräckning

för intagandet.

31 §.

Här verkställighet av beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt ej

påbörjats inom ett år efter beslutets meddelande, vare det förfallet.

5 KAH.

Om anstaltsvård och eftervårdande verksamhet.

32 §.

Allmän alkoholistanstalt enligt denna lag är

1. anstalt eller avdelning därav, som av staten inrättats för sådant ändamål;

2. av landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan anordnad anstalt

eller avdelning därav, vilken av Konungen erkänts såsom allmän alkoholistanstalt.

Sådant erkännande kan när som helst återkallas.

Allmän alkoholistanstalt skall stå under ledning av en styrelse.

Konungen meddelar närmare bestämmelser angående anstalternas verksamhet.

33 §.

Allmänna alkoholi stanstalter na skola stå under uppsikt av socialstyrelsen.

34 §.

Envar, som är intagen å allmän alkoholistanstalt, skall vara pliktig att fullgöra

det arbete, som ur synpunkten av en ändamålsenlig vård ålägges honom.

35 §.

Den i 33 § omförmälda uppsiktsmyndigheten äger förordna örn överflyttning

av intagen person från en allmän alkoholistanstalt till en annan; sådant

förordnande må genast gå i verkställighet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Ktmffl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

! 36 §.

Den, som på grund av slutligt beslut intagits å allmän alkoliolistanstalt, ma

kvarhållas under en tid av ett år. Har lian förut varit intagen a sadan anstalt

och är beslutet meddelat inom fem år från senaste utskrivningen, må han kvarhållas

under en tid av två år.

Utskrivning från anstalten skall ske tidigare än nu är sagt, där grundad

anledning föreligger till antagande, att den intagne efter utskrivningen skall

föra ett nyktert och ordentligt liv.

37 §.

Har beslut örn intagande å allmän alkoholistanstalt grundats därpå, att den,

som beslutet avser, är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller

har beslutet meddelats jämlikt 25 §, eller har någon, som förut minst tre

gånger varit intagen å allmän alkoholistanstalt, ånyo intagits enligt slutligt

beslut, som meddelats inom ett år från senaste utskrivningen, då må den intagne,

därest lian med hänsyn till sin sinnesart samt sitt föregående liv och

förhållande i anstalten måste antagas i händelse av utskrivning icke komma

att föra ett nyktert och ordentligt liv, kvarhållas under två år utöver den tid,

han enligt 36 § längst kunnat kvarhållas.

Där någon sålunda kvarhålles, skall fråga örn hans utskrivning sedermera

minst en gång varje halvår upptagas till prövning.

38 §.

Vid beräkning av tiden för kvarliållande

skall den tid inräknas, under

vilken den intagne, där han omhändertagits

genom polismyndighets eller

skyddskollegiets försorg, i avbidan på

slutligt beslut vistats å allmän alkoholistanstalt

eller av sådan anledning

eller i avvaktan på beredande av plats

å dylik anstalt vistats å annan för vård

av alkoholister anordnad anstalt.

38 §.

Vid beräkning av tiden för kvarhållande

skall den tid inräknas, under

vilken den intagne, där han omhändertagits

genom polismyndighets eller

länsstyrelsem försorg, i avbidan på

slutligt beslut vistats å allmän alkoholistanstalt

eller av sådan anledning

eller i avvaktan på beredande av plats

å dylik anstalt vårdats på annat lamp

ligt sätt.

allmän alkoholistanstalt och påkallas,

Har någon jämlikt 50 § intagits å

medan han är intagen, verkställighet av förordnande örn hans intagande å sådan

anstalt, skall den tid, under vilken han frivilligt vistats å anstalten, likaledes

medräknas vid bestämmande av dea tid, han på grund av förordnandet må

kvarhållas.

39 §. 39 §•

Har någon, som intagits å allmän Har någon, som intagits å allmän

alkoholistanstalt, blivit Överflyttad till alkoholistanstalt, blivit inmanad i

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 89.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

straffanstalt för undergående av honom

ådömt frihetsstraff eller förvänd! i Hesstra

f f för böter, eller har han avvikil

från alkoholistanstalten, skall den tid.

under vilken han sålunda ej vistats å

anstalten, icke medräknas vid bestäm

mande av den tid, han längst må kvarhållas.

(Utskottets förslag.)

häkte eller överflyttad till straffanstalt

för undergående av honom ådömt frihetsstraff

eller förvandlingsstraff för

böter, eller bär lian avvikit från alkoholistanstalten,

skall den tid, under

vilken han sålunda ej vistats å anstalten,

icke medräknas vid bestämmande

av den tid, han längst må ltvarhållas.

40 §.

Vill någon, som är intagen å allmän alkoholistanstalt, frivilligt kvarstanna

å anstalten efter utgången av den tid, han längst må kvarhållas, må det, när

skäl därtill äro, medgivas för högst fyra månader under villkor, att han skriftligen

förbinder sig att kvarstanna under den tid, som bestämmes. Är han omyndig,

erfordras samtycke av den, som enligt lag har att sörja för hans person.

41 §.

Där det prövas vara till gagn, må anstaltens styrelse medgiva den intagne

att under återstoden av den tid, han längst må kvarhållas, eller under viss del

därav på försök vistas utom anstalten.

Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren för anstalten att besluta

örn sådan försökspermission.

42 §.

Då försökspermission beslutas, har anstaltens föreståndare att, innan den

intagne lämnar anstalten, meddela underrättelse örn beslutet till myndighet

eller person, som ansökt örn hans intagande, ävensom, där så finnes lämpligt,

till nykterhetsnämnden i den kommun, dit han begiver sig.

I fall av behov har föreståndaren att med anlitande av nykterhetsnämnd,

organisation, som utövar social hjälpverksamhet, eller enskild person söka i

tid bereda den permitterade lämplig sysselsättning samt förhjälpa honom till

ort, där sådan erhållits, eller vidtaga andra tjänliga åtgärder till hans bistånd.

43 §.

Där det ej på grund av särskilda omständigheter finnes obehövligt, skall

anstaltens styrelse ställa den permitterade under övervakning på sätt i 61 §

sägs eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att därom besörja, övervakningen må

fortgå under permissionstiden.

Vare sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse ålägga den

permitterade skyldighet att under permissionstiden underkasta sig de föreskrifter

angående vistelseort, sysselsättning och annat, som finnas erforderliga

för hans rättelse.

Där så prövas nödigt, må anstaltens styrelse besluta ändring i meddelade

föreskrifter.

Anstaltens styrelse äger uppdraga åt föreståndaren för anstalten att i fråga

örn den, som av honom permitteras, meddela beslut, som i denna paragraf avses.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Amira lagutskottets utlåtande Nr -''19.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

44 §.

Undandrager sig den permitterade övervakning eller bryter han eljest mot

meddelade föreskrifter, äger anstaltens styrelse eller, enligt styrelsens uppdrag,

föreståndaren för anstalten besluta örn hans återhämtande.

Har ej före utgången av den tid, den permitterade längst må kvarhållas,

fråga väckts om hans återhämtande, skall beslut meddelas örn utskrivning.

Örn den permitterade hämtas åter, skall den tid, under vilken han vistats

utom anstalten, icke medräknas vid bestämmande av den tid, han längst må

kvarhållas.

45 §.

Örn kvarhållande och utskrivning beslutar anstaltens styrelse.

När skäl därtill äro, må även uppsiktsmyndigheten, efter anstaltsstyrelsens

hörande, förordna örn utskrivning.

46

Då utskrivning beslutas, skall vad i

lämpning.

Är någon i fall, som avses i 52 §,

vid utskrivning i behov av fattigvård,

har anstaltens föreståndare att, där så

prövas påkallat, för erforderliga åtgärders

vidtagande hänvända sig till

länsstyrelsen i det län, där beslutet örn

hans intagande A allmän alkoholistanstalt

meddelats; och har länsstyrelsen

att efter omständigheterna föranstalta

om tjänlig vård eller vidtaga

annan lämplig åtgärd. Såsom vistelsesamhälle

skall anses den kommun, där

ingripande enligt denna lag ägde rum,

dock att, där beslutet meddelats jämlikt

25 § andra stycket, vad i AA § i

lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt

är stadgat i fråga om vistelse

samhälle skall lända till efterrättelse.

§.

42 § är stadgat äga motsvarande till
Är

någon i fall, som avses i 52 §,

vid utskrivning i behov av fattigvård,

har anstaltens föreståndare att, där så

prövas påkallat, för erforderliga åtgärders

vidtagande hänvända sig till

den länsstyrelse, som meddelat beslut

om hans intagande å allmän alkoholistanstalt;

och har länsstyrelsen att

efter omständigheterna föranstalta örn

tjänlig vård eller vidtaga annan lämplig

åtgärd. Såsom vistelsesamhälle

skall anses den kommun, där ingripande

enligt denna lag ägde rum.

47 §.

Vid utskrivning skall anstaltens styrelse, där det ej på grund av särskilda

omständigheter finnes obehövligt, ställa den utskrivne under övervakning på

sätt i 61 § sägs eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att därom besörja, övervakningen

må fortgå under högst ett år från beslutet därom.

Vare sig övervakning anordnas eller ej, må anstaltens styrelse ålägga den

utskrivne skyldighet att under tid, som vid utskrivningen blivit förelagd, dock

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

högst ett år, underkasta sig de föreskrifter angående vistelseort, sysselsättning

och annat, som finnas erforderliga för hans rättelse.

Där så prövas nödigt, må anstaltens styrelse besluta ändring i meddelade

föreskrifter.

48 §.

Undandrager sig den utskrivne

övervakning eller bryter han eljest

mot meddelade föreskrifter, må nykterhetsnämnden,

där han ej genom

hjälpåtgärd kunnat återföras till ett

nyktert och ordentligt liv eller sådan

åtgärd prövas vara gagnlös, hos

skyddskollegiet ansöka örn förordnande,

att han må ånyo intagas å allmän

alkoholistanstalt. Har han visat sig

farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv, må jämväl polismyndigheten

i orten ansöka om sådant förordnande;

och skall i dylikt fall vad i

10 § andra och tredje styckena stadgas

äga tillämpning.

48 §.

Undandrager sig den utskrivne

övervakning eller bryter han eljest

mot meddelade föreskrifter, må nykterhetsnämnden,

där han ej genom

hjälpåtgärd kunnat återföras till ett

nyktert och ordentligt liv eller sådan

åtgärd prövas vara gagnlös, hos länsstyrelsen

ansöka örn förordnande, att

han må ånyo intagas å allmän alkoholistanstalt.

Har han visat sig farlig

för annans personliga säkerhet eller

eget liv, må jämväl polismyndigheten

i orten ansöka örn sådant förordnande;

och skall i dylikt fall vad i 16 § andra

och tredje styckena stadgas äga tilllämpning.

I ansökningen skall noggrant angivas, i vilka avseenden den utskrivne

brutit mot de meddelade föreskrifterna, samt redogörelse lämnas för hans uppförande

i övrigt under tiden efter utskrivningen.

Kollegiet har att efter omständig- Länsstyrelsen har att efter omstänheterna

förordna om intagande å all- digheterna förordna örn intagande å

män alkoholistanstalt eller vidtaga allmän alkoholistanstalt eller vidtaga

annan åtgärd enligt denna lag. annan åtgärd enligt denna lag.

49 §.

Polismyndighet har att på begäran lämna handräckning för återhämtande

till allmän alkoholistanstalt av den, som avvikit därifrån, och av permitterad,

som enligt meddelat beslut skall hämtas åter till anstalten.

50 §.

Vill någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, frivilligt ingå å allmän

alkoholistanstalt, ma han intagas under villkor, att han i egenhändigt underskriven

ansökning hos anstaltens styrelse gjort framställning därom samt skriftligen

förbundit sig att kvarstanna å allmän alkoholistanstalt under viss tid,

som dock ej må överskrida ett år. Är han omyndig, erfordras samtycke av den,

som enligt lag har att sörja för hans person.

Vid ansökningen skola fogas prästbevis oell läkarbetyg, avfattade enligt

av Konungen meddelade anvisningar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Den, som är sålunda intagen å allmän alkoholistanstalt, må kvarhållas under

den tid, som angives i den skriftliga förbindelsen, men må, när omständigheterna

därtill föranleda, utskrivas tidigare.

Vad i 34, 35 och 39—45 §§, 46 § första stycket samt 49 § stadgats äger

motsvarande tillämpning rörande den intagne.

6 KAP.

Om kostnader för värd och omhändertagande enligt denna lag.

51 §.

Kostnad för omhändertagande eller

vård, som omförmäles i 16 § andra

stycket, 20 §, 25 § tredje stycket och

29 § andra stycket, skall statsverket

vidkännas.

51 §.

Kostnad för omhändertagande eller

vård, som omförmäles i 16 § andra

stycket, 20 §, 25 § andra punkten och

29 § andra stycket, skall statsverket

vidkännas.

52 §.

Kostnad för vård, som meddelats den, vilken på grund av slutligt beslut

intagits å allmän alkoholistanstalt, skall bestridas av statsverket i följande

fall, nämligen

1. där beslutet grundats därpa, att den intagne är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv;

2. där beslutet meddelats jämlikt 25 §;

3. där någon jämlikt 37 § kvarhålles.

53 §.

I andra fall än de i 51 och 52 §§ nämnda är den, som ansökt örn intagande

å allmän alkoholistanstalt, skyldig att gentemot den anstalt, där vård lämnats,

svara för vårdkostnad, vilken icke bestrides av eljest tillgängliga medel.

54 §.

. Där på grund av ansvarsförbindelse eller eljest annan än den, som åtnjutit

vardén, guldi! vårdkostnad, är han berättigad till gottgörelse av den vårdade.

Har kommun bekostat vården, äger nykterhetsnämnden uttaga sådan gottgörelse,

i den mån den icke finner skäl till eftergift.

7 KAP.

Örn klagan och underställning.

55 §.

Den, som av nykterhetsnämnd fällts

till böter eller vite, må hos skyddskollegiet

anföra besvär över beslutet

inom en månad från den dag, då han

nilian// till riksdagens protokoll 1931. 9

55 §.

Den, som av nykterhetsnämnd fällts

till böter eller vite, må hos länsstyrelsen

anföra besvär över beslutet

inom en månad från den dag, då han

sami. 2 avd. 33 käft. (Nr 39.) 100931 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

erhöll del därav, över annat av nykterhetsnämnd

enligt denna lag meddelat

beslut må klagan ej föras.

56 §.

Kar skyddskolleginni meddelat beslut

om intagande å allmän alkoholistanstalt,

om förverkande av villkorligt

anstånd med sådant besluts verkställande,

örn påföljd för utevaro från förhör

vid kollegiet eller om ersättning

för inställelsen åt den, som inkallats

för att såsom vittne eller upplysningsvis

höras vid kollegiet, må ändring i

beslutet sökas av den, som beslutet

rörer. Det åligger klagande att inom

en månad från den dag, då han skriftligen

erhöll del av beslutet, till kollegiets

ordförande inkomma med sina till

Konungen ställda besvär. Ordföranden

infordrar skyndsamt yttrande över besvären,

örn anledning därtill föreligger,

samt insänder därefter ofördröjligen

till nedre justitierevisionen samtliga

ärendet rörande handlingar tillika med

utlåtande av kollegiet.

Klagan över beslut, som av skyddskollegium

särskilt meddelats örn någons

omhändertagande, må av honom

föras i enahanda ordning, dock utan

inskränkning till viss tid.

över annat av skyddskoltegium

meddelat slutligt beslut, än ovan sägs,

är klagan ej tillåten. Ej heller må särskild

klagan föras, där skyddskollegium

under ärendes handläggning meddelat

annat beslut, än förut är sagt.

utlåtande Nr 39.

(Utskottets förslag.)

erhöll del därav, över annat av nykterhetsnämnd

enligt denna lag meddelat

beslut må klagan ej föras.

56 §.

Har länsstyrelse förordnat, att någon

må intagas å allmän alkoholistanstalt,

avslagit ansökning om intagande

å dylik anstalt, medgivit villkorligt

anstånd med verkställighet av

beslut örn sådant intagande, förklarat

dylikt anstånd förverkat, fällt någon

jämlikt 18 eller 21 § till böter eller

vite eller utlåtit sig örn ersättning för

inställelsen åt den, som inkallats för att

upplysningsvis höras inför länsstyrelsen,

må ändring i beslutet sökas av den,

som beslutet rörer. Det åligger klagande

att inom en månad från den dag,

då han skriftligen erhöll del av beslutet,

till länsstyrelsen inkomma med

sina till Konungen ställda besvär.

Länsstyrelsen skall skyndsamt infordra

förklaring över besvären, örn anledning

därtill ej uppenbarligen saknas,

samt, efter att hava införskaffat den

ytterligare utredning, som kan vara

erforderlig, till socialdepartementet insända

samtliga målet rörande handlingar

tillika med eget utlåtande.

Klagan över beslut, som av länsstyrelse

särskilt meddelats om någona

omhändertagande, må av honom föras i

enahanda ordning, dock utan inskränkning

till viss tid.

Över annat av länsstyrelse meddelat

slutligt beslut, än ovan sägs, är

klagan ej tillåten. Ej heller må särskild

klagan föras, där länsstyrelse

under ärendes handläggning meddelat

annat beslut, än förut är sagt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

35

(Kungl. Muj:ls förslag.)

(Utskottets förslag.)

57 §.

Beslut om kvarhållande enligt 37 § samt örn utskrivning av sålunda kvarhållen

person före utgången av den i nämnda lagrum stadgade längsta tiden

för kvarhållande skola underställas uppsiktsmyndighetens prövning.

T)å uppsiktsmyndigheten handlägger

sådant ärende, galle vad i 56 § i

lagen om åtgärder mot vanartigt levnadssätt

finnes stadgat.

58 §.

I uppsiktsmyndighetens beslut må den, som beslutet rörer, söka ändring hos

Konungen i socialdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter den,

då klaganden erhöll del av beslutet.

8 KAP.

Särskilda föreskrifter och ansvarsbestämmelser.

i

59 §.

Vad i denna lag är stadgat örn kommun skall äga motsvarande tillämpning

avseende å fattigvårdssamhälle, som består av två eller flera kommuner.

60 §.

Myndigheter, som handlägga ärenden

enligt denna lag, böra, i den mån

sådant kan vara till gagn vid fullgörandet

av deras åligganden, samarbeta

med nykterhetsnämnder, skyddsnämnder,

fattigvårdsstyrelser, barnavårdsnämnder

och andra myndigheter,

med alkoholistanstalter, med organisationer,

vilka utöva social hjälpverksamhet,

samt med bolag, som idka

detaljhandel med rusdrycker.

60 §.

Myndigheter, som handlägga ärenden

enligt denna lag, böra, i den mån

sådant kan vara till gagn vid fullgörandet

av deras åligganden, samarbeta

med nykterhetsnämnder, fattigvårdsstyrelser,

barnavårdsnämnder och

andra myndigheter, med alkoholistanstalter,

med organisationer, vilka utöva

social hjälpverksamhet, samt med

bolag, som idka detaljhandel med rusdrycker.

61 §.

Ställes någon under övervakning, bör till övervakare utses därtill lämplig

person, förening eller stiftelse.

övervakare har att öva tillsyn över den, som är ställd under övervakning,

och söka befordra vad som kan lända till hans hjälp. Vid övervakningen bör

noga tillses, att den övervakade icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller

onödigtvis störes i lovlig verksamhet.

Den övervakade skall föra ett nyktert och ordentligt liv, städse hålla övervakaren

underrättad örn sin bostad och adress samt på kallelse infinna sig hos

honom.

Närmare bestämmelser angående övervakning meddelas av Konungen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

62 §.

Finner nykterhetsnämnden, att någon, som är hemfallen åt alkoholmissbruk

såsom i 1 § sägs, bör förklaras omyndig eller att förmyndare i hans ställe eller

jämte honom bör förordnäs för hans myndling, har nämnden att göra anmälan

härom hos överförmyndaren.

63 §.

Lämnar någon åt den, som honom

veterligen är ställd under övervakning

enligt denna lag eller är intagen å allmän

alkoholistanstalt, alkoholhaltiga

drycker eller hjälper någon eljest sådan

person att åtkomma dylika drycker,

straffes med böter från och med fem

till och med tvåhundra kronor. Med

alkoholhaltiga drycker förstås spritdrycker

och vin ävensom sådana maltdrycker,

som innehålla mer än en och

åtta tiondels viktprocent alkohol.

Där gärning, som här sägs, tillika innefattar förbrytelse mot gällande bestämmelser

angående försäljning av alkoholhaltiga drycker, gånge som i 4 kap.

2 § strafflagen stadgas.

Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljest

hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

63 §.

Lämnar någon åt den, som honom

veterligen är ställd under övervakning

enligt denna lag eller är intagen å allmän

alkoholistanstalt, alkoholhaltiga

drycker eller hjälper någon eljest sådan

person att åtkomma dylika drycker,

straffes med böter från och med fem

till och med tvåhundra kronor.

64 §.

Böter och vitén, som omförmälas i 12 §, tillfalla kommunens kassa.

Böter och vitén, som i andra fall ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan

och skola, örn tillgång saknas till deras fulla gäldande, förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 juli

1933. 1932.

Genom denna lag upphävas lagen den 30 juni 1913 (nr 102) örn behandling

av alkoholister och lagen samma dag (nr 103) om ersättning i vissa fall av

allmänna medel till vittnen i mål enligt lag örn behandling av alkoholister.

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

Mål angående intagande å allmän

alkoholistanstalt, som vid tiden för

denna lags ikraftträdande äro anhängiga

hos länsstyrelse, skola för fortsatt

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Amira lagutskottets utlåtande Nr 39.

(Kungl. Maj:ts förslag.) , (Utskottets förslag.)

handläggning överlämnas till skyddskollegiet

i länet.

Fullföljes talan mot beslut, som i mål angående intagande å allmän alkoholistanstalt

före denna lags ikraftträdande meddelats, skall den äldre lagen lända

till efterrättelse.

Vid verkställighet av beslut enligt den äldre lagen örn intagande å allmän

alkoholistanstalt skall samma lag fortfarande äga tillämpning; dock skola de

nya bestämmelserna örn vårdkostnad lända till efterrättelse.

Om någon, då denna lag träder i kraft, är frivilligt intagen å allmän alkoholistanstalt,

skall i fråga örn honom äldre lag fortfarande gälla.

B) att motionerna I: 239 och II: 401 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan under A) hemställt.

Stockholm den 12 maj 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Österström,, von Geijer*,

Petren, Norman*, Johan August Larsson, P. Sandström och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Hage, Wallerius, Andersson i Rasjön*,

Petersson i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås*, Gardell i Gans, Hansson i Trollhättan

och Skoglund*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Petrén beträffande viss del av motiveringen till 1 §.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:255 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister, dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten