Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande viss ändring i expropriationslagen.

1931-02-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:4, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande viss ändring i expropriationslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande

viss ändring i expropriationslagen.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 9, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Kropp hemställt,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag

till sådan ändring av gällande expropriationslag, vartill en utredning i

av motionären anmärkta avseenden kunde giva anledning.

Av motionens innehåll framgår, att motionären åsyftar, att — till före- Motionens

byggande av att nu gällande bestämmelser örn skyldighet för expropria- ™neh&u.

tionssökanden att gälda alla av expropriation härflytande, nödiga kostnader

av den för expropriation utsatte utnyttjas till att utan skäl framtvinga

ett expropriationsförfarande — sådan ändring måtte vidtagas i

samma bestämmelser, att den för expropriation utsatte skulle kunna

åläggas att, när så funnes skäligt, helt eller delvis gälda berörda kostnader.

Beträffande de skäl, som av motionären anförts till stöd för den i motionen

gjorda hemställan, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Rörande skyldighet att gälda expropriationskostnader innehåller 67 §'' Gällande bei

lagen den 12 maj 1917 örn expropriation följande bestämmelse: ''

»Den exproprierande vare pliktig gälda all av expropriationsmålets

handläggning, expropriationsersättningens bestämmande och fördelning

eller eljest av expropriationen följande kostnad. Dock äge han, örn han

utgivit kostnad, som i 34 § första stycket avses, söka kostnaden åter av

den, som därför svarar.»

Stadgandet i sista punkten avser skyldighet för ordförande eller ledamot

i expropriationsnämnd, som utan laga förfall utebliver från sammanträde,

att ersätta däirnv föranledd kostnad.

Under förarbetena till expropriationslagen var den med motionen avsedda

frågan föremål för övervägande; och tillåter sig utskottet att för

frågans belysande lämna en redogörelse härför.

Enligt 28 § i 1866 års förordning örn jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov gällde, att all undersöknings- och rättegångskostnad,

Förarbetena

till den med

motionen avsedda

bestämmelsen

m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami 2 ami 3 käft. (Nr 4 —5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Norrlands
kommitténs
betänkande.

Konymittébetänkande

dan 15 september

1910.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

som förorsakades av väckt fråga om jords eller lägenhets användande

för i förordningen avsett ändamål, skulle den, som begärde användandet,

ensamt vidkännas.

Den s. k. norrlandskommittén framlade i sitt den 27 oktober 1904 avgivna

betänkande, bland annat, ett förslag till lag angående vissa åtgärder

för beredande åt enskilda jordbrukare i Norrland och Dalarna av

lämpliga odlingslägenheter, därvid kommittén föreslog rätt till expropriation

av erforderliga lägenheter. I förslaget upptog kommittén ett

stadgande, att kostnad, som uppkommit i anledning av sakens hänskjutanäs

till expropriationsnämnd, skulle gäldas efter de i 21 kap. rättegångsbalken

stadgade grunder. Till stöd för sistnämnda förslag anförde

kommittén:

Enligt 28 § i 1866 års förordning skall expropriationssökanden alltid

vidkännas dessa kostnader (= kostnader, som uppkomma av ersättningsfrågans

hänskjutande till nämnd). Man utgår därvid från den förutsättningen,

att jordägaren bör hava rättighet att begagna sig av lagens

alla garantier mot en obillig värdering utan att därför behöva vidkännas

någon kostnad. Ett annat betraktelsesätt torde emellertid vara möjligt.

Sedan det. blivit bestämt, att jorden skall exproprieras, kan man

betrakta ersättningsfrågan såsom en vanlig rättstvist, och likställa kostnaderna

för frågans hänskjutande till nämnd med rättegångskostnaderna

i ett mål, som uppkommer, örn en ersättningsberättigad vill göra gällande

ett högre ersättningsanspråk än den ersättningsskyldige är villig

medgiva. Har den, från vilken jorden exproprieras, nödvändiggjort

nämnds tillsättande genom uppställande av ett alltför oblygt ersättningskrav,

bör detta för honom icke avlöpa alldeles utan äventyr. Kommittén

har i överensstämmelse med denna tankegång trott sig med avseende

på förevarande kostnad kunna föreslå tillämpning av de regler,

sorn. stadgas i 21 kap. rättegångsbalken, helst dessa regler, åtminstone i

åtskilliga fall, torde föranleda mindre expropriationskostnad.

I det förslag till lag örn expropriation, som den 15 september 1910 avgavs

av en för revision av expropriationslagstiftningen tillsatt kommitté

föreslogs såsom allmän regel, att den exproprierande skulle vara pliktig

att efter rättens prövning gälda ali av expropriationen följande kostnad.

Endast för det fall, att, på sätt i betänkandet föreslogs beträffande

viss av expropriation uppkommen skada, ersättning skulle utgå i årlig

avgift och enligt förslaget ny prövning av avgiftens belopp företogs,

ägde rätten bestämma, vilkendera parten skulle vidkännas kostnaden

därför.

I motiverna till de sålunda föreslagna bestämmelserna anförde kommittén:
Förslaget

bibehåller den i 28 § av 1866 års förordning uttryckta regel,

att alla kostnader, som förorsakas av expropriationen, skola bårås av sökanden.

Detta betyder emellertid icke, att sökanden skall vara skyldig

gälda även sådan av motparten föranledd kostnad, som rätten finner

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

obehövlig, t. ex. om motparten inkallar sakkunniga, vilkas hörande icke

är av nöden för sakens utredning. Sådan kostnad föijer icke av expropriationen,

och rätten har, liksom i andra mål, full frihet att låta densamma

stanna på den part, som onödigtvis fördyrat målets handläggning.

Däremot är det tydligt att, örn sakägare iakttagit inställelse vid rätten

och inför nämnden, kostnaden härför ingår bland den, som den exproprierande

skall gälda.

I motsats till den svenska rättens ståndpunkt gäller i utländsk lagstiftning

ganska allmänt, att kostnaderna för expropriationsersättningens

bestämmande skola helt och hållet eller i huvudsak drabba den förlorande

parten, sålunda den, vars framställda anspråk eller erbjudanden i

fråga örn ersättningsbeloppets storlek minst överensstämma med den

slutligen bestämda ersättningen. En liknande uppfattning har för vår

rätt tagit sig uttryck i de av norrlandskommittén föreslagna bestämmelserna

örn rätt till expropriation av odlingslägenketerna i Norrland

och Dalarna. Enligt berörda förslag skall nämligen kostnad, som uppkommer

i anledning av sakens hänskjutande till nämnd, gäldas efter de

i 21 kapitlet rättegångsbalken stadgade grunder. Till stöd härför har

framhållits, att, sedan det blivit bestämt att jorden skulle exproprieras,

man kunde betrakta ersättningsfrågan såsom en vanlig rättstvist och

likställa kostnaderna för frågans hänskjutande till nämnd med rättegångskostnaderna

i ett mål, som uppkomma örn en ersättningsberättigad

ville göra gällande ett högre ersättningsanspråk, än den ersättningsskyldige

vore villig medgiva. Hade den, från vilken jorden exproprierades,

nödvändiggjort nämnds tillsättande genom uppställande av ett alltför

oblygt ersättningskrav, borde detta för honom icke avlöpa alldeles utan

äventyr.

Kommittén för sin del finner emellertid övervägande billighetsskäl

tala för att en sakägare, utan risk att drabbas av någon kostnad, skall

kunna få egendomens värde bestämt av sakkunniga och opartiska värderingsman.

Att han icke utan vidare vill godkänna den exproprierandes

anbud behöver nämligen icke bero på någon tredska, även örn uppskattningen

sedermera skulle visa, att anbudet är tillfredsställande. Det

är möjligt att sakägaren, som kanske aldrig haft en tanke på att avhända

sig sin egendom, icke själv känner dennas saluvärde. Den då behövliga

utredningen bör göras på den exproprierandes bekostnad. En särskild

anledning att låta sakägare bestrida kostnaden för nämndens sammanträde

kan måhända anses föreligga i det fall, att förberedande uppskattning

enligt förslaget ägt rum och nämnd, som sedermera blivit tillsatt

på sakägarens föranledande, icke sätter värdet högre än uppskattningsmännen

föreslagit. Det torde dock vara riktigast att låta den exproprierande

även i detta fall bära kostnaden. Sakägarens ställning synes, såsom

kommittén förut framhållit, icke böra försämras mer, än som är nödigt

för att bereda den exproprierande förmånen av tidigare tillträde.

Dessutom kan det ju förutsättas, att jämförelsevis låga värden ofta komma

att bestämmas vid den förberedande uppskattningen.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas angående kostnad,

som ej omedelbart föranledes av expropriationen utan följer därav att

jämlikt 45 § i förslaget begäres jämkning av expropriationsersättning,

som utgår i årlig avgift. Att låta även denna kostnad stanna på den exproprierande

vore obilligt, för det fall att från motsidan begäran örn

jämkning framställes utan skälig anledning. Det synes därför vara lamp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

1913 års

riksdag.

1928 års

riksdag.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

ligt, att rätten efter förhållandena äger bestämma, vilkendera parten skall

vidkännas kostnaden för sådan förnyad uppskattning.

Förslaget örn expropriationsersättnings utgående i årlig avgift inflöt

sedermera icke i lagen.

I det vid 1913 års riksdag framlagda förslaget till expropriationslag

hade stadgandet örn gäldande av expropriationskostnaderna erhållit den

lydelse, att den exproprierande skulle vara pliktig gälda all av expropriationsersättningens

bestämmande och fördelning eller eljest av expropriationen

följande kostnad.

Vid förslagets behandling i lagutskottet framställdes mot förslaget i

denna del endast den anmärkningen, att i lagen uttrycklig bestämmelse

borde införas, att den exproprierande skulle vara skyldig gälda den kostnad,

som uppstått i följd av expropriationsmålets handläggning, även örn

någon expropriation på grund av återkallelse eller eljest icke komme till

stånd.

Det vid 1913 års riksdag framlagda förslaget till expropriationslag förföll.

I det av Kungl. Majit vid 1917 års riksdag framlagda lagförslaget örn

expropriation, vilket uti ifrågavarande del av riksdagen bifölls, hade stadgandet

om gäldande av expropriationskostnad erhållit sin nuvarande

lydelse.

Vid 1928 års riksdag förekom den nu föreliggande frågan till behandling.

Uti likalydande motioner (nr 163 i första kammaren och nr 295 i

andra kammaren) yrkade dels herr Möller m. fl. och dels herr Hansson i

Stockholm m. fl., att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit, bland

annat, hemställa, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning huruvida

ökade garantier kunde vinnas, att genom främjande av avtal under

hand eller på annat sätt kostnaderna för ett expropriationsförfarande

nedbringades, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen gåve anledning.

Till stöd för denna sin hemställan anförde motionärerna i

Ett expropriationsförfarande är i regel jämförelsevis tidsödande och

medför avsevärda kostnader.

Till undvikande av tidsutdräkt och nedbringande av kostnaderna höra

frivilliga överlåtelser befrämjas.

För närvarande gäller, att ersättning ej må bestämmas lägre än vad

den exproprierande i målet erbjudit (38 §) samt att den exproprierande

skall vara pliktig att — med undantag varom nu ej är fråga — gälda

ali expropriationsmålets handläggning, expropriationsersättningens bestämmande

och fördelning eller eljest av expropriationen följande kostnad.

Givet är emellertid att den exproprierande kan vara benägen att förlik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4. 5

ningsvis, för att slippa dröjsmål och expropriationskostnader, erbjuda

ett jämförelsevis högre lösenbelopp, örn han vet att det avgivna anbudet,

därest detsamma avslås, icke längre blir av betydelse för expropriationsersättningens

bestämmande. Och givet är också att markägaren är mera

benägen antaga ett fördelaktigt anbud, örn han vet att ersättningen av en

nämnd kan komma att bestämmas till lägre belopp.

Och har förlikning ej kunnat komma till stånd, synes det ej överensstämma

med rättvisa och billighet att den exproprierande skall betala

alla kostnaderna, även örn ersättningen ej bestämts till högre belopp än

vad som av honom förlikningsvis erbjudits.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet hemställde i sitt över

motionerna avgivna utlåtande (nr 2), — under framhållande att det

icke kunde förnekas, att ett expropriationsförfarande i verkligheten understundom

medförde avsevärt större kostnad för den exproprierande,

än kostnaden vid motsvarande förvärv från en jordägare, som godvilligt

avstode mark, samt att en utredning av detta spörsmål borde komma till

stånd, därvid de av motionärerna framförda synpunkter rörande löseskillingens

bestämmande jämväl torde böra komma under omprövning

— att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville låta verkställa den av motionärerna begärda utredningen och

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen gåve anledning.

Utskottets hemställan blev emellertid av riksdagen avslagen.

Det torde icke kunna förnekas, att gällande bestämmelser örn skyldighet

för expropriationssökanden att under alla förhållanden gälda samtliga

av expropriationen härflytande kostnader kunna av den för expropriation

utsatte obehörigen utnyttjas till att — även örn expropriationssökanden

erbjudit fullt skälig ersättning — framtvinga tillsättande av

expropriationsnämnd och därigenom avsevärt fördyra expropriationskostnaderna.

Denna synpunkt har redan under förarbetena till expropriationslagen

varit föremål för övervägande utan att då vinna

beaktande. Till grund för nuvarande bestämmelser i ämnet ligger

huvudsakligen det skäl, att den, som utsättes för det intrång som

expropriationen innebär, utan risk att behöva gälda kostnaderna därför

bör äga påfordra en fullt opartisk uppskattning av värdet å den egendom

han nödgas avstå. Detta skäl synes utskottet alltjämt äga giltighet.

Ett stadgande av den innebörd motionären i första hand ifrågasatt skulle

kunna medföra, att den för expropriation utsatte ej vågade annat än godtaga

ett alltför lågt ersättningsbelopp, som av expropriationssökanden erbjudits,

enär han eljest kunde löpa risk att få betala kostnaderna för expropriationen.

Örn den för expropriation utsatte ålades att gälda kostnader

därför, skulle detta även innebära, att han icke finge full ersättning

för den i anspråk tagna egendomen, vilket icke överensstämmer

med expropriationslagstiftningens grundprinciper. Do nu anförda

olägenheterna skulle ej heller undanröjas, örn det lades i expropriationsdomstolens

band att i värjo särskilt fall avgöra, örn och i vad mån den

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 4.

för expropriation utsatte skulle gälda kostnaderna därför. Med hänsyn

till vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna förorda en lagändring

i den av motionären angivna riktningen.

Utskottet får förty hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, lion Geijer, Hauman, Frändén, Lindhagen,

Gustaf Tamm, Norman och Granström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar. Hage, Andersson i Rasjön, Johänson

i Hallagården,* Aronson, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland och Skoglund.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lindhagen och Norman, vilka hemställt örn bifall till motionens

yrkande.

Till stöd härför har herr Lindhagen för sin del anfört följande:

»Mig synas motionärens grundsatser vara välbetänkta och rättvisa.

Norrlandskommittén framlade redan år 1904 enahanda synpunkter på

denna sak.

Utskottet har nu först ansett, att den, som utsättes för expropriation,

bör äga påfordra en fullt opartisk uppskattning av värdet utan risk att

behöva gälda kostnaderna. Det är nu en illusion att föreställa sig att

en expropriationsnämnds uppskattning alltid är fullt opartisk. Örn nu

emellertid denna fullt opartiska undersökning kommer till det resultat,

att den, som skulle förvärva jorden, frivilligt redan erbjudit fullgod

ersättning, så har ju den andra trasslat i ogjort väder.

Det talas jämt så mycket örn, att individen bör söka finna sig tillrätta

i förhållandena av egen kraft. Man måste fråga sig varför just i detta

föga ömmande fall personen i fråga skall sättas under förmynderskap

och frånhändas möjlighet och uppfordran att själv bedöma vad han rimligen

och anständigtvis bör begära för sin jord. Det skall väl förmodligen

igen vara en hyllning åt den gamla äganderättens majestät på

bekostnad av rimlighet och rättvisa.

På grund härav har jag ansett mig böra tillstyrka skrivelseförslaget.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.