Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering och modernisering av hg reslag stiftning en.

1931-02-20 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering och modernisering av hg reslag stiftning en.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Anborn till riksdagens kansli den 20 februari 1931 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering och

modernisering av hg reslag stiftning en.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

298, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Hage m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl.

Majit måtte låta utreda huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser,

som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst, må kunna utformas,

främst i vissa uti motionen särskilt angivna hänseenden, under

hänsynstagande till nutida förhållanden samt i en social och humanitär

anda samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Av motionens innehåll framgår, att motionärerna åsyfta, att den ifrågasatta

utredningen till en början skall inrikta sig dels på frågan örn åtgärder,

som skulle förhindra hyresvärd att påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt

eller kontraktsbestämmelser, dels ock på frågan, om icke hyreslagens bestämmelser

i större utsträckning borde vara av tvingande natur, främst då

det gällde hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Den nu gällande hyreslagstiftningen återfinnes dels i 3 kap. i lagen den

14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom, vilket kapitel innehåller

de allmänna bestämmelserna örn rättsförhållandet mellan hyresvärd och

hyresgäst, dels ock i lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser

rörande hyra, vilken lag meddelar föreskrifter huvudsakligen örn tid och

sätt för hyresbetalning i vissa fall samt örn förverkande av hyresrätt o. d.

Därjämte innehåller utsökningslagen åtskilliga stadganden med avseende å

vräkning av hyresgäst. I 1907 års lag föreskrives beträffande hyresavtal,

att sådant avtal skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid

understigande ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och

hyresgästen annorlunda åsämjas. Några direkta bestämmelser örn innehållet

i hyresavtal förekomma icke i denna lag. Detta sammanhänger

därmed, att lagens stadganden i regel icke äro av tvingande natur utan

kunna genom överenskommelse mellan parterna sättas ur kraft. Det står

alltså i allmänhet kontrahenterna i ett hyresavtal fritt att i kontraktet in
Bihang

till riksdagens protokoll 19.11. 9 samt. 2 avd. 0 höft. (Nr 8.)

Motionens

innehåll.

Gällande be

stämmelser

i ämnet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottens utlåtande Nr 8.

1930 ftrs

riksdag.

rycka de bestämmelser de önska. Endast i vissa, särskilt angivna fall föreskriver

lagen, att ett förbehåll i hyreskontrakt skall vara utan verkan. Så

är fallet t. ex. beträffande hyresgästs rätt att vid överlåtelse av fastigheten

kvarsitta i den förhyrda lägenheten. Andra stadgande!! äro till sin natur

sådana, att det icke kan anses tillkomma parterna att genom avtal förtaga

verkan av desamma. Det sistnämnda gäller t. ex. bestämmelserna örn

hälsovådliga lägenheter ävensom vissa föreskrifter om hyresrättens förverkande.

I motsats till vad som i regel gäller beträffande 1907 års lag

äro bestämmelserna i 1923 års lag så gott som undantagslöst av tvingande

natur. — I fråga om hyresvärds skyldigheter att hålla en uthyrd lägenhet

i gott skick meddelas i 3 kap. 9, 10, 12 och 13 §§ i 1907 års lag följande

bestämmelser: Därest lägenhet, innan tid för tillträde är inne, förstöres genom

vådeld eller annorledes, är hyresavtalet förfallet och hyresgästen äger

rätt till skadestånd, om vållande därtill ligger hyresvärden till last. Inträffar

före hyrestidens början å lägenheten mindre skada än nu nämnts och är

skadan icke avhjälpt vid tiden för tillträdet eller är lägenheten då icke i

det skick, hyresvärden utfäst eller hyresgästen utan utfästelse skäligen äger

fordra, äger hyresgästen, om hyresvärden icke genast på tillsägelse vidtager

åtgärder för bristens avhjälpande, själv ombesörja avhjälpandet på hyresvärdens

bekostnad. Hyresgästen äger vidare, om bristen icke utan uppehåll

kan avhjälpas eller hyresvärden underlåter att, efter tillsägelse, så snart

ske kan sörja för bristens botande, uppsäga hyresavtalet, såvitt bristen icke

är av endast ringa betydelse. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick

äger hyresgästen åtnjuta skälig nedsättning i hyran, varjämte hyresvärden

i vissa fall är skyldig att gälda skadestånd. Därest under hyrestiden å

lägenheten uppstår skada, för vilken hyresgästen ej är ansvarig, eller eljest

utan hyresgästens vållande för honom uppkommer hinder eller men i

nyttjanderätten, skola de nu angivna bestämmelserna äga tillämpning. Önskar

hyresgästen uti ifrågavarande fall uppsäga avtalet, måste detta ske inom

viss tid. Samtliga nu anförda bestämmelser om hyresvärds skvldighet alt

hålla lägenhet i gott skick äro emellertid icke av tvingande natur, utan

hyresvärd kan genom förbehåll i hyresavtal utesluta hyresgästs rätt till

hyresnedsättning, skadestånd och uppsägning på grund av brister i lägenheten

ävensom rätten för hyresgästen att på hyresvärdens bekostnad avhjälpa

förefintliga brister.

Den nu föreliggande frågan förekom till behandling jämväl vid fjolårets

riksdag.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 259, hemställde herr Hage

m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl.

Majit måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser,

som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst — hithörande

delar av lagen av år 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom samt lagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

av den 10 mars 1923 nied vissa bestämmelser rörande hyra m- m. —

måtte sammanföras i en modern hyreseg, som samtidigt utformas under

hänsynstagande till nutida förhållanden inom detta område samt i en social

och humanitär anda efter ungefärligen de grundsatser, som i motionen

antytts.

Uti denna motion angåvo motionärerna i fem punkter de önskemål, som

en reformerad hyreslagstiftning främst borde tillgodose. Motionärerna anförde

sålunda:

En sådan lagstiftning, vars detaljbestämmelser i allmänhet borde vara

av »tvingande» natur, skulle enligt vårt förmenande främst böra syfta till

att åstadkomma,

1) att bostadsinnehavet vore tryggat, vilket mål i någon mån skulle kunna

nås genom stadgande!! örn optionsrätt eller prioritetsrätt för hyresgäst i en

lämplig form;

2) att bostaden vore sund, vilket skulle kunna nås genom tillfredsställande

bostadsinspektion, genom en fortsatt tillräcklig bostadsproduktion, som ersatte

de nu befintliga hälsofarliga bostäderna med nya bostäder i sådana

prislägen, att hyresgästerna i de hälsofarliga prisbilliga lägenheterna kunde

betala hyran i de nya lägenheterna samt genom införande i hälsovårdsstadga,

byggnadsstadga eller hyreslag av effektivare bestämmelser för undvikande

av hälsofarlighet i bostadslägenheter;

3) att bostaden alltid vore med avseende på underhåll i ett tillfredsställande

skick, vilket bland annat skulle kunna uppnås genom tillkomsten

av bestämmelser i sådan riktning och som bland annat fastslog vissa grunder

för hyresgäst att vid hyras betalande avdraga vad som utlagts för reparationer

eller för bostadens förbättrande samt som i övrigt införde rätt

till hyresprisreglering nedåt vid konstaterande av en bostads mindervärdiga

beskaffenhet;

4) att dep ständigt skeende hyresprisfördyringen — som i vårt land resulterat

i att en större procent av den samlade inkomsten uppslukas av

hyran än i något annat Iand — kunde i någon mån hållas tillbaka och

att framför allt oskäliga hyrespris (hyresocker) kunde beivras, varför en

effektiv bestämmelse örn åtgärder mot orimliga hyrespriser borde ingå i

den planerade lagstiftningen, vilken bestämmelse även borde få gälla för

de mycket ofta förekommande rent vanvettiga hyror, som uttagas för butiker

med gott läge; samt

5) att lagen förhindrade intagande i kontrakt av bestämmelser, som inskränkte

hyresgästens rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore

olämpliga (i denna fråga uttalade sig vissa reservanter inom första lagutskottet

år 1922 på sådant sätt, alt de med hänsyn till detta yrkande ifrågasatte,

örn icke avtalsfriheten borde ytterligare begränsas till förebyggande

därav att lagbestämmelser till hyresgästs förmån eluderades genom kontraktsvillkor).

Detta är endast några av de mest framträdande reformkraven, som framförts

på detta område och av vilka större delen torde kunna tillgodoses genom

bestämmelser i en hyreslag.

Andra lagutskottet, som behandlade denna motion, berörde i sitt över

densamma avgivna utlåtande, nr 29, till en början bostadsfrågans stora sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagulskotteis ullålande Nr 8.

Hyres
kontrakt.

hälleliga betydelse och lämnade en kort översikt över de åtgärder, som under

de senaste åren av statsmakterna vidtagits för åstadkommande av

bättre förhållanden å bostadsmarknaden.

Efter behandling av ett utav motionärerna framlagt förslag om hyreslagstiftningens

sammanfattande i en fristående lag och redogörelse för det

aktuella läget på bostadsmarknaden övergick utskottet till behandling av

de särskilda spörsmål, som enligt motionärernas hemställan främst borde

komma i beaktande vid en reformering av hvreslagstiflningen.

Beträffande frågan örn införande av lagstadganden, varigenom skulle förhindras

intagande i hyreskontrakt av bestämmelser, som inskränkte hyresgästens

rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore olämpliga, anförde

utskottet först:

I det stora hela medgiver 1907 års hyreslag avtalsfrihet inom hyresrätten.

Med hänsyn till dessa avtalsförhållandens stora sociala betydelse har

lagstiftaren emellertid, med avsteg från huvudregeln, förlänat vissa bestämmelser

tvingande natur. Så är fallet med bestämmelserna i 3 kap. nyttjanderättslagen

6 § andra stycket, 7, 15, 19, 23 och 24 §§. Såsom de sociallt

viktigaste av dessa torde få anses de jämlikt 25 § tvingande regler,

som i 23 och 24 §§ meddelas angående de medgivna förbehållen i fråga

om hyresrättens förverkande.

1 1923 års hyreslag har gruppen regler av tvingande natur ytterligare utvidgats.

Härvid må bortses från 1—5 §§, vilka numera i det stora hela

loide sakna praktisk betydelse, från 9 §, som rör kommunal bostadsförmedling,

10 § (om hyresocker), som trätt ur kraft, samt från 12 §, vilken

rör åtals anställande och som alltså till sin natur ej kan vara dispositiv.

Bestämmelserna i de övriga paragraferna i lagen (6, 7, 8 och 11 §§) åter

äro —• om man undantager medgivandet i 11 §§ andra stycket sista punkten

— sådana att de ej kunna eluderas genom de avtalande parternas egna

dispositioner.

Utskottet uttalade betänkligheter mot kraven att, skenbart till hyresgästernas

förmån, alltför mycket kringskära avtalsfriheten och framhöll, att

bestämmelser i sådan riktning sannolikt skulle bliva till nackdel för båda

parterna samt att en icke alltför begränsad avtalsfrihet vore för dem oundgänglig,

då en mångfald olika förhållanden vid avtalets uppgörande spelade

in på ett sätt, som icke kunde i detalj förutses av lagstiftaren.

Därefter redogjorde utskottet för innehållet i ett av socialstyrelsen den

2 december 1922 avgivet utlåtande rörande hyreslagstiftning, däri styrelsen

även berört fiågan örn fastställande av formulär för hyresavtal. I berörda

utlåtande hade socialstyrelsen påpekat svårigheterna att i lag fastställa visst

formulär för hyresavtal på grund av den mångfald förhållanden, till vilka

hänsyn därvid måste tagas. Vidare hade styrelsen framhållit, att, även

om svårigheterna kunde övervinnas, det vore tvivelaktigt, om fastställande

av visst formulär för hyresavtal skulle bereda hyresgästerna någon fördel.

Man hnge nämligen antingen medgiva eller förbjuda införande av ytter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

ligare bestämmelser i sådana formulär. I förra fallet stöde det vederbörande

part öppet att vid användande av formuläret avtrycka alla de »allmänna

bestämmelser», som plägade återfinnas i hyreskontrakten, och, örn

man förbjöde införande av särskilda tillägg, skulle hyresgästen betagas

möjlighet att fä i kontraktet införda bestämmelser till sin förmån. Även

örn man medgåve, att bestämmelser till hyresgästens förmån finge införas

i kontrakten, skulle svårigheter uppstå, då det ofta vore tveksamt, örn ömsesidiga

åtaganden vore till övervägande fördel för hyresgästen eller ej.

Efter denna redogörelse anförde utskottet slutligen uti ifrågavarande del:

Utöver vad socialstyrelsen sålunda anfört må framhållas, att allt för

långt gående regler av tvingande natur sannolikt skulle giva anledning till

åtgärder, som syftade att kringgå dessa och som vore svåra att effektiv

förekomma, helst som ett förbud mot muntliga hyresavtal knappast kan

införas, då del skulle leda till egendomliga konsekvenser.

Vidare må erinras, att hyresgästen, medan han ännu står såsom hyressökande

spekulant till en lägenhet, just då ur åtskilliga synpunkter befinner

sig i en relativt stark position gent emot hyresvärden, som under normala

förhållanden givetvis önskar uthyra den lediga lägenheten och alltså är beredd

till vissa eftergifter. Örn den hyressökande därför i detta ögonblick

vill och förmår hävda vissa krav, synes det rimligt, att uppnådd överenskommelse

därom bör kunna få inflyta i det träfiade skriftliga hyresavtalet.

Tvingande regler rörande avtalets innehåll kunde lätt nog, till hyresgästens

egen nackdel, ställa sig hindrande i vägen härför.

Ej heller må förglömmas, att vissa förbehåll av restriktiv natur, vilka

pläga uppställas från hyresvärdens sida, avse att tillgodose ö\riga i fastigheten

boende hyresgästers krav på trevnad och andra berättigade anspråk

från dessas sida.

Utskottet vill emellertid med det anförda icke bestrida, att vissa bestämmelser

i gängse hyresavtal, sådana de komma till uttryck bland annat

i en del brukliga tryckta formulär till hyreskontrakt, alltför ensidigt taga

sikte på tillvaratagandet av hyresvärdens intressen. I anslutning till en av

socialstyrelsen i ovan berörda sammanhang framförd tanke finner utskottet

del kunna ifrågasättas, huruvida icke lämpliga, opartiskt hållna avtalsformulär

åtminstone försöksvis kunde utarbetas, genom det allmännas försorg

att ställas till allmänhetens fria disposition.

Slutligen må nämnas, att till utskottets kännedom kommit vissa, sannolikt

enstaka fäll, där hyresvärd genom speciella avtalsbestämmelser sökt

kringgå meddelade lagbud. Sålunda har utskottet fått sig bekant, all hyresvärd

i eli och samma hyresavtal örn smålägenhet betingat sig visst hyresbelopp

i fall av kvartalsbetalning och, alternativt, ett annat väsentligt

högre belopp i händelse av månadsbetalning. Atl här föreligger ett försök att

åsidosätta de tvingande bestämmelserna i ö § 1923 års hyreseg, som i socialt

syfte medgiva hyresbetalning månadsvis i fråga örn förskottshyra för

smålägenheter, lärer vara uppenbart.

Vidkommande frågan, huruvida hyreslagens bestämmelser borde i vidare HyreslagstiftuIsträckning

än nu är fallet vara av hängande natur, främst då det jäller

hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick, erinrade utskottet,’

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr S.

att gällande bestämmelser i sistnämnda hänseende återfunnes i 3 kap.

10 och 12 §§ i 1907 års lag. Efter redogörelse för innehållet i dessa lagrum

ävensom för tolkningen av det i 10 § förekommande uttrycket »brist»,

yttrade utskottet:

Såsom av det föregående framgår lämna stadgandena domstol stor frihet

att ingå i prövning, huruvida en lägenhet »enligt ortens sed eller allmänna

uppfattning» är att anse såsom bristfällig.

Vidare må erinras, att parterna självfallet ej förmå att genom bestämmelser

i avtalet försätta ur kraft hälsovårdsstadgans ovan återgivna offentligrättsliga

bestämmelser rörande hälsovådliga bostäder.

Emellertid torde hyresgästen genom förbehåll i hyresavtalet kunna avsäga

sig den rätt, som stadgandena i 3 kap. 10 och 12 §§ i nyttjanderättslagen

tillerkänna honom. Ehuru utskottet, såsom i det följande utvecklats,

anser betänkligt att genom regler av tvingande natur alltför mycket inskränka

avtalsfriheten . på hyresrättens område, lärer tvekan kunna råda

om lämpligheten av full avtalsfrihet i denna speciella fråga. Utskottet anser

likväl det sålunda väckta spörsmålet vara av den beskaffenhet att det

bör upptagas till utredning endast i ett större sammanhang.

Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt anförts fann utskottet tillräckliga

skäl ej anförda för att frågan om en revidering av hyreslagen, på sätt

motionärerna anfört, då upptoges till behandling. Utskottet hemställde folden

skull, att den då föreliggande motionen icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Läget ä

bostadsmarknaden.

Innan utskottet övergår till närmare behandling av den föreliggande

motionen, vill utskottet i största korthet erinra om läget å bostadsmarknaden.

Världskriget medförde även å detta område abnorma förhållanden, vilka

kännetecknades av stark tillbakagång av byggnadsverksamheten, kraftig

hyresstegring och eftersatt underhåll av bostäder. Den bostadskris, som

sålunda framkallades, kan för vårt lands vidkommande sägas hava nått

sin avslutning 1923. Från sistnämnda år märkes en tydlig utveckling till

det bättre. Bostadsproduktionen börjar raskt ökas för att år efter år bliva

allt livligare. De nytillkomna bostäderna torde genomgående utmärka sig

för relativt hög kvalitet.

Till belysande av bostadsmarknadens utveckling under senare år må här

meddelas vissa siffror för 39 större städer (med över 10 000 inv.), som pu
-

blicerats

i Sociala

Meddelanden (nr

4/1930,

sid. 2

80).

1913 1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Tillkomna

bostadslägenheter

antal ...

6 155 2 348

4 313

3 350

6 205

8 843

10 303

11 308

12 356

13 476

12 938

index ...

Eldstäder

100 38

70

54

101

144

167

184

201

219

210

antal ... 19 306 7 037

13 110

11 367

22 435

28 670

32 254

34 080

34 845

37 007

36 197

index ...

100 36

68

59

116

149

167

177

181

192

187

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutxkotlels utlåtande Nr k.

7

Samtidigt med den livliga nybyggnadsverksamheten har, särskilt i de

större städerna, rivning av äldre bostäder bedrivits i stor omfattning, därvid

rivningsarbetet givetvis främst avsett mindre goda bostäder. Antalet

genom rivning avgångna bostäder, vilket beträffande de större städerna

före världskriget plägade motsvara 10 procent av nytillskottet, nedgick helt

naturligt under krisåren, men utgjorde under åren 1927, 1928 och 1929

resp. 9, 11 och 15 procent (Soc. Medd. 4/1930, sid. 283).

De anförda siffrorna giva vid handen, att för närvarande en omfattande

nybyggnadsverksamhet pågår samtidigt med att äldre bostäder försvinna

från bostadsmarknaden. Det betydande bostadstillskottet har hittills begärligt

absorberats. Detta torde bero dels på att stadsbefolkningen i vårt land är

stadd i kraftig tillväxt, främst genom inflyttning från landsbygden, dels

ock på en icke oväsentlig höjning av de mindre bemedlades bostadsstandard.

Den antydda utvecklingstendensen på bostadsmarknaden lärer icke kunna

betraktas annat än som önskvärd. Emellertid är läget ur annan synpunkt

långt ifrån tillfredsställande. Den allmänna hyresnivån ligger nämligen

relativt högt. Det forcerade byggnadsarbetet har icke kunnat undgå att

verka fördyrande på byggnadskostnaderna och höjningen av de mindre

bemedlades bostadsstandard har medfört, att tillgången på goda bostäder

icke motsvarat efterfrågan, vilket i sin ordning föranlett en hög hyresnivå.

Det torde icke råda delade meningar om att bostadsfrågan, såväl å landsb}^gden

som i städerna, är ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen,

förtjänt av statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Att åstadkomma goda

bostadsförhållanden är ett önskemål, vars tillgodoseende är av synnerlig

vikt. Det allmännas intresse för denna fråga har också tagit sig uttryck på

åtskilliga sätt. Vid olika tillfällen hava från statsmakternas sida vidtagits

åtgärder i syfte alt frambringa goda och ändamålsenliga bostäder. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om den år 1920 upprättade statens bostadslånefond,

vilken numera är under avveckling, samt Svenska bostadskreditkassan,

varom beslut fattades vid 1929 års riksdag.

Vid behandling av bostadsfrågan intager hyreslagstiftningen en framstående

plats. Stora delar av vårt folk äro för tillgodoseende av sitt

bostadsbehov hänvisade till förhyrning av bostadslägenheter. Det torde

utan tvekan böra betecknas som en viktig statsuppgifl att genom lagstiftning

skydda dessa befolkningsgruppers berättigade intressen. Under de

senaste åren hava även genomförts flera bestämmelser, som avse att trygga

hyresgästernas ställning. Genom 1923 års hyreslag bereddes innehavare av

bostadslägenheter, särskilt mindre sådana, åtskilliga förmåner i fråga örn tid

och sätt för erläggande av byra m. m. År 1925 vidtogos ändringar i utsökningslagen,

vilka inneburo mildring av föreskrifterna om vräkning från lägenhet.

Slutligen är att märka den år 1930 genomförda lagen om bostadsrättsföreningar,

som berör åtskilliga frågor, vilka tidigare fallit inom hyresrättens

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Hyres
kontrakt.

Hyreslagsiift
ningens
tvingande
natur.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

område och vilka varit föremål för de bostadsintresserades särskilda uppmärksamhet.

De spörsmål, som den av motionärerna ifrågasatta utredningen enligt deras

förmenande främst bör taga sikte på, äro dels frågan om åtgärder, som

skulle förhindra hyresvärd alt påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt eller

kontraktsbestämnieber, och dels frågan örn hyreslagstiftningens tvingande

natur, särskilt beträffande hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott

skick.

Vad först angår frågan om hyreskontrakt lärer det, som utskottet framhöll

i sitt utlåtande vid fjolårets riksdag, icke kunna bestridas, att uti nu

förekommande hyreskontrakt ofta intagas bestämmelser, som alltför ensidigt

avse tillgodoseende av hyresvärdarnas intressen. Det torde dock möta

oövervinneliga svårigheter att i lag fastställa normalkontrakt. Lagstiftningen

har i stället slagit in på den vägen att inskränka hyresvärdens rätt att fastställa

de påföljder, som vid åsidosättande av kontraktsbestämmelserna skola

drabba en hyresgäst. Enligt 3 kap. 23 § i 1907 års lag medför nämligen

underlåtenhet från hyresgästens sida att fullgöra sådana förpliktelser, som

hyreskontraktet utöver vad i lag föreskrives ålägger honom, hyresrättens

förverkande endast under den förutsättningen, att förpliktelsens fullgörande

måste anses vara av synnerlig vikt för hyresvärden. Denna bestämmelse

är av tvingande natur. Även örn i hyreskontrakt intages en förklaring,

att åsidosättande av däri angivna skyldigheter medför hyresrättens förlust,

inträder denna påföljd icke, såvitt ej vederbörande domstol finner, att skyldigheternas

fullgörande är av synnerlig vikt för hyresvärden. Åtskilliga av

de förpliktelser, som i de vanligen förekommande hyreskontrakten åläggas

hyresgästen, äro av den art, att underlåtenhet att fullgöra desamma icke

torde medföra förlust av hyresrätten. En försummelse uti ifrågavarande

avseenden kan däremot medföra skadeståndsskyldighet, men endast i den

mån hyresvärden kan visa, att han verkligen lidit någon skada.

Det kan icke förnekas, att förekomsten i hyreskontrakt av en mängd

bestämmelser, som ålägga hyresgästen förpliktelser i olika hänseenden,

under alla omständigheter kan för denne medföra en känsla av osäkerhet.

Eör undanröjande av de olägenheter, som föreligga på ifrågavarande område,

skulle det möjligen vara till gagn, att genom offentlig myndighets försorg,

lämpligen genom socialstyrelsen, i vägledande syfte utarbetades vissa, för

ett antal vanligen förekommande fall avsedda normalkontrakt.

■ Utskottet övergår härefter till frågan om hyreslagstiftningens tvingande

natur, särskilt vad angår hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott

skick. Såsom den föregående utredningen utvisar, medgiver gällande lag

möjlighet för hyresvärd att fritaga sig från skadeståndsskyldighet o. d. på

grund av brister i lägenheten. Endast för det fall, att lägenheten är hälsovådlig,

gälla lagens bestämmelser oberoende av vad parterna avtalat. Som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagulskotlels utlåtande Nr 8.

9

utskottet vid fjolårets riksdag framhöll, kan tvekan råda om lämpligheten

av full avtalsfrihet på berörda område. Hyreslagstiftningens framsteg förutsätta

emellertid för att få praktiskt gynnsam verkan, att desamma ej ske

snabbare än att de komma att motsvaras av den förbättring av bostadsbeståndet,

som de avse att främja och som till väsentlig del är beroende

av det ekonomiska livets förhållanden. Under erinran om det livliga

arbete, som för närvarande pågår för att förbättra bostadsbeståndet för

vårt folk, anser utskottet rätta tidpunkten icke nu vara inne för att upptaga

det lagstiftningsarbete, som motionärerna önska igångsätta.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, von Geijer, Hagman

och Frändén, fröken Hesselgren samt herr Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Aronson,

Sandström i Nyland*, Björnberg, Hedvall* och Gardell i Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Linder, Hagman, Norman, Magnusson i Kalmar, Hage och

Hedvall, vilka ansett, att utskottet borde hava hemställt örn bifall till motionen.

2) av herr Aronson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 2 avd. 6 hafi. (Nr 8.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.