Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning Ull åstadkommande av tuera hygieniska och billigare bostäder.
1931-02-20 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1931:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning Ull åstadkommande av tuera hygieniska och billigare bostäder.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
1
. Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 20 febr. 1931 kl. 8 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning Ull
åstadkommande av tuera hygieniska och billigare bostäder.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott k anvisad motion, nr 293,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Åndersson i Stockholm m. fl.
föreslagit, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit hemställa örn utredning
och framläggande av lagförslag till 1932 ars riksdag angående.
1) minimifordringar som skola ställas på lägenhet, vilkén skall användas till
bostad, för att denna ur hälso- och andra synpunkter skall fylla sitt ändamål,
2) genomförande av en effektiv bostadsinspektion för såväl städerna som
landsbygden, vilken övervakar lagens efterlevnad,
3) nedskrivning av alla tomt- och fastighetsvärden, ^ att alla jobbareviUster
bortskrivas och hyrorna fastställas efter det på sådant.iäätt beräknade fastighetsvärdet,
''• i ■ vivv v. i: ; ■
4) grunder för hyressättning, vari föreskrives, att hyran högst får såttas sa,
att den täcker verkliga omkostnader för fastigheten samt 5ränta på det
verkliga fastighetsvärdet, till vilket räknas endast på godkänttbäit sätt i fastighet
investerat kapital. . :: V
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får
utskottet hänvisa till motionen. : ... >
Åtskilliga av de spörsmål, som beröras i föreliggande motion, förekommo till lage ärs
behandling jämväl vid fjolårets riksdag. „ „ riksdag.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 384, hemställde herr Hage m, fl.,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit dardell m. m.
måtte låta utreda, huruvida och i vilken män åtgärder, på sätt i motionen antytts
eller på andra vägar, ytterligare kunde vidtagas från det allmännas sida,
för att den genomsnittliga bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas ur
hygieniska samt andra synpunkter och hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter,
hållas inom rimliga gränser.
Den ifrågasatta utredningen borde enligt motionärernas förmenande främst
avse undersökning av vissa huvudproblem, nämligen!
1) örn, i vilken mån och på vilket sätt staten bör medverka till att planmässiga
åtgärder vidtagas för att det mindervärdiga och hälsofarliga bostadsbeståndet
— helst efter en undersökning av antalet befintliga bostäder av detta
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 3 avd. 7 höft. (Nr 9.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
slag —- i största möjliga utsträckning kommer bort och genom nyproduktion
ersättes med sunda bostäder, varigenom en av de bidragande orsakerna till
vissa folksjukdomar torde bortelimineras;
2) örn, i vilken män, eller på vilket sätt staten genom sammankallande av en
konferens av sakkunniga, genom tillsättandet av en kommitté, genom inrättandet
av en central myndighet med uppgift att bl. a. verka för byggnadsverksamhetens
standardisering och rationalisering eller genom anslagsgivande i övrigt, bör
effektivt understödja eller stimulera den verksamhet, som i vissa samhällen
pågår eller planeras, dels för åstadkommande av en rationellt bedriven och
alltså prisbilligare bostadsproduktion, dels ock för att ^experimentera en normaltyp
av goda och sunda bostäder eller en standardisering av byggnadstyper,
främst för byggande av sådana hus, där hyrorna kunde hållas nere i sådana
prislägen, att de fattigare folklagren och särskilt de hyresgäster, som på grund
av sin fattigdom söka sig till de mindervärdiga och hälsofarliga bostäderna,
kunde anskaffa sig sunda bostäder till rimliga hyrespriser;
3) huruvida, i vilken mån och efter vilka grunder staten alltjämt, även efter
tillkomsten av Bostadskreditkassan (som ännu icke trätt i funktion i vissa
delar av landet), bör via kommunerna bedriva en fortsatt låneverksamhet.
främst till bostadskooperativa företag samt till egnahemsbyggare, med för låntagarna
fördelaktiga ränte- och avbetalningsvillkor (samt även eventuellt i
sista hand subventionsverksamhet), dels för att åstadkomma en nedgång i
bostads- och hyrespriser för innehavare av smålägenheter samt dels för tillskapande
av en så stor bostadstillgång, som måste utgöra en av förutsättningarna
för att hyrespriserna så småningom kunna bringas ner till en rimligare nivå;
4) huruvida och i vilken utsträckning statens byggnadsbyrå vid ett eventuellt
fortsättande av statens låneverksamhet skall fortsätta sin verksamhet och
särskilt den del av densamma, som bestått i att till bostadsbyggare lämna normalritning-ar
m. m.;
5) huruvida staten bör vidtaga sådana åtgärder, att i första hand den kooperativa
bostadsproduktionen och bostadsegnahemsbyggandet — vilka bägge företagsgrenar
i de större samhällena bedriva en verksamhet, som går i linje med
egnahemsverksamheten på landet —- dels kan erhålla belåning i bostadskreditkassorna
upp till en högre procentgräns av taxeringsvärdet, än vad som bestäm
des vid 1929 års riksdag, dels kan på rimliga villkor erhålla byggnadskredit,
cl. v. s. kredit under den tid, då byggandet av fastighet pågår, dels ock erhålla
s. k. tertiärkredit. dels även erhålla bättre möjligheter till ordnad och för låntagaren
fördelaktig kreditgivning vid bostadsbyggande å mark, upplåten med
tomträtt (samtliga dessa yrkanden framfördes i tvenne viel 1929 års riksdag
väckta motioner, nämligen I: 291 av herr Möller samt 11:442 av herrar Hage
och Curt Larsson och hänvisas rörande motiveringen till nämnda motioner) ;
6) huruvida och i vilken mån —bl. a. genom effektivt beivrande av användandet
av illojala metoder för undvikande av lagfartskostnader vid köp m. m. —
åtgärder kunna vidtagas för förhindrande eller förminskande av den fördyring
av bostadsbeståndet, vilken icke är föranledd av kostnaderna för byggandet utan
av den omständigheten, att bostadshusen genom köp och överlåtelser flera
gånger och med korta mellanrum vandra ur hand i hand med för varje gång
höjda saluvärden och därmed följande prisförhöjningar (enligt en råd denna
motion fogad bilaga kunde exempelvis med avseende på ett hyreshus i Göteborg
konstateras, att det under loppet av ett år bytt ägare fyra gånger, varje gång
med ökat försäljningspris); samt
7) huruvida och i vilken utsträckning staten bör medverka därtill, att mark.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. &
tillhörande allmänna institutioner, där så anses lämpligt, tillhandahålles på
billiga villkor till bostadsproducenter, vars bostadsproduktion avser astadkommande
av egnahem eller bostadskooperation samt pa vilket sätt billiga tomt
priser för bostadsbyggande i övrigt skall kunna åstadkommas. .
Örn vi härtill lägga, att det kunde ifrågasättas, örn ej utredningen även borde
omfatta möjligheten att i vårt land införa officiella prisnoteringar med radgivande
anvisningar rörande hyrans skäliga storlek för bostader av viss kvalitets-
och storlekstyp — en anordning som diskuterats i intresserade kretsar - så är det här nämnda några av de spörsmål, som enligt vårt förmenande i forsta
hand böra bli föremål för undersökning och utredning. Samtliga dessa utredningar
skulle främst syfta till att förhindra, att hyresnivån i landet ytterligare
ginge uppåt samt att i stället det skulle kunna åstadkomma^ en nedgång’
i nämnda prisnivå samt dessutom framskapas en typ av billiga och enkla men
dock tillfredsställande bostäder.
Men utöver detta bör utredningen, enligt vad anse, utsträckas även tili
områden, som beröra den sanitära sidan av bostadsfragan. Pa detta område anse
vi, att en förutsättningslös och grundlig utredning genom sakkunniga bör ske,
huruvida ej en skärpning bör åstadkommas av bestämmelserna på vissa ^punkter
men samtidigt ett uppmjukande komma till stand av bestämmelserna pa en annan
punkt.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade denna motion,
införskaffade yttrande däröver från socialstyrelsen. Efter redogörelse för läget
å bostadsmarknaden, därvid särskilt berördes nybyggnadsverksamheten och
rivning av äldre bostäder, anförde styrelsen:
Motionärerna sammanfatta i ett antal punkter sina önskemål. I anslutning
till dessa punkter må anföras följande.
1. Att mindervärdiga och hälsovådliga bostäder böra avföras fran allmänna
marknaden ligger i öppen dag. Av vad ovan anförts örn rivningar torde framgå,
att den nuvarande situationen innebär en utveckling i sådan riktning, detta
till och med i så hög grad, att avgången av enklare och billigare bostäder
på sina håll ingiver bekymmer. Alldeles självklart är, att det allmännas bostadsinspektion
bör fungera och fylla sina uppgifter, men det aktuella läget i förevarande
hänseende synes näppeligen göra extraordinära åtgärder av behovet
påkallade.
2. Frågan örn standardisering och typisering kan betraktas nära nog såsom
tidens lösen inom hela industrin. Ennras ma örn den arbetande s. k. standardiseringskommis.
sionen. Vad byggnadsindustrin angår, har standardisering.''- frågan ingalunda varit förbisedd. Med understöd av statsmedel hava träffats
särskilda åtgärder till främjande av standardisering och typisering av såväl
hustyper — statens byggnadsbyrå har utgivit trenne samlingar av typritningar
till smärre bostadshus, vilka synas hava varit till stort gagn — som byggnadsdetaljer
(fönster, dörrar och beslag). Styrelsen kan ej bedöma, i vad man ^de
senare strävandena krönts med större framgång. Erinras ma, att vid det i vart
land vanliga, slutna byggnadssättet byggnadskroppen i stor utsträckning är
beroende av stadsplan och tomtindelning, något som i sin tur, i vad rör ej
blott hustyperna utan i stor utsträckning även byggnadsdetaljema, icke medgiver
eller i allt fall försvårar en standardisering inom byggnadsindustrin av
samma räckvidd, som den man eftersträvar inom andra industrigrenar.
3. Riksdagen hade år 1929, med anledning av förslag av Kungl. Majit, att
taga ståndpunkt till en för bostadsfrågan mycket betydelsefull kreditfråga,
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.
vilken genom inrättandet av Svenska bostadskreditkassan bragtes en lösning.
Kassan har nyligen trätt i verksamhet och upplagt sitt första obligationslån.
Vidare har riksdagen innevarande år, med anledning av förslag av Kungl.
Majit, att i annat sammanhang haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida
och i vad mån långivningen ur statens bostadslånefond skall fullföljas jämväl
under år 1931 i avvaktan på utbyggandet av det system, som bostadskreditkassan
förutsätter.
4. Statens byggnadsbyrås normalritningar hava, såsom nämnts, enligt vad
styrelsen tror sig veta, varit till stort gagn. Det förefaller därför önskvärt
att tillhandahållandet av sådana normalritningar ävensom den därmed förknippade
hjälpande och rådgivande verksamheten kunde fullföljas i någon form,
enligt sakens natur helst i direkt anknytning till kreditgivningen på området.
Byggnadsbyråns verksamhet, som varit av provisorisk natur, lärer stå inför en
avveckling inom ej alltför avlägsen framtid. Styrelsen föreställer sig, att byrån
därvid kommer att ägna denna fråga nödig uppmärksamhet.
5. Bostadskooperationen och bostadsegnahemsbyggandet hava utan tvivel stor
social betydelse. Frågan om främjande genom lämpligt anordnad kreditgivning
av sådant bostadsbyggande angavs också såsom en av huvuduppgifterna folden
utredning, som anförtroddes åt 1926 års bostadskreditsakkunniga. Dessas
år 1928 avgivna betänkande (st. off. utredningar nr 10). vari hithörande frågor
ingående dryftas, ledde år 1929 till bildande av Svenska bostadskreditkassan.
Riksdagen Ilar därmed helt nyligen tagit ståndpunkt till de frågor, som motionärerna
berört under ifrågavarande punkt 5. Någon erfarenhet, huru och i
vad mån kassan skall förmå fylla sina uppgifter i fråga örn bostadskooperationen
och bostadsegnahemsbyggandet, föreligger ännu icke. Uppenbart lärer
emellertid vara, att här berörda omständigheter i allt fall mana till en avvaktande
hållning i denna del. Nämnas må blott, att den nybildade kassan
redan -— genom sitt nyligen upptagna obligationslån — i privaträttslig väg
är oåterkalleligen bunden vid den struktur, sorn den erhöll år 1929, och ej kan
utvidga sin verksamhet till de principiellt nya kreditområden, som motionärerna
här vidröra.
6. Styrelsen känner ej närmare, huruvida och på vad sätt nuvarande lagbestämmelser
lämna rum för tillämpning av illojala metoder för undvikande av
lagfartskostnader. Örn så vore fallet, borde bristen givetvis avlägsnas.
Vad angår s. k. jobberi med bostadsfastigheter, kan ej förnekas, att handeln
med fastigheter i en del enskilda fall tager sig mindre tilltalande former, förtjänta
av denna klandrande benämning, liksom ej heller att sådan handel kan
stimulera till hyresstegring intill överkanten av vad läget eljest medgiver. Men
att ombytet av fastighetens ägare i och för sig skulle kunna mera allmänt
och märkbart påverka hyrorna i uppåtgående riktning — lika litet som att
priset på andra varor skulle bestämmas av antalet gånger dessa bytt ägare —
låter sig ej förena med modern uppfattning om prisbildningens natur och
funktioner. Konsekvenserna vore orimliga. Skulle exempelvis tvenne personer
endast genom att upprepade gånger sins emellan köpa och sälja en fastighet
kunna driva hyrorna och därmed fastighetens kapitalvärde i höjden för att
sedan dela vinsten? Sedan tiden före världskriget bär vårt penningväsen varit
föremål för en betydande omvälvning, som på alla områden medfört helt
andra priser, i kronor uttryckt. Härtill kommer, att priserna på fastighetsmarknaden
endast långsamt. följt prisväxlingarna i övrigt och ännu icke kommit i
stabilt jämviktsläge. Givet är, att man då skall kunna peka på formella eller
verkliga vinster pa hithörande marknad. Man får ej förväxla orsak och verkan.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
5
Det är väl snarast så, att förutsättningarna för allmän hyresstegring framkalla
.spekulation och icke tvärtom.
Det må vidare ej förglömmas, att handeln med fastigheter är en väg, i
vilken bostadsmarknaden tillföres nödigt kapital. Varje nybyggd bostadsfastighet
övergår såsom regel genom handel från byggherren till ny ägare, vilken
därmed tillför bostadsmarknaden ett kapital, motsvarande den kontanta köpeskillingen.
Byggherren får sitt engagement avvecklat och kan påbörja ett nytt
bygge. Ur de boendes synpunkt lärer sådan handel med fastigheter, så långt
ifrån att vara skadlig, tvärtom vara högeligen önskvärd och nyttig, ja, nödvändig.
Den utgör i själva verket den ekonomiska betingelsen för att den erforderliga
byggnadsverksamheten skall hållas i gång.
7. I denna punkt beröra motionärerna utan tvivel en vittutseende fråga av
stor betydelse med avseende å möjligheten till utveckling mot bättre bostadsförhållanden,
nämligen i de fall, där staten till mera nämnvärd del förfogar över
den för ett samhälles tillväxt erforderliga byggnadsmarken och genom sin prispolitik
beträffande denna kan påverka den allmänna prisbildningen i fråga om
tomtmark, alltså i fråga örn en mycket viktig del av bostadskostnaden. De motsättningar
mellan stat och kommun, som förekomma på detta område, synas ej
alltid föredömliga för enskildas handlande i liknande situationer. Bortsett från
de sociala olägenheterna av en restriktiv markpolitik, som syftar till att genom
konstlad tomtbrist ernå högsta möjliga belopp per ytenhet räknat, kan det ifrågasättas,
örn en sådan politik ekonomiskt sett är riktig. I samma mån som markpriserna
fördröja en exploatering, ligger ju det värde, som marken representerar,
räntelöst, och det kan ifrågasättas, örn ränteförlusten uppväges av kapitalstegringen.
Det torde vara fördelaktigare att sälja ett område i dag för ett
•vässt pris än att låta försäljningen anstå i förhoppningen att efter ett par
decennier erhålla den dubbla summan. Då ju ett kapital med ränta på ränta
fördubblas redan inom ungefär halvtannat decennium, vore i själva verket
det kapitaliserade nuvärdet av det fördubblade beloppet, som erhölles efter utgången
av en tjugoårsperiod, mindre än det hälften så stora belopp, som
erhölles vid omedelbar försäljning. Detta i och för sig självklara förhållande
undanskyrnmes emellertid, örn man underlåter att anlägga ett fondmässigt betraktelsesätt
på saken.
Med anledning härav må framkastas tanken, att statens innehav av byggnadsmark,
erforderlig för en stads utveckling, ävensom köpeskillingarna för
sådan mark, i den mån den försåldes, (finge betraktas som en fond. Därmed
framstode klarare lämpligheten av att fondens tillgångar fortast möjligt så att
säga överfördes från det räntelösa till det räntebärande kontot. På så sätt
vore anordningen synbarligen ägnad främja benägenheten till snabbare takt i
försäljningarna och till hovsammare prissättning.
Bostadsfrågan omspänner en betydande mångfald spörsmål, som till dels äro
av mycket olikartad natur, men som också till dels äro sammanflätade i varandra.
Med hänsyn till denna mångfald och spörsmålens vittutgrenade natur
nödgas styrelsen till sist varna för allmänt hållna utredningar på området. Man
löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens natur synnerligen
kostsamt utredningsarbete, vars praktiska värde kanske ej motsvarar kostnaderna.
Även om man har att söka bevara överblicken över och sambandet
mellan de olika problemen, synas utredningar, som till äventyrs påkallas, böra
inriktas på någorlunda begränsade, fixerade frågor, i vilka man kan skönja
inom räckhåll liggande praktiska resultat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Lantarbetar
nas bostadsförhållanden.
(J
Utskottet yttrade i sitt över motionen avgivna yttrande, nr 10:
Den i föreliggande motion behandlade frågan örn åstadkommande i tillräckligt
stor utsträckning av goda och billiga bostäder är givetvis av stor samhällelig
betydelse. Statsmakterna hava även sedan länge haft sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga och vid olika tillfällen genom lagstiftning och
på annat sätt ingripit stödjande och reglerande på området ifråga.
Motionärerna föreslå nu en synnerligen brett lagd och mycket allmänt hållen
utredning angående ytterligare åtgärder från det allmännas sida i angivet
syfte. I motiveringen hava närmare berörts ett stort antal med bostadsfrågan
sammanhängande spörsmål av mycket olikartad natur. I sitt yttrande
över motionen har emellertid socialstyrelsen beträffande flertalet av dessa
spörsmål påvisat antingen att utvecklingen för närvarande är sådan, att ett
statsingripande icke är av behovet påkallat, eller ock att frågan i viss utsträckning
redan varit eller är föremål för övervägande från det allmännas
sida.
Med hänsyn till hithörande spörsmåls mångfald och vittutgrenade natur har
socialstyrelsen vidare varnat för allmänt hållna utredningar på området,
enär man löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens
natur synnerligen kostsamt utredningsarbete. I detta socialstyrelsens uttalande
kan utskottet för sin del helt instämma.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att förevarande
motion icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.
Vid fjolårets riksdag förelåg till behandling även en speciell del av den nu
föreliggande frågan, nämligen spörsmålet örn lantarbetarnas bostadsförhållanden.
I likalydande motioner, nr 228 i första kammaren av herr Möller m. fl. och
nr 377 i andra kammaren av herr Sävström m. fl. hemställdes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära undersökning av lantarbetarnas bostadsförhållanden
och snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag till åtgärder
dels för avhjälpande av rådande bristfälligheter och dels för tryggande
i framtiden av en bättre ordning bland annat genom en med tillräckliga befogenheter
utrustad bostadsinspektion på, landsbygden.
I anledning av berörda motioner beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn fortsatt undersökning rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden
samt utredning örn och på vad sätt genom åtgärder från det allmännas
sida bristfälligheter på detta område skola avhjälpas och för framtiden
i möjligaste mån förhindras att uppstå ävensom för riksdagen framlägga de
förslag, vartill denna utredning kan föranleda.
I nämnda skrivelse, nr 188, anförde riksdagen:
Frågan örn lantarbetarnas bostadsförhållanden har sedan länge uppmärksammats,
och värdefulla utredningar hava redan verkställts till belysning av
frågan. Riksdagen får härutinnan hänvisa särskilt till socialstyrelsens i ärendet
avgivna yttrande. Inom nämnda styrelse pågår jämväl för närvarande
kompletterande utredning i ämnet, och styrelsen anser, att denna utredning
bör kunna slutföras inom en nära framtid.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7
Av vad som blivit bekant framgår, att lantarbetarnas bostäder under senare
år rätt väsentligt förbättrats, men att fortfarande pä skilda håll inom
landet brister kvarstå att avhjälpa. Omfattningen och arten av dessa brister
samt anledningen till desamma torde bliva bättre kända genom den utredning,
med vilken socialstyrelsen är sysselsatt. Härmed bör emellertid enligt
riksdagens* mening utredningsarbetet icke avslutas. Goda bostäder för landsbygdsbefolkningen
äro nämligen av utomordentlig betydelse för folkhälsan i
allmänhet och bidraga därjämte verksamt till att tillräcklig och fullgod arbetskraft
stannar vid jordbruket. Landsbygdens bostadsfråga är därför ett
viktigt samhällsintresse, för vars tillgodoseende det kan finnas skäl att det
allmänna inträder. En undersökning på området synes därför icke böra stanna
med socialstyrelsens utredning, som lärer vara av rent beskrivande art. Örn
ytterligare utredning ger vid handen, att bristerna hos de bostäder, som upplåtas
åt stora grupper lantarbetare, äro av den ari och omfattning, att särskilda
åtgärder böra vidtagas för deras avhjälpande, bör därför undersökning ske,
örn och på vad sätt det allmänna skall på annat sätt än nu gällande bestämmelser
göra möjligt ingripa reglerande eller stödjande på området.
Det synes därvid först böra prövas, huruvida icke inom nu gällande lagstiftnings
ram förbättringar kunna ernås exempelvis genom en effektivare
tillämpning av hälsovårdsstadgans bestämmelser och en fastare övervakning
av bestämmelsernas tillämpning. Genom utvidgning av dispensärverksamheten
torde även förbättrade förhållanden kunna ernås. Hemkonsulentverksamheten
synes kunna utvidgas och kraftigare ekonomiskt understödjas och
på så sätt sträcka sin rådgivande uppgift till vidare kretsar än som nu är
möjligt.
Härjämte lärer uppmärksamhet böra riktas på anordnande av en särskild
bostadsinspektion på landsbygden. Genom en sådan inspektions sakkunniga
och rådgivande verksamhet kunde säkerligen bättre förhållanden ernås i bland
annat det utan tvivel icke obetydliga antal fall, där ett avhjälpande av förefintliga
brister kunde ske utan nämnvärda kostnader. Av betydande värde
kunde även den upplysningsverksamhet i bostadshygieniskt avseende bliva,
som en sådan inspektion borde utöva.
Fordras för erhållande av tillfredsställande bostäder nya byggnader eller
större reparationsarbeten, torde man icke kunna undgå att beakta, att frågan
om reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga
i dica re som anställda, på det närmaste sammanhänger med jordbruksnäringens
allmänna ekonomi. Under nuvarande för jordbruket tryckta
förhållanden synes det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle
Jeunna åläggas att för anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda sig
nya kostnader av sådan omfattning, att dessa komma att kännbart öka jordbruksnäringens
ekonomiska svårigheter. En mycket viktig detalj av den
fortsatta utredningen torde därför bliva att lösa frågan, i vilken utsträckning
och på vad sätt det allmänna i dylika fall bör träda hjälpande emellan.
Utöver förevarande motion hava vid innevarande års riksdag åtskilliga motioner
väckts uti ifrågavarande ämne.
Sålunda har i motioner dels i första kammaren av herr Petrus Nilsson m. fl.,
nr 145, och dels i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.,
nr 60, yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
utredning och förslag örn en statlig utlåningsfond för att underlätta byggan
-
Motiener i
ämnet rid
innerarande
ftrs riksdag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
det av goda och ändamålsenliga lantarbetarbostäder. Liknande yrkanden hava
framställts i motioner i första kammaren av herr J. B. Johansson m. fl., nr 146,
och i andra kammaren av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl., nr 224. I
dessa motioner har nämligen yrkats, att riksdagen måtte dels besluta, att
en särskild fond, benämnd statens lånefond för lantarbetarbostäder,. måtte inrättas,
vilken fond skulle förvaltas av statskontoret enligt av Kungl. Maj:t närmare
angivna bestämmelser och från vilken lån skulle av Kungl. Maj :t beviljas
jordägare i huvudsak enligt i motionerna angivna grunder, dels och för år 1931
bevilja ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor för berörda ändamål.
Därjämte har uti en i andra kammaren av herr Ström m. fl. väckt motion,
nr 239, hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att Kungl. Majit måtte utreda, i vilken mån och på vilket sätt bättre möjligheter
må kunna åstadkommas för den kooperativa bostadsproduktionen samt
för egnahemsbyggare att på rimliga villkor erhålla, dels byggnadskreditiv, dels
belåning till en högre belåningsgräns än den som är fastställd för Svenska
bostadskreditkassan, dels ock att denna belåning får omfatta även sådana hus,
som äro uppförda å tomter med tomträtt.
Utredning j anledning av 1930 års riksdags förenämnda skrivelse anbefallde Kungl,
omlantarbe-Majit genom beslut den 11 oktober 1930 socialstyrelsen att i samband med
stadsför- avgivande av berättelse rörande styrelsen genom tidigare beslut anbefalld utiiållanden.
redning inkomma med yttrande, huruvida med hänsyn till resultatet av nämnda
utredning ävensom vid sidan därav inom styrelsen verkställda undersökningar
sådan ytterligare utredning rörande åtgärder för förbättring av lantarbetarnas
bostadsförhållanden, som i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, borde åvägabringas,
ävensom att, därest så befunnes böra bliva fallet, framlägga förslag till plan
för en dylik utredning.
Socialstyrelsen har sedermera med skrivelse den 5 januari 1931 överlämnat
utredning uti ifrågavarande hänseende. Efter en sammanfattande redogörelse
för utredningens resultat har socialstyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen
i nämnda skrivelse framlagt det förslag, vartill styrelsen ansett utredningen
böra föranleda. Det sålunda framlagda förslaget innebär i huvudsak
följande.
De främsta bland de frågor, som borde utredas, vore följande, nämligen huruvida
och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser borde
förtydligas, konkretiseras och kompletteras, huruvida periodiska besiktningar
av byggnader och bostäder lämpligen kunde göras till ett åliggande jämväl
för landsbygdens hälsovårdsmyndigheter samt huruvida etet vore lämpligt
att vid sidan av och över en dylik kommunal bostadsinspektion anordna en
, sådan inspektion för större distrikt, exempelvis landstingsområden. I sam
band
med dessa frågor borde övervägas, huruvida det kunde vara lämpligt att
utfärda byggnadsbestämmelser i en efter förhållandena avpassad form även
för andra delar av landsbygden, än som förutsattes i ett för närvarande inom
justitiedepartementet under förberedande behandling varande förslag till ny
byggnadsstadga. Vid en eventuell revision av hälsovårdsstadgan och byggnads
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.
9
stadgan borde emellertid enligt socialstyrelsen syftemålet mindre vara att skapa
stränga bestämmelser oell kontroll med karaktär av uppsikt från myndigheternas
sida än att för landsbygdens del åstadkomma former och organ för rationell
vägledning och upplysningsverksamhet rörande bostadsförhållandena.
En dylik vägledning och upplysning, som särskilt på senare tid med framgång
utövats av ett flertal olika befattningshavargrupper i statens, landstingens,
hushållningssällskapens och kommunernas tjänst, bolde avse dels det ur hygieniska
och ekonomiska synpunkter lämpligaste sättet för ny- och ombyggnad av
boningshus och dels metoder för husägarna att med minsta möjliga omkostnader
hålla lägenheterna i tillfredsställande och trivsamt skick, varjämte upplysning
borde meddelas husmödrarna beträffande bostadsvårdens grunder.
Vid utredningen borde även beaktas frågan rörande de former, under vilka
lantarbetarbostäderna upplåtas av vederbörande arbetsgivare; för bostadsfrågan
vore det nämligen av stor betydelse, att lantarbetarna i detta hänseende
erhölle en tryggare ställning.
Ett ytterligare område, som närmare borde undersökas, vore enligt socialstyrelsen
åstadkommande av anordningar av positivt hjälpande natur såsom komplettering
till ifrågasatta lagstiftnings- och inspektionsåtgärder. Bland anordningar,
som i detta syfte borde övervägas, påpekar styrelsen användande av
de medel ur rusdrycksmedelsfonden, som tidigare disponerats av statens byggnadsbyrå
såsom lån till förmån företrädesvis för stadssamhällena, till utlåning
som stöd för strävandena att förbättra bostadsförhållandena på landsbygden.
Genom en dylik kreditgivning skulle enligt styrelsen, bland annat, arbetslösheten
i olika hänseenden komma att motverkas.
Slutligen anför socialstyrelsen i sin skrivelse, att styrelsen lika litet som
lantbruksstyrelsen förfogade över all den speciella sakkunskap, vilken vore nödvändig
för framläggande av förslag i de sålunda angivna hänseendena. För utarbetande
av dylika förslag erfordrades alltså enligt ämbetsverkens mening
tillskapande av ett särskilt tillfälligt organ, förfogande över tillräcklig sakkunskap
på olika områden.
Den 6 februari 1931 har Kungl. Majit bemyndigat chefen för socialdepartementet,
att tillkalla utredningsmän för att biträda med utredning rörande åtgärder
till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och därmed sammanhängande
ämnen. Därvid redogjorde departementschefen för, bland annat,
förenämnda riksdagsskrivelse och socialstyrelsens i anledning därav avgivna yttrande
ävensom de i ovannämnda motioner framförda kraven på upprättande av
en lånefond för lantarbetarbostäder och den föreliggande motionen, såvitt densamma
avser utredning om minimifordringar på lägenheter och bostadsinspektion.
Departementschefen anförde därefter:
Den i det föregående behandlade utredningsfrågan med alla de särskilda däri
ingående momenten är givetvis ur olika synpunkter av den största betydelse.
Det numera föreliggande materialet lärer sålunda på ett otvetydigt sätt hava
bekräftat, att bostadsförhållandena för lantarbetarna och med dem jämställda
kategorier mångenstädes äro sådana, att en snar och genomgripande förbättring
iir ur skilda synpunkter i hög grad önskvärd. Olika utvägar för ernående
av en dylik förbättring synas därför utan uppskov böra övervägas. Givetvis
kan det anföras, att tidpunkten för omprövning av dylika åtgärder för när
1lilläng
lill riksdagens protokoll 1981. 9 sami. S avd. 7 käft. (Nr 9.)
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
Utskottet.
varande icke är lämplig, detta med hänsyn till det svåra läge, vari jordbruksnäringen
i vårt land för närvarande befinner sig. Dessa förhållanden
göra onekligen den föreliggande frågan mera invecklad och svårlöst. Såsom
torde hava framgått av redogörelsen för socialstyrelsens skrivelse, synas emellertid
utsikter finnas för att, även med fullt beaktande av angelägenheten av
att under det nuvarande läget inom jordbruket icke ytterligare i avsevärd mån
betunga denna näring, vissa åtgärder skulle kunna vidtagas, som ledde till
verklig förbättring av ifrågavarande befolkningsgruppers bostadsförhållanden.
Av det sålunda anförda framgår, att jag delar socialstyrelsens och lantbruks,
-tyrelsens uppfattning därom, att i anslutning till de av riksdagen år 1930
uttalade önskemålen en utredning bör komma till stånd angående vad som på
förevarande område står att uträtta, vilken utredning, på sätt ämbetsverken
förordat, torde böra verkställas genom särskilt tillkallade utredningsmän. Därvid
böra givetvis samtliga i riksdagsskrivelsen och socialstyrelsens skrivelse
påpekade moment upptagas till skärskådande, liksom även de i berörda riksdagsmotioner
framställda kraven böra beaktas, i den mån de icke bliva föremål
för omprövning i annan ordning. Emellertid delar jag ämbetsverkens
uppfattning även därom, att en dylik utredning, som för att bliva fullständig
skulle behöva omspänna mycket vidsträckta områden och således bliva
av tidsödande natur, bör begränsas till undersökning rörande sådana åtgärder,
som i nuvarande läge och utan längre uppskov kunna vara praktiskt genomförbara.
Att närmare precisera utredningsuppdraget lärer för närvarande
icke kunna eller böra ifrågakomma. I samband med en sådan begränsning av
utredningen, som nyss förordats, lärer även kunna fordras, att densamma skall
verkställas med all skyndsamhet.
Sakkunniga för verkställande av berörda utredning hava numera tillkallats.
De i föreliggande motion upptagna spörsmålen örn fastställande av minimifordringar
ur hälso- och andra synpunkter på lägenheter och genomförande av
effektiv bostadsinspektion äro uppenbarligen av stor samhällelig betydelse.
Såvitt angår förhållandena å landsbygden komma, såsom av den föregående
utredningen framgår, de av motionärerna i berörda avseenden framförda kraven
att beaktas vid den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen örn lantarbetarnas
bostadsförhållanden m. m.
För städer och stadsliknande samhällen innehålla hälsovårdsstadgan och
byggnadsstadgan bestämmelser, som avse att skapa garantier för att bostadslägenheter
skola motsvara hygienens krav. Jämväl bostadsinspektion är för
städers och därmed jämställda samhällens vidkommande ordnad genom lagstiftning.
Erkännas må, att bostadsförhållandena i stadssamhällen dock ingalunda
äro i allo tillfredsställande. Rörande dessa frågor och de faktorer, sorn därvid
spela in, får’ utskottet hänvisa till vad utskottet anfört i sitt denna dag avgivna
utlåtande nr 8.
De av motionärerna i övrigt framförda önskemålen äro av synnerligen vittomfattande
art. Enligt utskottets förmenande äro motionerna i denna del icke
ägnade att läggas till grund för en utredning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.
II
Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 20 februari 1931.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, von Geijer, Hagman,
Frändén, fröken Hesselgren samt herr Norman;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Aronson,
Sandström i Nyland*, Björnberg, Hedvall* och Gardell i Gans.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Hage, Norman och Hedvall, vilka, under hänvisning till den
motivering, som vid 1930 års riksdag anfördes i den vid andra kammarens
fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10 av herrar Lindberg m. fl. avgivna
reservationen, ansett, att utskottet borde hava hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och i
vilken mån ytterligare åtgärder kunna vidtagas från det allmännas
sida, för att bostadsstandarden i vårt land ina kunna
höjas, främst ur hygieniska synpunkter, samt hy resutgifterna,
främst för mindre lägenheter, hållas inom rimliga gränser;
2) av herrar Linder, Hagman och Magnusson i Kalmar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.