Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning Ull åstadkommande av tuera hygieniska och billigare bostäder.

1931-02-20 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1931:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning Ull åstadkommande av tuera hygieniska och billigare bostäder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

. Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 20 febr. 1931 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning Ull

åstadkommande av tuera hygieniska och billigare bostäder.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott k anvisad motion, nr 293,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Åndersson i Stockholm m. fl.

föreslagit, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Majit hemställa örn utredning

och framläggande av lagförslag till 1932 ars riksdag angående.

1) minimifordringar som skola ställas på lägenhet, vilkén skall användas till

bostad, för att denna ur hälso- och andra synpunkter skall fylla sitt ändamål,

2) genomförande av en effektiv bostadsinspektion för såväl städerna som

landsbygden, vilken övervakar lagens efterlevnad,

3) nedskrivning av alla tomt- och fastighetsvärden, ^ att alla jobbareviUster

bortskrivas och hyrorna fastställas efter det på sådant.iäätt beräknade fastighetsvärdet,

''• i ■ vivv v. i: ; ■

4) grunder för hyressättning, vari föreskrives, att hyran högst får såttas sa,

att den täcker verkliga omkostnader för fastigheten samt 5ränta på det

verkliga fastighetsvärdet, till vilket räknas endast på godkänttbäit sätt i fastighet

investerat kapital. . :: V

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till motionen. : ... >

Åtskilliga av de spörsmål, som beröras i föreliggande motion, förekommo till lage ärs

behandling jämväl vid fjolårets riksdag. „ „ riksdag.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 384, hemställde herr Hage m, fl.,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit dardell m. m.

måtte låta utreda, huruvida och i vilken män åtgärder, på sätt i motionen antytts

eller på andra vägar, ytterligare kunde vidtagas från det allmännas sida,

för att den genomsnittliga bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas ur

hygieniska samt andra synpunkter och hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter,

hållas inom rimliga gränser.

Den ifrågasatta utredningen borde enligt motionärernas förmenande främst

avse undersökning av vissa huvudproblem, nämligen!

1) örn, i vilken mån och på vilket sätt staten bör medverka till att planmässiga

åtgärder vidtagas för att det mindervärdiga och hälsofarliga bostadsbeståndet

— helst efter en undersökning av antalet befintliga bostäder av detta

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 9 sami. 3 avd. 7 höft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

slag —- i största möjliga utsträckning kommer bort och genom nyproduktion

ersättes med sunda bostäder, varigenom en av de bidragande orsakerna till

vissa folksjukdomar torde bortelimineras;

2) örn, i vilken män, eller på vilket sätt staten genom sammankallande av en

konferens av sakkunniga, genom tillsättandet av en kommitté, genom inrättandet

av en central myndighet med uppgift att bl. a. verka för byggnadsverksamhetens

standardisering och rationalisering eller genom anslagsgivande i övrigt, bör

effektivt understödja eller stimulera den verksamhet, som i vissa samhällen

pågår eller planeras, dels för åstadkommande av en rationellt bedriven och

alltså prisbilligare bostadsproduktion, dels ock för att ^experimentera en normaltyp

av goda och sunda bostäder eller en standardisering av byggnadstyper,

främst för byggande av sådana hus, där hyrorna kunde hållas nere i sådana

prislägen, att de fattigare folklagren och särskilt de hyresgäster, som på grund

av sin fattigdom söka sig till de mindervärdiga och hälsofarliga bostäderna,

kunde anskaffa sig sunda bostäder till rimliga hyrespriser;

3) huruvida, i vilken mån och efter vilka grunder staten alltjämt, även efter

tillkomsten av Bostadskreditkassan (som ännu icke trätt i funktion i vissa

delar av landet), bör via kommunerna bedriva en fortsatt låneverksamhet.

främst till bostadskooperativa företag samt till egnahemsbyggare, med för låntagarna

fördelaktiga ränte- och avbetalningsvillkor (samt även eventuellt i

sista hand subventionsverksamhet), dels för att åstadkomma en nedgång i

bostads- och hyrespriser för innehavare av smålägenheter samt dels för tillskapande

av en så stor bostadstillgång, som måste utgöra en av förutsättningarna

för att hyrespriserna så småningom kunna bringas ner till en rimligare nivå;

4) huruvida och i vilken utsträckning statens byggnadsbyrå vid ett eventuellt

fortsättande av statens låneverksamhet skall fortsätta sin verksamhet och

särskilt den del av densamma, som bestått i att till bostadsbyggare lämna normalritning-ar

m. m.;

5) huruvida staten bör vidtaga sådana åtgärder, att i första hand den kooperativa

bostadsproduktionen och bostadsegnahemsbyggandet — vilka bägge företagsgrenar

i de större samhällena bedriva en verksamhet, som går i linje med

egnahemsverksamheten på landet —- dels kan erhålla belåning i bostadskreditkassorna

upp till en högre procentgräns av taxeringsvärdet, än vad som bestäm

des vid 1929 års riksdag, dels kan på rimliga villkor erhålla byggnadskredit,

cl. v. s. kredit under den tid, då byggandet av fastighet pågår, dels ock erhålla

s. k. tertiärkredit. dels även erhålla bättre möjligheter till ordnad och för låntagaren

fördelaktig kreditgivning vid bostadsbyggande å mark, upplåten med

tomträtt (samtliga dessa yrkanden framfördes i tvenne viel 1929 års riksdag

väckta motioner, nämligen I: 291 av herr Möller samt 11:442 av herrar Hage

och Curt Larsson och hänvisas rörande motiveringen till nämnda motioner) ;

6) huruvida och i vilken mån —bl. a. genom effektivt beivrande av användandet

av illojala metoder för undvikande av lagfartskostnader vid köp m. m. —

åtgärder kunna vidtagas för förhindrande eller förminskande av den fördyring

av bostadsbeståndet, vilken icke är föranledd av kostnaderna för byggandet utan

av den omständigheten, att bostadshusen genom köp och överlåtelser flera

gånger och med korta mellanrum vandra ur hand i hand med för varje gång

höjda saluvärden och därmed följande prisförhöjningar (enligt en råd denna

motion fogad bilaga kunde exempelvis med avseende på ett hyreshus i Göteborg

konstateras, att det under loppet av ett år bytt ägare fyra gånger, varje gång

med ökat försäljningspris); samt

7) huruvida och i vilken utsträckning staten bör medverka därtill, att mark.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. &

tillhörande allmänna institutioner, där så anses lämpligt, tillhandahålles på

billiga villkor till bostadsproducenter, vars bostadsproduktion avser astadkommande

av egnahem eller bostadskooperation samt pa vilket sätt billiga tomt

priser för bostadsbyggande i övrigt skall kunna åstadkommas. .

Örn vi härtill lägga, att det kunde ifrågasättas, örn ej utredningen även borde

omfatta möjligheten att i vårt land införa officiella prisnoteringar med radgivande

anvisningar rörande hyrans skäliga storlek för bostader av viss kvalitets-

och storlekstyp — en anordning som diskuterats i intresserade kretsar - så är det här nämnda några av de spörsmål, som enligt vårt förmenande i forsta

hand böra bli föremål för undersökning och utredning. Samtliga dessa utredningar

skulle främst syfta till att förhindra, att hyresnivån i landet ytterligare

ginge uppåt samt att i stället det skulle kunna åstadkomma^ en nedgång’

i nämnda prisnivå samt dessutom framskapas en typ av billiga och enkla men

dock tillfredsställande bostäder.

Men utöver detta bör utredningen, enligt vad anse, utsträckas även tili

områden, som beröra den sanitära sidan av bostadsfragan. Pa detta område anse

vi, att en förutsättningslös och grundlig utredning genom sakkunniga bör ske,

huruvida ej en skärpning bör åstadkommas av bestämmelserna på vissa ^punkter

men samtidigt ett uppmjukande komma till stand av bestämmelserna pa en annan

punkt.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade denna motion,

införskaffade yttrande däröver från socialstyrelsen. Efter redogörelse för läget

å bostadsmarknaden, därvid särskilt berördes nybyggnadsverksamheten och

rivning av äldre bostäder, anförde styrelsen:

Motionärerna sammanfatta i ett antal punkter sina önskemål. I anslutning

till dessa punkter må anföras följande.

1. Att mindervärdiga och hälsovådliga bostäder böra avföras fran allmänna

marknaden ligger i öppen dag. Av vad ovan anförts örn rivningar torde framgå,

att den nuvarande situationen innebär en utveckling i sådan riktning, detta

till och med i så hög grad, att avgången av enklare och billigare bostäder

på sina håll ingiver bekymmer. Alldeles självklart är, att det allmännas bostadsinspektion

bör fungera och fylla sina uppgifter, men det aktuella läget i förevarande

hänseende synes näppeligen göra extraordinära åtgärder av behovet

påkallade.

2. Frågan örn standardisering och typisering kan betraktas nära nog såsom

tidens lösen inom hela industrin. Ennras ma örn den arbetande s. k. standardiseringskommis.

sionen. Vad byggnadsindustrin angår, har standardisering.''- frågan ingalunda varit förbisedd. Med understöd av statsmedel hava träffats

särskilda åtgärder till främjande av standardisering och typisering av såväl

hustyper — statens byggnadsbyrå har utgivit trenne samlingar av typritningar

till smärre bostadshus, vilka synas hava varit till stort gagn — som byggnadsdetaljer

(fönster, dörrar och beslag). Styrelsen kan ej bedöma, i vad man ^de

senare strävandena krönts med större framgång. Erinras ma, att vid det i vart

land vanliga, slutna byggnadssättet byggnadskroppen i stor utsträckning är

beroende av stadsplan och tomtindelning, något som i sin tur, i vad rör ej

blott hustyperna utan i stor utsträckning även byggnadsdetaljema, icke medgiver

eller i allt fall försvårar en standardisering inom byggnadsindustrin av

samma räckvidd, som den man eftersträvar inom andra industrigrenar.

3. Riksdagen hade år 1929, med anledning av förslag av Kungl. Majit, att

taga ståndpunkt till en för bostadsfrågan mycket betydelsefull kreditfråga,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

vilken genom inrättandet av Svenska bostadskreditkassan bragtes en lösning.

Kassan har nyligen trätt i verksamhet och upplagt sitt första obligationslån.

Vidare har riksdagen innevarande år, med anledning av förslag av Kungl.

Majit, att i annat sammanhang haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida

och i vad mån långivningen ur statens bostadslånefond skall fullföljas jämväl

under år 1931 i avvaktan på utbyggandet av det system, som bostadskreditkassan

förutsätter.

4. Statens byggnadsbyrås normalritningar hava, såsom nämnts, enligt vad

styrelsen tror sig veta, varit till stort gagn. Det förefaller därför önskvärt

att tillhandahållandet av sådana normalritningar ävensom den därmed förknippade

hjälpande och rådgivande verksamheten kunde fullföljas i någon form,

enligt sakens natur helst i direkt anknytning till kreditgivningen på området.

Byggnadsbyråns verksamhet, som varit av provisorisk natur, lärer stå inför en

avveckling inom ej alltför avlägsen framtid. Styrelsen föreställer sig, att byrån

därvid kommer att ägna denna fråga nödig uppmärksamhet.

5. Bostadskooperationen och bostadsegnahemsbyggandet hava utan tvivel stor

social betydelse. Frågan om främjande genom lämpligt anordnad kreditgivning

av sådant bostadsbyggande angavs också såsom en av huvuduppgifterna folden

utredning, som anförtroddes åt 1926 års bostadskreditsakkunniga. Dessas

år 1928 avgivna betänkande (st. off. utredningar nr 10). vari hithörande frågor

ingående dryftas, ledde år 1929 till bildande av Svenska bostadskreditkassan.

Riksdagen Ilar därmed helt nyligen tagit ståndpunkt till de frågor, som motionärerna

berört under ifrågavarande punkt 5. Någon erfarenhet, huru och i

vad mån kassan skall förmå fylla sina uppgifter i fråga örn bostadskooperationen

och bostadsegnahemsbyggandet, föreligger ännu icke. Uppenbart lärer

emellertid vara, att här berörda omständigheter i allt fall mana till en avvaktande

hållning i denna del. Nämnas må blott, att den nybildade kassan

redan -— genom sitt nyligen upptagna obligationslån — i privaträttslig väg

är oåterkalleligen bunden vid den struktur, sorn den erhöll år 1929, och ej kan

utvidga sin verksamhet till de principiellt nya kreditområden, som motionärerna

här vidröra.

6. Styrelsen känner ej närmare, huruvida och på vad sätt nuvarande lagbestämmelser

lämna rum för tillämpning av illojala metoder för undvikande av

lagfartskostnader. Örn så vore fallet, borde bristen givetvis avlägsnas.

Vad angår s. k. jobberi med bostadsfastigheter, kan ej förnekas, att handeln

med fastigheter i en del enskilda fall tager sig mindre tilltalande former, förtjänta

av denna klandrande benämning, liksom ej heller att sådan handel kan

stimulera till hyresstegring intill överkanten av vad läget eljest medgiver. Men

att ombytet av fastighetens ägare i och för sig skulle kunna mera allmänt

och märkbart påverka hyrorna i uppåtgående riktning — lika litet som att

priset på andra varor skulle bestämmas av antalet gånger dessa bytt ägare —

låter sig ej förena med modern uppfattning om prisbildningens natur och

funktioner. Konsekvenserna vore orimliga. Skulle exempelvis tvenne personer

endast genom att upprepade gånger sins emellan köpa och sälja en fastighet

kunna driva hyrorna och därmed fastighetens kapitalvärde i höjden för att

sedan dela vinsten? Sedan tiden före världskriget bär vårt penningväsen varit

föremål för en betydande omvälvning, som på alla områden medfört helt

andra priser, i kronor uttryckt. Härtill kommer, att priserna på fastighetsmarknaden

endast långsamt. följt prisväxlingarna i övrigt och ännu icke kommit i

stabilt jämviktsläge. Givet är, att man då skall kunna peka på formella eller

verkliga vinster pa hithörande marknad. Man får ej förväxla orsak och verkan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

5

Det är väl snarast så, att förutsättningarna för allmän hyresstegring framkalla

.spekulation och icke tvärtom.

Det må vidare ej förglömmas, att handeln med fastigheter är en väg, i

vilken bostadsmarknaden tillföres nödigt kapital. Varje nybyggd bostadsfastighet

övergår såsom regel genom handel från byggherren till ny ägare, vilken

därmed tillför bostadsmarknaden ett kapital, motsvarande den kontanta köpeskillingen.

Byggherren får sitt engagement avvecklat och kan påbörja ett nytt

bygge. Ur de boendes synpunkt lärer sådan handel med fastigheter, så långt

ifrån att vara skadlig, tvärtom vara högeligen önskvärd och nyttig, ja, nödvändig.

Den utgör i själva verket den ekonomiska betingelsen för att den erforderliga

byggnadsverksamheten skall hållas i gång.

7. I denna punkt beröra motionärerna utan tvivel en vittutseende fråga av

stor betydelse med avseende å möjligheten till utveckling mot bättre bostadsförhållanden,

nämligen i de fall, där staten till mera nämnvärd del förfogar över

den för ett samhälles tillväxt erforderliga byggnadsmarken och genom sin prispolitik

beträffande denna kan påverka den allmänna prisbildningen i fråga om

tomtmark, alltså i fråga örn en mycket viktig del av bostadskostnaden. De motsättningar

mellan stat och kommun, som förekomma på detta område, synas ej

alltid föredömliga för enskildas handlande i liknande situationer. Bortsett från

de sociala olägenheterna av en restriktiv markpolitik, som syftar till att genom

konstlad tomtbrist ernå högsta möjliga belopp per ytenhet räknat, kan det ifrågasättas,

örn en sådan politik ekonomiskt sett är riktig. I samma mån som markpriserna

fördröja en exploatering, ligger ju det värde, som marken representerar,

räntelöst, och det kan ifrågasättas, örn ränteförlusten uppväges av kapitalstegringen.

Det torde vara fördelaktigare att sälja ett område i dag för ett

•vässt pris än att låta försäljningen anstå i förhoppningen att efter ett par

decennier erhålla den dubbla summan. Då ju ett kapital med ränta på ränta

fördubblas redan inom ungefär halvtannat decennium, vore i själva verket

det kapitaliserade nuvärdet av det fördubblade beloppet, som erhölles efter utgången

av en tjugoårsperiod, mindre än det hälften så stora belopp, som

erhölles vid omedelbar försäljning. Detta i och för sig självklara förhållande

undanskyrnmes emellertid, örn man underlåter att anlägga ett fondmässigt betraktelsesätt

på saken.

Med anledning härav må framkastas tanken, att statens innehav av byggnadsmark,

erforderlig för en stads utveckling, ävensom köpeskillingarna för

sådan mark, i den mån den försåldes, (finge betraktas som en fond. Därmed

framstode klarare lämpligheten av att fondens tillgångar fortast möjligt så att

säga överfördes från det räntelösa till det räntebärande kontot. På så sätt

vore anordningen synbarligen ägnad främja benägenheten till snabbare takt i

försäljningarna och till hovsammare prissättning.

Bostadsfrågan omspänner en betydande mångfald spörsmål, som till dels äro

av mycket olikartad natur, men som också till dels äro sammanflätade i varandra.

Med hänsyn till denna mångfald och spörsmålens vittutgrenade natur

nödgas styrelsen till sist varna för allmänt hållna utredningar på området. Man

löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens natur synnerligen

kostsamt utredningsarbete, vars praktiska värde kanske ej motsvarar kostnaderna.

Även om man har att söka bevara överblicken över och sambandet

mellan de olika problemen, synas utredningar, som till äventyrs påkallas, böra

inriktas på någorlunda begränsade, fixerade frågor, i vilka man kan skönja

inom räckhåll liggande praktiska resultat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Lantarbetar

nas bostadsförhållanden.

(J

Utskottet yttrade i sitt över motionen avgivna yttrande, nr 10:

Den i föreliggande motion behandlade frågan örn åstadkommande i tillräckligt

stor utsträckning av goda och billiga bostäder är givetvis av stor samhällelig

betydelse. Statsmakterna hava även sedan länge haft sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga och vid olika tillfällen genom lagstiftning och

på annat sätt ingripit stödjande och reglerande på området ifråga.

Motionärerna föreslå nu en synnerligen brett lagd och mycket allmänt hållen

utredning angående ytterligare åtgärder från det allmännas sida i angivet

syfte. I motiveringen hava närmare berörts ett stort antal med bostadsfrågan

sammanhängande spörsmål av mycket olikartad natur. I sitt yttrande

över motionen har emellertid socialstyrelsen beträffande flertalet av dessa

spörsmål påvisat antingen att utvecklingen för närvarande är sådan, att ett

statsingripande icke är av behovet påkallat, eller ock att frågan i viss utsträckning

redan varit eller är föremål för övervägande från det allmännas

sida.

Med hänsyn till hithörande spörsmåls mångfald och vittutgrenade natur har

socialstyrelsen vidare varnat för allmänt hållna utredningar på området,

enär man löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens

natur synnerligen kostsamt utredningsarbete. I detta socialstyrelsens uttalande

kan utskottet för sin del helt instämma.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att förevarande

motion icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.

Vid fjolårets riksdag förelåg till behandling även en speciell del av den nu

föreliggande frågan, nämligen spörsmålet örn lantarbetarnas bostadsförhållanden.

I likalydande motioner, nr 228 i första kammaren av herr Möller m. fl. och

nr 377 i andra kammaren av herr Sävström m. fl. hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära undersökning av lantarbetarnas bostadsförhållanden

och snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag till åtgärder

dels för avhjälpande av rådande bristfälligheter och dels för tryggande

i framtiden av en bättre ordning bland annat genom en med tillräckliga befogenheter

utrustad bostadsinspektion på, landsbygden.

I anledning av berörda motioner beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn fortsatt undersökning rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden

samt utredning örn och på vad sätt genom åtgärder från det allmännas

sida bristfälligheter på detta område skola avhjälpas och för framtiden

i möjligaste mån förhindras att uppstå ävensom för riksdagen framlägga de

förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

I nämnda skrivelse, nr 188, anförde riksdagen:

Frågan örn lantarbetarnas bostadsförhållanden har sedan länge uppmärksammats,

och värdefulla utredningar hava redan verkställts till belysning av

frågan. Riksdagen får härutinnan hänvisa särskilt till socialstyrelsens i ärendet

avgivna yttrande. Inom nämnda styrelse pågår jämväl för närvarande

kompletterande utredning i ämnet, och styrelsen anser, att denna utredning

bör kunna slutföras inom en nära framtid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7

Av vad som blivit bekant framgår, att lantarbetarnas bostäder under senare

år rätt väsentligt förbättrats, men att fortfarande pä skilda håll inom

landet brister kvarstå att avhjälpa. Omfattningen och arten av dessa brister

samt anledningen till desamma torde bliva bättre kända genom den utredning,

med vilken socialstyrelsen är sysselsatt. Härmed bör emellertid enligt

riksdagens* mening utredningsarbetet icke avslutas. Goda bostäder för landsbygdsbefolkningen

äro nämligen av utomordentlig betydelse för folkhälsan i

allmänhet och bidraga därjämte verksamt till att tillräcklig och fullgod arbetskraft

stannar vid jordbruket. Landsbygdens bostadsfråga är därför ett

viktigt samhällsintresse, för vars tillgodoseende det kan finnas skäl att det

allmänna inträder. En undersökning på området synes därför icke böra stanna

med socialstyrelsens utredning, som lärer vara av rent beskrivande art. Örn

ytterligare utredning ger vid handen, att bristerna hos de bostäder, som upplåtas

åt stora grupper lantarbetare, äro av den ari och omfattning, att särskilda

åtgärder böra vidtagas för deras avhjälpande, bör därför undersökning ske,

örn och på vad sätt det allmänna skall på annat sätt än nu gällande bestämmelser

göra möjligt ingripa reglerande eller stödjande på området.

Det synes därvid först böra prövas, huruvida icke inom nu gällande lagstiftnings

ram förbättringar kunna ernås exempelvis genom en effektivare

tillämpning av hälsovårdsstadgans bestämmelser och en fastare övervakning

av bestämmelsernas tillämpning. Genom utvidgning av dispensärverksamheten

torde även förbättrade förhållanden kunna ernås. Hemkonsulentverksamheten

synes kunna utvidgas och kraftigare ekonomiskt understödjas och

på så sätt sträcka sin rådgivande uppgift till vidare kretsar än som nu är

möjligt.

Härjämte lärer uppmärksamhet böra riktas på anordnande av en särskild

bostadsinspektion på landsbygden. Genom en sådan inspektions sakkunniga

och rådgivande verksamhet kunde säkerligen bättre förhållanden ernås i bland

annat det utan tvivel icke obetydliga antal fall, där ett avhjälpande av förefintliga

brister kunde ske utan nämnvärda kostnader. Av betydande värde

kunde även den upplysningsverksamhet i bostadshygieniskt avseende bliva,

som en sådan inspektion borde utöva.

Fordras för erhållande av tillfredsställande bostäder nya byggnader eller

större reparationsarbeten, torde man icke kunna undgå att beakta, att frågan

om reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga

i dica re som anställda, på det närmaste sammanhänger med jordbruksnäringens

allmänna ekonomi. Under nuvarande för jordbruket tryckta

förhållanden synes det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle

Jeunna åläggas att för anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda sig

nya kostnader av sådan omfattning, att dessa komma att kännbart öka jordbruksnäringens

ekonomiska svårigheter. En mycket viktig detalj av den

fortsatta utredningen torde därför bliva att lösa frågan, i vilken utsträckning

och på vad sätt det allmänna i dylika fall bör träda hjälpande emellan.

Utöver förevarande motion hava vid innevarande års riksdag åtskilliga motioner

väckts uti ifrågavarande ämne.

Sålunda har i motioner dels i första kammaren av herr Petrus Nilsson m. fl.,

nr 145, och dels i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.,

nr 60, yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn

utredning och förslag örn en statlig utlåningsfond för att underlätta byggan
-

Motiener i

ämnet rid

innerarande

ftrs riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

det av goda och ändamålsenliga lantarbetarbostäder. Liknande yrkanden hava

framställts i motioner i första kammaren av herr J. B. Johansson m. fl., nr 146,

och i andra kammaren av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl., nr 224. I

dessa motioner har nämligen yrkats, att riksdagen måtte dels besluta, att

en särskild fond, benämnd statens lånefond för lantarbetarbostäder,. måtte inrättas,

vilken fond skulle förvaltas av statskontoret enligt av Kungl. Maj:t närmare

angivna bestämmelser och från vilken lån skulle av Kungl. Maj :t beviljas

jordägare i huvudsak enligt i motionerna angivna grunder, dels och för år 1931

bevilja ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor för berörda ändamål.

Därjämte har uti en i andra kammaren av herr Ström m. fl. väckt motion,

nr 239, hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit måtte utreda, i vilken mån och på vilket sätt bättre möjligheter

må kunna åstadkommas för den kooperativa bostadsproduktionen samt

för egnahemsbyggare att på rimliga villkor erhålla, dels byggnadskreditiv, dels

belåning till en högre belåningsgräns än den som är fastställd för Svenska

bostadskreditkassan, dels ock att denna belåning får omfatta även sådana hus,

som äro uppförda å tomter med tomträtt.

Utredning j anledning av 1930 års riksdags förenämnda skrivelse anbefallde Kungl,

omlantarbe-Majit genom beslut den 11 oktober 1930 socialstyrelsen att i samband med

stadsför- avgivande av berättelse rörande styrelsen genom tidigare beslut anbefalld utiiållanden.

redning inkomma med yttrande, huruvida med hänsyn till resultatet av nämnda

utredning ävensom vid sidan därav inom styrelsen verkställda undersökningar

sådan ytterligare utredning rörande åtgärder för förbättring av lantarbetarnas

bostadsförhållanden, som i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, borde åvägabringas,

ävensom att, därest så befunnes böra bliva fallet, framlägga förslag till plan

för en dylik utredning.

Socialstyrelsen har sedermera med skrivelse den 5 januari 1931 överlämnat

utredning uti ifrågavarande hänseende. Efter en sammanfattande redogörelse

för utredningens resultat har socialstyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen

i nämnda skrivelse framlagt det förslag, vartill styrelsen ansett utredningen

böra föranleda. Det sålunda framlagda förslaget innebär i huvudsak

följande.

De främsta bland de frågor, som borde utredas, vore följande, nämligen huruvida

och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser borde

förtydligas, konkretiseras och kompletteras, huruvida periodiska besiktningar

av byggnader och bostäder lämpligen kunde göras till ett åliggande jämväl

för landsbygdens hälsovårdsmyndigheter samt huruvida etet vore lämpligt

att vid sidan av och över en dylik kommunal bostadsinspektion anordna en

, sådan inspektion för större distrikt, exempelvis landstingsområden. I sam
band

med dessa frågor borde övervägas, huruvida det kunde vara lämpligt att

utfärda byggnadsbestämmelser i en efter förhållandena avpassad form även

för andra delar av landsbygden, än som förutsattes i ett för närvarande inom

justitiedepartementet under förberedande behandling varande förslag till ny

byggnadsstadga. Vid en eventuell revision av hälsovårdsstadgan och byggnads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 0.

9

stadgan borde emellertid enligt socialstyrelsen syftemålet mindre vara att skapa

stränga bestämmelser oell kontroll med karaktär av uppsikt från myndigheternas

sida än att för landsbygdens del åstadkomma former och organ för rationell

vägledning och upplysningsverksamhet rörande bostadsförhållandena.

En dylik vägledning och upplysning, som särskilt på senare tid med framgång

utövats av ett flertal olika befattningshavargrupper i statens, landstingens,

hushållningssällskapens och kommunernas tjänst, bolde avse dels det ur hygieniska

och ekonomiska synpunkter lämpligaste sättet för ny- och ombyggnad av

boningshus och dels metoder för husägarna att med minsta möjliga omkostnader

hålla lägenheterna i tillfredsställande och trivsamt skick, varjämte upplysning

borde meddelas husmödrarna beträffande bostadsvårdens grunder.

Vid utredningen borde även beaktas frågan rörande de former, under vilka

lantarbetarbostäderna upplåtas av vederbörande arbetsgivare; för bostadsfrågan

vore det nämligen av stor betydelse, att lantarbetarna i detta hänseende

erhölle en tryggare ställning.

Ett ytterligare område, som närmare borde undersökas, vore enligt socialstyrelsen

åstadkommande av anordningar av positivt hjälpande natur såsom komplettering

till ifrågasatta lagstiftnings- och inspektionsåtgärder. Bland anordningar,

som i detta syfte borde övervägas, påpekar styrelsen användande av

de medel ur rusdrycksmedelsfonden, som tidigare disponerats av statens byggnadsbyrå

såsom lån till förmån företrädesvis för stadssamhällena, till utlåning

som stöd för strävandena att förbättra bostadsförhållandena på landsbygden.

Genom en dylik kreditgivning skulle enligt styrelsen, bland annat, arbetslösheten

i olika hänseenden komma att motverkas.

Slutligen anför socialstyrelsen i sin skrivelse, att styrelsen lika litet som

lantbruksstyrelsen förfogade över all den speciella sakkunskap, vilken vore nödvändig

för framläggande av förslag i de sålunda angivna hänseendena. För utarbetande

av dylika förslag erfordrades alltså enligt ämbetsverkens mening

tillskapande av ett särskilt tillfälligt organ, förfogande över tillräcklig sakkunskap

på olika områden.

Den 6 februari 1931 har Kungl. Majit bemyndigat chefen för socialdepartementet,

att tillkalla utredningsmän för att biträda med utredning rörande åtgärder

till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden och därmed sammanhängande

ämnen. Därvid redogjorde departementschefen för, bland annat,

förenämnda riksdagsskrivelse och socialstyrelsens i anledning därav avgivna yttrande

ävensom de i ovannämnda motioner framförda kraven på upprättande av

en lånefond för lantarbetarbostäder och den föreliggande motionen, såvitt densamma

avser utredning om minimifordringar på lägenheter och bostadsinspektion.

Departementschefen anförde därefter:

Den i det föregående behandlade utredningsfrågan med alla de särskilda däri

ingående momenten är givetvis ur olika synpunkter av den största betydelse.

Det numera föreliggande materialet lärer sålunda på ett otvetydigt sätt hava

bekräftat, att bostadsförhållandena för lantarbetarna och med dem jämställda

kategorier mångenstädes äro sådana, att en snar och genomgripande förbättring

iir ur skilda synpunkter i hög grad önskvärd. Olika utvägar för ernående

av en dylik förbättring synas därför utan uppskov böra övervägas. Givetvis

kan det anföras, att tidpunkten för omprövning av dylika åtgärder för när
1lilläng

lill riksdagens protokoll 1981. 9 sami. S avd. 7 käft. (Nr 9.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet.

varande icke är lämplig, detta med hänsyn till det svåra läge, vari jordbruksnäringen

i vårt land för närvarande befinner sig. Dessa förhållanden

göra onekligen den föreliggande frågan mera invecklad och svårlöst. Såsom

torde hava framgått av redogörelsen för socialstyrelsens skrivelse, synas emellertid

utsikter finnas för att, även med fullt beaktande av angelägenheten av

att under det nuvarande läget inom jordbruket icke ytterligare i avsevärd mån

betunga denna näring, vissa åtgärder skulle kunna vidtagas, som ledde till

verklig förbättring av ifrågavarande befolkningsgruppers bostadsförhållanden.

Av det sålunda anförda framgår, att jag delar socialstyrelsens och lantbruks,

-tyrelsens uppfattning därom, att i anslutning till de av riksdagen år 1930

uttalade önskemålen en utredning bör komma till stånd angående vad som på

förevarande område står att uträtta, vilken utredning, på sätt ämbetsverken

förordat, torde böra verkställas genom särskilt tillkallade utredningsmän. Därvid

böra givetvis samtliga i riksdagsskrivelsen och socialstyrelsens skrivelse

påpekade moment upptagas till skärskådande, liksom även de i berörda riksdagsmotioner

framställda kraven böra beaktas, i den mån de icke bliva föremål

för omprövning i annan ordning. Emellertid delar jag ämbetsverkens

uppfattning även därom, att en dylik utredning, som för att bliva fullständig

skulle behöva omspänna mycket vidsträckta områden och således bliva

av tidsödande natur, bör begränsas till undersökning rörande sådana åtgärder,

som i nuvarande läge och utan längre uppskov kunna vara praktiskt genomförbara.

Att närmare precisera utredningsuppdraget lärer för närvarande

icke kunna eller böra ifrågakomma. I samband med en sådan begränsning av

utredningen, som nyss förordats, lärer även kunna fordras, att densamma skall

verkställas med all skyndsamhet.

Sakkunniga för verkställande av berörda utredning hava numera tillkallats.

De i föreliggande motion upptagna spörsmålen örn fastställande av minimifordringar

ur hälso- och andra synpunkter på lägenheter och genomförande av

effektiv bostadsinspektion äro uppenbarligen av stor samhällelig betydelse.

Såvitt angår förhållandena å landsbygden komma, såsom av den föregående

utredningen framgår, de av motionärerna i berörda avseenden framförda kraven

att beaktas vid den av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen örn lantarbetarnas

bostadsförhållanden m. m.

För städer och stadsliknande samhällen innehålla hälsovårdsstadgan och

byggnadsstadgan bestämmelser, som avse att skapa garantier för att bostadslägenheter

skola motsvara hygienens krav. Jämväl bostadsinspektion är för

städers och därmed jämställda samhällens vidkommande ordnad genom lagstiftning.

Erkännas må, att bostadsförhållandena i stadssamhällen dock ingalunda

äro i allo tillfredsställande. Rörande dessa frågor och de faktorer, sorn därvid

spela in, får’ utskottet hänvisa till vad utskottet anfört i sitt denna dag avgivna

utlåtande nr 8.

De av motionärerna i övrigt framförda önskemålen äro av synnerligen vittomfattande

art. Enligt utskottets förmenande äro motionerna i denna del icke

ägnade att läggas till grund för en utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

II

Med hänsyn till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 20 februari 1931.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow*, Linder*, von Geijer, Hagman,

Frändén, fröken Hesselgren samt herr Norman;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Aronson,

Sandström i Nyland*, Björnberg, Hedvall* och Gardell i Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Hage, Norman och Hedvall, vilka, under hänvisning till den

motivering, som vid 1930 års riksdag anfördes i den vid andra kammarens

fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10 av herrar Lindberg m. fl. avgivna

reservationen, ansett, att utskottet borde hava hemställt,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och i

vilken mån ytterligare åtgärder kunna vidtagas från det allmännas

sida, för att bostadsstandarden i vårt land ina kunna

höjas, främst ur hygieniska synpunkter, samt hy resutgifterna,

främst för mindre lägenheter, hållas inom rimliga gränser;

2) av herrar Linder, Hagman och Magnusson i Kalmar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.