Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ärendet väckta motioner.

97 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 97 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevJoU 1931:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ärendet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ärendet

väckta motioner.

Genom en den 24 april 1981 dagteeknad proposition nr 216, vilken hänvisats

till jordbruksutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att

dels besluta, att för tid, som Kungl. Majit bestämde i anslutning till

syftet med och innehållet i ett vid statsrådsprotokollet fogat kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., rätt att

till riket införa vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg

ingår, mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete med av Kungl.

Majit stadgade undantag icke skulle tillkomma annan än staten eller

den, åt vilken Kungl. Majit överläte sådan rätt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som

kunde erfordras för upprätthållandet av nu angivna ensamrätt;

dels ock godkänna omförmälda kontrakt mellan staten och föreningen.

Kontraktet med därtill hörande särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor

är av följande lydelse i

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., i det

följande benämnd föreningen, är, i anslutning till föreningens vid detta

kontrakt fogade stadgar, följande överenskommelse träffad.

1

Staten tillförsäkrar föreningen för nedan i 13 § omförmälda tid, att

annan än föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande,

till riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, vari

vete eller råg ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn

av vete.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 2 avd. 3 höft. (Nr 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Vad ovan. sågs gäller ej i avseende å vara, som införes till riket samt,

utan att hava för förfogande inom riket från tullverket utlämnats, åter

under tullkontroll utföres, eller som införes i egentlig gränstrafik eller

eljest under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på

grund av annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) än den under s) upptagna eller på grund av 6 eller 8 $■

samma förordning.

2 $.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas,

vartdera året 1931 och 1932 under tiden från och med den 1 juni till

och med den 31 juli inköpa all inom landet odlad, saluhjuden spannmål

av vete och råg, som är av fullgod (torr, frisk och oskadad) kvarnduglig

beskaffenhet och hembjudes föreningen före den 1 juni det år, inköpet

skall äga rum. För år 1931 skall hembudstiden, där så för beaktande

av säljarnas intressen erfordras med hänsyn till tidpunkten för

detta avtals godkännande av riksdagen, på sätt i 16 § sägs, av föreningens

styrelse förlängas till och med den 15 juni.

Leveransterminen för sålunda inköpt spannmål bestämmes av föreningens

styrelse, därvid dock skall iakttagas, att sagda termin icke utan

säljarens samtycke får bestämmas kortare än till 14 dagar från dagen

för inköpet, samt att leveransen skall äga rum senast den 31 juli det år,

inköpet sker. Där de till föreningen anslutna kvarnarnas lagerutrymmen,

med hänsyn till vad 7 § a) och 8 § i föreningens stadgar innehålla

rörande medlemmarnas skyldighet att mottaga och lagra föreningens

spannmål, ej förslå till spannmålens mottagande och förvarande under

ändamålsenlig skötsel inom den sålunda bestämda tiden, äger föreningens

styrelse i erforderlig mån förlänga leveranstiden.

De partier spannmål, föreningen enligt det ovan sagda är skyldig inköpa,

skola levereras till uppsamlingsställen, som av föreningens styrelse

anvisas. Föreningens styrelse skall söka fördela leveranserna så

rättvist som möjligt samt med hänsyn till att fraktkostnaderna i görligaste

mån inskränkas.

3 %.

Det åligger föreningen att, då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1932 även under andra tider

än de i 2 § omförmälda vidtaga inköp av svenskt vete och svensk

råg av den i sagda paragraf angivna beskaffenhet, örn och i den mån

de till föreningen anslutna kvarnarna enligt 7 § c) av föreningens stadgar

äro skyldiga att mottaga och lagra sålunda inköpt spannmål.

4 §.

Mom. 1. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1931 skall föreningen

tillämpa betalning jämlikt de bestämmelser, som för samma tid gälla

enligt 2 § uti den i Kungl, brevet den 28 augusti 1930 till statens spannmålsnämnd

intagna förbindelse, därvid uppsamlingsställe å annan ort

än där kustkvarn är belägen skall likställas med inlandskvarn.

Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn

eller kustkvarn eller huruvida uppsamlingsställe är att likställa med

inlandskvarn, äger statens spannmålsnämnd härutinnan besluta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 3

Mani. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 skall för fullgod

(torr, frisk och oskadad) svensk spannmål med en kvalitetsvikt av 77

kilogram per hektoliter (129 holländska skålpund) för vete och 72.2 kilogram

per hektoliter (121 holländska skålpund) för råg betalas fritt anvisat

uppsamlingsställe det för hela riket enhetliga pris, Kungl. Majit

för vete respektive råg av nämnda kvaliteter finner skäligt bestämma.

Till de i detta moment angivna pris skall göras ett tillägg av ett öre

för varje fulla 100 kilogram för var dag, leveransen i enlighet med köpeavtalet

äger rum senare än den 1 juni.

Moni 3. Beträffande villkoren i övrigt samt prisbestämningen för

andra hektolitervikter än de ovan angivna skola de grunder iakttagas, vilka

finnas angivna i bilagda, efter förslag av delegationen för svensk

spannmålsnotering uppgjorda bestämmelser och prisregleringsskalor. Tilllägg

till ävensom annan förändring av sagda bestämmelser och skalor må

av statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse, därest nämnden och

styrelsen därom äro ense, verkställas.

Mom. 4. Från de i mom. 1, 2 och 3 stadgade pris skall avdrag ske med

50 öre för varje fulla 100 kilogram, varmed den levererade myckenheten

med mer än 10 procent understiger den salubjudna, där ej underlåtenheten

kan anses ursäktlig.

5 §.

Föreningen må ej vägra att för annan införa eller att i för varje fall

angiven myckenhet låta annan införa mjöl av vete eller råg eller gryn

av vete, föreningens styrelse likväl obetaget att för tiden intill den 1 september

1931, örn statens spannmålsnämnd därtill lämnar tillstånd, motsätta

sig sådan import, i den mån den kan antagas ske i spekulativt syfte.

Föreningen må ej för egen räkning driva handel med utländsk spannmål

eller därav framställt mjöl eller gryn.

6 §.

Föreningens verksamhet skall bedrivas på ett lojalt sätt och så att

icke enskilt intresse obehörigen gynnas.

Angående föreningsmedlems skyldighet att tillämpa normal förmalningslön

skall gälla vad 7 § g) av föreningens stadgar härom inne

håller.

7 §.

Föreningens försäljning av svenskt vete och svensk råg, inköpt på

grund av stadgandet i 2 § eller i annan ordning, må icke ske till pris,

understigande det vid tiden för försäljningen gällande marknadspris.

Marknadspriset för gammal skörd skall härvid under juni, juli och

augusti månader anses utgöra

år 1931 minst det pris, föreningen enligt 4 § har att betala för sina inköp

under juni och juli samma år, samt

år 1932 minst det pris, som föreningen jämlikt sistnämnda paragraf

skulle haft att erlägga vid inköp av samma spannmål för leverans vid

den tid, föreningens leverans enligt försäljningsavtalet sker.

Vid försäljning av spannmål av gammal skörd, sedan spannmål av ny

skörd kommit i marknaden, skall föreningen beakta det mervärde, som

den gamla spannmålen kan hava i förhållande till spannmål av den nya

skörden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Statens spannmålsnämnd äger utöva kontroll över att ovanberörda

pris icke underskrides. Finner nämnden, att det pris, föreningen vid

försäljningen betingat sig, är väsentligt lägre än det pris, som enligt

det ovan sagda bort erläggas, skall föreningen efter anmodan av nämnden

utkräva prisskillnaden av köparen. Uppstår därvid tvist med köparen

rörande prisets storlek, skall sådan tvist avgöras av Sveriges skiljenämnd

för spannmåls- och foderämneshandeln.

Föreningen skall vid sin försäljning göra de förbehåll, som erfordras

med hänsyn till ovan upptagna bestämmelser.

8 §.

Till täckande av sina kostnader samt förluster vid utövandet av sin

verksamhet äger föreningen för de myckenheter vete och råg, spannmålsblandningar,

vari vete eller råg ingår, vetemjöl, rågmjöl och gryn av

vete, vilka införas till riket, av vederbörande importör uppbära gottgörelse,

varom nedan stadgas.

Beloppet av sagda gottgörelse per 100 kilogram spannmål bestämmes

av föreningens styrelse, därvid bör eftersträvas dels att såvitt möjligt

vinst vid kontraktstidens utgång icke kvarstår, dels ock att den tid, under

vilken föreningen jämlikt 14 § första stycket äger fortfara med utövandet

av importrätten, icke över hövan förlänga^.

Beträffande vete skall gälla, att örn de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna

av styrelsen äro eniga rörande storleken av berörda belopp och

beloppet av dem icke bestämmes högre än som motsvarar 20 procent av

det i Stockholm vid tiden för gottgörelsens bestämmande gällande marknadspriset

å svenskt vete av normalkvalitet, nämnda ledamöters beslut

skall tillämpas. För fastställande av högre belopp i fråga örn vete fordras

att minst sex ledamöter äro örn beslutet ense, och av,t detsamma godkännes

av Kungl. Majit.

För fastställande av storleken av sagda gottgörelse för råg erfordras, att

minst sex ledamöter äro ense örn beslutet.

Gottgörelse, varom i denna paragraf stadgas, skall bestämmas för en

tid av minst två månader i sänder. Förändring i gottgörelsens belopp

skall tillkännagivas senast åtta dagar innan beslut härom skall tilllämpas.

Vid gottgörelsens uttagande beträffande mjöl skall gälla, att mot 100

kilogram finsiktat mjöl och gryn svara 160 kilogram spannmål samt

mot 100 kilogram sammalet mjöl 100 kilogram spannmål. I fråga örn

spannmålsblandning skall gottgörelsen beräknas efter den myckenhet

vete och råg, som ingår i blandningen.

9 $.

Den, som till riket infört vete eller råg eller spannmålsblandning, vari

vete eller råg ingår, och visar, att han ur riket utfört utländsk spannmål

av samma slag, mjöl, framställt inom riket av utländskt vete, utländsk

råg eller utländsk spannmålsblandning, gryn, framställt inom riket av

utländskt vete, eller spis- eller knäckebröd, vid vars tillverkning använts

mjöl, framställt inom riket av utländsk råg, äger av föreningen återfå den

gottgörelse, han erlagt till föreningen vid importen av motsvarande myckenhet

spannmål.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 5

Likaledes äger den, som till riket infört vetemjöl, rågmjöl eller gryn av

vete, rätt att, örn han visar, att han ur riket utfört samma mjöl eller

gryn eller spis- eller knäckebröd, framställt av det införda rågmjölet,

återbekomma den gottgörelse, han vid importen erlagt.

I anledning av bestämmelserna i denna paragraf erforderliga kontrollföreskrifter

fastställas av statens spannmålsnämnd efter förslag av föreningens

styrelse.

10 $.

Föreningen skall samarbeta med statens spannmålsnämnd, som skall

äga tillgång till alla föreningen tillhörande handlingar och räkenskaper.

Det åligger föreningen att, vid anfordran, till statens spannmålsnämnd

lämna de uppgifter, nämnden finner erforderliga.

11 §.

Föreningens åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning

att statsmakterna under avtalstiden icke vidtaga åtgärder, som väsentligen

rubba de förhållanden, under vilka kvarnindustrien nu arbetar,

och att vid tillämpning av förordningen den 13 juni 1930 (nr 249) iakttages,

att inmalningsprocenten icke i något fall bestämmes högre än att

framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika kvaliteter mjöl

av god bakningsduglighet.

Föreningsmedlemmarna berättigas att vid förmälning vid egna kvarnar

under den i 13 § omförmälda tid tillämpa en inmalnings- och minimiprocent

för vete, som understiger de jämlikt 2 § i nämnda förordning fastställda

eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna med 10 enheter,

därvid dock icke avses sådan dispensvis vid enstaka tillfällen för

begränsad kvantitet medgiven inmalnings- eller minimiprocent, som åsyftar

förmälning för särskilt ändamål, liggande utom ramen för den vanliga

mjölbandeln.

Föreningsmedlemmarna tillförsäkras vidare, att under nämnda tid stadgandet

i berörda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales

tillsammans med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren

blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skall äga tillämpning

beträffande dem.

12 $.

Skulle föreningen underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt detta

kontrakt, äger staten ombesörja, att vad som underlåtits utföres eller rättas

samt, där underlåtenheten är av väsentlig beskaffenhet, inträda i föreningens

rättigheter enligt kontraktet; och är föreningen, därest underlåtenheten

varit en följd av omständigheter, som föreningen skäligen bort

avvända, skyldig såväl att bära de kostnader, vilka härigenom åsamkats

staten, som även att till staten utgiva ersättning för av underlåtenheten

orsakad skada.

Skulle staten underlåta att fullgöra sina förpliktelser enligt kontraktet,

och uppkommer därigenom skada för föreningen eller någon dess

medlem, må den, som skadan lidit, mot staten föra den ersättningstalan,

vartill han kan äga fog.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

13 $.

Detta kontrakt träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock

senast den 1 juni 1931, och skall gälla till och med den 31 december 1932.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1932 icke förslå till

återgäldande av medlemmarnas insatser i föreningen jämte ogulden utdelning,

skall föreningen fortfarande för tiden intill dess så kan ske, på

de i 5 §, 6 § första stycket, 8, 9 och 12 §§ av detta kontrakt stadgade villkor

äga åtnjuta den i 1 § av kontraktet omförmälda ensamrätt till införsel

av spannmål, mjöl och gryn.

De av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna av föreningens styrelse skola

bos Kungl. Majit göra anmälan örn den tidpunkt, då utövandet av omförmälda

ensamrätt enligt deras uppfattning med hänsyn till berörda

förhållanden må kunna upphöra.

Utan binder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1932, efter tillsägelse därom minst två månader

förut, föreningens importrätt skall upphöra. Staten skall därvid

övertaga föreningens möjligen kvarstående förlust och dess ekonomiska

förpliktelser och föreningen, där ej annat avtalas, upphöra med sin verksamhet

och träda i likvidation. Har föreningen obehörigen gynnat enskild

medlem eller eljest uppenbart åsidosatt föreningens intressen, och

har därigenom förlust för föreningen uppkommit, skall vid övertagandet,

varom ovan sägs, sådan förlust bäras av föreningen. Uppkommen tvist

härom skall avgöras av domstol.

Oberoende av föreningens ekonomiska ställning äger jämväl föreningens

styrelse besluta, att, efter anmälan till Kungl. Majit minst två månader

förut, sagda rätt skall upphöra från och med den 1 april 1933 eller

den senare tidpunkt, som styrelsen bestämmer. Vad ovan sägs örn statens

övertagande av föreningens förlust och ekonomiska förpliktelser

samt föreningens trädande i likvidation skall även för sådant fall gälla.

15 §.

Skulle tvist uppstå mellan staten och föreningen rörande rätta tolkningen

eller tillämpningen av de i denna överenskommelse intagna bestämmelser,

skall, med undantag, varom i 14 § förmäles, dylik tvist avgöras

enligt gällande lag örn skiljemän, med iakttagande dock av att ledamöterna

skola vara fem, av vilka vardera parten utser två samt de sålunda

utsedda tillkalla den femte, samt att ordföranden skall hava såsom

ordinarie ledamot tjänstgjort i svensk överrätt.

16 $.

Detta avtal är för kontrahenterna bindande från dess undertecknande,

dock under förutsättning att det godkännes av 1931 års riksdag.

Stockholm den april 1931.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 7

Bilaga.

Prisberäkning och kvalitetsbestämning m. m. för vete och råg.

l:o. Genom avtal bestämda eller i noteringar offentliggjorda priser för

vete och råg av svensk produktion skola, örn ej annat angives, gälla per

100 kilogram netto för frisk, oskadad och i övrigt enligt bestämmelserna

under punkt 4:o leveransgill vara av viss avtalad kvalitetsvikt. Därest

prisreglering efter vattenhalt skall äga rum enligt nedanstående punkt

2:o, skall det avtalade priset därjämte hänföra sig till vara med normal

vattenhalt, varmed förstås en vattenhalt av 18 procent.

2:o. För frisk, oskadad och i övrigt leveransgill vara regleras priset i

visst förhållande till det avtalade vid avvikelse i varans verkliga kvalitetsvikt

från den enligt punkt l:o bestämda samt, därest så överenskommits,

vid avvikelse i varans verkliga vattenhalt från normal-vattenhalten.

För denna prisreglering kunna följande tvenne tillvägagångssätt

alternativt tillämpas.

Prisreglering sker antingen enbart med hänsyn till kvalitets vikten efter

nedanstående skala eller efter denna skala samt med särskild tillläggsreglering

för vattenhalt. Även i sistnämnda fallet skall, när vattenhalten

ligger mellan 17.5 och 18.5 procent, priset uteslutande regleras efter

kvalitetsvikt enligt skalan, men då vattenhalten ligger utanför dessa

gränser göres (förutom reglering enligt skalan) för varje procent, varmed

vattenhalten över- eller understiger 18 procent, ett avdrag respektive tilllägg

på 1 procent av det överenskomna priset, dock att tillägg ej utgår för

mera än 2.5 procent vattenhalt under 18 procent.

Örn säljaren eller köparen vid affärens avslutande begärt tilläggsreglering

för vattenhalt, skall sådan äga rum.

Avdrag och tillägg för vattenhalt skola utgå efter hela tiondedelar av

procent vatten.

Vid prisregleringen med hänsyn till kvalitetsvikt skola minst de tilllägg

och högst de avdrag, som angivas i följande skala, tillämpas för

olika över- respektive undervikter gent emot den avtalade kvalitetsvikten.

A. Prisberäkning och kvalitetsfordringar.

Prisregleringsskala.

a) då kvalitetsvikten bestämts i kilogram per hektoliter:

Kg. pr hl.

Pris

2.0 » »

1.5 » »

1.0 » »

0.5 » »

2.5 kg. övervikt

2.0 % tillägg till avtalat pris

1.8 » » » » »

1.5 » » » » »

1.1 » » » » »

0.6 » » » » »

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Avtalad kvalitetsvikt

0.5 kg. undervikt

1.0 » »

1.5 » »

2.0 » »

2.5 » »

3.0 » »

b) då kvalitetsvikten bestämts i holländsk vikt:

Holl. vikt

Pris

4.0

skålpund övervikt

2.0 % tillägg

3.5

»

»

1.9 »

»

3.0

»

»

1.7 »

»

2.5

»

»

1.5 »

»

2.o

»

»

1.8 »

»

1.5

»

»

1.0 »

»

1.0

»

»

'' 0.7 »

»

0.5

»

»

0.4 »

»

Avtalad vikt

Avtalat pris

0.5 skålpund undervikt

0.4 % avdrag

1.0

»

»

0.9 »

»

1.5

»

»

1.4 »

»

2.0

»

»

2.o »

»

2.5

»

»

2.7 »

»

3.0

»

»

3.5 »

»

3.5

»

»

4.4 »

»

4.o

»

»

5.3 »

»

4.5

»

»

6.3 »

»

Avtalat pris

0.7 % avdrag från avtalat pris

1.5 » » » » »

2.5 » » » » »

3.7 » » » » »

5.1 » » » » »

6.5 » » » » »

Beträffande råg avdrages ytterligare för varje halvt kilogram undervikt

utöver 3 kilogram 1.5 procent eller för varje halvt skålpunds undervikt

utöver 4.5 skålpund 1 procent av det avtalade priset ned till en kvalitetsvikt

av 68 kilogram per hektoliter.

3:o. För vårvete, som klassificerats enligt nedan under punkt 7:o anförda

bestämmelser, göres, i stället för prisregleringen enligt punkt 2:o,

beträffande partier, hänförliga till:

grad III ett tillägg av 0.5 o kronor till avtalat pris,

» II » » » 1.— » » » » och

» I » » »1.50 » » » »

I övrigt tillämpas vad som är föreskrivet i gällande bestämmelser örn

vårvetets klassificering.

4:o. För att varan skall anses såsom leveransgill enligt detta avtal,

skall den, förutom att vara frisk och oskadad, uppfylla följande villkor:

Halten av slökorn och dåligt utvecklade korn får i sin helhet ej uppgå

till sådan mängd, att en genom avrensning frånskild kvantitet, motsvarande

5 procent av provet, uppvisar en lägre hektolitervikt än, beträffande

vete 68 kilogram och beträffande råg 63 kilogram, då hektolitervikten

fastställes vid en vattenhalt av 17.5—18.5 procent.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 9

Inblandning av andra sädesslag än det, som köpet gäller, får uppgå till

högst 2 procent, dock att inblandning av vete i råg får utgöra högst 5

procent.

Annat avfall än slökorn får jämte ogräs, sotkorn och annan orenhet

ingå med högst 1.5 procent.

Kvalitetsvikten för av föreningen inköpt spannmål skall vara, beträffande

vete lägst 74.5 kilogram per hektoliter och beträffande råg lägst

68 kilogram per hektoliter.

Vattenhalten skall i såväl vete som råg vara högst 19.5 procent.

Påvisligen polerad eller putsad vara ävensom sådan, som är så starkt

körnad eller annorledes behandlad, att en undersökning av halten grodda

kärnor därigenom blivit omöjliggjord eller starkt försvårad, betraktas

såsom icke leveransgill.

5:o. Sönderslagna korn få, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå

i spannmålspartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande

råg högst 2 procent. Vid större förekomst av sönderslagna korn än

ovan sagts är köparen berättigad göra ett avdrag med 0.5 procent av det

avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda förekomst överstiger

1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering enligt punkt

2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas såsom oskadad vid halt av högst 1 procent

grodda kärnor. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål,

vilken köpts såsom oskadad, även örn den visar sig innehålla högst 2 procent

grodda kärnor, men är berättigad att vid förekomst av l.i å 2 procent

grodda kärnor göra ett särskilt prisavdrag med 1 procent av det avtalade

priset. Spannmål med högre innehåll av grodda kärnor än 2 procent är

köparen icke skyldig mottaga, örn varan köpts såsom oskadad.

Groddprocenten skall beräknas allenast på kärnor med synliga groddar,

varmed förstås alla kärnor med utvuxna eller avslagna groddar samt

kärnor med sprucken groddhinna utom sådana, där sprickan icke är förorsakad

genom groning.

B. Klassificering av vårvete.

7:o. För klassificering av svenskt vårvete tillämpas följande normer:

Grad 1.

Skall vara glutenrikt vårvete, som har en proteinhalt av minst 13.5

procent räknat på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 79.5 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 17 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat veteslag

högst 5 procent och orenhet högst 1 procent.

Grad II.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 12 procent, räknat

på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 78 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 17.5 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat veteslag

högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Grad lil.

Skall vara vårvete, som har en proteinhalt av minst 11 procent räknat

på torrsubstansen.

Kvalitetsvikten skall vara minst 77 kilogram per hektoliter, och fuktighetshalten

får vara högst 18 procent.

Mängden skadade korn får utgöra högst 1.5 procent, korn av annat veteslag

högst 10 procent och orenhet högst 1.5 procent.

Med skadade korn menas: grodda korn, omogna och skrumpna korn.

I orenhet inräknas andra sädesslag, sotkorn och främmande ämnen.

Kvalitetsvikten bestämmes med 1-liters normalvåg, justerad i överensstämmelse

med av tyska »Physikalisch-Technischen Reichsanstalt» vedertagna

grunder.

Proteinhalten bestämmes enligt Kjeldahls metod under användande av

reduktionsfaktorn 5.70.

Med procent menas alltid viktsprocent.

För att klassificering skall äga rum, skall det levererade partiet vara

av enhetlig beskaffenhet och utgöra minst 5 ton.

För vete, som hänföres till grad I, II eller III, och som vid leveransen

visar sig hava lägre fuktighetshalt än som ovan angivits, göres ett pristillägg

av 1.2 procent för varje procent, varmed vattenhalten understiger

den för respektive grader angivna högsta fuktighetshalten, dock ej till

lägre vattenhalt än 15 procent.

Skiljedom.

Örn tvist uppstår mellan köpare och säljare örn den grad, till vilken

levererat vete skall hänföras, avgöres frågan av Sveriges skiljenämnd för

spannmåls- och foderämneshandeln efter analys och utlåtande av Sveriges

utsädesförening.

Kostnaden härför bestrides av den förlorande parten.

Örn vid köpeavtalets undertecknande endera parten påyrkar, att klassificering

skall direkt utföras av utsädesföreningen, skall detta ske, och

kostnaden delas i sådant fall lika mellan köpare och säljare.

Provtagning.

Generalprov, som insändes till utsädesföreningen för bedömning, skall

utgöra minst 400 gram och vara inneslutet i glasburk med paraffinerad

propp.

Räder oenighet örn kvalitetsvikten, skall generalprov uttagas särskilt

och utgöra 5 kilogram, som fylles i en påse och därefter väl inlindas i

vaxduk eller oljeduk. Det på detta sätt skyddade provet insändes skyndsammast

möjligt till utsädesföreningen.

Generalprov skall vara förseglat och innehålla attest i vanlig ordning.

C. Allmänna bestämmelser.

8:o. Kvalitetsvikten skall bestämmas på sätt, som tidigare överenskommits

inom delegationen för svensk spannmålsnotering.

9:o. Vattenhalten fastställes genom torkning av spannmålen i krossat

tillstånd under en timme vid 130° C. konstant under iakttagande av här

nedan närmare preciserade detaljbestämmelser för utförandet:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 11

Minst 25 gram av det väl blandade provet krossas hastigt till grovt

mjöl i en härför lämpad kvarn, som lätt kan söndertagas och rengöras.

Kvarnen skall hållas kall och noga rengöras före målningen av varje

prov. Av den krossade massan avvägas omedelbart tvenne medelprov

örn vartdera 2.5 gram, vilka utan substansförlust överföras i med inslipat

lock försedda vågflaskor, vilkas taravikt fastställts efter torkning vid

130° C. samt avkylning i exsiccator till rumstemperatur. Vågflaskorna

skola hava en höjd av omkring 30 millimeter och en diameter av omkring

40 millimeter. Vågflaskorna med däri överförda prov inställas med locxen

ställda på kant i ett elektriskt torkskåp med jämnt fördelad värme

och försett med termoregulator samt hållande en temperatur av 130° ±

3° C. och få där kvarstå under jämnt en timme, räknat från inställandet.

Efter denna tid påläggas locken, medan flaskorna ännu äro kvar i torkskåpet.

Flaskorna uttagas och placeras i en exsiccator med klorkalcium,

tills de svalnat till rumstemperatur (under minst 20 minuter), varefter

flaskorna med innehåll omedelbart vägas. Medeltalet av de båda parallellseriernas

viktminskning, omräknat i procent av provets vikt utgör

provets vattenhalt.

Endast speciellt utbildade personer böra tagas i anspråk för arbetets

utförande.

10:o. Kostnaden för kontrollanalyser vid tvister bekostas av den förlorande

parten.

Inom riksdagen hava därjämte väckts följande motioner, av vilka de

med nummer 1:109 och II: 157 betecknade hänvisats till bevillningsutskottet

samt de övriga till jordbruksutskottet, nämligen

dels före motionstidens utgång vid början av riksdagen väckta

likalydande motionerna 1:109 av herr Trygger m. fl. och II: 157 av

herr Lindman m. fl., att riksdagen måtte besluta, att den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan skulle från och med

den dag innevarande år, Kungl. Maj:t bestämde, hava följande ändrade

lydelse:

Tull för

E. Spannmål, omalen. 10& ks
kronor
86.

Majs; ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet;

vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga till män
niskoföda

och ej hänförliga till annat nummer ........ fria

87 a. Havre.................................................................................. T 4: —

87 b. Råg, vete, korn, ärter och bönor, tjänliga till män
niskoföda

.......................................................................... T 8: —

87 c. Andra, ej särskilt nämnda slag av omalen spannmål T 3: 70

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.

88 a. Mjöl av råg, vete, korn, havre, ärter och bönor, tjän
liga

till människoföda....................................................... T 12: 30

88 b. Mjöl av andra vegetabilier, ej hänförliga till annat

nummer................................................................................ T 6: 50

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

OQ

(Ty.) 90.

91.

92.

93.

94.

Gryn av spannmål:

Havregryn............

Risgryn ................

Andra slag............

Kli ............................

Tull för

100 kg.

kronor

T/E 10: 80

T 2: —

T/E 12:30

fritt

Anni. Kliartade varor av vete eller råg skola tulltaxeras såsom

mjöl, därest askan av torrsubstansen utgör mindre än 4.1 procent

av torrsubstansens vikt.

Malt, även krossat ........................................................ T 12: 20

Potatismjöl och annan stärkelse samt gryn av andra

vegetabilier än spannmål........................ T/E; ävensom

bak- och jästpulver ................................ E ................ 20: —

likalydande motionerna 1:182 av herr Petrus Nilsson m. fl. och II: 305

av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., att riksdagen måtte medgiva

Kungl. Majit rätt att, om Kungl. Majit så funne skäligt, åsätta minimipris

å brödspannmål; samt

likalydande motionerna 1:183 av herr Petrus Nilsson m. fl. och 11:304

av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., att riksdagen ville för sin del godkänna

det förslag till den svenska havreodlingens stödjande, som framlagts

av jordbruksutredningen i utlåtande av den 19 december 1930, samt

lämna Kungl. Majit i nämnda förslag begärt bemyndigande;

dels ock i anledning av propositionen väckta

likalydande motionerna I: 266 av herr Clemedtson m. fl. samt II: 430

av herrar Weibull och Jönsson i Fridhill, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte utfärda

bestämmelser, att lån ur spannmålskreditfonden finge utan hinder

av nu gällande bestämmelser utlämnas till medlemmar i ekonomiska föreningar,

dels emot panträtt i spannmål och dels mot säkerhet av försäljningskontrakt;

samt

att till spannmålskreditfonden ytterligare avsätta en summa av 6,000,000

kronor;

likalydande motionerna 1:267 av herr Örne m. fl. och 11:429 av herr

Sköld m. fl., att riksdagen till vissa stödåtgärder vid avyttring av brödsäd

av 1930 års skörd måtte anvisa för budgetåret 1931/1932 ett extra

förslagsanslag av 2,000,000 kronor att användas i enlighet med de närmare

bestämmelser, Kungl. Majit funne gott föreskriva;

likalydande motionerna 1:268 av herr Carl Forssell och 11:433 av herr

Arne Forssell, att riksdagen med avslag å förevarande proposition ville

besluta

1) att i riksstaten för 1931/1932 uppföra det belopp, som kunde befinnas

behövligt för mötande av de behöriga anspråk, som från spannmålsodla
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 13

res och spannmålshandlares sida kunde resas på staten vid den förestående

avvecklingen av minimiprissystemet;

2) att till Kungl. Majits förfogande ställa ett belopp av 25,000,000

kronor lånemedel att användas till mildrande av jordbrukskrisens ekonomiska

skadeverkningar; och

3) att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att den av jordbruksutredningen

på sin tid igångsatta men sedermera av olika skäl ej fullföljda

undersökningen rörande jordbrukets skuldsättning omedelbart åter upptoges

och genomfördes;

likalydande motionerna 1:269 av herr Löfvander m. fl. och 11:431 av

herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn verkställandet av skyndsam utredning

rörande en anordning till stödjande av spannmålsodlingen inom

riket i viss av motionärerna antydd riktning, ävensom framläggandet,

därest det av läget på spannmålsmarknaden påkallades, av det förslag,

vartill utredningen kunde föranleda; samt

likalydande motionerna I: 270 av herr Löfvander m. fl. och II: 432 av

herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., att riksdagen måtte besluta att meddela

Kungl. Majit de bemyndiganden, som kunde befinnas erforderliga

för åtgärder till förhindrande av att priset å brödspannmål under höstoch

vintermånaderna komme att ligga oskäligt lågt i förhållande till det

enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag garanterade priset under juni

och juli månader nästa år samt till underlättande av de smärre jordbrukarnas

försäljning av brödspannmål direkt till kvarnarna och dylik

försäljning från jordbrukarnas ekonomiska sammanslutningar.

Jämlikt träffad överenskommelse mellan bevillningsutskottet och jordbruksutskottet

hava förenämnda proposition och motioner hänskjutits

till behandling i sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott.

I proposition, nr 108, till 1930 års riksdag föreslog Kungl. Majit dels

införande av tull å havre, dels ock höjning av tullsatserna för råg, vete,

korn, ärter och bönor, tjänliga till människoföda, för mjöl av samtliga

nämnda spannmålsslag, för andra gryn av spannmål än risgryn samt för

malt. Vidare föreslog Kungl. Majit genom samma proposition, att riksdagen

ville dels bemyndiga Kungl. Majit att, där så prövades nödigt, förordna,

att envar, som dreve kvarn och därvid förmalde utländskt vete,

skulle vara pliktig att vid framställning av mjöl, innehållande vete, använda

svenskt vete i viss omfattning, ävensom att, örn så prövades nödigt,

stadga, att den, som till riket införde mjöl, innehållande vete, skulle

vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av svenskt vete i den grad, som

gällde med avseende å förmalningen, dels ock anvisa medel till bestridande

av kostnaderna för ett särskilt organ, statens spannmålsnämnd,

avsett för den centrala handläggningen av de ärenden, vilka föranleddes

av den sålunda föreslagna tvångsregleringen av spannmål.

På hemställan av särskilda utskottet, utlåtande nr 2/1930, avslog riks
-

Åtgärder

under år 1930.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

dagen i skrivelse nr 376/1930, förslaget om nya eller höjda tullar men

biföll propositionen i övrigt med den ändring allenast, att omförmälda

inmalnings- och inblandningsförfarande av riksdagen förordades skola

gälla beträffande ej allenast vete utan även råg.

Kungl. Majt har därefter enligt av riksdagen angivna riktlinjer den

13 juni 1930 utfärdat förordning (nr 249) örn användande av svenskt vete

och svensk råg vid framställning av mjöl m. m., i det följande benämnd

inmalningsförordningen. Berörda förordnings syfte är, enligt bestämmelse

i 1 §, att säkerställa, att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och

råg, som ej åtgår för andra ändamål än den inhemska brödsädsförbrukningen,

blir använd såsom brödsäd. Till fullföljande av detta syfte stadgas i 2

att envar, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk

råg, tillika skall vid framställning av vetemjöl och rågmjöl använda

svenskt vete, respektive svensk råg i omfattning, motsvarande viss

procent (inmalningsprocent) av allt det vete, respektive all den råg, som

under viss förmalningsperiod förmales vid kvarnen. Vid framställning

av vetemjöl skall därjämte iakttagas, att den svenska vetemängden skall

uppgå till viss procent av varje för sig förmalt veteparti (minimiprocent).

Fastställandet av förmalningsperiod samt av inmalnings- och minimiprocent

ankommer på Kungl. Majit. Inmalningsprocentens storlek skall

enligt 3 § så bestämmas, att till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete

och råg, som beräknas vid förmalningsperiods början inom riket förefinnas

och ej anses under konsumtionsåret åtgå för andra ändamål än den

inhemska brödsädsförbrukningen, kan antagas bliva under konsumtionsåret

såsom brödsäd använd, dock att procenten ej i något fall får bestämmas

högre än att framställning kan i erforderlig omfattning ske av olika

kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

Vissa undantag från förordningens bestämmelser innehållas i 4 §.

Bland annat stadgas, att vid beräkning av de myckenheter vete eller råg,

som vid viss kvarn under förmalningsperiod förmalas, hänsyn ej skall

tagas till svenskt vete, som förmales tillsammans med annan brödsäd eller

svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandas med mjöl av annan

brödsäd.

Till skyddande av den inhemska produktionen av vete- och rågmjöl i

konkurrensen med utländskt mjöl stadgas i 5 §, att den, som till riket inför

vetemjöl, är pliktig att, medan varan ännu står under tullverkets

uppsikt, låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så, att det svenska mjölet

kommer att i genomsnitt svara mot gällande inmalningsprocent och

ej för någon del av partiet understiger stadgad minimiprocent, samt att

vad sålunda stadgats skall, såvitt angår inblandning intill gällande inmalningsprocent,

äga motsvarande tillämpning i fråga örn rågmjöl. Vissa

undantag från omförmälda inblandningsskyldighet äro angivna i 6 §.

Inmalningsförordningen trädde icke omedelbart i kraft, men ett större

antal kvarnföretag förbundo sig frivilligt att under tiden till den

15 september 1930 tillämpa ett inmalningsförfarande, i allt väsent
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 15

ligt överensstämmande med det i förordningen angivna. Samma kvarnföretag

åtogo sig tillika att i minst den omfattning, som av inmalningsskyldigheten

föranleddes, under sagda tid inköpa svenskt vete och svensk

råg till ett pris för 100 kilogram fritt kvarn av, för vete med en vikt av

77.5 kilogram per hektoliter minst 19 kronor och för råg med en vikt av

72.8 kilogram per hektoliter minst 16 kronor.

I ovanberörda syfte att bereda skydd mot den utländska mjölimporten

utfärdade Kungl. Majit den 13 juni 1930 kungörelse (nr 250) örn skyldighet

tillsvidare att vid införsel av vetemjöl eller rågmjöl däri inblanda

svensk vara m. m., vilken förordning trädde i kraft den 4 juli 1930 och

skulle gälla tillsvidare, intill dess inmalningsförordningen trädde i kraft.

Sedan Kungl. Majit genom kungörelse den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnat,

att inmalningsförordningen skulle träda i kraft den 1 september

1930, avlämnade vissa handelskvarnar den 15 augusti samma år till spannmålsnämnden,

som tillsatts den 14 juli 1930, förbindelse att under tiden

1 september 1930—31 augusti 1931 vid inköp av svenskt vete och svensk

råg tillämpa betalning efter en successivt stigande skala, så att för september

1930 skulle betalas för vete minst 18 kronor och för råg minst

15 kronor, allt för 100 kilogram, samt under maj—augusti 1931 skulle

erläggas, likaledes för 100 kilogram, för vete minst 20 kronor och för

råg minst 17 kronor. Sagda pris skulle gälla fullgod (frisk, oskadad)

spannmål med en kvalitetsvikt av 77.5 kilogram per hektoliter för vete

och 72.8 kilogram per hektoliter för råg, allt fritt kvarn. Beträffande

villkoren i övrigt samt prisbestämningen för andra hektolitervikter än

de ovan angivna skulle de inom delegationen för svensk spannmålsnotering

överenskomna grunder iakttagas. Priserna skulle betalas av kvarnar,

belägna inne i landet (inlandskvarnar). Av kvarnar belägna vid

kusten (kustkvarnar) skulle betalas pris, som med minst 50 öre för 100 kilogram

överstego de ovan angivna. Uppkomme tvistighet, huruvida kvarn

vore att hänföra till den ena eller andra gruppen, ägde spannmålsnämnden

härutinnan besluta.

Åtagandet enligt förbindelsen skedde under förutsättning, att inmalningsförordningen

gällde under den tid, förbindelsen avsåg, samt att under

samma tid beträffande de kvarnar, som undertecknat förbindelsen,

ävensom de kvarnföretag, vilka före den 7 september 1930 utan förbehåll

skriftligen biträdde densamma, dels inmalningsprocenten för vete och råg

ävensom minimiprocenten för vete finge understiga de jämlikt inmalningsförordningen

fastställda eller medgivna lägsta motsvarande procentsatserna

med minst 10 enheter, därvid emellertid icke avsåges sådan dispensvis

vid enstaka tillfällen för begränsad kvantitet medgiven inmalnings-

eller minimiprocent, som åsyftade förmälning för särskilt ändamål,

liggande utom ramen för den vanliga mjölhandeln, dels ock stadgandet

i sagda förordnings 4 § beträffande »svenskt vete, som förmales tillsammans

med annan brödsäd eller svarar mot mjöl, som av kvarninnehavaren

blandas med mjöl av annan brödsäd,» ej skulle äga tillämpning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Statens

spannmdls
nämnd.

16 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Den 28 augusti 1930 godkände Kungl. Majit ovannämnda förutsättningar

samt medgav för tiden 1 september 1930—31 augusti 1931 de

kvarnar, som undertecknat förbindelsen, och de kvarnar, som komme

att före den 7 september 1930 utan förbehåll biträda densamma, de i sagda

förutsättningar inbegripna förmåner, därvid den procentsats, varmed

ifrågavarande kvarnar skulle äga underskrida inmalnings- och minimiprocenterna,

fastställdes till tio eller det högre tal, som Kungl. Majit efter

förslag av spannmålsnämnden funne gott bestämma.

Förbindelsen har, enligt uppgift från spannmålsnämnden, biträtts av

sammanlagt ett åttiotal handelskvarnar, omfattande cirka 97 procent av

den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktionen och cirka 80

procent av motsvarande rågmjölsproduktion i riket.

I skrivelse till Kungl. Majit den 21 april 1931 har spannmålsnämnden

anfört bland annat följande:

Kvarnförbindelsen utlöper den 31 augusti 1931. Spannmålspriset blir

därefter helt oreglerat, därest icke nytt åtagande från kvarnarna bringas

till stånd eller ingripande eljest sker från statens sida. Under sådana

förhållanden torde man vara berättigad till antagande, att kvarnarna inför

utsikten till snart inträdande lägre priser komma att visa stor återhållsamhet

vid sina inköp under de närmaste månaderna före nämnda

dag. Tydliga tendenser i denna riktning hava redan framträtt.

Nu verkställd inventering synes, såsom närmare framgår av en samtidigt

härmed till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

avgiven redogörelse för spannmålsnämndens verksamhet, giva vid handen,

att 1930 års veteskörd under normala förhållanden skulle vinna

full avsättning, innan vete av ny skörd allmänt kan användas. Beträffande

rågen synes däremot anledning förefinnas till det antagandet, att

ett överskott kan komma att kvarligga vid konsumtionsårets slut. En

inskränkning av kvarnarnas spannmålsköp enligt vad ovan anförts skulle

tydligen medföra en ökning av detta överskott och skulle jämväl kunna

medföra, att icke heller allt vete blir försålt under den tid, minimiprisen

gälla.

Det synes icke rimligt, att de spannmålsproducenter, vilka lojalt sökt

främja kvarnförbindelsens syfte genom att återhålla utbuden och icke

sälja annat än i anslutning till minimiprisen samt av sådan anledning

ännu vid utgången av förbindelsens giltighetstid icke kunnat avyttra sin

vara, skola bliva lidande för detta sitt handlingssätt genom att därefter

nödgas sälja till väsentligt lägre pris. Detsamma gäller i tillämpliga delar

spannmålshandlarna. Snarare torde det med hänsyn till omständigheterna

få anses, att såväl spannmålshandlarna som spannmålsproducenterna

skäligen bort kunna räkna med att under konsumtionsårets gång få

sälja sin vara till pris, svarande mot minimiprisen.

För spannmålsodlingen och därmed för landet i dess helhet torde det

vidare vara av väsentlig vikt, att icke en alltför tvär omkastning i berörda

odlings betingelser äger rum. Att emellertid en sådan omkastning

kommer att inträffa vid nästa konsumtionsårs början, därest spannmålsodlingen

lämnas helt utan bistånd från statens sida, synes ställt utom allt

tvivel.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 17

Spannmålsnämnden Ilar i det följande framhållit, att nämnden med

hänsyn till vad sålunda anförts funnit statsmakternas ytterligare mellankomst

ofrånkomlig för tryggande av den svenska brödspannmålens avsättning

till priser, med vilka producenterna skäligen kunde åtnöjas.

Efter förmälan att nämnden i sådant syfte i första hand sökt åstadkomma

en förnyelse med nödiga modifikationer av kvarnförbindelsen, men

att nämndens ansträngningar härutinnan strandat på ett enhälligt motstånd

från de hittills förbundna kvarnarnas sida, Ilar nämnden vidare

anfört:

Då en frivillig överenskommelse örn minimipris sålunda icke stått att

uppnå, kunde det ligga nära till hands att till prövning upptaga tanken

på införande av minimipris på statlig väg. Antingen kunde man därvid

tänka sig fastställande av minimipris för alla inköp av svensk brödspannmål,

vare sig de verkställdes av kvarnar eller andra, eller också kunde

man inskränka minimiprisbestämmelserna att allenast gälla beträffande

inköp från kvarnhåll. Ytterligare en möjlighet vore, att högre minimipris

bestämdes för kvarnar än för övriga köpare.

Vad först angår fastställande av minimipris vid samtliga inköp, torde

sådan bestämmelse svårligen kunna genomföras utan att därigenom ett

starkt och tillika synnerligen svårreglerat intrång i spannmålshandlarnas

näring bomme att ske. Ett system med minimipris allenast vid inköp

från kvarnar lider åter bland annat av den svagheten, att detsamma

lätt blir ineffektivt. Möjligheten att genom bulvanköp kringgå bestämmelser

uti sistberörda hänseende är stor liksom svårigheten att mot ett

sådant kringgående finna något verkligt skydd. Vad angår införande

av olika minimipris för olika kategorier av köpare, vidlådes ett system,

byggt efter dessa riktlinjer, av samma olägenheter som systemet med minimipris

för allenast kvarnar.

Spannmålsnämnden förmäler i fortsättningen, att nämnden med hänsyn

till det ovan anförda övergivit tanken på minimiprisbestämmelser

samt inriktat sig på att i annan form söka uppnå en lösning av problemet.

Nämnden bär därvid stannat inför ett förslag, enligt vilket ett för

ändamålet skapat organ skulle till visst pris inköpa all den svenska

spannmål av vete och råg, som funnes inom landet, samt sedermera ombesörja

försäljning av denna spannmål till kvarnarna. Över verksamheten,

som icke skulle avse att bereda vinst, skulle tillbörlig statskontroll

utövas. Nämnden bär härom vidare yttrat följande:

Organets inköpsverksamhet bör förläggas till konsumtionsårets sista

månader. Detta följer redan av svårigheten att tidigare anskaffa erforderliga

lagringsutrymmen. Av hänsyn härtill torde inköpen icke böra

verkställas förrän tidigast den 1 juni. En begränsning av inköpen till

slutet av konsumtionsåret medför emellertid också den fördelen, att därigenom

marknaden lämnas fri under årets större del.

Genom en anordning av nu ifrågasatta slag skulle först och främst

avsättningen av spannmålen tryggas. Vidare torde också genom vissheten

härom samt kännedom om inköpspriset vid konsumtionsårets slut

en viss stabilisering av priserna åstadkommas under hela året.

Vad angår de priser, till vilka det befintliga saluöverskottet skulle av

ett organ sådant som det ovan tänkta inköpas, torde det få anses själv
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 7 sami 2 avd. 3 höft. (Nr 3.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

klart, att desamma för innevarande år sättas lika med dem, vilka enligt

kvarnförbindelsen gälla under konsumtionsårets sista månader. Örn emellertid

jordbrukarna skola beredas någon hjälp utöver den för stunden, synes

därjämte erforderligt, att systemet utsträckes att omfatta även skörden

innevarande år. Till de grunder, efter vilka priset för sistnämnda skörd

torde böra beräknas, återkommes i annat sammanhang.

För en lösning av problemet på ovanberörda väg erfordras, att den

spannmål, som övertages av omförmälda organ, sedermera vinner avsättning

vid kvarnarna. Säkerhet härför torde kunna erhållas därigenom, att

man gör kvarnarnas import av vete och råg beroende av deras åtagande

att övertaga den spannmål, organet köpt. Någon alltför snävt begränsad

tidrymd, inom vilken berörda övertagande skall ske, torde dock icke

böra fastställas. Icke heller torde man kunna begära, att övertagandet

sker till högre pris än det vid tiden för detsamma gällande marknadspriset.

Ett motsatt förfarande skulle innebära, att de kvarnar, vilka övertoge

den svenska spannmålen, komme i en ur konkurrenssynpunkt ogynnsam

ställning gentemot övriga kvarnar.

Då den nya skörden kommer i marknaden, inträffar normalt en sänkning

av spannmålspriset. Med hänsyn till vad nyss anförts uppstår, örn

kvarnarnas inköp från ovannämnda organ äger rum efter det denna prissänkning

inträtt, förlust för organet. Denna förlust måste täckas. Medel

härtill torde kunna beredas på det sätt, att vid införsel till riket av brödspannmål

samt mjöl och gryn därav under tid, systemet är gällande, av

importören uppbäres en särskild gottgörelse med belopp, ställt i relation

till kvantiteten av den spannmål, det mjöl eller det gryn, som införes.

Då priset å den svenska brödspannmålen med all sannolikhet nästföljande

konsumtionsår icke kan hållas uppe till samma höjd som det i kvarnförbindelsen

fastställda pris, torde någon höjning av nu gällande mjölpris icke

behöva ske genom att sådan gottgörelse, som nyss nämnts, uttages.

För åstadkommande av enhetlighet och kontroll torde det vara lämpligt,

att importen av såväl vete och råg som därav framställt mjöl och

gryn överlämnas med ensamrätt åt förutberörda organ med befogenhet

och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva import för dem, som

önska komma i åtnjutande härav, samt med rättighet att uppbära den

gottgörelse, varom ovan nämnts.

Beträffande den närmare gestaltningen av förslaget har det synts

nämnden lämpligt, att omförmälda försäljnings- och inköpsorgan gives

formen av en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet. I överensstämmelse

med vad ovan anförts bör föreningen gentemot staten förbinda

sig att inköpa saluöverskottet av den svenska brödspannmålen samt

föreningen i gengäld av staten erhålla importmonopol i förut berörda omfattning

samt rättighet att till täckande av sina kostnader och förluster

uppbära gottgörelse, som ovan sagts. Medlemmar i föreningen böra vara

de kvarnföretag, vilka önska komma i åtnjutande av rätt till användning

av utländskt vete och utländsk råg. Med medlemskap i föreningen bör

följa skyldighet att för föreningens räkning lagra och av föreningen

övertaga den spannmål, föreningen enligt sitt åtagande inköper.

Spannmålsnämnden har härefter lämnat en redogörelse för hur densamma

i syfte att åstadkomma bildande av en förening, sådan som nu

nämnts, och att åvägabringa avtal mellan föreningen och staten av förut

berörda innehåll fört ingående överläggningar med ett antal kvarnföre
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 19

tag i riket, därvid nämnden förelagt kvarnföretagen förslag dels till stadgar

för en förening med angivna ändamål, i förslaget benämnd Svenska

spannmålsföreningen u. p. a., dels ock till kontrakt mellan föreningen

och staten jämte därtill hörande särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor.

Av redogörelsen framgår, att en av de största kvarnidkarna

anmält sig för sin del icke vilja bidraga till den föreslagna lösningen av

problemet, samt att övriga i förhandlingarna deltagande kvarnföretag

visserligen framfört betänkligheter mot förslaget men förklarat sig villiga

att biträda detsamma, därest Kungl. Majit funne det innefatta den

med hänsyn till omständigheterna gynnsammaste lösningen och godkände

förslaget.

Spannmålsnämndens förslag till kontrakt jämte tillhörande i därvid

fogad bilaga upptagna särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor

ävensom till stadgar för föreningen, sådana förslagen lyda efter under

förhandlingarna med kvarnarna vidtagna jämkningar, hava åtföljt nämndens

skrivelse till Kungl. Majit. Kontraktet med bilaga är av ordagrant

samma lydelse som det här ovan intagna.

Stadgarna innehålla bland annat följande bestämmelser: Varje enskild

eller juridisk person, som driver handelskvarn, äger ingå såsom medlem

i föreningen. Ansökan örn inträde skall dock, nied visst undantag,

hava gjorts för den 1 juli 1931 (4 §). Varje medlem skall deltaga i föreningen

med en insats av 1,000 kronor för varje påbörjade 50 ton vete

och varje påbörjade 50 ton råg av medelförmalningen för år räknat av

dessa spannmålsslag, var för sig, under tiden 1 januari 1928—31 december

1930 vid den kvarn eller de kvarnar, medlemmen äger (5 §). Sedan

medlem inträtt i föreningen, skall styrelsen, så snart ske kan, efter medlemmens

hörande, fastställa storleken av de utrymmen för lagring av

spannmål, över vilka medlemmen skall anses förfoga (8 §). Det åligger

medlem att, intill dess 2 o av sagda utrymmen blivit belagda med svensk

spannmål av vete och råg, varje år för föreningens räkning mottaga, lagra

och vårda den svenska spannmål, föreningen jämlikt avtalet med staten

köpt under juni och juli samma år (7 § a). Medlemmarna äro vidare skyldiga

att i förhållandena till antalet insatser i föreningen varje år före den

31 december av föreningen inköpa den spannmål, föreningen köpt på sätt

nyss sagts (7 § b). Därjämte är medlem i föreningen pliktig dels att, varje

gång styrelsen så påfordrar, för föreningens räkning före den 1 juni 1932

mottaga, lagra och vårda av föreningen efter anmodan av spannmålsnämnden

under annan tid än juni och juli månader inköpt svenskt vete

och svensk råg till så stor myckenhet, att den, jämte hos medlemmen då

inneliggande lager av eller för leverans under den då närmast följande

månaden inköpt sådan spannmål, minst motsvarar, för vete och råg var

för sig, 1/i2 av årsförmalningen av vete, respektive råg, under närmast föregående

kalenderår vid medlemmens kvarn eller kvarnar, dels ock att

av föreningen inköpa sålunda mottagen spannmål senast två månader efter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

emottagandet (7 § c). Medlems inköp från föreningen skall ske till gällande

marknadspris i enlighet med kontraktets bestämmelser (7 § d). Det

är medlemmarna förbjudet att för vetemjöl, rågmjöl och gryn av vete,

som framställts vid deras kvarnar, betinga sig högre pris än som bereder

normal förmalningslön, därvid som grund för beräkningen skall tillämpas

den genomsnittliga förmalningslönen i riket för motsvarande kvaliteter

under de 5 senaste åren före den 1 januari 1931 (7 § g). Medlem, som uppfyller

honom enligt stadgarna åvilande förpliktelser, äger att genom föreningen

införa vete och råg till riket samt att i för varje fall angiven myckenhet

få på sig överlåten rätt till införsel av sådan spannmål (13 §). Föreningens

styrelse utgöres av åtta ledamöter med samma antal suppleanter.

Kungl. Majit äger härav utse ordföranden och två ytterligare ledamöter

samt suppleanter för dem (15 §). Likaledes äger Kungl. Majit utse en av

föreningens två revisorer samt suppleant för honom (16 §).

I motivering till de särskilda paragraferna i kontraktet och stadgarna

har spannmålsnämnden bland annat behandlat frågan angående de priser,

till vilka föreningens inköp under år 1932 borde äga rum. Nämnden har

härvid anfört följande!

Det kunde såväl ur kvarnarnas som ur spannmålsodlarnas synpunkt

hava varit önskvärt, att de priser, till vilka föreningens inköp under år

1932 skall äga rum, blivit bestämda redan nu. Emellertid äro åtskilliga

faktorer, vilka inverka på berörda prisbestämning, ännu okända. Det

är sålunda lämpligt, att avgörandet av prisfrågan uppskjutes till en tidpunkt,

då större möjligheter föreligga att bedöma skördens antagliga storlek

och kvalitet, och då man bättre än nu kan överblicka läget på världsmarknaden

för kommande konsumtionsår. Saken kan emellertid icke

uppskjutas, till dess fullständig klarhet härutinnan vunnits, då ju prissättningen

måste ske så tidigt, att odlarna vid saluförandet av 1931 års

skörd kunna inrikta sina priser efter de för föreningens inköp fastställda.

Fastställandet av ifrågavarande priser torde ankomma på Kungl. Majit.

Nämnden vill härvid hava såsom sin mening uttalat, att, örn än de enligt

kvarnförbindelsen gällande priserna kunna anses önskvärda ur odlarnas

synpunkt, det likväl framstår såsom nödvändigt, att priserna för inlösen

av 1931 års skörd sålunda bestämmas, att icke den för närvarande rådande

spänningen mellan brödsädspris och fodersädspris blir för kommande

konsumtionsår bestående. I detta sammanhang vill nämnden erinra örn

den stimulans till ökad odling av brödspannmål, särskilt av vete, som

berörda spänning medför, vilket i längden kan leda till en så stor produktion

av sådan spannmål, att dess avsättning inom landet såsom brödsäd

omöjliggöres. Inom nämnden har också framhållits, att, icke minst

ur sist angivna synpunkt, en så stor differens i förhållande till världsmarknadspriset

som den, vilken kommit att uppstå mellan sistnämnda

pris och de i kvarnförbindelsen fastställda priserna, icke i längden torde

kunna upprätthållas. Det må anmärkas, att då vid uppgörandet av föreliggande

förslag diskuterats möjligheten att redan nu fastställa priser för

föreningens inköp, med hänsyn till vad ovan anförts de priser, vilka inom

nämnden övervägts för normalkvaliteter av vete och råg, varit för vete

17 kronor 50 öre och 18 kronor samt för råg 15 kronor och 15 kronor 50 öre.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 21

Nämndens skrivelse utmynnar i hemställan till Kungl. Majit att under

förutsättning av riksdagens godkännande träffa avtal med Svenska

spannmålsföreningen u. p. a. enligt kontraktet. Inom nämnden har avvikande

mening anmälts av ledamoten av riksdagens andra kammare

C. W. M. Andersson i Igelboda, som anfört, att, sedan det visat sig omöjligt

vinna allmän anslutning från de större kvarnföretagen till föreliggande

förslag, han ansåge sig icke kunna biträda detsamma.

Samtidigt med att spannmålsnämndens berörda skrivelse och förslag

inkommit till Kungl. Majit har till chefen för jordbruksdepartementet

av nämnden överlämnats en redogörelse angående spannmålsnämndens

verksamhet, innefattande en översikt över utvecklingen å den svenska

brödsädsmarknaden och mjölmarknaden under de senaste åren med särskilt

aktgivande på förhållandena innevarande konsumtionsår. Av sagda

redogörelse, vilken såsom bilaga fogats vid propositionen, inhämtas bland

annat följande.

Mellan åren 1927 och 1930 har en tillbakagång inträtt i den totala arealen

för vete och råg inom riket med drygt 16,000 hektar, medan åter från

1930 till 1931 framträder en tendens till ökning av samma areal. Summan

areal för vete och råg utgjorde sålunda år 1927 502,820 hektar och år 1930

486,884 hektar samt uppgives för i år komma att utgöra 501,788 hektar.

Vetearealen omfattade år 1927 226,816 hektar, varav höstvetet upptog

195,011 hektar och vårvetet 31,805 hektar. Motsvarande arealer för år

1930 utgjorde 245,234 hektar, 201,160 hektar och 44,074 hektar samt uppgå

i år till respektive 273,872 hektar, 214,366 hektar och 59,506 hektar. Rågarealen

omfattade år 1927 276,004 hektar, därav höstrågen 267,852 hektar

och vårrågen 8,152 hektar. Motsvarande siffror för år 1930 voro 241,650,

236,454 och 5,196 samt äro i år 227,916, 221,290 och 6,626.

Den svenska totalskörden av vete och råg under åren 1927—1930 uppgick

till respektive 802,000 ton, 930,000 ton, 931,000 ton och 1,041,000 ton.

Veteskörden uppgick under sagda år till respektive 417,000 ton, 499,000

ton, 518,000 ton och 584,000 ton, medan rågskörden utgjorde respektive

385.000 ton, 431,000 ton, 413,000 ton och 457,000 ton. Under antagande av

medelgod avkastning beräknas de för år 1931 avsedda arealerna komma

att lämna en skörd av 576,000 ton vete och 375,000 ton råg.

Ovannämnda siffror äro delvis hämtade från uppgifter, som lämnats

vid av Kungl. Majit på hemställan av spannmålsnämnden föranstaltad

inventering av landets förråd av vete och råg den 1 februari 1931. Enligt

berörda inventering funnos sistnämnda dag tillgängliga inom landet av

1930 års skörd, förutom den del därav, som jordbrukarna skulle komma

att förbruka för eget behov, 235,000 ton vete, därav hos jordbrukare

110.000 ton, hos kvarnar 87,000 oell hos spannmålshandlare 38,000 ton, samt

133.000 ton råg, därav hos jordbrukare 71,000 ton, hos kvarnar 41,000 ton

och hos spannmålshandlare 21,000 ton. Då, enligt till spannmålsnämnden

ingivna rapporter, i berörda hos kvarnar och spannmålshandlare förvarade

kvantiteter veto och råg ingingo 21,000 ton utländskt vete och 7,000 ton

s. 22 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

22 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

utländsk råg, utgjorde förråden svensk brödsäd sålunda den 1 februari

214,000 ton vete och 126,000 ton råg.

Till utredning om i vilken omfattning kvarnarna verkställt inköp av

vete och råg innevarande konsumtionsår, jämfört med motsvarande tid

föregående konsumtionsår hava uppgifter härutinnan av spannmålsnämnden

infordrats från åtskilliga kvarnföretag. Enligt svar, inkomna från

93 kvarnföretag, hava dessas inköp av svensk brödsäd utgjort under tiden

september 1930—januari 1931 207,038 ton mot under tiden september 1929

—januari 1930 allenast 150,089 ton. Inköpens fördelning å de olika månaderna

detta konsumtionsår gestalta sig sålunda: under september 77,663

ton, under oktober 41,644 ton, under november 39,040 ton, under december

23,196 ton och under januari 25,493 ton. Ifrågavarande månader förra

konsumtionsåret uppgingo inköpen till respektive 44,226 ton, 29,903 ton,

29,207 ton, 20,671 ton och 26,081 ton.

I redogörelsen lämnas vissa uppgifter angående prisutvecklingen beträffande

utländskt vete och utländsk råg under de senaste åren. Av uppgifterna,

vilka grunda sig å svensk spannmålsnotering, framgår bland annat,

att priset å Manitoba-vete nr II i december 1929 utgjorde 26 kronor 23 öre

per 100 kilogram, medan det i december 1930 uppgick till allenast 14 kronor

82 öre per 100 kilogram. Priset å La Plata-vete utgjorde samma tider

respektive 22 kronor 63 öre och 13 kronor 56 öre per 100 kilogram. I januari

och februari 1931 noterades Manitoba-vete nr II till respektive 14 kronor

49 öre och 15 kronor 31 öre samt La Plata-vete till respektive 12 kronor

49 öre och 12 kronor 73 öre, allt per 100 kilogram. Vad rågen beträffar

noterades tysk råg per 100 kilogram i januari 1929 till 20 kronor 19 öre,

i december samma år till 15 kronor 57 öre, i november 1930 till 11 kronor

16 öre, i januari 1931 till 10 kronor 75 öre och i februari 1931 till 10 kronor

40 öre.

Över spannmålsnämndens förslag hava infordrade yttranden avgivits

till Kungl. Maj:t av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium har avstyrkt förslaget. Därvid har kollegium,

bland annat, uttalat den mening, att den tilltänkta ordningen med all

sannolikhet komme att erbjuda betydande ekonomiska fördelar för de

stora spannmålsproducenterna och för mellanhänderna, spannmålshandlare

och kvarnar, medan de smärre spannmålsproducenterna i allmänhet

näppeligen komme att i avsevärd grad profitera därav. Vidare

framhålles, att övervakningen av systemets efterlevnad skulle komma

att medföra betydande svårigheter. Ender påpekande av att den ifrågasatta

föreningen skulle vara pliktig att, oberoende av huru stora partier

vete och råg, som salubjödes, inlösa dem till de på förhand fixerade

priserna, anför kollegium, att ett sådant system skulle innebära en

betydande risk för överproduktion. Kollegium uttrycker vidare betänk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 23

ligheter mot förslaget ur statsfinansiell synpunkt samt betonar, att de

betydande förluster, som vore att förvänta för föreningen, bomme att

bäras av den konsumerande allmänheten genom importavgifter och i

sista hand folie statskassan till last. Det ifrågasatta importmonopolet

betecknas av kollegium såsom ett allvarligt övergrepp mot en i lagliga

former bedriven näring, oförenlig med vår åt de svenska företagarna lagligen

tillförsäkrade näringsfrihet. Kollegium anmärker vidare på, att

bestämmanderätten över storleken av den gottgörelse, föreningen enligt

förslaget skulle äga uppbära i samband med importens ordnande, inom

vissa gränser lagts i händerna på styrelsen i denna formellt privata sammanslutning,

samt håller före, att denna bestämmanderätt i varje fall

borde ankomma på Kungl. Majit. Enligt kollegiets mening synes något

hinder ur traktatsynpunkt mot den föreslagna anordningen ej möta. Kollegium

har slutligen framställt erinringar mot vissa detaljer i förslaget.

Angående innehållet i dessa erinringar hänvisas till kollegiets yttrande,

vilket fogats såsom bilaga till propositionen.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen med hänsyn till rådande

förhållanden ansåge sig böra tillstyrka de av spannmålsnämnden föreslagna

åtgärderna.

Generaltullstyrelsen, som allenast haft att yttra sig i vad spannmålsnämndens

förslag anginge styrelsens förvaltningsområde, har icke funnit

annat att erinra mot förslaget än att jämväl befogenheten till uppläggning

å och uttagning från provianteringsfrilager av de varor, kontraktet

avser, borde regleras. I enlighet härmed har styrelsen föreslagit, att

andra stycket av 1 § i kontraktet skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Den föreningen sålunda tillerkända rätten skall icke utesluta rätt för

annan att utan föreningens medgivande företaga transitering, returförtullning

eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av varor,

som ovan nämnts, eller att införa varorna i egentlig gränstrafik eller under

sådana förhållanden, att tullfrihet åtnjutes enligt annan å varorna

tillämplig bestämmelse i 5 § i tulltaxeförordningen än den under s) upptagna

eller enligt 6 eller 8 § i samma förordning. Ej heller skall föreningens

medgivande vara erforderligt för uttagning från provianteringsfrilager

annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven ordning; i

stället skall sådant medgivande ankomma på Kungl. Majit.»

I anledning av de utav kommerskollegium framställda erinringarna

mot vissa detaljer i förslaget har spannmålsnämnden yttrat sig. Nämndens

yttrande är fogat till propositionen såsom bilaga, och hänvisas rörande

det närmare innehållet i yttrandet till densamma.

Av departementschefens anförande framgår att Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. numera bildats, att styrelse för densamma utsetts samt

stadgar för föreningen antagits och registrerats, ävensom att kontraktet

undertecknats dels efter Kungl. Majits bemyndigande av departementschefen,

dels ock av föreningens styrelse. Stadgarna, vilka äro av enahan
-

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

da lydelse som de av spannmålsnämnden föreslagna, äro såsom bilaga fogade

till propositionen. Enligt departementschefens uppgifter representera

de kvarnföretag, vilka förklarat sig biträda förslaget, cirka 73 procent

av den i industristatistiken redovisade vetemjölsproduktionen och

eirka 58 procent av motsvarande rågmjölsproduktion. Departementschefen

anför, att man torde kunna hysa förhoppning örn att jämväl övriga

handelskvarnar av betydelse komma att ingå i föreningen.

I motivering till sin anslutning till spannmålsnämndens förslag framhåller

departementschefen till en början det starka och hastiga prisfall, som

sedan hösten 1930 inträffat å den utländska spannmålsmarknaden, samt att

något tecken till marknadens återhämtning ännu icke visat sig. Departementschefen

gör gällande, att återverkan å den svenska marknaden av

prisfallet å den utländska spannmålen, såvitt brödsäden angår, hittills

hämmats dels genom inmalningsförfarandet, dels ock genom den förbindelse

från kvarnarnas sida, varom förut nämnts, att vid inköp av svensk

brödsäd betala vissa lägsta pris. Härefter anför departementschefen bland

annat följande:

Möjligheterna att finna avsättning för svenskt vete och svensk råg hava

under de senast månaderna försämrats. Ovissheten örn utvecklingen å

spannmålsmarknaden, då den av kvarnarna avgivna förbindelsen den 31

augusti 1931 upphör att gälla, har medfört, att uppköpen av brödspannmål

under sista tiden inskränkts. Ytterligare återhållsamhet härutinnan

torde, såsom spannmålsnämnden framhållit, vara att vänta. Med hänsyn

till resultatet av den verkställda inventeringen av landets förråd av

vete och råg den 1 februari 1931 måste man vid nu angivna förhållanden

räkna med den möjligheten, att 1930 års skörd av brödspannmål icke kommer

att i sin helhet hava vunnit avsättning före nästa konsumtionsårs

början. Redan under vanliga förhållanden inträder såsom regel en prissänkning,

då den nya skörden kommer i marknaden. Ett upphörande av

kvarnförbindelsens giltighet utan att andra prisreglerande bestämmelser

träda i stället skulle till följd av den förefintliga differensen mellan de i

sagda förbindelse fastställda priserna och världsmarknadens brödsädspriser

medföra, att denna prissänkning vid innevarande konsumtionsårs

slut bleve synnerligen kraftig. De odlare och spannmålshandlare, vilka

icke kunnat tidigare avyttra sina förråd av svensk brödspannmål, skulle

därigenom bliva nödsakade att sälja sin vara till priser, väsentligt under

de i kvarnförbindelsen angivna. På sätt spannmålsnämnden yttrat synas

såväl spannmålsproducenter som spannmålshandlare skäligen hava bort

kunna räkna med att vinna avsättning för sin kvarndugliga brödsäd av

1930 års skörd till sistnämnda priser. Liksom spannmålsnämnden finner

jag ett ingripande från statens sida nödvändigt i syfte att verkställa

sådan avsättning.

Man torde emellertid, såsom spannmålsnämnden funnit, icke kunna

stanna enbart vid åtgärder i nyss berörda syfte. Frågan örn avsättningen

av och prisbildningen å 1931 års brödsädsskörd påkallar

jämväl uppmärksamhet. Till en början synes därvid uppenbart,

att inmalningsförordningen måste bibehållas. Emellertid torde till

förebyggande av alltför starkt och hastigt prisfall det jämväl vara påkallat

att företaga mera direkt prisreglerande åtgärder. Erfarenheten,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevinnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 25

icke minst under innevarande konsumtionsår, har visat, att jordbrukarna

till följd av bristande sammanhållning och organisation för närvarande

icke själva kunna i någon mera avsevärd grad inverka på spannmålens

avsättning och prisernas bestämmande i för sig förmånlig riktning. Berörda

brister skulle under rådande förhållanden å världsmarknaden lätt

kunna medföra ett nedpressande av priserna å den svenska brödsäden till

en nivå, som ytterligare skulle bidraga att skärpa det svåra läge, vari

jordbruket redan befinner sig. En omständighet, som härvidlag särskilt

förtjänar beaktande, är, att nedgång i spannmålspriset drabbar jordbruket

förhållandevis hårdare än prisfall å andra jordbruksprodukter, enär

möjlighet att i motsvarande grad nedbringa produktionskostnaderna icke

föreligger.

Det förslag, nämnden framlagt till en lösning av föreliggande problem

i vad gäller såväl 1930 som 1931 års skörd, synes mig ur olika synpunkter

godtagbart. Genom de föreslagna åtgärdernas genomförande torde ett

stöd lämnas den svenska brödsädsodlingen under förhållandevis ringa

intrång på den enskilda rörelsefriheten och med behörigt iakttagande av

konsumenternas intressen.

Den ur odlarnas synpunkt främsta fördelen med förslaget är givetvis

den, att avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas. Förslaget

kompletterar sålunda inmalningsförordningen och fullföljer det syfte,

statsmakterna med de av dem 1930 beslutade åtgärderna ifråga örn spannmålsodlingen

i första hand sökte uppnå.

Vidare torde den föreslagna anordningen kunna förhindra, att priserna å

SArensk brödsäd oskäligt nedpressas. Priserna för den i förslaget omförmälda

föreningens inköp under konsumtionsårets sista månader bliva på förband

bestämda. Prisbildningen blir visserligen i övrigt fri, men genom vissheten

om att före årets slut få sälja sin spannmål till bestämt pris hava

producenterna möjlighet att vid sina tidigare försäljningar anpassa priserna

efter de sålunda för konsumtionsårets slut gällande samt därigenom

och genom att återhålla utbuden inverka reglerande på prisbildningen.

Samtidigt torde genom sagda möjlighet förslaget jämväl fylla en annan

ur jordbrukarnas synpunkt betydelsefull uppgift. För ett effektivt utnyttjande

av sagda möjlighet fordras nämligen samarbete och organisation

inom brödsädsproducenternas led. Farhågan att icke produkterna

skola till skäligt pris vinna avsättning bör genom den föreslagna anordningen

försvinna. Det är att hoppas, att härigenom, skall främjas uppkomsten

av en organiserad samverkan mellan brödsädsproducenterna, som

sätter dem i stånd att framdeles i högre grad än hittills själva tillvarataga

sina intressen.

Då spannmålsmarknaden på sätt förut nämnts blir i prishänseende i

huvudsak obunden under årets större del, blir ingreppet i den enskilda rörelsefriheten

genom prisbestämningen förhållandevis ringa. Förslaget innebär

vidare ett tillvaratagande av kvarnarnas organisation och erfarenhet,

som synes värt beaktande. Ytterligare har genom förslaget möjlighet

beretts att tillförsäkra konsumenterna skäliga priser å mjöl och gryn

genom den i föreningens stadgar inryckta bestämmelsen, att kvarnarna

för sagda varor icke få betinga sig högre pris än att de erhålla normal

förmalningslön, därvid som beräkningsgrund angivits den genomsnittliga

förmnlningslönen under de fem sista åren.

Vad angå de priser, till vilka föreningens inköp skola ske, finner jag

lika med spannmålsnämnden, att för inlösen av 1930 års skörd böra gillia

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

de priser, vilka fastställts i kvarnförbindelsen. Vad priserna för föreningens

inköp av 1931 års skörd beträffar, torde, såsom nämnden anfört,

desamma böra bestämmas vid en tidpunkt, då större möjligheter än nu

föreligga att bedöma skördens antagliga storlek och kvalitet, och då man

bättre än nu kan överblicka läget på världsmarknaden för kommande

konsumtionsår. För att ifrågavarande priser skola kunna utöva någon

reglerande inverkan på prissättningarna tidigare under konsumtionsåret

måste emellertid, såsom nämnden jämväl framhållit, fastställandet av

priserna ske, innan skörden kommer i marknaden.

De synpunkter, nämnden anfört på frågan rörande priserna vid föreningens

inköp av 1931 års skörd, finner jag böra beaktas. Av den från

nämnden inkomna redogörelsen framgår, att den för årets skörd av vete

och råg avsedda sammanlagda arealen ökat i omfattning, jämfört med

arealen för 1930 års skörd av nämnda sädesslag. Ökningen beror helt på

stegrad veteodling, medan däremot den för råg avsedda arealen i år är

mindre än föregående år. Tendensen mot ökad veteodling är tydlig och

framgår än klarare vid en jämförelse med uppgifterna rörande arealernas

storlek före år 1930. En fara torde härvidlag föreligga i det av

spannmålsnämnden antydda hänseendet, eller att veteproduktionen kan

bliva större än vad som erfordras för landets behov.

Den rådande spänningen mellan brödsädspris och fodersädspris innebär,

såsom spannmålsnämnden påpekat, en stimulans till ökad brödsädsodling.

Med hänsyn till vad nyss anförts torde därför kunna ifrågasättas

någon sänkning av priset å brödsäd under det enligt kvarnarnas

förbindelse gällande pris. Beaktas bör jämväl det starka prisfall, som,

sedan sistnämnda pris bestämdes, inträffat på världsmarknaden. Den

differens, som därigenom kommit att uppstå mellan priserna å svensk

brödspannmål och världsmarknadspriserna, torde icke i längden kunna

bibehållas. Med hänsyn till det anförda synes, såvitt läget i närvarande

stund kan bedömas, de av spannmålsnämnden angivna priserna skäligt

avvägda. För inlösen av 1931 års skörd vid den i kontraktet avsedda tid

skulle sålunda kunna tänkas ifrågakomma priser av för normalkvalitet

av vete 17 kronor 50 öre å 18 kronor samt för normalkvalitet av råg 15

kronor å 15 kronor 50 öre, allt för 100 kilogram.

Den enligt förslaget av kvarnarna bildade föreningens åtagande att

till ovan omförmälda priser sörja för avsättningen av den svenska brödspannmålen

förutsätter statens medverkan för tillförsäkrande åt föreningen

av rätten, med vissa undantag, till importen av brödspannmål

samt därav framställt mjöl och gryn, med befogenhet för föreningen

att för införda myckenheter av berörda varor uppbära viss gottgörelse

till täckande av sina omkostnader samt förluster vid återförsäljningen av

svensk spannmål. I det föreliggande allvarliga läget för jordbruksnäringen

synes någon befogad invändning knappast kunna göras mot den

sålunda ifrågasatta medverkan från statens sida. Framhållas må, att

genom vinnande av medlemsskap i föreningen möjlighet till import står

öppen för varje handel skvarn. De större kvarnarna ombesörja i regel

själva importen av sitt behov av utländsk spannmål, medan importen till

de mindre kvarnarna oftast sker genom förmedling av spannmålshandlare

eller större kvarnar. Förslaget synes ej behöva medföra några

större rubbningar härutinnan eller i avseende å importen av omalen brödsäd

över huvud taget. Vad mjöl- och grynimporten beträffar, innebär

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 27

förslaget, att sådan ej må vägras av föreningen. Den föreslagna gottgörelsen

torde icke komma att verka betungande, särskilt med hänsyn

till den sannolika prissänkningen å den svenska brödsäden och förbudet

för kvarnarna att beräkna mera än normal förmalningslön.

Ur traktatsynpunkt torde, såsom kommerskollegium ock anfört, något

hinder ej möta mot den föreslagna anordningen.

Vad angår de detaljerinringar, som från kommerskollegii sida anförts

mot förslaget, finner departementschefen, med hänsyn till vad spannmålsnämnden

härutinnan anfört, någon annan ändring i kontraktet eller stadgarna

icke av berörda erinringar böra föranledas, än att i stadgarna intages

sådan bestämmelse rörande styrelsebeslut, som följer av stadgandet

i 8 § tredje stycket i kontraktet. Departementschefen förutsätter som

självfallet, att berörda ändring, vilken enligt departementschefens uppfattning

uteslutande är av formell art, så snart ske kan vidtages av föreningen.

Departementschefen anför slutligen, att för kontraktets giltighet kräves

riksdagens samtycke, samt att den föreslagna anordningen förutsätter

riksdagens beslut, att för tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes, rätt att

till riket införa spannmål, mjöl och gryn av ifrågavarande slag, icke skall

tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter

samma rätt. Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter anser departementschefen

böra ankomma på Kungl. Majit, som därvid, enligt

departementschefen, givetvis iakttager, att importen lämnas fri beträffande

de i 1 § andra stycket av kontraktet angivna fall, samt tillika tager

nödig hänsyn till det av generaltullstyrelsen gjorda påpekandet. I

I likhet med departementschefen finner utskottet nödvändigt, att ett

ingripande från statens sida sker till säkerställande av att 1930 års skörd

av brödspannmål vinner avsättning till de i kvarnförbindelsen bestämda

priser. Till förebyggande av ett alltför starkt och hastigt prisfall å

brödsäd, sedan förbindelsen upphört att gälla den 31 nästkommande augusti,

torde det, såsom departementschefen yttrat, vara påkallat att vidtaga

särskilda prisreglerande åtgärder jämväl med avseende å 1931 års

skörd. Vad beträffar det förslag till lösning av berörda båda spörsmål,

som innefattas i propositionen, finner utskottet väl, att detsamma är behäftat

med vissa svagheter, varav en del nedan komma att något av utskottet

vidare beröras. Med hänsyn till det läge, vari frågan befinner

sig, anser utskottet sig emellertid böra förorda, att förslaget kommer till

genomförande.

Utskottet vill härvid hava uttalat, att utskottet, som förutsätter, att

Kungl. Majit med uppmärksamhet kommer att följa avtalets tillämpning

och verkningar, håller för naturligt, att Kungl. Majit dels tillser, att de

åtgärder, vilka inom ramen för avtalet kunna vidtagas till brödsädsprisets

stabilisering under den tid av året, då marknaden är fri, också bliva

Utskottets

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

vidtagna, dels ock, om förhållandena det påkalla, söker träffa överenskommelse

med Svenska spannmålsföreningen örn sådana förändringar i

avtalet, som kunna bidraga till uppnåendet av syftet med detsamma. I

förstnämnda hänseende vill utskottet särskilt erinra örn den möjlighet,

som föreligger, att genom stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket

på marknaden. Vid ordnandet av ifrågavarande köp torde det givetvis

vara angeläget tillse, att icke de enskilda jordbrukarna eller deras sammanslutningar

på något sätt bliva missgynnade. De avseenden åter, i

vilka det för utskottet framför allt framstår såsom önskvärt, att vissa

ändringar i avtalet komme till stånd, gälla villkoren för leveransgill

vara enligt de till kontraktet hörande särskilda bestämmelserna. Vad

härutinnan stadgats såväl angående högsta groddprocent som angående

lägsta kvalitetsvikt synes utskottet innefatta väl stora krav på spannmålens

beskaffenhet. Enligt utskottets förmenande bör vid fastställandet

av fordringarna i berörda hänseenden hänsyn i viss mån tagas till

hur innevarande års skörd utfaller.

Departementschefen har anfört, att för föreningens inlösen av 1931 års

skörd skulle kunna tänkas ifrågakomma priser av för normalkvalitet

av vete 17 kronor 50 öre å 18 kronor samt för normalkvalitet av råg 15

kronor å 15 kronor 50 öre, allt för 100 kilogram. Utskottet anser, att berörda

priser med hänsyn till produktionskostnaderna äro de lägsta, som

böra komma under omprövning. Härvid vill utskottet till en början framhålla,

att rågpriset enligt utskottets förmenande icke skäligen bör understiga

priset å vete med mer än högst 2 kronor för 100 kilogram. Blir, såsom

torde kunna förväntas, 1931 års skörd av brödsäd av mindre storlek än

skörden varit de närmast föregående åren, synes det emellertid utskottet

som skulle högre priser än de av departementschefen föreslagna kunna

tillämpas beträffande såväl vete som råg. Utskottet förbiser icke den av

departementschefen framhållna fara för en överproduktion av brödsäd,

som upprätthållande av en stark spänning mellan brödsädspris och fodersädspris,

till förmån för förstnämnda sädesslag, kan innebära. Jordbrukarna

måste sålunda göra klart för sig, att den spänning i berörda hänseende,

som under av utskottet angiven förutsättning för nästföljande

konsunitionsår skulle bevaras, icke får anses normgivande för framtiden.

Enligt kontraktet berättigas föreningen att uppbära gottgörelse vid

import av vete och vetemjöl, utan att undantag stadgats för det fall, att

vetet skall användas för förmälning till mjöl för makaronitillverkning,

eller att det importerade vetemjölet skall nyttjas för sådan tillverkning.

Däremot är importen av makaroner fri från gottgörelse, varom här är

fråga. Såsom förslaget nu är gestaltat kan det innebära en försämring

av de inhemska makaronitillverkarnas ställning gentemot makaroniimportörerna.

Då denna följd av förslaget måste betraktas såsom icke tillfredsställande,

förutsätter utskottet, att, därest mjöl, framställt av inhemskt

vete, befinnes icke fylla de fordringar, man med fog kan ställa

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 29

på makaronimjöl, Kungl. Majit söker med föreningen ernå överenskommelse

till undanröjande av ovan berörda olägenhet. Detta synes böra ske

antingen sålunda, att importen av vete och vetemjöl för makaronitillverkning

fritages från gottgörelse enligt kontraktet eller därigenom, att

restitution beviljas av gottgörelse, som erlagts för till makaroniberedning

använt utländskt vete eller vetemjöl.

Utskottet förutsätter vidare, att undantag från den föreningen enligt

1 § första stycket i kontraktet tillförsäkrade ensamrätt i enlighet med

generaltullstyrelsens yttrande göres beträffande transitering, returförtullning

eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager av de

varor, kontraktet avser.

Motionerna 1:109 och 11:157, såvitt därigenom yrkats höjda tullar å

vete och råg samt mjöl och gryn därav, 1:182 och II: 305, I: 267 och II: 429

samt 1:268 punkt 1) och 11:433 punkt 1) torde få anses besvarade genom

vad utskottet i det föregående anfört, och hemställer utskottet sålunda,

att dessa motioner i berörda delar icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Likaledes hemställer utskottet, att motionerna 1:270 och 11:432 måtte

anses besvarade genom det förut anförda.

Vad motionerna 1:109 och 11:157 utöver vad ovan nämnts angår, vill

utskottet hänvisa till vad utskottet redan förut framhållit, eller att 1930

års riksdag, efter hemställan av dess särskilda utskott, avslagit av Kungl.

Majit då framfört förslag örn tull å havre samt höjning av tullsatserna

å malen och omalen spannmål jämte malt. De synpunkter, vilka därigenom

kommit till uttryck, finner utskottet fortfarande vara förtjänta

av beaktande. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna 1:109

och II: 157 jämväl i nu förevarande delar. I

I motionerna 1:269 och 11:431 anföres i huvudsak följande: Det genom

propositionen framlagda kontraktets största svaghet, örn man bedömde

detsamma ur jordbrukarnas synpunkt, läge i den alltför svaga garanti

för ett skäligt försäljningspris under den för flertalet jordbrukare viktigaste

försäljningsperioden för 1931 års skörd, som genom kontraktet

uppnåddes. Under september och oktober månader innevarande år och

även under de därefter följande vintermånaderna vore flertalet spannmålsodlare

i det största behov av att sälja, och gällde detta i all synnerhet

de medelstora och mindre odlarna. Det vore i första rummet under

denna tid av året, som en prisstabiliserande anordning vore mest av behovet

påkallad. En lösning av frågan rörande spannmålsodlingens stödjande,

som vid en granskning av propositionen av naturliga skäl framställde

sig till eftertanke, vore ett statsmonopol för brödsäd, som vore

annorlunda utformat än propositionens, nämligen ett statsmonopol i huvudsaklig

överensstämmelse med det en gång tidigare, 1919—1920, genoin
-

Motionerna

I: 269 och

II: 431.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Motionerna

I: 268 punkt 2)

och H: 433

punkt 2).

Utskottets

yttrande.

30 Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

förda. Det förefölle motionärerna, som örn staten med ett sådant utgångsläge

för förhandlingarna skulle kunna med kvarnindustrien träffa en

överenskommelse, vilken för odlarna komme att medföra en gynnsammare

och vida mera stahil prisbildning jämväl under den för dem ojämförligt

viktigaste försäljningsperioden. Motionärerna hemställde därför,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

verkställandet av skyndsam utredning rörande en anordning till stödjande

av spannmålsodlingen inom riket i av dem antydd riktning, ävensom

framläggandet, därest det av läget på spannmålsmarknaden påkallades,

av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet finner det vara av betydelse, att en förutsättningslös utredning

i av motionärerna berört hänseende verkställes. Lågkonjunkturen

inom jordbruksnäringen kan komma att fortfara, och särskilda åtgärder

kunna behöva vidtagas vid utlöpandet av det kvarnavtal, utskottet ovan

tillstyrkt. Förhållandena kunna härvid tänkas komma att gestalta sig

sålunda, att en anordning med rent statligt monopol kan framstå såsom

nödvändig. Utskottet håller därtill icke för osannolikt, att örn utredning

härutinnan förefunnits vid de förhandlingar, spannmålsnämnden fört med

kvarnföretagen, förhandlingsläget för spannmålsnämndens vidkommande

skulle tett sig gynnsammare än som nu torde hava varit fallet. Då monopol

av sistnämnda art lämpligen kan förenas med skyldighet för staten

att till visst garanterat pris inlösa den svenska skörden, antingen helt

eller till begränsad kvantitet, torde utredningen jämväl höra omfatta

verkningarna av och åtgärderna för införande av sådan inlösningsskyldighet.

På grund av vad sålunda anförts vill utskottet i anledning av förenämnda

motioner föreslå skrivelse till Kungl. Majit med anhållan örn

verkställande av en förutsättningslös utredning angående de verkningar,

som skulle åstadkommas genom, och de åtgärder, som skulle vara erforderliga

för införande av statsmonopol å införsel till riket och försäljning

av för människoföda avsedd spannmål samt för garanterandet av fasta

priser å dylik spannmål av inhemsk skörd.

I motionerna 1:268 punkt 2) och 11:433 punkt 2) har föreslagits, att

riksdagen måtte till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp av 25,000,000

kronor lånemedel att användas till mildrande av jordbrukskrisens ekonomiska

skadeverkningar.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet finner såväl formerna för anskaffande av det föreslagna stora

beloppet som principerna för dettas användande alltför oklart angivna för

att utskottet skulle närmare kunna ingå på en prövning av förslaget. Den

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 31

hjälp, jordbruket för närvarande behöver, torde förslaget icke enligt utskottets

förmenande vara ägnat att bringa. Utskottet finner sig därför

böra avstyrka motionerna.

I motionerna 1:268 punkt 3) och II: 433 punkt 3) har föreslagits skrivelse Motionerna

till Kungl. Majit med anhållan att den av jordbruksutredningen på sin 1:268

tid igångsatta men sedermera av olika skäl ej fullföljda undersökningen punkt 3).

rörande jordbrukets skuldsättning måtte omedelbart åter upptagas och

genomföras.

Utskottet, som förutsätter, att jordbruksutredningen har sin uppmärk- utskottets

samhet riktad på förevarande spörsmål, finner någon vidare åtgärd från yttrande.

riksdagens sida i anledning av motionerna icke vara påkallad och hemställer

alltså, att desamma måtte av riksdagen avslås.

Sedan 1930 års riksdag, skrivelse nr 376, beslutat inrättande av en sär- spannmåisskild

fond, benämnd spannmålskreditfonden, som skulle förvaltas av riks- belåningen.

banken, och varifrån lån skulle i mån av tillgång få utlämnas till ekonomiska

föreningar för bedrivande av uppköp av spannmål, har Kungl.

Majit den 12 september 1930 utfärdat kungörelse (nr 343) angående allmänna

villkor och bestämmelser för lån från fonden, vilken kungörelse

trädde i kraft den 6 oktober 1930. Enligt sagda kungörelse må sådant lån

kunna för underlättande av inköp av vete eller råg, som för förvaring i

avvaktan å lämpligt försäljningstillfälle upplägges i lagerhus eller annan

lagerlokal, beviljas ekonomisk förening utan personlig ansvarighet, som

med hänsyn till sin ekonomiska ställning, förutsättningarna hos sin affärsledning

och förhållandena i övrigt prövas vara för drivande av i kungörelsen

avsedd verksamhet lämplig, och vars stadgar innehålla vissa angivna

regler rörande medlemskap med mera.

Såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden har 1930 års riksdag

för budgetåret 1930/1931 anvisat ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

I yttrande rörande förslaget till fondens inrättande anförde särskilda

utskottet, utlåtande nr 2/1930, bland annat, att örn en reglering av utbuden

å brödspannmål och därmed ock en reglering av priserna därå skulle

kunna nås, det torde bliva erforderligt, att lantmännen bereddes möjlighet

att, vid en tidigare tidpunkt än när tillfället kunde vara inne att föra deras

vara ut i marknaden, få tillgång till penningar för varan. Utskottet

förmenade, att det av denna anledning vore nödvändigt, att staten ställde

medel till förfogande, som möjliggjorde antingen att belåna spannmålen

eller ock att lantmännen utfinge köpeskillingen för varan eller åtminstone

viss del därav redan vid den tid, då varan lades in i lagerhus. I

I motionerna I: 266 och II: 430 har nu yrkats skrivelse till Kungl. Majit Motionerna

med hemställan örn bestämmelser, att lån ur spannmålskreditfonden måtte nffjo*

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

32 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

få utlämnas till medlemmar i ekonomiska föreningar dels emot panträtt i

spannmål och dels emot säkerhet i försäljningskontrakt, i huvudsaklig

överensstämmelse med av motionärerna angivna grunder, ävensom avsättning

till fonden av ytterligare 6,000,000 kronor.

Motionärerna erinra, att förutom den belåning av spannmål genom

producentsammanslutningar, som möjliggöres genom kungörelsen den 12

september 1930, ytterligare vissa möjligheter till spannmålsbelåning finnas,

nämligen dels belåning i riksbanken av spannmål, som lagrats i något

av statens spannmålslagerhus, dels belåning i affärsbanker av spannmål,

som förvaras hos tredje man, dels ock belåning i affärsbanker och centralkassor

för jordbrukskredit av hos jordbrukarna förvarad spannmål, som

pantförskrivits enligt lagen den 20 juni 1924 örn viss panträtt i spannmål.

Emellertid har, enligt motionärerna, belåningen av spannmål på ovan angivna

vägar hittills icke fått avsedd betydelse. Angående anledningarna

härtill anföra motionärerna i huvudsak följande: Spannmålskreditfonden

kunde för närvarande icke i någon mån anlitas av enskilda jordbrukare.

Upplagring i statens spannmålslagerhus hindrades genom att dessa icke

vore belägna vid kvarnplatser eller utskeppningsliamnar för spannmål,

varför det för mera avlägset boende jordbrukare måste bliva förenat med

extra kostnader att frakta spannmålen till desamma. Vad beträffade belåning

genom affärsbankerna av spannmål, som förvarades i tredje mans

hand, torde visserligen den av riksdagen innevarande år i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 antagna lagen örn uppslagshus och upplagsbevis

skapa bättre förutsättningar för utvecklandet av denna belåningsform,

men sagda lag avsåges skola träda i kraft först den 1 januaxå

1932 och syntes icke kunna få någon betydelse för lagring och finansiering

av 1931 års skörd. Vad slutligen anginge belåning enligt lagen örn

viss panträtt i spannmål, hade ej heller den slagit igenom såsom allmänt

anlitad belåningsform, enär dels formerna vore för omständliga, dels ock

lånen bleve för dyra.

Motionärerna framhålla, att det enligt deras mening viktigaste önskemålet

vore, att belåning av hos jordbrukarna lagrad spannmål kunde få

ökad omfattning samt ske under möjligast enkla former och till låg ränta.

Motionärerna anse det naturligt och i överensstämmelse med spannmålskreditfondens

ändamål, att sagda fond tages i anspråk för detta slag av

belåning, därvid emellertid enligt motionärernas åsikt nu förefintliga ekonomiska

föreningar av jordbrukare böra i största möjliga utsträckning stå

som förmedlare av lånen och gentemot riksbanken ansvara för fullgörandet

av låntagarnas förpliktelser. Beträffande de grunder i övrigt, enligt

vilka långivningen enligt motionärernas förslag skulle ske, hänvisas till

motionerna.

Utskottet behjärtar visserligen motionärernas önskemål att genom underlättande

av spannmålsbelåningen bereda producenterna möjlighet att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

i högre grad än vad eljest är fallet genom återhållande av utbuden å

spannmål inverka reglerande på prisbildningen. I saknad av utredning

rörande erforderligheten och verkningarna av samt de juridiska förutsättningarna

för de ändringar i gällande regler för lån från spannmålskreditfonden,

motionärerna föreslagit, anser utskottet sig dock icke kunna

tillstyrka berörda ändringar eller avsättande till fonden av belopp utöver

det, som redan anvisats till densamma. Utskottet finner det emellertid

vara av behovet påkallat, att en undersökning verkställes rörande

lämpligheten av och möjligheterna för att, med ändring av gällande bestämmelser,

under för statsverket betryggande former bereda enskilda

jordbrukare tillfälle att erhålla lan ur sagda fond. Utskottet förordar

därför, att i anledning av motionerna riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning i berörda syfte.

Förutom i samband med prövning av Kungl. Majits förutnämnda förslag

örn tull å havre samt höjning av tullsatserna å havregryn och havremjöl

var havrefrågan föremål för behandling av 1930 års riksdag i ytterligare

ett sammanhang. Den 16 januari 1930 hade Kungl. Majit utfärdat

kungörelse (nr 7) angående färgning av importhavre. Denna kungörelse,

vilken trädde i kraft den 1 februari 1930, avser icke havre, som av grynkvarn

importeras för tillverkning av gryn eller mjöl. I två likalydande

motioner (Ii 17 och lii 42), dagtecknade den 14 januari 1930 och alltså ungefär

samtidiga med nämnda kungörelse, hemställde ett flertal motionärer,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av

bestämmelser angående märkning av all importerad havre, således även

grynhavre. I memorial nr 95 anförde jordbruksutskottet, att med hänsyn

till att priserna på havre av olika anledningar väsentligt understege produktionskostnaderna,

vore åtgärder, som kunde vara ägnade att förbättra

prisläget, i hög grad önskvärda. I den mån det i motionerna framställda

förslaget skulle kunna tjäna detta syfte torde det, enligt utskottets förmenande,

vara värt beaktande. Då meningarna voro delade örn framkomligheten

och lämpligheten av förslagets genomförande och även andra åtgärder

kunde tänkas komma i fråga för att vinna vad sålunda åsyftats,

exempelvis inhlandningstvång beträffande svensk vara vid tillverkning

och införsel av havregryn, syntes en närmare undersökning och utredning

av dessa spörsmål utskottet påkallad.

Under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända memorial

anhöll riksdagen i skrivelse nr 397, att Kungl. Majit ville låta verkställa

utredning rörande tänkbara möjligheter för vinnande av det i berörda

motioner avsedda syftet ävensom vidtaga de åtgärder, vartill utredningen

kunde giva anledning, eller för fall, då sådant kunde befinnas

erforderligt, underställa 1931 års riksdag förslag i ämnet.

Den 8 augusti 1930 uppdrog Kungl. Majit åt jordbruksutredningen att

verkställa den av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen samt att där
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 2 avd. 3 höft. (Nr 3.)

Havre
odlingen.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Jordbruks
utredningen.

Departements
chefen.

Motionerna

I: 183 och

II: 304.

Utskottets

yttrande.

34 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

med ävensom med förslag till erforderliga åtgärder å området inkomma

till Kungl. Majit. Ett antal under hösten 1930 till jordbruksdepartementet

inkomna framställningar angående läget å havremarknaden remitterades

till jordbruksutredningen.

Med anledning av nyssnämnda uppdrag och remisser har jordbruksutredninlgen

avlämnat ett den 19 december 1930 dagtecknat betänkande beträffande

åtgärder för ökad användning av svensk havre vid tillverkning

av havregryn. Jordbruksutredningen föreslår i huvudsak, att landets

grynkvarnar måtte åläggas skyldighet att vid tillverkning av havregryn

förmala svensk havre i viss periodvis bestämd omfattning eller att

motsvarande åtgärder måtte vidtagas genom frivillig överenskommelse

med grynkvarnarna, samt att Kungl. Majit måtte bemyndigas att, örn så

skulle visa sig erforderligt, föreskriva viss skyldighet för importör av

havregryn att inköpa gryn, framställda av svensk råvara. Mot jordbruksutredningens

förslag hava reservationer anmälts av en ledamot, som ej

biträtt förslaget, samt av en annan ledamot, som förordat tullskydd för

havre. Angående det närmare innehållet i jordbruksutredningens förslag

hänvisas till betänkandet, vilket med tillhörande bilagor fogats vid detta

utlåtande.

Departementschefen anför, att han, i ändamål att åvägabringa frivillig

överenskommelse till säkerställande av syftet med det av jordbruksutredningen

föreslagna inmalningsförfarandet, fört underhandlingar med grynkvarnarna

i riket, men att, på grund av ovillighet från vissa kvarnars sida,

någon överenskommelse icke kunnat ernås. Departementschefen framhåller,

att, så vitt kunnat bedömas, utvecklingen under senaste tiden emellertid

syntes hava gått i den riktningen, att anledning knappast funnes antaga,

att överskott av osåld eller eljest av jordbrukarna oanvänd havre

komme att förefinnas vid slutet av konsumtionsåret. Då priset å svensk

havre också under senaste tiden varit i stigande, hava, enligt vad departementschefen

anför, vidare åtgärder för närvarande icke av honom vidtagits.

Departementschefen förklarar sig emellertid komma att jämväl i

fortsättningen med uppmärksamhet följa utvecklingen på havremarknaden

och därmed sammanhängande spörsmål.

I motionerna Ii 183 och lii 304 har yrkats, att riksdagen ville godkänna

jordbruksutredningens förslag till havreodlingens stödjande samt lämna

Kungl. Majit i förslaget begärt bemyndigande.

Av jordbruksutredningens betänkande inhämtas, att av landets havreskörd,

uppgående till ungefär 1,200,000 ton årligen, huvuddelen förbrukas

som foder och utsäde vid odlarnas jordbruk. Saluöverskottet, uppskattat

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 35

till omkring 200,000 ton, söker sig användning för sådana ändamål som

havregrynstillverkning och utfodring av hästar utanför jordbruket m. m.

Av utredningen framgår vidare, att avsättningen under senaste åren alltmera

försämrats, beroende företrädesvis på hästbeståndets reducering,

grynkvarnarnas stegrade användning av utländsk havre och en tilltagande

konkurrens med andra fodermedel, varå priset å världsmarknaden starkt

nedgått. Jordbruksutredningen uppgiver, att hästantalet från 1919 till 1927

nedgått från 716,000 till 620,000, vilket medfört en minskning i liavreåtgången

av omkring 110,000 ton för år. Då denna nedgång sannolikt till större

delen gällt behovet utanför jordbruket, har den i hög grad inskränkt avsättningsmöjligheterna

för havre. Grynkvarnarnas havreförbrukning är

visserligen stadd i ökning men har i allt större utsträckning kommit att

avse utländsk havre till förfång för den svenska råvaran. Jordbruksutredningen

meddelar, att av grynkvarnarnas havreförbrukning under det

senaste kosumtionsåret, utgörande tillhopa i runt tal 50,000 ton, endast

6 å 7,000 ton utgjordes av svensk havre. Året därförut hade kvarnarna

dock använt 13,400 ton svensk havre och för två år sedan 19,600 ton. Den

importerade havrens intrång på den svenska havremarknaden är alltså

påtaglig. Det starka prisfallet å utländskt kraftfoder har därjämte föranlett

ökad förbrukning på den svenska havrens bekostnad av dylika fodermedel.

De på olika områden sålunda minskade avsättningsmöjligheterna

för saluöverskottet av svensk havre hava, enligt jordbruksutredningen,

medfört, att numera allenast omkring 100,000 ton, d. v. s. ungefär hälften

av saluöverskottet, årligen erhålla avsättning.

Att de nu skildrade ogynnsamma avsättningsförhållandena i förening

med ett starkt prisfall å havre varit ägnade att medföra allvarliga svårigheter

för de jordbrukare, som odla havre till avsalu är uppenbart.

Visserligen bär, såsom departementschefen anfört, utvecklingen under

senaste tiden innevarande år gått i den riktningen, att anledning knappast

finnes antaga, att överskott av havre kommer att förefinnas vid

slutet av konsumtionsåret, samt priserna å svensk havre varit i stigande.

Att förhållandena komma att gestalta sig lika gynnsamma nästföljande

konsumtionsår torde emellertid icke kunna tagas för visst. Det

synes därför utskottet vara av vikt, att möjligheterna till havreodlingens

stödjande genom ingripande från statens sida allvarligt övervägas, och

att Kungl. Maj:t bemyndigas att vidtaga de åtgärder, som härutinnan

kunna befinnas lämpliga.

Enligt utskottets förmenande gäller det framför allt att främja och

öka avsättningen av svensk havre inom landet. Det ligger givetvis då,

såsom även jordbruksutredningen funnit, närmast till hands att söka

begränsa importen av havre och förmå importörerna att i största möjliga

utsträckning fylla sitt behov av havre med svensk råvara. Under

do senaste åren hava, enligt jordbruksutredningens uppgifter, till Sve
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

inge importerats 50,000 å 60,000 ton havre årligen. Av den årliga importen

går för närvarande över 40,000 ton till kvarnarna för gryn- och mjölberedning.

Importen av havre beskars förra året genom de då utfärdade

färgningsbestämmelserna. Som en följd härav har importen av

utsädeshavre praktiskt taget upphört. Jämväl importen av foderhavre

har under senaste året kraftigt nedgått. Någon ytterligare begränsning

härutinnan torde icke tillsvidare vara av behovet påkallad.

Det återstår att verka för minskning av havreimporten till kvarnarna

och ersättande av den därstädes nyttjade utländska havren med

svensk vara. Av det årliga saluöverskottet av svensk havre utgör, enligt

i jordbruksutredningens betänkande intagen uppskattning av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, 80,000 å 90,000 ton grynhavre.

Kvarnarna skulle sålunda med lätthet helt kunna fylla sitt behov av

grynhavre inom landet. Med hänsyn till den svenska havrens vattenhalt

och den därav följande svårigheten att lagra densamma torde det emellertid

vara nödvändigt, att under sommartiden utländsk havre i viss utsträckning

kommer till användning. Vidare synes man icke rimligen

kunna fordra, att kvarnarna nyttja svensk havre för tillverkning av havregryn

eller havremjöl för export. Därest undantag göres i ovannämnda

båda hänseenden, skulle enligt jordbruksutredningens beräkningar den

ökade avsättning, som skulle kunna beredas för svensk havre vid kvarnarna,

uppgå till cirka 35,000 ton örn året.

Det hittillsvarande saluöverskottet å havre har måst förbrukas såsom

fodermedel på ett sätt, som av jordbruksutredningen karaktäriserats såsom

mindre ändamålsenligt. Framför allt gäller detta givetvis i den mån

havren varit av grynhavres kvalitet. Redan av denna anledning måste

det anses vara en vinst, örn en så pass stor kvantitet av saluöverskottet

som 35,000 ton beredes avsättning vid kvarnarna. Med hänsyn till det

relativt höga procenttal, sistnämnda myckenhet utgör av hela saluöverskottet

och särskilt den del därav, som består av grynhavre, torde det

emellertid jämväl kunna förväntas, att en sådan ökad avsättning kommer

att verka stabiliserande på prisbildningen.

Ifrågavarande syfte, minskad import av havre för gryn- och mjölberedning

och ökad användning av svensk havre vid kvarnarna, synes utskottet

på ett lämpligt sätt uppnås genom jordbruksutredningens, av motionärerna

förordade förslag. De närmare bestämmelser, vilka erfordras

vid införande av tvångsförmalning beträffande havre torde kunna utformas

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller beträffande

inmalning av svenskt vete och svensk råg vid framställning av mjöl

m. m., därvid givetvis, i likhet med vad som skett i fråga örn mjölproduktionen,

bör tillses, att kvarnarnas produktion av havregryn och

havremjöl beredes skydd mot utländsk konkurrens.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 37

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet, att riksdagen

måtte

1) med bifall till vad Kungl. Majit i propositionen

nr 216 föreslagit samt med avslag å motionerna 1:109

och 11:157, 1:182 och 11:305, 1:267 och 11:429 samt

I: 268 punkt 1) och II: 433 punkt 1)

dels besluta, att för tid, som Kungl. Majit i anslutning

till syftet med och innehållet i det i detta utlåtande

intagna kontrakt mellan svenska staten och

Svenska spannmålsföreningen u. p. a. bestämmer, rätt

att till riket införa vete och råg, spannmålsblandning,

vari vete eller råg ingår, mjöl, framställt av vete eller

råg, samt gryn av vete med av Kungl. Majit stadgade

undantag icke skall tillkomma annan än staten eller

den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt;

dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare

föreskrifter, som må erfordras för upprätthållandet

av nu angivna ensamrätt;

dels ock godkänna omförmälda kontrakt mellan staten

och föreningen;

2) besluta, att motionerna 1:270 och II: 432 måtte

anses besvarade genom vad utskottet i sitt yttrande

anfört;

3) i anledning av motionerna 1:183 och II: 304 besluta

att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit, därest förhållandena därtill giva anledning,

ville vidtaga åtgärder till den svenska havreodlingens

stödjande i huvudsaklig överensstämmelse

med de av jordbruksutredningen i dess betänkande

den 19 december 1930 angivna riktlinjer;

4) i anledning av motionerna I: 266 och II: 430 i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande

lämpligheten av och möjligheterna för att, med

ändring av gällande bestämmelser, under för statsverket

betryggande former bereda enskilda jordbrukare

tillfälle att erhålla lån ur spannmålskreditfonden;
5)

avslå motionerna 1:268 punkt 2) och 3) samt II:

433 punkt 2) och 3); samt

6) i anledning av motionerna I: 269 och II: 431 i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn verkställandet

av en förutsättningslös utredning rörande de verknin
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

gar, som skulle åstadkommas genom, och de åtgärder,

som skulle vara erforderliga för införande av statsmonopol

å införsel till riket och försäljning av för människoföda

avsedd spannmål samt för garanterandet av

fasta priser å dylik spannmål av inhemsk skörd.

Stockholm den 15 maj 1931.

På sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande:

vid beslut angående punkterna 1), 2), 5) och 6):

från första kammaren: herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Slätåker, Björnsson,

Leander , Åström, Eriksson i Ljusdal, Andersson i Fältenborg, Johansson i Fredrikslund,

Granath* och Henriksson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Månsson* i Furuvik, Löngren* i

Nyborg, Olsson* i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Wohlin*, Pettersson i Bjälbo, Sköld, Hedlund

i Häste och Pehrsson i Bramstorp.

vid beslut angående punkten 3):

från första kammaren: herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Slätåker, Björnsson,

Leander*, Åström, Eriksson i Ljusdal, Andersson i Fältenborg, Johansson i Fredrikslund,

Granath* och Henriksson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Månsson* i Furuvik, Löngren* i

Nyborg, Olsson* i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Pettersson i Bjälbo, Skötd, Hedlund i Häste,

Månsson* i Erlandsro och Pehrsson i Bramstorp.

vid beslut angående punkten 4):

från första kammaren: herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Slätåker, Björnsson,

Leander*, Aström, Eriksson i Ljusdal, Andersson i Fältenborg, Granath*, Gustafsson* i Domö

och Henriksson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Månsson* i Furuvik, Löngren* i

Nyborg, Olsson* i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Wohlin*, Pettersson i Bjälbo, Sköld, Hedlund i

Häste och Pehrsson i Bramstorp.

* Icke närvarit vid justeringen av utlåtandet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevUlnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 39

Reservationer:

Vid punkt 1):

av herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Slätåker, Johansson i Fredrikslund,

Wohlin, Pettersson i Bjälbo och Hedlund i Häste, vilka anfört

följande:

I likhet med föredragande departementschefen finna vi åtgärder vara

oundgängligen nödiga för stödjande av brödsädsodlingen inom riket även

efter utgången av innevarande konsumtionsår. Därest den nuvarande

anordningen med avtalsenligt fastställda minimipriser instundande höst

skulle efterföljas av ett tillstånd, där brödsädsodlingen icke erhölle annat

skydd än vad gällande tullsats i förening med inmalnings- och inblandningstvånget

kunde bereda densamma, komme denna för landet så utomordentligt

betydelsefulla odling att utsättas för de mest allvarliga risker.

Örn icke en betydande prisstegring intill denna tid inträffade å världsmarknaden

— en utveckling som icke synes sannolik — bleve följden av

en sådan passiv hållning från statsmakternas sida ett fall i försäljningspriset

å den inhemska spannmålen, som komme att nedbringa detta pris

långt under produktionskostnaderna, och som för odlarna av brödspannmål

till avsalu skulle medföra ödesdigra ekonomiska följder. En sådan

skärpning av den rådande jordbrukskrisen synes, även ur allmännare

nationalekonomiska synpunkter, böra genom tjänliga åtgärder i möjligaste

mån förebyggas.

Vi finna visserligen med tillfredsställelse, att utskottet principiellt ansluter

sig till denna uppfattning och i anslutning härtill avstyrker bifall

till de likalydande motionerna I: 267 och II: 429, vilka allenast avse vissa

stödåtgärder vid avyttring av brödsäd av 1930 års skörd. Kungl. Maj:ts

av utskottet tillstyrkta förslag är emellertid förenat med betydande svagheter

och synes oss icke nöjaktigt tillgodose vare sig odlarnas berättigade

intressen eller de övriga fordringar, som man med fog kan uppställa på

en sådan statlig stödaktion. Spannmålsföreningens förbindelse att till

vissa lägsta pris under månaderna juni—juli 1932 inköpa före den 1 juni

samma år till föreningen hembjuden inhemsk brödspannmål av i kontraktet

angiven kvalitet torde icke erbjuda odlarna nödig garanti för försäljningsprisets

upprätthållande på en skälig nivå under höstmånaderna 1931,

d. v. s. under den tid av försäljningssäsongen, då de mindre och kapitalsvagare

odlarna hava det största behovet av att sälja. De ekonomiska

förpliktelser, vilka på grund av kontraktet kunna komma att i sinom tid

påvila statsverket, äro till sin omfattning svårbedömbara. Mot anord
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

ningen med uttagande av s. k. gottgörelse kunna ur såväl principiell

som praktisk synpunkt vägande anmärkningar göras. Även andra berättigade

erinringar kunna riktas mot den kungl, propositionen.

Vid jämförelse med denna sistnämnda måste vi tillerkänna de i de likalydande

motionerna 1:109 och 11:157 föreslagna tullförhöjningarna ett

bestämt företräde. Utan att närmare ingå på tullspörsmålet inskränka vi

oss till att framhålla, att en tullförhöjning å omalen brödspannmål av i

motionerna föreslagen storlek, även örn den icke skulle kunna av odlarna

utnyttjas till sitt fulla belopp, komme att innebära en vida stabilare

prisregulator och med all sannolikhet även skapa en starkare prisgaranti

än det i propositionen innehållna kontraktet, och detta särskilt under den

förenämnda viktigaste delen av försäljningsperioden. En tullförhöjning

skulle ej heller medföra olägenheter utan fastmera fördelar för statsverket

i statsfinansiellt avseende. En sådan åtgärd vore vidare ur konstitutionell

synpunkt att föredraga framför ett system med gottgörelser,

d. v. s, tullar, som inom vissa gränser skola fastställas av styrelsen för

en till formen enskild sammanslutning. Slutligen skulle ett godtagande

av tullförhöjningslinjen befria statsmakterna från åtskilliga svårigheter

och komplicerade spörsmål, som torde bliva förknippade med den av

Kungl. Maj:t föreslagna stödaktionens genomförande.

Ehuru frågan synes vara svår att överblicka, förefaller det icke osannolikt,

att kvarnindustrien under den av utskottet tillstyrkta anordningen

skall kunna bereda sig ekonomiska fördelar, vilka icke skulle

kunna komma ifråga örn stödaktionen i stället finge formen av tullförhöjningar,

där relationen mellan tullsatserna å malen och å omalen

spannmål bestämdes efter samma grunder, som för närvarande gälla.

En inom utskottet framförd anmärkning, att en tullförhöjning å spannmål

icke lämpligen bör vidtagas, innan 1928 års tullkommitté slutfört sitt

arbete, kunna vi icke tillmäta betydelse.

Med avseende å havreodlingen har utskottet visserligen tillstyrkt en

riksdagens skrivelse med anhållan, att Kungl. Majit, därest förhållandena

därtill giva anledning, ville vidtaga åtgärder till havreodlingens stödjande,

innebärande s. k. inmalningstvång för havregrynskvarnarna och vissa

därmed förknippade anordningar med avseende å importen av havregryn.

Utskottet säger sig förvänta, att en genom sådana åtgärder framkallad

ökad avsättning skulle komma att verka stabiliserande på prisbildningen.

Oavsett örn denna förhoppning skulle komma att gå i uppfyllelse eller

icke framstår det som en svaghet hos den av Kungl. Majit föreslagna och

av utskottet tillstyrkta stödåtgärden med avseende å brödspannmålen, att

genom densamma en för jordbruksproduktionens inriktning mindre lycklig

spännvidd upprätthålles mellan priserna på å ena sidan brödspannmål

och å den andra sidan havre. Bland annat ur denna synpunkt tala skäl

för ett bifall till det i motionerna 1:109 och II: 157 intagna förslaget örn

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 41

åsättande av en tull å havre och i anslutning därtill en förhöjd tullsats å

havregryn.

På grund av det nu anförda hava vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna

1:109 och II: 157 samt med avslag å ej mindre Kungl.

Maj:ts proposition nr 216 än även motionerna 1:182

och II: 305, I: 267 och II: 429 samt I: 268 punkt 1) och

II: 433 punkt 1),

besluta,

att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

fogade tulltaxa skall, från och med den dag innevarande

år, Kungl. Maj:t bestämmer, hava följande ändrade

lydelse, nämligen

Tull för 100 kg.

E. Spannmål, omalen. kronor

86. Majs; ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet;

vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga

till människoföda och ej hänförliga till annat

nummer ................................................................... fria

87 a. Havre ...................................................................... T 4: —

87 b. Råg, vete, korn, ärter och bönor, tjänliga till människoföda

.......................................................... T 8: —

87 c. Andra, ej särskilt nämnda slag av omalen spann
mål

..................................................................... T 3: 70

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.

88 a. Mjöl av råg, vete, korn, havre, ärter och bönor,

tjänliga till människoföda T 12:30

88 b. Mjöl av andra vegetabilier, ej hänförligt till annat

nummer ............................... ................................... T 6:50

Gryn av spannmål:

89. Havregryn .............................................................. T/E 10: 80

(Ty.) 90. Risgryn ................................................................ T 2: —

91. Andra slag ............................................................ T/E 12: 30

92. Kli ............................................................................. fritt

Anm. Kliartade varor av vete eller råg skola tulltaxeras såsom

mjöl, därest askan av torrsubstansen utgör mindre än 4.1 procent

av torrsubstansens vikt.

93. Malt, även krossat................................................ T 12:20

94. Potatismjöl och annan stärkelse samt gryn av

andra vegetabilier än spannmål T/E; ävensom

bak- och jästpulver .......................... E .................. 20: —

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 2 aud. 3 höft. (Nr 3.) 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

av herrar Henriksson, Olsson i Golfvasta och Pehrsson i Bramstorp beträffande

utskottets motivering till avslag å motionerna 1:109 och II: 157,

i vad samma motioner gälla tull å havre samt höjda tullsatser å andra

varor än vete och råg samt mjöl och gryn därav;

Vid punkt 1), 2) och 3):

av herrar Björnsson, Åström, Eriksson i Ljusdal, Granath, Johanisson

i Uppmälhy, Månsson i Furuvik, Lövgren i Nyborg och Sköld, vilka anfört:
I

likhet med kommerskollegium finna vi det av Kungl. Majit framlagda

förslaget till brödsädsodlingens stödjande behäftat med mycket allvarliga

brister. I synnerhet finna vi det orimligt, att riksdagen skulle

överlåta åt styrelsen för en till formen privat sammanslutning mellan

kvarnföretag att under namn av »gottgörelse» inom vida gränser bestämma

storleken av en för konsumenterna betungande extra tilläggstull

på brödsäd och förmalningsprodukter därav. Ej heller finna vi det

rimligt, att staten skulle överlämna åt en enskild förening att bestämma,

huruvida annan än föreningen skall få importera brödsäd eller icke. Bestämmelsen,

att föreningen även skall kunna tillåtas hindra import av

mjöl eller gryn av brödsäd, örn sådan import kan antagas ske i spekulativt

syfte, synes oss lämna otillbörligt utrymme för godtycklig tolkning.

I fråga örn verkningarna för vårt jordbruk lär förslaget, ifall det realiseras,

i allt väsentligt komma att överensstämma med det nu tillämpade

av regeringen sanktionerade prisavtalet mellan landets större kvarnföretag.

Större jordbrukare samt spannmålshandlare kunna draga vida

större ekonomiska fördelar av detsamma än mindre odlare, varjämte det

kan befaras, att veteodlingen trots alla varningar från utskottets sida

kommer att ökas utöver vad som kan anses önskvärt. Då därjämte statsverkets

kostnader vid systemets avveckling kunna bliva mycket betydande,

kunna vi ej förorda ett bifall till förslaget.

Däremot anse vi i likhet med departementschefen det vara nödvändigt,

att ett ingripande från statens sida sker till säkerställande av att 1930

års skörd av brödspannmål vinner avsättning till i kvarnförbindelsen bestämda

priser. I motionerna I: 267 av herr Örne m. fl. och II: 429 av

herr Sköld m. fl. har anvisats en metod för ett sådant ingripande, vilken

vi finna ändamålsenlig. Den innebär, att staten skulle förbinda sig att

av kvarnar, som till avtalsenliga priser inköpt brödsäd av föregående års

skörd, övertaga de lager av sådan säd, som eventuellt kunna finnas kvar

den 1 september i år, till priser, som täcka kvarnarnas utgifter för inköp

och kostnader för lagring m. m., varefter dessa lager åter försäljas till fria

marknadens priser. Förlusten för staten genom ett dylikt förfarande

kan givetvis icke på förhand med någon större grad av noggrannhet be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 43

räknas. Men av uppgifter, vilka under utskottsbehandlingen av ärendet

införskaffats angående storleken av de lager av vete och råg, som enligt

detta förslag skulle behöva inköpas, synes det sannolikt, att det av motionärerna

beräknade beloppet, 2,000,000 kronor, bör ungefär räcka under

förutsättning, att världsmarknadspriset på brödsäd vid tiden för inköpet

icke allt för mycket avviker från gällande.

Vad angår de i motionerna 1:109 och II: 157, 1:182 och II: 305 samt

I: 268 punkt 1) och II: 433 punkt 1) framställda yrkandena ansluta vi oss

till vad utskottet därom anfört.

Mot departementschefens uppfattning, att inga särskilda åtgärder böra

vidtagas till havreodlingens stödjande, hava vi intet att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa vi, att riksdagen

måtte

1) med bifall till motionerna I: 267 och II: 429 samt

med avslag å såväl Kungl. Majlis proposition nr 216

som motionerna 1:109 och II: 157, 1:182 och II: 305,

I: 268 punkt 1) och II: 433 punkt 1) samt I: 270 och

11:432 besluta att till vissa stödåtgärder vid avyttring

av brödsäd av 1930 års skörd anvisa för budgetåret

1931/1932 ett extra förslagsanslag av 2,000,000

kronor att användas i enlighet med i motionerna I: 267

och II: 429 angivna huvudgrunder samt efter de närmare

bestämmelser, Kungl. Majit finner gott föreskriva;

samt

2) avslå motionerna 1:183 och 11:304.

Vid punkt 6):

av herrar Nilsson i Kristianstad, Leander, Åndersson i Fältenborg,

Johansson i Fredrikslund, Olsson i Ramsta och Hedlund i Häste, vilka

anfört:

Vi finna icke skäl hava förebragts, vilka motivera utredning rörande

genomförande av ett rent statligt monopol å import och försäljning av till

människoföda avsedd spannmål. Med anledning härav hemställa vi,

att motionerna I: 269 och II: 431 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *1

Bilaga.

Stockholm den 27 december 1930.

Till Konungen.

Genom skrivelse den 8 augusti 1930 har Kungl. Maj :t uppdragit åt jordbruksutredningen

att verkställa utredning, varom 1930 års riksdag anhållit,

rörande tänkbara möjligheter för vinnande av det i motioner vid

riksdagen (1:17 och 11:42) angående bestämmelser örn märkning av importerad

havre medelst färgning avsedda syftet samt att med utredningen

ävensom med förslag till erforderliga åtgärder å området inkomma till

Kungl. Maj:t.

På grund av anförda uppdrag har jordbruksutredningen verkställt utredning

rörande olika förhållanden å den inhemska havremarknaden

samt utarbetat förslag beträffande åtgärder för ökad användning av

svensk havre vid tillverkning av havregryn. Ifrågavarande utredning

och förslag får jordbruksutredningen härmed överlämna.

Mot förslaget hava ledamöterna Adler och Lilliecreutz avgivit reservationer,

som här ävenledes överlämnas.

Nu framlagda förslag torde jämväl få anses utgöra svar på följande,

här återgående remisser av framställningar beträffande olika åtgärder

för den inhemska havremarknadens stödjande.

1) Remiss den 1 oktober 1930 av P. Jeppssons, Almedal, framställning

den 27 september 1930 angående åtgärder mot dumping av tysk havre

m. m.;

2) Remiss den 20 november 1930 av Södra Kalmar läns lantmannaklubbs

resolution den 12 november 1930 angående åtgärder till havreodlingens

skydd;

3) Remiss s. d. av Södra Dalarnas ortsförbunds av R. L. P. framställning

(odaterad) angående åtgärder mot havreimporten;

4) Remiss den 26 november 1930 av Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskotts framställning den 18 november 1930 angående

åtgärder till förbättrande av prisläget å den inhemska havremarknaden;
5)

Remiss den 29 november 1930 av Allmänna Svenska Utsädes A.-B.:s

framställning den 27 november 1930 angående åstadkommande av frivillig

överenskommelse beträffande ökad användning av svensk havre inom

havregrynsindustrien;

6) Remiss den 1 december 1930 av Västra Sveriges lantmäns centralförenings

framställning den 25 november 1930 angående åtgärder mot

havreimporten;

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 2 avd. 3 hafi. (Nr 3- Bilaga.) 1

Jordbruksutredningen, med förslag

beträffande åtgärder för ökad användning

av svensk havre vid tillverkning

av havregryn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

7) Remiss den 3 december 1930 av Vättle, Ale, Kullings och Bjärke häraders

lantmannaklubbs framställning den 29 november 1930 angående

ökat skydd mot havreimporten och därmed mot överförande av smittosam

kreaturssjukdom;

8) Remiss den 15 december 1930 av Skaraborgs läns hushållningssällskaps

framställning den 11 december 1930 angående åtgärder till tryggande

av den inhemska havreproduktionens avsättning; samt

9) Remiss den 17 december 1930 av Dalslands och Norra Västergötlands

lantmäns centralförenings framställning den 9 december 1930 angående

åtgärder till tryggande av avsättningen av svensk havre m. m.

Underdånigst:

DAVID PETTERSSON

NILS ADLER FABIAN LILLIECREUTZ

GUSTAF ANDERSSON AXEL PEHRSSON

THURE BJÖRKMAN. GERH. STRINDLUND

A. Lilienberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *3

Jordbruksutredningens förslag beträffande åtgärder för ökad

användning av svensk havre vid tillverkning av havregryn.

Under åberopande av jordbruksutskottets av 1930 års riksdag godkända

memorial nr 95 bär riksdagen i skrivelse nr 397 — i anledning av

väckta motioner 1:17 och 11:42 angående bestämmelser örn märkning

av importerad havre medelst färgning — anhållit, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa utredning rörande tänkbara möjligheter för vinnande av

det i berörda motioner avsedda syftet ävensom vidtaga de åtgärder, vartill

utredningen kunde giva anledning, eller för fall, då sådant kunde befinnas

erforderligt, underställa 1931 års riksdag förslag i ämnet. Genom

skrivelse den 8 augusti 1930 har Kungl. Majit uppdragit åt Jordbruksutredningen

att verkställa den av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen

samt att därmed ävensom med förslag till erforderliga åtgärder

å området inkomma till Kungl. Majit.

Vid fullgörandet av angivna uppdrag synes det Jordbruksutredningen

lämpligt att till en början meddela en kort översikt över förevarande

frågas tidigare behandling.

Frågan örn märkning av importerad havre medelst färgning framfördes

av Örebro läns hushållningssällskap i framställning den 24 december

1928 angående vidtagande av åtgärder till förhindrande av att utländsk

havre försåldes inom landet såsom utsädesvara utan att köparen erhölle

uppgift örn varans ursprung, över berörda framställning avgav lantbruksstyrelsen

infordrat utlåtande den 18 januari 1929, varvid även överlämnades

en framställning i ämnet från föreståndaren för statens centrala

frökontrollanstalt, vilken ifrågasatte sådan färgning av importerad

havre, som föreskrivits ifråga örn importerad rödklöver med flera fröslag.

Lantbruksstyrelsen anförde, att då för löpande importsäsong en

märkning icke syntes vara av betydelse, vore endast upplysningsverksamhet

i syfte att varna lantmännen för faran av att använda utländsk,

för svenska förhållanden olämplig utsädeshavre att tillråda.

Genom beslut den 8 februari 1929 uppdrog Kungl. Majit i anledning av

nyssberörda framställningar åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning

i fråga örn åtgärder till förhindrande av införsel till riket av för

odling inom landet olämpligt utsäde, en fråga, som även framförts i

Kungl. Majits proposition till 1928 års riksdag angående lag örn handel

med utsäde, vilken proposition dock icke, för så vitt det gällde spannmålsutsäden,

vann riksdagens bifall. Lantbruksstyrelsens utredning framlades

den 24 september 1929 och utmynnade i förslag rörande färgning av

all importerad havre i syfte att förhindra att importhavre salubjöds såsom

utsäde utan möjlighet för köparen att kunna konstatera dess utländska

ursprung. Styrelsen framhöll även färgningens betydelse, då

det gällde att för statens och andra allmänna institutioners räkning upphandla

svensk havre och produkter därav.

I utlåtande den 31 oktober 1929 tillkännagav Jordbruksutredningen sin

anslutning till lantbruksstyrelsens förslag, varvid även framhölls ange
-

Återblick.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4* Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

lägenheten av att de föreslagna bestämmelserna snarast måtte bliva utfärdade.

Förslaget remitterades även till kommerskollegium och generaltullstyrelsen

för utlåtande. Förstnämnda ämbetsverk avgav efter hörande av

vissa handelskamrar och andra näringsorganisationer samt grynkvarnar

utlåtande den 13 november 1929, i vilket gjordes gällande, att ett förordnande

örn färgning av all importerad havre skulle medföra ödesdigra

verkningar för den svenska havregrynsindustrien ifråga örn såväl exporten

av havregryn och havrekli som avsättningen å den inhemska

marknaden. Det kunde väntas, att konsumenterna skulle föredraga ofärgade

utländska havregryn framför av importerad havre tillverkade färgade

svenska. Därest färgning av importhavre befunnes nödvändig såsom

garanti mot att i utsädeshandeln utländsk havre salubjödes såsom

svensk vara, torde därför i varje fall undantag böra göras för den havre,

som havregrynsindustrien importerade för eget behov. Kollegiet ifrågasatte

istället för färgningsförfarandet en tillämpning av 1928 års lag angående

handel med utsädesvaror jämväl å utsädeshavre.

I generaltullstyrelsens utlåtande berördes vissa med färgningen förenade

praktiska svårigheter ur trafikens och tullarbetets synpunkt.

Sedan ärendet återremitterats till lantbruksstyrelsen, avgav styrelsen

förnyat yttrande i frågan den 4 december 1929, i vilket bland annat uttalades,

att färgningen naturligen måste vålla grynkvarnarna vissa svårigheter,

ju större i den mån dessa plägat täcka sitt behov av råmaterial

genom import. Från grynkvarnarnas sida hade framhållits att gryntillverkning

av färgad havre praktiskt taget vore omöjlig, emedan grynen

och anrättningar därav genom färgen bleve oaptitliga, vartill bomme

svårighet att ekonomiskt utnyttja kvarnarnas avfallsprodukter, vilka

för närvarande huvudsakligen exporterades i form av så kallat havrefodermjöl,

enär de utländska köparna vore mycket nogräknade bland annat

ifråga örn fodermjölets färg. Lantbruksstyrelsen ansåg visserligen

dessa farhågor något överdrivna men fann dock antagligt, att ett strängt

upprätthållande av ett färgningspåbud bomme att föranleda kvarnarna

att uteslutande använda svensk havre och att, då tillgång på lämplig

sådan ej förelåge, en inskränkning i gryntillverkningen lätt kunde bliva

följden. Från kvarnhåll hade såsom ett särskilt starkt motiv mot färgningen

anförts, att tillgången på svensk havre, lämplig för gryntillverkning,

vissa år vore för liten för behovets täckande, men styrelsen hade

erfarit, att gryntillverkningen efterhand allt mera inriktats å försäljning

på leverans och att företagen därför även täckte sitt behov av råvara

genom leveransavtal. Då den svenska havrehandeln icke vore inriktad

på sådant förfarande, kunde ifrågavarande täckning endast ske

genom anlitande av importvara. Styrelsen ansåg emellertid, att berörda

affärsform icke borde få stå hindrande i vägen för färgningens genomförande

på tidigare föreslaget sätt. Vid tillfällen, då bristande tillgång

på lämplig grynhavre av svensk odling skulle vålla havregrynstillverkningen

svårigheter, borde dock givetvis undantag från färgningsbestämmelserna

kunna medgivas.

Den 16 januari 1930 utfärdades Kungl. Maj:ts kungörelse angående

färgning av importhavre (nr 7), vilken trädde i kraft den 1 februari 1930.

Kungörelsens bestämmelser ansluta sig huvudsakligen till lantbruksstyrelsens

förslag utom ifråga örn havre, som innehavare av grynkvarn impor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *5

terade för tillverkning av gryn eller mjöl, vilken havre .skulle vara undantagen

från färgningstvånget.

Frågan om liavrefärgningen koni emellertid, såsom av det föregående

framgår, även att behandlas vid 1930 års riksdag. 1 två likalydande

motioner (1:17 och 11:42), daterade den 14 januari och alltså ungefär

samtidiga med nyssberörda kungörelse, hemställdes sålunda av ett flertal

motionärer, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utfärdande av bestämmelser angående märkning av importerad havre

medelst färgning i huvudsaklig överensstämmelse med det av lantbruksstyrelsen

den 24 september 1929 framlagda förslaget, alltså avseende även

grynhavre. Motionärerna framhöllo, att den under de två senaste åren

våldsamt stegrade havreimporten gåve en stor del av landets jordbrukare

anledning till stora bekymmer, då havreodling till avsalu mångenstädes

vore ett viktigt led i deras ekonomi och en rubbning härutinnan i form

av försvårad avsättning och priser, som icke täckte produktionskostnaderna,

medförde allvarliga olägenheter. Den stora havreimporten, som

försigginge under sådana former, att den torde få räknas som regelrätt

dumping, vore även ur andra synpunkter föga önskvärd. Statistiken

särskilt för år 1929 visade, att importen i viss mån koncentrerats till

vårmånaderna, vilket syntes sammanhänga med att utländsk havre i betydande

utsträckning sålts som utsäde, ehuru man kunde antaga, att den

i regel icke alls lämpade sig härför, liksom det vore troligt, att köparna

icke ens visste om det inköpta utsädets ursprung.

De farhågor, som av hörda myndigheter uttalats för havregrynsindustriens

vidkommande, förefölle motionärerna betydligt överdrivna, dä

färgningen icke medförde någon hälsofara eller eljest försvårade användningen.

Jämfört med jordbruksnäringens intresse av märkningen ifråga

borde dessutom grynkvarnarnas önskemål såsom varande av mindre vikt

få stå tillbaka.

Riksdagens jordbruksutskott fann för sin del, att goda skäl anförts för

en utvidgning av färgningsbestämmelserna även till grynhavre. Utskottet

ansåg, att därav utan tvivel skulle följa en avsevärt ökad avsättning

av den svenska varan och att grynkvarnarnas regelbundna inköp

av större partier måste i hög grad inverka på prisbildningen för havre.

De mot åtgärden anförda betänkligheterna syntes utskottet vara jämförelsevis

oväsentliga. Utskottet hemställde därför (uti. nr 56), att motionerna

mätte av riksdagen bifallas. Mot utskottets utlåtande avgåvos

emellertid tvenne reservationer, den ena av herr Sederholm med flera

och den andra av herr Johansson i Uppmälbyn med flera. I förstberörda

reservation framhölls, att tvekan torde kunna råda, huruvida bestämmelser

av den föreslagna innebörden skulle stå i överensstämmelse med de

utfästelser, som innehållas i Sveriges handelsavtal med vissa främmande

makter, varför hemställdes, att motionerna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd. Samma hemställan gjordes i den andra reservationen

med den huvudsakliga motiveringen, att en lämpligare väg för ernående

av avsett skydd mot olämpligt utländskt utsäde syntes vara att

utsträcka utsädeslagens tillämpning även till utsäde av stråsäd och trindsäd

samt att en allmän föreskrift örn färgning av importhavre icke stöde

i proportion till det uppgivna syftet. Dessutom hänvisades även i denna

reservation till betänkligheterna ur handelstraktatsynpunkt.

Då frågan kom till första kammaren, yrkades från olika håll återremiss

av frågan till utskottet, varvid såsom huvudmotiv anfördes, dels att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Produktionen

och utrikeshandeln.

6* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

ärendet syntes böra behandlas ungefär samtidigt med det betänkande i

spannmålsfrågan m. m., som vore att vänta från riksdagens särskilda

utskott, dels att oklarhet rådde, huruvida ett färgningstvång även för

grynhavre kunde anses förenligt med gällande handelstraktater. Remissyrkandet

bifölls av kammaren, och då frågan kom upp i andra kammaren,

fattades här samma beslut. Frågans förnyade behandling i jordbruksutskottet.

resulterade i det förslag beträffande skrivelse till Kungl.

Majit (memorial nr 95), som sedermera blev riksdagens beslut och vars

innehåll redan inledningsvis återgivits. I memorialet uttalade utskottet,

att nied hänsyn till att priserna på havre numera av olika anledningar

väsentligt understege produktionskostnaderna, vore åtgärder, som kunde

vara ägnade att förbättra prisläget, i hög grad önskvärda. I den mån

det i motionerna framställda förslaget skulle kunna tjäna detta syfte,

torde det vara värt beaktande. Då meningarna vore delade örn framkomligheten

och lämpligheten av detta förslags genomförande och även

andra åtgärder kunde tänkas komma ifråga för att vinna, vad sålunda

åsyftats, såsom exempelvis inblandningstvång av svensk vara vid tillverkning

och införsel av havregryn, syntes en närmare undersökning och

utredning av dessa spörsmål utskottet påkallad.

Av ovanstående återblick på behandlingen av frågan örn märkning av

importerad havre medelst färgning torde lia framgått, att såsom huvudmotiv

för sagda åtgärd från början angavs behovet av skydd mot försäljning

inom landet av olämplig utländsk utsädeshavre. Redan i de vid

1930 års riksdag i frågan väckta motionerna framhålles emellertid den

stora havreimporten såsom föga önskvärd med hänsyn till avsättningsmöjligheterna

och prisläget inom landet för svensk havre, och motionärernas

syfte är tydligen att genom färgningens införande även för grynhavre

importen skulle försvåras oavsett dess ändamål och så medelst viss

lättnad beredas den inhemska havremarknaden. I jordbruksutskottets

utlåtande (nr 56) tages bestämt sikte på färgningen såsom åtgärd mot

grynkvarnarnas havreimport i syfte att uppnå ökad avsättning och bättre

priser för svensk havre i allmänhet, och i utskottets av riksdagen

godkända memorial (nr 95) anlägges samma synpunkt, endast med den

skillnaden, att även andra eventuellt framkomliga vägar än färgningen

anses böra undersökas.

Den utredning, som i anledning av riksdagens på nyssberörda memorial

grundade skrivelse (nr 397) uppdragits åt Jordbruksutredningen, synes

alltså böra avse åtgärder av ena eller andra slaget mot havregrynsindustriens

havreimport för att såmedelst stödja den inhemska haVremarknaden.

Med denna inriktning kommer utredningen tydligen att

beröra de allmänna marknadsförhållandena i landet för havre, och Jordbruksutredningen

finner det därför av betydelse att, innan olika tänkbara

åtgärder med avseende på grynhavreimporten tagas under övervägande,

med hjälp av föreliggande statistiska uppgifter och inhämtade

upplysningar å området undersöka den inhemska havremarknadens senaste

utveckling och nuvarande läge.

Den inhemska havremarknadens utveckling och läge.

Den med havre besådda åkerarealen, vilken under åren närmast före

kriget uppgick till inemot 800,000 hektar, har efter kriget i stort sett

undergått minskning och utgjorde i medeltal för åren 1927/1929 699,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *7

hektar. Den sålunda inträdda minskningen synes i övervägande grad

hava kommit blandsädesarealen tillgodo, i det denna samtidigt företer avsevärd

ökning. Havrearealens minskning har emellertid tack vare en

inträdd ökning av hektarskörden icke medfört nedgång av havreskörden.

Statistiken utvisar tvärtom en mindre skördeökning, i det skörden i medeltal

för åren 1927/1929 utgjorde 1,182,000 ton mot 1,166,000 ton i medeltal

för åren 1911/1915.

Den svenska havreodlingen medgav under senare delen av 1800-talet

en betydande export av havre, vilken dock redan omkring sekelskiftet nedgick

till ett 10,000-tal ton årligen, på vilken nivå densamma sedan ungefärligen

hållit sig, dock med tendens till ytterligare nedgång efter kriget.

Samtidigt har importen av havre, vilken intill mitten av 1890-talet stannade

vid jämförelsevis obetydliga kvantiteter visat väsentlig uppgång,

delvis sammanhängande med havregrynsindustriens uppväxt. Under

åren närmast före kriget rörde sig ifrågavarande import mellan 70,000 å

80,000 ton årligen, men efter kriget har densamma i stort sett stannat

vid avsevärt lägre kvantiteter.

Närmare uppgifter rörande havreskörden och utrikeshandeln med

havre under tiden från och med år 1920 meddelas i nedanstående tablå.

Havreskörden samt in- och utförsel av havre åren 1920/1929.

Skörd

Import

Export

Förbrukning

Ton

Ton

Ton

Ton

1920................................................

1,014,809

197

8,668

1,006,338

1921................................................

1,089,644

43,653

18,504

1,114,793

1922...............................................

1,119,895

11,858

58,051

1,073,702

1928...............................................

1,052,249

40,638

7,847

1,085,040

1924................................................

1.032,680

73,139

10,734

1,095,085

1925................................................

1,175,852

48,331

5,348

1,218,835

1926 ...............................................

1,271,470

31,677

5,953

1,297,194

1927................................................

1,057,116

22,019

32,320

1,046,815

1928...............................................

1,207,522

50,602

2,169

1,255,955

1929...............................................

1,280,785

56,164

9,242

1,327,707

januari—november 1930.....................

41,329

1,999

•

För år 1930 kan havreskörden med ledning av statistiska centralbyråns

sammandrag av inkomna årsväxt- och skörderapporter beräknas hava

uppgått till ungefär 1,200,000 ton, alltså en något mindre kvantitet än

för år 1929.

Såsom av tablån framgår, har Sveriges havreskörd även under de senaste

åren visat tendens till viss ökning, vilket möjligen kan synas anmärkningsvärt,

då man av bilismens och motordriftens kraftiga utveckling

och därmed följande minskad användning av hästar som dragare

kunde väntat sig minskning av förbrukningen och odlingen av havre.

Importen av havre, vilken under de senaste tva åren rört sig mellan

50,000 och 60,000 ton årligen, har efter kriget uppvisat stora variationer

från det ena året till det andra, tydligen beroende dels på skiftande kvalitet

å den inhemska havren, dels på prisförhållandena. Ännu större hava

variationerna dock varit med avseende på exporten, ehuru denna som helhet

vanligen legat på en avsevärt lägre nivå än importen.

För närmare belysning av in- och utförselförhållandena meddelas även

följande översikt över importen från, respektive exporten till olika viktigare

länder under de senaste åren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förbruknings-

och avsättningsforhdllanden.

8* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

Sveriges import och export av havre med fördelning pä länder år 1926/1929.

1926

1927

1928

1929

1930

Vi-

37>o

import

export

import

export

import

export

import

export

import

export

tori

tori

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

ton

Norge.....................

12

40

5

22

3

56

3

174

1

351

Danmark ...............

479

4,031

189

18,898

668

967

5,115

1,353

4,322

822

Finland......... ......

39

8

737

546

649

319

79

2,810

2

198

Europeiska Sovjet-

unionen...............

541

102

2,804

25

—

34

—

87

3,167

16

Polen.....................

595

127

—

435

—

41

205

28

_

15

Tyska riket ............

6,678

780

6,608

6,343

35,775

13

38,911

527

21,791

102

Nederländerna.........

200

175

—

234

678

256

1,093

92

130

91

Belgien ..................

—

342

—

81

—

158

—

81

48

Storbritannien.........

511

80

6,533

2,686

3,955

84

4,503

1,320

4,242

50

Frankrike...............

—

69

—

2,525

—

41

—

2,509

_

136

U. S. A...................

—

37

—

87

3,815

67

779

27

390

3

Argentina...............

22,622

—

5,143

—

4,889

—

5,424

—

2,075

Övriga länder .........

—

162

—

439

170

133

52

234

1,002

167

Summa

31,677

5,953 22,019

32,321

50,602

2,169

56,164

9,242

37,122

1,999

Import av havre har under de senaste åren företrädesvis ägt rum från

Tyskland, varjämte sådan av viss betydelse förekommit särskilt från Argentina,

Storbritannien och stundom Danmark, i vilka två senare fall

det dock företrädesvis torde rört sig örn förmedling av import. Den

svenska havreexporten, i sig själv som regel ganska obetydlig, fördelar

sig med växlande kvantiteter på ett stort antal länder, bland vilka må

nämnas Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien och Frankrike.

Den svenska havreskörden förbrukas till vida övervägande delen som

kraftfoder och utsäde vid odlarnas egna jordbruk och omsättes följaktligen

endast till en mindre del i allmänna marknaden. I den mån odling

för avsalu förekommer, säljes havre huvudsakligen för utfodring av

hästar i städerna, vid regementena eller eljest utanför jordbruket, såsom

särskilt vid skogsbruket, samt i någon mån för utfodring av andra djurslag,

varjämte svensk havre i viss utsträckning köpes av grynkvarnar,

liksom även, såsom ovan visats, export av mindre kvantiteter förekommer.

Svensk havre för foder- eller utsädesändamål köpes givetvis även

av en del jordbrukare. Den importerade havren går i huvudsak till

grynkvarnarna och torde för övrigt i allt väsentligt vara avsedd för utfodring,

sedan försäljning av utländsk havre som utsäde genom färgningsföreskrifterna

försvårats.

Då hittills föreliggande statistik och annat upplysningsmaterial befunnits

otillräckligt såsom grund för ett närmare bedömande av förbruknings-

och avsättningsförhållandena för havre inom landet, har Jordbruksutredningen

funnit erforderligt att söka komplettera materialet på

vissa huvudpunkter. För ändamålet har Jordbruksutredningen bland

annat dels hänvänt sig till hushållningssällskapens förvaltningsutskott i

vissa län med anhållan örn upplysningar i skilda avseenden, dels låtit

verkställa vissa beräkningar rörande handelsomsättningen av inhemsk

havre, dels införskaffat yttrande från statens centrala frökontrollanstalt

beträffande tillgången inom landet på för gryntillverkning lämplig

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *9

havre, dels föranstaltat om en undersökning rörande havregrynskvarnarnas

inköp och förbrukning av havre. Redogörelse skall nedan först

lämnas för de från hushållningssällskapens förvaltningutskott inkomna

upplysningarna.

Genom cirkulärskrivelse till hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i samtliga län, undantagandes de fyra nordligaste, har begärts upplysningar

i följande frågor.

1) Huruvida odling av havre för avsalu i större omfattning förekommer

och till vilken ungefärliga totalkvantitet den årligen saluförda havren

i så fall under normala förhållanden kan uppskattas;

2) Huruvida svårigheter att finna avsättning för befintligt saluöverskott

av havre under de senare åren framträtt och i vilka förhållanden

svårigheterna i så fall ägt sin grund (t. ex. för låga pris i förhållande

till fodervärdet, överproduktion, konkurrens med utländsk havre, minskning

av hästbeståndet utanför jordbruket o. s. v.);

3) Vilka erfarenheterna äro av den nu tillämpade färgningen av annan

importerad havre än grynhavre ifråga örn färgningens verkningar på avsättningsmöjligheterna

och prisläget för havre;

4) Huruvida produktion till avsalu av för gryntillverkning lämplig

havre förekommer i större omfattning och till vilken ungefärliga kvantitet

per år ifrågavarande saluproduktion i så fall under normala förhållanden

kan uppskattas;

5) Huruvida för gryntillverkning lämplig havre på grund av bristande

inköp från kvarnarnas sida under de senare åren i större omfattning

använts eller försålts för andra ändamål; samt

6) Huruvida en eventuell prisstegring för grynhavre kan beräknas inverka

höjande även på priset för annan havre eller örn exempelvis foderhavrens

pris kan anses huvudsakligen bestämt av prisläget för andra

jämförliga fodermedel.

De i anledning av ovanstående frågor av förvaltningsutskotten avgivna

svaren innehålla i huvudsak följande.

Den årliga avsaluproduktionen av havre kan under normala förhållanden

uppskattas till omkring 200,000 ton årligen. De främsta produktionsområdena

äro belägna i Östergötlands och Skaraborgs län, varjämte betydande

odling av havre till avsalu förekommer i Uppsala, Kalmar, Hallands,

Örebro och Västmanlands län samt i viss mån även Södermanlands

och Stockholms län.

Med avseende på avsättningsmöjligheterna framhålles enstämmigt från

de havreproducerande länen, att svårigheterna under de senaste åren alltmera

skärpts, beroende på ett flertal samverkande orsaker. I främsta

rummet hänvisas härvid till den dumpingartade import av havre, som

förekommit särskilt från Tyskland men även från vissa andra länder, såsom

särskilt Ryssland. Genom ifrågavarande konkurrens har prisläget

för den svenska havren nedtryckts till en nivå, som anses avsevärt understiga

produktionskostnaderna, samtidigt som avsättningsmöjligheterna

för svensk havre i betydande grad kringskurits främst genom havregrynskvarnarnas

allt fullständigare övergång till användning av utländsk

havre samt deras utbjudande av havre, som utsorterats vid gryntillverkningen.

Även andra förhållanden anses emellertid hava bidragit

att försvåra avsättningen av havre. Sålunda framhålles, att den ökade

motorismen med åtföljande minskning av hästbeståndet särskilt i städerna

men i viss mån även å landsbygden ävensom indragningarna ifrå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

ga om beridna regementen medfört minskad efterfrågan på havre till

hästfoder. Andra faktorer, som anses hava bidragit att försvåra försäljningen

av havre, äro ökad konkurrens med andra slag av kraftfoder,

såsom kli, majs och vissa artificiella fodermedel, varå priserna nedgått,

samt vidare i vissa landsdelar ökad produktion och jämförelsevis rikliga

skördar av havre, ökad betesdrift, minskade avsättningsmöjligheter

på Norrland på grund av inskränkning i timmer drivningarna samt i allmänhet

minskad köpkraft vid jordbruket under rådande depression. Från

flera av de främsta havreodlande bygderna uppgives, att havre för närvarande

är praktiskt taget osäljbar, vilket tvingat odlarna att söka använda

saluöverskottet för utfodring av egna djur. Ett sådant förfarande

motiveras även med att havren i förhållande till sitt fodervärde står i

avsevärt lägre pris än andra kraftfodermedel.

Med avseende på betydelsen av gällande färgningsföreskrifter ifråga

örn annan importerad havre än grynhavre äro förvaltningsutskotten av

olika uppfattning. I vissa fall uttalas, att berörda föreskrifter i någon

mån hämmat importen och höjt prisläget för havre, i det färgad havre

befunnits mindre begärlig och köpmännen ej velat visa allmänheten, att

de genom import medverkat till att trycka prisläget inom landet, medan

föreskrifterna i fråga enligt andra förvaltningsutskotts åsikt icke utövat

märkbar inverkan på marknadsförhållandena. Det framhålles, att för

att färgningen skall kunna mera verksamt stödja den inhemska havremarknaden

måste densamma utsträckas till all importerad havre, varjämte

möjligheten att kringgå färgningsbestämmelsen genom att havren

importeras exempelvis i krossat tillstånd bör förebyggas. Vad speciellt

beträffar utsädeshavre uttalas däremot, att färgningsbestämmelserna visat

sig effektiva för sitt ändamål.

Den till avsalu odlade havren utgöres enligt de erhållna upplysningarna

till större delen av sådana sorter, som användas för foderändamål.

Särskilt gäller detta örn odlingen i Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs

län, men även från andra län, såsom exempelvis Stockholms, Södermanlands

och Örebro, uppgives saluproduktionen till övervägande delen

omfatta foderhavre. I Norrland, frånsett Gävleborgs län. torde enligt

vad Jordbruksutredningen på annan väg inhämtat icke i nämnvärd

grad odlas havre för avsalu och, i den män sådan odling skulle förekomma,

torde densamma praktiskt taget uteslutande avse foderhavre. Den

för avsalu odlade havren består emellertid i vissa trakter av landet till

betydande del av havre, som enligt vederbörande förvaltningsutskotts

mening vid normala skörde- och bärgningsförhållanden lämpar sig som

råvara vid tillverkning av havregryn. Vissa uppskattningar hava även

meddelats, enligt vilka den årskvantitet grynhavre, det här kan röra sig

örn, skulle uppgå till omkring 80,000 å 90,000 ton. Härav skulle ungefär

en tredjedel komma på Östergötlands och en sjättedel på Skaraborgs län

samt återstoden huvudsakligen på Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Hallands

och Värmlands län. Från de län, där nämnvärdare mängder grynhavre

produceras till avsalu, uttalas i allmänhet, att försäljningen av

sådan havre till grynkvarnarna under de senaste åren så småningom nästan

upphört, beroende på kvarnarnas övergång till användning av utländsk

havre, samt att havren därför måst förbrukas eller avyttras som

fodermedel.

Den uppställda frågan, huruvida en eventuell prisstegring för grynhavre

kan beräknas inverka höjande även på priset för annan havre, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *11

av flertalet förvaltningsutskott besvarats med att en sådan stegring sannolikt

skulle medföra någon prishöjning för foderhavre men att prisläget

för sådan havre dock huvudsakligen bestämmes av priset å vissa

andra fodermedel, såsom majs och kli, samt av priset på importerad

havre. En höjning av grynhavrepriset anses däremot medföra större

verkan med avseende på utsädeshavre.

För att få den viktiga frågan örn ungefärliga storleken av den mängd

svensk havre, som årligen omsättes i handeln, belyst, har Jordbruksutredningen,

såsom ovan omnämnts, även låtit verkställa vissa beräkningar å

området. Beräkningarna ifråga äro utförda av byråchefen Ernst Höijer,

som därom lämnat en redogörelse, vars närmare innehåll meddelas i bilaga

A. Av redogörelsen framgår, att två alternativa beräkningar verkställts

beträffande handelsomsättningen av svensk havre, av vilka den

ena givit som resultat en årlig försäljning från jordbruket av omkring

80.000 ton, medan den andra stannar vid 68,000 ton, i vilket senare fall

dock bör märkas, att havre till foder och utsäde, som uppköpes av jordbrukarna

själva, exporterad havre samt havre, som säljes utanför jordbruket

för utfodring av andra djur än hästar (t. ex. höns), icke tagits

med i räkningen. Berörda, ej medtagna poster äro, frånsett exporten,

givetvis till sin storlek okända, men de torde dock, så vitt Jordbruksutredningen

kan finna, vara av den storleksordning, att desamma tillsammans

med nyssnämnda 68,000 ton böra representera en försäljning av

omkring 100,000 ton havre årligen, utgörande c:a 8 % av totala havreskörden.

Örn anförda siffra, såsom Jordbruksutredningen finner troligt, på ett

ungefär kan anses motsvara verkliga nuvarande förhållandet och samtidigt

tages i betraktande, att enligt hushållningssällskapens förvaltningsutskotts

uppskattningar det årliga saluöverskottet av havre uppgår till

omkring 200,000 ton, förefaller det helt naturligt, att havreodlarna, såsom

berörda förvaltningsutskott framhållit, hava svårt att finna avsättning

för sitt saluöverskott. Visserligen kunna förvaltningsutskottens uppskattningar

vara hållna i överkant, men så till vida synes läget genom de

verkställda undersökningarna klarlagt, att de nuvarande avsättningsmöjligheterna

inom landet för svensk havre avsevärt understiga den för avsalu

normalt disponibla havremängden. Då importen av havre ligger

under förkrigsårens motsvarande import oell icke heller under de senaste

åren ökats i den grad, att densamma i detta sammanhang kan anses helt

avgörande, får förklaringen till det inträdda läget tydligen sökas även

på andra områden. Den faktor, som härvid i främsta rummet synes böra

tagas i betraktande, är den även av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

framhållna i och med motordriftens utveckling inträdda hastiga

minskningen av hästbeståndet främst utanför jordbruket men i viss mån

även inom detsamma.

Till belysning av nämnda faktors betydelse må anföras, att antalet

hästar i riket från år 1919 till 1927 minskats från 716,000 till 620,000 st.,

vilken minskning i någon mån torde fortsatt även efter år 1927. Man

torde därför kunna antaga, att landets nuvarande hästbestånd med c:a

100.000 djur understiger motsvarande antal under åren närmast efter

kriget. Då minskningen främst gäller hästbeståndet utanför jordbruket,

bör densamma huvudsakligen hava gått ut över antalet vuxna hästar, och

man torde i anledning härav kunna uppskatta den minskning i havre
-

Handelsomsättningen

av

svensk havre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

åtgången, som åtföljt liästbeståndets reducering, till åtminstone 3 kg.

per häst och dag i genomsnitt för de 100,000 hästar, varmed antalet nedgått.

För år räknat skulle detta innebära, att årsbehovet av havre för

utfodring av hästar sedan tiden närmast efter kriget nedgått med ej

mindre än omkring 110,000 ton, vilken nedgång till övervägande delen

Torde hava gällt behovet utanför jordbruket och alltså i hög grad inskränkt

avsättningsmöjligheterna för havre.

Vid sidan av liästbeståndets minskning hava även andra förhållanden

bidragit att skärpa avsättningssvårigheterna inom landet för havre. Särskilt

märkes härvid, såsom ävenledes framhållits av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, en ej oväsentlig ökning av importen under de

tre senaste åren (jfr sid. 7), beroende dels på låga priser å den internationella

havremarknaden, dels på de kraftiga exportpremier, vilka särskilt

Tyskland tillämpat bland annat för havre och förmalningsprodukter

därav och som möjliggjort dumpingartade försäljningar bland annat

till Sverige. Även från andra länder, såsom särskilt Ryssland, hava likartade

försäljningar av havre ägt rum, vilka i avsevärd grad oroat marknaden.

Då importen av gammalt företrädesvis avser grynhavre, som ju

icke är underkastad färgningstvång, ligger det i sakens natur, att färgningsförfarandet,

såsom hushållningssällskapens förvaltningsutskott uttalat,

ej i mera märkbar grad påverkat den inhemska havremarknaden.

Framhållas bör dock, att tack vare berörda bestämmelse importen av

foderhavre sannolikt i viss mån hindrats, varjämte användning av utländsk

havre såsom utsäde praktiskt taget torde upphört. Hela den med

eosinfärg behandlade kvantiteten importhavre begränsar sig också för

tiden 1 februari—31 oktober 1930 till 6,488 ton.

Framhållas bör vidare, att den ökning av havreskörden, som är att

konstatera för de senast åren, givetvis kan hava medfört ett ökat saluöverskott

av havre och därmed i sin mån bidragit till de rådande avsättningssvårigheterna.

Bland annat märkes härvid, att behovet av havreinköp i

Norrland nedgått, enär odlingen av tidigt mognande havresorter här

ökats.

Tillgången på Såsom framhållits av hushållningssällskapens förvaltningsutskott, hava

grynhavre. avsättningssvårigheterna icke minst gält havre, lämplig för gryntillverkning,

beroende på att grynkvarnarna endast till en mindre del täcka sitt

havrebehov genom inköp inom landet. Enligt förvaltningsutskottens uppskattningar

skulle saluproduktionen av sådan havre under normala år

uppgå till 80,000 å 90,000 ton, och även örn grynkvarnarna använde uteslutande

svensk havre, skulle givetvis icke så stor kvantitet kunna avsättas

som grynhavre. Under nuvarande förhållanden måste även denna

mera högklassiga havre till vida övervägande delen förbrukas som foder

samt i någon mån som utsäde.

I vilken omfattning lämplig grynhavre odlas för avsalu inom landet,

kan tydligen bedömas olika, allt efter de fordringar beträffande slag och

kvalitet, som havren anses böra fylla för att lämpa sig för gryntillverkning.

Då berörda spörsmål är av stor vikt i samband med frågan örn åtgärder

för ökad användning av svensk havre vid framställning av gryn,

har Jordbruksutredningen, såsom förut omnämnts, även vänt sig till statens

centrala frökontrollanstalt med anhållan örn yttrande i ämnet. I anledning

härav har anstalten, såsom närmare framgår av bilaga B, anfört,

att södra och mellersta Sveriges produktion av vithavre kan beräknas till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *13

c:a 1 miljon ton årligen. Visserligen vore ej all vithavre lämplig för

gryntillverkning, men då det årliga behovet av dylik havre belöpte sig

till endast 50,000 å 60,000 ton, vore det en så liten del, blott c:a 6 % av

produktionen, som behövde tagas i anspråk för gryntillverkningen, att

det under ej alltför ogynnsamma förhållanden icke borde vara några svårigheter

för grynkvarnarna att fylla sitt havrebehov med inhemsk vara.

Storkorniga havresorter, såsom Seger, Stjärn, Diamant, Ligowo med

flera ansåges häst lämpa sig för gryntillverkning, men även Guldregnshavre

kunde med fördel användas för nämnda ändamål. Då Seger- och

även Stjärnhavre odlas i stor omfattning, torde det ej under normala förhållanden

möta några större hinder att få fram tillräckliga mängder

havre av nämnda och andra likvärdiga sorter, och för övrigt skulle otvivelaktigt

jordbrukarna, örn de kunde räkna på avsättning av havre till

grynkvarnarna, gärna i ökad utsträckning odla de härför lämpligaste sorter.

Det torde icke heller möta svårighet för kvarnarna att genom kontraktsodlingar

förskaffa sig de sorter, de önska använda. Även med avseende

på kvalitetsegenskaperna anses svensk havre i regel böra kunna

tillfredsställa grynkvarnarnas behov.

Oberoende av tillgången inom landet på grynhavre hava emellertid

kvarnarna, såsom förut framhållits, funnit det ekonomiskt fördelaktigt

att huvudsakligen använda utländsk havre vid sin gryn- och mjöltillverkning.

För att närmare bedöma betydelsen härav för den svenska

havremarknaden synes det erforderligt att undersöka omfattningen av

grynkvarnarnas produktion och havreförbrukning. Först anföras härvid

statistikens uppgifter rörande kvarnarnas framställning av havregryn

och havremjöl, varjämte import- och exportuppgifter för nämnda varuslag

samt för havrekli meddelas. Uppgifterna hänföra sig till tiden från

och med år 1920.

Produktion samt in- och utförsel av havregryn m. m. åren 1920/1929.

II a v

r e g r

y n

Hav

rem

ö 1

Havrekli

Å r

Produk-

tion

Ton

Import

Ton

Export

Ton

Produk-

tion

Ton

Import

Ton

Export

Ton

Import

Ton

Export

Ton

1920 .................................

11,388

4,637

65

1,541

85

0

2,909

1921 ................................

16,155

4,007

319

1,844

2

439

1

9,508

1922 .................................

13,145

4,072

22

1,856

2

161

2

8,953

1923 ................................

16,419

6,460

5

2,685

4

291

—

323

1924 ................................

18,302

3.341

628

2,927

1

81

—

10,114

1925 ................................

20,830

2,336

621

2,314

0

37

—

8,568

1926 .................................

21,326

1,532

417

2,435

1

8

—

10,684

1927 .................................

23,357

445

2,252

2,594

0

3

—

11,849

1928 .................................

23,902

2,083

1,528

2,640

—

1

i

6,393

1 Q9Q

>/i 30/n 1930 .....................

24,267

309

86

2,028

2,189

2,087

•

—

4

—

7,755

Tillverkningen av havregryn har under de senaste åren visat kraftig

tillväxt och uppgick 1929 till 24,300 ton. Samtidigt har en ganska betydande

export av havregryn upparbetats, medan importen, som under åren

närmast efter kriget uppgick till 5,000 å 6,000 ton årligen, nedsjunkit till

en obetydlighet. Jämväl av havrekli (fodermjöl) förekommer avsevärd

Grynkvarnarnas

produktion

och havreförbrukning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

export, även om utvecklingstendensen i detta fall på senaste tiden varit

nedåtgående.

Med ledning av den redovisade tillverkningen av gryn och mjöl kan

havregrynskvarnarnas årsförbrukning av havre för närvarande uppskattas

till c:a 50,000 ton. För att erhålla mera exakta uppgifter på denna

punkt samt beträffande förbrukningens fördelning på svensk och utländsk

havre har Kungl. Majit efter hemställan av Jordbruksutredningen

uppdragit åt kommerskollegium att verkställa en undersökning i berörda

avseenden. Undersökningen, vid vilken uppgifter införskaffats

från 14 st. kvarnar, representerande praktiskt taget hela havregrynsindustrien,

omfattar de tre konsumtionsåren 1927/28—1929/80 och avser

dels inköpen, dels till kvarnarna ankomna leveranser, dels förmalningen

till gryn och mjöl av havre månadsvis med fördelning på svensk och utländsk

vara samt vidare kvarnarnas produktion av havregryn och -mjöl

under samma tid. Undersökningens huvudsakliga resultat skola nedan

meddelas, varvid först följande sammanställning av uppgifterna rörande

inköpen och leveranserna av havre meddelas.

Inköp och inleverans av havre för gryn- och mjöltillverkning.

Månad

Svensk havre, ton

Utländsk havre, ion

1927

1928

1929

1930

1927

1928

1929

1930

A. Inköp an havre för tillverkning

av havregryn och havremjöl.

Januari ......................................

—

1,564

1,369

549

—

358

2,527

2,410

Februari ....................................

—

1,483

1,300

420

—

1,059

630

1,050

Mars..........................................

—

1,636

1,801

350

—

8,704

1,814

3,205

1,489

1,365

820

359

_

500

110

3,050

2,636

April

Maj .......................................

—

659

219

—

625

3,396

Juni ..........................................

—

540

394

lil

—

170

1,385

1,757

Juli ..........................................

—

338

647

349

—

177

2,560

416

Augusti.......................................

503

262

1,181

—

—

6,555

6,501

—

September ...............................

1,280

346

228

—

457

5,854

4,105

—

Oktober ....................................

2,643

1,907

1,032

—

7,172

2,177

8,353

—

November .................................

3,749

2,333

1,396

—

4,585

9,578

4,100

—

December....................................

3,352

1,278

1,010

—

2,858

2,758

3,241

—

B. Till kvarnarna levererad (ankommen) havre för gryn

och mjöltillverkning.

Januari.......................................

—

1,309

1,041

563

—

2,007

2,174

3,831

Februari ....................................

—

1,744

1,369

422

—

910

941

1,535

Mars.........................................

—

1,350

2,033

336

—

2,205

3,323

2,824

April..........................................

—

1,429

863

360

—

616

5,616

3,017

Maj ..........................................

—

1,290

667

258

—

4,235

1,947

2,168

Juni.........................................

—

985

395

119

—

687

940

2,534

Juli .........................................

—

338

590

187

—

377

1,451

3,773

Augusti ....................................

505

262

867

—

2,605

345

3,914

—

September .................................

702

366

220

—

426

4,539

5,669

—

Oktober ....................................

2,746

1,801

986

—

2,072

4,708

5,360

—

November .................................

3,572

2,314

1,503

—

1,893

3,518

5,536

—

December....................................

3,683

1,693

881

3,647

4,025

2,323

Av sammanställningen framgår, att kvarnarnas havreinköp företrä
-

desvis äga rum på hösten, vilket örn än i mindre utpräglad grad även

gäller örn leveranserna till kvarnarna. Vidare framgår av översikten,

att kvarnarna under den tid, uppgifterna avse, avsevärt ökat sina havreinköp,

och att dessa i allt större utsträckning kommit att avse utländsk

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *15

havre. Berörda förhållanden framträda med tydlighet i följande sammandrag

av uppgifterna i ovan meddelade tablå.

Kramarnas inköp ar harre.

Svensk

Utländsk

Summa

Därav utländsk

ton

ton

ton

%

V8

1927-

■81A

1928.......

......... 19,942

18,835

38,777

48.6

>

1928-

■ »

1929.......

........ 13,116

39,344

52,460

75.o

»

1929-

• »

1930......

......... 7,206

40,924

48,130

85.o

Till kvarnarna levererad havre.

Vs

1927-

■“A

1928.......

......... 19,653

21,680

41,333

52.5

1928-

■ »

1929........

......... 13,385

33,527

46,912

71.5

»

1929-

1930........

......... 6,702

42,484

49,186

86.4

Av den till kvarnarna levererade havren utgjordes alltså under konsumtionsåret

1927/1928 något mera än hälften av utländsk havre. Under

nästföljande konsumtionsår ökades den utländska andelen till över 70 %

för att med konsumtionsåret 1929/1930 ytterligare stiga till 86 %. De

levererade kvantiteterna i sin helhet uppvisade samtidigt en ökning från

41,300 till 49,200 ton eller med 19 %.

En jämförelse mellan uppgifterna rörande de till kvarnarna levererade

mängderna av utländsk havre och totalimporten av havre under

samma tid giver till resultat, att för konsumtionsåret 1927/1928 73.9 %,

för året 1928/1929 58.2 % och för året 1929/1930 72.7 % av hela importen

skulle hava utgjorts av leveranser till kvarnarna. Då det ej är säkert,

att importen och leveransen av visst havreparti alltid infallit under

samma konsumtionsår, föreligger dock möjlighet för att de meddelade

procenttalen icke alldeles exakt utvisa ifrågavarande proportion.

Med avseende på förmalningen av havre till gryn och mjöl hava några

kvarnar förklarat, att deras bokföring icke medgiver ett särskiljande av

den svenska och utländska havren, varför i nedanstående översikt över

kvarnarnas havreförbrukning specifikation i berörda avseende icke kunnat

lämnas.

Vid gryn- och mjöltillverkningr förbrukad havre.

Månad

Svensk och utländsk havre, ton

1927

1928

1929

1930

Januari .........................................

3,198

4,010

3,285

Februari..........................................

—

3,477

2,531

3,539

Mars................................................

—

4,295

2,180

4,309

April .............................................

—

4,151

4,937

2,418

Maj ...............................................

—

4,526

3,443

3,030

Juni................................................

—

2,924

3,014

3,500

Juli ................................................

—

987

3,064

3,253

Augusti .........................................

3,5(54

1,207

4,515

—

September ......................................

1,467

2,422

3,761

—

Oktober ........................................

3,919

6,761

6,195

—

November ......................................

6,017

6,038

4,901

—

December .......................................

4,577

4,049

3,574

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

16* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

Av översikten framgår, att havregrynstillverkningen äger sin största

omfattning under höstmånaderna. Uppgifterna utvisa en total havreförbrukning

för konsumtionsåret 1927/1928 av 43,102 ton, 1928/1929 av

43,569 ton och 1929/1930 av 46,460 ton. Samtidigt hava de framställda

mängderna havregryn och havremjöl utgjort:

Havregryn Havremjöl Summa % av havrelör
ton

ton ton brukningen

1927/1928 ............................ 22,922 995 23,917 55.5

1928/1929 ............................ 23,335 839 24,174 55.4

1929/1930 ............................ 25,043 939 25,082 55.9

Utbytet av havregryn och havremjöl uppgår alltså till omkring 55 %

av den förmalda havremängden.

Flertalet kvarnar (11 st.) hava även med avseende på förmalningen av

havre meddelat specifikation av svensk och utländsk havre. De kvarnar,

det här gäller, representera tillsammans, räknat efter förhållandena under

konsumtionsåret 1929/1930 82 % av hela havregrynsindustrien. Uppgifterna

ifråga hava sammanställts i nedanstående tablå.

Vid vissa grynkvnrnar förbrakad harre.

Månsd

Svensk havre, ton

Utländsk havre, ton

1927

1928

1929

1930

1927

1928

1929

1930

Januari ....................................

1,014

642

408

_

1,566

2,435

2,215

Februari .................................

—

1,116

539

278

—

1,653

1,113

2,434

Mars .......................................

—

1,255

1.004

445

—

2,111

367

3,102

April ......................................

—

1,001

515

191

—

1,855

3,687

1,707

Maj........................................

—

926

463

181

—

2.987

2,554

2,240

Juni .......................................

—

810

594

190

—

1,683

1,782

2,859

Juli..........................................

—

196

591

204

—

293

2,045

2,434

Augusti ....................................

739

252

382

—

2,133

630

3,527

—

September.................................

551

269

349

—

372

1,534

2,577

—

Oktober....................................

1,268

486

570

—

1,554

4,352

4,692

—

November.................................

2,235

1,226

867

—

2,106

3,320

3,264

—

December .................................

1,588

731

899

—

2,220

2,710

2,267

—

Översikten synes giva vid handen, att förbrukningen av svensk havre är

relativt minst omfattande under sommaren och i början av hösten, vilket

måhända kan anses antyda, att svensk havre vid denna tid mera sparsamt

förekommer i marknaden. I vilken proportion svensk och utländsk

havre förmalts inom nu behandlade del av havregrynsindustrien, visas

nedan.

Svensk

Utländsk

Summa

Därav utländsk

ton

ton

ton

%

1927 1928.................

.............. 12,699

20,533

33,232

61.8

1928/1929..................

.............. 7,412

26,529

33,941

78.2

1929/1930..................

.............. 4,962

33,318

38,280

87.0

Den utländska havrens dominerande roll vid den svenska havregrynstillverkningen

synes här, särskilt för åren 1927/28 och 1928/29, framträda

något starkare, än vad som — att döma av inköps- och leveransuppgif
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *17

terna skulle blivit fallet, därest liela havregrynsindustrien omfattats

■av sammanställningen.

De avsättningssvårigheter av olika slag, som på senaste tiden gjort

sig gällande å den svenska havremarknaden, hava givetvis i och för sig

varit ägnade att trycka prisläget för havre. Såsom den avgörande faktorn

med avseende på prisutvecklingen får emellertid räknas det pris,

vartill havre kunnat köpas å världsmarknaden och importeras. Vad

världsmarknadspriset beträffar, har detta allt sedan år 1928, då havrepriserna

allmänt visade en kraftig stegring, i stort sett befunnit sig i

stadig nedgång, vilken pa sista tiden forcerats genom de katastrofartade

prisfallen å allmänna spannmalsmarknaden och inom fodermedelsbranschen.

En pristryckande inverkan på havremarknaden har även blivit följden

av de åtgärder för bland annat havreexportens befrämjande, som

vidtagits av vissa länder, särskilt Tyskland. För Sveriges vidkommande

hava de tyska åtgärderna å ifrågavarande område blivit mycket kännbara

genom den ganska betydande import, som under de senaste åren förekommit

av tysk havre. De åtgärder, det här gäller sammanhänga nied

de i Tyskland tillämpade så kallade införselbevisen för spannmål, ett

system av liknande innebörd som de svenska utförselbevisen. Efter att

tidigaie lia utgått nied o Rmk per 100 kg, d. v\ s. samma belopp som lägsta

gällande tull för havre, höjdes tullen och införselbevisen för havre efter

den 10 juli 1929 till G Rmk. Genom lag den 22 december 1929 fastställdes

bevisens värde till 6 Rmk oberoende av tullens förändringar. Med stöd

av erhållet bemyndigande höjde riksregeringen genom förordning den 6

maj 1930 bevisens belopp till 9 Rink, varvid dock finansministern bemyndigades

att avbryta utfärdandet av bevis med en veckas frist, om det

visade sig, att utförseln av havre med de nya beloppen bomme att överskrida

50,000 ton. Sådant avbrytande skedde redan i juni genom bestämmelse,

att efter den 4 juni anmälningar för tilldelning av införselbevis

vid export av omalen havre icke mottoges.

Även för kvarnprodukter av spannmål, däribland havre, utfärdas i

Tyskland införselbevis, vilket återverkat bland annat på den svenska

havremarknaden på så sätt, att införseln till Sverige av krossad tysk

havre därigenom underlättats. Ifrågavarande bevis skulle tidigare lyda

å det belopp, som motsvarade tullen å den för kvarnproduktens framställning

erforderliga havremängden, men den 6 maj 1930 förordnades den

inskränkningen, att bevisen per 100 kg av den utförda varan icke finge

överstiga värdet av den lägsta tullsatsen för samma vara. Genom förordning

den 9 maj 1930, som trädde i kraft 10 dagar senare, stadgades,

att för kvarnprodukter av havre till grund för bevisens värde tillsvidare

skulle läggas 10 Rmk per 100 kg för den till produkten använda havremängden,

vilken beräkningsgrund från den 3 oktober 1930 ändrades till

8 Rink per 100 kg.. Efter den 5 november 1930 mottagas ej anmälningar

för^ tilldelning av införselbevis vid export av kvarnprodukter av havre.

För att närmare belysa prisutvecklingen för havre meddelas nedanstående

uppgifter, vilka sammanställts av Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och beredvilligt delgivits Jordbruksutredningen. Prisuppgifterna

omfatta tiden 1921—november 1930 oell utgöra månadsmedeltal, avseende

dela riksmedelspriset banfritt noteringsorten enligt svensk spannmålsnotering

för svart foderhavre, vit foderhavre och från september 1924

Bihang lill riksdagens protokoll 1U.1I. 7 sami. 2 ami. II haft. (Nr II. inlaga.) ■>

Havreyr

ider na.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

Svenska partipriser å havre, vetekli, majs och sojamjöl i kr. per 100 kg. * I

Svensk havre

riksmedelpris

Utländsk

havre

Vetekli

Majs

Soja-

mjöl

Svart

foder-

havre

Tit

foder-

havre

Gryn-

havre

La

Plata

Tysk

Svenskt

Impor-

terat

La

Plata

Svenskt

25.2 7

26.is

23.95

24.25

25.58

36.46

21.99

22.43

—

17.75

—

22.96

21.50

25.80

29.78

22.09

22.56

—

18.13

—

21.75

21.41

24.53

27.29

22.62

23.10

_

17.25

—

20.7 3

19.08

22.92

26.28

22.83

23.3 9

—

17.89

—

17.63

16.85

21.23

25.88

24.96

25.60

—

19.07

—

16.50

I6.00

22.6 7

25.26

23.82

24.73

—

19.97

—

16.87

20.24

23.68

26.7 5

21.92

23.07

—

20.11

—

18.69

18.49

23.09

30.3 7

16.22

17.26

—

17.58

—

17.63

17.18

20.19

29.40

12.4 4

13.56

—

15.60

—

15.36

14.93

17.50

27.88

12.09

12.82

—

—

—

13.81

13.85

16.05

23.8 2

12.98

13.96

—

—

—

14.33

14.22

16.64

25.40

19.93

20.72

18.14

—

18.35

17.87

21.91

27.96

13.88

14.66

14.95

14.88

16.63

25.70

14.91

16.30

—

—

15.6 5

16.01

16.62

25.68

15.29

16.64

_

—

—

16.il

15.80

17.35

25.04

15.60

_

—

—

16.28

15.oo

18.02

24.2 6

17.76

17.95

—

—

—

16.61

—

18.66

23.98

17.40

17.7 5

—

—

—

15.86

—

18.58

23.68

15.84

16.40

—

—

—

14.75

—

17.49

23.32

15.94

16.78

—

—

—

14.09

—

16.9 9

22.28

12.7 7

13.25

—

—

—

12.96

—

16.90

20.88

11.96

12.78

—

—

—

11.68

—

16.44

19.60

12.3 5

13.3 2

—

—

—

12.11

11.98

16.41

19.97

12.51

13.63

—

—

—

12.76

12.6 9

16.45

20.7 5

14.6 8

15.50

—

—

—

14.48

14.3 9

17.21

22.9 3

13.06

14.14

13.13

12.70

16.25

21.74

13.6 4

14.66

—

—

—

13.6 5

13.20

16.45

22.98

14.27

14.96

—

—

—

14.24

13.98

16.81

22.84

14.84

14.82

_

15.40

—

14.26

14.01

17.03

22.29

14.91

15.86

_

15.33

—

13.72

13.3 7

17.18

20.6 9

15.48

16.02

—

14.63

—

12.65

12.35

17.09

19.66

15.90

16.38

—

14.46

—

11.81

11.22

17.34

19.oo

17.04

17.25

—

15.38

—

11.64

10.89

16.81

18.44

14.0 7

14.46

—

—

11.80

11.12

16.41

18.09

13.48

13.83

—

13.3 5

11.93

11.44

15.97

18.31

14.4 5

14.7 9

—

13.70

12.64

12.27

16.14

18.7 5

14.4 7

15.08

—

12.60

13.25

12.82

16.5 5

19.46

14.59

15.14

—

14.36

—

| 12.ss

| 12.45

16.67

20.19

Ar och månader

1921.

Januari........

Februari .....

Mars...........

April...........

Maj ...........

Juni ...........

Juli ...........

Augusti........

September • •

Oktober .....

N ovember ..

December.....

1922.

Årsmedeltal

I Januari.....

I Februari ••

Mars........

April........

Maj ........

Juni........

Juli ........

Augusti.....

September

Oktober ..

November

December •

1923.

Januari.....

Februari

Mars........

April........

Maj .........

Juni .........

Juli ........

Augusti.....

September

Oktober ..

November

December- -

Årsmedeltal

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *19

(forts.) Svenska partipriser å harre, vetekli, majs och sojamjöl i kr. per 100 kg.

Är och månader

Svensk havre

riksmedelpris

Utländsk

havre

Yetekli

Majs

Soja-

mjöl

Svart

foder-

havre

Yit

foder-

havre

[ Gryn- havre

La

Plata

Tysk

Svenskt

Impor-

terat

La

Plata

Svenskt

1924.

Januari..........................

14.77

15.19

—

12.53

_

13.33

13.08

16.7 7

19.36

Februari ........................

14.80

15.50

—

12.7 2

—

13.4 2

13.18

17.00

19.39

Mars..............................

14.52

14.72

—

12.59

—

13.47

13.24

17.22

19.52

April.............................

14.4 5

14.59

—

12.13

—

13.7 8

13.40

17.52

19.39

Maj ..............................

14.43

14.61

—

12.11

—

13.91

13.52

17.28

19.02

Juni ..............................

14.33

14.55

—

12.18

—

12.99

12.37

15.93

18.17

Juli .............................

13.94

14.29

—

13.23

—

12.35

11.95

15.39

18.54

Augusti...........................

14.09

14.96

—

14.67

—

13.12

13.16

16.20

19.73

September .....................

14.31

—

16.20

15.83

—

14.16

14.13

17.21

20.77

Oktober ........................

15.66

16.55

17.54

17.87

_

16.53

16.83

19.18

22.51

November .....................

15.65

16.71

17.63

17.68

—

16.62

16.30

19.57

22.93

December........................

15.29

16.3S

17.4 6

17.38

—

16.17

15.77

19.63

22.88

Arsmedeltal

14.6 9

15.26

—

14.24

—

14.16

13.87

17.41

20.18

1925.

Januari...........................

15.93

16.85

17.90

17.79

_

16.28

15.81

20.77

23.0 7

1 Februari ........................

16.95

17.62

18.66

18.03

—

16.51

16.28

21.09

22.81

Mars ............................

17.13

17.77

18.71

16.86

—

15.89

15.65

19.86

20.78

April..............................

17.12

17.76

18.62

15.82

—

15.39

15.oo

19.19

19.85

Maj ..............................

17.72

18.38

19.50

16.99

—

16.16

15.85

20.55

20.71

Juni ..............................

17.92

18.60

19.73

16.75

—

15.65

15.32

20.5 8

20.9 2

Juli ...........................

17.59

17.98

19.08

16.83

—

14.9 7

14.31

19.4 4

20.87

Augusti...........................

15.97

16.61

16.86

16.87

—

15.10

14.82

19.25

21.60

September .....................

14.38

15.04

15.65

15.61

—

14.38

14.34

18.67

21.30

Oktober ........................

13.88

14.4 7

15.15

14.92

—

13.73

13.35

17.10

20.7 7

November .....................

14.11

14.69

15.15

14.91

—

13.89

13.51

16.63

20.6 s

December........................

14.80

14.89

15.43

15.11

—

14.80

14.17

17.59

21.28

Arsmedeltal

16.08

16.72

17.64

16.3 7

—

15.19

14.8 7

19.23

21.22

1926.

Januari...........................

14.72

15.05

15.46

14.08

14.48

13.92

17.21

21.06

Februari ........................

14.88

15.01

15.86

13.53

—

14.10

13.19

15.78

19.92

Mars..............................

14.53

14.68

14.7 7

12.79

—

13.20

12.3 9

14.9]

18.61

April..............................

14.75

14.96

15.80

13.88

—

13.68

12.68

14.85

19.26

Maj ..............................

15.14

15.32

15.63

13.65

—

13.70

12.47

14.91

19.20

Juni ..............................

14.87

15.1 5

15.50

14.02

—

13.14

11.89

14.4 4

18.97

Juli ............................

14.72

15.02

15.54

14.0 7

—

12.4 7

11.57

14.84

19.85

Augusti...........................

14.55

14.76

15.36

13.89

—

12.46

11.59

14.38

19.48

September .....................

13.23

13.80

14.12

13. S 4

—

12.57

11.60

14.38

19.50

Oktober ........................

13.36

13.78

14.31

14.40

_

12.90

11.95

14.70

19.18

November .....................

13.43

13.86

14.74

14.02

_

13.26

12.68

19.43

December........................

12.8 8

13.36

14.33

13.41

12.78

13.52

15.23

19.16

Arsmedeltal!

14.26 |

14.55 |

15.08

13.80

- 1

13.22 j

12.38 |

15.07 1

19.43

opaginerad Kontrollera mot PDF

20* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

(forts.) Svenska partipriser å havre, vetekli, majs och sojamjöl i kronor per 100 kg.

År och månader

Svensk havre

riksmedelpris

Utländsk

havre

Vetekli

Majs

Soja-

mjöl

Svart

foder-

havre

Yit

foder-

havre

öryn-

havre

La

Plata

Tysk

Svenskt

Impor-

terat

La !

Plata ;

Svenskt

1927.

Januari...........................

12.82

13.25

14.13

13.50

—

12.71

12.53

14.7 7

18.85

Februari ........................

11.93

13.82

14.09

14.24

—

13.13

13.23

15.17

19.26

12.80

13.34

13.99

14.16

—

13.45

13.38

14.67

18.98

12.9 8

13.58

14.28

14.61

—

13.79

13.88

14.26

18.62

14.71

15.44

16.06

16.6 2

—

14.7 5

14.84

14.98

19.28

15.24

16.45

17.16

16.61

—

14.80

14.99

15.27

19.45

15.14

16.68

17.48

15.68

—

14.73

14.66

14.68

19.26

15.-

16.83

16.83

16.52

—

14.54

14.4 8

15.38

19.30

14.21

15.2 7

15.60

16.99

—

14.54

14.66

15.50

19.43

14.04

15.26

16.09

16.55

—

14.43

14.62

15.44

19.68

November .....................

14.23

15.43

16.26

16.57

—

15.11

14.84

15.82

20.16

December .....................

14.22

15.48

16.87

16.67

—

15.41

15.40

16.53

20.6 4

Årsmedeltal

14.02

15.03

15.70

15.73

—

14.28

14.2 9

15.20

19.41

1928.

Januari...........................

14.49

15.62

16.46

17.74

16.50

15.49

15-51

16.82

21.17

Februari ........................

15.56

16.11

17.21

18.06

17.24

15.81

15.52

17.71

20.97

17.02

17.80

18.86

19.94

18.95

16.4 7

16.16

19.35

20.72

April..............................

19.25

19.60

20.5 4

20.4 6

—

17.05

16.7 9

20.3 7

21.34

19.76

20.12

21.05

21.46

—

17.12

16.63

19.8 7

21.43

19.56

19.63

20.7 9

20.4 9

—

16.63

15.89

19.98

20.ll

19.85

19.85

21.17

19.38

—

16.16

15.43

20.0 7

20.74

Augusti ........................

20.68

20.6 8

—

—

15.4 2

15.69

15.41

18.89

21.02

September .....................

15.—

—

14.58

15.88

14.68

15.19

15.13

17.il

20.93

Oktober .......................

14.55

14.91

15.21

16.87

15.91

14.70

14.9 9

17.54

21.01

November .....................

14.7 2

15.13

15.92

16.37

16.29

14.6 2

14.95

18.07

21.34

December .......................

14.72

15.25

16.14

15.86

15.99

14.64

14.88

18.39

21.39

Årsmedeltal

17.17

17.70

17.99

18.3 6

16.3 7

15.80

15.61

18.67

21.03

1929.

Januari...........................

14.5 9

14.95

15.93

16.33

16.38

14.69

14.76

18.65

21.28

14.58

15.03

16.27

16.6 2

16.88

14.76

14.82

19.42

21.83

Mars..............................

14.40

15.01

16.39

16.29

15.13

15.-

19.54

21.92

April.............................

13.86

14.47

15.99

15.73

15.88

14.99

14.86

19.03

21.32

Maj ............... ..............

13.43

13.85

15.07

14.6 8

14.7 0

14.41

14.24

17.67

20.2 8

Juni .............................

12.65

12.89

14.—

14.21

—

13.21

12.89

16.62

19.35

Juli ............................

12.80

1316

—

15.66

—

13.08

13.0 7

17.81

19.66

12.88

13.08

15.—

12.7 5

13.25

13.32

18.0 2

19.99

.

14.53

12.14

12.87

12.98

17.05

19.96

11.60

12.01

12.92

13.74

12.60

12.26

12.66

16.33

19.97

11.2 6

11.53

| 12.19

12.45

11.87

11.63

11.90

15.53

18.89

December.......................

10.74

10.95

I 12.01

11.93

11.13

11.26

11.19

14.87

18.33

Årsmedelta

12.98

13.36

14.58

| 14.76

14.25

| 13.46

| 13.47

| 17.54

| 20.23

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *21

(forts.) Svenska partipriser å havre, vetekli, majs och sojamjöl i kronor per 100 kg.

Svensk havre

riksmedelpris

Utländsk

havre

Vetekli

Majs

Soja-

mjöl

Ar oell månader

Svart

foder-

havre

Vit

foder

havre

Gryn-

havre

La

Plata

Tysk

Svenskt

Impor-

terat.

La

Plata

Svenskt

1930.

Januari...........................

10.23

10.43

11.58

10.6 7

10.26

10.7 2

10.67

13-82

17.23

Februari .......................

9.31

9.84

10.2 9

9.73

9.04

9.78

9.43

12.7 9

15.29

Mars..............................

9.25

9.49

9.91

8.79

9.14

9.88

8.93

12.31

14.61

April..............................

9.63

10.0 7

11.22

9.73

11.—

10.42

10.16

13.0 9

15.27

M a j .............................

9.76

10.2 4

11.42

8.80

9.58

10.31

10.17

12.68

14.98

Juni ..............................

9.15

9.91

—

8.26

9.83

9.17

9.16

12.14

14.09

Juli .............................

9.3 3

9.86

—

8.54

—

8.87

—

11.88

14.03

Augusti ........................

9.85

10.29

—

9.76

—

9.32

9.55

12.78

14.70

September .....................

10.04

10.4 9

—

8.5 5

—

9.37

9.31

12.55

14.7 0

Oktober ........................

9.05

9.71

9.56

7.69

—

8.52

8.42

10.87

13.80

November ....................

8.44

8.97

9.07

7.34

—

8.48

8.35

9.6 2

13.38

Medeltal

9.48

9.94

10.4 4

8.90

—

9.49

9.42

12.23

14.73

även grynhavre, dels cif-priset svensk hamn för La Plata-havre och från

januari 1928 även tysk havre, varjämte för jämförelse återges månadsmedeltal

av lantbrukssällskapets prisnoteringar för vissa med havre konkurrerande

fodermedel, nämligen vetekli, dels svenskt, dels importerat,

La Plata-majs och svenskt sojamjöl. Sistberörda noteringar gälla hanfrid

noteringsorten och avse försäljning direkt till förbrukaren i ordinära

partier av prima vara per netto kassa. För svenskt kli och majs

avses försäljning i lånta säckar samt för utländskt kli och för sojamjöl i

fria säckar.

Vad först beträffar svensk havre, inhämtas av prisuppgifterna, att

vit foderhavre i allmänhet stått i 50 å 75 öre högre pris än den svarta

och att ungefär samma prisskillnad varit rådande mellan vit foderhavre

och grynhavre till den senares favör. Prisrörelserna å den svenska havremarknaden

lia ganska troget följt världsmarknadspriset, i tablån representerat

av La Plata-havren, ehuru dock prissvängningarna för den

svenska havren på det hela taget kunna sägas lia varit något mindre utpräglade

än för den utländska. I prishänseende har La Plata-havren

under de senare åren varit närmast jämnställd med svensk grynhavre,

bortsett dock från utvecklingen under år 1930, då La Plata-havre sjunkit

under svensk svarthavre i pris. Ihågkommas bör dock vid dessa jämförelser,

att noteringen å La Plata-havre avser cifpriset svensk hamn

och att ett tillägg av ungefär 80 öre per 100 kg. bör göras för att få

fram priset banfritt noteringsorterna och såmedelst jämförbart med de

för svensk havre noterade priserna. I den mån den utländska havren

köpes av kvarnar så belägna, att havren kan sugas direkt från båt upp i

lagerlokalerna, behöver dock berörda merkostnad tydligen ej tagas med

i räkningen.

Översikten utvisar även, att havrepriset under den tid, uppgifterna avse,

varit underkastat delvis mycket stora variationer. Efter prisstörtningen

år 1921, då priset föll med c:a 50 %, inträdde redan på våren 1922

en återhämtning, som dock blev av kort varaktighet, i det priset på

opaginerad Kontrollera mot PDF

22* Sammansatt bevaknings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

hösten föll till 12 å 13 kronor per 100 kg. Under de två följande åren

höll sig priset ganska stadigt ett par kronor över nämnda nivå för att

med början av år 1925 gå npp till 18 å 19 kronor. På hösten samma år nedgick

priset åter till 14 å 15 kronor, i vilket läge det sedan höll sig till senare

delen av år 1927, då i samband bland annat med svag skörd en prisstegring

började, vilken kulminerade på sommaren 1928, då priserna voro

uppe i 20 å 21 kronor. På hösten nämnda år inträdde emellertid ett brådstörtat

fall till 15 å 16 kronor, och från sommaren 1929 fortsatte sedan prisfallet

till våren 1930, då priserna kommit ned till 10 å 11 kronor, vilket

betecknade den hittillsvarande bottenpunkten efter kriget. Med oktober

månad har priset i samband med fortsatt prisfall å världsmarknaden

ytterligare nedtryckts med någon krona, varmed ny bottenpunkt uppnåtts.

Det äger givetvis sitt intresse att genom jämförelse mellan havrepriset

och priserna å vissa med foderhavre konkurrerande fodermedel undersöka,

huruvida några inbördes förskjutningar inträtt, vilka kunna bidraga

till förklaring av havremarknadens svaghet. En sådan jämförelse

kan lämpligen grundas på de i tablån meddelade årsmedeltalen, vilka nedan

återgivas, varvid dock i fråga örn havre endast priset å vit svensk

foderhavre medtages.

Årsmedelpriser i kronor per 100 kg.

Svensk

V e t

e k 1 i

Majs

Svenskt

vithavre

svenskt

importerat

La Plata

sojamjöl

1921 ......................

......... 20.72

18.35

17.87

21.91

27.9 6

1922 ......................

......... 15.50

14.48

14.39

17.21

22.93

1923 .....................

......... 14.14

12.88

12.45

16.67

20.19

1924 ......................

......... 15.2 5

14.15

13.87

17.41

20.18

1925 ......................

......... 16.72

15.19

14.87

19.23

21.22

1926 ......................

......... 14.55

13.22

12.38

15.07

19.43

1927 ......................

......... 15.03

14.28

14.2 9

15.20

19.41

1928 ......................

......... 17.70

15.80

15.6 1

18.67

21.01

1929 ......................

......... 13.35

13.46

13.47

17.54

20.23

Vi-30/.! 1930 ......

......... 9.94

9.49

9.42

12.23

14.73

Prisskillnaden mellan havre och vetekli har enligt översikten i allmänhet

rört sig omkring 1 å 2 kronor till havrens förmån, men från och med

år 1929 har skillnaden avsevärt minskats även procentuellt räknat. Majsen

har vanligen legat 1 å 2 kronor över havren i pris och från år 1929 har

majsens prisöverlägsenhet snarast ökats även absolut. Vad slutligen sojamjölet

beträffar, har dess pris som regel överstigit havrens med omkring

5 kronor, vilken skillnad ungefärligen bibehållit sig även under innevarande

år. Tilläggas bör dock, att ifrågavarande prisrelation särskilt

från oktober 1930 i viss mån ställt sig annorlunda än här ovan angivits.

Svårt är givetvis att bedöma berörda prisrörelsers inbördes sammanhang,

men den gjorda jämförelsen synes i varje fall utvisa, att desamma

icke resulterat i en sådan förskjutning, att vetekli, majs och sojamjöl på

senaste tiden kommit att ställa sig billigare i förhållande till havre än

tidigare. Icke heller av import- eller produktionsstatistiken synes kunna

slutas till att förstberörda fodermedel under de senaste åren i avsevärdare

grad vunnit mark på havrens bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *23

För belysning av förhållandena å havremarknaden bär det även synts Havregrynsvara

av betydelse att undersöka havregrynsprisernas utveckling samt i vad priserna.

män dessa rönt inflytande av prisutvecklingen för havre. 1 fråga örn grynpriserna

skola därför nedan (se sid. 24 ff.) för tiden 1925—25 november

1930 månadsmedeltal meddelas, avseende dels havregryn av svensk tillverkning

i lös vikt vid kvarn, dels amerikanska och tyska gryn eif svensk

hamn inklusive tull, vilka uppgifter lämnats av Svenska grynkvarnarnas

försäljnings A.-B. och Quaker Oats Comp. A.-B. samt erhållits för tidigare

år genom kommerskollegium och för år 1930 direkt från nämnda firmor.

Dessutom återgivas riksmedeltal för detaljpriserna enligt socialstyrelsens

statistik. Beträffande amerikanska havregryn hava uppgifter meddelats

dels av Quaker Oats Comp. A.-B., dels av Svenska grynkvarnarnas

försäljnings A.-B. I förra fallet avse uppgifterna de noteringar, på vilka

firman grundat sin försäljning, i senare fallet de priser, till vilka amerikanska

havregryn offererats.

En jämförelse mellan de i tablån återgivna liavregrynspriserna och

priserna för havre under motsvarande tid enligt den tidigare meddelade

översikten (sid. 18 o. f.) ger vid handen, att prisutvecklingen i de två

fallen på det hela taget utvisar ganska enhetlig tendens. Efter det jämförelsevis

höga prisläge, som under förra delen av år 1925 var rådande

för såväl havre som gryn, inträdde sålunda på hösten i båda fallen ett

kraftigt prisfall, vilket först med våren 1927 förbyttes i en mera avsevärd

och varaktig prisförbättring. På våren 1928 stego såväl havresom

grynpriserna ytterligare, men på hösten samma år ägde ävenledes i

båda fallen ett brådstörtat prisfall rum, vilket med sommaren och hösten

1929 blev ännu mera utpräglat. Det under år 1930 fortsatta prisfallet

har likaledes gällt såväl havre som havregryn.

Av de meddelade prisuppgifterna framgår vidare, att de svenska grynpriserna

i stort sett rört sig i samma riktning som de amerikanska. Med

avseende på tiden fram till sommaren 1929 gäller härvid i allmänhet, att

de svenska priserna legat mer eller mindre över de amerikanska inklusive

svensk tull, en tendens som dock alltmer försvagats, samt att prisfall

å amerikanska gryn först efter någon månad följts av en motsvarande

prissänkning för svenska gryn. Från hösten 1929 Ilar emellertid i

berörda hänseenden en avsevärd förändring inträtt i prisförhållandet

mellan svenska och amerikanska havregryn. Medan de amerikanska priserna

höllö sig ungefärligen oförändrade vid 30 å 31 kronor per 100 kg

fram till våren 1930, sjönk sålunda det svenska kvarnpriset hastigt från

31 kronor 50 öre i augusti 1929 till 24 kronor i mars 1930 för att på hösten

1930 ytterligare falla. Från maj 1930 hava även de amerikanska priserna

kraftigt reducerats, så att skillnaden i förhållande till de svenska delvis

utjämnats, men de senare ligga dock alltjämt ej oväsentligt lägre än de

förra.

Ovan berörda utveckling torde finna sin förklaring i speciella förhållanden

å den inhemska och utländska gryn- och havremarknaden. Beträffande

marknadsförhållandena inom landet må sålunda erinras örn

att Kooperativa förbundet år 1929 påbörjade egen havregrynstillverkning

i betydande skala, vilket icke torde blivit utan inflytande pä den

svenska prisbildningen. Ifråga örn utlandsmarknaden framgår av den

meddelade prisöversikten, att tyska havregryn från hösten 1929 utbjudits

till priser, som inklusive tull vanligen betydligt understigit icke blott

de amerikanska utan även de svenska priserna. Att så kunnat ske torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

24* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

Havregrynspriser i medeltal per månad onder tiden 1925—nor. 1930

i kr. per 100 kg.

År och månad

Svenska1

en). Sv. gryn- kv. förs. A.B.

Amerikanska2

Tyska2

enl. Sv. gryn- kv. förs. A.B.

I detaljhan- deln lös vikt

enl. social- styrelsen.

enl. Quaker

Oats Co AB

enl. Sy. gryn- kv. förs. A.B.

1925.

Januari...........................

39.00

37.63

38.2 5

50.00

Februari ........................

39.00

35.59

36.38

51.00

* 37 00

33 74

34.17

59 f>ft

April..............................

34.00

31.88

31.46

51.oo

Maj ..............................

35.00

33.0 8

32.80

50.oo

Juni ..............................

35.00

35.15

33.02

50.oo

37 o o

Augusti...........................

37.00

31.66

31.16

50.oo

September .....................

34.00

31.89

30.91

50. oo

Oktober ........................

34.00

31.03

30.58

49.00

November .....................

34.50

30.58

30.36

48.oo

December........................

34.50

30.61

30.57

48.oo

Medeltal

35.83

32.9 4

32.74

50. oo

1926.

Januari..........................

33.50

30.2 9

30.84

48.oo

Februari ........................

33.60

30.62

» 29.88

47.00

Mars..............................

33.50

29.9 9

29.99

47.00

April..............................

32.50

30.62

30.39

46.00

Maj ..............................

33.00

29.96

30.4 1

46.00

Juni ..............................

32.50

29.89

30.37

46.00

Juli ..............................

31.60

30.83

29.9 2

46.oo

Augusti...........................

32.50

29.89

29.6 7

46.00

September .....................

32.60

30.65

30.18

46.oo

Oktober ........................

34.50

33.02

31.85

31.50

46.oo

November .....................

36.50

33.28

32.55

46.oo

December........................

36.50

34.84

33.4 5

46.00

Medeltal

33.54

31.15

30.79

46.00

1927.

Januari...........................

33.5 0

34.13

33.90

31.90

46.00

Februari ........................

32.oo

33.98

33.il

46.00

Mars..............................

32.00

34.39

33.23

30. oo

46.00

April..............................

32.00

34.65

34.81

45.00

Maj ..............................

36.50

36.10

34.91

45.00

Sfi 8»

35 74

Juli ..............................

37.50

35 a 4

35.70

47.00

Augusti...........................

37.50

34.08

33.5 2

30.9 5

48.00

September .....................

35.50

34.28

32.63

48.00

Oktober .......................

35.60

35.3 8

34.90

48.00

November .....................

36.50

35.35

35.09

48.00

December........................

37.00

36.74

34.4 5

48.oo

Medeltal

35.25

35.04

34.28

30.82

47.00

1 Lös vikt vid kvarn.

2 Cil svensk hamn i säckar inklusive tull.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *25

(forts.). Havregrynspriser i medeltal per månad under tiden 1925—nov. 1930

1 kr. per 100 kg.

År och månad

Svenska1

enl. Sv. gryn- kv. förs. A.B.

Amerikanska’

Tyska’

enl. Sv. gryn- kv. förs. A.B.

I detaljhan,

deln lös rikt

enl. social- styrelsen

enl. Quaker

Oats Co AB

enl. Sv. gryn- kv. förs. A.B.

1928.

.Januari...........................

37.50

37.03

37.18

32.50

49.00

Februari .......................

38.00

38.87

37.60

33.88

49.00

Mars..............................

40.50

39.65

39.5 8

37.26

50. oo

April..............................

42.00

39.31

38.90

38.00

öl.oo

Maj ..............................

42.00

41.00

38.9 2

39.00

52.oo

Juni ..............................

42.oo

38.91

37.»>o

39.00

53.00

Juli ..............................

40. oo

36.40

37.85

38.00

53.00

Augusti..........................

38.50

31.30

31.81

32.00

53.oo

September .....................

37.60

30.9 7

31.16

31.25

53.00

Oktober ........................

33.50

30.10

30.06

49.00

November .....................

33.50

30.67

30.82

30.50

47.00

December........................

33.50

31.04

30.7 8

47.00

Medeltal

38.21

35.4 4

35.18

35.14

51.oo

1929.

Januari...........................

33.50

32.04

31.00

47.00

Februari ........................

33.50

32.85

32.13

31.25

47.00

Mars..............................

33.50

32.07

32.24

47.00

April..............................

33.50

32.19

31.49

30.50

47.00

Maj ..............................

32.50

30.71

30.82

47.00

Juni ..............................

31.50

30.85

30.18

29.00

46.00

Juli ..............................

31.50

31.94

31.68

46.oo

Augusti...........................

31.50

30.61

30.88

30. oo

46.00

September .....................

30. oo

32.2 6

31.06

26.50

45.00

Oktober ........................

28.00

31.45

29.59

26.00

44.00

November .....................

28.00

30.71

28.81

26.50

42.00

December........................

28.00

30.61

28.7 2

26.5 0

42.oo

Medeltal

31.26

31.62

30.66

28.28

46.oo

1930.

Januari...........................

27.00

30.39

24.20

42.oo

Februari ........................

26.00

30.72

22.50

39.00

Mars..............................

24.00

30.92

22.00

39.00

April..............................

24.00

30.16

23.50

38.oo

Maj ..............................

24.00

29.45

21.50

38.oo

Juni ..............................

24.00

27.94

38.00

Juli ..............................

24.00

26.72

20.7 5

38.oo

Augusti...........................

22.50

27.69

22.50

38.oo

September .....................

22.50

27.08

37.00

Oktober ........................

24.00

26.4 5

20.00

37.00

November .....................

22.50

24.80

24.40

36.00

Medeltal

24.05

28.89

21.90

38.00

1 Lös vikt vid kvarn.

* Gil svensk hamn i säckar inklusive tull.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

till stor del förklaras av de höga exportpremier bland annat för förinalningsprodukter

av havre, som under de senaste åren tillämpats av Tyskland.

Såsom förut visats (sid. 17), har emellertid ifrågavarande premiering

åtminstone tillsvidare upphört från den 5 november 1930. I vad mån

berörda konkurrens gjort sig kännbar å den svenska grynmarknaden och

bidragit att pressa ned priset, är visserligen svårt att bedöma, då tyska

havregryn enligt uppgift äro föga begärliga å den svenska marknaden

och i verkligheten endast mycket obetydlig import ägt rum, men man

synes dock kunna utgå från att de låga tyska prisutbuden icke varit

helt utan inflytande på de svenska priserna. Av större vikt torde emellertid

i detta sammanhang vara, att de svenska grynkvarnarna genom

dumpingartade försäljningar av havre från vissa främmande länder i

viss utsträckning kunnat erhålla extraordinärt billig råvara och därigenom

satts i stånd att under inbördes konkurrens trycka priserna nedåt.

Åtgärder för ökad användning av svensk grynhavre.

Genom de undersökningar, för vilka i det föregående redogjorts, torde

hava ådagalagts, att förhållandena å den svenska havremarknaden under

de senaste åren utvecklats i en riktning, som försatt den på avsaluproduktion

inriktade havreodlingen i ett svårartat krisläge. Svårigheterna

torde till viss grad sammanhänga med att landets havreskörd från år

1928 och framåt varit jämförelsevis riklig men synas dock väsentligen

äga sin grund i minskade avsättningsmöjligheter inom landet, företrädesvis

på grund av hästheståndets reducering och ökad import av utländsk

havre. Då importen dessutom på grund av starkt prisfall å världsmarknaden

för havre och i vissa exportländer, särskilt Tyskland, tilllämpad

exportpremiering på senare tiden kunnat ske till mycket låga

priser, har följden blivit, att priset å den svenska havren nedpressats till

en nivå, som i närvarande stund generellt sett torde ligga väsentligt under

produktionskostnaderna. Tilläggas kan även, att exportmöjligheterna

för svensk havre praktiskt taget avskurits genom det svåra prisfallet

jämväl å utlandsmarknaden samt i någon mån genom skärpta skyddstullar

i vissa länder.

På grund av ovanstående är Jordbruksutredningen för sin del av den

uppfattningen, att åtgärder för beredande av förbättrade avsättningsförhållanden

inom landet för svensk havre äro starkt av behovet påkallade.

De åtgärder, det härvid gäller, måste givetvis för att leda till åsyftat resultat

avse en sådan anpassning mellan saluproduktionen och inköpsbehovet

av svensk havre, att saluöverskottet kan finna avsättning till

priser, som med hänsyn till allmänna marknadsläget för havre kunna

anses skäliga. Att åtskilligt för närvarande brister ifråga örn berörda

anpassning, synas de verkställda undersökningarna tydligt giva vid handen.

Den nuvarande handelsomsättningen av svensk havre har sålunda

beräknats till omkring 100,000 ton årligen, medan hushållningssällskapens

förvaltningsutskott uppskattat saluöverskottet till ungefär det dubbla

eller 200,000 ton. Ehuru dessa siffror naturligen äro mycket osäkra, synas

dock desamma i förening med i övrigt kända förhållanden å havremarknaden

giva tillräckligt stöd för den slutsatsen, att saluöverskott och

inköpsbehov för närvarande stå i sådan disproportion, att en avsevärd

del av saluöverskottet icke röner efterfrågan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *27

För att i nyssberörda hänseende uppnå en bättre proportion erfordras

tydligen antingen ökning av inköpsbehovet eller minskning av saluöverskottet

eller ock anpassning i båda dessa riktningar. Då en minskning

av saluöverskottet förutsätter omläggningar inom jordbrukets förbrukning

eller produktion av havre, vilka endast på längre sikt torde kunna

beräknas bli mera verksamma för ifrågavarande syfte, medan det under

nu rådande avsättningssvårigheter främst synes vara av vikt, att

åtgärder vidtagas, vilka kunna medföra en möjligast skyndsam förbättring,

finner sig Jordbruksutredningen närmast böra undersöka möjligheterna

för en mera omedelbar ökning av inköpsbehovet inom landet i

fråga örn svensk havre.

Så vitt Jordbruksutredningen kan finna, föreligger ingen annan praktisk

möjlighet att bereda ökad avsättning för svensk havre inom landet

ån att i lämplig utsträckning ersätta den importerade havren med inhemsk

vara. Såsom tidigare visats, sker havreimporten huvudsakligen

för grynkvarnarnas behov, varjämte en mindre del avser foderhavre och

måhända i någon mån utsädeshavre. Sistberörda del av importen kan

för de tre konsumtionsåren 1 augusti 1927—31 juli 1930 beräknas till respektive

7,700, 24,100 och 16,000 ton. Beträffande ifrågavarande import

anser sig Jordbruksutredningen åtminstone för närvarande icke böra

ifrågasätta några särskilda direkta åtgärder. Genom gällande färgningsbestämmelser

torde densamma främst beträffande utsädeshavren men i

viss mån även beträffande foderhavre motverkas, vilket synes framgå

därav, att importen ifråga för tiden 1 februari—31 oktober 1930, varunder

färgningsförfarandet tillämpats, stannat vid 6,488 ton mot c:a 12,400 ton

under motsvarande tid 1929. Dessutom bör märkas, att de tyska införselbevisen,

vilka naturligen stimulerat även denna del av importen,

från förra delen av juni 1930 upphört att tillämpas, vadan här ett för

marknaden oroande moment åtminstone tills vidare bortfallit. I övrigt

må här erinras örn riksdagens inledningsvis berörda skrivelse, enligt vilken

åtgärder för hämmande av förevarande import icke synas vara avsedda.

Jordbruksutredningen vill i detta sammanhang liven beröra de tendenser

till ett kringgående av färgningsbestämmelsen, som framträtt genom

import av havre i krossat tillstånd. Ifrågavarande tendenser hava yppats

särskilt under höstmånaderna och torde delvis hava sammanhängt med att,

sedan de tyska införselbevisen för omalen havre i juni satts ur funktion,

fortfor tillämpningen av bevisen för kvarnprodukter av havre. Sedan

berörda bevis från den 5 november indragits även på sistberörda område,

synes emellertid för närvarande icke heller i detta fall anledning

till speciella åtgärder föreligga. Över huvud taget synas icke några

större partier krossad havre hava införts i landet, och vid nuvarande sakläge

torde ej heller någon mera nämnvärd sådan införsel vara att vänta.

Örn Jordbruksutredningen alltså icke nu anser sig böra föreslå några

direkta åtgärder med avseende på importen av foderhavre, må å andra

sidan framhållas, att de möjligheter, som kunna finnas att på indirekt

viig begränsa ifrågavarande import, synas böra tillvaratagas. Jordbruksutredningen

syftar här särskilt på upphandlingen av havre för

statens och andra allmänna inrättningars räkning. Enligt gällande bestämmelser

skola svenska varor visserligen ilga visst företräde vid upphandlingen

för statens behov, men särskilt vad jordbruksprodukter beträffar

torde icke ifrågavarande bestämmelser effektivt tillgodose den in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kvarnarnas

synpunkter.

28* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

hemska produktionens intresse. Efter uppdrag av Kungl. Maj:t har också

lantbruksstyrelsen den 30 december 1929 avgivit förslag rörande användning

i ökad utsträckning vid allmänna inrättningar av svenska lantbruksprodukter.

Jordbruksutredningen anser, att åtgärder i förslagets

syfte böra vidtagas, då härigenom beträffande bland annat havre, varav

statens årliga inköp uppgivas uppgå till c:a 11,000 ton, ökad säkerhet synes

kunna vinnas för att ifrågavarande upphandling kommer den inhemska

havreodlingen tillgodo.

Därest alltså direkta åtgärder med avseende på importen av färgad

havre här icke ifrågasättas, skulle en begränsning av havreimporten följaktligen

komma att avse den övriga delen, d. v. s. grynkvarnarnas havreimport.

Såsom förut visats, representerar sistberörda import den vida

övervägande delen av landets havreinförsel. För konsumtionsåret 1 augusti

1929—31 juli 1930 kan densamma sålunda beräknas hava uppgått till

42,500 ton, utgörande 73 % av totalimporten under samma tid, och under

tiden 1 februari—31 oktober 1930, då färgningsbestämmelserna varit i tilllämpning,

uppgår grynhavreimporten till 25,000 ton, motsvarande 79 %

av totalimporten. För att en begränsning av ifrågavarande import skall

kunna medföra ökade avsättningsmöjligheter för svensk havre av större

praktisk betydelse måste begränsningen tydligen innebära, att grynkvarnarnas

förbrukning av utländsk havre åtminstone till huvudsaklig del

upphör samt att svensk grynhavre i stället tages i anspråk. I syfte att

närmare utreda möjligheten och konsekvenserna av en dylik omläggning

har Jordbruksutredningen haft överläggningar bland annat med olika

representanter för havregrynsindustrien, och det torde vara lämpligt att

här något redogöra för de härvid framkomna upplysningarna.

Bland de frågor, som dryftats vid ifrågavarande överläggningar, må

först anföras, vilka orsakerna äro till att den svenska grynindustrien

huvudsakligen bygger på utländsk råvara. Det har därvid framkommit,

att förklaringen härtill är att söka i ett flertal samverkande faktorer.

Från kvarnhåll har sålunda anförts, att havre, som vid god bärgning

lämpar sig för gryntillverkning, visserligen odlas i tillräckliga mängder

inom landet, men att tillförseln, då landet efter kriget saknat en ordnad

spannmålshandel, är ojämn, vilket ofta även gäller kvaliteten, delvis beroende

på att spannmålshandlare och lantmän stundom sammanblanda

bättre och sämre kvaliteter för att få ut ett högre genomsnittspris. Havrens

kvalitet anses även växla i olika delar av landet. Den lämpligaste

grynhavren odlas enligt uppgift i Västergötland, Halland och Östergötland,

varemot den exempelvis i stockholmstrakten odlade havren i allmänhet

icke anses vara av fullgod kvalitet som grynhavre. Kvalitetsfordringarna

å sådan havre måste, framhålles vidare från kvarnhåll, ställas

nästan lika höga som på utsädeshavre, och det erfordras endast att

havren innehåller några få procent skadade (»brända») korn, för att de

därav framställda grynen icke skola bliva av prima beskaffenhet.

Havremarknadens bristfälliga organisation och havrens kvalitativa

ojämnhet anses vidare medföra, att upphandlingen av svensk havre, vilken

måste ske i små, olikartade partier, blir förenad med betydande kostnad

och besvär, varjämte mycket arbete måste nedläggas på havrens sortering,

rensning, torkning och övriga förberedande behandling. Den utländska

havren kan däremot köpas i stora, enhetliga partier, vilket ställer

sig både bekvämare och billigare. Såsom en avgörande faktor fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *29

hålles även, att den utländska havren periodvis kunnat köpas för lägre

pris än den svenska, samtidigt som den förra varit torrare och jämnare.

Svensk havre kan sällan fås under en vattenhalt av 18 %, medan exempelvis

La Plata-havre håller endast 7 å 8 % vatten. Den höga vattenhalten

i svensk havre medför bland annat den olägenheten, att havren

blir svår att lagra, varför fullgod svensk havre vanligen icke finns att

tillgå i marknaden efter maj månad. La Plata-havre kan däremot lagras

praktiskt taget huru länge som helst. Förhållandet är av särskild

betydelse för sommarmånaderna, då kvarnarna måste lia utländsk havre

att tillgå. La Plata-havre anses även giva vitare gryn än den svenska, vilken

egenskap medför en högre värdesättning av grynen från allmänhetens

sida. Anförts har även, att den svenska havregrynstillverkningen

för att möta utländsk konkurrens alltmera övergått till försäljning på

leverans, vilket medfört, att kvarnarna även måste täcka sitt havrebehov

på leverans, ett system, varå den svenska havrehandeln icke är inriktad.

Slutligen har framhållits, att för att de svenska havreodlarna skola kunna

förse kvarnarna nied fullgod grynhavre i tillräckliga mängder erfordras

upplysning örn vilka sorter, som bäst lämpa sig för ändamålet, vikten

av god bärgning och torkning samt betydelsen av en rationell uppsamling

av havren m. m.

Vid. överläggningarna med kvarnrepresentanterna hava även olika tänkbara

åtgärder för att åvägabringa ökad användning av svensk grynhavre

behandlats. Vad härvid först beträffar möjligheten att utsträcka färgningen

även till importerad grynhavre, har i allmänhet den uppfattningen

hävdats från kvarnhåll, att färgningen i detta fall skulle verka såsom

ett importförbud, enär färgen bomme att synas även å grynen, vilket

skulle göra dessa oaptitliga och osäljbara. Även i fråga örn det vid gryntillverkningen

uppkommande fodermjölet har gjorts gällande, att havrens

färgning skulle försvåra eller omöjliggöra försäljningen. Från en

kvarn har å andra sidan anförts, att verkställda försök givit vid handen,

att vid färgning av havren i den grad, som för närvarande tillämpas,

grynen väl förete vissa spår av färgen, varemot denna ej kan märkas på

den av grynen framställda anrättningen. En annan tänkbar möjlighet,

nämligen att införa förmalningstvång beträffande viss del svensk havre,

har ävenledes behandlats, och kvarnrepresentanterna hava i allmänhet ansett

denna utväg mera framkomlig. Beträffande en sådan anordning har

framhållits såsom lämpligt, att den procentuella andel, varmed svensk

havre skulle ingå vid gryn- och mjöltillverkningen, bestämdes i genomsnitt

för helt konsumtionsår på en gång med frihet för kvarnarna att

periodvis mala enbart svensk eller enbart utländsk havre, blott genomsnittsprocenten

iakttoges. På detta sätt skulle det bliva möjligt för kvarnarna

att på sommaren, då svensk havre av prima beskaffenhet är svår

att uppdriva, upprätthålla driften genom användning av utländsk råvara.

Konsumtionsårets början borde förläggas till sådan tidpunkt, att

den överblick över havreskördens storlek och kvalitet kunde erhållas, som

erfordrades för förmalningsprocentens lämpliga avvägning. Att vid

gryntillverkningen hopblanda svensk och utländsk havre anses icke möjligt,

då ångprepareringen måste göras olika.

Oavsett vilken metod, som skulle komma att användas för att minska

grynhavreimporten, har från kvarnhåll framhållits, att en reglering härutinnan

måste åtföljas av restriktiva åtgärder beträffande importen av

havregryn, då den svenska grynindustrien i motsatt fall skulle kunna ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Begränsning

av havreimporten

och

betydelsen

härav.

30* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

sättas för övermäktig konkurrens från utländska grynförsäljare. Vid

införande av förmalningstvång anses föreskrivande av blandningstvång

vid import av gryn enligt samma system, som nu tillämpas vid import

av vete- oell rågmjöl, kunna tjäna som ett effektivt medel för angivna

ändamål. Några tekniska svårigheter att anordna sådan blandning hava

uppgivits icke föreligga, och kostnaderna skulle ej heller bliva stora, örn

densamma förlägges till kvarnarna. På grynens kvalitet skulle blandningsproceduren

icke utöva nämnvärd inverkan. Vidare har framhållits,

att vid en reglering av grynkvarnarnas havreförmalning den del av tillverkningen,

som exporteras, bör ställas utanför på samma sätt, som stadgats

i fråga örn framställningen av vete- och rågmjöl för export.

Även frågan örn en frivillig överenskommelse beträffande förmälning

av svensk havre har avhandlats med kvarnrepresentanterna. En sådan

överenskommelse har ej heller avvisats, men såsom en nödvändig förutsättning

har även i detta fall angivits, att betryggande åtgärder vidtagas

mot grynimporten. Beträffande möjligheten att kombinera förmalningsbestämmelserna

med ett åtagande från kvarnarnas sida att tilllämpa

ett system med minimipriser för svensk grynhavre hava representanterna

däremot ställt sig tvivlande. Härvid har bland annat framhållits,

att den kvantitet havre, det här kan bliva fråga örn. är alltför liten

för att ett sådant system skall kunna fungera på tillfredsställande sätt.

För att grynkvarnarnas havreimport i huvudsak skall kunna ersättas

med inom landet producerad havre är det tydligen en nödvändig förutsättning,

att lämplig grynhavre i tillräcklig mängd finnes att tillgå å

den svenska marknaden. Att sådan tillgång under ej alltför ogynnsamma

skörde- och bärgningstorhållanden också är för handen, finner Jordbruksutredningen

genom de verkställda undersökningarna och i övrigt

inhämtade upplysningar nöjaktigt bestyrkt, och förhållandet har ej heller

bestritts från kvarnarnas sida. Å andra sidan har vid överläggningarna

med kvarnrepresentanterna framkommit, att vissa svagheter vidlåda

den svenska havremarknaden, vilka bland annat medföra, att tillförseln

blir ojämn och salubjudna partier stundom brista i fråga örn enhetlig

kvalitet, varjämte odlare och spannmålshandlare ej alltid fylla de krav

beträffande havrens bärgning, sortering, torkning och övriga skötsel, som

måste ställas på en fullgod grynhavre. Jordbruksutredningen är även

för sin del av den uppfattningen, att brister av berörda slag ej sällan

förekomma och att häri åtminstone till en början kommer att ligga en

viss olägenhet för grynkvarnarnas havreinköp. Tydligt är vidare, att den

svenska havren för närvarande måste köpas i mera spridda och i fråga

örn kvaliteten mindre enhetliga partier än den utländska, vilket naturligen

medför mera arbete och kostnad såväl vid havrens uppsamling som vid

dess sortering och övriga förberedande behandling. Nu berörda olägenheter

äro emellertid enligt Jordbruksutredningens mening väsentligen

av den art, att desamma vid inköp av svensk grynhavre i större skala

böra kunna i huvudsak avlägsnas. Hå man får utgå från att grynhavren

liksom hittills kommer att stå i något högre pris än annan havre,

blir det nämligen ett intresse för lantmän och spannmålshandlare att i

möjligaste mån tillhandahålla havre av den kvalitet, att den kan godtagas

som grynhavre, och de krav härutinnan, som uppställas av kvarnarna,

torde därför kunna beräknas bli tillgodosedda vid odlingen av och handeln

med sådan havre. För ifrågavarande syfte bör åtskilligt även kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *31

lia vinnas genom lämpligt anordnad upplysnings- oell propagandaverksamhet

från lantmannaorganisationernas och kvarnarnas sida. I övrigt

synes böra framhållas, att svensk grynhavre på grund av sin storkornighet

oell den goda arom, den ger åt grynen, i vissa avseenden kan anses

överlägsen åtminstone en del av de utländska havresorter, som bruka

användas för gryntillverkning.

Örn man alltså synes kunna utgå från att lämplig grynhavre i för grynindustriens

behov tillräckliga mängder finnes att tillgå inom landet, framställer

sig som nästa huvudfråga, huru långt en begränsning av grynhavreimporten

ur olika synpunkter lämpligen bör och kan sträcka sig.

Härvid må först anmärkas, att en fullständig avstängning av importen

redan av handelspolitiska skäl borde vara utesluten, då, såsom senare

närmare skall visas, Sveriges handelsöverenskommelser med främmande

länder icke medgiva införande av importförbud. Å andra sidan torde

det, såsom förut påpekats, vara tydligt, att örn importbegränsningen

skall kunna bliva av större betydelse för den svenska havremarknaden,

måste densamma avse den vida övervägande delen av kvarnarnas havreimport.

Av vissa grynkvarnar har i denna fråga framhållits, att det under sommartiden

möter svårighet att uppbringa prima havre på den svenska

marknaden, beroende på att svensk havre på grund av hög vattenhalt är

besvärlig att lagra, och att kvarnarna därför vid berörda tid äro i behov

av utländsk havre. Även örn anförda synpunkt kan vara i viss mån befogad,

torde densamma, icke böra tillmätas alltför stor betydelse, då det

enligt vad som inhämtats tidigare varit vanligt och även under de senaste

åren i ej ringa omfattning förekommit, att grynkvarnarna jämväl

under sommartiden använt svensk havre, vilket senare även framgår av

de genom kommerskollegium inhämtade, förut meddelade uppgifterna.

Vid ökat behov av sådan havre torde också kvarnarna äga goda möjligheter

att lagra erforderliga mängder på sådant sätt, att havrens kvalitet

icke tager skada, liksom ökade avsättningsmöjligheter för svensk grynhavre

torde få förutsättas framkalla intresse hos odlare och spannmålshandlare

för att så vårda havren, att den kan godtagas som grynhavre.

Även örn möjlighet alltså synes föreligga för kvarnarna att utan allvarligare

svårighet fylla sitt behov av havre inom landet jämväl under

sommaren, finner Jordbruksutredningen dock försiktigheten bjuda, att

åtminstone innan den inhemska havremarknaden hunnit anpassa sig efter

kvarnarnas behov och närmare erfarenheter rörande ifrågavarande förhållanden

vunnits, frihet medgives kvarnarna att importera utländsk

havre i den omfattning, som kan anses erforderlig för att säkerställa

kvarnarna mot komplikationer i fråga örn råvarutillgången under sommaren.

Den kvantitet utländsk havre, det härvid skulle gälla, är

naturligen svårt att med säkerhet beräkna, men de inhämtade uppgifterna

rörande förbrukningen av utländsk grynhavre under de senaste åren

lämna dock härutinnan viss vägledning. Av ifrågavarande uppgifter

framgår sålunda för det första, att gryntillverkningen och alltså även

havreförbrukningen överhuvudtaget under sommaren brukar hålla sig

på en jämförelsevis låg nivå och att användningen av utländsk havre

härvid i hög grad växlar. I sistberörda avseende må som exempel anföras,

att under månaderna juni—augusti 1928 förbrukades blott omkring

3,000 ton utländsk havre, medan motsvarande förbrukning år 1929 steg

till cai 9,000 ton. Av dessa siffror att döma borde medgivande för

opaginerad Kontrollera mot PDF

32* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

kvarnarna att importera 4,000 å 5,000 ton utländsk havre vara tillräckligt

för att säkerställa dem gentemot eventuella svårigheter att anskaffa

svensk grynhavre i tillräckliga mängder för sommarbehovet. Vad kvarnarnas

havreförbrukning under övriga delar av året beträffar, synes

däremot böra förutsättas, att användning av nämnvärda kvantiteter utländsk

havre icke ur här berörda synpunkt behöver förekomma. Principiellt

sett synes alltså böra gälla, att kvarnarna böra använda svensk

grynhavre, bortsett från en mindre för sommartiden avsedd kvantitet

utländsk havre.

Från ovan angivna princip kan möjligen undantag bliva behövligt med

avseende på den del av havregrynstillverkningen, som avser export. Landets

liavregrynsexport har under de senaste åren rört sig omkring 2,000

ton årligen samt visar för innevarande år tendens till stegring. Då en

användning av svensk grynhavre i ovan ifrågasatta omfattning, av skäl

som framhållits av kvarnarna (jfr sid. 28 o. f.), torde medföra viss ökning,

av kvarnarnas råvarukostnader, skulle grynexporten härigenom bliva

svagare ställd i konkurrensen å utlandsmarknaden. Då det av anförda skäl

synes tvivelaktigt, i vad mån importbegränsningen beträffande havre, avsedd

för tillverkning av exportgryn. skulle befrämja avsättningen av inhemsk

grynhavre, och da avsikten naturligen icke bör vara att försvåra

grynexporten, anser Jordbruksutredningen, att importbegränsningen icke

bör gälla i fråga örn havreimport för tillverkning av exportgryn. Det

kan härvid erinras örn att liknande undantag är stadgat beträffande

vete- och rågimport för framställning av vete- och rågmjöl för export.

Exporttillverkningen av havregryn kan beräknas representera en havremängd

av ungefär 4,000 ton årligen, vilken kvantitet alltså skulle falla

utanför importbegränsningen. Då grynkvarnarnas havreimport, att döma

av de inhämtade uppgifterna, för närvarande torde uppgå till omkring

43,000 ton per år räknat, skulle efter avdrag av nyssberörda kvantitet

återstå c:a 39,000 ton, å vilka begränsningen skulle äga tillämpning.

Då ovan förutsatts, att en mindre import av utländsk havre skulle erfordras

för tryggande av kvarnarnas råvarutillgång speciellt under sommaren,

vilken import, med hänsyn tagen till att gryntillverkningen för

export här ej kommer med i räkningen, torde kunna begränsas till omkring

4,000 ton årligen, blir resultatet, att vid grynindustriens nuvarande

omfattning ungefär 35,000 ton utländsk grynhavre genom importbegränsningen

skulle komma att ersättas med svensk havre.

Nyss anförda kvantitet, 35,000 ton, representerar alltså den ökning av

avsättningsmöjligheterna inom landet för svensk havre, som skulle uppnås

genom importens begränsning i ovan tänkt omfattning. Beträffande

betydelsen för den inhemska havremarknaden av en sådan ökning kan

angivna kvantitet visserligen anses ringa i förhållande till landets totala

havreskörd. En sådan jämförelse lämnar emellertid enligt Jordbruksutredningens

uppfattning liten eller ingen vägledning, då det gäller att bedöma

ifrågavarande betydelse. Det ligger i sakens natur, att betydelsen

av berörda ökning i avsättningsmöjligheterna blir beroende av i vilket

förhållande ökningen står till den havremängd, som under nuvarande förhållanden

omsättes å den inhemska marknaden, samt till den del av saluöverskottet,

som för närvarande icke röner efterfrågan.

Enligt förut meddelade beräkningar skulle jordbrukets totala årsförsäljning

av havre begränsa sig till omkring 100,000 ton. En ökning av

avsättningsmöjligheterna med 35,000 ton eller 35 % synes därför

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *33

böra betyda en ganska avsevärd lättnad å marknaden. Visserligen skulle

kvarnarnas ökade inköp avse havre, lämplig för gryntillverkning, och

alltså i första hand komma jordbruket tillgodo i de landsdelar, där odling

av sådan havre företrädesvis förekommer. Indirekt bör emellertid

en förmånlig återverkan även å avsättningsmöjligheterna för foderhavre

kunna beräknas, då konkurrensen från den mera högklassiga till gryn

användbara havren skulle i betydande grad minskas.

Då det gäller de ökade grynhavreinköpens betydelse för havrepriset

inom landet, synes utvecklingen mera oviss. Hushållningssällskapens

förvaltningsutskott hava, såsom förut visats, uppskattat landets normala

saluöverskott av havre till omkring 200,000 ton årligen, därav 80,000 å

90,000 ton grynhavre. Ehuru ifrågavarande uppskattning naturligen är

mycket ungefärlig, synes densamma dock antyda, att saluöverskottet

även med ovan förutsatta ökning av avsättningsmöjligheterna normalt

skulle vara ej oväsentligt större än marknadens behov. Hedan på denna

grund synes det Jordbruks*! tredingen sannolikt, att den påräknade ökningen

av kvarnarnas inköp av svensk havre vid en havreskörd av normal

storlek och kvalitet icke kommer att i högre grad påverka prisbildningen

för havre, även örn viss relativ höjning av prisläget jämte ökad stadga

å marknaden torde kunna emotses. Märkas bör vidare, att då import

av annan havre än grynhavre fortfarande skulle få ske utan annan restriktion

än färgning, priset inom landet å foderhavre och, då gränsen

mellan gryn- och foderhavre delvis är flytande, därmed även priset å

grynhavre liksom hittills torde komma att röna inflytande av världsmarknadspriset.

Slutligen må framhållas, att havrepriserna givetvis

även stå i nära beroende av prisutvecklingen för olika med havren konkurrerande

fodermedel, särskilt majs och kli.

Det ligger nära till hands att göra den anmärkningen, att örn den inhemska

havreskörden i ökad utsträckning tages i anspråk för grynframställning,

så blir i stället mindre havre över för utfodringsändamål och

den sålunda uppstående differensen skulle få täckas genom motsvarande

import av andra kraftfodermedel, varigenom den med nu diskuterade åtgärder

avsedda hjälpen åt jordbruket skulle bliva förfelad. Enligt Jordbruksutredningens

mening torde emellertid en sådan uppfattning icke

vara motiverad. Av allt att döma torde den för avsalu avsedda havre,

som på grund av föreliggande avsättningssvårigheter icke kan avyttras,

i stor utsträckning användas för utfodring till sådana djurslag och i de

myckenheter, att användningen såväl ur utfodringsteknisk som ekonomisk

synpunkt kan betecknas såsom misshushållning. En ökad användning

av svensk havre för gryntillverkning torde sålunda icke — med de

myckenheter det här rör sig örn — komma att giva anledning till motsvarande

ökning i importen av kraftfodermedel, och den mindre ökning

av ifrågavarande import, som kan bliva följden av en sådan åtgärd, torde

komma att avse fodermedel, som äro mera värdefulla ur den animaliska

produktionens synpunkt än det tillskott av havre, som de skulle komma

att ersätta.

Av ovanstående framgår, att den ifrågasatta importbegränsningen

ifråga örn grynhavre enligt Jordbruksutredningens uppfattning synes

kunna beräknas medföra en avsevärd lättnad beträffande avsättningsmöjligheterna

inom landet för havre. Därmed torde åtskilligt vara vunnet

till minskande av de nuvarande svårigheterna inom denna del av

jordbruksproduktionen. Å andra sidan har framhållits, att även om gryn
Bihang

lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 2 aini. 3 haft. (,Sr 3. Bilaga.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34* Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

kvarnarnas inköp av svensk havre ökas i ovan förutsatt omfattning, saluöverskottet

av havre inom landet enligt uppgifter från hushållningssällskapen

synes vara ej oväsentligt större än den inhemska marknadens

behov. För egen del har Jordbruksutredningen icke kunnat bilda sig en

bestämd uppfattning härom. Skulle emellertid erfarenheten komma att

visa, att nu av Jordbruksutredningen föreslagna åtgärder till havreodlingens

stödjande icke äro tillräckliga för ernående av jämvikt mellan

saluöverskott och inköpsbehov för havre, böra givetvis ytterligare åtgärder

i sådant syfte övervägas. Det kan därvid komma att visa sig

ändamålsenligt, att havreproduktionen inom landet i viss män minskas.

I den utsträckning detta sker genom arealbegränsning, synes det ligga

närmast till hands att tänka sig en motsvarande ökning i odlingen av

sådana grödor, som vid jordbrukets animaliska produktion i regel kunna

med fördel konkurrera med havren. Det är givet, att denna omläggning

av växtföljden och de därav betingade ändringarna i övrigt beträffande

den samlade jordbruksproduktionen både kunna och böra genomföras av

jordbruket självt. Emellertid kräver en dylik ändring av jordbruksdriften

— frånsett icke obetydliga kapitalinvesteringar — åtskillig tid för

genomförandet, vartill hänsyn måste tagas, när det gäller att bedöma

ifrågavarande problem.

Havregryns- I samband med frågan örn grynhavreimportens begränsning synes även

marknaden, böra tågås i övervägande, vilka konsekvenser en dylik åtgärd kan väntas

få med avseende på landets havregrynsmarknad. Såsom förut omnämnts,

har från kvarnhåll framhållits, att kvarnarnas råvarukostnader vid användning

av huvudsakligen svensk grynhavre skulle till viss grad ökas,

då dels de ökade inköpen av havre inom landet skulle medföra mera

arbete och kostnad för havrens uppsamling och förberedande behandling

än vid inköp av utländsk havre, dels svensk havre innehåller avsevärt

högre vattenhalt än exempelvis La Plata-havre, dels slutligen priset förmodligen

bomme att ligga något högre än världsmarknadspriset. På

grund härav har från berörda håll betonats, att vid en importbegränsning

beträffande grynhavre ökat skydd erfordras gentemot grynimporten,

då i annat fall en övermäktig konkurrens från utlandet vore att förutse.

För att närmare bedöma denna fråga synes det erforderligt att något

undersöka konkurrensförhållandena å den svenska grynmarknaden under

de senaste åren. Av statistik, som förut meddelats (sid. 13), framgår,

att under åren närmast efter kriget en ganska betydande import av

havregryn förekom, vilken nådde sitt maximum år 1923 med 6,500 ton.

Importen synes vid denna tid hava gynnats genom en jämförelsevis stor

prisdifferens till de utländska grynens favör, i det årsmedelpriset för

1923 enligt uppgifter från Svenska grynkvarnarnas försäljnings A.-B. utgjorde

c:a 35 kronor per 100 kg för svenska gryn mot c:a 30 kronor för

amerikanska. Under nästföljande år utjämnades prisskillnaden i huvudsak,

och samtidigt sjönk importen till ungefär hälften eller 3,300 ton.

Huru utvecklingen i berörda avseende härefter gestaltat sig, visas i nedanstående

sammanställning, avseende dels havregrynsimporten, dels

förut (sid. 24 o. f.) meddelade årsmedeltal av grynpriserna, dels medelvärdet

enligt handelsstatistiken av importerade havregryn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *35

Import siv havregryn samt årsmedelpriser å havregryn i kr. per 100 kg 1925—nov.

1930.

Å r

Havre-

gryn9im-

porten

ton

Svenska1

enl. Sv.

grynkv.

förs.

A.-B.

Amerik

enl. Quaker

Oats Co

A.-B.

a n s k a1 2

enl. Sv.

grynkv.

förs. A.-B.

Tyska2 enl.

Sv. grynkv.

förs. A.-B.

Importerade2

enl. handels- statistiken

Detaljpriser

lös vikt enl.

socialsty- relsen

1925 .........

2,336

35.83

32.94

32.7 4

35.il

50.00

1926 .........

1.532

33.54

31.15

30.79

32.4 8

46.00

1927 .........

445

35.2 5

35.04

34.28

30.8 2

34.2 5

47.00

1928 ........

2,083

38.21

35.44

35.18

35.14

33.7 $

51.00

1929 .........

309

31.25

31.52

SO.oe

28.2 s

31.18

46.00

jan.—nov.

1930 ......

24.05

28.3 9

21.90

38.00

Sammanställningen ger vid handen, att grynimporten under åren 1925

—1927, då prisskillnaden mellan svenska och amerikanska gryn merendels

var jämförelsevis obetydlig, fortsatte att successivt minskas. Med

år 1928, då de svenska priserna åter uppnådde en nivå, som med era 3

kronor översteg de amerikanska, ökades emellertid importen hastigt till

2,100 ton. Under år 1929 konuno de svenska och amerikanska priserna

åter i ungefär samma läge, och samtidigt nedgick importen till den obetydliga

kvantiteten av 310 ton, för att med år 1930, då de svenska priserna

varit lägre än de amerikanska, nästan helt upphöra. Något liknande

samband mellan importens omfattning och de svenska grynprisernas förhållande

till priserna å tyska havregryn synes däremot icke vara att påvisa.

Såväl år 1927 som åren 1929 och 1930 hava sålunda de tyska priserna

legat betydligt under de svenska utan att någon ansvällning av

importen därav framkallats.

Av ovanstående torde kunna dragas slutsatsen, att utlandets konkurrens

å den svenska havregrynsmarknaden hittills företrädesvis representerats

av de amerikanska grynen. Den import, som förekommit, synes

också till vida övervägande delen hava utgjorts av dylika gryn. Handelsstatistiken

utvisar visserligen även ganska betydande import från Tyskland,

men verkställda undersökningar synas giva vid handen, att det här

delvis varit fråga örn transitohandel med amerikanska gryn. Att en ej

alldeles obetydlig import av tyska gryn tidvis förekommit, synes dock

säkert, även örn det från handelskretsar uppgivits, att tyska havregryn

ifråga örn kvaliteten icke uppfylla den svenska allmänhetens fordringar

och därför äro svårsålda.

Den verkställda jämförelsen beträffande utvecklingen av grynimporten

och prisförhållandet mellan svenska och amerikanska havregryn synes

vidare utvisa, att importmöjlighet för dylika gryn i allt väsentligt

saknas, så snart det amerikanska priset med tillägg av tull befinner sig

på ungefär samma nivå som det svenska, och att följaktligen med hänsyn

till den amerikanska konkurrensen intet hinder föreligger för landets

havregrynsindustri att helt utnyttja det tullskydd å 3 kronor 50 öre

per 100 kg, som sedan länge varit gällande. Såvitt kail slutas av de tidigare

(sid. 24 o. f.) meddelade prisuppgifterna, har industrien också i verk
-

1 Prima ångpreparerade pressgryn, lös vikt, vid kvarn.

2 eif svensk hamn i säckar inklusive tull.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

ligheten som regel helt tillgodogjort sig tullskyddet ända fram till hösten

1929. I anförda avseende har emellertid sedermera inträtt en avsevärd

förändring, i det de svenska priserna, såsom framgår av ovan meddelade

sammanställning, i genomsnitt för tiden 1 januari—30 november

1930 understigit de amerikanska med ett ej oväsentligt högre belopp än

tullsatsen.

Vad konkurrensen från Tyskland beträffar, har redan påvisats, att under

de senaste åren ingen nämnvärd import av havregryn från nämnda

land förekommit i trots av att priserna inklusive tull legat avsevärt under

de svenska. Då de tyska exportpremierna för bland annat havregryn

dessutom numera upphört, torde möjligheterna för ifrågavarande

import åtminstone tillsvidare hava ytterligare minskats.

Ovan påvisade förhållanden synas giva fog för den uppfattningen, att de

svenska havregrynspriserna vid nuvarande relation till de amerikanska

skulle kunna ej oväsentligt höjas utan att nämnvärd ökning av grynimporten

därför behövde befaras. På grund härav synes det Jordbruksutredningen,

som örn den ökning av grynkvarnarnas råvarukostnader, som

enligt kvarnarnas förmenande (jfr sid. 28) skulle bliva följden av en importbegränsning

ifråga örn grynhavre, icke i närvarande läge borde anses

motivera ökat skydd mot grynimporten. Jordbruksutredningen finner

alltså, att så länge nuvarande marknadsförhållanden bliva i huvudsak

beståndande, torde grynhavreimportens begränsning kunna realiseras

utan vidtagande av särskilda åtgärder med avseende på grynimporten.

Med ovanstående vill Jordbruksutredningen givetvis icke göra gällande,

att icke förhållandena å grynmarknaden snart nog skulle kunna undergå

sådan förändring, att ökade åtgärder mot grynimporten bleve erforderliga.

Man kan sålunda naturligen tänka sig, att konkurrensen från

utlandet genom prissänkningar och andra åtgärder åter göres mera effektiv.

Vidare föreligger viss svårighet att överblicka den merkostnad för

kvarnarna, som användningen av huvudsakligen svensk grynhavre eventuellt

skulle kunna medföra. Det torde sålunda, särskilt örn den inhemska

skörden skulle bliva kvantitativt svag, icke vara uteslutet, att ifrågavarande

merkostnad bleve av den betydenhet, att ökat skydd mot grynimporten

kunde anses behövligt. Framhållas må härvid, att en ansvällning

av berörda import efter genomförd begränsning av gr juilia vreimporten

skulle strida även mot den inhemska havreodlingens intressen, då

minskad avsättning av svensk grynhavre härav tydligen bleve följden.

Av anförda skäl anser Jordbruksutredningen, att vid en importbegränsning

ifråga örn grynhavre även bör tagas med i räkningen, att en förstärkning

av skyddet mot grynimporten framdeles kan visa sig erforderlig.

Man kan härvid tänka sig, att det ökade skyddet erhåller en sådan

form, att grynimporten begränsas efter ungefär samma grunder som

grynhavreimporten, varigenom den utländska konkurrensen å grynmarknaden

tydligen skulle bliva i avsevärd grad kringskuren. För sistnämnda

fall synes böra uppställas den frågan, i vad mån en djdik begränsning

av grynimporten kan väntas återverka på grynpriserna inom landet.

Örn grynindustrien till viss grad bleve oberoende av utländsk konkurrens,

skulle detta givetvis, under förutsättning av tillräcklig samverkan

mellan kvarnarna, kunna få till följd, att läget utnyttjades för tillämpning

av relativt högre priser än under nuvarande konkurrens från utlandet.

I den mån prishöjning erfordrades för att motväga en eventuell ökning

av råvarukostnaderna, kunde höjningen naturligen också tänkas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *37

befogad. Vad frågan här gäller är emellertid, huruvida en begränsning

av havregrynsimporten kan anses medföra allvarlig risk för att de inhemska

grynpriserna komma att höjas över skälig nivå. För bedömande

av denna fråga synes det erforderligt att något närmare undersöka, huru

landets havregrynsindustri för närvarande är organiserad.

Tillverkning av havregryn förekom år 1929 vid följande 15 kvarnföretag.

Kvarn A.-B. Tre Kronor, Kooperativa förbundet,

A.-B. Uppsala valskvarn,

Kvarn A.-B. Pilen, Skänninge,

Uppsala ångkvarns A.-B.,

A. Wilh. Petris grynfabriks A.-B., Vetlanda,

Stensåkra kvarn, D. A. Johansson, Vetlanda,

Kalmar ångkvarns K.-B.,

A.-B. Simrishamns grynkvarn,

■ Svalövs grynkvarn, Allmänna svenska utsädes A.-B., Svalöv,

Lödöse elektr. valskvarn, Lödöse,

Vårgårda liavregrynskvarn, A.-B. A. Heyman, Vårgårda,

P. O. Stokkebyes kvarn A.-B., Göteborg,

Hillefors grynkvarn, A. F. & Karl Johansson, Stenkullen,

A.-B. Väse grynkvarn, Väse,

Storviks valskvarn, P. E. Olsson, Storvik.

Av dessa företag äro dock några av ringa betydenhet. Bland de äldre

grynkvarnarna är Stokkebyes den avgjort största. Kooperativa förbundets

gryntillverkning igångsattes år 1929 vid dess nyanlagda kvarn å

Hästholmen vid Stockholm.

Inom havregrynsbranschen arbetar en trustartad sammanslutning,

Svenska grynkvarnarnas försäljnings A.-B., till vilket följande firmor äro

anslutna.

A.-B. Uppsala valskvarn, Uppsala,

Kalmar ångkvarns K.-B., Kalmar,

> Svalövs grynkvarn, Allmänna svenska utsädes A.-B., Svalöv,

Vårgårda liavregrynskvarn, A.-B. A. Heyman, Vårgårda,

P. O. Stokkebyes kvarn A.-B., Göteborg,

Svenska havregryn, Gyllenhammar & Co., K.-B., Göteborg, och

A.-B. Rosenfors bruk, Rosenfors.

Av dessa firmor idka de två sista ingen tillverkning av havregryn.

Gyllenhammar & Co. är verksam som försäljningsfirma i samarbete med

P. O. Stokkebyes kvarn A.-B. Rosenfors bruk har tidigare tillverkat

havregryn, vilken tillverkning dock numera är nedlagd.

Örn den utländska konkurrensen begränsas, blir den inhemska prisbildningen

för havregryn tydligen i viss mån beroende på i vad mån konkurrens

fortfarande kommer att råda mellan landets gryntillverkare. Enligt

vad Jordbruks!! tred ningen inhämtat, driva dessa för närvarande delvis

stark konkurrens. lie större kvarnföretag, det härvid gäller, äro dels

de till Svenska grynkvarnarnas försäljnings A.-B. anslutna kvarnarna,

dels Uppsala ångkvarns A.-B., dels i viss mån Kooperativa förbundet.

Dessutom deltaga givetvis även de medelstora och mindre kvarnföretagen

i konkurrensen. Så vitt Jordbruksutredningen kan finna, tyda inga

tecken för närvarande på att ifrågavarande inre konkurrens kommer att

upphöra eller inskränkas i den grad, att en för långt driven prisförhöjning

för havregryn kan väntas bliva följden. Jordbruksutredningen är där
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Olika tänkbara

åtgärder.

38* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

för av elen uppfattningen, att några större betänkligheter ur berörda

synpunkt icke torde behöva uppstå med avseende på grynimportbegränsningens

genomförande. Å andra sidan anser Jordbruksutredningen, att

åt Kungl. Majit bör givas befogenhet att, i den händelse grynpriserna

inom landet efter en genomförd begränsning av grynimporten skulle

befinnas stiga oproportionerligt högt, vidtaga åtgärder för en justering

genom lämplig modifikation av importbestämmelserna för havregryn.

I anslutning till vad i det föregående anförts vill Jordbruksutredningen

som sin mening uttala, att för vinnande av förbättrad avsättning av

svensk grynhavre begränsning av grynhavreimporten bör komma till

stånd i ungefär den utsträckning, som ovan förutsatts, samt att i samband

härmed ökat skydd mot grynimporten bör åvägabringas, i den mån

behov härav befinnes uppstå. Då det gäller de åtgärder, som för angivna

ändamål skulle erfordras, har Jordbruksutredningen funnit sig

böra taga olika tänkbara utvägar under övervägande. De skilda möjligheter,

som därvid kommit i betraktande, äro i huvudsak:

1) införande av tull å grynhavre jämte förhöjning av tullen å havregryn;
2)

införande av ett hel- eller halvstatligt monopol för importen av

grynhavre och eventuellt havregryn;

3) utvidgning av färgningsförfarandet även till grynhavre, eventuellt

i förening med ökade skyddsåtgärder med avseende på havregrynsimporten;

samt

4) genomförandet av förmalningstvång beträffande svensk grynhavre

samt vid behov motsvarande åtgärder ifråga örn grynimporten.

Vad förstnämnda alternativ beträffar, må erinras därom, att införandet

av tull på havre och tulförhöjning för havregryn ingick bland de

förslag beträffande åtgärder för jordbrukets stödjande, som av Kungl.

Majit förelädes 1930 års riksdag, men att förslaget ifråga icke vann riksdagens

bifall. På av Jordbruksutredningen framställd förfrågan har

vidare 1928 års tullkommitté meddelat, att kommittén har för avsikt att

i samband med behandlingen av frågan om förhållandet mellan jordbrukets

och industriens tullskydd till prövning upptaga jämväl frågan

örn lämpligheten av tullskydd för havreodlingen. På grund härav har

Jordbruksutredningen icke ansett sig'' böra ingå på en närmare utredning

eller prövning av förevarande alternativ.

För det andra av de ovannämnda alternativen, införande av importmonopol

för grynhavre och eventuellt havregryn, synas flera skäl kunna

anföras. Genom ett sådant monopol skulle sålunda på ett säkert och

jämförelsevis enkelt sätt såväl grynhavre- som havregrynsimporten kunna

regleras i den grad, som för tryggande av ökad användning av svensk

grynhavre befunnes erforderligt. Monopolet kunde tänkas antingen som

en helstatlig inrättning eller också såsom en halvstatlig institution, exempelvis

i form av ett aktiebolag, bildat av staten och havregrynskvarnarna

men med bestämmande inflytande för staten. Monopolet skulle kunna

tänkas fungera ungefär på så sätt, att sedan den proportion, i vilken

svensk grynhavre skulle förmalas, av Kungl. Majit, eventuellt efter förslag

av statens spannmålsnämnd, bestämts för ett konsumtionsår, kvarnarna

hos monopolet finge rekvirera sitt behov av utländsk havre, varefter

monopolet skulle hava att dels inköpa och tillhandahålla rekvirerad

havre av önskad sort och kvalitet, dels utöva kontroll över förmalnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *39

bestämmelsernas efterlevnad. Havren skulle av monopolet överlåtas till

självkostnadspris med visst tillägg för att bestrida kostnaderna för monopolets

egen verksamhet. Monopolet skulle ensamt äga rätt att importera

havregryn samt skulle vid grynens försäljning inom landet kunna

tillämpa sådana priser, att den inhemska grynindustrien icke komme att

utsättas för ökad konkurrens från utlandets sida. Vid en eventuell oskälig

prisstegring på inom landet tillverkade havregryn skulle monopolet

genom att bibehålla eller sänka priset på importerade gryn äga god möjlighet

att ingripa reglerande.

Då Jordbruksutredningen, i trots av att en monopolisering ay berörda

slag ur flera synpunkter synes innebära ett enkelt och effektivt medel

för genomförande av ökad förmälning av svensk grynhavre, likväl icke

anser sig böra förorda en sådan åtgärd, äger detta sin huvudsakliga

grund däri, att den importverksamhet, det här gäller, synes bliva av

alltför begränsad omfattning för att tillräckligt motivera upprättandet

av en särskild monopolorganisation. Örn man tänker sig, att importen

av grynhavre begränsades till 5,000 å 10,000 ton årligen och att grynimporten

bleve av högst samma storlek som för närvarande, d. v. s. något

eller några 100-tal ton per är, finner Jordbruksutredningen sålunda, att

en monopolanordning skulle innebära en alltför stor apparat för handhavande

av denna föga omfattande affärsrörelse och att kostnaderna för

dess administration skulle ställa sig för höga i förhållande till verksamhetens

betydenhet. Även från synpunkten av att ifrågavarande regleringsåtgärder

förutsättas bliva av tillfällig art, synes inrättandet av ett

monopol mindre lämpligt.

Vad beträffar frågan örn en utsträckning av färgningsbestämmelserna

även till importerad grynhavre för att såmedelst begränsa berörda import,

har denna, såsom förut visats, senast behandlats av 1930 års riksdag,

som dock icke funnit sig böra besluta örn åtgärdens genomförande

utan hänskjuta frågan till ytterligare utredning. En huvudanledninå härtill

torde hava legat däri, att åtgärden ifråga befunnits möjligen kunna,

på sätt som från kvarnhåll gjorts gällande, verka som importförbud beträffande

grynhavre, i vilket fall densamma skulle stå i strid med Sveriges

handelsöverenskommelser med vissa främmande länder. De handelsöverenskommelser,

det härvid närmast gäller, äro enligt i utrikesdepartementet

inhämtade upplysningar dels handels- och sjöfartstraktaten

med tyska riket den 14 maj 1926, dels den av Sverige ratificerade men

ännu ej ikraftträdda internationella konventionen om upphävande av

förbud och inskränkningar i avseende på införsel och utförsel. Den tyska

traktaten innehåller i art. 8 följande stadgande: de traktatsslutande parterna

förbinda sig att icke hindra det ömsesidiga varuutbytet genom

några slags införsel- eller utförselförhud. Vidare stadgas i internationella

konventionen art. 3 följande: skulle de höga fördragsslutande parterna,

under tillämpning av sin lagstiftning, underkasta införseln eller utförseln

av varor viss reglering i avseende å sätt, form eller plats för

införseln eller utförseln eller å anbringande av märken eller andra formaliteter

eller villkor, förplikta de sig att icke använda denna reglering

sorn ett medel till skapande av förtäckta förbud eller godtyckliga inskränkningar.

Från stadgandet i den tyska traktaten kan undantag äga

runi bland annat av hänsyn till skyddandet av nyttiga växter mot urartning

och utdöende, och liknande undantag finnes stadgat i konventionen.

Med stiid av berörda undantag har färgningsförfarandet ansetts

opaginerad Kontrollera mot PDF

40* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

tillåtlig! såsom skydd mot att utländsk utsädeshavre försåldes till jordbrukarna

utan att dessa erliölle kännedom örn dess utländska ursprung.

Då något liknande motiv icke synes kunna andragas för färgning även

av importerad grynhavre, torde det, så vitt Jordbruksutredningen kan

finna, vara tydligt, att därest färgningen i detta fall skulle verka såsom

importförbud, ett genomförande av densamma icke vore förenligt åtminstone

med nyss återgivna stadgande i internationella konventionen.

Huruvida den från kvarnhåll härutinnan hävdade uppfattningen är riktig,

torde emellertid icke kunna anses vara fullt klart, då någon erfarenhet

i saken ej föreligger. Visserligen är det sannolikt, att färgningen

åtminstone till en början skulle bidraga att avsevärt minska grynhavreimporten,

men då verkställda försök, såsom ovan omnämnts, synts

utvisa, att färgen ej blir synlig på anrättningar av gryn, som framställts

av färgad havre, torde det vara möjligt, att importerad havre fortfarande

i viss utsträckning komme att användas som råvara.

Sålunda synes under vissa förutsättningar tänkbart, att gryn av färgad

havre skulle kunna utbjudas till avsevärt lägre pris än andra gryn samt

på grund härav och genom lämplig propaganda beredas avsättning, vilket

tydligen skulle innebära, att färgningen ej bleve effektiv för sitt ändamål.

Såsom en möjlighet, vilken ej heller torde böra alldeles förbises,

må vidare anföras, att någon ekonomisk genomförbar metod att borttaga

färgen å havren eller grynen skulle kunna utfinnas, i vilket fall

färgningen ävenledes i huvudsak skulle förlora sin betydelse såsom skydd

mot grynhavreimporten. Av undersökningar, som Jordbruksutredningen

latit verkställa genom Statens provningsanstalt och för vilka närmare

redogöres i bilaga C, synes dock framgå, att berörda möjlighet knappast

i högre grad torde vara för handen.

Enligt Jordbruksutredningens mening föreligga emellertid även andra

skäl, vilka synas tala mot ett genomförande av färgningsalternativet.

Frånsett den ovisshet, som av tidigare antydda skäl torde få anses råda

örn i vilken grad färgningen skulle visa sig effektiv för det avsedda ändamålet,

gäller sålunda, att åtgärden ifråga synes förenad med vissa svårigheter

med hänsyn till det ökade skydd mot havregrynsimporten, som

vid dess realiserande möjligen bleve erforderligt. Ifrågavarande skydd

synes nämligen knappast kunna erhålla formen av föreskrifter beträffande

färgning även av importerade gryn, då dessas handelsvärde härigenom

säkerligen skulle ej oväsentligt minskas. Möjlighet att för ändamålet

stadga importförbud för gryn i förening med licensgivning för import

av sådana i viss omfattning synes ävenledes utesluten, då den tyska

liandelstraktaten, såsom ovan visats, innehåller bestämmelse mot alla

slags importförbud. _ Vad beträffar en sådan utväg som föreskrivande

av skyldighet att vid import av havregryn inköpa eller inblanda viss

del svenska gryn, torde densamma bland annat av handelspolitiska skäl

knappast vara framkomlig annat än i samband med motsvarande föreskrift

ifråga örn kvarnarnas förmälning. Då Jordbruksutredningen av tidigare

berörda skäl icke heller ansett sig böra upptaga frågan örn en tullförhöjning

för havregryn, skulle såsom ytterligare en möjlighet kunna ifrågakomma

monopolisering av grynimporten, men de skäl, som tidigare

anförts mot införandet av importmonopol för grynhavre och havregryn,

torde i ännu högre grad vara tillämpliga på nu ifrågasatta anordning.

Av ovan berörda skäl finner sig Jordbruksutredningen icke böra förorda

tillämpning av gällande färgningsföreskrifter även på importerad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *41

grynhavre. Av de förutnämnda alternativa åtgärder för befrämjande

av ökad användning av svensk grynhavre, som Jordbruksutredningen

haft under övervägande, återstår nu att behandla den anordning, som

skulle innebära skyldighet för havregrynskvarnarna att förmala svensk

havre i viss proportion till totala havreförmalningen samt vid behov

motsvarande åtgärder med avseende på grynimporten.

Vid omprövningen av de olika åtgärder, som synts tänkbara för här

åsyftade ändamål, har Jordbruksutredningen kommit till den uppfattningen,

att ett flertal skäl tala för att ett införande av förmalningsskyldighet

ifråga örn svensk havre, efter ungefärligt mönster av för närvarande

stadgad inmalningsskyldighet ifråga om vete och råg, skulle innebära

den ur olika synpunkter bästa och lämpligaste lösningen av förevarande

fråga. För det första må sålunda anföras, att man på denna

väg synes böra kunna på ett fullt effektivt sätt säkerställa förmälning

av svensk grynhavre i den utsträckning, som befinnes önskvärd och möjlig.

Vidare synas några betänkligheter ur handelstraktatssynpunkt icke

i detta fall behöva uppstå, då ju åtgärder av förevarande slag kunnat

genomföras i Sverige beträffande vete och råg utan hinder av handelsöverenskommelserna

och dessutom förekomma i åtskilliga andra länder.

Visserligen skulle förmalniögsskyldigheten ifråga örn havre, såsom senare

skall visas, till innebörden bliva i någon mån avvikande från motsvarande

anordning för vete och råg, men då det här icke rör sig örn

någon principiell olikhet, synes någon svårighet på denna grund icke

behöva möta. Slutligen kan framhållas, att förmalningens genomförande

synes kunna ske utan större kostnader för det allmänna, då handhavandet

av de därmed förenade förvaltningsuppgifterna bör kunna överlämnas

till det organ, statens spannmålsnämnd, som nu ombesörjer liknande

uppgifter ifråga örn vete- och råginmalningen.

Med avseende på grunderna och sättet för havreförmalningens praktiska

genomförande vill Jordbruksutredningen anföra följande. Ändamålet

med ifrågavarande åtgärd skulle, såsom förut framhållits, vara

att bereda avsättning hos grynkvarnarna av svensk havre i den utsträckning,

som ur skilda synpunkter befinnes önskvärd och möjlig. Såsom

en grundläggande fråga uppställer sig alltså, huru långt kraven i berörda

avseende böra sträcka sig. Den tidigare framställningen ger vid

handen, att grynkvarnarnas årsförbrukning av havre för närvarande kail

uppskattas till ungefär 48,000 ton. Då i det föregående förutsatts, att

utländsk havre fortfarande skulle få användas dels för tillverkning av

gryn, avsedda för export, dels för tillgodoseende i viss utsträckning av

kvarnarnas råvarubehov under sommartiden, då svårigheter anses möta

att i tillräckliga mängder uppbringa fullgod grynhavre å den inhemska

marknaden, för vilka ändamål beräknats ett årligt behov av i vartdera

fallet 4,000 ton havre, skulle kvarnarnas årliga användning av svensk

grynhavre vid nuvarande omfattning av produktionen komma att uppgå

till c:a 40,000 ton. Örn gryntillverkningen för export lämnas utom räkningen,

skulle kvarnarnas havreförbrukning komma att avse 44,000 ton

havre, varav nyssnämnda kvantitet svensk havre utgör omkring 90 %,

vilket alltså betecknar den ungefärliga andel, varmed svensk havre i

genomsnitt per år räknat skulle ingå vid grynkvarnarnas totala förmälning,

undantagandes exporttillverkningen.

Då den del av nyssberörda förmälning, som enligt ovanstående skulle

Förmalnings
skyldighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr ?>. Bil.

avse utländsk havre, tänkts komma att i allt väsentligt förbrukas under

sommarmånaderna, följer härav, att under årets övriga månader praktiskt

taget uteslutande svensk havre skulle förmalas. De bestämmelser,

som torde bliva erforderliga å området, synas därför böra få en sådan avfattning,

att förmalningen kan ordnas på här antydda sätt. Det synes

sålunda kunna tänkas lämpligt, att vid förordnande av förmalningsskyldighet

den procentsats, varmed svensk havre skulle ingå i totalförmalningen

(förmalningsprocent), bestämmes för helt konsumtionsår varje

gång. Skulle förmalningstvånget sättas i kraft före ingången av konsumtionsår,

torde förmalningsprocenten höra bestämmas i genomsnitt folden

period, som återstår till nästa konsumtionsårs början, samt därefter

för hela konsumtionsåret. Förmalningsprocent och längden av den period

(förmalningsperiod), varunder procenten skall tillämpas, synas böra

bestämmas av Kungl. Majit efter förslag av spannmålsnämnden, på samma

sätt som nu sker ifråga örn inmalningen av vete och råg. Såsom

konsumtionsårs början synes böra väljas en sådan tidpunkt på hösten,

då mängden och i synnerhet kvaliteten av årets havreskörd kan bedömas

med någorlunda säkerhet, vilket torde vara möjligt omkring den 1

oktober. Skulle det härvid visa sig, att skörden blivit ovanligt liten eller

av särdeles låg kvalitet, får hänsyn härtill givetvis tagas vid förmalningsprocentens

bestämmande. Det torde emellertid på förut angivna

grunder kunna förutsättas, att skörden som regel blir av den storlek och

beskaffenhet, att högsta möjliga förmalningsprocent kan tillämpas, vilken

enligt ovan verkställd kalkyl under nuvarande förhållanden å den

inhemska havremarknaden skulle hilva c:a 90 % i genomsnitt för helt

konsumtionsår, en procentsats som dock vid förbättrade möjligheter att

under sommaren erhålla fullgod svensk grynhavre hör kunna höjas.

Såsom förut framhållits, kan kvarnarnas övergång till användning av

huvudsakligen svensk havre tänkas försvaga deras ställning i förhållande

till den utländska konkurrensen å den inhemska grynmarknaden.

Även örn vid nuvarande läge å berörda marknad särskilda åtgärder för

ökat skydd gentemot sagda konkurrens icke skulle vara påkallade, finner

Jordhruksutredningen dock, såsom av det föregående framgår, behövligt,

att dylika åtgärder planeras för att vid behov omedelbart kunna bringas

till verkställighet, alldenstund en ökad grynimport skulle icke blott skada

grynindustriens intressen utan jämväl inkräkta på avsättningsmöjligheterna

för svensk grynhavre.

Frågan blir då, huru ifrågavarande åtgärder lämpligen böra anordnas.

Vid första påseende kunde det möjligen synas ligga närmast till hands

att införa skyldighet för importör av havregryn att inblanda gryn, framställda

av svensk råvara, i de importerade i samma proportion, som bestämmes

för kvarnarnas förmälning av svensk havre. En dylik metod

synes emellertid förenad med vissa svårigheter av såväl praktisk som

handelspolitisk art. Visserligen anses inga tekniska hinder möta för utförandet

av ifrågavarande blandning vid lämpligt belägna kvarnar, men

det synes å andra sidan sannolikt, att grynens kvalitet genom blandningsförfarandet

skulle kunna i någon mån nedsättas, vartill kommer, att

de blandade grynen förmodligen i allmänhet icke skulle bliva av enhetlig

beskaffenhet, vilket måhända kunde försvåra deras anrättning. Från

handelspolitisk synpunkt torde föreskrivande av blandningsskyldighet

ävenledes kunna anses mindre lämpligt, då ju vid kvarnarnas förmå!-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *43

ning ingen sådan skyldighet skulle gälla oc*h åtgärderna ifråga örn

importen och förmätningen alltså bleve till viss grad olikformiga.

Jordbruksutredningen Ilar därför funnit sig böra undersöka möjligheterna

att på någon annan väg tillgodose det eventuella behovet av ökat

skydd mot grynimporten. Härvid har Jordbruksutredningen kommit till

den uppfattningen, att en för ändamålet ifråga bättre lämpad åtgärd

skulle vara att föreskriva skyldighet för importör av havregryn att inköpa

gryn, framställda av svensk råvara, till sådan myckenhet, att proportionen

mellan de importerade och inom landet köpta grynen bleve

densamma, som samtidigt vore gällande med avseende på kvarnarnas förmälning

av utländsk och svensk havre. Ett dylikt inköpstvång skulle,

så vitt Jordbruksutredningen kan finna, på ett effektivt sätt fylla sin

uppgift att förhindra en mera betydande grvnimport, samtidigt som några

praktiska eller handelspolitiska svårigheter av den art, som ovan

framhållits med avseende på införandet av blandningstvång, i detta fall

icke synas vara att förutse.

Med avseende på inköpsskyldighetens anordning och genomförande vill

Jordbruksutredningen i övrigt anföra följande. Importerade gryn böra

av tullverket ställas till importörens förfogande, först sedan denne företett

intyg från havre grynskvarn av innehåll, att föreskriven myckenhet

gryn, framställda av svensk havre, av importören inköpts från kvarnen.

Avser intyget en mindre mängd svenska gryn, än som erfordras för importen

av visst parti utländska gryn, bör tullverket utlämna endast så

stor del av partiet, som svarar mot de inköpta svenska grynen. Örn den

i intyget angivna grynmängden är större, än som erfordras för viss

import, hör tullverket å intyget anteckna, huru stor del av ifrågavarande

grynmängd som icke utnyttjats för import, vilken del importören

bör kunna räkna sig till godo vid senare import. Intyg av ifrågavarande

slag synes dock höra kunna användas för import endast under

viss begränsad tid, förslagsvis två månader, efter dess utfärdande. För

säkerställande av att icke samma parti svenska gryn upprepade gånger

inköpes för att kompensera import av gryn hör, i överensstämmelse med

nuvarande blandningsbestämmelser beträffande importerat vete- och rågmjöl,

föreskrivas, att importörs inköp av svenska gryn skall ske direkt

från kvarn. Den mängd svensk havre, som svarar mot av kvarn sålunda

försålda gryn, bör icke inräknas i den kvantitet svensk havre, som kvarnen

på grund av föreskriven förmalningsskyldighet har att förmala, enär

i motsatt fall förstberörda havremängd skulle komma att kompensera

import av såväl havre som gryn.

Genomförandet av förmätnings- och inköpsskyldighet på sätt, som ovan

ifrågasatts, förutsätter givetvis även vissa kontrollåtgärder från det allmännas

sida. Vad härvid först förmalningsskyldigheten beträffar, finner

Jordbruksutredningen, att kontrollanordningar efter ungefärligt mönster

av det beträffande vete- oell råginmalningen tillämpade systemet

böra införas. Det bör sålunda åligga kvarnarna att med avseende på

sina inköps-, lager- oell förmalningsförhållanden anordna för kontrollen

erforderlig bokföring samt att till statens spannmålsnämnd avgiva de

rapporter, som nämnden för berörda ändamål finner behövliga. För kontroll

av inköpsskyldighetens fullgörande vid import av gryn synes för

det första erforderligt, att de intyg rörande inköp av svenska gryn, som

skulle avlämnas till tullverket vid import, periodvis insändas till spannmålsnämnden.

Vidare böra grynkvarnarna hava att för motsvarande pe

opaginerad Kontrollera mot PDF

44* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

rioder till nämnden avgiva uppgifter rörande försäljningen av svenska

gryn, avsedda för kompensation av import, vilka uppgifter bland annat

böra avse köparens namn, storleken av olika försålda partier samt tidpunkten

för försäljningen. De sålunda erhållna intygen och uppgifterna

böra tillsammans kunna tjäna som ett gott kontrollmaterial med avseende

på ifrågavarande verksamhet. Vid kontrollen av såväl förmalnings-

som inköpsskyldighetens fullgörande bör spannmålsnämnden i övrigt

naturligen kunna använda sig av resande kontrollanter med rätt att

taga del av vederbörande kvarnars och importörers bokföring, i den mån

så befinnes nödvändigt för kontrollens effektiva utövning.

Ovan har förutsatts, att förmalnings- och en eventuell inköpsskyldighet

skulle genomföras genom i ämnet utfärdade författningsbestämmelser.

En möjlighet torde emellertid, vad förmalningen beträffar, även

vara, att det åsyftade ändamålet skulle kunna uppnås genom en frivillig

överenskommelse med havregrynskvarnarna. En sådan överenskommelse

borde då innehålla förbindelse från kvarnarnas sida att vid förmalningen

använda svensk havre i ungefär ovan tänkt omfattning. Därest

överenskommelsen skulle avse kortare period än helt konsumtionsår, finge

förmalningen anpassas efter den för perioden beräkneliga tillgången

inom landet på fullgod grynhavre. Även vid frivillig överenskommelse

torde emellertid särskilda åtgärder mot grynimporten kunna visa sig behövliga,

varvid föreskrift rörande inköpstvång synes vara den närmast

liggande utvägen. Med avseende på kontrollen torde behovet vid frivillig

överenskommelse bliva ungefär detsamma som vid ett tvångsförfarande.

I anslutning till vad sålunda anförts vill Jordbruksutredningen föreslå

:

att för beredande av ökad användning av svensk havre vid tillverkningen

av havregryn måtte föreskrivas skyldighet för landets grynkvarnar

att vid sagda tillverkning förmala svensk havre i viss periodvis

bestämd omfattning eller att motsvarande åtgärder måtte vidtagas genom

frivillig överenskommelse med grynkvarnarna;

att vid bestämmandet av den omfattning, i vilken svensk havre skall

av grynkvarnarna förmalas, de grunder för ifrågavarande bestämmande,

som i det föregående förordats, i huvudsak tillämpas; samt

att Kungl. Maj:t måtte bemyndigas

dels att, för det fall ökat skydd mot importen av havregryn på grund

av nyssnämnda åtgärd skulle visa sig erforderligt, föreskriva skyldighet

för importör av havregryn att inköpa gryn, framställda av svensk råvara,

till sådan myckenhet, att proportionen mellan de av honom importerade

och inom landet köpta grynen blir densamma, som samtidigt

är bestämd med avseende på grynkvarnarnas förmälning av utländsk och

svensk havre;

dels att, i det fall inköpsskyldighet av nyss angivna slag stadgats, upphäva

eller modifiera berörda inköpsskyldighet, därest så befinnes erforderligt

med hänsyn till den inhemska prisutvecklingen för havregryn.

Stockholm den 19 december 1930.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt beviUnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *45

Bilaga A.

Beräkning av den mängd havre, som omsättes i marknaden.

Angående den mängd havre, som omsättes i marknaden, finnes hittills,

såvitt känt, ingen beräkning verkställd. Svårigheterna att göra en sådan

äro också stora, då säkra hållpunkter härför saknas. För Norrland

verkställdes dock av särskilda utskottet vid 1930 års riksdag en utredning

angående införseln på järnväg och båt av havre till nämnda landsdel

under åren 1924—1928. Resultatet av nämnda utredning var följande:

Införseln till Norrland av havre åren 1924—1928 1 ton.

På båt till norrländska hamnar

År På järnväg Från ut- Från inri- Summa Skörd i Norrland

landet kes ort

1924 .................... 34,749 1,384 1,857 37,990 41,335

1925 .................... 27,906 406 3,186 31,498 49,732

1926 .................... 31,024 39 3,987 35,050 50,401

1927 .................... 25,509 937 2,587 29,033 50,663

1928 .................... 25,882 5,225 2,917 34,024 39,914

Det framgår av ovanstående, att importen till Norrland av havre i medeltal

för den undersökta femårsperioden utgjort omkring 35,000 ton årligen,

motsvarande ungefär 45 % av den norrländska havreförbrukningen.

Förutom den införda havren omsättes givetvis även en del av den havre,

som producerats i Norrland, dels mellan producenterna inbördes, dels

mellan producenter och utanför jordbruket stående hästägare. Storleken

av dessa kvantiteter är icke möjlig att beräkna, men torde de knappast

uppgå till något större belopp.

För södra och mellersta Sverige skall i det följande ett försök göras

att på två olika vägar beräkna havreomsättningens storlek.

Den första beräkningen utgår från vissa uppgifter angående jordbrukets

saluöverskott av spannmål, som av direktören L. Nanneson lämnats

till särskilda utskottet vid 1930 års riksdag (Särskilda utskottets utlåtande

nr 2, bilaga V). Uppgifterna grunda sig på hos Sveriges allmänna

lantbrukssällskap befintligt räkenskapsmaterial för bokföringsåren

1927/1928 och 1928/1929 och innefattar:

32 bokslut för egendomar med högst 10 hektar jordbruksjord (Grupp I)

44 » » » > » 10—25 » » ( » II)

94 » » » » » över 100 » » ( » lil).

Antalet kontrollerade jordbruk med 25—100 hektar har varit så ringa,

att en bearbetning av materialet för dessa jordbruk ansetts giva alltför

osäkra tal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

De kontrollerade egendomarnas medelareal av jordbruksjord samt saluöverskottet

av havre (och blandsäd) utgjorde:

Grupp I....

» II...

» III.....

Medelareal,

hektar

Saluöverskott, kg

per hektar per egendom

7.i ll.o 78

16.o 14.7 235

197.3 66.6 13,147

Ovanstående medeltal för saluöverskottet per hektar avser all jordbruksjord,

d. v. s. åker jämte äng och betesmark, de senare reducerade

till åker i förhållande till avkastningens storlek.

Med stöd av ovanstående medeltal kan följande beräkning göras angående

saluöverskottet av havre vid jordbruket i södra och mellersta

Sverige. Beräkningen avser närmast förhållandena under förbrukningsåren

1927/1928 och 1928/1929, som båda hade ungefär medelgod havreskörd.

Då direktör Nannesons utredning bygger på ett mycket begränsat material,

måste uttryckligen framhållas, att hela beräkningen är synnerligen

osäker och därför endast kan giva en ungefärlig föreställning örn storleksordningen

av de kvantiteter, varmed man i detta sammanhang har att

räkna. Små brukningsdelar med högst 5 hektar åker torde endast sällan

hava havre till avsalu, vadan de icke medtagits vid beräkningen.

Beräkning av saluöverskottet av havre (och blandsäd) vid jordbruket i södra och

mellersta Sverige.

Storleksgrnpper

Antal bruk- ningsdelar

Åkerareal

hektar

Medelareal

per br.del

hektar

Saluöverskott, kg

per hektar per br.del

Hela över- skottet

ton

5— 10 hektar ....

... 73,295

550,733

7.5

10

75

5,500

10— 20 » .....

... 52,849

761,118

14.3

14

200

10,600

20— 30 » .....

... 16,487

408,152

24.4

20

488

8,200

30- 50 » .....

... 10,638

406,903

38.4

30

1,152

12,200

50-100 » .....

5,124

348,406

68.2

45

3,070

15,700

över 100 »

... 2,444

390,161

160.0

65

10,400

25,400

Summa 77,600.

Enligt denna beräkning skulle för södra och mellersta Sverige jordbrukets

saluöverskott av havre och blandsäd uppgå till närmare 80,000

ton. Denna mängd är avsedd att angiva jordbrukets bruttoöverskott,

alltså även den havre, som omsättes mellan jordbrukarna själva. Inköpt

utsädeshavre är icke heller frånräknad.

Det på detta sätt beräknade havreöverskottet för södra och mellersta

Sverige innefattar givetvis även den havre av svenskt ursprung, som

införts till Norrland. Örn den föregående beräkningen är riktig, skulle

alltså den kvantitet havre och blandsäd, som av producenterna i hela landet

försäljes, uppgå till omkring 80,000 ton örn året. Skörden av samma

sädesslag uppgick i medeltal för åren 1927 och 1928 till sammanlagt

570,000 ton. Härav skulle alltså endast föga mer än 5 % försäljas av

jordbrukarna, en siffra, som onekligen förefaller anmärkningsvärt låg.

Ett annat sätt att få en föreställning örn havreomsättningens storlek

är att beräkna storleken av de partier, som förbrukas av icke producen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *47

ter. Den största posten kommer därvid på hästar utanför jordbruket.

I hela södra och mellersta Sverige utgör enligt 1927 års jordbruksräkning

antalet dylika hästar 20,000 st. Enligt inhämtade upplysningar kan

havreförbrukningen för dessa hästar beräknas till närmare 4 kg per dag

och häst, eller sammanlagt omkring 28,000 ton. Även till andra djurslag

utfodras havre, men denna torde så gott som uteslutande vara producerad

på den egna gården. I varje fall saknas alla hållpunkter för

beräkning av huru mycket som för sistnämnda ändamål inköpes. Till

människoföda förbrukas årligen omkring 60,000 ton havre. Då importen,

som huvudsakligen går till grynhavre, uppgår till 50,000 ton, utgöra

inköpen av inhemsk havre till människoföda ungefär 10,000 ton.

Havreinköpen av icke producenter hava sålunda beräknats för hästar

utom jordbruket i södra och mellersta Sverige till 28,000 ton och till människoföda

till 10,000 ton. Lägges härtill införseln av svensk havre till

Norrland, som enligt förut åberopade utredning i medeltal för åren 1927

och 1928 utgjorde omkring 30,000 ton, erhålles en kvantitet av 68,000 ton,

som alltså skulle angiva, huru mycket svensk havre som försäljes till

utanför jordbruket stående förbrukare. Den innefatar däremot icke den

havre, som av jordbrukare uppköpes för utsäde eller andra ändamål.

Enligt den först verkställda beräkningen skulle jordbrukets hela saluöverskott

av havre (och blandsäd) utgöra omkring 80,000 ton. Den senare

beräkningen gav till resultat, att till förbrukare utanför jordbruket

säljes 68,000 ton. Skillnaden mellan de båda nu angivna kvantiteterna,

som uppgår till 12,000 ton, skulle, om beräkningarna äro tillnärmelsevis

riktiga, angiva den myckenhet havre, som uppköpes av jordbrukarna

själva. I verkligheten torde dock sistnämnda kvantitet vara

avsevärt större.

Stockholm den 23 september 1930.

Ernst Höijer.

Bilaga B.

Till Jordbruksutredningen, Stockholm.

Sedan Jordbruksutredningen i skrivelse av den 1 dennes anhållit, att

statens centrala frökontrollanstalt måtte yttra sig örn huruvida grynkvarnarnas

havreförbrukning skulle under normala förhållanden kunna

tillgodoses genom det inhemska saluöverskottet av för gryntillverkning

lämplig havre, får anstalten härmed vördsamt anföra följande.

Sveriges årliga havreproduktion torde enligt statistiska uppgifter

kunna i runt tal beräknas uppgå till 1,200,000 ton, men då det gäller att

bedöma vilka mängder, som skulle kunna avses för gryntillverkning,

måste man i första hand bortse dels från den huvudsakligast till Målar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

provinserna förlagda svarthavreproduktionen, som approximativt torde

kunna uppskattas till 130,000 ton, och dels all havreproduktion i Norrland

och Dalarna, c:a 80,000 ton. På grund härav torde man i föreliggande

avseende endast böra räkna med södra och mellersta Sveriges vithavreproduktion,

c:a 1 mill. ton. Det är ju klart, att ej all vithavre är

lämplig för gryntillverkning, men då det årliga behovet av dylik havre

uppgives belöpa sig till endast 50,000 ä 60,000 ton, är det ju en så liten

del, blott c:a 6 % av produktionen, som behöver tagas i anspråk för gryntillverkning,

att det under normala eller rättare sagt under ej alltför

ogynnsamma förhållanden ej borde vara några svårigheter för grynkvarnarna

att fylla sitt havrebehov med inhemsk vara. Som bekant anses

storkorniga havresorter såsom Seger, Stjärn, Diamant, Ligowo m. fl.

bäst lämpa sig för gryntillverkning, men även Guldregnshavre kan med

fördel användas för nämnda ändamål. Då emellertid Segerhavre och på

senare tid även Stjärnhavre odlas i stor omfattning, torde det ej möta

några större hinder att under normala förhållanden få fram tillräckliga

mängder havre av nämnda och andra likvärdiga sorter, och för övrigt

skulle otvivelaktigt jordbrukarna, om de kunde räkna på avsättning

av havre till grynkvarnarna, gärna i ökad utsträckning odla de för

nämnda ändamål lämpligaste sorterna. Det torde väl för övrigt ej vara

någon svårighet för grynkvarnsintressenterna, örn de endast vöre hänvisade

till den inhemska marknaden, att förskaffa sig erforderliga kvantiteter

genom kontraktsodlingar av de sorter, de önska använda.

Yad slutligen beträffar den svenska havrens kvalitet såsom grynhavre,

så äger naturligtvis anstalten ej någon ingående kännedom örn de speciella

egenskaper, som till äventyrs anses önskvärda för en lämplig grynvara,

men då den svenska havren under normala förhållanden i övriga

avseenden i regel är av god beskaffenhet, och da som förut framhållits

en förhållandevis liten del av den svenska havreproduktionen är erforderlig

för föreliggande slag av förbrukning, anser anstalten, att landets

behov av grynhavre i regel bör kunna fyllas med inhemsk vara av tillfredsställande

beskaffenhet.

Stocksund den 9 oktober 1930.

För Statens Centrala Frökontrollanstalt:

Hernfrid Witte.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillning s- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *49

Bilaga C.

Intyg nr 29632.

Prov nr 3219.

Provningen avsåg att utröna, om havre, färgad med eosinlösning på sätt,

som angives i Kungl. Lantbruksstyrelsens kungörelse nr 25 den 29 januari

1930 med närmare föreskrifter angående behandling med eosinlösning

av importhavre, kan avfärgas utan att havren därigenom tager

nämnvärd skada.

För undersökningen inköptes av provningsanstalten i allmänna handeln

havre, enligt uppgift svensk segerhavre. Denna havre färgades enligt

föreskrifterna i Kungl. Lantbruksstyrelsens kungörelse nr 25 med

spritlösning av eosin, vilken lösning jämte för färgningen avsedda trattar

överlämnats till provningsanstalten från tullverkets huvudlaboratorium.

Sedan havren fått stå ett dygn efter färgningen, urplockades sådana

havrekorn, som tydligt rödfärgats. Dessa urplockado korn användes till

avfärgningsförsöken.

Provningsresultat.

Granskning och mikroskopisk nndersökning ar de färgade havrekornen.

Genom granskning utröntes, att skalen på havrekornen voro mer eller

mindre starkt rödfärgade och att färgen även trängt in under skalen och

färgat själva kärnan. Genom mikroskopisk undersökning utröntes, att

den röda färgen på kärnan endast förefinnes i det yttersta skiktet (epidermis

eller närmast därunder liggande skiktet) och således icke trängt

in i kärnans inre delar.

Den färgade havrens utseende efter behandling med olika lösnings- och blekningsmedel.

Oskalad haare.

1. Efter tvättning 5 gånger med vatten av cirka 20 C° tern-) Havren något mera blekröd

peratur varje gång cirka 5 minuter under omröring med? än före tvättningen men färgen

vattenmängd lika med 5 gånger havrens vikt I alltjämt tydligt framträdande.

i Havrens färg ungefär lika

2. Tvättning på samma sätt som enligt 1. men med vatten) med färgen efter tvättning enav

cirka 50° C temperatur I ligt 1. dock möjligen något

l ljusare.

3. Tvättning i rinnande vattenledningsvatten (Stockholmsl Havrens färg lika med lårstads)

under 4 timmar / gen efter tvättning enligt 1.

4. Tvättning 2 gånger med cirka 50° C varm 3 %-ig väte-) Havrens färg lika med fär
superoxid

och därefter 3 gånger med vatten / gen efter tvättning enligt 1.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 2 avd. 3 hafi. (Nr 3. Bilaga.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

5.

Tvättning 3 gånger med 0.1 %-ig natriumhydratlösningj

och därefter 2 gånger med vatten

Havrens färg ungefär lika

med färgen efter tvättning enligt

1.

6.

7.

8.

Blekning cirka V» timme med klorkalklösning cirka 0.1 /

normal med avseende på verksam klor

Blekningsförsök med natriumhydrosulfit |

Tvättning 4 gånger med etylalkohol I

Havrens färg ungefär lika

med färgen efter tvättning enligt

1.

Havrens färg ungefär lika

med färgen efter tvättning enligt

1.

Havrens färg ungefär lika

med färgen efter tvättning enligt

1.

9. Tvättning 4 gånger med etylalkohol, alkoholen första) , HaY.re“* fär8 något gulrö
gången

surgjord med saltsyra 1 dare an färgen efter tvättning

I enligt 1.

„ ( Havrens färg ungefär lika

10. Tvättning 5 gånger med metylalkohol < med färgen efter tvättning en
I

ligt 1.

11. Tvättning med bensin / Havrens rödfärgning icke

i förändrad.

12. Blekningsförsök med nitrösa gaser.

Prov på havren utlagt på urglas inställdes i en exsickator

tillsammans med en bägare innehållande rykande salpetersyra
-

under 18 timmar ................................................./ Havren tämligen starkt gul
1

färgad.

I Havrens färg något mera

under 15 minuter......... .........................................\ gulröd än efter tvättning en
I

ligt 1.

Prov på havren behandlades i en glasburk under cirka |

5 minuter med sådan blandning av luft och nitrösa gaser, I Havrens färg knappast

som användes vid kvarnen Tre Kronor för blekning av| märkbart förändrad.

mjöl

13. Blekningsförsök med klorgas.

10 gr. färgad havre inlades i en glasburk rymmande ,, ...

cirka 100 cm3. 1 glasburken inleddes under 1 minut en Havtens röda färg förändrad

kraftig klorgasström, varefter burken tillslöts. Efter cirka ** rödgul.

''h timme öppnades burken och klorgasen fick bortgå

Försök med färgade och därefter skalade havrekorn.

1.

2.

3.

4.

Tvättning 5 gånger med vatten cirka 5 minuter varje

Tvättning 5 gånger med alkohol, surgörning med attik-1

syra vid andra tvättningen j

Havren obetydligt ljusare

rödfärgad än före tvättningen.

Havren obetydligt ljusare

rödfärgad än före tvättningen.

Blekningsförsök med nitrösa gaser.

Prov på havren utlagt på urglas inställt i exsickator

tillsammans med en bägare innehållande rykande salpetersyra
under

18 timmar ................................................... Havren starkt gulfärgad.

under 15 minuter..................................................( Havre,n smutsgul till

t organgefargad.

Blekningsförsök med klorgas.

10 gr. färgad och skalad havre inlades i en glasburk

rymmande cirka 100 cm3. I glasburken inleddes under

1 minut en kraftig klorgasström, varefter burken tillslöts.

Efter cirka ‘/2 timme öppnades burken och klorgasen fick

bortgå

Havrens röda färg ändrad

till grågul med dragning åt

rött.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *51

Av den gjorda undersökningen framgår,

att vid behandling av havre med eosinlösning på sätt, som angives i

Kungl. Lantbruksstyrelsens kungörelse 1930 nr 25, bliva de liavrekorn,

som färgas av lösningen, rödfärgade såväl utanpå skalet som på själva

kärnan, varvid färgen dock icke intränger i kärnan utan endast färgar

densammas yttersta skikt,

att färgen på havre färgad med eosinlösning vid behandling med nitrösa

gaser i tillräcklig koncentration från röd övergår till smutsigt rödgul

och därefter till allt renare gul, då behandlingstiden ökas, men att

den koncentration av nitrösa gaser, som användes vid blekning av mjöl

icke inom rimlig tid åstadkommer någon nämnvärd ändring av den röda

färgen på havren,

att färgen på havre färgad med eosinlösning vid behandling med i

ringa grad utspädd klorgas antager en rödgul till grågul färg med dragning

åt rött,

att det icke varit möjligt att genom tvättning av havren med vatten,

alkohol, utspädd natriumhydratlösning eller blekning med lösning av

klorkalk, vätesuperoxid eller natriumhydrosulfit på angivet sätt i nämnvärd

grad försvaga den röda färgen på havren och

att det således icke varit möjligt att genom de använda lösnings- och

blekningsmedlen avfärga med eosin färgad havre, så att den återtager

sin naturliga färg.

Huruvida behandling av färgad havre med nitrösa gaser eller klorgas,

så att havrens färg ändras till gul, rödgul eller smutsgul med dragning

åt rött, gör havren lämpligare för tillverkning av havregryn än

den rödfärgade havren, kan provningsanstalten icke avgöra. Härför

erfordras praktiska försök, utförda av experter på ifrågavarande område.

Det förefaller emellertid, som om det skulle erfordras så kraftig och långvarig

behandling med nämnda gaser, att metoden därför icke skulle vara

lämplig för praktiskt bruk.

Stockholm den 22 december 1930.

Statens Provningsanstalt:

A. Lundgren.

Chef för Statens Provningsanstalt t. f.

Sigurd Köhler.

Avdelningschef t. f.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52* Sammansatt bevillning s- och jordbruksutskotts utlåtande Nr .7, Bil.

Särskilt .yttrande av ledamoten Nils Adler.

Den utav Jordbruksutredningen här upptagna frågan måste betraktas

såsom en såväl för det svenska jordbruket som för jordbrukskrisens övervinnande

synnerligen underordnad fråga. Ehuru brödsädesodlingen för

avsalu ingalunda kan betraktas såsom det dominerande i svensk jordbruksproduktion,

spelar den dock för jordbruket en helt annan roll än

havreodlingen till avsalu. Den kvantitet inhemsk brödsäd, som årligen

försäljes, torde vara mer än tio gånger större än den havrekvantitet, varom

här är fråga. Vad som kan befinnas nödvändigt ifråga örn brödsädesodlingen,

torde därför ingalunda utan vidare vara motiverat, då det

gäller havreodlingen.

Huruvida den av Jordbruksutredningen föreslagna åtgärden med förmalningstvång

å en viss kvantitet svensk grynhavre skulle komma att

verka stegrande å priserna beträffande svensk havre, torde vara ytterligt

svårt att avgöra. Utredningen räknar med att ingen nämnvärdare

prisstegring skulle inträda. Detta kan vara riktigt under den förutsättningen,

att havreodlarna f. n. skulle vilja sälja men icke kunna finna

köpare till dagens priser. Att ett dylikt förhållande är för handen, torde

likväl ingalunda vara säkert. Å andra sidan lärer nämligen förhållandet

kunna vara ett annat. Det skulle kunna tänkas, att odlarna med

nuvarande priser föredraga att själva i största möjliga utsträckning förbruka

spannmålen för annat ändamål. I sådant fall komme troligen den

av utredningen föreslagna åtgärden att leda till en viss förhöjning avpriset

på grynhavre. Någon inverkan å priset för foderhavre torde däremot

sannolikt icke vara att påräkna. Vilket av ovan nämnda förhållanden

som än skulle vara för handen, torde fördelen för landets jordbruk

av den föreslagna åtgärden kunna betecknas såsom synnerligen ringa.

Givetvis skulle det vara till en viss nytta för de odlare, som till varje

pris vilja avsätta havre, örn ett förmalningstvång infördes. Men det

skulle här gälla en relativt fåtalig grupp jordbrukare, varjämte fördelen,

såsom framgår utav den av byråchefen Höijer verkställda och vid

utredningens förslag fogade beräkningen, för varje enskild jordbrukare

bleve av synnerligen underordnad betydelse. Dessutom är det givet, att

örn verkligen en så stor kvantitet till avsalu avsedd havre, som vad Jordbruksutredningen

uppgiver, icke f. n. kan finna köpare, komme resultatet

att bliva, att en del av havreodlarna ändå icke skulle kunna vinna avsättning

för sin havre utan komme att befinna sig i precis samma ställning

som förut. Detta förhållande skulle troligen komma att leda till

ännu större missnöje än det, som med genomförandet av utredningens

förslag möjligen skulle bringas ur världen.

Men i trots av att förslagets fördelar skulle komma att bliva föga

märkbara för jordbruket, komme det helt säkert att å andra områden leda

till ganska betydande nackdelar. Med hänsyn till frånvaron av en ordnad

spannmålshandel i landet skulle förmalningstvånget medföra mycket

ökade uppköpskostnader för grynkvarnarna i fråga örn havre. Den omständigheten

att den svenska grynhavren skulle komma att saluföras i

små och olikartade partier komme vidare att medföra, att tillverknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil. *53

kostnaderna för grynen bleve högre. Allt detta skulle leda till en stegring

av priset å havregryn. I trots av att jordbrukarna icke erhölle

högre pris för havren, skulle konsumenterna ändå få sina kostnader för

ett närande och allmänt livsmedel betydligt höjda. Slutligen skulle genomförandet

av förmalningstvånget leda till en ytterligare utsträckning

av statens kontrollerande och reglerande verksamhet, vilket komme att

medföra ökade kostnader för statsverket.

Resultatet av ett genomförande av utredningens förslag om förmalningstvång

å en viss kvantitet svensk grynhavre skulle därför bliva, att

en synnerligen tvivelaktig fördel för jordbruket finge köpas med en fördyring

av levnadskostnaderna samt ökade statsutgifter för improduktiva

ändamål. Under dessa omständigheter har jag funnit mig icke kunna

biträda utredningens förevarande förslag.

Stockholm den 23 december 1930.

Nils Adler.

Reservation.

Efter övervägande av de möjligheter, som kunna komma i betraktande

som stöd för den inhemska havreodlingens främjande, har Jordbr uksutredningen

av fyra prövade enat sig om att föreslå den med nr 4 i förslaget

betecknade, nämligen »genomförande av förmalningstvéng beträffande

svensk grynhavre samt vid behov motsvarande åtgärder ifråga örn grynimporten».

Då ett genomförande och övervakande av de sålunda föreslagna åtgärderna

otvivelaktigt måste bliva förbundna med avsevärda svårigheter

utan att, så vitt nu kan bedömas, giva den svenska havreodlingen det

skydd, av vilket den enligt odlarnas ganska samstämmiga uttalanden för

närvarande är i så trängande behov, synes mig, att Jordbruksutredningen

bort gå in för den i utlåtandet med nr 1 betecknade möjligheten att föreslå

»införande av tull å havre jämte förhöjning av tullen å havregryn».

När Jordbruksutredningen avvisar tullvägen, sker det under hänvisning

dels till 1930 års riksdags ståndpunktstagande till då föreliggande förslag

rörande tull å havre och havregryn, dels till ett meddelande från

1928 års tullkommitté örn dess avsikt att upptaga frågan örn lämpligheten

av tullskydd för havreodlingen i samband med behandlingen av

frågan örn förhållandet mellan jordbrukets och industriens tullskydd.

Gent emot utredningens hänvisning till havretullfrågans behandling

vid 1930 års riksdag må erinras om, att något, för att icke säga mycket,

har inträffat sedan dess. Förhållandena på havremarknaden, sådana de

utvecklats under det sist förflutna halvåret, synas mer än väl kunna motivera

vidtagandet av extraordinära åtgärder av vida större räckvidd än

dem av Jordbruksutredningen nu föreslagna. De borde, synes det mig.

utgöra motiv nog för ett förslag örn, att statsmakterna måtte upptaga

havretullfrågan till förnyad omprövning. Den inhemska havremarkna
Bihang

lill riksdagens protokoll 1931. 7 sunil. 2 ami. 3 hafi. (Nr 3. Bilaga.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

54* Sammansatt bevillnings- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. Bil.

den har under året utsatts för en dumping av utländsk havre, som i sitt

slag torde vara enastående i det svenska jordbrukets historia. På grund

härav har landets såväl kvantitativt som kvalitativt goda havreskörd

visat sig praktiskt taget osäljbar till priser, som någorlunda täcka odlingskostnaderna.

När Jordbruksutredningen såsom skäl för sitt negativa ståndpunktstagande

till ett tullförslag jämväl åberopar sig på ovan omförmälda meddelande

från 1928 års tullkommitté, må bärkraften av ett dylikt motiv

kunna starkt ifrågasättas. Detta så mycket mer som sagda meddelande

icke lärer innehålla upplysning örn, vare sig när tullkommittén har för

avsikt att taga havretullfrågan under omprövning eller huruvida dylik

prövning, när den kommer till stånd, kan väntas inriktad mot åtgärder,

avsedda att råda hot för nu rådande betryck för havreodlarna. 1928 års

tullkommitté torde snarare få anses avsedd för utredningar och förslag

rörande permanenta förhållanden på tullskyddsområdet än för prövning

av åtgärder av mera provisorisk natur. I Jordbruksutredningens uppdrag

torde däremot ingå prövningsskyldighet rörande åtgärder av såväl permanent

som av mera provisorisk art, de sistnämnda givetvis i den mån

de visa sig nödvändiga för avhjälpandet av ett hastigt uppkommet nödläge.

Då ett efter förhållandena avpassat tullskydd måste anses icke blott

som den enklaste utan tillika den mest effektiva vägen för tillskapandet

av det skydd, av vilket vår havreodling nu är i så utomordentligt stort

behov, synes mig, att förevarande utredning bort inriktas mot åstadkommandet

av ett dylikt och att förslag därom i första hand bort förordas av

Jordbruksutredningen.

Jönköping den 27 december 1980.

Fabian Lilliecreutz.

811520. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande jämte i ärendet väckta motioner. s. 3 i texten