Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11

1931-02-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:11, Bevillningsutskottets betänkande Nr 11

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

3

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1931 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänka)ide, i anledning av väckt motion angående

införande av importavgifter å fodermedel och däremot

svarande restitution vid export av vissa animaliska

jordbruksprodukter.

I en inom andra kammaren av herrar Olsson i Kullenbergstorp och

Andersson i Grimbo väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr

274, har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn utredning angående införande av importavgifter å fodermedel

och en mot denna avgift svarande restitution vid export av runmärkt

smör, fläsk, levande svin och ägg i syfte att därigenom bereda stöd åt den

animaliska produktionen, ävensom örn framläggande för riksdagen snarast

möjligt av förslag i ämnet».

Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört följande:

»Det förödande prisfallet på jordbruksprodukter har nu träffat även

den animaliska produktionen över hela fältet. Man synes t. o. m. ha kommit

i det läget, att prisfallet hårdast drabbar de förädlade jordbruksprodukterna.

Den frågan inställer sig, örn det verkligen icke är möjligt

att i någon mån påverka prisutvecklingen, som hotar att helt underminera

våra lantbrukares existensvillkor. Då producenterna i vårt land

icke kunna i nämnvärd grad påverka prissättningen på världsmarknaden,

ställas de inför uppgiften att på andra vägar söka giva lantmännen ett

bättre utbyte av produktionen. Det senaste årets starka prisfall för smör

och fläsk på exportmarknaden har i hög grad aktualiserat frågan örn

stödåtgärder för exporten av dessa varuslag. Vid förra årets riksdag

framlades ett förslag örn införande av en avgift för importerade fodermedel

och denna avgifts restituerande vid export av den färdiga produkten,

vilken tanke vi fortfarande anse vara värd en närmare undersökning.

Kunde den realiseras, vore det kanske möjligt att bringa den del

av produktionen, det här gäller att bispringa, en god hjälp.

Restitutionsprincipen tillämpas i stor utsträckning på andra områden.

En å råvaran och halvfabrikatet åsatt tull återbekommes av tillverkaren

vid utförseln av färdigfabrikatet, vid vars tillverkning ifrågavarande

råvara eller råvara av enahanda slag tagits i bruk. En dylik tullrestitutionsprincip,

som sedan gammalt befunnits lämplig och gagnelig för

den industriella produktionens vidkommande, borde även kunna komma

till användning för jordbrukets produktion, varvid vi här närmast tänka

på framställningen av animaliska produkter. I en av dir. Nanneson

utförd beräkning, återgiven som bilaga till särskilda utskottets utlåtan
-

Utskottet.

Mononen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tullr estitution.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

de nr 2 vid 1930 års riksdag, angives noggrant, hur mycket en variation

i priset per foderenhet hetyder i variation av produktionskostnaderna

för den färdiga varan. Med hjälp av dylika beräkningar torde det icke

falla sig svårt att även för jordbrukets produkter tillämpa det nyssnämnda

restitntionsförfarandet. Då priset inom landet å animaliska produkter

i de flesta fall är beroende av det pris, som uppnås vid export, synes

här finnas en väg att indirekt gagna producenterna.

Då det torde vara otänkbart att under nuvarande finansiella förhållanden

ifrågasätta någon betydligare direkt statsutgift och den invändningen

brukar framställas, att direkt statsbidrag till en exportvara

verkar som exportpremie, varför man hyser en viss fruktan för repressalier

från importländernas sida, men såvitt vi veta aldrig ifrågasatts något

dylikt beträffande restitntionsförfarandet och någon invändning i dylik

riktning knappast med fog kan göras mot ett tillvägagångssätt, innefattande

importavgifter på fodermedel och restitution vid den färdiga

produktens utförsel, vilja vi föreslå ett system av detta slag. Som utgångspunkt

för ett förfaringssätt av ovan angivet slag ha vi tänkt oss

en importavgift av 2 öre per kilogram fodermedel samt en restitution

vid utförseln av smör å 40 öre per kilogram, fläsk 20 öre per kilogram,

levande svin 10 öre per kilogram och ägg 20 öre per kilogram. Dessa

siffror angivas dock endast som utgångspunkter och ej i något avseende

såsom normerande. Vi ha endast medtagit dessa fyra slag av förädlade

jordbruksprodukter, då dessa spela den ojämförligt största rollen för

jordbrukarna och för det mindre jordbruket helt enkelt äro avgörande

för dess existens. Såvitt vi kunnat finna har ej något rimligt förslag

framlagts, som verkligen går på djupet med det ekonomiska spörsmålet

om jordbrukets produktion av förädlade varor. Alla hittills framlagda

förslag ha endast berört organisation m. m„ frågor som i och för sig

äro tillräckligt viktiga men ej gå till själva grunden av det svåra ekonomiska

problemet. Detta ha vi ansett vara ytterligare ett skäl, varför nu

en utredning i av oss angiven riktning hör företagas för att örn möjligt

komma till ett verkligt resultat, som ger någon utsikt att kunna bereda

det mindre jordbruket existensmöjligheter i vårt land.»

Till följd därav att motionärerna till stöd för det av dem ifrågasatta

systemet med importavgifter å fodermedel och en däremot svarande restitution

vid export av vissa animaliska jordbruksprodukter åberopat bestämmelserna

örn tullrestitution må rörande innebörden av dessa bestämmelser

följande erinras.

För åtnjutande av rätt till tullrestitution uppställes enligt gällande bestämmelser

krav på personlig identitet mellan importör, tillverkare och

exportör. Hinder anses emellertid ej möta för den restitutionssökande

att begagna sig av ombud i och för ombesörjandet av restitutionsvarornas

in- och utförsel. Ett fasthållande av fordran på personlig identitet lärer

icke vara förenligt med den av motionärerna föreslagna formen för restitution.

I fråga örn allmän industrirestitution fordras numera icke materiell

identitet mellan de införda materialierna och de i exportvaran ingående

materialierna utan endast ekvivalens mellan de in- och utförda varorna i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11• **

avseende å varuslag och kvantitet. Ekvivalensen är dock uttryckligen

begränsad till utländska varor. Från denna regel galler emellertid det

undantaget, att efter Kungl. Maj:ts prövning tullrestitution må medgivas

i det fall, att det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller o

genhet att visa, att de använda artiklarna äro av utländskt ursprung,

men han ådagalagt, att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämma

med de av honom införda. Denna lättnad i det tidigare gällande identitetskravet

tillkom på förslag av 1925 års tulltaxerevision, som därvid med

styrka betonade att, till förekommande av att restitutionen finge kammaren

av exportpremie, ett medgivande av tullrestitution borde ifrågakomma

endast i sådana fall, då ingen som helst skillnad förelåge i kvalitetsavseende

eller eljest mellan det utländska och det inhemska råmaterialet.

Beträffande kvarnindustriens produkter åter gäller, att rätt till tullrestitution

medgives för den tull, som av idkare av kvarnrörelse erlagts for

en exportvaran motsvarande kvantitet från utlandet införd omalen spannmål

av samma slag. Ekvivalensen är sålunda här icke begränsad till utländska

varor; de utländska råvarorna må ersättas med en motsvarande

kvantitet inhemska varor av samma slag. I förhållande till de lättnader

med avseende å kravet på materiell identitet mellan de in- och utförda

varorna, som sålunda gälla för tullrestitution, skulle det av motionärerna

ifrågasatta restitutionssystemet innebära ytterligare utvidgningar. Motionärerna

torde nämligen hava åsyftat, att restitution skulle medgivas även

för det fall att vid produktionen av exportvarorna använts inhemska fodermedel

av helt annat slag än de införda och oberoende av huruvida

exportören över huvud taget infört några fodermedel.

I en vid 1930 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 543,

hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att för varje kilogram runmärkt

smör, som utfördes ur landet, skulle utgå ett exportstöd av 40 öre samt

att de därför erforderliga medlen eventuellt skulle anskaffas genom åsätande

av avgifter å importerade fodermedel. Av det vid nämnda riksdag

tillsatta särskilda utskottet upptogs denna motion till behandling

i samband med tre andra motioner, avseende införande av exportpremier

för smör och ost. I avgivet utlåtande nr 3, sid. 40, anförde utskottet, att

på grund av de konsekvenser i olika riktningar, som skulle kunna befaras

genom bifall till de i motionerna gjorda yrkandena, motionerna

enligt utskottets mening icke borde av riksdagen bifallas. I anslutning

därtill hemställde utskottet (sid. 45), att riksdagen måtte avslå motionerna

i fråga. I en vid utlåtandet fogad reservation (sid. 49—51) förklarade

en av utskottets ledamöter sig anse, att utskottet bort hemställa, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning angående

införande av importavgift å fodermedel och medgivande av en mot denna

avgift svarande restitution vid export av runmärkt smör, i syfte att

därigenom bereda stöd åt mjölkproduktionen, ävensom örn framläggan
-

1930 års

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

de för riksdagen snarast möjligt av förslag i ämnet. I motiveringen till

denna hemställan anförde reservanten, att därest ett dylikt system komme

till genomförande torde motsvarande restitution medgivas jämväl vid

export av övriga animaliska produkter, såsom fläsk, ägg och levande

svin. Vid behandling av utskottets utlåtande beslöto håda kamrarna i

enlighet med utskottets hemställan avslå motionerna.

De av motionärerna framlagda riktlinjerna för den av dem ifrågasatta

anordningen med importavgifter å fodermedel och med en däremot svarande

restitution vid export av smör och andra animaliska jordbruksprodukter

medgiva icke vare sig ett bedömande, huruvida och i vad man det svenska

jordbruket skulle få nytta av en dylik anordning, eller en överblick av de

konsekvenser i övrigt, som därav skulle följa. Då utskottet icke heller

vid den prövning, som utskottet ägnat hithörande spörsmål, blivit övertygat

därom, att den av motionärerna anvisade vägen är framkomlig, har

utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka riksdagen att hos Kungl. Maj:t

göra framställning örn närmare utredning angående den av motionärerna

ifrågasatta anordningen. Utskottet får därjämte erinra, att jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande särskilda utredningsmän för närvarande äro tillkallade

inom jordbruksdepartementet för verkställande av utredning rörande jordbrukets

ekonomiska läge samt angående de åtgärder, som må kunna vidtagas

i syfte att höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande av

deras ställning, som hava sin utkomst av jordbruksarbete (jordbruksutredningen).

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att motionen II: 274 av herrar Olsson i Kullenbergstorp

och Andersson i Grimbo, angående införande av importavgifter

å fodermedel och däremot svarande restitution

vid export av vissa animaliska jordbruksprodukter, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,

Jönsson i Slätåker*, Björnsson, Leander*, Lövgren i Nyborg*, Olsson i Ramsta,

Björklund*, Olsson i Golvvasta, Wohlin*, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby,

Aström, Ericson i Boxholm, Johansson i Krogstorp och Anderson i Norrköping.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 7

Reservationer:

1) av herrar Ericson i Oberga, Olsson i Golvvasta och Nilsson i Hörby,

som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Hittills framkomna förslag eller genomförda åtgärder på animalieproduktionens

område hava, såsom motionärerna framhållit, endast berört

den organisatoriska delen av detta frågekomplex, och det är därför blott

naturligt att värdet av dessa åtgärder kommer jordbruket till godo först

i framtiden. * I nuvarande kritiska situation är emellertid detta icke nog.

Lägets allvar manar mer än någonsin till övervägande av åtgärder, som

kunna leda till snabbare och mera effektivt verkande resultat.

Det har icke visat sig ogörligt att på brödsädesodlingens område bringa

en efter förhållandena god hjälp. De på detta område vidtagna åtgärderna

beröra dock endast en del av jordbruket och tarva därför komplettering,

så att balansen mellan jordbrukets olika grenar upprätthålles.

Utskottet anser sig icke här behöva närmare framhålla angelägenheten

av att denna balans icke upphäves. Skulle de nuvarande hjälpåtgärderna

verka därhän, att brödsädesproduktionen bleve större än landets självförsörjning

kräver, då är det fara värt, att jordbruksnäringen går förlustig

icke blott det stöd den tidigare haft genom tullskyddet utan även den

hjälp minimipriserna för närvarande avse att skänka. Jordbrukarna

finge vid sådant förhållande — och därtill under en enastående kris —

bära sin stora andel av industritullbördan utan någon tullkompensation

för egna produkter.

Det synes fördenskull i hög grad påkallat, att jordbruksproblemet angripes

jämväl från andra utgångspunkter. Ett uppslag härutinnan erbjuda

de av motionärerna framförda synpunkterna beträffande införande

av ett system med införselavgifter för fodermedel. Uppenbarligen kan

ett dylikt system, kombinerat med en däremot svarande restitution vid

export av lantbruksprodukter, icke göra animalieexporten mera lönande,

eftersom meningen därmed icke vore, att staten skulle vare sig direkt eller

indirekt subventionera denna export, vilket för övrigt på grund av eventuella

handelspolitiska konsekvenser på intet vis vore tillrådligt. Däremot

förefaller det, som örn ett dylikt på restitutionsförfarandet grundat

arrangemang skulle kunna givas den verkan, att tullarna på animalier

utnyttjades, vilket som bekant för närvarande icke sker.

Kraftfoderförbrukningen i Sverige belöpte sig år 1929 till i runt tal

300,000 ton, varav importerades omkring 190,000 ton i form av oljekakor,

sojamjöl m. m., medan återstoden framställdes inom landet av importe

rade oljeväxter. Under förutsättning att man införde en tull av 2 öre per

kilogram för kraftfoder och en med hänsyn till foderutbytet däremot

svarande tull för oljeväxter, skulle detta tillföra statskassan omkring 6

miljoner kronor, vilket belopp sålunda bleve tillgängligt för restitution

vid export av den vara här närmast kan komma ifråga, nämligen smör.

Smörexporten utgjorde år 1929 cirka 25 miljoner kilogram och år 1930

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillning sutskottets betänkande Nr 11.

cirka 28 miljoner kilogram. Den för restitution tillgängliga summan

skulle alltså motsvara något mer än 20 öre per kilogram exportsmör.

Därest nu en tullrestitution av 20 öre per kilogram exportsmör infördes,

blir frågan närmast bur ett så beskaffat tull- och restitutionssystem i

praktiken komme att verka. Enligt vanligt ekonomiskt händelseförlopp

uppstode påtagligen en tendens till ökad export; denna tendens motverkades

emellertid omedelbart av inträdande knapphet på smör för inhemsk

konsumtion, med den påföljd att smörpriset snabbt dreves upp mot tullgränsen.

En jämvikt måste sålunda mycket snart inträda. Det inhemska

priset komme följaktligen att ökas med tullens belopp eller det lägre belopp

än tullens, till vilket restitutionen kunde komma att fixeras; det

pris importörerna finge betala bleve däremot oförändrat. Nyttan för

jordbrukarna bestode alltså däri, att de er holle ett så mycket högre pris

för smöret på hemmamarknaden som smörtullen utgör.

Denna fördel är emellertid ingalunda obetydlig. Smörproduktionen under

år 1929 kan uppskattas till lågt 70 miljoner kilogram, därav inemot

50 miljoner kilogram mejerismör och resten lantsmör. Då exporten nämnda

år utgjorde nära 25 miljoner kilogram, kan således den inhemska konsumtionen

beräknas till 45 miljoner kilogram. Utgår man ifrån, att av

denna kvantitet 20 å 25 miljoner kilogram saluföras, skulle ett effektivt

utnyttjande av tullskyddet innebära en ökad intäkt för jordbruksbefolkningen

av 4 å 5 miljoner kronor, vartill komme prisförbättringen på den

saluförda konsumtionsmjölken.

Det ligger i öppen dag, att en anordning sådan som den skisserade

måste innebära en viss belastning för den icke jordbrukande befolkningen,

såtillvida att den medger utnyttjande av det tullskydd, som tillmätts

producenterna inom denna gren av jordbruket. Ett konstaterande av

detta får dock icke undanskymma det faktum, att jordbrukets utövare

redan lida av den vida större tullbörda, som industriskyddet utgör; en

utjämning framstår därför icke blott som en hjälpåtgärd i ett beträngt

läge utan också som en akt av ekonomisk rättvisa.

Det av motionärerna framförda uppslaget synes alltså öppna möjlighet

för ett mera verksamt stöd åt animalieproduktionen än vad hittills vidtagna

åtgärder förmått lämna. Utskottet får emellertid erinra därom,

att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda utredningsmän för

närvarande äro tillkallade inom jordbruksdepartementet för verkställande

av utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge samt angående de åtgärder,

som må kunna vidtagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska

bärkraft till förbättrande av deras ställning, som hava sin utkomst av

jordbruksarbete (jordbruksutredningen). Dessa utredningsmän torde enligt

meddelade direktiv vara oförhindrade att utan särskild anmaning

upptaga förslaget till närmare granskning enligt här antydda linjer.»

2) av herr Örne beträffande viss del av motiveringen.

810709. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.