Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1931-03-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:13, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1931 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter.

(2 :a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 13, har herr Lovén hemställt, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av kungl, förordningen angående bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter, att däri stadgad särskild bevillningsavgift

enligt C 2 mom. erhåller följande ändrade lydelse:---erlägga särskild

bevillningsavgift med tjugu procent av den inkomst---. Avgiften

skall i varje fall utgå med minst en krona för varje dag---.

5 mom.---skall kost och bostad därvid upptagas till vardera två

kronor för dag».

Förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för sär- utskottet.

skilda förmåner och rättigheter innehåller i 4 § bestämmelser örn dylika Gulland* beavgifter

för vissa offentliga föreställningar. stämmelter.

Medan 1 mom. av nämnda författningsrum föreskriver viss avgift för

utlänning, som här i riket giver offentlig föreställning eller tillställning,

meddelas i 2 mom. stadganden örn bevillningsavgift för utlänning, som

medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig föreställning, offentligt

utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid annan

ofientlig tillställning. Oavsett huruvida avgift därvid uppbäres, skall

utlänning, som avses i 2 morn., erlägga särskild bevillningsavgift med tio

procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom.

Avgiften skall i varje fall utgå med minst femtio öre för varje dag, medverkan

lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas. För avgiftens

erläggande svarar tillställningens anordnare. Därest i ersättning

ingå naturaförmåner, skola enligt 5 mom. dessa vid bevillningsavgiftens

bestämmande uppskattas till skäligt belopp i penningar, varvid, örn högre

värde ej är angivet, kost och bostad skola upptagas till vardera en krona

för dag. I fråga örn utländska positivspelare, musikanter, förevisare av

djur eller annat, akrobater och dylika, vilka driva sitt näringsfång under

bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift, föreskrives i 3 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 8 höft. (Nr 13—15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Historik.

viss månatlig bevillningsavgift. — Vad sålunda stadgas om utlänning

äger ock tillämpning å i utlandet bosatt svensk undersåte.

Av bevillningsavgift enligt 1 och 2 mom. tillfalla fyra tiondelar kronan

och sex tiondelar den kommun, inom vilken föreställning givits. Avgift

enligt 3 mom. tillfaller odelad kronan.

Inkomst av offentlig föreställning, för vilken bevillningsavgift utgjorts

eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande

åtnjutits, är fritagen från skatteplikt enligt kommunalskattelagen

samt förordningarna örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, örn kommunal

progressivskatt och örn utjämningsskatt.

Här ovan återgivna bestämmelser gälla icke för här i riket bosatt utlänning,

som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes bosatt

svensk undersåte till offentligt uppträdande (14 morn.). Sådan rätt

tillkommer, jämlikt kungörelse den 31 december 1913 i ämnet, utlänning,

som ställt vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten

och kommun under tre år.

I fråga örn tillkomsten av nuvarande bestämmelser örn bevillningsavgifter

för vissa offentliga föreställningar torde få erinras örn följande.

Skyldighet för utlänning, som medverkar vid offentlig föreställning, att

för sin inkomst härav erlägga särskild skatt, infördes i vår skattelagstiftning

genom förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter, vilken trädde i kraft den 1

januari 1909. Före sistnämnda dag hade skyldighet att erlägga dylik bevillningsavgift

ålegat utlänningar, endast då de för egen räkning gåvo

föreställningar, och avgiften hade utgått med fast belopp, i Stockholm och

Göteborg 3 kronor och å annan ort 1 krona 50 öre, för alla föreställningar,

oberoende av den av desamma härflytande inkomsten. I motiveringen

till den proposition (nr 61), genom vilken förslag till 1908 års nyssnämnda

författning framlades, anförde dåvarande chefen för finansdepartementet,

efter erinran örn de då gällande bestämmelserna, att den utländske

artisten sålunda intoge en privilegierad ställning gent emot landets egna

invånare, ett missförhållande som en förändrad lagstiftning borde först

och främst undanröja. Den borde därför anordnas så, att, på samma gång

väsentligare hinder ej lades för den högre konstens utövare, utländska

artister drabbades av en beskattning, som stöde i möjligast rättvisa förhållande

till den uppburna inkomsten samt tillika vore satt åtminstone

tillräckligt hög för att i sådant avseende ställa dem i jämbredd med inhemska

konstutövare.

Då i proposition nr 286 till 1913 års riksdag förslag framlades örn sådan

ändring i förenämnda förordning, att den ifrågavarande beskattningen

icke skulle gälla i riket bosatt utlänning, som förvärvat lika rätt med

härstädes bosatt svensk undersåte till offentligt uppträdande, anförde dåvarande

chefen för finansdepartementet, efter att hava erinrat örn det

syfte, som, på sätt ovan nämnts, uppställts för 1908 års ifrågavarande

lagstiftning, att man med beskattningen velat nå framför allt sådana utlänningar,

som endast på genomresa besökte landet i och för konstutövning

eller vilkas vistelse här vore så kortvarig, att det allmänna beskattningsförfarandet

med fastställande i vanlig ordning av skatt å inkomst

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottet s betänkande Nr 13.

3

av arbete icke med fördel kunde tillämpas å dem. Emellertid bade, fortsatte

departementschefen, medtagits även sådana utlänningar, som hade

mera stadigvarande vistelse här i riket och beträffande vilka den vanliga

beskattningsordningen utan olägenhet och utan fara för att skatten skulle

lämnas ogulden kunde iakttagas. Genom att låta beskattningen få en

dylik omfattning hade man dock kommit att bryta mot eljest i nyare

skattelagar mera allmänt tillämpade principer, enligt vilka ett lands bofasta

invånare, oavsett deras statliga undersåtarskap, vore med avseende

å beskattningen av deras yrkesutövning i allmänhet likställda. Visserligen

hade man genom särskilda bestämmelser i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna

förebyggt, att för utländska näringsidkare dubbelbeskattning

av den av yrkesutövningen härflytande inkomsten skulle äga

rum, men olikställigheten framträdde i andra avseenden på ett rätt kännbart

sätt. I sådant hänseende framhöll departementschefen bland annat

följande. Artistskatten förfölle till betalning på ett långt tidigare stadium

än de ordinarie skatterna och erlades ofta i förskott. Artistskatten

skulle även i vissa fall utgöras efter en på förhand uppskattad inkomst

och icke efter den verkliga samt beräknades i allmänhet efter bruttoinkomsten.

Förhållandet bleve ock på orter med icke alltför tyngande kommunalbeskattning,

att artistskatten komme att utgå med högre belopp

än summan av den stats- och kommunalskatt, som vid tillämpning av de

allmänna beskattningslagarna skulle belöpa på inkomsten i fråga. I stort

sett syntes också kunna sägas, att artistskatten drabbade tyngre än den

vanliga beskattningen; och enligt departementschefens mening saknades

tillräcklig anledning att låta en kategori här i landet bosatta personer

i utövningen av sitt yrke träffas av en drygare beskattning uteslutande

därför, att de vore utländska undersåtar.

Sedan vid 1925 års riksdag i andra kammaren motion (nr 156) blivit

väckt örn höjning av den i 4 § 2 mom. av förenämnda förordning stadgade

bevillningsavgiften från tio till tjugu procent av uppburen inkomst,

yttrade bevillningsutskottet i sitt i anledning av motionen avgivna betänkande

nr 29 följande.

Vad tidigare förekommit i ärendet syntes visa, att artistskatten vore avsedd

att så långt som möjligt i beskattningshänseende likställa de utlänningar,

som skatten berörde, med motsvarande svenska yrkesutövare. Motionärens

påstående, att med beskattningens införande avsetts jämväl att

bereda de senare ett skydd gentemot deras utländska konkurrenter, torde

försåvitt därmed menades att syftet skulle varit att träffa de utländska

yrkesutövarna hårdare än de svenska, icke finna något stöd i motiverna

till lagstiftningen; och då författningen ändrats 1913 hade lagstiftaren utgått

från grundsatsen, att de utländska yrkesutövarna icke borde beskattas

hårdare än motsvarande svenska.

Enligt utskottets mening borde syftet med artistskatten alltjämt anses

vara att åstadkomma en skattetunga, som så nära som möjligt motsvarade

den, vilken åvilade motsvarande svenska yrkesutövare, örn än någon

full motsvarighet i sådant hänseende, på grund av kommunalskattens väsentligen

olika höjd på olika orter, givetvis vore omöjlig att åstadkomma.

Från den sålunda angivna synpunkten och med hänsyn till den ökning,

den allmänna inkomstbeskattningen undergått sedan år 1908, då skatteprocenten

för artistskatten fastställdes, förefölle det icke osannolikt, att

någon höjning av nämnda skatteprocent kunde numera vara påkallad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Det hade emellertid synts utskottet uppenbart, att en dylik höjning förutsatte

en utredning, vid vilken icke blott borde beaktas ovanberörda avvägningssynpunkt

utan hänsyn även måste tagas till motsvarande beskattning

i främmande länder. Icke minst med avseende å frågans sålunda

berörda internationella betydelse borde enligt utskottets mening

prövningen, huruvida och vid vilken tidpunkt en förändring i grunderna

för ifrågavarande beskattning kunde vara påkallad, närmast ankomma

på Kungl. Maj:t, som även ensam bade möjlighet att låta verkställa den

erforderliga utredningen i ämnet. Säkerligen komme också Kungl. Maj :t

att ägna frågan sin uppmärksamhet.

Bevillningsutskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att

den väckta motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna

hemställan bifölls av båda kamrarna.

I föreliggande motion har liksom vid 1925 års riksdag framställts förslag,

att den för utländsk artist, som medverkar vid offentlig föreställning,

stadgade bevillningsavgiften måtte höjas från tio till tjugo procent

av uppburen inkomst. Härjämte har motionären föreslagit, att, därest

i ersättning ingå naturaförmåner, kost och bostad skola vid avgiftens

bestämmande, örn högre värde ej är angivet, upptagas till vardera två kronor

för dag i stället för, såsom nu gäller, en krona för dag. Beträffande

motiveringen för dessa förslag får utskottet hänvisa till motionen.

De i 1908 års förordning stadgade bevillningsavgifterna för vissa offentliga

föreställningar hava icke någon mera avsevärd finansiell betydelse.

Enligt uppgifter i riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåret 1929/1930

utgjorde under nämnda budgetår de enligt 4 § 2 mom. utgående avgifterna

för medverkande vid föreställningar sammanlagt omkring 272,100

kronor, varav 108,800 kronor kommo på kronans och 163,300 kronor på

vederbörande kommuners andel. Avgifterna jämlikt 4 § 1 mom. stannade

vid 46,500 (18,600 + 27,900) kronor och avgifterna enligt 4 § 3 mom. vid

4,000 kronor, allt i runda tal.

Det torde emellertid icke i främsta rummet hava varit ur finansiella

synpunkter, som motionären föreslagit fördubbling av de jämlikt 4 § 2

mom. utgående bevillningsavgifterna. Det synes i stället hava varit

hänsynen till de svenska yrkesutövarna, som närmast föranlett motionen.

I denna har sålunda gjorts gällande, att artistskatten är alltför låg

i förhållande till den inkomstskatt, som de svenska artisterna hava att

betala till stat och kommun.

Såsom framhållits i ovan omförmälda, av 1925 års bevillningsutskott

avgivna betänkande i anledning av då föreliggande motion i ämnet, torde

det icke hava varit åsyftat, att främmande yrkesutövare genom ifrågavarande

bestämmelser skola åläggas högre skatt än de svenska, utan att

bevillningsavgifterna skola så nära som möjligt motsvara den skatt, som

drabbar svenska artister. Med hänsyn främst till kommunalskattens olika

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

höjd på skilda orter, kan emellertid icke åstadkommas fullständig motsvarighet

i nämnda hänseende. Huruvida nuvarande skatteprocent är lämpligt

avvägd, är givetvis icke möjligt att avgöra utan särskild undersökning,

men det synes utskottet, som örn i varje fall någon mera väsentlig höjning

knappast skulle kunna vidtagas utan åsidosättande av den åsyftade jämställdheten

mellan svenska och utländska artister. Spörsmålet örn ändrade

grunder för förevarande beskattning bör, på sätt uttalats i omförmälda

utskottsbetänkande vid 1925 års riksdag, icke minst med avseende å frågans

internationella betydelse närmast ankomma på prövning av Kungl. Maj :t,

som har möjlighet att låta verkställa erforderlig utredning i ämnet. En

sådan utredning kan måhända befinnas böra avse icke blott en omläggning

av bevillningsavgifterna för utländska artister, vilka utgöra en tämligen

blygsam del av hela antalet utlänningar inom landet, utan frågan

örn beskattningen av utlänningar i allmänhet, vilket spörsmål icke berörts

i motionen. Enligt utskottets förmenande föreligga icke tillräckliga skäl

att nu i anledning av förevarande motion hos Kungl. Maj :t hemställa örn

dylik utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 13 av herr Lovén, örn viss ändring

i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,

Jönsson i Slätåker, Björnsson, Leander, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta,

Björklund, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle, Åström, Ericson i Boxholm,

Lithander, Andersson i Katrineholm, Heiding och Larson i Tönnersa.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.