Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
1931-03-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1931:13, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1931 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ändring i förordningen angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter.
(2 :a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 13, har herr Lovén hemställt, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av kungl, förordningen angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, att däri stadgad särskild bevillningsavgift
enligt C 2 mom. erhåller följande ändrade lydelse:---erlägga särskild
bevillningsavgift med tjugu procent av den inkomst---. Avgiften
skall i varje fall utgå med minst en krona för varje dag---.
5 mom.---skall kost och bostad därvid upptagas till vardera två
kronor för dag».
Förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för sär- utskottet.
skilda förmåner och rättigheter innehåller i 4 § bestämmelser örn dylika Gulland* beavgifter
för vissa offentliga föreställningar. stämmelter.
Medan 1 mom. av nämnda författningsrum föreskriver viss avgift för
utlänning, som här i riket giver offentlig föreställning eller tillställning,
meddelas i 2 mom. stadganden örn bevillningsavgift för utlänning, som
medverkar vid av svensk eller utlänning given offentlig föreställning, offentligt
utförande av musik, såsom kafékonsert och dylikt, eller vid annan
ofientlig tillställning. Oavsett huruvida avgift därvid uppbäres, skall
utlänning, som avses i 2 morn., erlägga särskild bevillningsavgift med tio
procent av den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom.
Avgiften skall i varje fall utgå med minst femtio öre för varje dag, medverkan
lämnas av utlänning eller ersättning till honom beräknas. För avgiftens
erläggande svarar tillställningens anordnare. Därest i ersättning
ingå naturaförmåner, skola enligt 5 mom. dessa vid bevillningsavgiftens
bestämmande uppskattas till skäligt belopp i penningar, varvid, örn högre
värde ej är angivet, kost och bostad skola upptagas till vardera en krona
för dag. I fråga örn utländska positivspelare, musikanter, förevisare av
djur eller annat, akrobater och dylika, vilka driva sitt näringsfång under
bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift, föreskrives i 3 mom.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 8 höft. (Nr 13—15.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
Historik.
viss månatlig bevillningsavgift. — Vad sålunda stadgas om utlänning
äger ock tillämpning å i utlandet bosatt svensk undersåte.
Av bevillningsavgift enligt 1 och 2 mom. tillfalla fyra tiondelar kronan
och sex tiondelar den kommun, inom vilken föreställning givits. Avgift
enligt 3 mom. tillfaller odelad kronan.
Inkomst av offentlig föreställning, för vilken bevillningsavgift utgjorts
eller beträffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande
åtnjutits, är fritagen från skatteplikt enligt kommunalskattelagen
samt förordningarna örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, örn kommunal
progressivskatt och örn utjämningsskatt.
Här ovan återgivna bestämmelser gälla icke för här i riket bosatt utlänning,
som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes bosatt
svensk undersåte till offentligt uppträdande (14 morn.). Sådan rätt
tillkommer, jämlikt kungörelse den 31 december 1913 i ämnet, utlänning,
som ställt vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder till staten
och kommun under tre år.
I fråga örn tillkomsten av nuvarande bestämmelser örn bevillningsavgifter
för vissa offentliga föreställningar torde få erinras örn följande.
Skyldighet för utlänning, som medverkar vid offentlig föreställning, att
för sin inkomst härav erlägga särskild skatt, infördes i vår skattelagstiftning
genom förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, vilken trädde i kraft den 1
januari 1909. Före sistnämnda dag hade skyldighet att erlägga dylik bevillningsavgift
ålegat utlänningar, endast då de för egen räkning gåvo
föreställningar, och avgiften hade utgått med fast belopp, i Stockholm och
Göteborg 3 kronor och å annan ort 1 krona 50 öre, för alla föreställningar,
oberoende av den av desamma härflytande inkomsten. I motiveringen
till den proposition (nr 61), genom vilken förslag till 1908 års nyssnämnda
författning framlades, anförde dåvarande chefen för finansdepartementet,
efter erinran örn de då gällande bestämmelserna, att den utländske
artisten sålunda intoge en privilegierad ställning gent emot landets egna
invånare, ett missförhållande som en förändrad lagstiftning borde först
och främst undanröja. Den borde därför anordnas så, att, på samma gång
väsentligare hinder ej lades för den högre konstens utövare, utländska
artister drabbades av en beskattning, som stöde i möjligast rättvisa förhållande
till den uppburna inkomsten samt tillika vore satt åtminstone
tillräckligt hög för att i sådant avseende ställa dem i jämbredd med inhemska
konstutövare.
Då i proposition nr 286 till 1913 års riksdag förslag framlades örn sådan
ändring i förenämnda förordning, att den ifrågavarande beskattningen
icke skulle gälla i riket bosatt utlänning, som förvärvat lika rätt med
härstädes bosatt svensk undersåte till offentligt uppträdande, anförde dåvarande
chefen för finansdepartementet, efter att hava erinrat örn det
syfte, som, på sätt ovan nämnts, uppställts för 1908 års ifrågavarande
lagstiftning, att man med beskattningen velat nå framför allt sådana utlänningar,
som endast på genomresa besökte landet i och för konstutövning
eller vilkas vistelse här vore så kortvarig, att det allmänna beskattningsförfarandet
med fastställande i vanlig ordning av skatt å inkomst
Bevillningsutskottet s betänkande Nr 13.
3
av arbete icke med fördel kunde tillämpas å dem. Emellertid bade, fortsatte
departementschefen, medtagits även sådana utlänningar, som hade
mera stadigvarande vistelse här i riket och beträffande vilka den vanliga
beskattningsordningen utan olägenhet och utan fara för att skatten skulle
lämnas ogulden kunde iakttagas. Genom att låta beskattningen få en
dylik omfattning hade man dock kommit att bryta mot eljest i nyare
skattelagar mera allmänt tillämpade principer, enligt vilka ett lands bofasta
invånare, oavsett deras statliga undersåtarskap, vore med avseende
å beskattningen av deras yrkesutövning i allmänhet likställda. Visserligen
hade man genom särskilda bestämmelser i bevillnings- och inkomstskatteförordningarna
förebyggt, att för utländska näringsidkare dubbelbeskattning
av den av yrkesutövningen härflytande inkomsten skulle äga
rum, men olikställigheten framträdde i andra avseenden på ett rätt kännbart
sätt. I sådant hänseende framhöll departementschefen bland annat
följande. Artistskatten förfölle till betalning på ett långt tidigare stadium
än de ordinarie skatterna och erlades ofta i förskott. Artistskatten
skulle även i vissa fall utgöras efter en på förhand uppskattad inkomst
och icke efter den verkliga samt beräknades i allmänhet efter bruttoinkomsten.
Förhållandet bleve ock på orter med icke alltför tyngande kommunalbeskattning,
att artistskatten komme att utgå med högre belopp
än summan av den stats- och kommunalskatt, som vid tillämpning av de
allmänna beskattningslagarna skulle belöpa på inkomsten i fråga. I stort
sett syntes också kunna sägas, att artistskatten drabbade tyngre än den
vanliga beskattningen; och enligt departementschefens mening saknades
tillräcklig anledning att låta en kategori här i landet bosatta personer
i utövningen av sitt yrke träffas av en drygare beskattning uteslutande
därför, att de vore utländska undersåtar.
Sedan vid 1925 års riksdag i andra kammaren motion (nr 156) blivit
väckt örn höjning av den i 4 § 2 mom. av förenämnda förordning stadgade
bevillningsavgiften från tio till tjugu procent av uppburen inkomst,
yttrade bevillningsutskottet i sitt i anledning av motionen avgivna betänkande
nr 29 följande.
Vad tidigare förekommit i ärendet syntes visa, att artistskatten vore avsedd
att så långt som möjligt i beskattningshänseende likställa de utlänningar,
som skatten berörde, med motsvarande svenska yrkesutövare. Motionärens
påstående, att med beskattningens införande avsetts jämväl att
bereda de senare ett skydd gentemot deras utländska konkurrenter, torde
försåvitt därmed menades att syftet skulle varit att träffa de utländska
yrkesutövarna hårdare än de svenska, icke finna något stöd i motiverna
till lagstiftningen; och då författningen ändrats 1913 hade lagstiftaren utgått
från grundsatsen, att de utländska yrkesutövarna icke borde beskattas
hårdare än motsvarande svenska.
Enligt utskottets mening borde syftet med artistskatten alltjämt anses
vara att åstadkomma en skattetunga, som så nära som möjligt motsvarade
den, vilken åvilade motsvarande svenska yrkesutövare, örn än någon
full motsvarighet i sådant hänseende, på grund av kommunalskattens väsentligen
olika höjd på olika orter, givetvis vore omöjlig att åstadkomma.
Från den sålunda angivna synpunkten och med hänsyn till den ökning,
den allmänna inkomstbeskattningen undergått sedan år 1908, då skatteprocenten
för artistskatten fastställdes, förefölle det icke osannolikt, att
någon höjning av nämnda skatteprocent kunde numera vara påkallad.
Motionen.
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
Det hade emellertid synts utskottet uppenbart, att en dylik höjning förutsatte
en utredning, vid vilken icke blott borde beaktas ovanberörda avvägningssynpunkt
utan hänsyn även måste tagas till motsvarande beskattning
i främmande länder. Icke minst med avseende å frågans sålunda
berörda internationella betydelse borde enligt utskottets mening
prövningen, huruvida och vid vilken tidpunkt en förändring i grunderna
för ifrågavarande beskattning kunde vara påkallad, närmast ankomma
på Kungl. Maj:t, som även ensam bade möjlighet att låta verkställa den
erforderliga utredningen i ämnet. Säkerligen komme också Kungl. Maj :t
att ägna frågan sin uppmärksamhet.
Bevillningsutskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, att
den väckta motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Denna
hemställan bifölls av båda kamrarna.
I föreliggande motion har liksom vid 1925 års riksdag framställts förslag,
att den för utländsk artist, som medverkar vid offentlig föreställning,
stadgade bevillningsavgiften måtte höjas från tio till tjugo procent
av uppburen inkomst. Härjämte har motionären föreslagit, att, därest
i ersättning ingå naturaförmåner, kost och bostad skola vid avgiftens
bestämmande, örn högre värde ej är angivet, upptagas till vardera två kronor
för dag i stället för, såsom nu gäller, en krona för dag. Beträffande
motiveringen för dessa förslag får utskottet hänvisa till motionen.
De i 1908 års förordning stadgade bevillningsavgifterna för vissa offentliga
föreställningar hava icke någon mera avsevärd finansiell betydelse.
Enligt uppgifter i riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåret 1929/1930
utgjorde under nämnda budgetår de enligt 4 § 2 mom. utgående avgifterna
för medverkande vid föreställningar sammanlagt omkring 272,100
kronor, varav 108,800 kronor kommo på kronans och 163,300 kronor på
vederbörande kommuners andel. Avgifterna jämlikt 4 § 1 mom. stannade
vid 46,500 (18,600 + 27,900) kronor och avgifterna enligt 4 § 3 mom. vid
4,000 kronor, allt i runda tal.
Det torde emellertid icke i främsta rummet hava varit ur finansiella
synpunkter, som motionären föreslagit fördubbling av de jämlikt 4 § 2
mom. utgående bevillningsavgifterna. Det synes i stället hava varit
hänsynen till de svenska yrkesutövarna, som närmast föranlett motionen.
I denna har sålunda gjorts gällande, att artistskatten är alltför låg
i förhållande till den inkomstskatt, som de svenska artisterna hava att
betala till stat och kommun.
Såsom framhållits i ovan omförmälda, av 1925 års bevillningsutskott
avgivna betänkande i anledning av då föreliggande motion i ämnet, torde
det icke hava varit åsyftat, att främmande yrkesutövare genom ifrågavarande
bestämmelser skola åläggas högre skatt än de svenska, utan att
bevillningsavgifterna skola så nära som möjligt motsvara den skatt, som
drabbar svenska artister. Med hänsyn främst till kommunalskattens olika
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
höjd på skilda orter, kan emellertid icke åstadkommas fullständig motsvarighet
i nämnda hänseende. Huruvida nuvarande skatteprocent är lämpligt
avvägd, är givetvis icke möjligt att avgöra utan särskild undersökning,
men det synes utskottet, som örn i varje fall någon mera väsentlig höjning
knappast skulle kunna vidtagas utan åsidosättande av den åsyftade jämställdheten
mellan svenska och utländska artister. Spörsmålet örn ändrade
grunder för förevarande beskattning bör, på sätt uttalats i omförmälda
utskottsbetänkande vid 1925 års riksdag, icke minst med avseende å frågans
internationella betydelse närmast ankomma på prövning av Kungl. Maj :t,
som har möjlighet att låta verkställa erforderlig utredning i ämnet. En
sådan utredning kan måhända befinnas böra avse icke blott en omläggning
av bevillningsavgifterna för utländska artister, vilka utgöra en tämligen
blygsam del av hela antalet utlänningar inom landet, utan frågan
örn beskattningen av utlänningar i allmänhet, vilket spörsmål icke berörts
i motionen. Enligt utskottets förmenande föreligga icke tillräckliga skäl
att nu i anledning av förevarande motion hos Kungl. Maj :t hemställa örn
dylik utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 13 av herr Lovén, örn viss ändring
i förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1931.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,
Jönsson i Slätåker, Björnsson, Leander, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta,
Björklund, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle, Åström, Ericson i Boxholm,
Lithander, Andersson i Katrineholm, Heiding och Larson i Tönnersa.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.