Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner örn höjning av det i förordningen angående skatt för hundar bestämda skattemaximum.

1931-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner örn höjning av det i förordningen angående skatt för hundar bestämda skattemaximum.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Utskottet.

Gällande bestämmelser.

Statistik.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1931 kl. 2 e. m..

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

örn höjning av det i förordningen angående skatt för hundar

bestämda skattemaximum.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 163

i första kammaren av herr Fredrik Ström och nr 170 i andra kammaren

av herr Holmström, har hemställts, »att riksdagen ville för sin del besluta,

att ändring vidtages i 4 § i kungl, förordningen den 17 maj 1923

angående skatt för hundar, varigenom skattemaximum sättes till 100 kronor».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma ej

här nedan återgivits, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen nr 170 i

andra kammaren.

Nu gällande bestämmelser angående skatt för hundar innefattas i en

förordning av den 17 maj 1923 (nr 116), vilken trädde i kraft den 1 januari

1924. Under det att kommun tidigare ägt bestämma såväl örn hundskatt

skulle utgå inom kommunen som beloppet därav, dock till högst

femton kronor årligen, har genom 1923 års förordning införts en allmän,

obligatorisk beskattning av hundar. Skatten skall av kommun bestämmas

till ett för varje hund lika belopp, lägst fem högst trettio kronor

för kalenderår. Skatteplikt föreligger icke för hund, som ej uppnått en

ålder av tre månader, och ej heller för hundar, vilka av lapparna användas

för renskötseln.

Under januari månad varje år skall skattskyldig till vederbörande

kommunala uppbördsmyndighet skriftligen anmäla de hundar, för vilka

skatteplikt vid ingången av året förelegat, med angivande tillika av hundarnas

ras, ålder, kön och färg. Inträder skatteplikt under löpande år,

skall den skattskyldige inom trettio dagar därefter sådant på enahanda

sätt anmäla.

Medel, som till kommunen inflyta i hundskatt, må för kommunens behov

användas på sätt, som av kommunen bestämmes.

I de av statistiska centralbyrån avgivna berättelserna angående kommunernas

finanser hava meddelats följande uppgifter örn antalet hundar

i riket samt hundskatten i medeltal för hund under nedannämnda år:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 7

Antalet hundar

År 1924

År 1925

År 1926

År 1927

i landskommunerna................

153,524

139,609

133,815

132,423

i städerna ................................

30,063

28,555

27,883

27,217

i samtliga kommuner ............

183,587

168,164

161,698

159,640

Hundskatt i medeltal för hund, kr.

i landskommunerna ................

10: 29

10: 3 2

10: 3 3

10: 3 3

i städerna ................................

23: 9 9

24: 44

25: 0 7

25: 4 8

i samtliga kommuner ............

12: 53

12: 7 2

12: 8 7

12: 91.

För tiden före år 1924 förelåg icke obligatorisk anmälningsskyldighet

för hundar, varför fullständiga uppgifter från denna tid saknas. För år

1928 och följande år förefinnas icke uppgifter i bearbetat skick. Antalet

hundar synes emellertid under år 1928 liksom de föregående åren

hava företett någon minskning (med omkring 2,000 hundar).

Möjligheten att bestämma hundskatten till maximum av 30 kronor har

år 1924 begagnats av 1.2 procent av landskommunerna och 14.4 procent

av städerna, medan motsvarande siffror utgjort år 1925 1.2 och 15.3; år

1926 1.3 och 17.9 samt år 1927 1.2 och 17.7. Procenttalen för landskommuner

och städer sammanräknade hava beräknats för åren 1924 och 1925

till 1.8, år 1926 till 2.i och år 1927 till 1.9. För år 1928 synas procenttalen

hava något minskats.

Ur statistisk årsbok för Stockholms stad inhämtas, att antalet där beskattade

hundar utgjorde år 1924 7,433 och år 1929 7,416.

Motionärerna hava för möjliggörande av en begränsning av antalet

hundar i Stockholm ansett höjning erfordras av där utgående hundskatt,

som från och med år 1924 utgjort 30 kronor. En höjning kunde emellertid

icke ske utan en ändring av det i förordningen angående skatt för

hundar bestämda högsta belopp för skatten. Detta borde enligt motionärernas

mening höjas till ett sådant belopp, att kommunerna bereddes

frihet att inom en rätt så bred marginal reglera denna skatt. Vid sådant

förhållande hava motionärerna ansett lämpligt, att skattemaximum

fastställes till 100 kronor.

Av de ovan lämnade statistiska uppgifterna framgår, att förhållandevis

mycket få kommuner utnyttjat möjligheten att bestämma den enligt

förordningen angående skatt för hundar utgående skatten till det högsta

medgivna beloppet av 30 kronor för år. Än mindre antal kommuner

skulle, efter all sannolikhet, vid en höjning av skattemaximum finna anledning

att begagna sig härav. Betydelsen av den föreslagna höjningen

skulle alltså bliva tämligen ringa. Vad angår den av motionärerna åsyftade

begränsningen av hundantalet torde denna med hänsyn till det

ohägn hundarna åstadkomma kunna anses motiverad i fråga om mer

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

eller mindre onyttiga hundar. Då emellertid innehavet av hundar i övriga

fall skäligen icke bör försvåras och då nuvarande grunder för hundskatten

icke fästa avseende vid vare sig hundägarens förhållanden eller

andra särskilda omständigheter, anser utskottet försiktighet böra iakttagas

vid bestämmandet av kommunernas rätt att fastställa hundskattens

belopp. Utskottet finner ur denna synpunkt skäl för närvarande icke

föreligga att bereda kommunerna möjlighet att bestämma hundskatten

till högre belopp än nu medgives. En höjning av skattemaximum skulle

för övrigt vara ägnad att öka skiljaktigheterna mellan skattebeloppen i

de olika kommunerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:163 av herr Fredrik

Ström och II: 170 av herr Holmström, örn höjning

av det i förordningen angående skatt för hundar

bestämda skattemaximum, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

• Stockholm den 6 mars 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 13.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.