Betänkande, i anledning av väckta motioner örn höjning av det i förordningen angående skatt för hundar bestämda skattemaximum.
1931-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1931:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner örn höjning av det i förordningen angående skatt för hundar bestämda skattemaximum.
Dokumentets text
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
Utskottet.
Gällande bestämmelser.
Statistik.
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1931 kl. 2 e. m..
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
örn höjning av det i förordningen angående skatt för hundar
bestämda skattemaximum.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 163
i första kammaren av herr Fredrik Ström och nr 170 i andra kammaren
av herr Holmström, har hemställts, »att riksdagen ville för sin del besluta,
att ändring vidtages i 4 § i kungl, förordningen den 17 maj 1923
angående skatt för hundar, varigenom skattemaximum sättes till 100 kronor».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma ej
här nedan återgivits, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen nr 170 i
andra kammaren.
Nu gällande bestämmelser angående skatt för hundar innefattas i en
förordning av den 17 maj 1923 (nr 116), vilken trädde i kraft den 1 januari
1924. Under det att kommun tidigare ägt bestämma såväl örn hundskatt
skulle utgå inom kommunen som beloppet därav, dock till högst
femton kronor årligen, har genom 1923 års förordning införts en allmän,
obligatorisk beskattning av hundar. Skatten skall av kommun bestämmas
till ett för varje hund lika belopp, lägst fem högst trettio kronor
för kalenderår. Skatteplikt föreligger icke för hund, som ej uppnått en
ålder av tre månader, och ej heller för hundar, vilka av lapparna användas
för renskötseln.
Under januari månad varje år skall skattskyldig till vederbörande
kommunala uppbördsmyndighet skriftligen anmäla de hundar, för vilka
skatteplikt vid ingången av året förelegat, med angivande tillika av hundarnas
ras, ålder, kön och färg. Inträder skatteplikt under löpande år,
skall den skattskyldige inom trettio dagar därefter sådant på enahanda
sätt anmäla.
Medel, som till kommunen inflyta i hundskatt, må för kommunens behov
användas på sätt, som av kommunen bestämmes.
I de av statistiska centralbyrån avgivna berättelserna angående kommunernas
finanser hava meddelats följande uppgifter örn antalet hundar
i riket samt hundskatten i medeltal för hund under nedannämnda år:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 7
Antalet hundar
År 1924
År 1925
År 1926
År 1927
i landskommunerna................
153,524
139,609
133,815
132,423
i städerna ................................
30,063
28,555
27,883
27,217
i samtliga kommuner ............
183,587
168,164
161,698
159,640
Hundskatt i medeltal för hund, kr.
i landskommunerna ................
10: 29
10: 3 2
10: 3 3
10: 3 3
i städerna ................................
23: 9 9
24: 44
25: 0 7
25: 4 8
i samtliga kommuner ............
12: 53
12: 7 2
12: 8 7
12: 91.
För tiden före år 1924 förelåg icke obligatorisk anmälningsskyldighet
för hundar, varför fullständiga uppgifter från denna tid saknas. För år
1928 och följande år förefinnas icke uppgifter i bearbetat skick. Antalet
hundar synes emellertid under år 1928 liksom de föregående åren
hava företett någon minskning (med omkring 2,000 hundar).
Möjligheten att bestämma hundskatten till maximum av 30 kronor har
år 1924 begagnats av 1.2 procent av landskommunerna och 14.4 procent
av städerna, medan motsvarande siffror utgjort år 1925 1.2 och 15.3; år
1926 1.3 och 17.9 samt år 1927 1.2 och 17.7. Procenttalen för landskommuner
och städer sammanräknade hava beräknats för åren 1924 och 1925
till 1.8, år 1926 till 2.i och år 1927 till 1.9. För år 1928 synas procenttalen
hava något minskats.
Ur statistisk årsbok för Stockholms stad inhämtas, att antalet där beskattade
hundar utgjorde år 1924 7,433 och år 1929 7,416.
Motionärerna hava för möjliggörande av en begränsning av antalet
hundar i Stockholm ansett höjning erfordras av där utgående hundskatt,
som från och med år 1924 utgjort 30 kronor. En höjning kunde emellertid
icke ske utan en ändring av det i förordningen angående skatt för
hundar bestämda högsta belopp för skatten. Detta borde enligt motionärernas
mening höjas till ett sådant belopp, att kommunerna bereddes
frihet att inom en rätt så bred marginal reglera denna skatt. Vid sådant
förhållande hava motionärerna ansett lämpligt, att skattemaximum
fastställes till 100 kronor.
Av de ovan lämnade statistiska uppgifterna framgår, att förhållandevis
mycket få kommuner utnyttjat möjligheten att bestämma den enligt
förordningen angående skatt för hundar utgående skatten till det högsta
medgivna beloppet av 30 kronor för år. Än mindre antal kommuner
skulle, efter all sannolikhet, vid en höjning av skattemaximum finna anledning
att begagna sig härav. Betydelsen av den föreslagna höjningen
skulle alltså bliva tämligen ringa. Vad angår den av motionärerna åsyftade
begränsningen av hundantalet torde denna med hänsyn till det
ohägn hundarna åstadkomma kunna anses motiverad i fråga om mer
Motionerna.
Utskottets
yttrande.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.
eller mindre onyttiga hundar. Då emellertid innehavet av hundar i övriga
fall skäligen icke bör försvåras och då nuvarande grunder för hundskatten
icke fästa avseende vid vare sig hundägarens förhållanden eller
andra särskilda omständigheter, anser utskottet försiktighet böra iakttagas
vid bestämmandet av kommunernas rätt att fastställa hundskattens
belopp. Utskottet finner ur denna synpunkt skäl för närvarande icke
föreligga att bereda kommunerna möjlighet att bestämma hundskatten
till högre belopp än nu medgives. En höjning av skattemaximum skulle
för övrigt vara ägnad att öka skiljaktigheterna mellan skattebeloppen i
de olika kommunerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1:163 av herr Fredrik
Ström och II: 170 av herr Holmström, örn höjning
av det i förordningen angående skatt för hundar
bestämda skattemaximum, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
• Stockholm den 6 mars 1931.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 13.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.