Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om importtull å hö.

1931-03-13 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:17, Betänkande, i anledning av väckt motion om importtull å hö.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mais 1931 ki. Vä 3 e. m,

Bevillning sutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

importtull å hö.

I en mona andra kammaren av kerr Aronson m. fl. vackt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 167, har hemställts, »att riksdagen

behagade besluta en sådan ändring i gällande tulltaxa, att hö åsättes en

importtull av 1 Va öre per kilogram».

Det föreliggande förslaget avser, att hö, som för närvarande är tullfritt

(tulltaxenummer 62), skulle åsättas en tull av 1.5 öre per kilogram.

Till stöd härför hava motionärerna anfört i huvudsak följande.

Såsom en av jordbrukskrisens mest ödesdigra yttringar måste man

betrakta den allt mer tilltagande svårigheten att finna avsättning för

jordbrukets produkter. Vissa varuslag vore så gott som osäljbara, även

örn de utbjödes till de mest orimliga underpris. I vissa delar av landet

— kanske mest i mellersta Sverige — kunde sålunda hö knappast säljas

till något pris. Detta berodde i första hand på riklig tillgång inom

landet, men även i betydande grad på en under förhanden varande förhållanden

fullständigt onödig import, vilken främjades av gällande tullfrihet

för hö, och den betydande fraktkostnad, som drabbade denna

skrymmande och billiga vara vid försändning från en del av landet till

en annan. Enda möjligheten att skydda vår höproduktion syntes vara

införande av en lämplig skyddstull. Någon fara för otillbörlig prisstegring

som följd av en dylik skyddsåtgärd kunde icke uppstå, då produktionen

av hö inom landet mer än väl täckte behovet.

Enligt tillgängliga statistiska uppgifter omfattade Sveriges in- och utförsel

av hö nedannämnda år följande kvantiteter och värden:

Är 1928 ............................

» 1929 ...........................

» 1990 (prel. uppgifter)

I n f ö i

r s e 1

U t f ö

r s e 1

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Ton

Kr.

Ton

Kr.

464

39,034

9,372

733,530

2,212

160.509

11,620

963,980

4,913

3,319

•

Av den totala införseln under år 1930, 4,913 ton, hänförde sig enligt en

av generaltullstyrelsens statistiska avdelning lämnad preliminär uppgift

4,590 ton eller omkring 93 procent å Haparanda tullkammardistrikt.

Bihang till riksdagens protokoil 1931. 7 sami. 10 hafi. (Nr 17—90.)

Utskottet

Motionen.

Statistik.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Fråga om

fraktncdsättning

för hö.

Jämlikt statistiska centralbyråns preliminära beräkningar rörande

årsväxten i Sverige åren 1929 och 1930 uppgick skörden av hö nämnda

år till följande kvantiteter:

Hö från odlad

jord

Ton

Hö från naturlig

äng

Ton

Summa

Ton

År 1929,

hela riket......

....... 4,821,595

599,370

5,420,965

därav

Västerbottens

län .....

....... 177,204

71,880

249,084

»

Norrbottens

» .....

....... 114,410

108,213

222,629

Är 1930,

hela riket......

....... 5,044,928

654,054

5,698,982

därav

Västerbottens

län.........

....... 181,553

70,926

252,479

»

Norrbottens

» .........

....... 129,162

156,113

285,275

Utskottet har berett sig tillfälle att taga del av handlingarna i ett på

Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende angående fraktnedsättning för

hö. Av två i nämnda ärende i februari månad 1931 avgivna yttranden av

förvaltningsutskotten inom hushållningsskapen i de två nordligaste länen

må i detta sammanhang följande redogörelse lämnas.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Inom

länet förelåge mest årligen det förhållandet, att kustlandet producerade

hö i sådana kvantiteter att jämväl försäljning av stora kvantiteter vore

möjlig, örn blott någon köpare till skäliga priser funnes. Inom lappmarken

förekomma däremot tämligen regelbundet inköp av hö. Dock

syntes detta förhållande komma att ändras, då alla de strävanden, som

bedrivits för jordbrukets höjande och utveckling inom lappmarken, började

bära frukt. Man kunde därför förvänta att jämväl länets lappmark

inom en snar framtid skulle bliva självförsörjande i fråga örn hö,

för vilkets producerande lappmarkens jordbruksdrift vore särskilt ägnad.

—• För närvarande rådde inom lappmarken höpriser, som syntes

vara lägre än på mycket länge, varför nuvarande frakttariffer icke kunde

sägas hava orsakat höets fördyrande för köparna. I varje fall hade

den rikliga tillgången verkat prissänkande. Västerbottens kustland hade

för närvarande betydande hökvantiteter liggande för försäljning.

Under sådant förhållande kunde förvaltningsutskottet ej finna något skäl

föreligga till den s. k. Norr landstöm flens återinförande. Den skulle, vad

Västerbottens län beträffade och speciellt dess lappmark, endast verka

återhållande på dess jordbruks normala utveckling, varför en dylik åtgärd

bestämt avstyrktes. —• Inom länet hade någon konkurrens av finskt

hö dittills icke gjort sig märkbar.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Enligt

meddelande från järnvägsstyrelsen innebure den taxeändring, som den

t oktober 1930 genomfördes, en väsentlig sänkning i förutvarande tariffer

för hö i fulla vagnslaster men rätt mycket ökning över den tidigare

gällande s. k. norrlandstariffen. Huruvida denna sänkning av fraktsatserna

i det hela taget vore tillräcklig med hänsyn till jordbrukets pre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

<3

kära ekonomiska läge, saknade förvaltningsutskottet material att bedöma.

Då priset på jordbruksprodukterna i stort sett sjunkit ned till prisnivån

före kriget, i vissa fall Mn lägre, vore det givet, att fraktsatserna

på jordbruksprodukterna måste sänkas i förhållande till denna prissänkning,

örn ej dessa skulle i högre grad än förr hämma omsättningen

och handeln med jordbruksprodukter. Då därtill bomme, att landets

jordbruk under de senaste 20-tal åren alltmer förvandlats till småbruk

eller mindre jordbruk, för vilka det vore ett livsvillkor att för skäligt

pris kunna få ut sina småpartier av produkter i marknaden, måste det

anses som synnerligen angeläget, att staten på allt sätt och framför allt

genom billiga frakter på jordbruksprodukterna sökte underlätta för dessa

småbrukare distribueringen av deras produkter samt uppsamlingen

av deras småposter till större partier, som kunde befraktas efter ännu

billigare taxor. — Däremot ansåge förvaltningsutskottet en särskild undantagstariff

för Norrland, den s. k. norrlandstariffen för stråfoder,

icke erforderlig eller lämplig; den kunde rent av bliva till skada för icke

blott landets jordbruk utan framför allt för det övernorrländska jordbruket.

Därest jordbrukarna i de södra och mellersta delarna av landet hade

möjlighet att tack vai*e en särskild förbilligad taxa transportera jordbruksprodukter

till övre Norrland, komme de icke att söka reglera sin

produktion och avsättningen av sina produkter efter de ekonomiska förutsättningarna,

som landets jordbruk kunde hava. En sådan utveckling

eller inriktning av det sydsvenska och mellansvenska jordbruket, möjliggjord

genom understödstariffer, kunde ej vara sund, då under normala

förhållanden övre Norrland självt kunde tillgodose sitt höbehov.

För det norrbottniska jordbruket kunde en s. k. norrlandstariff medföra

de största svårigheter och förluster på jordbruket. Det hade inträffat,

att norrbottniskt hö icke kunnat finna avsättning i marknaden på grund

av det billiga och till låg taxa dittransporterade »sörlandshöet». Därtill

borde också beaktas den omständigheten, att genom åtkomsten av billigt

»sörlandshö» lockades jordbrukaren däruppe att hålla större djurbesättningar

än som vore ekonomiskt riktigt, vilket ledde till fluktuationer

och förhållanden på marknaden med jordbruksprodukter, som verkade

ruinerande för jordbruksbefolkningen. Det framstode därför icke

som något önskemål för Norrbotten att bliva tillgodosett med överskottsproduktionen

från övriga delar av riket, och detta gällde jämväl av det

skälet, att denna överskottsproduktion inträffade med sådan oregelbundenhet,

att inga hållbara ekonomiska kalkyler kunde grundas därpå,

utan desorganisation av marknaden bleve den enda följden. —- Förvaltningsutskottet

ställde sig därför avvisande mot de framkomna förslagen

örn generella fraktnedsättningar eller tillämpande av särskild norrlandstariff

för hötransporter till Norrbotten. — Däremot vore det angeläget

att, om sådan missväxt skulle inträffa i Norrbotten, att anskaffning

av stråfoder söderifrån bleve nödvändig för att rädda kreatursstammen,

åtgärder bleve vidtagna genom fraktlindringar oller understöd för

möjliggörande av foderanskaffning till rimliga priser. — Vad slutligen

angingo den finska konkurrensen på den svenska hömarknaden, måste

förvaltningsutskottet givetvis beklaga förekomsten av denna konkurrens.

Det måste emellertid anses helt uteslutet att kunna utestänga densamma

genom fraktnedsättningar. Även örn fraktfrihet kand© beviljas

för »sörlandshöet», kundo det ändock ej i gränstrakterna konkurrera ut

det billigare framställda finska höet. Olägenheterna av den finska hö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Vt 8 kott et s

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

importen begränsades också därigenom, att det endast vore till Tornedalen

t^1'' ?raas®u som iinskt hö importerades samt möjligen i någon mån

ia.ll„x‘s.0L^?a rna’ ocl1 detta ditintills endast under missväxtår samt

ho,år } Finland. — Till belysande av vad det här rörde sig örn beträffande

storleken av importen av hö kunde nämnas, att höskörden inom

Norrbottens lan i medeltal per år under femårsperioden 1925—1929 utfart.

1 runt tal 230,000 ton, lägst 192,000 och högst 275,000 ton - inedeltel

tor 4 ar: 1926—1929 vöre i runt tal 218,000 ton. - Höimporten från

linland ar 1930 hade uppgivits till 4,000 ton och utgjorde sålunda 1.7

procent av medelskörden (230,000 ton). Hösändningarna söderifrån i medeltal

för treårsperioden 1928—1930 hade uppgivits till i runt tal 6,500 ton

och utgjorde sålunda 2.8 procent av medelskörden. Införseln av hö till

länet motsvarade 4.5 procent av skörden och utgjorde för dessa svagår

endast en bråkdel av skillnaden mellan årsskördarnas storlek. Detta

tydde på, att införseln vore överflödig, därest överskottet från de goda

arén sparades för de onda åren och ej flera djur hölles än medelskörden

räckte till, vilket aven stöde i överensstämmelse med en god ekonomisk

hushållning.

llikets införsel av hö sker i övervägande grad till övre Norrland. Av

gammalt har denna del av landet i viss utsträckning fyllt sitt behov av

hö dels från andra delar av landet och speciellt från de inom Norrland

befintliga områden, varest hö produceras utöver det lokala behovet, dels

ock genom import huvudsakligen från Finland. Genom det väckta förslaget

örn asättande av en tull a hö av 1.5 öre för kilogram hava motionärerna

nu i främsta rummet åsyftat, att för det överskott av hö, som

inom vissa produktionsorter särskilt i mellersta Sverige förefinnes, vinna

ökade avsättningsmöjligheter i övre Norrland. Enligt ovan återgivna,

av föi valtningsutskotten inom hushållningssällskapen i de två nordligaste

länen avgivna yttranden rörande fraktnedsättning för hö framstår det

emellertid icke för dessa förvaltningsutskott såsom något önskemål för

jordbruket inom övre Norrland, som alltmer inriktats på att under normala

skördeförhållanden vara självförsörjande beträffande stråfoder, att

bliva tillgodosett med överskottsproduktionen av hö från övriga delar av

riket. Beträffande Norrbottens län har dock, enligt vad som framhållits,

en ej önskvärd finsk konkurrens å den svenska hömarknaden i viss ututsträckning

förekommit, en konkurrens som hushållningssällskapets i

nämnda län förvaltningsutskott emellertid ej ansett möjligt utestänga

genom ifrågasatt fraktnedsättning för s. k. Borlandsbo.

Enligt bevillningsutskottets uppfattning skulle den föreslagna tullen

icke i någon mera avsevärd mån kunna verka återhållande på importen

av hö till övre Norrland, då det här i allmänhet torde gälla en på naturliga

förutsättningar grundad gränshandel. Denna har för övrigt, av

de ovan anförda siffrorna att döma, hittills haft en i förhållande till

höpj.oduktionen inom dessa trakter av landet jämförelsevis ringa omfattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

5

Med beaktande av vad sålunda anförts har bevillningsutskottet, utan

att i övrigt ingå på de skäl, som kunna anföras mot det föreliggande förslaget,

ansett sig böra avstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 167 av herr Aronson m. fl., om

importtull å hö, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Ericson i Oberga,

Jönsson i Slätåker*, Björnsson*, Lövgren i Nyborg*, Wohlin, Olsson i Gävle,

Nilsson i Hörby*, Åström, Larsson i Örbyhus*, Ericson i Boxholm, Ljunggren*,

Werner, Anderson i Norrköping, Larson i Tönnersa* och Svedberg.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.