Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändring av skattelagarnas bestämmelser örn avdrag för värdeminskning.

1931-04-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:29, Betänkande, i anledning av väckt motion angående ändring av skattelagarnas bestämmelser örn avdrag för värdeminskning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Berntining sitt skottets betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens Jkansli den 15 april 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

ändring av skattelagarnas bestämmelser örn avdrag

för värdeminskning.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 270, har herr Olson i Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t ville låta utreda* vilka

åtgärder som böra vidtagas för att vissa föreskrifter i skattelagarna bringas

i överensstämmelse med aktiebolagslagens (respektive bokföringslagens)

bestämmelser, och för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen

må föranledas».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den män densamma ej

här nedan åter givits, får utskottet hänvisa till motionen.

Vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt får enligt i kommunalskattelagen

samt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

meddelade bestämmelser avdrag från bruttointäkt av fastighet

eller av rörelse icke göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad av

fastighet eller annan anläggning eller för grundförbättring därå. Avdrag

får däremot i viss utsträckning årligen ske för värdeminskning å

byggnad ävensom å maskiner och andra inventarier av längre varaktighet.

I fråga örn byggnad skall avdraget bestämmas till viss procent av

byggnadens värde, olika allt efter den tid, byggnaden anses kunna utnyttjas

för sitt ändamål. Det årliga värdeminskningsavdraget i fråga örn

maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier skall avpassas

efter tillgångens varaktighet sålunda, att anskaffningskostnaden

för en tillgång kan till fullo avdragas under den tidrymd, densamma är

ekonomiskt användbar, varvid avdraget i regel bör bestämmas till viss

bråkdel av anskaffningskostnaden, dock att, där detta på grund av bristande

utredning icke kan ske, avdrag får äga rum med viss procent å bokförda

värdet eller efter annan grund, som kan finnas skälig. Blir en tillgång

av förevarande slag, innan kostnaden för dess anskaffande fått i sin helhet

avdragas, utsliten eller föråldrad, så att dess fortsatta användande i

driften icke är ekonomiskt lämpligt, får avdrag äga rum för den ännu

icke avdragna anskaffningskostnaden, i den mån denna återstående an
Rthang

Ull riksdagens protokoll 19.11. 7 sami. 17 hafi. (Sr 29—10.) \

Utskottet.

Gällande le■

stämmelser.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

skaffningskostnad överstiger vad som influtit vid försäljning av den utrangerade

tillgången.

Avdrag är icke medgivet för förlust, som är att hänföra till kapitalförlust.

Beträffande förvärvskällan rörelse har i 8 punkten i anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen angivits vad som hänföres till

driftförlust och till kapitalförlust. Nämnda punkt i anvisningarna är av

följande lydelse:

8. I anslutning till vad som enligt anvisningarna till 28 § betecknats såsom

intäkt i rörelse, skall såsom driftförlust i denna förvärvskälla anses

uteblivandet av en intäkt, som normalt bort inflyta i rörelsen. Detta innebär,

att intäktens uteblivande skall vara av sådan beskaffenhet, att det i

den förvärvsverksamhet, varom fråga är, kan räknas med eventuellt uppkommande

förlust i stället för vinst samt att förlusten alltså ingår såsom

ett led i förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså exempelvis till följd av

köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som den

skattskyldige fört i handel eller tillverkat, prisfall under inköps- eller tillverkningspris,

förstöring eller försämring av varulager, tillverkningar,

lager av råvaror och förbrukningsartiklar eller dylikt, utebliven återbetalning

av lån, som skattskyldig i av honom driven penningrörelse utlämnat

på förfalskade lånehandlingar m. m. dylikt. I dylika fall är skattskyldig

berättigad att i beskattningsavseende göra nödig nedskrivning å

varulagrets värde eller erforderlig avskrivning å utestående fordringar

eller vidtaga därmed jämförlig åtgärd för minskande av sin eljest skattepliktiga

inkomst. Däremot räknas icke hit förlust, som skattskyldig kan

hava lidit vid sidan av vad som normalt ingår såsom ett led i förvärvsverksamheten,

således i regel icke genom borgensförbindelse eller genom

prisfall å eller förstöring genom brand eller olyckshändelse av sådana

tillgångar, som användas till stadigvarande bruk i rörelsen. Den förlust,

som föranledes av en dylik, oberoende av rörelse uppkommen skada, är att

anse såsom kapitalförlust.

I motionen har erinran framställts mot, att överensstämmelse icke råder

mellan de avskrivningar å tillgångar, avsedda för stadigvarande bruk,

som enligt aktiebolags- och bokföringslagarna skola verkställas, samt

de avdrag för värdeminskning å sådana tillgångar, som enligt skattelagarna

äro medgivna, ävensom att begreppet kapitalförlust icke angivits

tillräckligt klart i skattelagarna. Motionären har, under erinran,

att enligt kommunalskattelagen 29 § 4 mom. avdrag icke får göras

för ny-, till- eller ombyggnad av i rörelsen använd fastighet, såsom anmärkningsvärt

framhållit, att begreppet ombyggnad sammanförts med

de tydligt värdeökande begreppen ny- och tillbyggnad, medan ombyggnad

bestode av ett nedrivande och ett uppbyggande moment, som tillsammans

ej tillförde byggnaden ett ökat värde.

Enligt utskottets mening är det ur principiell synpunkt riktigt,

att vid inkomsttaxering avdrag icke medgives för kostnad för ombyggnad

av skattskyldigs egen i rörelse använda byggnad, vilken

kostnad har karaktär av kapitalöverflyttning. Däremot kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 3

givetvis icke sällan inträffa, att sådan byggnad av olika skäl inom

jämförelsevis kort tid blir föråldrad och att i följd härav, innan

densamma i tillräcklig utsträckning avskrivits i beskattningshänseende,

måste ombyggas eller nedrivas och ersättas ined en ny byggnad.

Frågan örn rätt att vid taxering åtnjuta avdrag från bruttointäkt av

rörelse för värdeminskning å byggnader ävensom å andra tillgångar, avsedda

för stadigvarande bruk, är emellertid redan föremål för utredning.

Sedan 1924 års skatteberedning i en år 1927 utarbetad promemoria föreslagit,

att aktiebolag och andra affärsdrivande juridiska personer skulle

i allmänhet äga erhålla avdrag för dylik värdeminskning med de belopp,

vilka i bokföringen avskrivits å nämnda tillgångar, men chefen för finansdepartementet

funnit frågan böra ytterligare utredas, är densamma för

närvarande föremål för utredning inom 1928 års bolagsskatteberedning.

Vad åter angår frågan örn fullständigare bestämmelser rörande när

förlust skall hänföras till kapitalförlust och icke till driftförlust har utskottet

velat erinra örn, att dessa bestämmelser i sin nuvarande avfattning

tillkommit så nyligen som år 1928, efter det vederbörande myndigheter

och sammanslutningar beretts tillfälle att yttra sig över ett i ämnet framlagt

förslag. Uppenbarligen skulle det möta oöverstigliga tekniska svårigheter

att så avfatta bestämmelserna, att dessa konjme att täcka alla de

skiftande fall, som kunna uppkomma, och i motionen har ej ens angivits,

i vilka hänseenden föreskrifterna äro i behov av förtydligande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 270 av herr Olson i Göteborg, angående

ändring av skattelagarnas bestämmelser om

avdrag för värdeminskning, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 april 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Bergman, Boman, Jönsson i Slätåker,

Björnsson, Leander, Björklund, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle, Nilsson i

Hörby, Åström, Andersson i Boda, Ericson i Boxholm, Lithander, Andersson

i Katrineholm, Anderson i Norrköping, I.arson i Tönnersa och Ander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.