Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väckta motioner.

1931-04-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:33, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition

angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser

om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 26 februari 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 159, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen besluta, att de i förordningen den 13 april 1928

(nr 76) angående utförselbevis för råg och vete meddelade bestämmelser

skola äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 augusti 1931

tillsvidare till och med den 31 juli 1933.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet, i den mån

redogörelse för densamma ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda,

vid propositionen fogade protokollsutdrag.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr

222 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 374 i andra kammaren

av herr Sävström m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta

avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 159 angående förlängd giltighet av

gällande bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete».

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande fyra

till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksdagens början väckta

motioner, nämligen:

de likalydande motionerna nr 110 i första kammaren av herr Trygger

m. fl. och nr 158 i andra kammaren av herr Lindman in. fl., däri hemställts,

»att riksdagen ville besluta, att de i Kungl. Maj-.ts förordning (nr

76) den 13 april 1928 angående utförselbevis för råg och vete innehållna

bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under tiden till oell med den 31

juli 1934»; samt

bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 20 käft. (Nr 33.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

de likalydande motionerna nr 159 i första kammaren av herr Petrus

Nilsson m. fl. och nr 268 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp

m. fl., däri hemställts, »att riksdagen ville besluta, att förordningen

den 13 april 1928 angående utförselbevis för råg och vete ävensom kungörelsen

den 24 maj 1928 med tillämpningsföreskrifter till samma förordning

skola vara gällande under ytterligare fyra år eller till och med

utgången av juli 1935».

Rörande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för de av dem

framställda yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna i fråga.

Utskottet. De i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis för

Gällande råg och vete meddelade bestämmelserna äro av följande lydelse:

bestämmelser.

»§ i.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver

och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg

eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget

minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses

marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln,

med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av

sådan vara till enahanda myckenhet.

§ 2.

Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande

antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg

eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt

tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna

tullbeloppet,

eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader,

som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel

ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften

med avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen

utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent.

Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas

till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återinföres

och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.

§ 3.

Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av

utförselbevis samt författningens tillämpning i övrigt.»

Återblick. Efter det 1923, 1924 och 1925 års riksdagar avslagit väckta förslag om

införande av utförselbevis för vissa slag av spannmål, antog 1926 års riksdag

ett motionsvis framlagt och av vissa reservanter inom bevillningsutskottet

(betänkande nr 39) tillstyrkt förslag till förordning angående

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

3

utförselbevis för råg oell vete. Den 26 juli 1926 utfärdades förordning

i ämnet (nr 382) ävensom kungörelse (nr 383) med tillämpningsföreskrifter

till samma förordning. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 augusti 1926

oell skulle gälla till och med deli 31 juli 1928.

I den skrivelse, genom vilken 1926 års riksdag för Kungl. Majit tillkännagav,

att riksdagen antagit omförmälda förslag till förordning angående

utförselbevis för råg och vete, hänvisade riksdagen till en vid bevillningsutskottets

i ämnet avgivna betänkande fogad reservation, i vilken

anförts bland annat följande:

»Utskottet vill visserligen icke göra gällande, att införandet av systemet

med utförselbevis med säkerhet kan förväntas få några stora verkningar

till gagn för den svenska brödsädesodlingen. Därom är på förhand svårt

att fälla något bestämt omdöme, särskilt som marknadsförhållandena inom

oss närliggande och andra europeiska länder äro ovjssa och fluktuerande.

Utskottet förmodar emellertid, att den ifrågavarande anordningen skall

kunna skapa vissa ventiler för export av svensk spannmål under de tider

på höstarna, då prisläget för odlarna är som mest tryckt, och utskottet anser

så mycket mer att ett försök med utförselbevis bör göras, som andra

mera effektiva utvägar för återställande av spannmålstullens effektivitet

icke kunnat anvisas. Den nu av utskottet tillstyrkta förordningen angående

utförselbevis skall ock---- hava giltighet allenast under en tid

av två år. De erfarenheter, som under denna tid kunna vinnas rörande

anordningens verkningar för spannmålsodlingen såväl som för konsumtionen,

torde få bli avgörande för statsmakternas ställningstagande till

frågan om förordningens framtida förlängning.»

År 1927 beslöt riksdagen, på förslag av Kungl. Majit (proposition nr

150), vissa ändringar i 1926 års förordning, avseende rätt att erhålla utförselbevis

vid utförsel till svensk frihamn samt viss skyldighet att vid

återinförsel av spannmål, varå utförselbevis meddelats, återställa beviset

eller kontant inbetala det i beviset angivna belopp.

År 1928 föreslog Kungl. Majit (prop. nr 107) — sedan gemensamt

utlåtande i ämnet avgivits av kommerskollegium, generaltullstyrelsen

och lantbruksstyrelsen — att den då gällande förordningen angående

utförselbevis för råg och vete med däri gjorda ändringar skulle, med viss

mindre ändring, äga fortsatt giltighet för tiden från och med den 1 augusti

1928 till och med den 31 juli 1931. Ifrågavarande ändring avsåg

sättet för fastställandet av den tidsperiod, som skulle läggas till grund för

tullverkets kontroll över att verkställda utbetalningar på grund av företedda

utförselbevis icke överstege influtna tullavgifter, över propositionen

jämte i ämnet väckta motioner yttrade sig 1928 års bevillningsutskott

i betänkande nr 21 samt anförde därvid i huvudsak följande.

Med ledning av de erfarenhetsrön, som gjorts, och den utredning av

dessas innebörd, som med propositionen framlagts, hade utskottet funnit

uppenbart, att erfarenheten icke gåve stöd för systemets upphörande. Den

erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, hade dock icke varit tillräcklig

för ett allsidigt bedömande av utförselbevisens lämplighet under olika

s. 4 Kontrollera mot PDF

Propo
sitionen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

produktions- och marknadsförhållanden. Vid sålunda angivna förhållande

hade utskottet, icke ansett tiden vara inne för ett slutligt avgörande

»y frågan, huruvida anordningen med utförselbevis borde definitivt inför

livas med vår tullagstiftning. Vid det slutliga avgörandet borde riksdagen

kunna stöd ja_ sig på erfarenheten under så lång tid, att stöd vunnes

för en tillräckligt allsidig prövning av olika på bedömandet inverkande

omständigheter. Utskottet hade ansett den av Kungl. Majit föreslagna

tiden av ytterligare tre år kunna antagas vara tillräcklig för nu

angivna ändamål.

Propositionen bifölls av riksdagen, i enlighet med utskottets hemställan,

och förordning i ämnet utfärdades, såsom redan i det föregående omfors

mälts, den 13 april 1928. I den skrivelse, genom vilken riksdagen för

Kungl. Majit tillkännagav sitt beslut, anhöll riksdagen tillika, att Kungl.

Maj.t ville låta frågan örn beräkningen av städernas tolagsersättning med

avseende å de tullavgifter, som skolat utgå för importerad spannmål, men

från vilka avgifters erläggande vederbörande befriats på grund av avlämnade

utförselbevis, bliva föremål för fortsatt allsidig utredning samt

till riksdagen snarast möjligt avgiva förslag i ämnet.

Vid 1930 års riksdag väcktes motioner i frågan örn utförselbevis. I an- ''

ledning av Kungl. Majits proposition nr 108 angående vissa åtgärder till

det svenska jordbrukets stödjande framfördes sålunda motionsvis å ena

sidan förslag örn utförselbevis även för korn samt å andra sidan, i händelse

riksdagen beslutade inmalningstvång, örn upphävande av gällande

bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete. Särskilda utskottet vid

1930 års riksdag, till vilket både propositionen nr 108 och de omförmälda

motionerna hänvisades, erinrade i sitt utlåtande nr 2 örn utförselbevisens

karaktär av försök för vinnande av erfarenhet samt förklarade sig så mycket

mindre finna anledning att frångå den ståndpunkt, 1928 års riksdag

härutinnan intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild

uppgift att fylla, innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande

över spannmålsmarknaden, som tillärnats densamma. Utskottet erinrade

vidare örn tidigare uttalanden från riksdagen, att prövningen av frågan

örn utförselbevisens tillämpning jämväl med avseende å korn borde anstå,

tills spörsmålet örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tid efter deli

31 juli 1931 bomme under behandling, samt fann ej anledning ifrågasätta,

att riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt, riksdagen sålunda redan

intagit. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslöt härutinnan

i enlighet med utskottets hemställan.

Av den utav kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen

verkställda utredning, vilken legat till grund för den nu föreliggande

propositionen, har enligt ämbetsverkens uppfattning framgått,

att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av systemet

med utförselbevis, i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning

fungera, knappast kunde sägas hava varit andra än som för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5

utsattes viel systemets genomförande. I vad mån och i vilken utsträckning

detsamma i fortsättningen kunde komma att påverkas av ininalningstvånget

och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål,

undandroge sig ämbetsverkens bedömande. Emellertid hade, såvitt äm.

betsverken kunnat finna, några sådana omständigheter icke hittills kommit

till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda ett

upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande bestämmelserna.

Med hänsyn härtill och med fästat avseende tillika vid den

omständigheten, att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden

från representativa organ för näringslivet ett bibehållande av utförselbevisen

i samma omfattning som hittills bestämt förordats, hava ämbetsverken

ansett sig böra tillstyrka, att de på ifrågavarande område nu

gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare upprätthölles.

För egen del har föredragande departementschefen anfort:

»Vid prövning av denna fråga har jag icke kunnat undgå att uppmärksamma,

hurusom utförselbevisen, sedan den från och med juli månad

1930 hos oss pågående stödaktionen för spannmålsproduktionen kommit

till stånd, förlorat sin tidigare betydelse. Under sist åsyftade tid har

nämligen, på sätt av myndigheternas utredning framgår, någon nämnvärd

export av råg och vete från vårt land icke ägt rum. Ur denna synpunkt

ävensom med hänsyn till att utförselbevissystemet till arten tydligt

skiljer sig från principerna för den nu igångsatta stödaktionen i övrigt,

kunde övervägande skäl måhända anses föreligga för utförselbevissystemets

indragning. Härtill kommer, att den faran icke får anses utesluten,

att bibehållandet av sistnämnda system kan tänkas i sin mån stimulera

särskilt veteodlingen att icke blott närma sig till utan även passera

den gräns, där produktionen överstiger landets normala konsumtionsbehov.

Då jag likväl funnit mig böra framlägga förslag örn fortsatt giltighet

för bestämmelserna angående utförselbevis för råg och vete, sker det med

hänsyn till ovissheten örn, huru förhållandena på jordbruksnäringens

område i fortsättningen kunna komma att gestalta sig. Skulle den nu

tillämpade, otvivelaktigt ur alla synpunkter riktigaste metoden för stöd

åt spannmålsodlingen — stadgande örn användning i skälig utsträckning

av den inhemska brödsäden samt ett därtill anpassat prisavtal — av ena

eller andra anledningen icke kunna fullföljas och obruten upprätthållas,

är det icke lätt att förutse, vilken ställning denna för oss oumbärliga del

av jordbruksnäringen komme att få och vilka hjälpmedel som därvid

stöde den till buds. Då tillika - frånsett den omnämnda mera teoretiska

motsägelse, som torde kunna anses ligga i utförselbevissystemets kvarstående

under ännu en period —• någon avsevärd praktisk olägenhet icke

synes vara förbunden med att i nu berört avseende lämna det bestående

förhållandet oförändrat, har jag stannat för att tillstyrka, att 1928 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

Utskottets

yttrande.

förordning måtte bibehållas, varvid dock giltighetstiden synes böra bestämmas

till allenast två år. Det vid frågans behandling år 1928 avgörande

skälet, att ökad erfarenhet på detta område behövde inhämtas,

äger otvivelaktigt i den nu förevarande, med nya särdrag präglade situationen

minst samma styrka som då.

Jag förordar alltså, att bestämmelserna örn utförselbevis för råg och

vete få fortfara att gälla till och med den 31 juli 1933. Någon anledning

till ändring av bestämmelsernas lydelse synes icke föreligga.

Skulle utförselbevisen, ensamt för sig eller i förening med övriga stödåtgärder,

mot förmodan föranleda en för landets förbrukning icke erforderlig

stegring i den inhemska produktionen av brödsäd, torde fråga

kunna uppkomma, huruvida utförselbevissystemet, oavsett att giltighetstiden

tilläventyrs ännu ej utgått, bör övergivas. Emellertid må i detta

samband erinras, att systemet med utförselbevis är i vårt land i olikhet

med förhållandet i vissa andra länder anordnat på så sätt, att rätten

till inlösen av utförselbevis endast gäller i den mån, motsvarande spannmålsmängder

införts under senaste halvåret. På grund härav skulle,

därest exportöverskott av spannmål uppstår, utförselbevisens användbarhet

komma att utan vidare upphöra.

Beträffande den av 1928 års riksdag begärda utredningen av frågan

örn beräkningen av städernas tolagsersättning får jag, efter samråd med

chefen för finansdepartementet, framhålla, att med fullföljandet av sagda

utredning torde böra anstå så länge det av mig omförmälda målet mellan

Stockholms stad och kronan angående utbekommande av mistad tolagsersättning

ännu icke blivit avdömt i högsta instans. Någon olägenhet av

ett uppskov synes mig så mycket mindre föreligga, som beloppen av restitutioner

på grund av utförselbevis äro helt obetydliga under nu gällande

statliga reglering av spannmålsmarknaden och frågan sålunda för närvarande

ej är av nämnvärd praktisk betydelse.»

Vid införandet år 1926 av anordningen med utförselbevis för råg och

vete uttalades från riksdagens sida, på sätt av den ovan lämnade redogörelsen

framgår, den förmodan, att anordningen skulle kunna skapa

vissa ventiler för export av svensk spannmål under de tider på höstarna,

då prisläget för odlarna är som mest tryckt. Det ansågs, att ett försök

med utförselbevis så mycket mer borde göras, som andra mera effektiva

utvägar för återställande av spannmålstullens effektivitet icke kunnat anvisas.

När frågan örn den provisoriska anordningens fortsatta giltighet

sedermera år 1928 prövades, fann bevillningsutskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande i ämnet, att erfarenheten icke gåve stöd för systemets

upphörande. Deli erfarenhet, som dittills kunnat vinnas, hade dock

icke varit tillräcklig för ett allsidigt bedömande av utförselbevisens lämplighet

under olika produktions- och marknadsförhållanden. Vid det slutliga

avgörandet av frågan, huruvida anordningen skulle definitivt inför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

livas med vår tullagstiftning, borde riksdagen, enligt vad utskottet framhöll,

kunna stödja.sig på erfarenheten under så lång tid, att stöd vunnes

för en tillräckligt allsidig prövning av olika på bedömandet inverkande

omständigheter. För sådant ändamål ansågs en tid av ytterligare tre år

vara tillräcklig.

Då frågan örn fortsatt giltighet av bestämmelserna angående utförselbevis

nu åter föreligger till prövning, hava förhållandena i viss mån ändrats.

Till följd av den i juli månad 1930 igångsatta stödaktionen för

spannmålsproduktionen hava nämligen utförselbevisen, såsom även ämbetsverken

och departementschefen framhållit, för närvarande väsentligen

förlorat sin tidigare betydelse. Det är emellertid enligt utskottets

uppfattning å ena sidan tydligt, att i detta läge några praktiska olägenheter

av betydelse icke kunna vara förknippade med de nuvarande bestämmelsernas

bibehållande. Å andra sidan har utskottet funnit den omständigheten,

att ovisshet råder, huruvida stödaktionen för spannmålsodlingen

må komma att i fortsättningen fullföljas efter nuvarande eller

eventuellt andra riktlinjer, utgöra ett direkt skäl för att bestämmelserna

förlänas fortsatt giltighet. Desamma synas enligt utskottets uppfattning

i sin mån kunna medverka till en anpassning efter de nya förhållanden,

som kunna uppkomma vid en eventuell omläggning av riktlinjerna för

stödaktionen.

Till följd av de likalydande motionerna nr 222 i första och nr 374 i

andra kammaren har utskottet baft anledning att ägna särskild uppmärksamhet

däråt, huruvida av internationella hänsyn vårt nuvarande system

med utförselbevis bör övergivas i enlighet med det i nämnda motioner

framställda yrkandet örn avslag å den föreliggande propositionen.

Till belysande av detta spörsmål har utskottet ansett sig böra framhålla,

hurusom i vårt land utförselbevisen städse varit bundna vid tullens belopp

samt att desamma berättiga innehavaren att, inom sex månader från

det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande antingen

utan tullavgifts erläggande införa en motsvarande kvantitet råg eller

vete eller, i den mån råg eller vete under de sex kalendermånader, som

förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel

ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften med

avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, utbekomma det i

utförselbeviset angivna tullbeloppet med avdrag av två procent. Med

denna utformning Siv systemet har möjliggjorts ett utbyte av ett å den

inhemska marknaden vid en viss tidpunkt förefintligt säsongöverskott av

svensk spannmål mot en motsvarande kvantitet utländsk spannmål vid

annan tidpunkt, då tillgången på svensk vara är mindre, utan binder av

eljest utgående införseltull. Det är också i detta sammanhang att märka,

att tullen å spannmål i vårt land är jämförelsevis låg i förhållande till

nu utgående tull i åtskilliga andra länder. Den av 1930 års riksdag gjorda

framställningen (skr. nr 37G) örn utredning rörande internationella åtgärder

mot dumping, som enligt vad utskottet med tillfredsställelse erfarit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

lett till att frågan upptagits till behandling inom Nationernas förbund,

har föranletts av de olägenheter, som orsakas av en genom exportpremier

eller liknande medel direkt framkallad dumping och därmed sammanhängande

störningar å marknaden. Utskottet har emellertid icke kunnat

finna, att den ifrågasatta förlängningen av giltighetstiden för gällande

bestämmelser angående utförselbevis för råg och vete, vilka bestämmelsers

begränsade innebörd nyss framhållits, är oförenlig med den sålunda

från svensk sida intagna ståndpunkten, som syftar till en allmän reglering

till förebyggande av statligt understöd åt dumpingåtgärder. Vid nu

angivna förhållanden har utskottet, i motsats till vad i nämnda motioner

uttalats, icke ansett att internationella hänsyn tala mot att nu vidtaga

en förlängning av giltighetstiden för gällande bestämmelser på förevarande

område.

Vid övervägande av den föreliggande frågan har utskottet sålunda, i

likhet med departementschefen, stannat vid den uppfattningen, att 1928

års förordning angående utförselbevis för råg och vete bör förlänas fortsatt

giltighet. Utskottet delar också den av departementschefen uttalade

uppfattningen, att någon anledning till ändring av bestämmelsernas lydelse

icke föreligger. Vad angår bestämmandet av giltighetstiden, vilken

i propositionen föreslagits till två år och i de ovan omförmälda, under

motionstiden vid riksdagens början väckta motionerna till tre respektive

fyra år, har utskottet härutinnan funnit sig böra förorda Kungl. Maj:ts

förslag.

Då kungörelsen den 24 maj 1928 med tillämpningsföreskrifter till förordningen

angående utförselbevis för råg oell vete endast innehåller av

Kungl. Majit jämlikt bemyndigande i nämnda förordning utfärdade föreskrifter,

har utskottet saknat anledning biträda det i motionerna nr 159

i första och nr 268 i andra kammaren framställda yrkandet, att jämväl

nämnda kungörelse måtte genom beslut av riksdagen förlänas fortsatt

giltighet.

Beträffande den av 1928 års riksdag begärda utredningen av frågan

örn beräkningen av städernas tolagsersättning har föredragande departementschefen

i sitt ovan återgivna anförande, efter samråd med chefen för

finansdepartementet, framhållit, att med fullföljandet av sagda utredning

syntes böra anstå så länge förenämnda mål mellan Stockholms stad

och kronan angående utbekommande av mistad tolagsersättning ännu

icke blivit avdömt i högsta instans. Mot ett dylikt uppskov har utskottet

för sin del, med fästat avseende jämväl å vad föredragande departementschefen

i övrigt anfört i detta ämne, icke funnit sig böra framställa någon

erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte,

med bifall till Kungl. Majlis förevarande proposition

nr 159 samt i anledning av ej mindre de lika
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

9

lydande motionerna 1:110 av herr Trygger m. fl. och

II: 158 av herr Lindman m. fl. än även de likalydande

motionerna 1:159 av herr Petrus Nilsson m. fl. och

11:268 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., i vad

dessa motioner avse fortsatt giltighet av förordningen

angående utförselbevis för råg och vete, ävensom

med avslag å de likalydande motionerna 1:222 av

herr Möller m. fl. och II: 374 av herr Sävström m. fl.,

besluta, att de i förordningen den 13 april 1928

(nr 76) angående utförselbevis för råg och vete meddelade

bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under

tiden från och med den 1 augusti 1931 tillsvidare

till och med den 31 juli 1933; samt

2) att de likalydande motionerna 1:159 av herr Petrus

Nilsson m. fl. och 11:268 av herr Olsson i Kullenbergstorp

m. fl., i vad dessa motioner avse fortsatt

giltighet av kungörelsen den 24 maj 1928 med tilllämpningsföreslcrifter

till förordningen angående utförselbevis

för råg och vete, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Ericson i Oberga, Jönsson i Slätåker,

Björnsson, Leander, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta, Wohlin*,

Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Wahlmark*, Forssberg, Åström, Larsson i

Örbyhus, Ericson i Boxholm, Andersson i Katrineholm, Anderson i Norrköping*

och Larson i Tönnersa.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 20 haft. [Nr 33.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

u .. • • .. -i ! > .

Reservation

av , harrar Bärg, Björnsson, Björklund, Olsson i Gävle, Wahlmark,

Åström, Ericson i , Boxholm och Andersson i, Katrineholm, vilka ansett,

att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Sedan 1930 års riksdag anhållit, att Kungl. Majit ville söka åvägabringa

förhandlingar olika länder emellan örn åtgärder, eventuellt även

åsyftande ett gemensamt uppträdande inom Nationernas förbund, mot

en genom exportpremier eller liknande medel åstadkommen dumping,

har Kungl. Mgj:t på sätt som i motionerna 1:222 och 11:374 angives

bland annat inom Nationernas förbund tagit initiativ till en internationell

överenskommelse till förekommande av sådana statliga åtgärder som

kunna främja dumping. Dep svenska regeringen har härvid ansett sig

böra särskilt fästa uppmärksamheten å den dumping av jordbruksprodukter,

som möjliggöres genom systemet med utförselbevis.

Att det system med utförselbevis, som sedan år 1926 tillämpats i vårt

land, kan utnyttjas för försäljning till dumpingpris av svensk spannmål

på utländsk marknad, lärer icke kunna bestridas. Såsom i olika yttranden

från ämbetsverk och korporationer framhållits, hava jordbrukarna

den största fördelen av utförselbevisen under år, då skörden av råg och

vete på grund av ogynnsamma bärgningsförhållanden eller andra omständigheter

blir kvalitativt mindervärdig. Sveriges allmänna lantbrukssällskap

framhåller i skrivelse till kommerskollegium särskilt, att

skadat vete tack vare utförselbevisen kunnat säljas till väsentligt högre

pris än som eljest stått att erhålla. Då behovet av importerad brödsäd

icke ökas genom export av skadad, till människoföda oduglig spannmål,

är det uppenbart, att utförselbevisen vid export av sådan skadad vara

måste bekostas av staten och skänka exportören en exportpremie.

Ett bifall till föreliggande proposition skulle därför innebära ett avståndstagande,

från den. uppfattning, varåt, 1930 års riksdag genom sitt

ovanberörda beslut gav uttryck, och det skulle också stå i bestämd motsats

till och äventyra resultatet av den svenska regeringens strävanden

att genom internationella förhandlingar söka förekomma dumping medelst

exportpremier.

Då enligt utskottets mening en framgång för dessa strävanden skulle

för de svenska jordbrukarna vara till vida större gagn än anordningen

med utförselbevis, finner sig utskottet icke kunna förorda bifall till

Kungl. Maj:ts proposition.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.

att riksdagen måtte ej mindre, med bifall till de

likalydande motionerna 1:222 av herr Möller m. fl.

och 11:374 av herr Sävström m. fl., avslå Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 159 än även besluta,

att de likalydande motionerna 1:110 av herr Trygger

m. fl. och II: 158 av herr Lindman m. fl. samt de

jämväl likalydande motionerna 1:159 av herr Petrus

Nilsson m. fl. och 11:268 av herr Olsson i Kullenbergstorp

m. fl. icke skola föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:194 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighet av gällande bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete jämte a1 i texten