Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väckta motioner.
1931-04-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1931:33, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition
angående förlängd giltighet av gäldande bestämmelser
om utförselbevis för råg och vete jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 26 februari 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 159, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen besluta, att de i förordningen den 13 april 1928
(nr 76) angående utförselbevis för råg och vete meddelade bestämmelser
skola äga fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 augusti 1931
tillsvidare till och med den 31 juli 1933.
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet, i den mån
redogörelse för densamma ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda,
vid propositionen fogade protokollsutdrag.
Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats två i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr
222 i första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 374 i andra kammaren
av herr Sävström m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta
avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 159 angående förlängd giltighet av
gällande bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete».
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande fyra
till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksdagens början väckta
motioner, nämligen:
de likalydande motionerna nr 110 i första kammaren av herr Trygger
m. fl. och nr 158 i andra kammaren av herr Lindman in. fl., däri hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att de i Kungl. Maj-.ts förordning (nr
76) den 13 april 1928 angående utförselbevis för råg och vete innehållna
bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under tiden till oell med den 31
juli 1934»; samt
bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 20 käft. (Nr 33.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
de likalydande motionerna nr 159 i första kammaren av herr Petrus
Nilsson m. fl. och nr 268 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen ville besluta, att förordningen
den 13 april 1928 angående utförselbevis för råg och vete ävensom kungörelsen
den 24 maj 1928 med tillämpningsföreskrifter till samma förordning
skola vara gällande under ytterligare fyra år eller till och med
utgången av juli 1935».
Rörande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för de av dem
framställda yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna i fråga.
Utskottet. De i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis för
Gällande råg och vete meddelade bestämmelserna äro av följande lydelse:
bestämmelser.
»§ i.
Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av
tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver
och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg
eller till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget
minst 500 kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses
marknadsgill, av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln,
med angivande tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av
sådan vara till enahanda myckenhet.
§ 2.
Innehavare av utförselbevis vare berättigad att, inom sex månader från
det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande
antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller malen råg
eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull, som enligt
tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset angivna
tullbeloppet,
eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex kalendermånader,
som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel
ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften
med avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, hos generaltullstyrelsen
utbekomma sagda belopp med avdrag av två procent.
Utförselbevis skall återställas eller belopp, varå beviset lyder, inbetalas
till tullverket, därest den vara, för vilken beviset utfärdats, återinföres
och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes.
§ 3.
Av Konungen meddelas närmare föreskrifter rörande utfärdande av
utförselbevis samt författningens tillämpning i övrigt.»
Återblick. Efter det 1923, 1924 och 1925 års riksdagar avslagit väckta förslag om
införande av utförselbevis för vissa slag av spannmål, antog 1926 års riksdag
ett motionsvis framlagt och av vissa reservanter inom bevillningsutskottet
(betänkande nr 39) tillstyrkt förslag till förordning angående
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
3
utförselbevis för råg oell vete. Den 26 juli 1926 utfärdades förordning
i ämnet (nr 382) ävensom kungörelse (nr 383) med tillämpningsföreskrifter
till samma förordning. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 augusti 1926
oell skulle gälla till och med deli 31 juli 1928.
I den skrivelse, genom vilken 1926 års riksdag för Kungl. Majit tillkännagav,
att riksdagen antagit omförmälda förslag till förordning angående
utförselbevis för råg och vete, hänvisade riksdagen till en vid bevillningsutskottets
i ämnet avgivna betänkande fogad reservation, i vilken
anförts bland annat följande:
»Utskottet vill visserligen icke göra gällande, att införandet av systemet
med utförselbevis med säkerhet kan förväntas få några stora verkningar
till gagn för den svenska brödsädesodlingen. Därom är på förhand svårt
att fälla något bestämt omdöme, särskilt som marknadsförhållandena inom
oss närliggande och andra europeiska länder äro ovjssa och fluktuerande.
Utskottet förmodar emellertid, att den ifrågavarande anordningen skall
kunna skapa vissa ventiler för export av svensk spannmål under de tider
på höstarna, då prisläget för odlarna är som mest tryckt, och utskottet anser
så mycket mer att ett försök med utförselbevis bör göras, som andra
mera effektiva utvägar för återställande av spannmålstullens effektivitet
icke kunnat anvisas. Den nu av utskottet tillstyrkta förordningen angående
utförselbevis skall ock---- hava giltighet allenast under en tid
av två år. De erfarenheter, som under denna tid kunna vinnas rörande
anordningens verkningar för spannmålsodlingen såväl som för konsumtionen,
torde få bli avgörande för statsmakternas ställningstagande till
frågan om förordningens framtida förlängning.»
År 1927 beslöt riksdagen, på förslag av Kungl. Majit (proposition nr
150), vissa ändringar i 1926 års förordning, avseende rätt att erhålla utförselbevis
vid utförsel till svensk frihamn samt viss skyldighet att vid
återinförsel av spannmål, varå utförselbevis meddelats, återställa beviset
eller kontant inbetala det i beviset angivna belopp.
År 1928 föreslog Kungl. Majit (prop. nr 107) — sedan gemensamt
utlåtande i ämnet avgivits av kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen — att den då gällande förordningen angående
utförselbevis för råg och vete med däri gjorda ändringar skulle, med viss
mindre ändring, äga fortsatt giltighet för tiden från och med den 1 augusti
1928 till och med den 31 juli 1931. Ifrågavarande ändring avsåg
sättet för fastställandet av den tidsperiod, som skulle läggas till grund för
tullverkets kontroll över att verkställda utbetalningar på grund av företedda
utförselbevis icke överstege influtna tullavgifter, över propositionen
jämte i ämnet väckta motioner yttrade sig 1928 års bevillningsutskott
i betänkande nr 21 samt anförde därvid i huvudsak följande.
Med ledning av de erfarenhetsrön, som gjorts, och den utredning av
dessas innebörd, som med propositionen framlagts, hade utskottet funnit
uppenbart, att erfarenheten icke gåve stöd för systemets upphörande. Den
erfarenhet, som hittills kunnat vinnas, hade dock icke varit tillräcklig
för ett allsidigt bedömande av utförselbevisens lämplighet under olika
Propo
sitionen.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
produktions- och marknadsförhållanden. Vid sålunda angivna förhållande
hade utskottet, icke ansett tiden vara inne för ett slutligt avgörande
»y frågan, huruvida anordningen med utförselbevis borde definitivt inför
livas med vår tullagstiftning. Vid det slutliga avgörandet borde riksdagen
kunna stöd ja_ sig på erfarenheten under så lång tid, att stöd vunnes
för en tillräckligt allsidig prövning av olika på bedömandet inverkande
omständigheter. Utskottet hade ansett den av Kungl. Majit föreslagna
tiden av ytterligare tre år kunna antagas vara tillräcklig för nu
angivna ändamål.
Propositionen bifölls av riksdagen, i enlighet med utskottets hemställan,
och förordning i ämnet utfärdades, såsom redan i det föregående omfors
mälts, den 13 april 1928. I den skrivelse, genom vilken riksdagen för
Kungl. Majit tillkännagav sitt beslut, anhöll riksdagen tillika, att Kungl.
Maj.t ville låta frågan örn beräkningen av städernas tolagsersättning med
avseende å de tullavgifter, som skolat utgå för importerad spannmål, men
från vilka avgifters erläggande vederbörande befriats på grund av avlämnade
utförselbevis, bliva föremål för fortsatt allsidig utredning samt
till riksdagen snarast möjligt avgiva förslag i ämnet.
Vid 1930 års riksdag väcktes motioner i frågan örn utförselbevis. I an- ''
ledning av Kungl. Majits proposition nr 108 angående vissa åtgärder till
det svenska jordbrukets stödjande framfördes sålunda motionsvis å ena
sidan förslag örn utförselbevis även för korn samt å andra sidan, i händelse
riksdagen beslutade inmalningstvång, örn upphävande av gällande
bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete. Särskilda utskottet vid
1930 års riksdag, till vilket både propositionen nr 108 och de omförmälda
motionerna hänvisades, erinrade i sitt utlåtande nr 2 örn utförselbevisens
karaktär av försök för vinnande av erfarenhet samt förklarade sig så mycket
mindre finna anledning att frångå den ståndpunkt, 1928 års riksdag
härutinnan intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunde få en särskild
uppgift att fylla, innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande
över spannmålsmarknaden, som tillärnats densamma. Utskottet erinrade
vidare örn tidigare uttalanden från riksdagen, att prövningen av frågan
örn utförselbevisens tillämpning jämväl med avseende å korn borde anstå,
tills spörsmålet örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tid efter deli
31 juli 1931 bomme under behandling, samt fann ej anledning ifrågasätta,
att riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt, riksdagen sålunda redan
intagit. Utskottet avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen beslöt härutinnan
i enlighet med utskottets hemställan.
Av den utav kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen
verkställda utredning, vilken legat till grund för den nu föreliggande
propositionen, har enligt ämbetsverkens uppfattning framgått,
att, enligt vad hittills kunnat bedömas, verkningarna av systemet
med utförselbevis, i den mån detta system kunnat i avsedd utsträckning
fungera, knappast kunde sägas hava varit andra än som för
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5
utsattes viel systemets genomförande. I vad mån och i vilken utsträckning
detsamma i fortsättningen kunde komma att påverkas av ininalningstvånget
och särskilt av en bibehållen prisreglering för spannmål,
undandroge sig ämbetsverkens bedömande. Emellertid hade, såvitt äm.
betsverken kunnat finna, några sådana omständigheter icke hittills kommit
till synes, vilka skulle kunna föranleda ämbetsverken att förorda ett
upphävande av eller en mera väsentlig ändring i de nu gällande bestämmelserna.
Med hänsyn härtill och med fästat avseende tillika vid den
omständigheten, att i samtliga till kommerskollegium inkomna yttranden
från representativa organ för näringslivet ett bibehållande av utförselbevisen
i samma omfattning som hittills bestämt förordats, hava ämbetsverken
ansett sig böra tillstyrka, att de på ifrågavarande område nu
gällande bestämmelserna utan ändring tillsvidare upprätthölles.
För egen del har föredragande departementschefen anfort:
»Vid prövning av denna fråga har jag icke kunnat undgå att uppmärksamma,
hurusom utförselbevisen, sedan den från och med juli månad
1930 hos oss pågående stödaktionen för spannmålsproduktionen kommit
till stånd, förlorat sin tidigare betydelse. Under sist åsyftade tid har
nämligen, på sätt av myndigheternas utredning framgår, någon nämnvärd
export av råg och vete från vårt land icke ägt rum. Ur denna synpunkt
ävensom med hänsyn till att utförselbevissystemet till arten tydligt
skiljer sig från principerna för den nu igångsatta stödaktionen i övrigt,
kunde övervägande skäl måhända anses föreligga för utförselbevissystemets
indragning. Härtill kommer, att den faran icke får anses utesluten,
att bibehållandet av sistnämnda system kan tänkas i sin mån stimulera
särskilt veteodlingen att icke blott närma sig till utan även passera
den gräns, där produktionen överstiger landets normala konsumtionsbehov.
Då jag likväl funnit mig böra framlägga förslag örn fortsatt giltighet
för bestämmelserna angående utförselbevis för råg och vete, sker det med
hänsyn till ovissheten örn, huru förhållandena på jordbruksnäringens
område i fortsättningen kunna komma att gestalta sig. Skulle den nu
tillämpade, otvivelaktigt ur alla synpunkter riktigaste metoden för stöd
åt spannmålsodlingen — stadgande örn användning i skälig utsträckning
av den inhemska brödsäden samt ett därtill anpassat prisavtal — av ena
eller andra anledningen icke kunna fullföljas och obruten upprätthållas,
är det icke lätt att förutse, vilken ställning denna för oss oumbärliga del
av jordbruksnäringen komme att få och vilka hjälpmedel som därvid
stöde den till buds. Då tillika - frånsett den omnämnda mera teoretiska
motsägelse, som torde kunna anses ligga i utförselbevissystemets kvarstående
under ännu en period —• någon avsevärd praktisk olägenhet icke
synes vara förbunden med att i nu berört avseende lämna det bestående
förhållandet oförändrat, har jag stannat för att tillstyrka, att 1928 års
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Utskottets
yttrande.
förordning måtte bibehållas, varvid dock giltighetstiden synes böra bestämmas
till allenast två år. Det vid frågans behandling år 1928 avgörande
skälet, att ökad erfarenhet på detta område behövde inhämtas,
äger otvivelaktigt i den nu förevarande, med nya särdrag präglade situationen
minst samma styrka som då.
Jag förordar alltså, att bestämmelserna örn utförselbevis för råg och
vete få fortfara att gälla till och med den 31 juli 1933. Någon anledning
till ändring av bestämmelsernas lydelse synes icke föreligga.
Skulle utförselbevisen, ensamt för sig eller i förening med övriga stödåtgärder,
mot förmodan föranleda en för landets förbrukning icke erforderlig
stegring i den inhemska produktionen av brödsäd, torde fråga
kunna uppkomma, huruvida utförselbevissystemet, oavsett att giltighetstiden
tilläventyrs ännu ej utgått, bör övergivas. Emellertid må i detta
samband erinras, att systemet med utförselbevis är i vårt land i olikhet
med förhållandet i vissa andra länder anordnat på så sätt, att rätten
till inlösen av utförselbevis endast gäller i den mån, motsvarande spannmålsmängder
införts under senaste halvåret. På grund härav skulle,
därest exportöverskott av spannmål uppstår, utförselbevisens användbarhet
komma att utan vidare upphöra.
Beträffande den av 1928 års riksdag begärda utredningen av frågan
örn beräkningen av städernas tolagsersättning får jag, efter samråd med
chefen för finansdepartementet, framhålla, att med fullföljandet av sagda
utredning torde böra anstå så länge det av mig omförmälda målet mellan
Stockholms stad och kronan angående utbekommande av mistad tolagsersättning
ännu icke blivit avdömt i högsta instans. Någon olägenhet av
ett uppskov synes mig så mycket mindre föreligga, som beloppen av restitutioner
på grund av utförselbevis äro helt obetydliga under nu gällande
statliga reglering av spannmålsmarknaden och frågan sålunda för närvarande
ej är av nämnvärd praktisk betydelse.»
Vid införandet år 1926 av anordningen med utförselbevis för råg och
vete uttalades från riksdagens sida, på sätt av den ovan lämnade redogörelsen
framgår, den förmodan, att anordningen skulle kunna skapa
vissa ventiler för export av svensk spannmål under de tider på höstarna,
då prisläget för odlarna är som mest tryckt. Det ansågs, att ett försök
med utförselbevis så mycket mer borde göras, som andra mera effektiva
utvägar för återställande av spannmålstullens effektivitet icke kunnat anvisas.
När frågan örn den provisoriska anordningens fortsatta giltighet
sedermera år 1928 prövades, fann bevillningsutskottet i sitt av riksdagen
godkända betänkande i ämnet, att erfarenheten icke gåve stöd för systemets
upphörande. Deli erfarenhet, som dittills kunnat vinnas, hade dock
icke varit tillräcklig för ett allsidigt bedömande av utförselbevisens lämplighet
under olika produktions- och marknadsförhållanden. Vid det slutliga
avgörandet av frågan, huruvida anordningen skulle definitivt inför
-
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
livas med vår tullagstiftning, borde riksdagen, enligt vad utskottet framhöll,
kunna stödja.sig på erfarenheten under så lång tid, att stöd vunnes
för en tillräckligt allsidig prövning av olika på bedömandet inverkande
omständigheter. För sådant ändamål ansågs en tid av ytterligare tre år
vara tillräcklig.
Då frågan örn fortsatt giltighet av bestämmelserna angående utförselbevis
nu åter föreligger till prövning, hava förhållandena i viss mån ändrats.
Till följd av den i juli månad 1930 igångsatta stödaktionen för
spannmålsproduktionen hava nämligen utförselbevisen, såsom även ämbetsverken
och departementschefen framhållit, för närvarande väsentligen
förlorat sin tidigare betydelse. Det är emellertid enligt utskottets
uppfattning å ena sidan tydligt, att i detta läge några praktiska olägenheter
av betydelse icke kunna vara förknippade med de nuvarande bestämmelsernas
bibehållande. Å andra sidan har utskottet funnit den omständigheten,
att ovisshet råder, huruvida stödaktionen för spannmålsodlingen
må komma att i fortsättningen fullföljas efter nuvarande eller
eventuellt andra riktlinjer, utgöra ett direkt skäl för att bestämmelserna
förlänas fortsatt giltighet. Desamma synas enligt utskottets uppfattning
i sin mån kunna medverka till en anpassning efter de nya förhållanden,
som kunna uppkomma vid en eventuell omläggning av riktlinjerna för
stödaktionen.
Till följd av de likalydande motionerna nr 222 i första och nr 374 i
andra kammaren har utskottet baft anledning att ägna särskild uppmärksamhet
däråt, huruvida av internationella hänsyn vårt nuvarande system
med utförselbevis bör övergivas i enlighet med det i nämnda motioner
framställda yrkandet örn avslag å den föreliggande propositionen.
Till belysande av detta spörsmål har utskottet ansett sig böra framhålla,
hurusom i vårt land utförselbevisen städse varit bundna vid tullens belopp
samt att desamma berättiga innehavaren att, inom sex månader från
det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets återställande antingen
utan tullavgifts erläggande införa en motsvarande kvantitet råg eller
vete eller, i den mån råg eller vete under de sex kalendermånader, som
förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen till utförsel
ägt rum, införts till myckenhet, att den därför influtna tullavgiften med
avdrag av två procent beräknas därtill lämna tillgång, utbekomma det i
utförselbeviset angivna tullbeloppet med avdrag av två procent. Med
denna utformning Siv systemet har möjliggjorts ett utbyte av ett å den
inhemska marknaden vid en viss tidpunkt förefintligt säsongöverskott av
svensk spannmål mot en motsvarande kvantitet utländsk spannmål vid
annan tidpunkt, då tillgången på svensk vara är mindre, utan binder av
eljest utgående införseltull. Det är också i detta sammanhang att märka,
att tullen å spannmål i vårt land är jämförelsevis låg i förhållande till
nu utgående tull i åtskilliga andra länder. Den av 1930 års riksdag gjorda
framställningen (skr. nr 37G) örn utredning rörande internationella åtgärder
mot dumping, som enligt vad utskottet med tillfredsställelse erfarit
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
lett till att frågan upptagits till behandling inom Nationernas förbund,
har föranletts av de olägenheter, som orsakas av en genom exportpremier
eller liknande medel direkt framkallad dumping och därmed sammanhängande
störningar å marknaden. Utskottet har emellertid icke kunnat
finna, att den ifrågasatta förlängningen av giltighetstiden för gällande
bestämmelser angående utförselbevis för råg och vete, vilka bestämmelsers
begränsade innebörd nyss framhållits, är oförenlig med den sålunda
från svensk sida intagna ståndpunkten, som syftar till en allmän reglering
till förebyggande av statligt understöd åt dumpingåtgärder. Vid nu
angivna förhållanden har utskottet, i motsats till vad i nämnda motioner
uttalats, icke ansett att internationella hänsyn tala mot att nu vidtaga
en förlängning av giltighetstiden för gällande bestämmelser på förevarande
område.
Vid övervägande av den föreliggande frågan har utskottet sålunda, i
likhet med departementschefen, stannat vid den uppfattningen, att 1928
års förordning angående utförselbevis för råg och vete bör förlänas fortsatt
giltighet. Utskottet delar också den av departementschefen uttalade
uppfattningen, att någon anledning till ändring av bestämmelsernas lydelse
icke föreligger. Vad angår bestämmandet av giltighetstiden, vilken
i propositionen föreslagits till två år och i de ovan omförmälda, under
motionstiden vid riksdagens början väckta motionerna till tre respektive
fyra år, har utskottet härutinnan funnit sig böra förorda Kungl. Maj:ts
förslag.
Då kungörelsen den 24 maj 1928 med tillämpningsföreskrifter till förordningen
angående utförselbevis för råg oell vete endast innehåller av
Kungl. Majit jämlikt bemyndigande i nämnda förordning utfärdade föreskrifter,
har utskottet saknat anledning biträda det i motionerna nr 159
i första och nr 268 i andra kammaren framställda yrkandet, att jämväl
nämnda kungörelse måtte genom beslut av riksdagen förlänas fortsatt
giltighet.
Beträffande den av 1928 års riksdag begärda utredningen av frågan
örn beräkningen av städernas tolagsersättning har föredragande departementschefen
i sitt ovan återgivna anförande, efter samråd med chefen för
finansdepartementet, framhållit, att med fullföljandet av sagda utredning
syntes böra anstå så länge förenämnda mål mellan Stockholms stad
och kronan angående utbekommande av mistad tolagsersättning ännu
icke blivit avdömt i högsta instans. Mot ett dylikt uppskov har utskottet
för sin del, med fästat avseende jämväl å vad föredragande departementschefen
i övrigt anfört i detta ämne, icke funnit sig böra framställa någon
erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte,
med bifall till Kungl. Majlis förevarande proposition
nr 159 samt i anledning av ej mindre de lika
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
9
lydande motionerna 1:110 av herr Trygger m. fl. och
II: 158 av herr Lindman m. fl. än även de likalydande
motionerna 1:159 av herr Petrus Nilsson m. fl. och
11:268 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., i vad
dessa motioner avse fortsatt giltighet av förordningen
angående utförselbevis för råg och vete, ävensom
med avslag å de likalydande motionerna 1:222 av
herr Möller m. fl. och II: 374 av herr Sävström m. fl.,
besluta, att de i förordningen den 13 april 1928
(nr 76) angående utförselbevis för råg och vete meddelade
bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under
tiden från och med den 1 augusti 1931 tillsvidare
till och med den 31 juli 1933; samt
2) att de likalydande motionerna 1:159 av herr Petrus
Nilsson m. fl. och 11:268 av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., i vad dessa motioner avse fortsatt
giltighet av kungörelsen den 24 maj 1928 med tilllämpningsföreslcrifter
till förordningen angående utförselbevis
för råg och vete, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 21 april 1931.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Ericson i Oberga, Jönsson i Slätåker,
Björnsson, Leander, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta, Wohlin*,
Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Wahlmark*, Forssberg, Åström, Larsson i
Örbyhus, Ericson i Boxholm, Andersson i Katrineholm, Anderson i Norrköping*
och Larson i Tönnersa.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 20 haft. [Nr 33.)
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
u .. • • .. -i ! > .
Reservation
av , harrar Bärg, Björnsson, Björklund, Olsson i Gävle, Wahlmark,
Åström, Ericson i , Boxholm och Andersson i, Katrineholm, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Sedan 1930 års riksdag anhållit, att Kungl. Majit ville söka åvägabringa
förhandlingar olika länder emellan örn åtgärder, eventuellt även
åsyftande ett gemensamt uppträdande inom Nationernas förbund, mot
en genom exportpremier eller liknande medel åstadkommen dumping,
har Kungl. Mgj:t på sätt som i motionerna 1:222 och 11:374 angives
bland annat inom Nationernas förbund tagit initiativ till en internationell
överenskommelse till förekommande av sådana statliga åtgärder som
kunna främja dumping. Dep svenska regeringen har härvid ansett sig
böra särskilt fästa uppmärksamheten å den dumping av jordbruksprodukter,
som möjliggöres genom systemet med utförselbevis.
Att det system med utförselbevis, som sedan år 1926 tillämpats i vårt
land, kan utnyttjas för försäljning till dumpingpris av svensk spannmål
på utländsk marknad, lärer icke kunna bestridas. Såsom i olika yttranden
från ämbetsverk och korporationer framhållits, hava jordbrukarna
den största fördelen av utförselbevisen under år, då skörden av råg och
vete på grund av ogynnsamma bärgningsförhållanden eller andra omständigheter
blir kvalitativt mindervärdig. Sveriges allmänna lantbrukssällskap
framhåller i skrivelse till kommerskollegium särskilt, att
skadat vete tack vare utförselbevisen kunnat säljas till väsentligt högre
pris än som eljest stått att erhålla. Då behovet av importerad brödsäd
icke ökas genom export av skadad, till människoföda oduglig spannmål,
är det uppenbart, att utförselbevisen vid export av sådan skadad vara
måste bekostas av staten och skänka exportören en exportpremie.
Ett bifall till föreliggande proposition skulle därför innebära ett avståndstagande,
från den. uppfattning, varåt, 1930 års riksdag genom sitt
ovanberörda beslut gav uttryck, och det skulle också stå i bestämd motsats
till och äventyra resultatet av den svenska regeringens strävanden
att genom internationella förhandlingar söka förekomma dumping medelst
exportpremier.
Då enligt utskottets mening en framgång för dessa strävanden skulle
för de svenska jordbrukarna vara till vida större gagn än anordningen
med utförselbevis, finner sig utskottet icke kunna förorda bifall till
Kungl. Maj:ts proposition.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
att riksdagen måtte ej mindre, med bifall till de
likalydande motionerna 1:222 av herr Möller m. fl.
och 11:374 av herr Sävström m. fl., avslå Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 159 än även besluta,
att de likalydande motionerna 1:110 av herr Trygger
m. fl. och II: 158 av herr Lindman m. fl. samt de
jämväl likalydande motionerna 1:159 av herr Petrus
Nilsson m. fl. och 11:268 av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl. icke skola föranleda någon riksdagens
åtgärd.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:194 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förlängd giltighet av gällande bestämmelser örn utförselbevis för råg och vete jämte a1 i texten