Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig reglering av införseln av viss spannmål.
1931-04-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1931:35, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig reglering av införseln av viss spannmål.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
1
Nr 35,
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1931 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående tillfällig reglering av införseln av viss
spannmål.
I en den 24 april 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 217, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att tillsvidare till och med den 31 maj 1931 utlämnande
från tullverket av vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg
ingår, mjöl, framställt av vete eller råg, samt gryn av vete, där någon av
dessa varor anmälts eller anmäles till förtullning, icke må ske till annan
än den, som i av Kungl. Majit föreskriven ordning meddelats tillstånd
att utfå varan till förfogande inom riket, så framt ej Kungl. Majit beträffande
under särskilda förhållanden införtullade varor av nämnda slag
medgiver undantag;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna förfarande.
I proposition den 24 april 1931, nr 216, har Kungl. Majit föreslagit, bland
annat, att riksdagen måtte godkänna ett vid sistnämnda proposition fogat
kontrakt mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.
Enligt 1 § i kontraktet tillförsäkrar staten föreningen, att från den dag
kontraktet träder i kraft till och med den 31 december 1932 annan än
föreningen ej skall äga laglig rätt att, utan föreningens medgivande, till
riket införa vete eller råg eller spannmålsblandning, vari vete eller råg
ingår, eller mjöl, framställt av vete eller råg, eller gryn av vete. Kontraktet
är avsett att träda i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,
dock senast den 1 juni 1931.
I skrivelse till Kungl. Majit den 21 april 1931 har statens spannmålsnämnd
framlagt förslag örn vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.
Enligt detta förslag skulle ett för ändamålet bildat organ till visst
pris inköpa all den svenska spannmål av vete och råg av kvarnduglig
beskaffenhet, som finnes inom landet, samt sedermera ombesörja försäljning
av denna spannmål till kvarnarna. För åstadkommande av enhetBihang
till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 22 håft. (Nr 35.)
Utskottet.
Proposition
nr 216.
Statens
spannmåls
nämnd.
I
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35.
Departement schefen.
lighet och kontroll vore det lämpligt, att importen av såväl vete och råg
som därav framställt mjöl och gryn överlämnades med ensamrätt åt berörda
organ med befogenhet och i vissa fall skyldighet för detta att
medgiva import för dem, som önskade komma i åtnjutande härav. Beträffande
den närmare gestaltningen av förslaget hade det synts nämnden
lämpligt, att omförmälda försäljnings- och inköpsorgan gåves formen
av en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet. Medlemmar
i föreningen borde vara de kvarnföretag, vilka önskade komma i åtnjutande
av rätt till användning av utländskt vete och utländsk råg. Nämnden
hade i syfte att åstadkomma bildande av en dylik förening samt att
åvägabringa avtal mellan föreningen och staten av förut berörda innehåll
fört ingående överläggningar med ett antal kvarnföretag i riket.
Samtliga större kvarnidkare i riket med undantag av en hade slutligen
förklarat sig villiga att biträda ett förslag till kontrakt mellan staten och
föreningen men såsom förutsättning härför uppställt, att sådana åtgärder
vidtoges, som förhindrade import i spekulationssyfte, innan den föreslagna
ordningen trätt i kraft, av vete och råg samt produkter därav.
Med hänsyn till kontraktets innehåll erfordrades för dess giltighet riksdagens
samtycke; och riksdagens beslut kunde måhända ej föreligga förrän
i slutet av maj. För tiden dessförinnan bleve således importen såsom
hittills fri, därest ej särskilda åtgärder vidtoges. Detta förhållande kunde,
såsom kvarnföretagen antytt, missbrukas till import i spekulativt
syfte. Vad föreningsmedlemmarna beträffade, hade korrektiv vunnits
genom bestämmelse i 7 § f) av föreningens stadgar. En lämplig utväg
att förebygga missförhållanden av angiven art, såvitt gällde andra än
föreningsmedlemmar, vore att anordna en interimistisk importreglering
med licensförfarande.
Chefen för jordbruksdepartementet har till ett vid propositionen nr 216
fogat statsrådsprotokoll anfört, bland annat, följande. Av spannmålsnämndens
skrivelse framginge, att kvarnföretagen, såsom en förutsättning
för anslutning till ifrågavarande förslag, uppställt krav på, att
åtgärder vidtoges till förhindrande av import i spekulativt syfte av vete
och råg samt produkter därav under tiden före kontraktets ikraftträdande.
De skäl, vilka föranlett uppställandet av berörda krav, syntes böra
beaktas. Därest åtgärder av antytt slag icke vidtoges, riskerade man,
att genom sådan import anordningens genomförande försvårades. Spannmålsnämndens
förslag till förebyggande av berörda missförhållande ville
departementschefen därför i princip tillstyrka. En dylik reglering syntes
lämpligen kunna ske sålunda, att rätten till utbekommande från tullverket
av till förtullning anmäld vara gjordes beroende av erhållet särskilt
tillstånd att utfå importvaran till förfogande inom riket. Tillståndet
syntes höra meddelas av spannmålsnämnden. Anordningen borde
givetvis gälla de varor, som avsåges i kontraktet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 35. 3
Med hänsyn till de konsekvenser av skilda slag, som synas kunna bliva
en följd av att importen å förevarande område lämnas fri intill dess riksdagens
beslut i anledning av förenämnda proposition nr 216 föreligger,
bär utskottet funnit sig böra biträda förevarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 217,
1) besluta, att tillsvidare till och med den 31 maj
1931 utlämnande från tullverket av vete och råg,
spannmålsblandning, vari vete eller råg ingår, mjöl,
framställt av vete eller råg, samt gryn av vete, där
någon av dessa varor anmälts eller anmäles till förtullning,
icke må ske till annan än den, som i av
Kungl. Maj:t föreskriven ordning meddelats tillstånd
att utfå varan till förfogande inom riket, så
framt ej Kungl. Maj:t beträffande under särskilda
förhållanden införtullade varor av nämnda slag medgiver
undantag;
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som må erfordras för upprätthållande
av nu angivna förfarande.
Stockholm den 28 april 1931.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Boman, Björnsson, Leander,
Olsson i Ramsta, Björklund, Wohlin, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Wahlmark,
Forssberg, Åström, Andersson i Boda, Ericson i Boxholm, Andersson i
Katrineholm, Johansson i Krogstorp, Heiding och Anderson i Norrköping.
Reservation
av herrar Bärg, Björnsson, Björklund, Olsson i Gävle, Wahlmark,
Aström, Ericson i Boxholm och Andersson i Katrineholm, vilka yrkat avslag
å Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.