Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad tid för kronouppbörden jämte i ämnet väckta motioner.

1931-05-05 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:36, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad tid för kronouppbörden jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till ändrad tid för kronouppbörden

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 6 mars 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 186, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

begärt riksdagens yttrande över vid propositionen fogade förslag, dels

till kungörelse örn ändring i vissa delar av uppbördsreglementet den 14

december 1917 (nr 838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär,

dels ock till kungörelse örn ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket

i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de

vid reglementet fogade formulär.

Förslagen äro införda såsom bilaga vid detta betänkande. Berörda

formulär, till antalet fyra, finnas bifogade propositionen, och får utskottet

beträffande innehållet i desamma hänvisa till propositionen.

Vidkommande de skäl föredragande departementschefen anfört till

stöd för förslaget, i den mån desamma ej här nedan återgivits, tillåter sig

utskottet hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottet hava jämväl överlämnats följande i ämnet väckta motioner,

nämligen:

l:o) de likalydande motionerna nr 155 i första kammaren av herr Tjällgren

m. fl. och nr 237 i andra kammaren av herr Edberg m. fl., vilka

motioner blivit väckta före avlåtandet till riksdagen av Kungl. Maj:ts

förenämnda proposition och i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t vid fastställandet av

nytt uppbördsreglemente måtte bestämma, att uppbörden av kronoskatt

skall fördelas på två terminer, den första förlagd till tiden 25 november

—5 december, den andra till tiden 25 april—5 maj»;

2:o) motionen nr 255 i första kammaren av herr Björnsson, i vilken

föreslagits, »att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr

186 ville hemställa örn sådan ändring beträffande de föreslagna bestämmelserna,

att skatteskyldig i stad må få rätt att verkställa inbetalning

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 23 höft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

av kronoutskylder genom insättning å vederbörande uppbördst jäns temans

t jänstegir okonto»;

3:o) motionen nr 256 i första kammaren av herrar Hjalmarsson och

Berling, i vilken motion hemställts, »det riksdagen måtte besluta att

lämna Kungl. Maj:ts proposition nr 186 med förslag till ändrad tid för

kronouppbörden utan bifall»;

4: o) motionen nr 411 i andra kammaren av herr Hällgren, däri hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr

186 angående ändrad tid för kronouppbörden måtte besluta att bland de å

kronodebetsedeln förekommande delbara utskyldstitlarna även uppföres

lån ur avdikningslånefonden och egnahemslån»;

5:o) motionen nr 412 i andra kammaren av herrar vice talmannen

Bengtsson och Anderson i Råstock, i vilken motion föreslagits, »att riksdagen

måtte besluta att göra det uttalandet, att sådan ändring måtte

företagas i de i propositionen ifrågasatta bestämmelserna i uppbördsreglementet,

att tiden för den andra kronouppbörden bestämmes till den

25 april—5 maj»;

6:o) motionen nr 416 i andra kammaren av herr Andersson i Falkenberg

m. fl., i vilken hemställts, »att, därest riksdagen med anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 186 uttalar sig för att uppbörden av kronoutskylder

skall verkställas å tvenne uppbördsterminer, riksdagen samtidigt

uttalar sig för att den andra uppbördsterminen icke förlägges under

tiden januari—april»; samt

7:o) motionen nr 417 i andra kammaren av herr Ericson i Boxholm,

däri hemställts, »att riksdagen, vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 186 med förslag till ändrad tid för kronouppbörden, tar under

omprövning, huruvida icke uppbörden av landstings- och vägskatten

kan verkställas å andra tider än vid kronoskatteuppbörden, samt

örn så kan ske kronoskatteuppbörden på landsbygden verkställes under

en termin i november månad. Beträffande själva lagtexten hemställes

att densamma utformas av vederbörande utskott».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Propo
sitionen.

Frågan

rörande reformerad

skatteuppbörd.

I propositionen har erinrats, att 1924 års uppbördssakkunniga i ett år

1929 avgivet betänkande angående rationell skatteuppbörd föreslagit en

vittgående omläggning av uppbördsväsendet, men att de myndigheter,

som yttrat sig över de sakkunnigas förslag, i allmänhet uttalat betänkligheter

mot detsamma. Föredragande departementschefen, som funnit

nämnda betänkande icke utan ytterligare utredningar och överväganden

kunna läggas till grund för en reformering av uppbörds- och indriv
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3

ningsväsendet, Ilar uttalat vissa synpunkter med avseende på ifrågavarande

reformarbete:

»Vad beträffar den del av betänkandet, som avser införandet av skattelikvid

medelst förskottsbetalningar, för anställda erlagda under obligatorisk

medverkan av löngivare, torde den kritik, som i de avgivna yttrandena

däröver framkommit, vara av den beskaffenhet, att ett anordnande

av skatteuppbörden efter denna linje ej lärer böra ifrågasättas,

i varje fall icke i den omfattning, som 1924 års uppbördssakkunniga föreslagit.

*

I stället torde böra närmare undersökas möjligheten av skatteuppbördens

anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan

av löngivare.

Föremål för ytterligare undersökningar synes vidare böra bliva frågan

örn sammanslagning av debitering och uppbörd av statliga och kommunala

utskylder och delning av denna gemensamma uppbörd å lämpligt

antal terminer. Därest man vill ernå, att uppbörden avslutas under första

hälften av kalenderåret nästefter taxeringsåret, lärer en dylik sammanslagning

dock näppeligen kunna komma till stånd utan att budgetåret

för kommuner, församlingar, skoldistrikt, fattigvårdssamhällen,

municipalsamhällen och tingslag samt måhända jämväl för landsting

och väghållningsdistrikt omlägges till att omfatta samma tid som det

statliga budgetåret eller sålunda tiden 1 juli—30 juni.

Vidare lärer, i anslutning till vad riksdagen redan uttalat, frågan örn

civilbokföringen böra bliva föremål för särskild utredning. Detsamma

torde böra bliva fallet beträffande frågan örn ett mera rationellt ordnande

av indrivningsväsendet.

Då de ytterligare utredningar och överväganden, som sålunda måste

föregå framläggandet av ett enhetligt förslag i de ämnen, som 1924 års

uppbördssakkunniga haft sig förelagda, måste kräva avsevärd tid, har

jag ansett böra undersökas möjligheten av att inom den nuvarande

organisationens ram genomföra sådana förbättringar i avseende å uppbördsväsendet,

som kunna vara ägnade att tills vidare, i avbidan på en

mera genomgripande reform, avhjälpa de mest kännbara bristerna i det

nu tillämpade systemet.

Därvid har jag ansett böra i första hand undersökas, huruvida genom

delning av kronouppbörden å lämpligt antal terminer erläggandet av de

utskylder, som påföras å kronodebetsedel, må kunna underlättas.

Ytterligare ett spörsmål, som under ett fortsatt utredningsarbete torde

böra bliva föremål för övervägande, är möjligheten att nedbringa anta

let skattetitlar och att från kronodebetsedeln avskilja vissa avgifter, som

ej ha karaktär av skatter. Jag åsyftar i främsta rummet frågorna örn

avskaffandet av mantalspenningarna och den personliga sjukvårdsavgiften

samt örn upphörandet av rätten för vissa försäkringsbolag atl

få av dem debiterade avgifter uppburna och indrivna i samband med

uppbörd och indrivning av kronoskatten.

Vidare har jag för avsikt att till särskild behandling upptaga frågorna

örn vilka åtgärder, som kunna och böra vidtagas till uppmuntrande

av den s. k. intressekontorsrörelsen samt till främjande av skattebetalning

över postgiro.»

Vad angår frågan örn delning av kronouppbörden har departementschefen

funnit uppenbart, att det för flertalet av do skattskyldiga måste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Förslagets

huvudinne
håll.

mota stora svårigheter att på en gång verkställa den betydande utgift,

som kronoskatten numera representerade, särskilt som uppbördsterminen

infölle vid en tidpunkt av året, då av traditionella orsaker särskilda

utgifter förekomme. En delning av kronoskatten borde därför, i synnerhet

örn den anordnades så, att icke någon uppbördstermin förlädes till

julmånaden, för de skattskyldiga innebära en påtaglig lättnad och i sin

mån vara ägnad att befordra ett förbättrat uppbördsresultat. Stöd för

en sådan mening kunde även hämtas i dét förhållandet, att kommunerna

numera nästan undantagslöst delade sin uppbörd av kommunalskatt

å två eller flera stämmor. Det debiterade beloppet av egentliga kommunalutskylder

hade år 1930 uppgått till 338.G miljoner kronor. Samma

år hade kronouppbördens hela debiterade belopp, såsom framginge av en

vid propositionen fogad tabell, utgjort 304.5 miljoner kronor. Det syntes

härav vara tydligt, att i stort sett samma behov av bekväma uppbördstider

förefunnes med avseende å kronouppbörden som beträffande den

kommunala uppbörden. Även vissa skäl, som av representanter för bankväsendet

i riket anförts till förmån för ändrade tider för uppbörden av

kronoutskylderna, vore värda beaktande.

Med hänsyn till den betydelse, som sålunda tillmätts frågan örn delning

av kronouppbörden, har denna fråga gjorts till föremål för särskild

utredning inom finansdepartementet. En härvid utarbetad promemoria,

över vilken åtskilliga verk och myndigheter yttrat sig, ligger till grund

för de i föreliggande proposition framställde förslagen.

Förslaget innebär i huvudsak följande. Kronouppbörden uppdelas å

två terminer. Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel

påföres i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt,

landstingsskatt, vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt

minst tio kronor, sker uppdelning av skatten, därvid hälften av nämnda

utskyldsposters belopp förfaller till betalning under vardera uppbördsterminen.

Övriga utskyldstitlar skola odelade föras till den första uppbördsterminen.

Där delning ej är medgiven, skola utskylderna erläggas under

första terminen. Från delning undantagna äro, oavsett det påförda

beloppets storlek, sådana utskylder, som utgå på grund av taxering inom

det för riket gemensamma taxeringsdistriktet. Skattskyldig äger att under

den första uppbördsterminen betala jämväl vad som förfaller under

den andra. Försummar skattskyldig att i behörig ordning erlägga, vad

som förfallit till betalning under den första terminen, äro även de utskylder,

som skolat gäldas under den andra terminen omedelbart förfallna

till betalning. Första uppbördsterminen å landsbygden skall infalla 10

—20 november. Första uppbördsstämman skall förläggas i städer utom

Stockholm till perioden 5—20 november och i Stockholm vara avslutad

den 20 november. Till underlättande av debiteringsförrättarnas arbete

har den tid, inom vilken debetsedlarna skola vara utsända före uppbör
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 5

den, minskats från tio till sju dagar. Tiden för den andra uppbörden

bar föreslagits till 1—10 februari året efter taxeringsåret. För Stockholm

skulle gälla att uppbörden skall vara avslutad den 10 februari.

Det har ansetts angeläget, att uppbördsboken erhåller en praktisk uppställning,

så att debiteringsförrättarens arbete ej försvåras utöver vad

som kan anses oundvikligt. I sådant syfte hava i formulären till uppbördsbok

de delbara och icke delbara utskyldstitlarna hänförts till särskilda

grupper. I de fall, då delning skall ske, behöver blott summan av

de delbara titlarna halveras. Debetsedeln förses med två postanvisningsblanketter,

en för varje uppbörd.

Vad angår kostnaderna för kronouppbördens delning har någon exakt

beräkning icke kunnat verkställas rörande den merkostnad, som på grund

därav kan uppkomma i form av höjd ersättning åt postverket. I propositionen

har dock förutsatts, att merkostnaden icke kan bliva av den storlek,

att höjning av det under sjätte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget

till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, vilket i årets

riksstat upptagits till 4,500,000 kronor, på grund av nu förevarande förslag

skulle behöva ifrågakomma.

Enligt från länsstyrelserna inkomna uppgifter skulle sammanlagda

kostnaderna utgöra för länsstyrelserna 34,000 kronor och för magistratsstäderna

143,000 kronor, vilka kostnader avse utgifter för personal, lokalhyra

och annonser m. m. Enär de beräknade utgifterna för magistratsstäderna

sinsemellan företett betydande ojämnheter, har i propositionen

antagits, att de för magistratsstäderna angivna kostnaderna blivit i enskilda

fall beräknade något för högt och att den sammanlagda årliga

kostnadsökningen för länsstyrelserna och magistratsstäderna icke skall

överstiga 150,000 kronor.

Då reformen icke är avsedd att träda i kraft förrän under hösten 1932,

hava icke erfordrats särskilda anslagsäskanden i den riksstat, som föreslagits

1931 års riksdag.

Med avseende å frågan vilka uppbär dst iilar, som böra delas å upphör

dster miner na, har i flera över nämnda promemoria avgivna yttranden

förordats, att delning skulle äga rum beträffande i kronodebetsedeln

uppförda annuiteter å egnahemslån och avdikningslån. Gentemot detta

förslag har föredragande departementschefen anfört, att det väl måste

anses behjärtansvärt att underlätta likviden av dessa lån. De hade

emellertid helt annan karaktär än vanliga skatter. Annuiteterna å

egnahemslån vore i verkligheten köpeskillingslikvider och annuiteterna

å avdikningslån kunde anses till sin art därmed jämförliga. De förra

annuiteterna förekommo dessutom blott i ett mindre antal av länen å kronodebetsedel.

I de övriga länen erlades dessa likvider medelst postanvisning,

över postgiro eller på annat sätt. Under sådana förhållanden

och då de delbara titlarnas antal måste såvitt möjligt begränsas, hade

Särskilda

frågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

departementschefen icke ansett sig höra biträda de framställda yrkandena

örn delning av omförmälda låneannuiteter.

Beträffande den gräns, som bör bestämmas för utskyldernas delbarhet,

har departementschefen anfört bland annat följande. Med den enligt propositionen

föreslagna begränsningen kunde av de undersökningar, som

verkställts inom finansdepartementet och av statistiska centralbyrån, beräknas,

att omkring hälften av de skattskyldiga finge sina kronoutskylder

delade. Måhända skulle likväl i hela riket ett något större antal av

de skattskyldiga än hälften få skatten delad. Medeltalet för utskyldernas

samlade belopp i de av statistiska centralbyrån räknade kommunerna

understege nämligen ej oväsentligt riksmedeltalet. Härvid borde dock

framhållas, att riksmedeltalet starkt påverkades av vissa mycket stora

skattebelopp, påförda aktiebolag och andra juridiska personer i taxeringsdistrikt,

vilka icke medtagits i den föreliggande statistiken. Dennas

utslag i förevarande hänseende finge därför anses jämförelsevis tillförlitligt.

Därest, såsom departementschefen hoppades, de personella skatterna

inom snar framtid komme att upphöra, medförde detta en väsentlig

minskning av antalet skattskyldiga, vilkas skatt ej bleve föremål för

delning. Det borde ock beaktas, att ett ej oväsentligt antal av de utskyldsbelopp,

som enligt det i promemorian förordade förslaget skulle

undantagas från delning, avsåge fastighetsskatt, påförd fastighetsägare

för tomter och andra mindre fastigheter, belägna i andra kommuner än

där ägaren vore mantalsskriven. Av det anförda franninge, att, därest

kronoutskylderna delades efter den regel, som föreslagits i förslaget, man

skulle kunna beräkna, att åtminstone hälften av de skattskyldiga komme

att få sina utskylder delade på två terminer. Enär detta resultat finge

anses jämförelsevis tillfredsställande och man i varje fall icke gärna

kunde sätta gränsen för utskyldernas delbarhet lägre än vid 10 kronor,

ansåge departementschefen sig böra förorda, att delning av uppbörden

allenast skulle ifrågakomma, när summan av de delbara utskyldstitlarna

uppginge till eller överstege 10 kronor.

Vidkommande frågan örn tiden för andra uppbörden har styrelsen för

svenska landskommunernas förbund förordat, att densamma förlägges

till april samt styrelsen för svenska stadsförbundet, att denna uppbörd

förlägges till maj.

Svenska landskommunernas förbund har till stöd för sitt förslag åberopat

dels att februari allmänt är uppbördsmånad för kommunalutskylder

inom landskommunerna dels att, därest första uppbörden för kommunalutskylder

bleve framflyttad till mars, svårigheter uppkomme för

kommunerna att reda sig utan upptagande av lån dels ock att ett förläggande

av första kommunaluppbörden till mars, sannolikt komme att

giva att sämre resultat, på grund av att kronouppbörd hållits månaden

före. Skattebetalarna komme också att ansträngas hårt genom att så

gott som vid årets början två skattemånader inträffade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7

Svenska stadsförbundet har framhållit, att särskilt de smärre städerna

med hänsyn till behovet rörelsemedel behövde hålla kommunaluppbörd

i februari och att ett förläggande av andra kronouppbörden till februari

skulle medföra ett försämrat uppbördsresultat för städer, vilka av uppbördstekniska

skäl hade sin första kommunaluppbörd i mars.

Föredragande departementschefen har i detta ämne anfört följande:

»Valet av tidpunkt för den andra kronouppbördsterminen är onekligen

förenat med vanskligheter. Att så är fallet beror i första hand därpå,

att uppbörden av kommunalutskylder är helt skild från kronouppbörden.

Kommunerna hava hittills haft full frihet att bestämma antalet kommunaluppbördstämmor

och tiderna för dessa stämmor efter lokala hänsyn.

Kommunaluppbördsstämmor förekomma ock, såsom den vid promemorian

fogade tabell 6 utvisar, under en var av månaderna februari—

oktober. Det kan under sådana förhållanden icke undvikas, att en andra

kronouppbördstermin kommer att i ett större eller mindre antal kommuner

helt eller delvis sammanfalla med eller i allt fall i tiden ligga jämförelsevis

nära intill nu gällande tid för kommunaluppbördsstämma.

I åtskilliga yttranden har maj förklarats vara den mest lämpliga eller,

ur kommunal synpunkt, minst olämpliga tiden för andra kronouppbörden.

De skäl, som av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund anförts till stöd för en till maj förlagd kronouppbördstermin

och som gå ut på att för kommunerna helt reservera de två månader,

som anses ur uppbördssynpunkt förmånligast, nämligen februari

och mars, kan jag icke godkänna. För närvarande är staten hänvisad att

hålla sin uppbörd så sent som i slutet av budgetårets femte månad och i

början av den sjätte. En delning, som skulle medföra, att halva statsskatten

inflyter först under budgetårets elfte månad, måste anses olämplig

redan ur den synpunkten, att statens inkomster böra fördelas någorlunda

jämnt över budgetåret. En kommun, som bleve hänvisad att hålla

sin uppbörd under den femte och den elfte månaden av det kommunala

uppbördsåret, d. v. s. i maj och november, skulle säkerligen icke utan

skäl finna sina intressen eftersatta. Även för landstingen, som hava sin

ekonomi inställd efter den nuvarande ordningen, skulle, såsom landstingsförbundets

styrelse framhållit, kronouppbörd i maj medföra kännbar olägenhet.

Ett annat skäl emot förläggandet av den andra kronouppbördsterminen

till maj är, att tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande

skulle för inemot halva kronouppbörden förlängas med mer än

fem månader. En sådan förflyttning kan, i varje fall under tider, då lågkonjunktur

är rådande, befaras medföra försämrat uppbördsresultat även

i jämförelse med nuvarande ordning. Slutligen bör icke förbises den

ränteförlust, som skulle uppstå för det allmänna. Ett tillgodoseende av

statens berättigade intressen torde sålunda icke medgiva att andra uppbördsterminen

förlägges så sent som till maj månad.

Att april icke i städerna är lämplig uppbördsmånad synes uppenbart;

möjligen kunde man tänka sig att välja april såsom tid för andra kronouppbörden

å landsbygden, under det att motsvarande termin i städerna

hålles tidigare. Det är dock redan av praktiska skäl olämpligt att

bestämma olika tider för stad och å landet; i stället torde perioderna

böra så nära som möjligt sammanfalla. Härtill kommer, att uppbörd i

april bleve besvärande i de s. k. fögderistäderna samt i köpingar och

andra stadsliknande samhällen, där kvartalshyran har betydelse för de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

skattskyldiga. För den rena landsbygden vore april säkerligen en ur

vissa synpunkter ganska lämplig uppbördsmånad, ehuru även däremot

kunna resas invändningar av liknande art som mot en uppbörd i maj.

Vad åter angår val mellan februari och mars, anser jag, på de i promemorian

anförda skälen, att den förra månaden är att obetingat föredraga.

Det är visserligen uppenbart, att en kronouppbörd i februari

skulle förorsaka huvudparten av landskommunerna ävensom vissa städer

olägenhet, i den mån de funne sig nödsakade att flytta sin uppbörd till

början av mars. Framflyttningen kommer dock icke att omfatta någon

avsevärd tid. Redan i promemorian har framhållits, hurusom det aritmetiska

medeltalet av de s. k. fullmäktigekommunernas i februari infallande

uppbördsdagar befunnits vara den 15 februari, dag har svårt att

tro, att en så pass obetydlig framflyttning, som det här gäller ■— i regel

högst t va eller tre veckor — skall kunna vålla någon kommun oöverkomliga

kassasvårigheter. Redan enligt nuvarande ordning måste kommunerna

finansiera åtminstone januari månads utgifter utan tillgång till

nya skattemedel. Dessutom äga kommunerna i statsbidragen till avlöning

åt lärare vid folk- och småskolor, vilka statsbidrag utbetalas förskottsvis

i början av varje halvår, ett värdefullt kassaförlag. Det vill

synas, som örn framflyttningen av tiden för kommunaluppbörden icke

skulle behöva få allt för stor omfattning; det är väsentligen de mindre

landskommunerna, som nu hava den tidigaste uppbörden, under det att

de större landskommunerna av uppbördstekniska skäl förlägga sin första

uppbörd till mars eller senare.1

Det måste antagas, att det icke så mycket är risken för kassabrist som

fastmera fruktan för konkurrens med en tidigare infallande andra kronouppbörd,

som orsakar det motstånd, som från de två kommunalförbunden

rests mot förslaget i förevarande del. Det synes mig möjligt, att en

sådan konkurrens kan få en viss inverkan på resultatet av den första

kommunala uppbörden, örn denna kommer mycket nära efter kronouppbörden,

men farhågorna i detta avseende torde dock i det väsentliga vara

ogrundade. Det har i flera yttranden över det föreliggande förslaget i

annat sammanhang framhållits, att regelmässigt samma personer år efter

år förekomma i restlängden. Man torde därav kunna draga den slutsatsen,

att gruppen av ordentliga skattebetalare tämligen regelbundet år

från år fullgör sina skattebetalningar. För denna grupp medför förslaget

icke någon ökning i det samlade belopp av kronoutskylder, som skall

erläggas under de månader, som föregå första kommunaluppbörden.

Tvärtom underlättas likviderna av kronoutskylderna genom dessas delning

på tvä terminer. Jag tror därför icke, att för kommunaluppbörden

verkligt betydelsefulla menliga verkningar av det föreliggande förslaget

äro att befara. Vad särskilt landsbygden angår, bör i detta avseende

bemärkas, att årliga medeltalet kronoutskylder för varje skattskyldig på

landsbygden är jämförelsevis lågt och icke under de senaste nio åren

överstigit siffran för år 1930, som var 63 kronor 32 öre;---. årsmedel
talet

för kommunaluppbörden i riket år 1923, det enda år för vilket statistik

föreligger, var 68 kronor 4 öre.

Kommunerna och de i kommunerna skattskyldiga måste ock antagas

1 Enligt en av statistiska centralbyrån gjord sammanställning av uppgifter om kommunaluppbörden

år 1930 i omkring 800 s. k. fullmäktigekommuner å landsbygden sträckte sig

första uppbörden för 127 kommuner in i mars eller senare. Invånarantalet i dessa 127

kommuner var i medeltal 5,319.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 9

hava sammanfallande intresse i det spörsmål, som nu är i fråga. Örn en

delning av kronouppbörden är en för de skattskyldiga behövlig och nyttig

reform — vilket ganska allmänt vitsordats — kan den knappast vara

menlig för kommunerna som sådana. I varje fall föreligger för närvarande

— därest statens intressen skola hilva behörigen tillgodosedda

— näppeligen annat val än att förlägga tiden för andra kronouppbörden

till februari månad.»

Angående förslagets bestämmelser rörande restföring av oguldna utskylder

har departementschefen uttalat, att desamma kunde i enskilda

fall komma att verka hårdare än som måhända vore med billighet överensstämmande.

Särskilt syntes detta komma att bliva händelsen beträffande

skattskyldig, som ägde att erlägga honom å kronodebetsedel påförda

utskylder i två terminer men av glömska underläte eller på grund

av laga förfall bleve urståndsatt att inom första uppbördsterminens utgång

erlägga då till betalning förfallet belopp. Enligt förslaget förfölle

i dylik händelse debetsedelns hela belopp till omedelbar betalning och den

skattskyldigé måste tillika erlägga indrivningsavgift å hela beloppet.

Det syntes ytterligare böra övervägas, huruvida icke skattskyldig, som

vore berättigad att erlägga honom påförda kronoutskylder i två terminer

men försummade att inom utgången av första uppbördsterminen erlägga

vad av utskylderna å nämnda termin belöpte, borde berättigas att

utan erläggande av indrivningsavgift inom viss kortare tid efter första

uppbördsterminens utgång — förslagsvis sju dagar — till länsstyrelsen

respektive vederbörande uppbördsman i stad inbetala debetsedelns slutsumma.

Då emellertid i städerna särskild uppbörd av kronoutskylder

icke för närvarande funnes anordnad under annan tid, än då uppbördsstämma

påginge, syntes anordningen med betalning efter uppbördsstämmas

utgång, i allt fall vad städerna anginge, icke för närvarande kunna

genomföras. Emellertid kunde denna fråga lämpligen upptagas till förnyat

övervägande i samband med frågan örn åtgärder till främjande av

skattebetalning över postgiro.

Av vad föredragande departementschefen anfört torde framgå, att de

viktiga spörsmålen rörande förbättrad uppbörd och indrivning av utskylder

komma att göras till föremål för fortsatta utredningar. Då

dessa utredningar antagits kräva avsevärd tid och frågan örn kronouppbördens

delning på terminer synts särskilt trängande, har förevarande

förslag framlagts såsom ett provisorium i avbidan på en mera genomgripande

reform.

Den föreslagna ordningen beträffande kronouppbörden skulle komma

att undanröja två ofta påtalade missförhållanden inom uppbördssystemet,

nämligen skattebetalningens förläggande till en enda termin och dennas

infallande under julmånaden, som uppenbarligen måste anses såsom en

därför mindre lämplig tid. Vidare skulle en uppdelning säkerligen minska

de olägenheter den nuvarande kronouppbörden föranleder riksbanken

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

och andra kreditinstitut. Det torde kunna antagas, att en uppdelning

av kronouppbörden kommer att leda till ett förbättrat resultat av densamma,

vilket i och för sig kan motivera de ökade kostnader delningen

medför. Utskottet har i detta sammanhang velat erinra örn, att erfarenheterna

från den kommunala uppbörden givit vid handen, att de

ökade kostnader och besvär flertalet kommuner iklätt sig för uppbördens

delning i allmänhet uppvägts av ett genom delningen åstadkommet förbättrat

uppbördsresultat. Genom kronouppbördens delning synas sålunda

vissa fördelar kunna vinnas såväl för flertalet skattebetalare som för

staten.

Å andra sidan synes den i propositionen föreslagna ordningen komma

att föranleda åtskilliga olägenheter ej mindre för skattebetalarna än även

för det allmänna. Den lättnad skattebetalaren erhåller under slutet av

året uppväges i viss mån av en ökad tunga under årets första hälft. Häremot

vore väl mindre att erinra, därest icke en betydande del av kommunalskatten

skulle erläggas under denna tid. Kommunerna hava hittills

haft full frihet att bestämma antalet kommunaluppbördsstämmor

och tiderna för dessa stämmor efter lokala hänsyn. Ett förläggande

av andra uppbördsstämman till första halvåret torde, även örn en för

kommunerna lämpligare tidpunkt för andra kronouppbörden än den i

propositionen föreslagna väljes, kunna komma att vara till nackdel för

dessa. Vilken tidpunkt under första halvåret än väljes för denna uppbörd,

blir det säkerligen nödvändigt för många kommuner att i skattebetalarnas

och det allmännas intresse vidtaga sådana omläggningar i

kommunaluppbörden, att skattebetalaren icke onödigt betungas under

första halvåret genom kronouppbördens förflyttande. Även för staten

medför förslaget, förutom ökade uppbördskostnader, den olägenheten, att

en del av utskylderna skulle komma att inflyta senare än för närvarande.

Mot förslaget att förlägga andra kronouppbörden till februari hava

starka betänkligheter uttalats såväl i de uti propositionen omförmälda

yttrandena av svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet

samt av flera ämbetsverk som i motionerna nr 256 i första kammaren

samt nr 412, 416 och 417 i andra kammaren. Av den vid propositionen

såsom bilaga fogade tabell 6 framgår, att övervägande antalet

landskommuner och flera städer hålla kommunal uppbörd i februari, medan

flertalet städer förrätta kommunal uppbörd i mars. Därest andra

terminen för kronouppbörden förlägges till februari, bleve förstnämnda

kommuner nödsakade att flytta kommunaluppbörden till en senare tidpunkt.

Härigenom komme ifrågavarande kommuner otvivelaktigt att förorsakas

svårigheter, då de äro i behov av medel för sina löpande utgifter

redan vid årets början. I vart fall torde denna kommunaluppbörd icke

kunna förläggas senare än till mars månad eller månaden efter den

kronouppbörd hållits. Ett så kort tidsavstånd mellan de båda uppbördsterminerna

skulle uppenbarligen ofördelaktigt påverka resultatet av upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 11

börden för kommunerna, som i regel äro nödsakade att hålla sådan uppbörd

redan under februari eller mars. Det torde i detta sammanhang

böra framhållas, att gällande bestämmelser rörande indrivningsavgifters

påförande, till följd av underlåtenhet att i rätt tid erlägga utskylder, im

nebära en direkt förmån för staten gentemot kommunerna, i det att denna

avgift utgår med 6 procent å kronoutskylder men endast med 3 procent å

kommunalutskylder. Verkningarna av denna olikhet göra sig givetvis

starkare gällande, i den mån tidsavståndet mellan statlig oell kommunal

uppbörd minskas. För skattebetalaren, vilkens intressen förslaget främst

avser att tillgodose, äro olägenheterna av den föreslagna förflyttningen

av kronouppbörden till februari månad uppenbara.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet icke ansett lämpligt,

att andra kronouppbörden förlägges till februari. Då utskottet haft

att taga ställning till frågan örn tidpunkten för denna uppbörd, har utskottet

ansett sig böra förorda den i motionen nr 412 i andra kammaren

föreslagna eller tiden 25 april—5 maj. Ur synpunkten av kommunernas

intresse, vilket enligt vad ovan framhållits under alla förhållanden blir

lidande genom kronouppbördens delning, torde denna tid vara den minst

olägliga. Vad angår statsverkets intressen har departementschefen visserligen

framhållit det olämpliga i att omkring hälften av statsskatten

härigenom skulle inflyta först under budgetårets elfte månad, samt vidare

erinrat, att tiden mellan inkomstförvärvet och skattens erläggande

skulle för inemot halva kronouppbörden förlängas med över fem månader.

Dessa erinringar synas emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse.

Vad särskilt den förra beträffar, torde det väl i regel knappast komma

att yppa sig svårigheter för statsverket att oberoende av tiden för

andra kronouppbörden disponera erforderliga medel. Jämväl landstingen

och väghållningsdistrikten synas kunna anpassa sig efter de ändrade

förhållanden, kronouppbördens förläggande till maj månad komme att

medföra.

Såsom en förutsättning att ansluta sig till förslaget örn kronouppbördens

delning har utskottet därför velat uppställa det villkoret, att andra

uppbördsterminen förlägges till maj månad. Med hänsyn till att vissa

fördelar stå att vinna genom en uppdelning av kronouppbörden, har utskottet

icke ansett ovan framförda betänkligheter böra föranleda förslagets

avstyrkande, helst såsom redan anförts reformen endast är av provisorisk

natur i avvaktan på de längre gående omläggningar, som kunna

föranledas av de utav departementschefen omförmälda utredningarna.

Med det nu anförda har utskottet jämväl angivit sin ställning till de

likalydande motionerna nr 155 i första och nr 237 i andra kammaren

ävensom till motionerna nr 256 i första samt nr 412 och 416 i andra kammaren.

I motionen nr 411 i andra kammaren har föreslagits att bland de delbara

utskyldstitlarna å kronodebetsedeln måtte uppföras annuiteter å

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

avdikningslån och egnahemslån. Då utskottet delar den av departementschefen

uttalade meningen i denna fråga samt vid andra uppbördens förläggande

till maj annuiteter å egnahemslån icke komme att, vid bifall till

motionen, i sin helhet inbetalas inom nu föreskriven tid eller före mars

månads utgång, har utskottet icke ansett densamma höra föranleda någon

utskottets åtgärd.

Det i motionen nr 255 i första kammaren framställda förslaget, att

skattskyldig även i annan stad än Stockholm måtte tillerkännas rätt att

verkställa inbetalning av kronoutskylder genom insättning å vederbörande

uppbördstjänstemans tjänstepostgirokonto, har utskottet ansett för-,

tjäna beaktande. Inom ett välordnat uppbördssystem bör nämligen sättet

för skattens betalande anordnas så ändamålsenligt och bekvämt som möjligt.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Majit, även utan direkt

framställning, kommer att, innan författningsbestämmelser i ämnet utfärdas,

göra frågan örn sättet för skattelikvids fullgörande i städerna,

exempelvis genom postgiro och medelst check, till föremål för undersökning.

Vad slutligen angår det i motionen nr 417 i andra kammaren framställda

förslaget, innefattar detta ett ämne, till vilket utskottet med hänsyn

till frågans omfattning icke nu kunnat intaga ställning. Denna fråga

synes lämpligen böra tagas under omprövning vid den fortsatta utredningen

av uppbördsväsendet.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av ej mindre

Kungl. Maj :ts proposition nr 186 än även de likalydande

motionerna 1:155 av herr Tjällgren m. fl. och II: 237

av herr Edberg m. fl. ävensom motionen II: 412 av herrar

vice talmannen Bengtsson och Anderson i Råstock,

samt med avslag é motionerna I: 256 av herrar Hjalmarsson

och Berling, II: 411 av herr Hällgren och

II: 416 av herr Andersson i Falkenberg m. fl., i skrivelse

till Kungl. Majit anmäla, att riksdagen vid

granskning av de vid förevarande proposition nr 186

fogade förslagen till kungörelse örn ändring i vissa delar

av uppbördsreglementet den 14 december 1917 (nr

838) ävensom av de vid reglementet fogade formulär

samt till kungörelse örn ändring i vissa delar av reglementet

för uppbördsverket i Stockholms stad den 1

april 1921 (nr 219) ävensom av de vid reglementet fogade

formulär icke funnit skäl att mot desamma göra

annan erinran, än att vid delning av uppbörden utav

kronoutskylder andra uppbörden bör i Stockholms stad

vara avslutad den 5 maj året efter taxeringsåret och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

i landet i övrigt förläggas till tiden den 25 april—den

5 maj året efter taxeringsåret; samt

2) att motionerna I: 255 av herr Björnsson och II: 417

av herr Ericson i Boxholm, i den mån desamma icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet i sitt yttrande

anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1931,

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i

Slätåker, Björnsson, Leander, Olsson i Ramsta,* Björklund, Olsson i Gävle,

Nilsson i Hörby,* Åström, Östergren, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm,

Lithander,* Andersson i Katrineholm, Anderson i Norrköping,* Larson i Tönnersa

och Svedberg.

'') Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Bilaga.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av uppbördsreglementet

den 14 december 1917 (nr 838) ävensom av de vid

reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9, § 10 mom. 1 och 2,

§ 11 mom. 1 och 2, § 12 mom. 3 samt § 17 mom. 1 uppbördsreglementet

den 14 december 1917 skola, § 3 mom. 1, §§ 5, 6 och 9 samt § 10 mom. 1 och

2 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse ävensom att de

vid reglementet fogade formulär nr 1, 2 och 3 skola hava den lydelse härvid

fogade bilagor utvisa:

§ 3.

Mom. 1. Å landet---formuläret nr 2. Vid debetsedel å utskylder,

som förfalla till betalning under allmän upphördstermin, skola, på sätt

nämnda formulär utvisar, vara fogade två genom perforering frånskiljbara

skattepostanvisningar, utställda å Konungens befallningshavande i

länet och i erforderlig omfattning av häradsskrivaren utskrivna. Vid

annan debetsedel skall vara fogad en dylik postanvisning.

Blanketter---häradsskrivaren.

Häradsskrivaren---angivas.

§ 5.

Mom. 1. Å landet skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla

till betalning under allmän upphördstermin, med tillhörande skattepostanvisningar

sist sju dagar före den i § 9 första stycket angivna första

uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till

de skattskyldiga under adress, som i mantalslängden antecknats eller

blivit hos häradsskrivaren anmäld.

Vid debetsedlarnas utsändande iakttages:

att debetsedlarna---adresspostanstalter;

att debetsedlar---sammanbuntade; samt

att debetsedlar, adresserade till avlägset belägna eller med färre postförbindelser

försedda postanstalter, i den mån omständigheterna det medgiva,

för postbefordran avlämnas tidigare än övriga debetsedlar.

Därest skattskyldig, som icke före första uppbördsterminens början

erhållit sin debetsedel, inom fyra dagar före uppbördsterminens utgång

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 15

hos Konungens befallningshavande skriftligen anmäler, att debetsedeln

ej kommit honom till banda, åligger det landskontoret att under i anmälningen

uppgiven adress till den skattskyldige skyndsamt översända

nytt, å debetsedelblankett utfärdat utdrag av uppbördsboken beträffande

den skattskyldige jämte vidfästade skattepostanvisningar.

Örn debetsedlarnas utsändande skall Konungens befallningshavande

årligen i god tid före första uppbördsterminens början låta i den eller de

ortstidningar, som Konungens befallningshavande äger bestämma, införa

kungörelse, tillika innehållande uppmaning till de skattskyldiga att, såvitt

möjligt, icke uppskjuta utskyldernas erläggande till sista dagarna

av uppbördsterminen ävensom underrättelse örn vad den skattskyldige

har att iakttaga, för den händelse att debetsedel icke före första uppbördsterminens

början kommit honom till handa.

Debetsedel med tillhörande skattepostanvisningar, som icke avhämtats å

adresspostanstalten inom åtta dagar efter första uppbördsterminens början,

kommer att av nämnda postanstalt omedelbart översändas till Konungens

befallningshavande och att av landskontoret sändas till vederbörande

landsfiskal för att vara tillgänglig vid restindrivningen.

Vad i detta mom. sägs örn debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla

till betalning under allmän uppbördstermin, skall hava motsvarande tilllämpning

beträffande debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla under

sådan särskild uppbördstermin, varom förmäles i § 9 tredje stycket.

Mom. 2. I stad skola debetsedlar å kronoutskylder, som förfalla vid allmän

uppbördsstämma, senast sju dagar före den i § 11 mom. 1 angivna

första uppbördsstämmans början tillhandahållas de skattskyldiga. Debetsedlar

å kronoutskylder, som förfalla vid särskild uppbördsstämma,

skola såväl å landet som i stad tillhandahållas de skattskyldiga senast

sju dagar före uppbördsstämmans början. Medelst---skattskyldiga.

I de städer---efterrättelse.

§ 6.

Uppbördsbok skall av häradsskrivare och magistrat till Konungens befallningshavande

ingivas sex dagar före första uppbördsterminens eller

första uppbördsstämmans början samt uppbördslängd å utskylder, som

förfalla till betalning under särskild uppbördstermin eller vid särskild

uppbördsstämma, sex dagar före sådan uppbördstermins eller uppbördsstämmas

början. Uppbördsbok och uppbördslängd må ock med allmänna

posten till Konungens befallningshavande så tidigt insändas, att de inom

nyss nämnda tid kunna till Konungens befallningshavande inkomma.

Särskild uppbördslängd---upprättats.

För landet---uppbörden (uppbördsförrättaren).

För stad---början.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

§ 9.

Å landet försiggår den årliga allmänna uppbörden under två allmänna

uppbördsterminer, den första från och med den 10 till och med den 20

november taxeringsåret, och den andra från och med den 1 till och

med den 10 februari nästföljande år; dock skall, örn särskilda omständigheter

för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning

av Konungens befallningshavande och efter generalpoststyrelsens

hörande sådant föreskriver, med erläggandet av de utskylder, som enligt

nedan givna stadganden förfalla under första uppbördsterminen, anstå

till andra uppbördsterminen.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres

i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, landstingsskatt,

vägskatt och tingshusmedel uppgår till sammanlagt minst tio

kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med hälften av sina belopp

under vardera uppbördsterminen. Vad eljest den skattskyldige å kronodebetsedel

påföres, förfaller till betalning under första uppbördsterminen.

För erläggande---bestämma.

§ 10.

Mom. 1. Å landet har skattskyldig att under uppbördstermin, å vilken

fast postanstalt som helst inom riket (postkontor eller poststation), med

företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogad, för uppbördsterminen

avsedd skattepostanvisning, portofritt inbetala honom påförda

kronoutskylder, som förfalla till betalning under uppbördsterminen.

Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel* påförda

utskylder under två terminer, äger han under första uppbördsterminen,

med företeende av debetsedeln jämte för den andra uppbördsterminen avsedd

skattepostanvisning, portofritt erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,

som förfaller till betalning först under andra uppbördsterminen.

Inbetalningen---växel.

Efter det postanstalten sålunda mottagit likvid, frånskiljer och behåller

postanstalten skattepostanvisning, för vilken betalning erlagts, samt

återställer till den skattskyldige debetspdeln, av vederbörande posttjänsteman

kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med anvisningen å

debetsedeln.

Därest — — — arbetsanställning. Skattskyldig, för vilken pensionsavgift

genom särskild skattepostanvisning redan guldits, äger att under

första uppbördsterminen i ett sammanhang erlägga återstoden av honom

å. kronodebetsedel påförda, under samma uppbördstermin eller under såväl

första som andra uppbördsterminen till betalning förfallna utskylder;

och åligger honom därvid att med företeende av sin debetsedel och kvitto

å erlagd pensionsavgift avlämna ny skattepostanvisning å återstående

belopp, varefter posttjänstemannen å debetsedeln utfärdar kvitto å vad

sålunda erlagts.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

Kvitto---gällande.

När uppbördstermin tilländagå^, emottager postverket icke vidare

skattepostanvisning å kronoutskylder, som under uppbördsterminen förfallit

till betalning. Ej heller emottager postverket i vidare mån än

ovan sägs skattepostanvisning å kronoutskylder till belopp, som icke motsvarar

vad vid uppbördsterminen förfallit till betalning.

Morn. 2. Örn---debiterats.

Försummar skattskyldig, som äger rätt att erlägga honom å kronodebetsedel

påförda utskylder under två terminer, att i behörig ordning erlägga

vad sålunda under första uppbördsterminen är till betalning förfallet,

är jämväl vad eljest skolat gäldas först under andra uppbördsterminen

till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger landskontoret att särskilt för varje kommun eller kommundel

inom de skilda landsfiskalsdistrikten i länet skyndsamt i två

exemplar låta upprätta specifika förteckningar, benämnda restlängder,

över till betalning förfallna men under uppbördsterminen icke guldna

kronoutskylder. Ena exemplaret av dessa restlängder skall av landskontoret

inom en månad efter uppbördstermins slut för resternas indrivning

översändas till vederbörande landsfiskal.

§ 11.

Moni. 1. I stad förrättas den årliga allmänna uppbörden vid två allmänna

uppbördsstämmor, som äga rum, den första viss dag eller vissa dagar

under tiden från och med den 5 till och med den 20 november taxeringsåret,

och den andra viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den

1 till och med den 10 fehruari nästföljande år; dock må, örn särskilda omständigheter

för någon ort därtill föranleda samt Kungl. Majit på framställning

av Konungens befallningshavande sådant medgiver, med erläggandet

av de utskylder, som enligt nedan angivna stadganden förfalla

vid första uppbördsstämman, anstå till andra uppbördsstämman.

Under förutsättning att vad den skattskyldige å kronodebetsedel påföres

i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt och landstingsskatt

uppgår till sammanlag minst tio kronor, förfalla dessa utskylder

med hälften av sina belopp vid vardera uppbördsstämman. Vad eljest

den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid

första uppbördsstämman.

Är skattskyldig berättigad att erlägga honom å kronodebetsedel påförda

utskylder vid två uppbördsstämmor, äger han vid första uppbördsstämman,

med företeende av debetsedeln erlägga jämväl den del av kronoutskylderna,

som förfaller till betalning först vid andra uppbördsstämman.

Morn. 2. Före den 15 september och så tidigt, som för utsättande å debetsedlarna

av tider och ställen för den allmänna uppbördens förrättande

anses erforderligt, skall magistraten till Konungens befallningshavande

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 23 haft. (Nr 36.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. .

inkomma med förslag angående nyssnämnda tider och ställen; åliggande

det Konungens befallningshavande ej mindre att inom åtta dagar efter

det sådant förslag inkommit lämna magistraten besked, huruvida förslaget

godkänts eller i vilka avseenden det ändrats, än även att senast fjorton

dagar före första allmänna uppbördsstämman låta genom allmän

kungörelse på lämpligt sätt underrätta de skattskyldiga örn tider och ställen

för de allmänna uppbördsstämmorna och den ordning, som därvid

kommer att iakttagas.

§ 12.

Mom. 3. Försummar skattskyldig, som äger rätt att betala honom å

kronodebetsedel påförda skatter och avgifter vid två uppbördsstämmor,

att i behörig ordning erlägga vad sålunda vid första uppbördsstämman

är till betalning förfallet, är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid

andra uppbördsstämman till omedelbar betalning förfallet.

Det åligger uppbördsmannen att genast låta upprätta restlängd över

till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke guldna kronoutskylder.

Ett exemplar av restlängden skall senast en månad efter uppbördsstämmans

slut av uppbördsmannen överlämnas till utmätningsmannen

för indrivning av däri upptagna belopp.

§ 17.

Mom. 1. Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala sina kronoutskylder

i föreskriven tid och ordning, åligger att vid indrivningen av resterande

utskylder erlägga avgift, beräknad efter tre öre för varje full

krona av resterande utskyldernas slutsumma, då densamma ej överstiger

tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å

varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem

kronor.

Denna kungörelse träder i kraft den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

19

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet för uppbördsverket

i Stockholms stad den 1 april 1921 (nr 219) ävensom av de

vid reglementet fogade formulär.

Härigenom förordnas, att § 4 mom. 1, § 6 mom. 1, § 10 mom. 1, § 11, § 13

mom. 1, § 16 mom. 1, samt §§ 19 och 24 reglementet för uppbördsverket i

Stockholms stad den 1 april 1921 skola, § 4 mom. 1, § 6 mom. 1, § 11, § 16

mom. 1 samt §§ 19 och 24 i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 4.

1. Så snart---kronodehetsedlar.

Inom tid---uppbördskommissarierna.

Har---posten.

Har Stockholms stads prövningsnämnd annorledes än i anledning av

besvär höjt skattskyldigs taxering och har prövningsnämndens beslut i

ärendet fattats senare än den 20 oktober, skall den ökning i kronoutskyldernas

belopp, som den skattskyldige till följd av höjningen av taxeringen

har att utgöra, förfalla till betalning först vid den i § 10 angivna andra

kronouppbördsstämman. Har prövningsnämnden i den ordning och å

tid, som nyss sagts, upphävt eller nedsatt skattskyldigs taxering, åligger

den skattskyldige att erlägga vad å den i § 10 angivna första kronouppbördsstämman

av utskylderna belöper enligt taxeringsnämndens beslut;

och äger den skattskyldige i den ordning, som för restitution av utskylder

är stadgad, återbekomma vad han för mycket erlagt.

§ 6.

1. Genom taxeringskommmissariernas försorg---litt. B.

Uppbördshoken litt. A.---lösen. Denna uppbördsbok skall, veder
börligen

summerad, å tid, som Överståthållarämbetet bestämmer, avlämnas

till ämbetets avdelning för uppbördsärenden och, försedd med överståthållarämbetets

föreskrift örn uppbördens verkställande, före början av

första kronouppbördsstämman det år, taxeringen skett, av ämbetet överlämnas

till uppbördskommissarierna.

Uppbördsboken litt. B---uppbördskommissarierna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

§ 10.

1. Å debetsedlar upptagna utskyldsbelopp skola inbetalas vid de uppbördsstämmor,

till antalet fem, som av Överståthållarämbetet för sådant

ändamål utsättas och genom kungörelse tillkännagivas. Den årliga kronouppbörden

försiggår vid två uppbördsstämmor, som skola vara avslutade,

den första den 20 november taxeringsåret, och den andra den 10

februari nästföljande år.

Under förutsättning att vad skattskyldig å kronodebetsedel påföres i

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt uppgår till

sammanlagt minst tio kronor, förfalla dessa utskylder till betalning med

hälften av sina belopp vid vardera kronouppbördsstämman. Vad eljest

den skattskyldige å kronodebetsedel påföres, förfaller till betalning vid

första kronouppbördsstämman.

Skattskyldig, vilkens taxering jämlikt 77 § 2 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 verkställes av den i 3 § 2 mom. samma förordning

omförmälda, för riket gemensamma taxeringsnämnden, har att erlägga

honom å kronodebetsedel påförda utskylder vid första uppbördsstämman.

Vid första kommunaluppbördsstämman erlägges fulla beloppet av allmän

kommunalskatt till församlingarna eller av allmän kommunalskatt

för gemensamt kommunalt ändamål, all påförd skogsaccis, 20 procent av

staden tillkommande allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt

ävensom debetsedelslösen samt å andra och tredje kommunaluppbördsstämmorna

återstoden av påförd allmän kommunalskatt och kommunal

progressivskatt till staden, hälften å varje.

Skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel påförda utskylder

vid två uppbördsstämmor, må vid första uppbördsstämman gälda

jämväl den del av kronoutskylderna, som förfaller till betalning först

vid andra uppbördsstämman. Vidare må skattskyldig vid första eller

andra kommunaluppbördsstämman erlägga de utskyldsbelopp, som först

vid senare kommunaluppbördsstämma förfalla till betalning.

§ 11.

Försummar skattskyldig, som äger erlägga honom å kronodebetsedel

påförda utskylder vid två uppbördsstämmor, att i behörig ordning erlägga

vad sålunda vid första kronouppbördsstämman är till betalning förfallet,

är jämväl vad eljest skolat gäldas först vid andra kronouppbördsstämman

till omedelbar betalning förfallet.

Skattskyldig, som underlåtit att å tid och i den ordning, som föreskrivits,

inbetala honom å kronodebetsedel påförda utskylder, skall, därest utskylderna

ej, enligt Arnd känt är, böra föras till avskrivning eller avkortning,

för indrivningen av resterande utskylder påföras ersättning för

indrivningen, vilken ersättning beräknas efter tre öre å varje full krona

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

av resterande belopp av andra utskylder än kommunal progressivskatt

för gemensamt kommunalt ändamål, då detta belopp ej överstiger tjugufem

kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å varje full

krona av dylikt oguldet utskyldsbelopp, när detta överstiger tjugufem

kronor. För uraktlåten betalning sålunda stadgad avgift tillfaller stadskassa^

dock skall, därest utskyIdema bliva annorstädes än i Stockholm

uttagna, lända till efterrättelse vad i restindrivningsförordningen därutinnan

föreskrives. Rörande ersättning för indrivning av kommunal progressivskatt

för gemensamt kommunalt ändamål, pensionsavgift och

olycksfallsförsäkringsavgift gäller vad därom är särskilt stadgat.

Örn---stadgat.

§ 13.

1. Sedan vid uppbördsstämma influtna belopp blivit avförda i därför

avsedd kolumn i uppbördsboken, utföras i bokens restlängd specifika uppgifter

å samtliga till betalning förfallna men vid uppbördsstämman icke

guldna poster ävensom för uraktlåten betalning stadgad avgift, varefter

beloppen summeras. Utdrag av restlängden, upptagande en var skattskyldigs

debetnummer, namn, titel eller yrke, adress, anställning och summan

av honom påförda belopp, skola särskilt för varje uppbördsmans distrikt

eller del därav utskrivas och senast 14 dagar efter upphördsstämmans slut

för indrivning till honom överlämnas.

§ 16.

1. Restantieposter från kronouppbördsstämma skola av uppbördsmännen

fullständigt redovisas före utgången av tredje månaden näst efter den,

under vilken stämman hållits, antingen med kontanta medel (leverering)

eller, där hinder mött för restantiernas uttagande, på sätt och i den ordning

under mom. 3 sägs.

Från---början.

Resterande---10 juli.

§ 19.

Senast fyra månader efter kronouppbördsstämmas avslutande skola uppbördskommissarierna

upprätta och till överståthållarämbetets avdelning

för uppbördsärenden avlämna förteckningar, upptagande för varje församling

såväl sådana restskyldiga efter senaste kronouppbördsstämman, som

avflyttat till uppgiven ort utom Stockholm, som ock sådana, vilkas vistelseort

antecknats vara okänd. Dessa förteckningar överlämnas till mantalskommissarien,

vilken har att förse dem med anteckningar örn alla tillgängliga

upplysningar örn restskyldigs vistelseort samt att därefter snarast

möjligt och senast fem månader efter uppbördsstämmas avslutande

återställa dem till Överståthållarämbetet, som omedelbart överlämnar dem

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 23 höft. (Nr 3G.)

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Éeviltningsutskotiets betänkande Nr 36.

till uppbördskommissarierna för vidtagande av de åtgärder, vartill upp

lysningarna för varje särskild restskyldig föranleda.

Mot---uppbördskontor.

Då---

I övrigt —

Därest — -

- avkortningslängd.

--uppbördsman.

--konsulatet.

§ 24.

Såväl---längderna.

För restantierna efter kronouppbördsstämma må i § 13 stycket 1 omför

mäld specificerad restlängd tjäna såsom redovisningshandling.

Denna kungörelse träder i kraft den

811386. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till ändrad tid för kronouppbörden jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten