Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

1931-05-15 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:38, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt

och skatt för gåva jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 26 februari 1931 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 211, bar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 381) örn arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 3, 14, 18, 30, 31, 34, 35, 37, 38, 39 och 56 §§ förordningen

den 19 november 1914 örn arvsskatt och skatt för gåva skola, 3,

14, 30, 35, 37, 39 och 56 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade

lydelse:

3

1 mom. Skatt på grund av arv eller testamente (arvsskatt) utgår:

1) för egendom, som efterlämnats av svensk medborgare eller av utlänning,

vilken vid dödsfallet varit här i riket bosatt;

2) för följande slag av egendom, som efterlämnats av annan avliden utlänning

än i 1) sägs:

a) här i riket belägen fast egendom, så ock nyttjanderätt till sådan

egendom samt rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som åt någon

upplåtits att utgå av egendomen;

b) här i riket befintlig, ovan under a) icke nämnd lös egendom, som är

att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i härstädes bedriven förvärvsverksamhet,

såsom levande och döda inventarier, råämnen, varor,

förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter, så ock

kapital, som finnes kontant tillgängligt eller som utlånats eller nedlagts

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 25 höft. (Nr 38.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

i obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller som består av

andra fordringar eller av aktier, banklotter eller andelar i föreningar för

ekonomisk verksamhet, bolag eller rederier;

c) nyttjanderätt till egendom, varom under b) förmäles, ävensom rätt

till sådan royalty och periodiskt utgående avgift, som utgöres för nyttjande

av dylik egendom; samt

d) svenska aktier, svenska banklotter och andelar i svenska föreningar

för ekonomisk verksamhet, bolag och rederier, i den mån dessa tillgångar

icke äro att hänföra till ovan under b) nämnd egendom.

2 mom. För egendom---dödsbo.

3 mom. Såsom bosatt här i riket anses den, som här har sitt egentliga

bo och hemvist.

Utlänning, som tillhör främmande makts härvarande beskickning eller

lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses i

i fråga örn arvsskatt icke vara bosatt här i riket. Vad nu sagts gäller

jämväl sådan persons hustru, barn under 16 år och enskilda tjänare, därest

de bo hos honom och äro utlänningar.

För sådana aktier, banklotter och andelar i föreningar för ekonomisk

verksamhet, örn vilka i 1 mom. 2) d) sägs, föreligger icke skyldighet att

erlägga arvsskatt, därest de efterlämnats av utlänning, varom i nästföregående

stycke förmäles.

Vad i denna paragraf stadgas örn den, som är bosatt här i riket, skall

jämväl äga tillämpning å den, som stadigvarande vistas i riket utan att

vara här bosatt.

14 $.

Behållning---iakttages:

1) att bland---återbäras;

2) att bland---föreskrives;

3) att bland boets skulder icke må inräknas gäld, som är intecknad i

fast egendom av fideikommissnatur.

Från---arvsskatt.

18 §.

Vid beräkning av andel i kvarlåtenskap, varom förmäles i 3 § 1 mom.

2), må avdrag ske endast för gäld, som är intecknad i däruti ingående

fast egendom.

30 §.

Skall skatt —--belöper.

Vad här är stadgat ager icke tillämpning med avseende å skatt, som till

annan stat erlagts för egendom, som i 3 § 1 mom. 2) sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

31 $.

Skyldighet att erlägga skatt för gåva åligger, såframt ej annat stadgas

i denna förordning:

a) svensk medborgare, utlänning, som är här i riket bosatt, samt svenska

menigh eter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar, bolag och föreningar

för ekonomisk verksamhet ävensom andra svenska juridiska personer:

för gåva av fast och lös egendom inom eller utom riket; samt

h) annan utlänning än i a) sägs, så ock utländska bolag ävensom andra

här i riket icke hemmahörande juridiska personer:

för gåva av sådan egendom, som angives i 3 § 1 mom. 2).

34 §.

Skattskyldighet äger rum, vare sig skriftlig handling örn gåvan upprättats

eller icke, och inträder vid tiden för gåvans mottagande eller, i

fall som avses i 35 § andra stycket, vid den tid, då däri omförmäld mottagare

av försäkringsbelopp erhåller sådan förfoganderätt över försäkringen,

som i 109 § lagen örn försäkringsavtal avses, dock att, klär belopp

på grund av kapitalförsäkring tidigare utbetalats till den berättigade,

skattskyldighet för sådant belopp inträder vid dess mottagande,

35 §.

Skattskyldighet---- gåva.

Likaledes inträder skattskyldighet såsom för gåva för vad som tillfaller

någon på grund av att han i enlighet med lagen örn försäkringsavtal

blivit insatt såsom förmånstagare, så ock för vad stärbhusdelägare,

som är berättigad till laglott, erhåller på grund av stadgandet i 104 §

andra stycket samma lag. Dock skall, där försäkringen är tagen

a) å försäkringstagarens eller hans makes liv samt enligt avtalet premiebetalningen

skolat vara fullgjord under en tid icke understigande tio

år och ej heller under något år erlagts premie, som uppgår till mer än

en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas,

därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande,

eller

b) för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräkning från värdet av vad som tillfallit den berättigade

avräknas ett belopp av 15,000 kronor, och bedömes frågan örn och till vilket

belopp skatt skall utgå allenast med hänsyn till vad därefter återstår,

varvid likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år på grund av

förordnande av samma person tillfallit den berättigade ej må avräknas

mer än sammanlagt nyss nämnda belopp.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt

på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare, skall

denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

anses sorn om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen

och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna

i anstalten ägt ram.

Tillkommer försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens

död, dennes make såsom förmånstagare, inträder icke skattskyldighet för

den del av försäkringsbeloppet, som motsvarar det belopp, varmed, därest

försäkringsbeloppet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap, makens

jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Skattskyldighet enligt andra stycket äger ej rnm för rätt till sådan

livränta, som avses i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen.

37 $.

Skyldskapsförhållandet--— tillämpning.

Egendom, för vilken skattskyldighet enligt detta kapitel äger rum, upptages

till sitt värde vid tiden för skattskyldighetens inträde.

38 $.

De i fråga örn skatt på grund av arv eller testamente i 3 § 3 morn., 5, 6,

8, 9, 12, 13, 19, 22, 23, 25 och 30 §§ meddelade bestämmelser skola i tillämpliga

delar gälla beträffande skatt för gåva.

39 $.

Inom---fall äro:

l:o) då arvfallen---utlänning;

2:o) då egendom---dödsbo;

3:o) då egendom —---dödsbo;

4:o) då egendom---- erlagts; samt

5:o) då egendom tillfallit någon genom gåva eller därmed jämlikt 35 §

i beskattningshänseende likställt fång.

Deklaration skall, då den avser gåva eller annat fång, som ovan under

5:o) sägs, eller testamenterad egendoms övergång vid annat tillfälle

än förre rättsinnehavarens dödsfall, avlämnas till Konungens befallningsbavande

i det län, där den skattskyldige är bosatt, eller, i fråga örn

juridisk person, där styrelsen har sitt säte, samt, då deklarationen avser

arvfallen eller testamenterad egendom i övrigt, till Konungens befallningsbavande

i det län, där arvlåtaren eller testamentsgivaren varit bosatt.

Finnes icke någon myndighet, till vilken jämlikt angivna bestämmelser

deklaration skall avlämnas, skall den avlämnas till Överståthållarämbetet

för nppbördsärenden.

Vederbörande — — — Konungens befallningshavande.

Försäkringsgivare, som avses i lagen örn försäkringsavtal, åligger

att, där förmånstagare i enlighet med samma lag blivit insatt,

inom en månad efter det vetskap örn sådan händelse, som enligt 34 §

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

5

medför skattskyldighets inträde, kommit försäkringsgivaren till handa till

Konungens befallningshavande i det län, där förmånstagaren är bosatt,

lämna skriftlig uppgift härom och, enligt närmare föreskrifter, som meddelas

av Konungen, örn de förhållanden, som äro av betydelse för skattskyldighetens

bedömande; dock att nu stadgad skyldighet icke skall gälla,

där försäkringsbeloppet eller, där fråga är örn flera försäkringar, dessas

sammanlagda belopp, ej överstiger 3,000 kronor.

Vad i — — — Överståthållarämbetet för uppbördsärenden.

56 §.

Från tillämpningen av vad i denna förordning stadgas örn skattskyldighet

för egendom, som efterlämnats av utlänning, samt för egendom,

vilken såsom gåva mottages av utlänning, äger Konungen, utom i avseende

å egendom, varom förmäles i 3 § 1 mom. 2), under förutsättning av

ömsesidighet medgiva undantag för medborgare i visst annat land.

Överenskommelse---uppsägning.

Har Konungen---avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931, och skall, där sådan

händelse sedermera inträffar, som enligt 34 § i dess lydelse enligt denna

förordning föranleder skattskyldighets inträde, äga tillämpning utan hinder

därav att förordnandet örn förmånstagares insättande skett tidigare.

Vidkommande vad föredragande departementschefen anfört till stöd

för förslaget, i den mån redogörelse härför ej lämnats i det följande, får

utskottet hänvisa till förenämnda statsrådsprotokoll.

Till bevillningsutskottets behandling har jämväl överlämnats en i anledning

av propositionen inom andra kammaren av herr Wijkander väckt

motion, nr 409, i vilken hemställts, »att riksdagen ville besluta,

1) att det belopp, som jämlikt 35 § i den av Kungl. Majit föreslagna

förordningen örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 örn arvskatt och skatt för gåva skall få vid skattens beräkning avdragas

från värdet av vad som tillfallit den berättigade, skall sättas till

25,000 kronor i stället för av Kungl. Majit föreslagna 15,000 kronor och

2) att nämnda förordning kompletteras med ett övergångsstadgande av

innehåll, att beskattning icke skall ifrågakomma med avseende å belopp

utfallande till förmånstagare, som insatts genom förordnande före den 1

januari det år, lagen träder i kraft.»

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

De föreslagna ändringarna i förordningen om arvsskatt oell skatt för

gåva avse dels skattskyldigheten, vilka jämkningar påkallats främst i

syfte att underlätta avslutandet av överenskommelser med främmande

stater till undvikande av dubbelbeskattning av arv, testamente och gåva,

dels ock beskattning i viss omfattning av försäkringsbelopp, vilka tillfalla

enligt lagen örn försäkringsavtal genom försäkringstagares förordnande

insatt förmånstagare.

Bestämmelser

rörande

skattskyldighet.

Proposi
tionen.

De föreslagna bestämmelserna rörande skattskyldighet innebära i huvudsak

följande.

Skatt på grund av arv efter utlänning skall utgå för hela den efterlämnade

egendomen, därest utlänning vid dödsfallet varit här i riket bosatt,

medan nu såsom förutsättning för sådan oinskränkt skattskyldighet gäller,

att utlänningen vid dödsfallet varit eller bort vara här i riket mantalsskriven.

Beträffande skatteplikt för egendom, som efterlämnats av

annan utlänning, är skattskyldigheten för närvarande beroende av örn

egendomen är bär i riket nedlagd eller icke. De föreslagna bestämmelserna

innebära en utvidgning av beskattningsområdet att omfatta jämväl

bland annat nyttjanderätt och rätt till ränta, avkomst eller annan förmån,

som åt någon upplåtits att utgå av här i riket belägen fast egendom ävensom

nyttjanderätt till och rätt till royalty av bär i riket befintlig lös

egendom, hänförlig till anläggnings- eller driftkapital i härstädes bedriven

förvärvsverksamhet. Särskilda bestämmelser angående skattskyldighet

i fråga örn utlänning, som tillhör främmande makts härvarande beskickning

eller konsulat, hava meddelats.

Medan enligt gällande bestämmelser icke andra utlänningar äro skattskyldiga

för gåva än sådana, som äro eller böra vara mantalsskrivna här

i riket, skall enligt förslaget utlänning, som är här i riket bosatt, erlägga

skatt för gåva av varje slag av egendom, samt annan utlänning bliva

skattskyldig för gåva av sådan egendom — huvudsakligen här i riket belägen

fast egendom, i förvärvsverksamhet här i riket nedlagd egendom

ävensom svenska aktier — som enligt förordningen är underkastad arvsskatt

oberoende av den avlidnes nationalitet eller boningsort. Med utlänning

jämställas utländska bolag och andra i utlandet hemmahörande

juridiska personer. I fråga örn svensk medborgares skattskyldighet föreslås

den ändringen, att skatt skall utgå jämväl för gåva av fast egendom

belägen utom riket. Vad beträffande arvsskatt föreslagits rörande

kvarlåtenskap efter personer, som i Sverige åtnjuta exterritorialrätt, skall

för sådana personer äga motsvarande tillämpning, såvitt angår gåvoskatt.

Som en konsekvens av de utvidgningar i fråga örn gåvobeskattningen,

som föreslagits, bar möjlighet lämnats öppen för de skattskyldiga

att, i överensstämmelse med vad nu gäller rörande arvsskatt, i

vissa fall vinna nedsättning på grund av att gåvan beskattats även utom

riket.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

7

Slutligen Ilar föreslagits, att deklaration rörande arv eller gåva, i de

fall där föreskrifter angående den myndighet, som skall mottaga sådan

deklaration, för närvarande saknas eller där deklaration nu skall avlämnas

till länsstyrelse i det län, där förmögenhet till huvudsaklig del är

nedlagd, i stället skall ingivas till Överståthållarämbetet.

Tili stöd för de sålunda föreslagna bestämmelserna har föredragande Departementsdepartementschefen

anfört bland annat följande. Departementschefen Zeferi.

anslöte sig till den uppfattning, som i promemorian kommit till uttryck

rörande behovet av vissa ändrade bestämmelser angående skyldigheten

att erlägga skatt för förvärv genom arv eller gåva. Skilda regler tilllämpades

å detta område i olika länder. Detta förhållande ledde i sin tur

till att skyldighet att erlägga skatt till staten för ett sådant förvärv

kunde komma att föreligga i mer än ett land, men det kunde ock inträffa,

att skyldighet att erlägga skatt för förvärvet icke inträdde i något land.

Ville man söka undgå de stötande konsekvenser, som de nu gällande olika

principerna å förevarande område medförde, syntes den häst framkomliga

vägen vara avslutandet av överenskommelser med andra stater, genom

vilka en uppdelning av beskattningsrätten komme till stånd mellan de

fördragsslutande staterna. För att underlätta tillkomsten av dylika

överenskommelser hade det emellertid visat sig föreligga behov av att

vissa enligt svensk rätt gällande regler rörande skattskyldigheten bringades

i närmare överensstämmelse med i andra länder å förevarande område

allmänt vedertagna principer.

En ytterligare anledning att nu upptaga reglerna örn skattskyldighet

för förvärv genom arv och gåva till granskning vore, att medan en viss

principiell överensstämmelse i fråga örn reglerna för bestämmande av

skattskyldighetens omfattning rått mellan 1914 års förordning örn arvsskatt

och skatt för gåva samt vid denna tid gällande författningar örn bevillning

för inkomst samt örn inkomst- och förmögenhetsskatt, denna överensstämmelse

genom tillkomsten av 1928 års lagstiftning örn skatt å inkomst

och förmögenhet i vissa hänseenden hävts. Det syntes önskvärt,

att man å förevarande område åter sökte åvägabringa enhetlighet, där

så utan olägenhet kunde ske.

Departementschefen funne alltså bärande skäl föreligga att nu upptaga

frågan örn åstadkommande av vissa ändrade regler för bestämmande

av skattskyldighetens omfattning, så vitt anginge skatt å arv och gåva.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen i utskottets

denna del. yttrande.

Enligt 102 § lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal gäller i avse- Beskattning

ende å livförsäkring —■ oavsett om den är att beteckna som kapitalför- av försäk
säkring

eller (jfr 118 %) som livränteförsäkring— att försäkringstagare, so ramfall ler

som vill, att försäkringsbeloppet skall tillfalla annan, må insätta denne så- förmånstagare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

som förmånstagare, samt att sådant förordnande må av försäkringstagaren

när som keist återkallas, så framt han ej gent emot förmånstagaren

förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt, dock att efter

försäkringstagarens död återkallelse ej må äga rum. Enligt 104 § första

stycket av samma lag skall, där förmånstagare är insatt, försäkringsbelopp,

som utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

I samma lagrums andra stycke lämnas därefter viss bestämmelse

till skydd mot att ett återkalleligt insättande av förmånstagare

skall verka till kränkning av giftorätt, rätt till vederlag eller laglott,

varjämte i 116 § andra stycket försäkringstagarens borgenärers

anspråk i viss utsträckning tillgodosetts. Vidare stadgas i 122 § av lagen,

bland annat, att vad i 102 § och 104 § första stycket är för livförsäkring

stadgat beträffande förmånstagare, skall äga motsvarande tilllämpning,

när fråga är örn olycksfalls- eller sjukförsäkring.

inom finans- Sedan advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt fäst Kungl. Maj:ts uppdepartemenM

xnärksamhet å ett av högsta domstolen meddelat utslag, enligt vilket —

promemoria, tydligen med hänsyn till de nyss återgivna bestämmelserna i försäkringslagen

— vid stämpelbeläggning av bouppteckning arvsskatt funnits icke

böra beräknas å belopp av livförsäkring, till vilken den avlidne insatt

förmånstagare, bar inom finansdepartementet verkställts utredning i förevarande

ämne, varefter en promemoria utarbetats och för yttrande

överlämnats till vissa myndigheter och sammanslutningar. Propositionen

i denna del ansluter sig i huvudsak till vad i promemorian föreslagits.

Med erinran örn att — under det att sådana försäkringsbelopp, till vilka

förmånstagare ej finnes insatt och som därför ingå i kvarlåtenskapen,

äro underkastade arvsskatt enligt vanliga grunder — de försäkringar,

där den avlidne insatt förmånstagare, för närvarande gå fria från varje

beskattning, har i promemorian föreslagits begränsning av denna skattefrihet.

I promemorian bar till stöd för skattefrihetens upphävande anförts, att

den kunde missbrukas, och att den i allt fall innebure en avsevärd fara

ur statsfinansiell synpunkt. Det förekomme belt visst fall, där man allenast

i syfte att arvingar skulle undgå arvsskatt insatte dem som förmånstagare

till försäkringar å höga belopp och kanske till och med läte

dryga premier mer eller mindre konsumera sina tillgångar; de däremot

svarande försäkringsbeloppen komme genom att vara undandragna arvsskatt

att bliva för arvingarna-förmånstagarna en värdefullare tillgång

än motsvarande tillgångar i form av kvarlåtenskap i dödsboet skulle

hava utgjort. Det behövde knappast påpekas, att en utveckling i bär

antydd riktning innebure fara för icke oväsentlig minskning av tillförseln

från en för staten betydelsefull inkomstkälla.

Såsom skäl för att från beskattning undantaga viss del av försök
-

Bestämmelser

i försäkringsavtalslagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

9

ringsbelopp, som utbetalas till förmånstagare, har i promemorian åberopats

livförsäkringsväsendets samliällsgagnande verksamhet. Då statsmakterna

i viss mån eftersatt dödsbodelägares oell borgenärers intressen

i syfte att i möjligaste män trygga ett så vitalt samhällsintresse som

familjeförsörjningen, måste man väl utgå från, att de vore villiga att i

samma syfte göra eftergifter även beträffande det egna anspråket på

ifrågavarande förmögenhetsförvärvs beskattning. Det syntes alltså befogat,

att det gynnande av sparsamhet oell den omsorg örn efterlevandes

försörjning, som gällande försäkringsavtalslag i sina bestämmelser örn

insättande av förmånstagare inneliölle, komrne till uttryck jämväl i beskattningshänseende.

Propositionen i denna del innebär i huvudsak följande. Skattskyldighet

såsom för gåva skall inträda för försäkringsbelopp, som tillfaller någon

på grund av att han i enlighet med lagen örn försäkringsavtal blivit

insatt såsom formånstagare, så ock för vad laglottsberättigad stärbhusdelägare

erhåller på grund av stadgande i 104 § andra stycket i samma

lag.

Skattelindring medgives, örn försäkring är tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv samt enligt avtalet premiebetalningen skolat vara

fullgjord under en tid icke understigande tio år och ej heller under något

år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som skolat erläggas, därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från avtalets slutande, ävensom där försäkring

tagits för olycksfall eller sjukdom. 1 nämnda fall skall vid skattens beräkning

från värdet av vad som tillfallit den berättigade avräknas ett

belopp av 15,000 kronor och frågan örn och till vilket belopp skatt skall

utgå bedömas allenast med hänsyn till vad därefter återstår, varvid likväl

å värdet av vad som inom loppet av tio är på grund av förordnande

av samma person tillfallit den berättigade ej må avräknas mer än sammanlagt

nyss angivna belopp.

Från skattskyldighet undantagas vidare följande grupper av livränta,

vilka finnas upptagna under a)—c) i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen,

nämligen dels livränta, som utgår på grund av pupillförsäkring, för vilken

avgifter erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än

mot engångspremie, dels livränta, som i annat fall än nyss sagts utgår

på grund av pensionsförsäkring, för vilken avgift på grund av tjänst erlagts

av arbetsgivaren eller av den anställde, dels ock livränta, som eljest

utgår pä grund av pensionsförsäkring, därest livräntan är livsvarig och

ej utgår på grund av försäkring mot engångspremie.

Skattskyldighet inträder vid den tid, då mottagare av försäkringsbelopp

erhåller förfoganderätt över försäkringen genom försäkringstagarens

död eller, där belopp på grund av kapitalförsäkring tidigare utbetalats

till den berättigade, vid dess mottagande.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 25 höft. (Nr 38-)

Proposi
tionen.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Principerna

för skattefrihet.

Beskattning

av rätt till

livränta.

Den föreslagna förordningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1931,

och skall, där sådan händelse sedermera inträffar, som föranleder skattskyldighets

inträde, äga tillämpning utan hinder därav att förordnandet

örn förmånstagares insättande skett tidigare.

Av förenämnda promemoria framgår, att man övervägt möjligheten

att göra frågan om förmånstagarens skattskyldighet beroende av hans

ekonomiska ställning, vilket ansetts logiskt riktigt ur den synpunkt, som

överhuvud motiverade, att skattefrihet för förmånstagare kunde ifrågasättas,

men att av praktiska skäl en lösning av frågan efter denna linje

icke ansetts höra ifrågakomma. De synpunkter, som motiverat att livförsäkringar

mot engångspremier eller premier under viss kortare tid undantagas

från skattelindringen, äro väsentligen, att dylika livförsäkringar

ansetts kunna innebära en med vissa andra former för kapitalplacering

jämförlig anordning, medan livförsäkringens särställning — såsom

en möjlighet även för personer i jämförelsevis blygsam ekonomisk ställning

att genom en icke alltför kännbar uppoffring omedelbart vinna viss

trygghet för de efterlevandes ekonomi — framträdde tydligt, då premiebetalningen

vore fördelad över en längre tidrymd. En begränsning av

skattefriheten så, att försäkringar mot engångspremier och därmed likartade

försäkringar undantoges, vore ägnad att i avsevärd mån förhindra

illojala strävanden att förvandla skattepliktig egendom i boet till skattefria

försäkringsbelopp.

Flera över promemorian hörda myndigheter och sammanslutningar

hava förordat höjning av det skattefria beloppet. Departementschefen

har emellertid funnit sig bland annat av statsfinansiella skäl icke böra

föreslå ändring i beloppet.

I över promemorian avgivna yttranden har föreslagits, att från beskattning

måtte undantagas även rätt till sådan livränta, för vilken engångspremie

erlagts, eller att dylik rätt, för såvitt livräntans årliga belopp understiger

1,000 kronor, måtte fritagas från skatt.

Departementschefen anförde i anledning av nämnda förslag, att det

syntes mindre lämpligt att från ifrågavarande skattskyldighet fritaga all

rätt till livränta, bland annat av det skäl, att därmed en i ögonen fallande

brist på överensstämmelse med reglerna för arvsbeskattningen skulle

uppkomma. De livräntor, som skulle komma att beskattas, utgjordes av

de under d) i 32 § 2 mom. upptagna. Då dessa vid deklaration enligt kommunalskattelagen

skulle upptagas allenast till ett reducerat värde i det

att vad som ansåges utgöra amortering å kapital finge avräknas, syntes

det vara rättvist att gåvoskatt för kapitalvärdet utginge vid förmånstagarens

förvärv av sådan livränta.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

11

Till stöd för sitt yrkande om höjning av det skattefria försäkringsbe- Motionen.

loppet har motionären framhållit vådan, att en stark begränsning av beloppet

skulle föranleda försäkringstagare att i stället för insättande av

förmånstagare överlåta försäkringarna med full äganderätt åt de personer

de vilja gynna, för att därigenom i vissa fall undgå skattskyldighet.

Vad övergångsstadgandena angår har motionären gjort gällande, att

allmänheten genom 1927 års försäkringslag bibragts den uppfattningen,

att ifrågavarande försäkringsbelopp vore skattefria, varför de nya bestämmelserna

icke borde tillämpas med avseende å belopp utfallande till

förmånstagare, som insatts genom förordnande före den 1 januari det år,

lagen trädde i kraft.

I skrivelse till utskottet har direktionen för Allmänna änke- och pupill- Fra1>^äUni^

kassan i Sverige fäst uppmärksamheten på vissa från kassans synpunkt änlce. och

mindre tilltalande verkningar, som förslagets genomförande skulle få pupillkassan i

med avseende å kassans pensionstagare. Direktionen har anfört, att kas- Sveri9esan

enligt sitt reglemente hade till ändamål att meddela försäkring för

beredande av överlevelseräntor och att försäkringarna med få undantag

vore avsedda att bereda pension till efterlevande hustru eller barn. I

det stora flertalet fall uttoges försäkringarna i den s. k. huvudkassan

mot engångsavgifter och mera sällan i den s. k. premieavdelningen mot

årliga avgifter. Efter framhållande av att enligt kassans reglemente

pension ej finge betingas till högre belopp än 3,000 kronor samt att tidigare

beskattning för arv eller gåva icke förekommit av överlevelseräntornas

kapitalvärde ävensom att i många fall svårigheter förelåge för den

efterlevande att erlägga skatten, Ilar kassan anfört följande:

»De från kassan utgående livräntorna äro, såsom redan framhållits, till

beloppet begränsade på sådant sätt, att desamma måste anses vara avsedda

allenast att bereda försäkringstagarnas efterlevande en nödtorftig

försörjning; och den omständigheten att betalning medelst engångspremie

under kassans nära etthundrafemtioåriga verksamhet varit och alltjämt

är det företrädesvis anlitade sättet för förvärv av pensionsrätt är

ingalunda beroende på någon önskan hos försäkringstagarna att undandraga

sig beskattning utan har sin naturliga förklaring däri att viss

företrädesrätt med avseende å pensionsförhöjning är delägarna i huvudkassan

tillförsäkrad.

Då föredragande departementschefen i proposition (sid. 50) framhållit,

att skattefriheten bör begränsas till förebyggande av att försäkringsavtalslagens

regler örn förmånstagare medföra ur statsfinansiell synpunkt

betänkliga följder, vågar direktionen uttala den förmodan, att från denna

synpunkt några betänkligheter icke kunna möta mot ett frikallande från

skattskyldighet i nu ifrågavarande form av livräntor, som i likhet med

de från kassan utgående äro begränsade till belopp, som uppenbarligen

avse allenast beredande av nödtorftig försörjning åt livräntetagaren.

Den gräns för skattefriheten, som härvidlag lärer böra uppdragas, har

direktionen tänkt sig kunna bestämmas antingen så, att vid beräkning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

skatten för kapitalvärdet av mot engångspremie tagen livränta finge avräknas

samma belopp — i propositionen föreslaget till 15,000 kronor — för

vilket avdrag kommer att medgivas från förmånstagare tillfallet kapitalförsäkringsbelopp,

eller ock så, att skattefrihet medgåves för livränta

intill visst årsbelopp och allenast kapitalvärdet av överskjutande livräntebeloppet

bleve föremål för beskattning.

Under alla omständigheter lärer billigheten fordra, att ett övergångsstadgande

införes av innehåll att kapitalvärdet av livränta, som betingats

före den 1 januari det år lagen träder i kraft, icke skall bliva föremål för

beskattning.»

Såsom i det föregående omförmälts råder, sedan lagen örn försäkringsavtal

trätt i tillämpning, skattefrihet för försäkringsbelopp, som vid eller

efter försäkringstagares död tillfaller av honom insatt förmånstagare.

Härigenom har möjlighet yppats att i stor omfattning undgå arvsskatt,

och genom missbruk av nämnda lags bestämmelser i sådant syfte kunna

ur statsfinansiell synpunkt avsevärda olägenheter uppstå. Det är därför

angeläget, att den genom försäkringsavtalslagen uppkomna luckan icke

längre hålles öppen. På grund härav har utskottet i princip anslutit sig

till förslaget örn beskattning av försäkringsbelopp, som tillfalla genom

försäkringstagares förordnande insatt förmånstagare.

Vad angår den föreslagna skattelindringen i fråga örn kapitalförsäkringar,

som tagits annorledes än mot engångspremie, innebär förslaget

uppenbarligen ett avsteg från vad i allmänhet gäller rörande beskattning

för arv och gåva. Å andra sidan äro de skäl, som åberopats till förmån

för detta förslag, av den art, att utskottet icke velat motsätta sig

detsamma. Utskottet har härvid velat särskilt framhålla vikten av att sådana

ur samhällets synpunkt önskvärda försäkringar, som tillkommit i

sparsamhetsintresse och för att trygga närståendes försörjning, genom

skattelindring lämnas stöd och uppmuntran. Såsom i promemorian antytts,

kan möjligen ur principiell synpunkt erinran göras mot det sätt,

varpå skattelindringen anordnats. Med hänsyn till att lagstiftningens

genomförande synes brådskande och det förty icke varit möjligt att i

detta sammanhang ingå på en mera allmän revision av arvsbeskattningen

samt då det måste anses önskvärt, att bestämmelserna bliva vid tillämpningen

enkla, har utskottet biträtt förslaget i denna del. Nu nämnda förhållande

talar emellertid jämte de statsfinansiella skälen mot att det

skattefria beloppet bestämmes högre än som kan anses nödigt för vinnande

av det därmed avsedda syftet. Enligt utskottets mening kan det i

propositionen föreslagna beloppet av 15,000 kronor ingalunda anses för

lågt tillmätt, och utskottet har därför icke kunnat ansluta sig till motionärens

förslag örn ökad skattefrihet.

Enligt propositionen skulle förmånstagares rätt till livränta underkastas

beskattning endast i fall, där livräntan inköpts mot engångsbelopp

och icke utgör tjänstepension. I dylikt fall blir kapitalvärdet av liv
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

räntan regelmässigt i sin helhet föremål för skatt. Allmänna änke- och pupillkassan

har häremot erinrat, att bestämmelserna komme att få obilliga

verkningar gentemot kassans pensionstagare. Vad kassan anfört till stöd

för skattelindring för nämnda slag av livränta synes vara förtjänt av beaktande.

Ur statsfinansiell synpunkt böra knappast betänkligheter möta

för tillmötesgående av nämnda framställning. Det ligger sålunda i sakens

natur, att missbruk av dylika försäkringar i syfte att undandraga staten

arvsskatt näppeligen behöva befaras. Vad den av departementschefen

framhållna principiella betänkligheten angår, synes densamma, för det

fall att endast viss del av livräntans kapitalvärde undantages från

beskattning, icke böra tillmätas större betydelse. Ihågkommas bör nämligen,

att det belopp, som må undantagas vid beskattning av kapitalförsäkringar,

i likhet med kapitalvärdet av livränta skall upptagas i självdeklaration

såsom förmögenhet och därför, även örn beloppet förbrukas av

ägaren, icke beskattas såsom inkomst.

Ur billighetssynpunkt har det synts lämpligt att i anledning av kassans

framställning föreslå, att skattefrihet medgives för visst årsbelopp av

livränta grundad på engångspremie. Såsom skäligt beskattningsfritt belopp

har utskottet ansett sig böra föreslå 1,500 kronor eller så stor del av

livräntans årsbelopp, som jämlikt 67 § utsökningslagen är fri från utmätning.

Utskottet har därvid föreslagit en sådan avfattning av 35 §

sista stycket arvsskatteförordningen, att, därest samma person insätter

annan såsom förmånstagare till flera livräntor, sammanlagda avdraget

skall komma att begränsas till en årsränta av 1,500 kronor. Försäkring

för olycksfall eller sjukdom, tagen mot engångspremie och avseende

livränta, kommer, i överensstämmelse med propositionens allmänna

ståndpunkt, att i allt fall gynnas framför livförsäkring mot engångspremie

och avseende sådan ränta, i det från kapitalvärdet av en

livränta, som utgår på grund av förstnämnda slag av försäkring, får vid

beskattningen avräknas, förutom vad som motsvarar 1,500 kronors årsränta,

ett belopp av 15,000 kronor.

Vad slutligen beträffar motionärens yrkande örn ändring i övergångsbestämmelserna,

har utskottet icke ansett skäl föreligga att frångå propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 211 icke kunnat

oförändrad bifallas samt med avslag å motionen

II: 409 av herr Wijkander, antaga ovan införda förslag

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 (nr 381) örn arvsskatt

och skatt för gåva med den ändringen att 35 § sista

stycket erhåller följande lydelse:

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 25 häll. (Nr 38.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Skattskyldighet enligt andra stycket äger ej runi

för rätt till sådan livränta, som avses i 32 § 2 mom.

a)—c) kommunalskattelagen, ej heller för rätt till annan

livränta, i den mån vad som på grund av förordnande

av samma person såsom sådan livränta tillfallit

den berättigade icke överstiger ettusenfemhundra kronors

årsränta.

Stockholm den 15 maj 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman* Boman, Ericson i Oberga, Björnsson,

Leander*, Månsson i Furuvik* Olsson i Ramsta*, Björklund* Oisson i

Golvvasta, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Wahlmark*, Forssberg* Östergren,

Ericson i Boxholm, Lithander, Anderson i Norrköping och Larsson i Tönnersta*.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Lithander, som yrkat, att övergångsbestämmelserna skola hava

följande lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1931; dock skall, där sådan

händelse sedermera inträffar, som enligt 34 § i dess lydelse enligt denna

förordning föranleder skattskyldighets inträde, denna förordning icke äga

tillämpning å förordnande örn förmånstagares insättande, som skett före

den 1 januari 1931.

811613. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten