Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40

1931-05-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:40, Bevillningsutskottets betänkande Nr 40

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om ändrade grunder för beskattningen av automobiltrafiken.

Till bevillningsutskottets behandling hava hänvisats följande inom

riksdagen väckta motioner, avseende ändrade grunder för beskattningen

av automobiltrafiken, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 164 i första kammaren av herr Julin

m. fl. och nr 273 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården

m. fl., i vilka motioner hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till nästa års riksdag örn

sådana ändrade grunder för beskattningen av motortrafiken, att fordonsskatten

reduceras och skattesatserna å förbrukningsartiklarna gummiringar

och motorbränsle i motsvarande grad höjas»;

2) motionen nr 43 i första kammaren av herr Johan Larsson, däri hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning

och framläggande av förslag med ändrade grunder för bilskattens

utgående på så sätt, att vagnsskatten sänkes till hälften och en höjning

företages å skatten för gummi och bensin»;

3) motionen nr 120 i första kammaren av herr Mellén, i vilken föreslagits,

»att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Majit anhålla örn utredning,

huruvida icke genom förhöjning av skatten å automobilgummiringar

eventuellt i sammanhang med sänkning av automobilskatten för

lättare bilar, genom särskild skatt å lastbilar och automobilomnibusar

eller genom annan åtgärd dessa fordon, såsom framför alla andra vägslitande,

må i högre grad än vad nu är fallet deltaga i kostnaderna för

vägarna och deras underhåll, ävensom att Kungl. Majit därefter ville

snarast avlåta nådig proposition i ärendet med de förslag till ändringar

i angivet syfte, vartill utredningen kan föranleda».

Beskattning av automobiltrafiken infördes i Sverige år 1922. Förslag Utskottet,

i ämnet hade avgivits av 1911 års vägkommission, som under sin utred- '' Historik.

ning angående väghållningsbesväret m. m. kommit till den uppfattningen,

att till anordningarna för ett förbättrat vägväsen borde höra infö
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 27 höft. (Nr 40—42.J

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

randel av beskattning å automobiler. Enligt detta förslag skulle skatt

utgå med visst belopp för varje automobil samt därutöver i förhållande

till hästkraftantalet. I proposition nr 199 till 1922 års riksdag föreslog

Kungl. Majit, att såsom automobiltrafikens bidrag till väghållningen

skulle utgå dels en å själva fordonet lagd skatt, beräknad efter automobilens

vikt, för annan automobil än motorcykel åtta kronor för varje

etthundra kilogram, dels skatt å automobilgummiringar efter 1 krona

50 öre för kilogram. Sedan propositionen i huvudsak bifallits av riksdagen,

utfärdades den 2 juni 1922 förordningar (nr 260 och 261) örn automobilskatt

och örn särskild skatt å automobilgummiringar.

Vid 1924 års riksdag framlade Kungl. Majit i proposition nr 206 förslag

örn höjning av den för fordon utgående skatten och örn upptagande

av, förutom en mindre tullavgift, en särskild skatt å bensin av 4 öre

för liter. Riksdagen ansåg emellertid, att någon höjning av skatten å

själva fordonen icke horde vidtagas, men godkände förslaget örn särskild

bensinskatt, därvid skattens belopp bestämdes till 5 öre för liter, i syfte

att åtminstone större delen av det skattebelopp, som beräknats skola inflyta

genom en höjning av skatten å fordonen, skulle ersättas. Tillika

beslöt riksdagen, att den särskilda skatten skulle omfatta jämväl motorsprit;

bestämmelserna i denna del skulle emellertid träda i tillämpning

först den 1 juli 1929.

För att bereda statsverket ersättning för det ökade vägunderhållsbidrag,

som förorsakats av automobiltrafiken, föreslog Kungl. Majit sedermera

i proposition nr 173 till 1927 års riksdag höjning av automohilbeskattningen

såväl beträffande fordon som förbrukningsartiklar. Enligt

förslaget skulle skatten å automobiler med ringar av mjuk kautschuk

beräknas å automobilens vikt i driftfärdigt skick (tjänstevikt)

minskad med ett skattefritt viktavdrag av 300 kilogram, varjämte föreslogos

ändringar i skattesatserna samt införande av minimiskatt för automobil.

I skatten å gummiringar föreslogs höjning till en krona 75

öre per kilogram och i bensinskatten en ökning till 6 öre för liter. —

Bevillningsutskottet ansåg emellertid i sitt i ärendet avgivna betänkande,

nr 55, att fordonsskatten, som lede av åtskilliga praktiska olägenheter,

icke borde höjas i så avsevärd grad som Kungl. Majit föreslagit och förordade

i stället att, utan rubbning i övrigt av de föreslagna beskattningsgrunderna,

det skattefria avdraget å tjänstevikten ökades till 400 kilogram

samt att skatten å ringar höjdes till två kronor för kilogram. Genom

denna omläggning vunnes en ökad progressivitet i fordonsbeskattningen,

vilket enligt utskottets förmenande vore önskvärt särskilt i fråga

örn större personomnibusar och lastvagnar. Bevillningsutskottets förslag

bifölls av riksdagen.

Genom beslut vid 1929 års riksdag förlängdes skattefriheten för motorsprit

intill den 1 juli 1933, varjämte bestämdes, att skatten därå skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

3

under tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934 utgå med

halvt belopp eller 3 öre för liter. Vidare beslöts vid nämnda riksdag sådan

ändring av bestämmelserna örn skatt å bensin, att dessa, som förut

behandlat endast importerad bensin, även träffade framställning av bensin

inom landet. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdades

den 3 maj 1929 ny förordning (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Gällande bestämmelser örn beskattningen av automobiltrafiken återfinnas,

såsom framgår av det föregående, i förordningarna den 2 juni

1922 örn automobilskatt samt örn särskild skatt å automobilgummiringar,

med däri senare vidtagna ändringar, ävensom i förordningen den 3 maj

1929 örn särskild skatt å bensin och motorsprit.

Den egentliga automobilskatten — skatten å fordonen — utgår för motorcykel

utan bivagn med 10 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke

överstiger 75 kilogram, och eljest med 15 kronor, för motorcykel med

bivagn med 25 kronor samt för annan automobil med ringar av mjuk

kautschuk med 10 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med 400 kilogram, dock minst med 75 kronor,

allt för år räknat. Skatteplikten inträder i regel med den kalendermånad,

under vilken automobilen första gången införes i automobilregistret,

samt upphör med utgången av den kalendermånad, under vilken

automobilen avförts ur registret utan att hava blivit i annat sådant införd.

— Skatten å automobilgummiringar utgår för ringar av mjuk kautschuk,

som till riket införas eller där tillverkas, med 2 kronor per kilogram.

— Bensinskatten utgår enligt omförmälda förordning den 3 maj

1929 med 6 öre för liter. Restitution av skatt åtnjutes under vissa villkor

— förutom för bensin, som utföres ur riket — för bensin, som med

eller utan tillsats av annat ämne användes för annat tekniskt ändamål

än motordrift. Förordningen, som även stadgar skatt å motorsprit, träder,

i vad den avser sådan skatt, i kraft först den 1 juli 1933, men skall

skatten å motorsprit under tiden från och med sistnämnda dag till den

1 juli 1934 utgå med allenast 3 öre för liter.

Vid såväl 1929 som 1930 års riksdag väcktes i motioner förslag angående

omläggning av automobilbeskattningen.

Vid 1929 års riksdag föreslogs sålunda i en inom första kammaren väckt

motion, nr 88, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa örn utredning rörande sådan omläggning av skatten å motorfordon,

att denna skatt i görligaste mån bringades i överensstämmelse med

den princip, varpå nuvarande skattesystem i fråga örn motortrafik vilar.

Bevillningsutskottet hemställde i sitt betänkande nr 6, att sistnämnda motion

icke måtte föranleda någon åtgärd, och denna hemställan bifölls av

riksdagen.

Gällande bestämmelser

om

automobilbeskattn

ingen.

1929 och 1930

år8 riksdagar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Till stöd för nämnda hemställan anförde bevillningsutskottet bland annat

följande:

Med automobilbeskattningen avsåges att av ägarna till motorfordonen

uttaga den merkostnad för vägväsendet, fordonen förorsakade, och att i

anslutning därtill skatten skulle beräknas i förhållande till den vägförstöring,

varje fordon kunde antagas utöva. Såsom i motionen framhållits

bröte fordonsskatten så till vida mot grundprincipen för skattesystemet,

att hänsyn väl toges till fordonens vägförstörande förmåga men däremot

icke till den ytterligare faktor, som vore bestämmande för själva vägslitningen,

nämligen den tillryggalagda vägsträckan. Då emellertid statsmakterna

godtogo sistnämnda beskattningsform, hade detta skett under

framhållande, att det måste anses rimligt, att automobilägare!! såsom sådan

finge sig ålagt att i skatteväg särskilt bidraga icke allenast till vägarnas

underhåll utan jämväl till erhållande av för automobiltrafik lämpade

och väl byggda vägar. Det sålunda anförda skälet för fordonsskattens

införande syntes utskottet med full giltighet kunna åberopas jämväl

för dess bibehållande och detta i än högre grad sedan skatt införts å bensin

samt skatten å gummiringar höjts från 1 krona 50 öre till 2 kronor

per kilogram. Därest fordonsskatten hölles inom måttliga gränser, syntes

berättigade anmärkningar knappast kunna göras mot densamma.

I tre särskilda vid 1930 års riksdag inom andra kammaren väckta motioner,

nr 25, 53 och 54, framställdes förslag, i syfte att fordonsskatten

måtte sänkas samt att en motsvarande höjning av skatten å förbrukningsartiklarna

måtte vidtagas. I enlighet med hemställan av bevillningsutskottet

(bet. nr 6) beslöt riksdagen avslå sistnämnda motioner.

Till motivering för sin hemställan anförde bevillningsutskottet i huvudsak

följande:

»De skäl 1929 års bevillningsutskott anfört till förmån för bibehållande

av de huvudgrunder, efter vilka skatten å automobiltrafiken utgår, äga

enligt utskottets mening fortfarande full giltighet. Beträffande åter frågan

örn skattebördans fördelning mellan de särskilda beskattningsföremålen —

fordonen, gummiringarna och bränslet — kunna givetvis olika meningar

göra sig gällande. Närmast med hänsyn till den omfattning, i vilken

automobiler utnyttjas i trafik, föreligga bland automobilägarna olikartade

intressen i fråga örn skattebördans fördelning å nämnda beskattningsföremål.

För personer, som i jämförelsevis ringa utsträckning utnyttja

sina automobiler i trafik, skulle ett överflyttande av skatt från

fordonen till förbrukningsartiklarna givetvis innebära en fördel. En dylik

överflyttning skulle däremot strida mot de intressen, som förefinnas

hos ägare av i yrkesmässig trafik eller eljest i intensiv drift begagnade

automobiler. Enligt här ovan meddelade statistiska uppgifter belöpte sig

skatten å gummiringar och bensin under budgetåret 1928/1929 till sammanlagt

25,118,966 kronor, motsvarande omkring 63 procent av den sammanlagda

automobilskatten. Med hänsyn tagen till de principer, som varit

ledande för ifrågavarande skattesystem, vill det synas, som örn skattebördan

vore i stort sett väl avvägd å de särskilda beskattningsföremålen.

Motionärerna hava erinrat, att lagen om trafikförsäkring å motorfordon

medfört en väsentlig höjning av de avgifter, som drabba innehavet

av automobil, och att härigenom olägenheterna av fordonsskatten skärpts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 5

Enär det torde kunna antagas, att många av de automobiler, som utnyttjas

i jämförelsevis ringa utsträckning, icke tidigare varit försäkrade för

skada till följd av trafik samt vid premieberäkningen endast ringa hänsyn

tagits till fordonens större eller mindre användning, är det obestridligt,

att i ett stort antal fall avgifterna för innehavet kommit att bliva

avsevärda i förhållande till den fördel ägarna hava av sina automobiler.

Då emellertid försäkringsavgiften har att tillgodose ett helt annat intresse

än skatten, synes nu nämnda konsekvens knappast böra föranleda

ändrad avvägning av skattebördan, och detta desto mindre som tillräckliga

erfarenheter ännu icke kunnat vinnas rörande verkningarna av den

obligatoriska försäkringsplikten.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet förutsätter, att

Kungl. Majit, som enligt 9 § i trafikförsäkringslagen äger befogenhet att

fastställa maximibelopp för enligt lagen utgående premier och härigenom

kan reglerande inverka på premiesättningen, har sin uppmärksamhet riktad

på ifrågavarande spörsmål, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka

riksdagen att biträda något av de föreliggande förslagen.»

Fördelningen av intäkterna av automobilbeskattningen från och med

år 1924 till och med budgetåret 1929/1930 på de särskilda beskattningsföremålen

framgår av nedanstående, på uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

grundade tablå:

T i d

Influtna antom

obilskattem

edel

Fordonsskatt

Ringskatt

Bensinskatt

Summa

1924..............................

5,330,874

2,868,221

5,026,292

13,225,387

1925..............................

7,029,938

3,509,036

9,160,726

19,699,700

1926..............................

8,405,787

3,321,021

9,868,182

21,594,990

>/i—80/e 1927..................

9,276,896

2,110,959

4,690,031

16,077,886

1927/1928 ....................

12,454,087

5,761,340

14,805,391

33,020,818

1928/1929 .....................

14,708,034

6,670,977

18,447,989

39,827,000

1929/1930 ....................

16,230,455

7,098,760

20,934,067

44,263,282

Sedan år 1929 obligatorisk trafikförsäkring blivit införd, har till stöd

för en omläggning av automobilbeskattningen anförts, att vid den nu

stadgade skyldigheten att erlägga premier för nämnda försäkring de avgifter,

som drabba innehavet av automobil, blivit oskäligt höga samt att

härigenom olägenheterna av en förhållandevis hög fordonsskatt skärpts.

Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra lämna en översikt över de

för närvarande tillämpade huvudprinciperna för premieberäkningen vid

trafikförsäkringen.

Enligt av svenska automobiltarifföreningen antagna bestämmelser äro

motorfordon i försäkringshänseende indelade i vissa huvudgrupper, vilken

indelning i enlighet med försäkringens natur skett med avseende å

Skattebeloppens

fördelning

å

fordon, ringar

och bensin.

Grunderna för

premieberäkning

vid

trafikförsäkringen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

det med användningen av de olika slagen av fordon beräknade större

eller mindre riskmomentet. Sålunda liava exempelvis personautomobiler

för privat bruk och personautomobiler i yrkesmässig trafik hänförts

till olika tariffgrupper med högre premier för sistnämnda slag av automobiler.

En följd av den angivna indelningsgrunden har blivit, att i vissa

fall lättare automobiler kommit att belastas med högre premier än tyngre

automobiler. Såsom exempel kan anföras, att lätta lastautomobiler hänförts

till en huvudgrupp för sig med högre premier än de som fastställts

för tunga lastautomobiler. Inom de särskilda huvudgrupperna förekommer

icke någon gradering av premierna för trafikförsäkringen i förhållande

till automobilernas vikt eller värde eller med hänsyn till deras större

eller mindre användning, och har icke annan hänsyn tagits till det i det

särskilda fallet med automobils användning förenade riskmomentet än

att viss premienedsättning, s. k. bonus, medgives efter skadefritt år samt

att beträffande en del huvudgrupper viss differentiering ägt rum ur lokal

synpunkt genom uppdelning av riket i särskilda tariffområden med

olika premier allt eftersom en automobil är att hänföra till det ena eller

andra av dessa områden. I regel har uppdelningen härvid skett på det

sätt, att automobiler hemmahörande i Stockholm eller Göteborg med omnejder

hänförts till en grupp, automobiler hemmahörande i Malmöhus

län till en grupp samt övriga automobiler till en grupp. Såsom exempel

på trafikförsäkringspremiernas storlek kan nämnas, att desamma för

Stockholm — enligt svenska automobiltarifföreningens tariffer — utgöra

för personautomobiler (såväl för privat bruk som affärsbruk) samt lätta

lastautomobiler 105 kronor, för tunga lastautomobiler 90 kronor, för droskautomobiler

165 kronor, för omnibusar lägst 280 kronor samt för motorcyklar

utan sidvagn 80 kronor och för motorcyklar med sidvagn 70 kronor.

För landet i övrigt äro premierna i regel bestämda till lägre belopp.

Av nu föreliggande motioner avse de av herr Julin m. fl. och herr

Johanson i Hallagården m. fl. samt av herr Johan Larsson väckta motionerna

utredning örn sänkning av fordonsskatten och höjning av skatten

å gummiringar och motorbränsle, under det att herr Melléns motion

täger sikte på en höjning av beskattningen av lastbilar och automobilomnibusar,

eventuellt genom en ökning av skatten å automobilgummiringar.

På sätt framgår av 1929 och 1930 års bevillningsutskotts här återgivna

yttranden, har bevillningsutskottet tidigare avstyrkt bifall till gjorda

yrkanden örn ändring i gällande grunder för beskattning av automobiltrafiken.

Det är emellertid uppenbart, att med den snabba

utveckling, som ägt och alltjämt äger rum på förevarande område,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 7

beskattningen visar tendens att hastigt föråldras och att förty inom en

näraliggande framtid beskattningen är i behov av omläggning. Så har

otvivelaktigt lagen örn trafikförsäkring å motorfordon skärpt de olägenheter,

som fordonsskatten i många fall medfört. Vidare torde under senare

år gjorda förbättringar i fråga örn ringarnas konstruktion ökat

dessas livslängd, vilket i sin ordning medfört en sänkning av den anpart

av skatten ringarna hava att bära. Det synes sannolikt, att framdeles

även andra ämnen än bensin med fördel kunna komma att utnyttjas såsom

motorbränsle. Utskottet vill endast erinra örn den ökade betydelse,

råoljan synes komma att erhålla, särskilt för framdrivande av automobiler

i yrkesmässig trafik samt lastautomobiler. Då bensinskatten utgör

den ojämförligt största delen av automobilskatten, måste det anses angeläget,

att statsmakterna i så god tid som möjligt inrätta sig efter de ändrade

förhållanden i fråga örn beskattningen, vilka kunna bliva en följd

av en dylik övergång från bensin till andra slag av motorbränslen. Slutligen

torde den ökade användningen av automobilomnibusar och lastautomobiler

påkalla en utredning beträffande beskattningen av dylika

automobiler.

På grund härav har utskottet ansett frågan rörande beskattning av

automobiltrafiken böra göras till föremål för utredning. Redan av det

anförda är likväl uppenbart, att utskottet saknat möjlighet att närmare

angiva riktlinjerna för den blivande utredningen i ämnet. Utskottet vill

emellertid framhålla önskvärdheten av att densamma göres allsidig. Då

det måste anses såsom en riktig utgångspunkt för beskattningen, att automobiltrafiken

får så vitt möjligt bära de merkostnader denna förorsakar

vägväsendet och denna trafik för närvarande knappast synes bestrida erforderlig

del av dessa kostnader, torde utredningen även böra omfatta

frågan örn storleken av det bidrag automobiltrafiken bör lämna.

Frågan örn fördelningen av skatten å de olika beskattningsföremålen

bör givetvis ägnas särskild uppmärksamhet. Därvid synes man böra bibehålla

de grundläggande principerna för gällande beskattning, nämligen

att denna skall drabba såväl innehavet av automobil som även och främst

utgå i förhållande till den omfattning, i vilken automobilerna brukas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande

motionerna 1:164 av herr Julin m. fl. och 11:273 av

herr Johanson i Hallagården m. fl. samt motionerna

I: 43 av herr Johan Larsson och 1:120 av herr Mellén,

i skrivelse hos Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning rörande automohilbe
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

skattningens anordnande samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 18 maj 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Bergman*, Boman», Jönsson i Slätåker,

Björnsson, Jönsson i Boa*, Lövgren i Nyborg, Björklund, Wohlin, Olsson i Gävle,

Nilsson i Hörby», Wahlmark, Åström, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm»,

Heiding, Anderson i Norrköping och Ander*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:292 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för beskattningen av automobiltrafiken. s. 1 i texten