Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av skatten å bensin och motorsprit.

1931-05-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:41, Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av skatten å bensin och motorsprit.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

9

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

höjning av skatten å bensin och motorsprit.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 119

i första kammaren av herr Sederholm m. fl. och nr 163 i andra kammaren

av herr Persson i Fritorp m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild

skatt å bensin och motorsprit, att den i 1 § angivna skattesatsen bestämmes

till 8 öre, samt att den för tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli

1934 för motorsprit bestämda skattesatsen höjes till 4 öre».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma ej

här nedan återgivits, får utskottet hänvisa till motionen nr 119 i första

knmm.flrp.Ti.

Särskild skatt å bensin infördes år 1924 och bestämdes då till 5 öre för

liter samt utgör numera efter en år 1927 vidtagen höjning 6 öre för liter.

Gällande bestämmelser i ämnet innehållas i förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit. I vad denna författning

avser skatt å motorsprit, träder densamma i kraft först den 1 juli

1933, varefter skatten under ett år utgår med nedsatt belopp av 3 öre för

liter. Vid införsel till riket av bensin uttages vidare en tull av 1 öre för

10 liter, med vilken tull avses att bensinen skall komma att behandlas såsom

tullpliktig vara och alltså olovlig införsel av bensin bliva straffbar.

Bensinskatten liksom de enligt särskilda författningar utgående skatterna

å automobiler och automobilgummiringar disponeras i huvudsak för

vägväsendet, i det att sammanlagda beloppet av automobilskattemedlen

motsvaras å riksstatens utgiftssida av vissa anslag huvudsakligen för

nämnda ändamål. Gällande bestämmelser om fördelning av automobilskattemedel

återfinnas i en förordning av den 16 maj 1930 (nr 161). Enligt

denna skola av automobilskattemedel i första hand bestridas dels hälften

av de jämlikt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet samt örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll

och vinterväghållning, dels vad av automobilskattemedel skall

utgå'' i avlöning åt vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och väg
-

Utskottet

Gällande bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

1931 års

statsverksproposition.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

ingenjörsassistenter, dels ock vad sorn, jämlikt i sådant avseende gällande

bestämmelser, av de enligt förenämnda förordning örn särskild skatt å

bensin oell motorsprit influtna medlen skall ställas till lantbruksstyrelsen

förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande. Av återstående

skattemedel skola 20 procent tillfalla rikets städer för att användas till

dessas gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden för att användas

företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln

särskilt betydelsefulla vägar och broar (1 §). Inom vardera av

dessa grupper avsättes viss del — av städernas andel 20 procent samt av

landsbygdens andel 15 procent -— att i utjämningssyfte fördelas på sätt

Kungl. Majit förordnar (städernas och landsbygdens utjämningsandelar).

Återstoden (80 procent) av städernas totala andel fördelas mellan de särskilda

städerna i förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt

(2 §). Av den del (85 procent) utav landsbygdens totala andel,

som ej avsättes såsom utjämningsandel, utgår till vägdistrikt, vars samtliga

vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, bidrag med 45

procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning

under nästföregående kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet

hela det året ålegat vägkassan (vägdistriktens direkta underhållsbidrag),

varvid i nämnda kostnad jämväl inbegripes all förvaltningskostnad,

som icke uppenbarligen avser byggande av väg. Vad av omförmälda

85 procent återstår tillgodokommer de särskilda länen i förhållande till de

belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd (länens

ordinarie andelar; 3 § 1 morn.). Även den i utjämningssyfte avsatta

delen av landsbygdens totala andel tillgodokommer, frånsett vissa understöd

till forsknings- och undersökningsarbeten, de särskilda länen, med fördelning

dem emellan enligt Kungl. Majits förordnande. Av de skattemedel,

vilka såsom ordinarie andelar och utjämningsandelar tillgodokomma

de särskilda länen, äger Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits

bestämmande, underordnad myndighet årligen bevilja bidrag till förbättring

av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom länet.

Vidare äger Kungl. Majit av dessa skattemedel bevilja årliga bidrag till

underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar,

vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras,

ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för

automobiltrafiken (det s. k. extra underhållsbidraget; 4 §).

I årets statsverksproposition hava vid beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna

automobilskattemedlen under förutsättning av oförändrade

skattesatser upptagits med ett belopp av 52 miljoner kronor för nästkommande

budgetår. I propositionen har erinrats, att ifrågavarande skattemedel

under budgetåret 1929/1930 lämnat en behållen inkomst av i runt

tal 44.26 miljoner kronor och i löpande riksstat äro upptagna till 47 miljoner

kronor, samt hänvisats till att motorfordonsbeståndet under år

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

11

1930 trots de vikande konjunkturerna uppvisat en stark ökning. Med

hänsyn härtill och till att, såsom riksräkenskapsverket också framhållit,

den punkt ännu icke syntes vara nådd, vid vilken ifrågavarande

transportmedel erhållit en mot dess inneboende möjligheter svarande

användning, har föredragande departementschefen ansett befogat att

icke uppskatta beloppet av under budgetåret 1931/1932 inflytande automobilskattemedel

lägre än till 52 miljoner kronor.

Med utgångspunkt från denna beräkning av automobilskattemedlen

har i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln, punkterna 16 och

17, i anslutning till förenämnda grunder för automobilskattemedlens fördelning

förslag framställts örn anvisande av extra förslagsanslag, att

direkt utgå av automobilskattemedel, till förbättring och underhåll av

för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna med 9,020,000

kronor och till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga

vägar å landsbygden med 36,080,000 kronor. Vad beträffar användningen

av sistnämnda anslag, har i propositionen föreslagits sådan

ändring i förordningen örn fördelning av automobilskattemedel, att vägdistriktens

direkta underhållsbidrag höjas från 45 till 50 procent av

verkliga kostnaden för vägunderhållet. Dessa bidrag skulle efter sådan

beräkningsgrund och med utgångspunkt från en antagen underhållskostnad

för år 1931 av 44,900,000 kronor uppgå till 22,450,000 kronor. Landsbygdens

utjämningsandel skulle utgöra 5,412,000 kronor och länens ordinarie

andelar 8,218,000 kronor; sammanlagt skulle alltså 13,630,000 kronor

tillfalla länsfonderna. Härifrån borde emellertid avdrag ske för de

av utjämningsandelen utgående medlen till forskningsarbeten, varefter

för länsfonderna skulle återstå omkring 13,450,000 kronor.

1931 års riksdag har emellertid endast på det sätt bifallit Kungl.

Maj:ts förslag örn underhållsbidragets höjning, att riksdagen medgivit,

att av landsbygdens andel för budgetåret 1931/1932 av automobilskattemedlen

må disponeras ett sammanlagt belopp av högst 1,275,000 kronor

för tilldelning av ett tillfälligt extra tilläggsbidrag åt mera betungade

väghållningsdistrikt för 1931 års kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning,

att utgå vid sidan av det enligt gällande förordning utgående

bidraget å 45 procent. Det borde kunna beräknas, att genom denna

ändring i Kungl. Maj:ts förslag länsfondernas medel för vägförbättringar

komma att ökas med cirka 1 miljon kronor utöver det belopp, som

skulle kommit att härför disponeras vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna har gjorts gällande, att å ena sidan automobilskattemedlen

icke komme att uppgå till så högt belopp, som beräknats i statsverkspropositionen,

och att å andra sidan den till grund för fördelningen liggande

underhållskostnaden för vägdistrikten beräknats för lågt. Med

1931 års

riksdag.

Motionerna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

hänsyn till dessa omständigheter och till att underhållsbidragen i propositionen

föreslagits skola höjas till 50 procent, hava motionärerna ansett

de länsfonderna tillfallande medlen för vägförbättringar hilva alltför

knappa. Särskilt under rådande svåra förhållanden på arbetsmarknaden

måste det enligt motionärernas mening väcka betänkligheter, att

de för omläggnings- och förbättringsarbeten avsedda medlen komma att

minskas. Men oberoende av denna synpunkt förelåge ett mycket

starkt behov av medel i länsfonderna för vägförbättringar. Motionärerna

hava för detta ändamål funnit en ökning erfordras av de under kommande

budgetår inflytande automobilskattemedlen, för nästa budgetår

med minst 8 miljoner kronor. Vidare hava motionärerna framhållit, att

bensinpriset avsevärt sjunkit under senare år, i det att detsamma under

början av år 1930 höll sig omkring 28 öre för liter men sedermera sänkts

till 22 öre för liter. Bensinen borde därför kunna utan svårighet bära

den erforderliga skattehöjningen. Motionärerna hava därför förordat en

höjning av bensinskatten med 2 öre till 8 öre för liter. Beträffande fördelningen

av dessa medel har anförts följande:

»Den här ifrågasatta skattehöjningen kan beräknas vid fördelningen

av de under nästa budgetår inflytande automobilskattemedlen tillföra

''städernas totala andel’ ett belopp av 1,600,000 kronor, medan återstoden,

6.400.000 kronor, skulle tillfalla länsfonderna. Då bidraget från länsfonderna

regelmässigt utgår med 75 procent och då det icke torde råda

någon tvekan örn att återstående kostnader skola kunna bestridas av

väghållningsdistrikten, skulle med detta tillskott till länsfonderna vägarbeten

med ett sammanlagt kostnadsbelopp av omkring 8.5 miljoner

kronor per år möjliggöras. Härtill kommer nyssnämnda belopp av

1.600.000 kronor, vadan alltså ett sammanlagt belopp av över 10 miljoner

kronor skulle komma gatu- och vägarbeten tillgodo genom förenämnda

skattehöjning. Detta skulle givetvis medföra, att de av motorfordonstrafikens

behov föranledda vägarbetena kunna komma till utförande i

betydligt snabbare tempo än hittills. Att en sådan ökning av arbetstillfällen

över hela riket särskilt under rådande förhållanden är av utomordentlig

betydelse för landet i dess helhet är uppenbart.»

Motionärerna hava slutligen framhållit, att i samband med den ändring

i förenämnda förordning den 3 maj 1929, som påfordrades av beslut

örn höjning av ifrågavarande bränsleskatt till 8 öre, den vid förordningen

fogade övergångsbestämmelsen syntes böra ändras därhän,

att skatt å motorsprit från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934

skulle utgå med 4 öre för liter.

Ett huvudsyfte med den år 1922 införda beskattningen av automobiltrafiken

var att tillgodose behovet av medel för byggande och förbättrande av

för automobiltrafiken väl lämpade vägar. Det bidrag, som lämnas vägväsendet

i form av automobilskattemedel, har också ursprungligen främst använts

till vägväsendets höjande genom förbättrings- och nybyggnadsarbeten

samt blott i ringa utsträckning till vägunderhållet. Såsom av den lämna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 13

de redogörelsen framgår hava efter hand förskjutningar i fråga örn medlens

användning ägt rum, så att numera huvudparten av dessa skattemedel

kommit att användas till underhållet. Ehuru genom nämnda av årets riksdag

fattade beslut rörande fördelning av automobilskattemedlen ett större

belopp än Kungl. Maj:t föreslagit kommer att tillfalla länsfonderna till

förbättringsarbeten, understiger dock detta belopp ej oväsentligt vad som

med tillämpning av tidigare använda fördelningsgrunder skulle kommit

att användas för detta ändamål.

Då genom den år från år stigande automobiltrafiken behovet av medel

för vägförbättringar snarare ökats än minskats, ligger det i öppen dag,

att nämnda förhållande kan medföra avsevärd fara för vägväsendets utveckling.

I den mån erforderliga arbeten för broar samt korsningar mellan

vägar och järnvägar måst eftersättas, kan bristen på tillräckliga medel

för förbättringar medföra, att trafiksäkerheten icke kan i tillräcklig

grad upprätthållas. Det synes därför angeläget att, i den mån så kan ske

utan att andra berättigade intressen trädas för nära, en sådan ändring

kommer till stånd, att för vägväsendets höjande erforderliga medel anskaffas.

Ehuru automohilbeskattningen höjdes så sent som år 1927, bekostar automobiltrafiken

sannolikt icke så stor del av utgifterna för vägväsendet som

motsvarar de av denna trafik orsakade merkostnaderna. Beträffande

frågan örn storleken av de merutgifter automobiltrafiken förorsakar vägväsendet

ävensom spörsmålet rörande automobilbeskattningens framtida

ordnande har utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande nr 40 hemställt

örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning. Innan

en sådan utredning slutförts, bör uppenbarligen slutgiltig ställning icke

tagas till förevarande fråga.

Såsom i motionerna framhållits föreligger genom nuvarande prisförhållanden

å bensinmarknaden ett särskilt gynnsamt tillfälle att tillgodose

vägväsendets behov av medel för förbättringsarbeten. Priset å bensin

har, sedan motionerna väckts, ytterligare sjunkit och är sålunda lägre än

vid något tidigare tillfälle. En så måttlig prishöjning, som den föreslagna

skatteökningen skulle medföra, torde därför icke komma att vålla

svårigheter för trafikanterna, och i vart fall synas de fördelar dessa

skulle komma att beredas genom vägarnas förbättring och ökad trafiksäkerhet

vara så avsevärda, att härigenom olägenheterna av en skattehöjning

sannolikt skulle komma att uppvägas.

Även andra omständigheter tala för att genom förhöjning av bensinskatten

bereda ökade medel till förbättringsarbeten. Det är sålunda ovisst,

huruvida bensinen jämväl i framtiden kommer att bibehålla sin plats

som det praktiskt taget enda motorbränslet. Skulle exempelvis råoljan

komma att åtminstone delvis uttränga bensinen i denna egenskap, kan

uppenbarligen inträffa, att åtminstone under en begränsad tid tillflödet

uv automobilskattemedel minskas och att till följd härav i första hand

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

vägförbättringsarbetena måste eftersättas. Det synes därför välbetänkt

att, då så kan ske utan större olägenheter för trafikanterna, ökade medel

uttagas för detta ändamål. Ett tillgodoseende av motionärernas syfte

skulle säkerligen medföra den fördelen, att nya arbetstillfällen erhölles,

varigenom arbetslösheten komme att i viss mån motverkas. Det är därför

önskvärt, att de arbeten, som genom skattehöjningen kunna komma

till stånd, igångsättas snarast möjligt.

För nästa budgetår torde inkomsten av bensinskatten vid gällande skattesats

av 6 öre för liter beräknas till omkring 25 miljoner kronor. En höjning

av skatten med 2 öre för liter torde förty kunna beräknas inbringa

omkring 8 miljoner kronor. Av detta belopp skulle enligt grunderna för

automobilskattemedlens fördelning 1.6 miljoner kronor tillfalla städernas

totala andel och återstoden eller 6.4 miljoner kronor länsfonderna.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att den föreslagna skattehöjningen

hör bliva provisorisk. Lämpligen bör tiden för skattehöjningen

begränsas till omkring två år eller till och med den 30 juni 1933. Då

skatteplikt för motorsprit inträder först efter sistnämnda dag, blir det vid

nu angivna begränsning av giltighetstiden för skattehöjningen å bensin

icke erforderligt att nu fatta ståndpunkt i frågan örn höjning av skatten

å motorsprit.

Den föreslagna författningen torde böra träda i kraft så snart ske kan

å dag, som Konungen bestämmer.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande

motionerna 1:119 av herr Sederholm m. fl. och

II: 163 av herr Persson i Fritorp m. fl., antaga följande

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att utöver den i förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och

motorsprit stadgade skatten å bensin skall erläggas en

tilläggsskatt av 2 öre för liter; och skola de i nämnda

förordning meddelade bestämmelser rörande skatt å

bensin jämväl tillämpas i fråga örn sålunda utgående

tilläggsskatt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

15

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen

förordnar, och äger tillämpning till och med den 30

juni 1933.

Stockholm den 18 maj 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman*, Jönsson i Slätåker, Björnsson,

Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta, Wohlin, Olsson i Gävle, Åström,

Östergren, Bengtsson i Örby Bosgård, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm*,

Werner, Anderson i Norrköping, Larson i Tönnersa* och Svedberg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herrar Bergman, Olsson i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Wohlin, Larsson

i Örbyhus, Anderson i Norrköping och Svedberg, vilka ansett att utskottets

utlåtande bort hava följande lydelse:

»I ett denna dag avgivet betänkande har bevillningsutskottet föreslagit

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och för-,

slag rörande automohilheskattningens anordnande. Detta förslag är föranlett

av motioner, i vilka bland annat yrkats, att fordonsskatten skall reduceras

och skattesatserna å gummiringar och bensin i motsvarande grad

höjas. Då anledning finnes antaga, att riksdagen bifaller denna hemställan,

torde alltså spörsmålet örn automohilheskattningens framtida ordnande

komma att inom den närmaste framtiden upptagas till allsidig och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

grundlig prövning. Ett bifall till den i motionerna 1:119 och II: 163 föreslagna

höjningen av skatten å bensin och motorsprit skulle i viss mån,

även örn höjningen är avsedd att vara provisorisk, föregripa en blivande

utredning angående automobilbeskattningen och måhända försvåra en

önskvärd nedsättning av fordonsskatten därigenom, att den för en sådan

nedsättnings genomförande sannolikt erforderliga skatteökningen å bensin

redan nu tages i anspråk för att tillföra vägväsendet ökat bidrag av

automobilskattemedel. Utskottet anser att dessa frågor böra prövas och

avgöras i ett sammanhang och på ett sådant sätt, att en rationell och skälig

beskattning av motortrafiken uppnås.

Den direkta anledningen till det i motionerna 1:119 och II: 163 framförda

förslaget örn en omedelbar höjning av skatten å bensin och motorsprit,

är, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen under 6:e huvudtiteln

föreslagit, att det direkta underhållsbidraget till vägdistrikten skulle höjas

till 50 procent av den verkliga underhållskostnaden, varigenom de för

omläggnings- och förbättringsarbeten avsedda medlen komme att minskas.

Motionärerna hava fördenskull och även för att överhuvud taget tillföra

länsfonderna ökade resurser för vägförbättringar funnit en ökning av de

under kommande budgetår inflytande automobilskattemedlen behövlig

samt i sådant syfte föreslagit höjning av skatten å bensin och motorsprit.

Utskottet underskattar icke det berättigade i motionärernas synpunkter

och önskemål i förevarande avseende, men vill framhålla att ifrågavarande

skäl för en skattehöjning försvagats genom riksdagens nyss fattade

beslut att, med avslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, bibehålla

det nuvarande procenttalet för det direkta underhållsbidraget och anvisa

ett belopp av 1,275,000 kronor såsom extra bidrag till mera betungade

väghållningsdistrikt. Såsom ovan anförts komma härigenom länsfondernas

medel för vägförbättringar att ökas med omkring 1 miljon kronor utöver

det belopp, som skulle hava kommit att härför disponeras vid bifall

till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet vill även framhålla, att en ökad tilldelning av bilskattemedel

för nyanläggningar och vägförbättringar innebär, att vägdistrikten måste

vidkännas ökade utgifter, då såsom regel distrikten själva skola bidraga

med 25 procent av kostnaderna för dessa arbeten. För att kunna tillgodogöra

sig den ökade tilldelningen av bilskattemedel måste alltså vägdistrikten

påtaga sig en ökad skattebörda, vilket i betraktande av det redan nu

alltför tunga skattetrycket i flertalet landsbygdskommuner synes vara

ägnat att väcka betänkligheter. Icke heller kan utskottet finna att den

genom en skatteökning möjliggjorda utsträckningen av vägarbetena kan

hava den betydelse för arbetslöshetens lindrande utanför de yrkesmässiga

vägarheternas led, att en höjning av skatten enbart ur denna synpunkt

kan anses vara motiverad.

Slutligen vill utskottet framhålla att man i dessa tider med stora och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 17

växande svårigheter för näringslivet och icke minst för jordbruket har

anledning att vara synnerligen försiktig med skatteförhöjningar och icke

annat än i nödfall fördyra driftskostnaderna för ett trafikmedel, som för

ett mycket stort antal jordbrukare i vårt land fått en allt större betydelse.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:119 och II: 163 icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 27 höft- (Nr

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:339 Skrivelse till Konungen angående anvisande av ytterligare anslag från automobilskattemedel. s. 3 i texten
  2. Rskr. 1931:329 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om höjning av skatten å bensin och motorsprit. a1 i texten