Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av skatten å bensin och motorsprit.
1931-05-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1931:41, Betänkande, i anledning av väckta motioner om höjning av skatten å bensin och motorsprit.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
9
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om
höjning av skatten å bensin och motorsprit.
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 119
i första kammaren av herr Sederholm m. fl. och nr 163 i andra kammaren
av herr Persson i Fritorp m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild
skatt å bensin och motorsprit, att den i 1 § angivna skattesatsen bestämmes
till 8 öre, samt att den för tiden från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli
1934 för motorsprit bestämda skattesatsen höjes till 4 öre».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma ej
här nedan återgivits, får utskottet hänvisa till motionen nr 119 i första
knmm.flrp.Ti.
Särskild skatt å bensin infördes år 1924 och bestämdes då till 5 öre för
liter samt utgör numera efter en år 1927 vidtagen höjning 6 öre för liter.
Gällande bestämmelser i ämnet innehållas i förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit. I vad denna författning
avser skatt å motorsprit, träder densamma i kraft först den 1 juli
1933, varefter skatten under ett år utgår med nedsatt belopp av 3 öre för
liter. Vid införsel till riket av bensin uttages vidare en tull av 1 öre för
10 liter, med vilken tull avses att bensinen skall komma att behandlas såsom
tullpliktig vara och alltså olovlig införsel av bensin bliva straffbar.
Bensinskatten liksom de enligt särskilda författningar utgående skatterna
å automobiler och automobilgummiringar disponeras i huvudsak för
vägväsendet, i det att sammanlagda beloppet av automobilskattemedlen
motsvaras å riksstatens utgiftssida av vissa anslag huvudsakligen för
nämnda ändamål. Gällande bestämmelser om fördelning av automobilskattemedel
återfinnas i en förordning av den 16 maj 1930 (nr 161). Enligt
denna skola av automobilskattemedel i första hand bestridas dels hälften
av de jämlikt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande
på landet samt örn ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll
och vinterväghållning, dels vad av automobilskattemedel skall
utgå'' i avlöning åt vägingenjörer, biträdande vägingenjörer och väg
-
Utskottet
Gällande bestämmelser.
1931 års
statsverksproposition.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
ingenjörsassistenter, dels ock vad sorn, jämlikt i sådant avseende gällande
bestämmelser, av de enligt förenämnda förordning örn särskild skatt å
bensin oell motorsprit influtna medlen skall ställas till lantbruksstyrelsen
förfogande att användas till fiskerinäringens befrämjande. Av återstående
skattemedel skola 20 procent tillfalla rikets städer för att användas till
dessas gatu- och väghållning samt 80 procent landsbygden för att användas
företrädesvis till förbättring och underhåll av för den allmänna samfärdseln
särskilt betydelsefulla vägar och broar (1 §). Inom vardera av
dessa grupper avsättes viss del — av städernas andel 20 procent samt av
landsbygdens andel 15 procent -— att i utjämningssyfte fördelas på sätt
Kungl. Majit förordnar (städernas och landsbygdens utjämningsandelar).
Återstoden (80 procent) av städernas totala andel fördelas mellan de särskilda
städerna i förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt
(2 §). Av den del (85 procent) utav landsbygdens totala andel,
som ej avsättes såsom utjämningsandel, utgår till vägdistrikt, vars samtliga
vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, bidrag med 45
procent av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning
under nästföregående kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet
hela det året ålegat vägkassan (vägdistriktens direkta underhållsbidrag),
varvid i nämnda kostnad jämväl inbegripes all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avser byggande av väg. Vad av omförmälda
85 procent återstår tillgodokommer de särskilda länen i förhållande till de
belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd (länens
ordinarie andelar; 3 § 1 morn.). Även den i utjämningssyfte avsatta
delen av landsbygdens totala andel tillgodokommer, frånsett vissa understöd
till forsknings- och undersökningsarbeten, de särskilda länen, med fördelning
dem emellan enligt Kungl. Majits förordnande. Av de skattemedel,
vilka såsom ordinarie andelar och utjämningsandelar tillgodokomma
de särskilda länen, äger Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits
bestämmande, underordnad myndighet årligen bevilja bidrag till förbättring
av för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar och broar inom länet.
Vidare äger Kungl. Majit av dessa skattemedel bevilja årliga bidrag till
underhåll av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar och broar,
vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras,
ävensom till sådan vinterväghållning, som är till särskilt gagn för
automobiltrafiken (det s. k. extra underhållsbidraget; 4 §).
I årets statsverksproposition hava vid beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna
automobilskattemedlen under förutsättning av oförändrade
skattesatser upptagits med ett belopp av 52 miljoner kronor för nästkommande
budgetår. I propositionen har erinrats, att ifrågavarande skattemedel
under budgetåret 1929/1930 lämnat en behållen inkomst av i runt
tal 44.26 miljoner kronor och i löpande riksstat äro upptagna till 47 miljoner
kronor, samt hänvisats till att motorfordonsbeståndet under år
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
11
1930 trots de vikande konjunkturerna uppvisat en stark ökning. Med
hänsyn härtill och till att, såsom riksräkenskapsverket också framhållit,
den punkt ännu icke syntes vara nådd, vid vilken ifrågavarande
transportmedel erhållit en mot dess inneboende möjligheter svarande
användning, har föredragande departementschefen ansett befogat att
icke uppskatta beloppet av under budgetåret 1931/1932 inflytande automobilskattemedel
lägre än till 52 miljoner kronor.
Med utgångspunkt från denna beräkning av automobilskattemedlen
har i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln, punkterna 16 och
17, i anslutning till förenämnda grunder för automobilskattemedlens fördelning
förslag framställts örn anvisande av extra förslagsanslag, att
direkt utgå av automobilskattemedel, till förbättring och underhåll av
för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna med 9,020,000
kronor och till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga
vägar å landsbygden med 36,080,000 kronor. Vad beträffar användningen
av sistnämnda anslag, har i propositionen föreslagits sådan
ändring i förordningen örn fördelning av automobilskattemedel, att vägdistriktens
direkta underhållsbidrag höjas från 45 till 50 procent av
verkliga kostnaden för vägunderhållet. Dessa bidrag skulle efter sådan
beräkningsgrund och med utgångspunkt från en antagen underhållskostnad
för år 1931 av 44,900,000 kronor uppgå till 22,450,000 kronor. Landsbygdens
utjämningsandel skulle utgöra 5,412,000 kronor och länens ordinarie
andelar 8,218,000 kronor; sammanlagt skulle alltså 13,630,000 kronor
tillfalla länsfonderna. Härifrån borde emellertid avdrag ske för de
av utjämningsandelen utgående medlen till forskningsarbeten, varefter
för länsfonderna skulle återstå omkring 13,450,000 kronor.
1931 års riksdag har emellertid endast på det sätt bifallit Kungl.
Maj:ts förslag örn underhållsbidragets höjning, att riksdagen medgivit,
att av landsbygdens andel för budgetåret 1931/1932 av automobilskattemedlen
må disponeras ett sammanlagt belopp av högst 1,275,000 kronor
för tilldelning av ett tillfälligt extra tilläggsbidrag åt mera betungade
väghållningsdistrikt för 1931 års kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning,
att utgå vid sidan av det enligt gällande förordning utgående
bidraget å 45 procent. Det borde kunna beräknas, att genom denna
ändring i Kungl. Maj:ts förslag länsfondernas medel för vägförbättringar
komma att ökas med cirka 1 miljon kronor utöver det belopp, som
skulle kommit att härför disponeras vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
I motionerna har gjorts gällande, att å ena sidan automobilskattemedlen
icke komme att uppgå till så högt belopp, som beräknats i statsverkspropositionen,
och att å andra sidan den till grund för fördelningen liggande
underhållskostnaden för vägdistrikten beräknats för lågt. Med
1931 års
riksdag.
Motionerna.
Utskottets
yttrande.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
hänsyn till dessa omständigheter och till att underhållsbidragen i propositionen
föreslagits skola höjas till 50 procent, hava motionärerna ansett
de länsfonderna tillfallande medlen för vägförbättringar hilva alltför
knappa. Särskilt under rådande svåra förhållanden på arbetsmarknaden
måste det enligt motionärernas mening väcka betänkligheter, att
de för omläggnings- och förbättringsarbeten avsedda medlen komma att
minskas. Men oberoende av denna synpunkt förelåge ett mycket
starkt behov av medel i länsfonderna för vägförbättringar. Motionärerna
hava för detta ändamål funnit en ökning erfordras av de under kommande
budgetår inflytande automobilskattemedlen, för nästa budgetår
med minst 8 miljoner kronor. Vidare hava motionärerna framhållit, att
bensinpriset avsevärt sjunkit under senare år, i det att detsamma under
början av år 1930 höll sig omkring 28 öre för liter men sedermera sänkts
till 22 öre för liter. Bensinen borde därför kunna utan svårighet bära
den erforderliga skattehöjningen. Motionärerna hava därför förordat en
höjning av bensinskatten med 2 öre till 8 öre för liter. Beträffande fördelningen
av dessa medel har anförts följande:
»Den här ifrågasatta skattehöjningen kan beräknas vid fördelningen
av de under nästa budgetår inflytande automobilskattemedlen tillföra
''städernas totala andel’ ett belopp av 1,600,000 kronor, medan återstoden,
6.400.000 kronor, skulle tillfalla länsfonderna. Då bidraget från länsfonderna
regelmässigt utgår med 75 procent och då det icke torde råda
någon tvekan örn att återstående kostnader skola kunna bestridas av
väghållningsdistrikten, skulle med detta tillskott till länsfonderna vägarbeten
med ett sammanlagt kostnadsbelopp av omkring 8.5 miljoner
kronor per år möjliggöras. Härtill kommer nyssnämnda belopp av
1.600.000 kronor, vadan alltså ett sammanlagt belopp av över 10 miljoner
kronor skulle komma gatu- och vägarbeten tillgodo genom förenämnda
skattehöjning. Detta skulle givetvis medföra, att de av motorfordonstrafikens
behov föranledda vägarbetena kunna komma till utförande i
betydligt snabbare tempo än hittills. Att en sådan ökning av arbetstillfällen
över hela riket särskilt under rådande förhållanden är av utomordentlig
betydelse för landet i dess helhet är uppenbart.»
Motionärerna hava slutligen framhållit, att i samband med den ändring
i förenämnda förordning den 3 maj 1929, som påfordrades av beslut
örn höjning av ifrågavarande bränsleskatt till 8 öre, den vid förordningen
fogade övergångsbestämmelsen syntes böra ändras därhän,
att skatt å motorsprit från och med den 1 juli 1933 till den 1 juli 1934
skulle utgå med 4 öre för liter.
Ett huvudsyfte med den år 1922 införda beskattningen av automobiltrafiken
var att tillgodose behovet av medel för byggande och förbättrande av
för automobiltrafiken väl lämpade vägar. Det bidrag, som lämnas vägväsendet
i form av automobilskattemedel, har också ursprungligen främst använts
till vägväsendets höjande genom förbättrings- och nybyggnadsarbeten
samt blott i ringa utsträckning till vägunderhållet. Såsom av den lämna
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 13
de redogörelsen framgår hava efter hand förskjutningar i fråga örn medlens
användning ägt rum, så att numera huvudparten av dessa skattemedel
kommit att användas till underhållet. Ehuru genom nämnda av årets riksdag
fattade beslut rörande fördelning av automobilskattemedlen ett större
belopp än Kungl. Maj:t föreslagit kommer att tillfalla länsfonderna till
förbättringsarbeten, understiger dock detta belopp ej oväsentligt vad som
med tillämpning av tidigare använda fördelningsgrunder skulle kommit
att användas för detta ändamål.
Då genom den år från år stigande automobiltrafiken behovet av medel
för vägförbättringar snarare ökats än minskats, ligger det i öppen dag,
att nämnda förhållande kan medföra avsevärd fara för vägväsendets utveckling.
I den mån erforderliga arbeten för broar samt korsningar mellan
vägar och järnvägar måst eftersättas, kan bristen på tillräckliga medel
för förbättringar medföra, att trafiksäkerheten icke kan i tillräcklig
grad upprätthållas. Det synes därför angeläget att, i den mån så kan ske
utan att andra berättigade intressen trädas för nära, en sådan ändring
kommer till stånd, att för vägväsendets höjande erforderliga medel anskaffas.
Ehuru automohilbeskattningen höjdes så sent som år 1927, bekostar automobiltrafiken
sannolikt icke så stor del av utgifterna för vägväsendet som
motsvarar de av denna trafik orsakade merkostnaderna. Beträffande
frågan örn storleken av de merutgifter automobiltrafiken förorsakar vägväsendet
ävensom spörsmålet rörande automobilbeskattningens framtida
ordnande har utskottet i sitt denna dag avgivna betänkande nr 40 hemställt
örn skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning. Innan
en sådan utredning slutförts, bör uppenbarligen slutgiltig ställning icke
tagas till förevarande fråga.
Såsom i motionerna framhållits föreligger genom nuvarande prisförhållanden
å bensinmarknaden ett särskilt gynnsamt tillfälle att tillgodose
vägväsendets behov av medel för förbättringsarbeten. Priset å bensin
har, sedan motionerna väckts, ytterligare sjunkit och är sålunda lägre än
vid något tidigare tillfälle. En så måttlig prishöjning, som den föreslagna
skatteökningen skulle medföra, torde därför icke komma att vålla
svårigheter för trafikanterna, och i vart fall synas de fördelar dessa
skulle komma att beredas genom vägarnas förbättring och ökad trafiksäkerhet
vara så avsevärda, att härigenom olägenheterna av en skattehöjning
sannolikt skulle komma att uppvägas.
Även andra omständigheter tala för att genom förhöjning av bensinskatten
bereda ökade medel till förbättringsarbeten. Det är sålunda ovisst,
huruvida bensinen jämväl i framtiden kommer att bibehålla sin plats
som det praktiskt taget enda motorbränslet. Skulle exempelvis råoljan
komma att åtminstone delvis uttränga bensinen i denna egenskap, kan
uppenbarligen inträffa, att åtminstone under en begränsad tid tillflödet
uv automobilskattemedel minskas och att till följd härav i första hand
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
vägförbättringsarbetena måste eftersättas. Det synes därför välbetänkt
att, då så kan ske utan större olägenheter för trafikanterna, ökade medel
uttagas för detta ändamål. Ett tillgodoseende av motionärernas syfte
skulle säkerligen medföra den fördelen, att nya arbetstillfällen erhölles,
varigenom arbetslösheten komme att i viss mån motverkas. Det är därför
önskvärt, att de arbeten, som genom skattehöjningen kunna komma
till stånd, igångsättas snarast möjligt.
För nästa budgetår torde inkomsten av bensinskatten vid gällande skattesats
av 6 öre för liter beräknas till omkring 25 miljoner kronor. En höjning
av skatten med 2 öre för liter torde förty kunna beräknas inbringa
omkring 8 miljoner kronor. Av detta belopp skulle enligt grunderna för
automobilskattemedlens fördelning 1.6 miljoner kronor tillfalla städernas
totala andel och återstoden eller 6.4 miljoner kronor länsfonderna.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att den föreslagna skattehöjningen
hör bliva provisorisk. Lämpligen bör tiden för skattehöjningen
begränsas till omkring två år eller till och med den 30 juni 1933. Då
skatteplikt för motorsprit inträder först efter sistnämnda dag, blir det vid
nu angivna begränsning av giltighetstiden för skattehöjningen å bensin
icke erforderligt att nu fatta ståndpunkt i frågan örn höjning av skatten
å motorsprit.
Den föreslagna författningen torde böra träda i kraft så snart ske kan
å dag, som Konungen bestämmer.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna 1:119 av herr Sederholm m. fl. och
II: 163 av herr Persson i Fritorp m. fl., antaga följande
Förslag
till
förordning om tilläggsskatt å bensin.
Härigenom förordnas, att utöver den i förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och
motorsprit stadgade skatten å bensin skall erläggas en
tilläggsskatt av 2 öre för liter; och skola de i nämnda
förordning meddelade bestämmelser rörande skatt å
bensin jämväl tillämpas i fråga örn sålunda utgående
tilläggsskatt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
15
Denna förordning träder i kraft den dag Konungen
förordnar, och äger tillämpning till och med den 30
juni 1933.
Stockholm den 18 maj 1931.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman*, Jönsson i Slätåker, Björnsson,
Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta, Wohlin, Olsson i Gävle, Åström,
Östergren, Bengtsson i Örby Bosgård, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm*,
Werner, Anderson i Norrköping, Larson i Tönnersa* och Svedberg.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Bergman, Olsson i Ramsta, Olsson i Golvvasta, Wohlin, Larsson
i Örbyhus, Anderson i Norrköping och Svedberg, vilka ansett att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
»I ett denna dag avgivet betänkande har bevillningsutskottet föreslagit
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och för-,
slag rörande automohilheskattningens anordnande. Detta förslag är föranlett
av motioner, i vilka bland annat yrkats, att fordonsskatten skall reduceras
och skattesatserna å gummiringar och bensin i motsvarande grad
höjas. Då anledning finnes antaga, att riksdagen bifaller denna hemställan,
torde alltså spörsmålet örn automohilheskattningens framtida ordnande
komma att inom den närmaste framtiden upptagas till allsidig och
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
grundlig prövning. Ett bifall till den i motionerna 1:119 och II: 163 föreslagna
höjningen av skatten å bensin och motorsprit skulle i viss mån,
även örn höjningen är avsedd att vara provisorisk, föregripa en blivande
utredning angående automobilbeskattningen och måhända försvåra en
önskvärd nedsättning av fordonsskatten därigenom, att den för en sådan
nedsättnings genomförande sannolikt erforderliga skatteökningen å bensin
redan nu tages i anspråk för att tillföra vägväsendet ökat bidrag av
automobilskattemedel. Utskottet anser att dessa frågor böra prövas och
avgöras i ett sammanhang och på ett sådant sätt, att en rationell och skälig
beskattning av motortrafiken uppnås.
Den direkta anledningen till det i motionerna 1:119 och II: 163 framförda
förslaget örn en omedelbar höjning av skatten å bensin och motorsprit,
är, att Kungl. Majit i statsverkspropositionen under 6:e huvudtiteln
föreslagit, att det direkta underhållsbidraget till vägdistrikten skulle höjas
till 50 procent av den verkliga underhållskostnaden, varigenom de för
omläggnings- och förbättringsarbeten avsedda medlen komme att minskas.
Motionärerna hava fördenskull och även för att överhuvud taget tillföra
länsfonderna ökade resurser för vägförbättringar funnit en ökning av de
under kommande budgetår inflytande automobilskattemedlen behövlig
samt i sådant syfte föreslagit höjning av skatten å bensin och motorsprit.
Utskottet underskattar icke det berättigade i motionärernas synpunkter
och önskemål i förevarande avseende, men vill framhålla att ifrågavarande
skäl för en skattehöjning försvagats genom riksdagens nyss fattade
beslut att, med avslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, bibehålla
det nuvarande procenttalet för det direkta underhållsbidraget och anvisa
ett belopp av 1,275,000 kronor såsom extra bidrag till mera betungade
väghållningsdistrikt. Såsom ovan anförts komma härigenom länsfondernas
medel för vägförbättringar att ökas med omkring 1 miljon kronor utöver
det belopp, som skulle hava kommit att härför disponeras vid bifall
till Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet vill även framhålla, att en ökad tilldelning av bilskattemedel
för nyanläggningar och vägförbättringar innebär, att vägdistrikten måste
vidkännas ökade utgifter, då såsom regel distrikten själva skola bidraga
med 25 procent av kostnaderna för dessa arbeten. För att kunna tillgodogöra
sig den ökade tilldelningen av bilskattemedel måste alltså vägdistrikten
påtaga sig en ökad skattebörda, vilket i betraktande av det redan nu
alltför tunga skattetrycket i flertalet landsbygdskommuner synes vara
ägnat att väcka betänkligheter. Icke heller kan utskottet finna att den
genom en skatteökning möjliggjorda utsträckningen av vägarbetena kan
hava den betydelse för arbetslöshetens lindrande utanför de yrkesmässiga
vägarheternas led, att en höjning av skatten enbart ur denna synpunkt
kan anses vara motiverad.
Slutligen vill utskottet framhålla att man i dessa tider med stora och
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 17
växande svårigheter för näringslivet och icke minst för jordbruket har
anledning att vara synnerligen försiktig med skatteförhöjningar och icke
annat än i nödfall fördyra driftskostnaderna för ett trafikmedel, som för
ett mycket stort antal jordbrukare i vårt land fått en allt större betydelse.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1:119 och II: 163 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 7 sami. 27 höft- (Nr
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1931:339 Skrivelse till Konungen angående anvisande av ytterligare anslag från automobilskattemedel. s. 3 i texten
- Rskr. 1931:329 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om höjning av skatten å bensin och motorsprit. a1 i texten