Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner örn viss ändring i 22 § 1 moni. kommunalskattelagen.

1931-02-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1931:5, Betänkande, i anledning av väckta motioner örn viss ändring i 22 § 1 moni. kommunalskattelagen.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr .5.

Är 5.

Ankom till riksdagens kansli den 14 lebruari 1931 kl. 1 c. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

örn viss ändring i 22 § 1 moni. kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 20

i lörsta kammaren av herr Fritiof Gustafson samt nr 52 i andra kam

maren av herr Skoglund m. fl., har hemställts, »att 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

’1 mom. Från bruttointäkten av ---— skogskultur, skogsdikning

tiven i den mån skogsmarken därigenom förbättras, skogsindelning —

— — anses tillhöra arbetspersonalen’;

samt att andra stycket i sjunde punkten av anvisningarna till nämnda

paragraf måtte utgå».

Beträffande de till stöd för motionärernas förslag anförda skälen, i den

mån desamma ej nedan beröras, får utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 må

(fällande be- från bruttointäkt av jordbruksfastighet avdrag göras för omkostnader,

rörande1^ b*an{*- annat för kostnader för skogs vård och underhåll, såsom förvalttiu''avdrag

ning’ bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikfar

dikning ning, skogsindelning med mera dylikt, ävensom, då fråga är örn skogs - OIhdlrastiiu avverkning, kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottkomst.

ning med mera. Däremot får enligt 2 mom. i nämnda paragraf avdrag

icke göras för kostnad för grundförbättring å fastighet, såsom nyodling,

vattenavledning, sjösänkning med mera dylikt. Med skyddsdikning å

skogsmark, därför avdrag får ske, avses enligt anvisningarna till 22 §

sådan dikning, vars syfte huvudsakligen är att vidmakthålla skogens avkastningsförmåga

och hindra skogsmarkens försumpning m. m.

I sitt år 1924 avgivna förslag till kommunalskattelag hade kommunal

skattekommittén föreslagit, att avdrag skulle få äga rum bland annat

för omkostnader för skogsdikning. I det år 1927 i proposition nr 102

framlagda förslag till kommunalskattelag utbyttes emellertid ordet skogsdikning

mot skyddsdikning. Föredragande departementschefen anförde

till motivering härför, att uttrycket skogsdikning kunde ge anledning till

den uppfattningen, att avdrag skulle vara medgivet även för sådan dik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .5.

5

niug i skog, som vore att hänföra till grundförbättring, något som kommittén

knappast avsett, eftersom jämlikt kommitténs förslag avdrag för

grundförbättring icke vöre medgivet. På grund härav hade nämnda uttryck

ersatts med det i gällande instruktion för värdesättning av skogsmark

använda uttrycket skyddsdikuing, vilket bättre utmärkte vad som

avsåges.

I motionerna har anförts, att statsmakterna understödja åtgärder Moti<p*rna.

för utdikning av skogsmark och att en sådan understödsverksamhet

vore väl på sin plats. Resultaten av skogsmarkens förbättring genom

utdikning komme i regel ej till synes förrän i en avlägsen framtid, och

den, som inläte sig på sådana företag, finge i regel ej själv draga fördel

därav, vadan de krafter, som föranledde skogsägarna till dessa för riket

i dess helhet ur ekonomiska och sociala synpunkter nyttiga företag merendels

ej vore starka. Det allmännas uppmuntrande av skogsdikningen

genom statsbidrag vore sålunda säkerligen på sin plats. Emellertid an

såge motionärerna det önskvärt, att statsmakterna genom en väl avpassad

skattelagstiftning ytterligare uppmuntrade till åtgärder för torrläggning

av den produktiva skogsmarken. Enligt motionärernas övertygelse

borde nämligen införande av rätt att vid beskattningen åtnjuta

avdrag för kostnad för skogsdikning utgöra en kraftigt verkande drivfjäder

till företagande av sådan dikning, desto viktigare med hänsyn till

de skattebetalare, framför allt bolagen, som ej erhålla statsbidrag för

ändamålet.

Såsom motionärerna owförmält har riksdagen från och med budget- statens skonsåret

1927/1928 anvisat särskilda skogsutdikningsanslag på riksstaten. För

innevarande budgetår är detta anslag bestämt till 700,000 kronor, och för

budgetåret 1931/1932 har Kungl. Majit i årets statsverksproposition (nionde

huvudtiteln, sid. 392 ff.) föreslagit höjning av anslaget till 800,000 kronor.

Villkoren för statsbidrag från anslaget hava reglerats genom kungörelse

den 27 juni 1927. Anslaget användes till understödjande medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldigliet inom område, varå skogsvårdslagen

äger tillämpning, av torrläggningsföretag, vilka avse höjande av

alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbohl,

ävensom till förvaltningsbidrag till skogsvårdsstyrelserna för handhavandet

av ifrågavarande understödsverksamhet. Statsbidrag till företag

kan beviljas av skogsvärdsstyrelse, därest styrelsen finner nyttan

liv torrläggningen minst motsvara kostnaden därför. Styrelsen skall

tillse, att statsbidrag främst lämnas till sådana företag, som befinnas

mest förtjänta av understöd. Sådant statsbidrag kan beviljas till högst

10 procent av den utav vederbörande skogsvärdsstyrelse godkända kost

Haden för torrläggningsarbetet. Bidrag må emellertid ej utgå till aktiebolag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Bevillningsutskottets betänkande AV å.

Utskottets

yttrande.

Beträffande de skäl, som föranlett att aktiebolag uteslutits från rätt

till statsbidrag, torde följande böra framhållas. För utredande av frå

gan, huruvida och på vad sätt staten borde lämna bidrag för utdikning

av sådana enskilda tillhöriga vattensjuka marker, som kunde göras tjänliga

till skogsbol, tillkallades ar 1926 särskilda sakkunniga, Vilka den

26 november 1926 avgåvo betänkande i ämnet. I detta betänkande anförde

de sakkunniga, som föreslogo att bidraget skulle utgå med ett maximum

av 50 procent av den godkända kostnaden, att det vore klart, att

lägre bidrag kunde ges, när omständigheterna syntes tala för en sådan

åtgärd. En omständighet, som i vissa fall kunde finnas böra föranleda

sådan reduktion av bidragsbeloppet eller medföra, att bidrag alldeles

vägrades, vöre äganderätten till marken. Ehuruväl skogsmarkernas utdikning

vore ett stort samhälleligt intresse, i vems ägo än marken befunne

sig, syntes det icke vara lika nödvändigt att med statsunderstöd

bispringa alla markägare. De, vilka såsom aktiebolagen vöre avsedda

att hava en utöver människors livslängd utsträckt fortvaro, borde såväl

med hänsyn till det mera stadigvarande och uthålliga intresse, de kunde

förväntas hava av skogsmarkers utveckling och förbättring, som ock på

grund av sin i regel mer solida ekonomi anses äga förutsättningar att i

högre grad än andra enskilda skogsägare av egna medel bekosta utdik

uingar på sina marker. Aktiebolagen hade också merendels en sakkunnig

skogsförvaltning, vilken icke i samma mån som enskilda skogsägare

i allmänhet tarvade fackmässigt biträde vid utdikningsföretagens planläggande

och vid de ekonomiska kalkylernas uppgörande. Det syntes angeläget,

att det understöd, som beviljades, koinme i första hand de skogsägare

till godo, som vore främst i behov därav.

Vid anmälan i statsråd elen 18 februari 1927 av proposition nr 156 angående

anvisande av ett statens skogsutdikningsanslag för budgetåret

1927/1928 anförde föredragande departementschefen med avseende på frågan,

huruvida vid beviljande av bidrag hänsyn borde tågås till sökandens

ekonomiska ställning eller hans egenskap av fysisk eller juridisk

person, att med hänsyn till vad de sakkunniga härutinnan anfört bidrag

tillsvidare ej borde utgå till aktiebolag. Beträffande övriga skogsägare

syntes det böra ankomma å den bidragsbeviljande myndigheten, skogs

vårdsstyrelsen, att för varje fall fritt pröva, i vad mån nyssangivna örn

ständigheter borde inverka vid bidragstilldelningen. Skogs vårdsstyrelsen

borde dock givetvis härvid städse tillse, att statens uppoffring för

ifrågavarande ändamål i intet fall gjordes större än som erfordrades för

vinnande av det därmed avsedda syftet.

Delade meningar torde knappast kunna råda därom, att ur principiell

synpunkt avdrag icke är befogat för kostnad för skogsutdikning,

som utgör grundförbättring. Motionärerna hava även såsom huvudskäl

för sitt yrkande framhållit de fördelaktiga verkningar i nationalekonomiskt

och socialt hänseende, som avdragsrätten skulle kunna medföra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 5. 7

Vid utmätandet av det direkta understödet till skogsutdikningsföretag

skola såsom ovan nämnts främst sådana företag tillgodoses, som be

finnas mest förtjänta därav, ävensom hänsyn i viss mån tagas till

markägarens behov av understöd. En dylik avvägning kan givetvis

icke äga rum vid lämnande av subvention i form av skattelindring. De

skattskyldiga, som i regel skulle komma i åtnjutande av de största fördelarna

genom ett dylikt understöd, vore de mera välsituerade skogsägarna,

som hava att erlägga skatt efter jämförelsevis hög progression.

Därjämte skulle aktiebolagen, som för närvarande icke äro berättigade

till understöd från anslaget, beredas förhållandevis stora fördelar. Den fö

reslagna skattelindringen skulle vidare medföra, att kommunerna komme

att jämte staten lämna bidrag till skogsdikningsföretag. Ett understödjande

av dessa företag på sätt i motionerna föreslagits skulle därför

bryta mot flera av de principer, som ligga till grund för den direkta

understödsverksamheten.

Det torde kunna ifrågasättas, örn en skattelindring skulle, förutom i

vissa undantagsfall, medföra de av motionärerna åsyftade verkningarna.

Det är uppenbarligen icke möjligt att med större grad av tillförlitlighet

förutsäga vilka minskningar i skatt motionärernas förslag skulle medföra

för staten och kommunerna, men inom utskottet verkställda överslagsberäkningar

tyda i allt fall på, att dessa belopp i jämförelse med

det direkta understödet komme att bliva tämligen blygsamma. Därest ett

motsvarande belopp komme att användas för direkt understöd, skulle

otvivelaktigt skogsutdikningen komma att uppmuntras mera effektivt

och rationellt. Enligt utskottets mening torde således ett tillgodoseende

av motionärernas syfte, i den mån detta efter prövning i vederbörlig ordning

befinnes böra beaktas, lämpligare kunna ske genom direkt understöd.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:20 av herr Fritiof

Gustafson samt II: 52 av herr Skoglund m. fl., örn

viss ändring i 22 § 1 mom. kommunalskattelagen, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1931.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 4.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.