Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrdse och förvaltning.

1931-02-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:13, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrdse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrdse

och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande

samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet numera fullgjort

detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse över den verkställda

granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med

den 10 januari 1980, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges

i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelserna

örn verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors

i orterna förvaltning under år 1929, dels ock fullmäktiges med

utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1930 ävensom de av styrelserna

för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors förvaltning

under samma år lämnade redogörelser.

I fråga örn metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare kännedom

örn hithörande förhållanden hänvisa till de utförliga sifferredogörelser,

som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer och fullmäktige

i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under ar 1930 har riksbanken erhållit

en vinst av 16,072,734 kronor 3 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch

avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma i fullmäktiges

nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade

berättelse.

%

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 9 käft. (Nr 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

1 :o.

Äng.

inrättande

av tjänster

över stat.

Revisorernas

uttalande.

Revisorerna hava under § 11 i sin berättelse angående riksbanken (sid. 15—

16) anfört följande:

_ »Vid sammanträde den 17 oktober 1929 beslöto fullmäktige uppdraga åt

tjänstemannen i 22 :a lönegraden Erik Wilhelmsson att tillsvidare till den 1

april 1930 vara deputerade behjälplig med vissa utredningar. För ändamålet

beviljade fullmäktige Wilhelmsson tjänstledighet från innehavande ordinarie

tjänst och skulle Wilhelmsson, med avstående av egna löneförmåner, äga uppbära

avlöning till belopp, motsvarande lönen i lägsta löneklassen inom 26 :e

lönegraden, minskad med skillnaden mellan pensionsavgifterna i 22 :a och 26:e

lönegraderna. I sammanhang med detta förordnande uppdrogs åt deputerade

att, så länge Wilhelmssons uppdrag varade, meddela erforderliga förordnanden

i succession efter denne. Wilhelmssons förordnande i 26 :e lönegraden har sedermera

genom särskilda beslut av fullmäktige utsträckts att gälla först till

den 1 oktober innevarande år och sedermera till den 1 oktober 1931.

Under år 1930 hava fullmäktige vidare beslutat att över stat inrätta dels

två tjänster i 22 :a. lönegraden vid huvudkontoret med placering från och med

den 16 påföljande juni å valvsavdelningen dels ock från och med nämnda dag

en kammarskrivartjänst i 16 :e lönegraden vid avdelningskontoren med tjänstgöringsskyldighet

tillsvidare vid kontoret i Umeå.

Såsom motiv för inrättande av de båda tjänsterna å valvsavdelningen har

av vederbörande föredragande anförts, att göromålen å nämnda avdelning under

de senaste åren i hög grad ökats till följd av utvecklingen inom bankrörelsens

olika grenar samt att det för tillgodoseende av såväl kravet på skyndsam expedition

som erforderlig kontroll vore nödvändigt, att den fasta personalen på

avdelningen utökades från fem till sju tjänstemän. I fråga örn behovet av

ökad personal vid avdelningskontoret i Umeå har framhållits, att även där

förekommit en väsentlig ökning av bankgöromålen under senaste åren, särskilt

i vad det. gällt växeldiskontering, avbetalningslån och brevväxling samt att

rörelsen vid. kontoret alltjämt vore stadd i utveckling.

Fullmäktige hava såsom stöd för ovanberörda åtgärder åberopat bestämmelserna

i 60 § 2 morn., i gällande bankoreglemente. Ifrågavarande bestämmelser

medgiva fullmäktige rätt att, därest för göromålens obehindrade gång ökade

arbetskrafter för någon tid1 finnas oundgängligen behövliga, utöver stat anställa

den eller de tjänstemän, som erfordras. Det synes revisorerna uppenbart,

att den befogenhet riksdagen härigenom velat inrymma åt fullmäktige

avsett tillgodoseendet av ett rent tillfälligt behov av personalökning. I fall

däremot då, såsom ovan, en bestående ökning av riksbankens arbetsuppgifter

ansetts böra föranleda inrättande av nya tjänster inom banken, hade dessa frågor

bort hänskjutas till riksdagens prövning.

Revisorerna hava ansett det vara av principiell betydelse att fästa uppmärksamheten

vid dessa fullmäktiges åtgärder, då fullmäktiges tillämpning av § 60

mom. 2 bankoreglementet synbarligen skulle kunna leda till den konsekvensen,

att riksbankens arbetskrafter kunde obegränsat utökas utan riksdagens

hörande.»

. I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit hava fullmäktige i riksbanken

i skrivelse till utskottet den 15 januari 1931 anfört följande:

Fullmäktige. ° »Vad först den principiella sidan av frågan beträffar, vilja fullmäktige framhålla,

att fullmäktige tidigare vid olika tillfällen beslutit inrätta tjänster över

stat. .För att anpassa personalorganisationen efter rörelsens behov av arbetskraft

inrättades exempelvis under åren 1917—1921 ett antal överstatstjänster.

1 Kursiverat av revisorerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanTcoutskottets utlåtande Nr 13.

3

Av dessa överfördes följande å den ordinarie stat, som tillämpades från och med

år 1922: * l

Datum för fullmäktiges beslut

angående tjänstens inrättande:

Grad, till vilken tjänsten hänfördes:

Avdelning å vilken tjänsten

placerades:

1917

den

31

december

dåvarande

varande

2 tjänstegraden nu- 22 lönegraden.

1918

25

april

d:o

1919

»

18

december

d:o

1920

22

januari

d:o

1920

28

oktober

dåvarande

varande

3 tjänstegraden nu- 24 o. 26 lönegraderna.

1920

»

25

november

dåvarande

varande

2 tjänstegraden nu- 22 lönegraden.

1920

23

december

dåvarande

varande

3 tjänstegraden nu- 24 o. 26 lönegraderna.

1921

»

20

januari

dåvarande

varande

3 tjänstegraden nu- 24 o. 26 lönegraderna.

Huvudkontoret, avdelning

för deposita,

d. 10/ä 1921 flyttad

till sedelkontoret.

Huvudkontoret, giroavdelningen.

Kontoret i Malmö.

Huvudkontoret, sedelkontoret.

Huvudkontoret, sedelkontoret.

Huvudkontoret, låneavdelningen.

Huvudkontoret, giroavdelningen.

Huvudkontoret, depos

itaavdelningen.

Såsom ytterligare exempel må nämnas, att fullmäktige den 12 juni 1919 beslöto

inrätta en kontrollanttjänst över stat å sedeltryckeriet, vilken hänfördes

till dåvarande fjärde tjänstegraden, nuvarande trettionde lönegraden. Denna

tjänst bibehålies alltjämt men har ännu icke uppförts å ordinarie stat.

Av vad sålunda anförts, framgår, att i flera fall tjänster bibehållits över

stat under längre tid, i anförda fall mera än två år. Enligt fullmäktiges mening

ligger det ej heller i riksbankens intresse att alltför snävt tolka de av

revisorerna kursiverade orden »för någon tid». Den av fullmäktige tillämpade

friare tolkningen lämnar möjlighet öppen att låta med inrättandet av ordinarie

tjänst anstå i sådana fall, då ej med säkerhet kan förutses, att behov av tjänsten

kommer att förefinnas även framgent, ett förfaringssätt som mäste anses

vara till fördel för banken. Därigenom kan ett tillfälligt behov av arbetskraft

bliva tillgodosett utan att fullmäktige fördenskull tämligen omedelbart

nödgas hemställa om inrättandet av en ny ordinarie tjänst, för vars indragning,

även örn behovet visar sig snart övergående, man måste avvakta tjänstemans

befordran eller avgång.

Det synes böra e''rinras, att vid den granskning av fullmäktiges protokoll,

som varje år sker genom riksdagens revisorer och bankoutskott, även beslut angående

inrättande av tjänster över stat bliva föremål för prövning.

I och med att fullmäktige äga att i mån av behov anställa extra personal

— vilket icke av revisorerna satts i fråga — gäller ju i viss mån, att riksbankens

arbetskrafter kunna »obegränsat utökas utan riksdagens hörande». Inrättandet

av en tjänst över stat är emellertid för riksbanken ej i högre grad bindande

än anställandet av en extra ordinarie tjänsteman. En tjänst över, stat

tillsättes alltid endast tills vidare, och förordnandet å dylik tjänst kan såsom

redan antytts när som helst av fullmäktige återkallas. Banken ikläder sig ej

på grund av dylikt förordnande några ökade pensionsutgifter eller andra framtida

förpliktelser.

De löneförmåner, som beredas innehavare av överstatstjänster, söka fullmäktige

givetvis alltid anpassa i förhållande till de göromål, som hänförts till tjänsterna

i fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

Mindre betydande fluktuationer i rörelsen behöva ej nödvändigtvis avspeglas

i variationer i fråga om personalens storlek. Arbetstiden för den redan

befintliga personalen kan vid livligare rörelse tillfälligtvis utökas eller intensivare

utnyttjas. Detta gäller dock blott inom vissa gränser, vilka ej kunna

teoretiskt fastställas. För att kunna möta påfrestningar därutöver synes det vara

ofrånkomligt, att ledningen av en sådan verksamhet som riksbankens måste,

örn den skall äga förutsättningar att i möjligaste mån tillämpa affärsmässiga

arbetslinjer och sparsam drift, tillerkännas viss handlingsfrihet beträffande

personaluppsättningen.

_ Med det nu^anförda hava fullmäktige åsyftat att framhålla, att fullmäktige

ej tillämpat någon ny princip vid inrättandet av här ifrågavarande tjänster.

Rörande de olika tjänster, varå revisorerna fäst uppmärksamheten, få fullmäktige

anföra följande.

Vad först angår den vid kontoret i Umeå inrättade tjänsten över stat få

fullmäktige meddela, att en kammarskrivartjänst i 16 :e lönegraden vid avdelningskontoren

varit vakant sedan den 1 februari 1930, från och medi vilken

dag kammarskrivaren J. Olson i Gävle förflyttats på pensionsstat. I samband

härmed hade fullmäktige beslutit, att de till nämnda tjänst hörande göromålen

skulle försöksvis tillsvidare bestridas av en extra befattningshavare. Vid

kontoret i Umeå hade tidigane, särskilt under första halvåret 1930, behovet

av ytterligare en kammarskrivare gjort sig alltmer gällande. Då det emellertid

vore ovisst, huruvida den vid kontoret i Gävle vakanta kammarskrivartjänsten

även i fortsättningen skulle kunna därstädes undvaras och då det tillika

vöre önskvärt, att ännu någon tids erfarenhet vunnes rörande behovet av en

dylik tjänst vid kontoret i Umeå, hade fullmäktige beslutit inrättande av förenämnda

överstatstjänst vid kontoret i Umeå. Det har sedermera visat sig, att

den vakanta tjänsten vid kontoret i Gävle icke behövde återbesättas, men att

tjänsten vid kontoret i Umeå icke kunde undvaras. Med anledning härav hava

fullmäktige numera beslutit, att den vid kontoret i Gävle vakanta tjänsten skall

flyttas till kontoret i Umeå; och har densamma anslagits ledig att tillträdas

den 1 februari 1931.

. Vad därefter angår de här ovan omförmälda å valvsavdelningen placerade

tjänsterna över stat, vilja fullmäktige erinra, att fullmäktige den 8 sistlidna

maj på anförda skäl beslutit inrätta dessa tjänster samt vissa därav föranledda

ändringar i § 3 andra stycket tjänstgöringsstadgama för huvudkontoret;

och hava fullmäktige, med överlämnande av protokollsutdrag i ärendet, underställt

beslutet i dess senare del 1930 års bankoutskotts prövning och stadfästelse.

Härefter har utskottet i skrivelse den 23 maj samma år meddelat,

att utskottet stadfäst berörda ändringar i tjänstgöringsstadgama.

Fullmäktige hava nu för avsikt att hos innevarande års‘ riksdag göra framställning

örn dessa tjänsters uppförande å ordinarie stat.

Beträffande slutligen den av Wilhelmsson uppehållna tjänsten hava revisorerna

erhållit uppgift örn vissa av de åligganden, som varit eller alltjämt äro

honom anförtrodda. Den erforderliga tiden för slutförande av de uppgifter, som

från början anförtrotts Wilhelmsson, kunde ej bestämt fastställas, och det honom

tilldelade förordnandet blev därför förlängt. Detta har emellertid även

berott därpå, att Wilhelmssons arbetsuppgifter successivt i hög grad utökats.

Det har nämligen befunnits erforderligt att låta Wilhelmsson i stor utsträckning

biträda deputerade jämväl med vissa ytterligare göromål, såsom verkställande

av utredningar för det löpande arbetet, uppsättandet av skrivelser i

synnerhet av mera teknisk och ekonomisk art, handläggning av korrespondens

m. m. Denna anordning har ur arbetsorganisatorisk synpunkt visat sig medföra

stora fördelar. Därigenom har bankledningen beretts ökad tid och möjlighet

för handläggning av mera viktiga och tidskrävande arbetsuppgifter. Full
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

5

mäktige åsyfta därmed framför allt det arbete, som föranledes av riksbankens

valutavårdande verksamhet, och vilket bland annat innebär såväl att noggrant

följa utvecklingen på de viktigare utländska penningmarknaderna som ock att

inom landet — ej minst genom ständig kontakt med kreditinstitut av olika

slag — söka åstadkomma förutsättningar för en så effektiv diskontopolitik

som möjligt. I samband härmed torde böra framhållas de ökade finansiella

transaktioner mellan Sverige och utlandet, åt vilka riksbankens ledning måste

ägna allt mera tid och uppmärksamhet.

Med hänsyn till att nu berörda uppgifter framgent med säkerhet ej komma

att taga mindre tid i anspråk än för närvarande — snarare synes utvecklingen

komma att gå i motsatt riktning — måste det även i fortsättningen anses betydelsefullt

för deputerade att kunna påräkna tillgång till särskilt biträde. Fullmäktige

anse därför behovet av en tjänst, å vilken skulle vila en väsentlig

del av de göromål som Wilhelmsson för närvarande handlägger, redan nu vara

till fullo ådagalagt. Emellertid hava fullmäktige ansett det kunna med inrättandet

av en ordinarie tjänst för ifrågavarande behov anstå. I avvaktan härå

har Wilhelmsson tillerkänts ersättning med tjugusjätte lönegraden såsom beräkningsgrund.

Denna synes nämligen vara den lägsta grad som i detta fall

med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av Wilhelmssons åligganden

synes kunna ifrågakomma. Såsom belysande för göromålens omfattning torde

böra nämnas, att Wilhelmsson, bortsett från mycket ofta förekommande hemarbete,

haft en arbetstid i banken, som avsevärt överstigit den genomsnittliga

arbetstiden.

Därest fullmäktiges beslut angående inrättande av ifrågavarande överstatstjänst

skulle anses ej stå i överensstämmelse med innebörden av bestämmelserna

i 60 § 2 mom. bankoreglementet, komma fullmäktige redan innevarande år att

avlåta framställning angående uppförande å ordinarie stat jämväl av den tjänst,

som Wilhelmsson för närvarande uppehåller. Fullmäktige skulle emellertid

finna det bättre överensstämma med bankens intressen, därest det definitiva

beslutet rörande denna tjänst kunde anstå ännu ett år.»

Enligt utskottets mening är det för ett lämpligt handhavande av riksbankens

rörelse och förvaltning av betydelse, att bankens ledning äger möjlighet

att anpassa personaluppsättningen i förhållande till skiftningar i verksamhetens

omfattning på ett mera smidigt sätt än som kan ske allenast inom ramen

för de av riksdagen fastställda bestämmelserna angående antalet ordinarie tjänster

samt den fullmäktige tillkommande befogenheten att anställa icke-ordinarie

personal. Med hänsyn härtill lärer någon ändring i det i bankoreglementets

§ 60 mom. 2 innefattade stadgandet, vilket avser att bereda fullmäktige en

dylik möjlighet, icke vara påkallad. Ej heller synes det ur berörda synpunkt

vara önskvärt att framtvinga en så snäv tolkning av omförmälda stadgande,

att fullmäktiges rörelsefrihet i förevarande hänseende därigenom i alltför hög

grad inskränkes. Självfallet böra dock — såsom genom revisorernas i ämnet

gjorda framställning understrukits — ifrågavarande bestämmelser icke tilllämpas

på sådant sätt, att de utnyttjas för att möta ett personalbehov, som visat

sig vara av bestående karaktär och vars tillgodoseende alltså bör underställas

riksdagens prövning. Av vad fullmäktige i frågan anfört synes emellertid

framgå, att fullmäktige komma att skänka sistberörda förhållande tillbörligt

beaktande.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

B alik out sTcoitets utlåtande Nr 13.

Ang.

anslag till

barnhusinrättningar.

Revisorernas

uttalande.

Vid sådant förhållande har utskottet allenast ansett sig böra vad i ärendet

förekommit för riksdagen

omförmäla.

2 :o.

Revisorerna hava vidare under § 12 i sin berättelse anfört följande (sid. 16

-18):

»Enligt 45 § i gällande reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning

är överlämnat åt fullmäktige att låta av riksbankens medel utbetala anslag

till vissa barnhusinrättningar i riket. Örn inträffade förändringar rörande

dessa anslag skola dock fullmäktige göra anmälan hos bankoutskottet.

Under åren 1925—1929 hava av riksbankens medel utbetalts anslag till

följande barnhusinrättningar med nedannämnda belopp.

Allmänna barnhuset i Stockholm.......

Frimurarbarnhuset i Stockholm........

Malmqvistska barnnppfostringsanstalten i Stockholm

..................

Frimurarbamhuset i Göteborg........

Gustavianska barnhuset i Norrköping.....

Gävle stads barnhus............

Summa kr.,

1925

1926

1927

1928

1929

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

4,500

—

2,250

—

2,250

—

—

—

4,500

—

1,000

_

1,000

_

1,000

_

1,000

_

1,000

_

450

—

450

—

450

—

—

—

900

—

450

—

150

—

—

—

300

—

150

—

—

—

300

—

150

—

—

—

300

—

10,000

—

8,650

—

8,350

—

5,800

—

11,350

—

Såsom framgår av en av fullmäktige till bankoutskottet vid 1870 års riksdag

lämnad utredning angående dessa anslag hava årliga bidrag, med några

få undantag när, utgått av riksbankens medel till frimurarbarnhusen i Stockholm

och Göteborg sedan år 1762, till barnhuset i Norrköping sedan år 1799,

till barnhuset i Gävle sedan år 1780, till allmänna barnhuset i Stockholm

sedan år 1852 och till Malmqvistska barnuppfostringsanstalten i Stockholm

sedan år 1864.

I en vid 1870 års riksdag väckt motion hade yrkats, att de i bankoreglementet

då upptagna s. k. välgörenhetsbidragen, vilka huvudsakligen utgjordes av ovannämnda

anslag till barnhusinrättningar, icke måtte vidare från riksbanken utbetalas.

Fullmäktige anförde i anslutning till sin i ärendet meddelade utredning

beträffande ifrågavarande anslag, ’att örn än indragningen av anslagen

icke inverkade på inrättningarnas bestånd, det dock vore antagligt, att ett sådant

bidrags uteblivande skulle i påräknad inkomst lämna ett tomrum, som kunde

lända till inskränkning i en allmännyttig verksamhet’. På grund härav och

då bidragen blivit för lång tid tillbaka beviljade att framgent utgå, hemställde

fullmäktige, att desamma måtte än vidare få fortfara. Bankoutskottet fann

med hänsyn till vad fullmäktige anfört och då, i händelse dessa bidrag upphörde

att från riksbanken utgå, riksdagen, efter utskottets tanke, icke skulle

kunna undgå att på annan väg för desamma anvisa ersättning, icke skäl föreslå

någon ändring i dittills gällande förhållande.

Anslagen till bamhusinrättningar från riksbankens medel hava, enligt vad

revisorerna funnit, uppkommit under en tid, då barnavårdsverksamheten i stor

utsträckning hade att lita till enskild offervillighet. Genom senare tiders lagstiftning

har emellertid barnavården blivit en angelägenhet, som åvilar kommunerna,

dock med i stor utsträckning förekommande ekonomiskt understöd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 13.

7

från statens sida. Bland de anslag som i riksstaten upptagits för barnavårdsverksamhet

återfinnes även ett anslag å 115,830 kronor, som avser direkta bidrag

till en del av de inrättningar, som erhålla understöd från riksbankens

medel. Då det är av väsentlig betydelse att alla statliga anslagsfrågor av

ovan angiven karaktär behandlas av Kungl. Maj :t och riksdagen i ett sammanhang

och då vidare en understödsverksamhet sådan som denna faller helt utanför

riksbankens egentliga uppgift, anse revisorerna, att någon anvisning från

riksbankens medel av understöd åt bamavårdsinrättning icke bör ifrågakomma

samt att förty berörda bestämmelse i reglementet för riksbanken örn

bemyndigande för fullmäktige att utlämna dylika understöd bör utgå.»

I sin ovanberörda skrivelse hava fullmäktige — jämte det fullmäktige över- Fullmäktige,

lämnat en från direktionen över allmänna barnhuset i Stockholm i ämnet avgiven,

den 24 december 1930 dagtecknad skrift — anfört, att fullmäktige redan

haft sin uppmärksamhet riktad på nu ifrågavarande för bankens uppgift

främmande utbetalningar, samt uttalat, att de i likhet med revisorerna ansåge,

att dylika anslag icke vidare borde lämnas av bankens medel. Fullmäktige

hade följaktligen icke något att erinra mot, att den åberopade bestämmelsen i

bankoreglementet finge utgå.

Utskottet delar den av revisorerna och fullmäktige uttalade meningen, att Utskottet.

ifrågavarande för riksbankens verksamhet främmande understöd under nu rådande

förhållanden icke kunna anses påkallade samt att fördenskull det stadgande

i bankoreglementet, varpå understödens utbetalande grundats, bör uteslutas

ur reglementet. Förslag i sådant avseende torde utskottet bliva i tillfälle

att, efter framställning från fullmäktige, senare under riksdagen framlägga,

vilket utskottet velat härigenom för riksdagen

anmäla.

3:o.

Slutligen hava revisorerna under § 19 i sin förenämnda berättelse i samband

med meddelande av sammandrag av Tumba bruks räkenskaper för år 1929 å

sid. 24 anfört följande:

»Revisorerna hava uppmärksammat, att vissa kostnader för år 1929, som

äro hänförliga till Tumba bruks förvaltning, nämligen dels dyrtidstillägg till

tjänstemän vid bruket å 9,009 kronor dels ock pension och därå belöpande

dyrtidstillägg åt f. d. tjänsteman vid bruket å 2,301 kronor, icke bestritts av

brukets från huvudkontoret uppburna förskott för bruksrörelsen utan utbetalts

direkt från huvudkontoret och därigenom redovisats bland kostnaderna för detta

kontor.

Då det emellertid för bedömande av resultatet av bruksdriften är av bedoise,

att samtliga kostnader för densamma upptagas till redovisning i

brukets räkenskaper, torde en rättelse i ovan anmärkta redovisningssätt för

framtiden böra genomföras.»

Äng.

redovisningen

av

kostnaderna

f ör dyr
-

in. m. vid

Tumba bruk.

Revisorernas

uttalande.

Med anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalande hava fullmäktige i Fullmäktige,

sin ovanberörda skrivelse meddelat, att det förfaringssätt, mot vilket revisorerna

uttalat sig, tillämpats under hela den tid dyrtidstillägg och pension utbetalts

till ifrågavarande befattningshavare. Emellertid hade ändring genom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Ang. protokoll

och

berättelser.

Ang. tillstyrkande

av ansvarsfrihet.

forts i bokslutet för år 1930, som verkställts i enlighet med det av revisorerna

förordade redovisningssättet.

Med hänsyn till den av fullmäktige, i överensstämmelse med revisorernas

åsikt, numera genomförda ändringen beträffande bokföringen av ifrågavarande

utgifter lärer något uttalande i ämnet från utskottets sida icke påkallas,

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

[Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i övrigt

ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande fran utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

5:o.

Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1929 hava riksdagens

senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse meddelat, att med

avseende på riksbankens förvaltning under den tid, granskningen omfattat, revisorerna

ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen förekommit,

samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i orterna

förvaltning år 1929, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse och

förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning

till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas

fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels

för förvaltningen under år 1929 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för de

beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll

från och med den 10 januari 1930 till och med den 9

januari innevarande år.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

s. 9 Kontrollera mot PDF

B anie out slottets utlåtande Nr IS.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar O. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindley,

Lindgren, Johansson i Friggeråker, Berling, Bjurström och Bengtsson*;

från andra kammaren: herrar Winhler, Svensson i Betingetorp, Wikström,

Lovén, Ryberg*, Carlsson i Solberga*, Höglund i Göteborg och Törnkvist i Bjuv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

t

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 8 sami. 9 haft. (Nr 18.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:47 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten