Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgåldskonlorets styrelse och förvaltning.

1931-02-24 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:14, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgåldskonlorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgåldskonlorets

styrelse och förvaltning.

Sedan bankoutskottet tagit kännedom om den av riksdagens år 1930

församlade revisorer avgivna berättelsen örn granskning av riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 samt

genomläst de protokoll, som blivit förda hos fullmäktige i riksgäldskontoret

från och med den 10 januari 1930, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

till och med den 9 januari 1931, får utskottet meddela yttrande i

anledning av berörda, sålunda verkställda granskning.

l:o.

Revisorerna hava i sin förenämnda berätlelse (sid. 186—189) gjort föl- Äng. siatsjande

uttalande angående statens utlåning till enskilda järnvägsaktiebolag:

»Alltsedan år 1905 har i revisorernas årliga berättelse om granskningen järnvägar.

av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning redovisats förluster å lån, Revisorerna''

som lämnats enskilda järnvägar. Följande sammanställning av uppgifter

ur årets och tidigare revisionsberättelser anger ställningen i detta hänseende

vid slutet av vederbörande redovisningsperioder under följande år:

1921 ..................... Kr. 4 406 565:66 1926..................... Kr. 7 478 404:02

1922 ..................... » 4 406 565:66 1927..................... » 8 686 201:08

1923 ..................... » 4 391 565:66 1928..................... » 10 012 501:01

1924 ..................... » 4 391 565:66 1929..................... » 10 900 937:77

1925 ..................... » 7 478 404: 02 1930..................... » 18 587 467: 74

I dessa belopp ingår värdet av de av staten övertagna Svartälvs, Kävlinge

—Sjöbo och Limedsforsen—Särna järnvägar. Då emellertid dessa järnvägar

utvisa ren driftförlust och icke kunna förväntas inom överskådlig framtid

i någon mån förränta del i dem nedlagda kapitalet, torde de i ovanstående

tabell angivna talen utvisa den verkliga förlusten å lån, som av riksgäldskontoret

lämnats till enskilda järnvägar.

Under de senare åren hava vidare av statsmakterna å järnvägslån beslutats

ytterligare avskrivningar till belopp av 4 265 731 kronor 81 öre,

vilka emellertid vid utgången av budgetåret 1929/1930 av olika anledningar

ännu icke blivit genomförda.

Förutom genom avskrivningar har statsverket medgivit vederbörande

bolag lättnad i de ursprungliga lånevillkoren jämväl genom beviljandet i

Bihang till riksdagens protokoll 1931. <3 sami. 10 hafi. (Nr 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bankoutskottets utlåtande Nr li.

betydlig utsträckning av kapitalisering av förfallna belopp å äldre statslån

till enskilda järnvägsanläggningar.

På sätt framgår av den å sid. 16 i denna berättelse intagna tablån över

av riksgäldskontoret förvaltade utlåningsfonder uppgick den å järnvägslån

förfallna delen av skulden den 1 juli 1930 till sammanlagt 8 903 566 kronor

23 öre. Såvitt revisorerna kunna finna föreligger stor sannolikhet för att

detta belopp eller åtminstone större delen därav icke någonsin skall kunna

återgäldas. Sammanlagda summan av redan lidna förluster och sannolik

framtida förlust skulle sålunda även med en rätt kraftig reducering kunna

beräknas till åtminstone 25 miljoner kronor.

Den granskning av järnvägsaktiebolagens räkenskaper, som revisorerna

nu verkställt, utvisar ické någon ökning av bolagens betalningsförmåga i

jämförelse med förhållandena under närmast föregående år trots det att år

1929 varit ett för järnvägsväsendet ovanligt gott år. De bolag — till antalet

sexton — vilka år 1928 ej fullgjorde sin betalningsskyldighet till staten,

hava ej heller under år 1929 kunnat fullgöra densamma. Dessutom tillkomma

år 1929 två bolag, Dal—Västra Värmland och Åmål—Årjäng, som

på grund av de för lånen gällande bestämmelser tidigare icke haft någon

skyldighet att verkställa inbetalning å lånen, men beträffande vilka sådan

skyldighet år 1929 förelegat. Intetdera av dessa båda bolag har kunnat

fullgöra denna sin skyldighet. Vidare har ej heller Falkenbergs järnvägsaktiebolag,

som dock så sent som år 1928 fått sin skuld nedskriven, kunnat

fullgöra sin betalningsskyldighet under 1929. Ostkustbanans aktiebolag,

som hittills fullgjort sina förpliktelser mot staten, har uttryckligen förklarat,

att det ekonomiska resultatet av innevarande års järnvägsdrift knappast

torde komma att medgiva någon kapitalavbetalning och möjligen icke heller

någon ränteinbetalning å bolagets år 1926 beviljade statslån å 1 444 545

kronor.

Av bolagens förvaltningsberättelser framgår, att även åtskilliga andra

bolag under det nu löpande året av olika anledningar förvänta sämre ekonomiskt

resultat än förut. Sålunda framhålles i vissa fall, att genom nytillkomna

samtrafiksbestämmelser trafik kommer att avledas från vederbörande

bana, i andra fall att taxesänkningar blivit fastställda, vilka förväntas

komma att försämra driftresultatet, i åter andra fall bär såsom

orsak till nedgång i trafiken åberopats minskad betodling och jordbrukets

tryckta läge. Förvaltningsberättelserna lämna vidare synnerligen starkt

belägg för att huvudorsaken till mångå järnvägars prekära läge är att finna

i konkurrensen med automobilerna. Även banor med mycket svag ekonomi

hava för att i någon mån neutralisera verkan av denna konkurrens

nödgats nedlägga stora belopp på inköp av bilar och billinjer. Det torde

ligga i sakens natur, att de förväntade verkningarna av dessa utvidgningar

icke framträda förrän avsevärd tid förflutit och att i de flesta fall förlust

å automobillinjerna til! en början är ofrånkomlig.

Revisorerna vilja vidare fästa uppmärksamheten på att från och med den

1 januari 1931 lagen den 3 juli 1930 örn bokföring vid enskild järnväg

träder i kraft. Enligt denna lag skall bl. a. avsättning till förnyélsefond

årligen äga rum med belopp, motsvarande den värdeminskning, som av ålder,

nyttjande eller annan jämförlig orsak uppkommer å de till stadigvarande

bruk för bolaget avsedda tillgångarna. Avsättningen skall beräknas enligt

grunder, som fastställas av Konungen; ägande bolaget hos Konungen eller

myndighet, som Konungen förordnar, göra framställning örn tillstånd att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels allålande Nr 74.

3

avsätta enligt andra grunder eller om befrielse för visst år från avsättning.

Kail avsättning ej till fullo verkställas, utan att årets verksamhet kommer

att utvisa förlust, som ej kan täckas av balanserad vinst från föregående

år eller av medel, avsatta till framtida förfogande, skall beloppet i erforderlig

utsträckning föras inom linjen. Vid avsevärd och varaktig förbättring

av bolagets ekonomiska ställning skola inom linjen förda avsättningar

uppföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden, i samband varmed motsvarande

belopp må upptagas å ett särskilt tillgångskonto, benämnt » kostnader

att framdeles täcka».

Vilken verkan dessa bestämmelser kunna hava på bolagens förmåga att

verkställa inbetalningar å sina statslån är givetvis svårt att bedöma. Då

emellertid många bolag nied dålig ekonomi hittills uraktlåtit att verkställa

erforderlig avskrivning eller avsättning till förnyelsefond, synes det icke

osannolikt att för framtiden särskilt stora avsättningar för sådant ändamål

komma att påfordras, i sin tur medförande ett rent bokföringsmässigt sett

sämre slutresultat och minskad möjlighet till avbetalning å lånen.

Såvitt revisorerna kunna tinna, är statens ställning såsom långivare till

enskilda järnvägar sådan, att framtiden ter sig bekymmersam. Riksgäldskontoret

har visserligen icke uraktlåtit att genom undersökningar, verkställda

av i järnvägsförhållanden sakkunniga personer, följa sina låntagares

verksamhet och påkalla nyttiga förändringar, där sådana kunnat av den

enskilde företagaren själv genomföras, men trots detta har ställningen i

stort sett icke förbättrats.

Utan att på något sätt vilja förringa värdet av det arbete riksgäldskontoret

under de senare åren nedlagt på att med till buds stående medel söka

åvägabringa en förbättring av de järnvägars ekonomi, vilka häftat i skuld

för sina statslån, hålla revisorerna före, att ytterligare åtgärder i sådant

syfte måste vidtagas.

Den huvudsakliga orsaken till många med statslån försedda järnvägars

dåliga affärsställning är uppenbarligen att söka i omständigheter sammanhängande

med de svårigheter, med vilka järnvägsväsendet i sin helhet nu

har att kämpa. Revisorerna tänka härvid främst på bilkonkurrensen. De

åtgärder, vilka kunna vidtagas för ett allmänt stärkande av de enskilda

järnvägarnas ekonomi, komma sålunda givetvis alt verka fördelaktigt jämväl

för staten i dess egenskap av långivare.

Revisorna vilja erinra, att Kungl. Majit redan uppmärksammat nödvändigheten

av åtgärder i sådant syfte. I enlighet med av Kungl. Majit den

11 november 1927 givet bemyndigande tillkallade sålunda statsrådet och

chefen för kommunikationsdepartementet i slutet av nämnda år sakkunniga,

vilka fingo i uppdrag att verkställa undersökning rörande möjligheterna

att på frivillighetens väg åstadkomma sammanslagning av enskilda järnvägar

till större enheter samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning. Enligt vad revisorerna inhämtat torde ett betänkande av

de sakkunniga vara att förvänta under loppet av nästa års första kvartal.

Utan att på något sätt vilja föregripa resultatet av de sakkunnigas arbete

anse sig revisorerna böra erinra örn den allmänna tendens, som föreligger

inom industrien i övrigt, alt genom sammanslagningar konsolidera företagens

ekonomiska ställning. Det ligger i sakens natur att stora besparingar

på denna väg stå att vinna även ifråga örn järnvägar. Den rullande

inaterielen kan komma till ökat utnyttjande. Verkstadsdriften kan koncentreras

lill färre, mera tidsenligt utrustade verkstäder. Förrådsrörelsen kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Avvikande

mening.

Fullmäktige.

Utskottet.

Ang. lån lill

domkyrkan

i Västerås.

likaledes koncentreras. Inköpen bliva billigare, då de avse större mängder.

Antalet bolagsstyrelser kan reduceras, likaså den administrativa personalen.

Sålunda kunna trafikchefsbefattningar indragas, det vidlyftiga arbetet för

förandet av kassa, redovisning och statistik kan centraliseras och ombesörjas

av ett mindre antal tjänstemän än nu, kontrollkostnaderna kunna

nedbringas, åtskilligt expeditionsarbete å stationer med samtrafik bortfaller.

Ovanstående exemplifiering, som ingalunda är uttömmande, synes revisorerna

ägnad att ingiva förhoppning örn att järnvägsfusionssakkunnigas

arbete skall kunna utmynna i ett förslag, som anvisar goda vägar för

konsolidering av det splittrade svenska järnvägsväsendet och därmed även

större möjlighet till förräntning av de lån staten lämnat för att befrämja

tillkomsten av enskilda järnvägar.»

Mot revisorernas uttalande har reservation anförts av herr Magnusson i

Kalmar, som ansett det oriktigt, att revisorerna gjorde något som helst

uttalande i fråga örn ett väntat kommittébetänkandes innehåll, och på grund

därav inom revisionen yrkat, alt sista stycket i revisorernas uttalande

borde utgå.

I anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige i riksgäldskontoret

i skrivelse den 9 januari 1931 erinrat, att fullmäktige vid utövandet

av den dem åliggande tillsynen över statsunderstödda järnvägsbolags förvaltning

haft sin uppmärksamhet riktad på de fördelar, som i olika avseenden

skulle kunna ernås genom fusion av mindre företag till större enheter.

Fullmäktige komme att även i framtiden låta sig angeläget vara

att, där så med fördel kunde ske, medverka till dylik konsolidering, vilken,

såsom revisorerna framhölle, kunde bereda större möjlighet till förräntning

av de lån, staten lämnat för att befrämja tillkomsten av enskilda järnvägar.

Med hänvisning till vad fullmäktige anfört har utskottet endast velat vad i

detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

2:o.

I sin förenämnda berättelse hava revisorerna vidare å sid. 189—190 anfört

följande:

»Vid 1860 års riksdag beviljade Rikets Ständer till utgående från riksgäldskontoret

i och för fortsättning av reparationsarbeten å Västerås domkyrka

ett statsbidrag av 28 000 rdr, under villkor, att det beviljade understödet

borde återgäldas i den mån domkyrkans inkomster framdeles därtill

lämnade tillgång. Lånet utbetalades den 31 dec. 1860. Någon avbetalning

har hittills ej ägt rum.

1892 års revisorer påpekade med hänvisning lill att domkyrkans behållning

vid 1891 års slut uppgick till 11 477 kronor 93 öre att en erinran

borde göras om verkställande av någon avbetalning. Domkyrkokommissionen

meddelade i avgiven förklaring, att det beräknades, att nödvändiga

reparationsarbeten komme att draga betydande kostnad. 1893 års riksdag

beslöt emellertid att uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret att hos

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

5

domkyrkokommissionen göra erinran om avbetalning. Som svar på med

anledning härav av riksgäldsfullmäktige avlåten skrivelse anförde kommissionen,

''ali det icke lyckats kommissionen, oaktat trägna försök, att ännu

erhålla fullständiga kostnadsförslag till ifrågavarande reparationer’ och att

det därför icke kunde beräknas örn kyrkans tillgångar kunde medge någon

avbetalning. Efter ytterligare skriftväxling beslöto fullmäktige att tillsvidare

låta bero vid vad domkyrkokommissionen anfört.

1897 års revisorer hänledde återigen uppmärksamheten på den bristande

avbetalningen trots att domkyrkans behållning vid 1896 års slut uppgick

till 32 410 kronor 79 öre och ansågo anledning föreligga till förnyad anmaning.

Denna gång svarade domkyrkokommissionen, att den disponibla

behållningen uppginge till 24 024 kronor 35 öre och att dessa medel vore

bundna genom kontrakt om leveranser och arbeten.

1906 års revisorer funno det likaledes anmärkningsvärt, att någon avbetalning

ej ägt rum trots behållningens ökning under år 1905 med 5 004

kronor 56 öre. I förklaring anförde domkyrkokommissionen, att den ansåge

att senare upptagna lån i första hand borde återbetalas. Statsutskottet

vid 1907 års riksdag ansåg väl att domkyrkans skyldighet att en gång

återgälda denna sin skuld ingalunda syntes böra eftergivas men hemställde

dock att revisorernas framställning icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

År 1927 infordrade riksgäldsfullmäktige redogörelse för domkyrkans

ekonomiska ställning. Sådan lämnades och vidare förklarade domkyrkokommissionen,

’att avbetalning icke nu kunde ske, och att ej heller, såsom

det syntes, möjlighet funnes för framtida inbetalningar, då domkyrkan mer

än väl behövde alla sina medel’. Efter föredragning därav uppdrogs åt

ombudsmannen alt vid besök inhämta kompletterande upplysningar. I sin

redogörelse för detta besök anförde ombudsmannen, att domkyrkans tillgångar

förutom fastigheter och fastighetsfonden tillhöriga medel bestode av

en restaureringsfond örn 33 160 kronor 4 öre och domkyrkokassan om

10 872 kronor 81 öre. Inkomsterna under kommande år ansåg han kunna

uppskattas till omkring 12 000 kronor och utgifterna till 7 å 8 000 kronor.

Emellertid ansåg han att vissa restaurerings- och reparationsutgifter torde

bli nödvändiga under de närmaste åren och alt domkyrkan därför icke

inom överskådlig tid torde kunna fullgöra sina skyldigheter.

Behållningen i restaureringsfonden och domkyrkokassan uppgick enligt Revisorer

uppgift ovan den 8% 1927 till 44 032 kronor 85 öre. Den stegrades till uttalande,

den 80/e 1928 till 47 152 kronor 65 öre, till den "% 1929 till 50 373 kronor

19 öre och utgjorde den 3% 1930 52 540 kronor 55 öre. De väntade utgifterna

synas sålunda icke ha varit av mera trängande natur än att behållningen

årligen kunnat ökas med ett betydande belopp. Även örn del sjuttio

år gamla räntefria lånet till fullo infriades skulle ett belopp örn icke mindre

än 24 540 kronor 55 öre återstå enligt ställningen vid senaste budgetårs

utgång.

Det synes under sådana förhållanden revisorerna synnerligen anmärkningsvärt,

att trots detta icke ens någon avbetalning verkställts och revisorerna

anse en förnyad allvarlig erinran böra göras till domkyrkokommissionen

att detta gamla lån snarast måtte återbetalas.»

Sedan fullmäktige anmodat domkyrkokommissionen i Västerås att i Domkyrko

ärendet avgiva utlåtande, har kommissionen i skrivelse till fullmäktige den kommissio

neri i

29 december 1930 anfort bland annat följande: Västerås

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoulskottets utlåtande Nr lt.

Fullmäktige.

Utskottet.

»Kommissionen vill meddela, att den har att med sagda tillgångar svara

bl. a. för underhållet av domkyrkan, biskopshuset och domkapitelshuset,

av vilka domkyrkan är brandförsäkrad för 1 400 000 kronor, biskopshuset

för 158 800 kronor och domkapitelshuset för 50 000 kronor.

Vidare vill kommissionen påpeka, att dess årliga fasta utgifter uppgå till

omkring 5 300 kronor, samt att samtliga dess inkomster — av fastigheter,

tiondeersättning, fonder, inklusive Västerås stads ersättning för bänkrum oell

klockor — kunna beräknas till omkring 11 000 kronor, vadan till de nödigaste

reparationerna återstå omkring 5 700 kronor.

Kommissionen vill vidare fästa uppmärksamhet därpå, att samtliga de

byggnader, som stå under dess vård, äro av mycket hög ålder och representera

stora kulturella värden. Det säger sig under sådana förhållanden

själft, och Kungl. Byggnadsstyrelsen lär säkerligen kunna giva belägg för

detta påstående, att det är så långt ifrån, att tillgängliga medel bereda någon

möjlighet till betalning av omförmälda statslån, att de tvärt örn äro alldeles

otillräckliga för att hålla och försätta ifrågavarande byggnader i sådant

skick, som betingas av deras höga kulturella värde.

Den omständigheten att årliga besparingar uppkommit får sin enkla förklaring

däri, att Domkyrkokommissionen icke velat plottra bort sina tillgångar

på smärre förbättringar, utan velat i görligaste mån samla dem för

att i större omfattning komma till användning för förbättringar, vilka i alla

fall endast bliva obetydligheter i jämförelse med det föreliggande behovet.

Om det sålunda i denna stund faktiskt skulle låta sig göra att återbetala

statslånet, så skulle detta allenast innebära, att kommissionen bleve än mera

urståndsatt än vad nu är fallet att arbeta för byggnadernas hållande i någorlunda

värdigt skick, vilket även Riksgäldsfullmäktiges ombudsman ansett

sig kunna vitsorda.

Med hänvisning till det anförda får Domkyrkokommissionen vördsamt

anhålla, att Riksgäldsfullmäktige efter att i ärendet hava hört såväl Kungl.

Byggnadsstyrelsen som her Riksantikvarien behagade vidtaga åtgärder, för

att omförmälda statslån måtte bliva fullständigt avskrivet.»

För egen del hava fullmäktige i ärendet anfört följande:

»Såsom revisorerna meddela,har domkyrkokommissionen i Västerås år 1927

avgivit redogörelse för Västerås domkyrkas ekonomiska ställning, i anledning

varav fullmäktige låtit genom sin ombudsman verkställa undersökning i

syfte att erhålla vissa kompletterande upplysningar. I sin nu avgivna förklaring

anhåller domkyrkokommissionen, att fullmäktige efter inhämtande

av yttrande från riksantikvarien och kungl, byggnadsstyrelsen måtte vidtaga

åtgärder för fullständig avskrivning av domkyrkans statslån. Med anledning

härav komma fullmäktige till en början att låta verkställa förnyad

utredning rörande domkyrkans nuvarande ställning i ekonomiskt avseende.

Eventuella vidare åtgärder i frågan bliva givetvis beroende på utredningens

resultat.»

Såsom framgår av fullmäktiges yttrande i ärendet, hava fullmäktige för

avsikt alt låta verkställa förnyad utredning rörande Västerås domkyrkas

nuvarande ställning i ekonomiskt avseende. Utskottet förutsätter, att efter

slutförandet av denna utredning förslag framlägges beträffande de åtgärder,

som lämpligen böra vidtagas med avseende å det till domkyrkan utbetalda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Dankoutskottels utlåtande Nr lb.

7

statslånet. Med hänsyn härtill har utskottet i detta sammanhang endast

velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

3:o.

Revisorerna hava vidare i sin ovannämnda berättelse (sid. 190—19l) an- An9- lån til1

Växjö domfört

följande: kyrka.

»År 1923 erhöll Växjö domkyrka ett räntefritt lån å 20 000 kronor från

fonden för låneunderstöd. I det kungl, brev, där Kungl. Majit förklarade

domkapitlet under vissa villkor äga uppbära lånet, yttrades ''åliggande det

domkapitlet att, sedan avgörande träffats i fråga om reglering av de ekonomiska

förhållandena mellan Växjö domkyrka och Kalmar domkyrka, till

Kungl. Majit inkomna med förslag beträffande tid och villkor för lånets

återbetalande’.

Enligt inhämtad upplysning från domkyrkosysslomannen slutbehandlades Revisorernas

de ekonomiska förhållandena mellan Växjö och Kalmar domkyrkor för 2 uttalande,

ä 3 år sedan. Något förslag i enlighet med kungl, brevet har dock icke

avlämnats utan domkyrkan åtnjuter fortfarande lånet räntefritt utan att

något är bestämt om återbetalning. Revisorerna anse det önskvärt, att

bestämda villkor för lånet snarast böra utformas och att en anmaning till

Växjö domkyrka bör utfärdas i detta hänseende.»

I anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige anmodat dom- Domkapitlet

kapitlet i Växjö att i ärendet avgiva utlåtande. I skrivelse till fullmäktige

den 30 december 1930, vilken skrivelse är intagen såsom bilaga till revisorernas

berättelse (sid. 117), har domkapitlet bland annat meddelat, att

domkapitlet redan i skrivelser till Konungen av den 24 september 1925

och den 26 augusti 1926 gjort framställning örn befrielse för domkyrkan

att återbetala sitt statslån.

För egen del hava fullmäktige anfört, att fullmäktige hade för avsikt alt Fullmäktige,

låta verkställa utredning i fråga örn Växjö domkyrkas ekonomiska ställning

och, sedan densamma blivit slutförd, lill prövning upptaga frågan om, huruvida

och i vad mån en eventuell avskrivning av domkyrkans skuld till

staten kunde av fullmäktige förordas.

Utskottet, som förväntar att, sedan den av fullmäktige beslutade utred- utskottet.

ningen verkställts, förslag framlägges beträffande de åtgärder, som lämpligen

böra vidtagas med avseende å Växjö domkyrkas statslån, har endast velat

vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Slutligen hava revisorerna å sid. lill av sin förevarande berättelse gjort

följande uttalande beträffande kostnaderna för ullottning av vinster å premieobligationer:
-

Äng. kostnaderna

för uttömning

av

vinster å premieobligationer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskoltels utlåtande Nr H.

Fullmäktige.

Utskottet.

Ang. vissa arbeten

i riksdagshuset

i

anledning av

ändringar i

värmeledningen

m. m.

»Vid utlottningen av vinster å statens premieobligationslån utövas kontrollen

av notarius publicus, som för detta arbete åtnjuter ersättning med

2 000 kronor. Tillsammans utgår således för detta ändamål ett belopp om

8 000 kronor för årets fyra dragningar. En dragning torde i regel, enligt

inhämtade upplysningar, försiggå under 5 a 6 dagar med 6 å 7 timmars

dragning dagligen. Kontrollanten har att under denna tid vara närvarande

samt att föra protokoll och granska dragningslistorna.

Revisorerna anse visserligen, att opartisk kontroll måste förekomma, men

finna kostnaden för densamma vara alltför hög och vilja ifrågasätta, om

icke ett avtal med lägre ersättningsbelopp kunde träffas eller kontrollen

eventuellt anordnas på annat betryggande men billigare sätt.»

I anledning härav hava lullmäktige meddelat, att överenskommelse numera

träffats med de fyra notarii publici, vilka kontrollera ifrågavarande

utlottningar, om nedsättning av arvodet för varje sådan förrättning till 1 500

kronor.

Såsom framgår av fullmäktiges yttrande, hava fullmäktige, med beaktande

av vad revisorerna anfört, redan vidtagit åtgärder för nedbringande av här

ifrågavarande kostnader för utlottning av vinster å statens premieobligationslån.

Vid sådant förhållande har utskottet endast ansett sig böra vad i detta

ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Med bifall till bankoutskottets i utlåtande nr 53 gjorda hemställan bemyndigade

1930 års riksdag fullmäktige i riksgäldskontoret dels att låta utföra

vissa förändringar beträffande värmeledning, beredning av varmvatten

ävensom sanitära anordningar inom riksdagshuset, dels ock att av förslagsanslaget

till riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens

hus för ändamålet använda erforderligt belopp. Genomförandet av de beslutade

förändringarna, vilka angivits i ett av ingenjören W- Dahlgren den 22

mars 1930 utarbetat »förslag till partiell varmvattenvärmeledning inom riksdagshuset

samt till utökad distribution av varmvatten och till förbättrade

sanitära anordningar», beräknades komma att medföra en sammanlagd kostnad

av 105 000 kronor. Härav belöpte sig 60 000 kronor på värmeledningen,

varmvattenberedningen och de sanitära installationerna, vartill skulle komma

ersättning för erforderliga ritningar samt för kontroll beträffande ledningsarbetena,

beräknad till 5 000 kronor. Återstoden av det antagna kostnadsbeloppet

eller 40 000 kronor utgjordes av approximativt uppskattad kostnad

för de byggnads- och målningsarbeten, som skulle erfordras i anledning

av de beslutade åtgärderna.

De byggnadsarbeten, som erfordrades för förslagets genomförande, bestodo

huvudsakligen i anordnande av ett nytt maskinrum samt utförande

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 14.

9

av håltagningar och efterlagningar för de nya rörsystemen för värmeledning

och varmvattentillförsel. Efter dessa arbetens slutförande skulle vidare

verkställas erforderlig målning.

Vid läsningen av fullmäktiges protokoll har utskottet inhämtat, att anbud

å utförande av nu omförmälda, i samband med förändringen av

värmeledningen stående reparationsarbeten m. m. av deputerade införskaffats

från byggmästaren F. A. Petterson och ingenjören K. I. Edblom.

Edblom och Pettersson inkommo med sådana anbud. Dessa anbud äro

i avskrift såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (Bilaga A och Bilaga

B).

Enligt upplysning, som på begäran meddelats utskottet från riksgäldskontoret,

hade de båda anbudsgivarna räknat efter samma arbetsbeskrivning,

nämligen det av Dahlgren den 22 mars 1930 angivna förslaget med

därtill hörande ritningar. Till grund för deras beräkning hade även legat

en av Dahlgren lämnad uppgift å antalet håltagningar för ledningar, av

vilken framgår, att sådana skulle erfordras till ett sammanlagt antal av 112,

därav 7 genom källarmurar, 30 genom övriga väggar, 17 genom bjälklag

över källare och 58 genom övriga bjälklag.

Såsom av förenämnda bilaga A vid detta utlåtande framgår, innefattade

det av Edblom avgivna anbudet åtagande dels att för en sammanlagd

kostnad av 3 810 kronor utföra vissa närmare specificerade arbeten i riksdagshusets

maskinrum och utanför detsamma beläget förrum, dels ock att

utföra övriga arbeten — bilningar och efterlagningar för håltagningar i och

för rörledningar — på räkning. I fråga örn de grunder, som skulle tillämpas

beträffande beräkning av ersättning för sist avsedda arbeten, innehöll anbudet,

att ett tillägg av 25 öre per arbetstimme skulle (såsom byggmästararvode)

utgå utöver vad som tillkomme arbetarna, varjämte för verkmästare

beräknades en ersättning av 2 kronor 75 öre per timme, därvid dennes arbetstid

på arbetsplatsen uppskattades till 2 å 3 timmar per dag. Å räkningar

och inköpta materialier skulle dessutom beräknas ett tillägg (såsom

byggmästararvode) å 10 procent. Kostnaden för nu ifrågavarande arbeten,

som skulle uppföras på räkning — snickeriarbeten dock ej inberäknade —

uppskattades av Edblom approximativt till 4 650 kronor- Med inräknande

av denna approximativt beräknade kostnadssumma utgjorde sålunda de i

Edbloms anbud upptagna beloppen sammanlagt 8 460 kronor.

Det av Petterson avgivna anbudet (Bilaga B) innefattade erbjudande

att till ett bestämt belopp av 10 475 kronor utföra samtliga de ifrågavarande

arbetena.

Av fullmäktiges protokoll för den 11 juli 1930 framgår, såsom vid detta

utlåtande fogat utdrag av protokollet utvisar (Bilaga C), att deputerade av

de två föreliggande anbuden anlogo det av Edblom angivna. Den av deputerade

sålunda vidtagna åtgärden godkändes av fullmäktige genom beslut

sistnämnda dag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoulskottels utlåtande Nr l''i.

Enligt vad som framgår av rån riksgäldskontoret till utskotet meddelade

upplysningar, har något kontrakt mellan riksgäldskontoret och Edblom

icke avslutats rörande den senares utförande av de i det godkända anbudet

angivna arbetena. Icke heller hava, enligt vad för utskottet upplysts, några

särskilda förhandlingar förts i fråga om beräkningsgrunderna för den ersättning,

som skulle utgå till arbetarna för arbeten, utförda å räkning,

utan det har förutsatts att vid arbetena skulle utgå »sedvanlig ersättning»

till arbetarna, varmed enligt utskottets mening icke lärer kunna avses annat

än avtalsenliga löner. Av Edbloms till riksgäldskontoret ingivna räkningar

beträffande arbetena framgår emellertid, att redan från början såsom ersättning

utgått, förutom timlön enligt gällande kollektivavtal, ett tillägg,

s. k. »överskott», å 10 kronor till varje arbetare för hel arbetsvecka.

Arbetena på räkning började den 24 juli 1930. Sedan det under arbetets

gång visat sig erforderligt att vidtaga vissa ändringar bland annat beträffande

värmeelementens placering, uppdrogo fullmäktige genom beslut

den 11 september 1930 (Bilaga D) åt Edblom alt utföra härav föranledda

ytterligare bilnings- och lagningsarbeten. Beslutet synes hava inneburit

bland annat, att vissa av dessa arbeten skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse

med ett av Edblom avgivet anbud för viss fixerad kostnadssumma.

Då Edblom, enligt vad utskottet inhämtat, icke underrättades om

anbudets antagande, kommo jämväl dessa arbeten att utföras på räkning.

I mitten av september månad framställde de av Edblom för ifrågavarandearbeten

anställda arbetarna hos Edblom krav om erhållande av

50 procent förhöjning å den till dem utgående timpenningen. Då Edblom

icke ansåg sig kunna tillmötesgå arbetarnas framställning, nedlade dessa

arbetet den 19 september. Förhållandet anmäldes av föreståndaren för riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå, byrådirektören E. Risling, vilken i

egenskap av vice värd för riksdagshuset instruktionsenligt har att utöva

tillsyn över i huset pågående byggnads- och reparationsarbeten, den 22

september för den då tjänstgörande förste deputeraden, herr P. A. Hansson.

Efter förslag av Risling erbjöd tjänstgörande förste deputeraden å riksgäldskontorets

vägnar arbetarna 30 procent förhöjning å timpenningen, räknat

från och med den 11 september. Detta erbjudande antogs av arbetarna,

varefter arbetet omedelbart återupptogs.

Den sålunda vidtagna åtgärden blev, såsom framgår av härvid fogade

protokollsutdrag (Bilaga E), av fullmäktige vid sammankomst den 25 september

1930 godkänd.

Då utskottet ansett det vara av vikt att erhålla ytterligare upplysningar

rörande de förhållanden, som varit anledning till fullmäktiges beslut om

nu ifrågavarande lönetillägg, har utskottet i sådant syfte hänvänt sig till

fullmäktige. I anledning härav har bland annat till utskottet överlämnats

en av den vid nyssnämnda tillfälle tjänstgörande förste deputeraden upprättad

promemoria av följande innehåll:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr 14.

11

»Den allmänna gången av ärendets behandling framgår av riksgäldsfullmäktiges

protokoll och nedanstående kan betraktas såsom en komplettering

av detta.

Sedan aktionen för en förhöjning av timlönsersättningen anmälts för

mig i egenskap av t. f. förste deputerad, ansåg jag det angeläget att söka

förekomma en konflikt, som sannolikt skulle äventyra arbetenas slutförande

innan riksdagen samlades. Då det enligt min mening var entreprenörens

sak att göra upp nied arbetarna, avhöll jag mig från direkt ingripande.

Jag ansåg det emellertid vara av betydelse för bedömande av läget att

personligen inhämta fackförbundets och fackföreningens uppfattning. De

svar, som jag erhöll på mina frågor, visade, att från organisationernas sida

någon åtgärd icke kunde påräknas. Från fackföreningens sida meddelades

mig, att en förhöjning av timlönen med 50 °0, då arbetet icke kunde utföras

på ackord, var vanlig i Stockholm. (Observeras bör att entreprenören redan

betalade 10 kr. i veckan utöver timlönen.)

Med arbetarna ansåg jag mig icke böra träda i förbindelse. Jag hade

heller icke personligen något samtal med entreprenören. Riksdagshusets

vice värd, revisor Risling, hade upprepade samtal med honom. Entreprenören

förklarade, att han på grund av sin förbindelse till arbetsgivareorganisationen

och med hänsyn till sina övriga arbetsplatser icke kunde tillmötesgå

arbetarnas anspråk.

Omkring en vecka efter det jag först erhållit meddelande om arbetarnas

aktion nedlade arbetarna arbetet. Jag vidhöll alltjämt att det var entreprenörens

sak att ordna upp med arbetarna och ev. göra framställning till

riksgäldskontoret örn ersättning för ökade utgifter. Entreprenören hade

emellertid nu insjuknat och risk förefanns, att arbetsnedläggelsen skulle bli

långvarig och att arbetena icke hunne slutföras före riksdagens sammanträdande.

När därför vice värden anmälde, alt han trodde arbetarna vara

beredda att taga en kompromiss, innebärande 30 % förhöjning på den avtalsenliga

timlönen, medgav jag att ett sådant förslag fick göras. Jag utgick

därvid ifrån att riksgäldskontoret skulle ikläda sig utgiften för den ökade

arbetskostnaden, som enligt en överslagsberäkning skulle komma att uppgå

till omkring 2 000 kr. Arbetarna accepterade förslaget och återgingo omedelbart

i arbete.

Det intresse jag som förste deputerad hade att bevaka var att arbetena

blevo färdiga till beräknad tid. Hade jag beträtt vägar, som man tydligen

från vissa håll menar att jag skulle slagit in på, är det troligt icke blott

att arbetet blivit avsevärt försenat, utan även alt riksgäldskontoret åsamkats

betydligt större utgifter. Det är nämligen föga troligt att entreprenören

skulle lia velat inlåta sig på strejkbrytarvärvning eller att någon annan

entreprenör under rådande omständigheter skulle lia övertagit arbetet. Men

arbetet hade slutligen måst göras och en uppgörelse hade säkerligen åsamkat

riksgäldskontoret betydligt större kostnader än nu blev fallet.»

Till riksgäldskontoret har Edblom ingivit två räkningar å de utförda ändrings-

och reparationsarbetena, slutande å tillhopa 24 526 kronor 82 öre.

I detta belopp ingå dels den i anbudet för vissa arbeten fixerade kostnadssumman

å 3 810 kronor, dels kostnaden för vissa under arbetets gång beslutade

tillläggsarbeten, tre poster å tillsammans 1 163 kronor, dels ock kostnaderna

för de på räkning utförda arbetena, tillhopa utgörande 10 553 kronor

82 öre. Sistnämnda belopp fördelar sig på följande sätt:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Avtalsenliga arbetslöner (24 juli—24 december 1930) ......... kr.

Därutöver till arbetarna utbetalt:

»överskott» ........................................................................... »

30 % förhöjning å timpenningen (11 september—24 december

1930)..................................................................... »

Verkmästararvode.................................................................... »

Byggmästararvode (25 öre per arbetstimme) ....................... »

Hyra för elektrisk hammare och borrmaskin m. m.......... »

Diverse räkningar å inköpta materialier m. m. kr. 1 452: 78

Diverse arbeten utförda av annan firma ...... » 1 086: 65 »

Byggmästararvode (10 % å sistnämnda belopp) .................. »

10 250: 79

1 478: 25

2 258: 44

521: 50

1 704: 87

546:60

2 539: 43

253: 94

Summa kr. 19 553: 82

Här ifrågavarande räkningar äro ännu icke slutlikviderade. Ej heller föreligger,

såvitt för utskottet är känt, beslut av fullmäktige eller deputerade

angående deras godkännande. I avräkning å likviden har Edblom från

riksgäldskontoret i olika poster uppburit sammanlagt 22 000 kronor.

De verkliga kostnaderna för de på räkning utförda arbetena överstiga

alltså väsentligt det i Edbloms anbud approximativt beräknade beloppet 4 650

kronor. Såsom av ovan meddelade räkningssammandrag framgår, uppgick

statsverkets merkostnad för den medgivna timlönsförhöjningen av 30 %

till 2 258 kronor 44 öre. I övrigt föranleddes kostnadsökningen, enligt vad

från riksgäldskontoret uppgivits, dels av de under arbetets gång beslutade

ändringarna i den ursprungliga arbetsplanen, varigenom antalet håltagninar

kommit att överstiga det av Dahlgren ursprungligen beräknade med icke

mindre än 108, dels ock därav att vatten- och avloppsledningar i toaletterna

i stor utsträckning under arbetets gång befunnits vara odugliga på grund

av rost och fördenskull måst ersättas med nya, vilket förorsakat en hel

del opåräknad kilning.

Vad därefter beträffar frågan om utförandet av de betydande målningsarbeten

inom riksdagshuset, som erfordrats i anledning av ovanberörda

rörlednings- m. fl. arbeten och till vilka hänsyn tagits vid beräknandet av

det för genomförandet av de utav riksdagen beslutade åtgärderna erforderliga

anslagsbeloppet, har denna fråga, såvitt utskottet vid läsningen av fullmäktiges

protokoll kunnat finna, icke varit behandlad av fullmäktige. I fullmäktiges

protokoll för den 11 september 1930 meddelas visserligen, att fullmäktige beslutat

antaga ett av slottsmålarmästaren A. Palmquist den 8 september avgivet,

å 4 258 kronor slutande anbud å utförande av vissa målningsarbeten i riksdagshuset.

Dessa arbeten synas emellertid avse målning, som är att hänföra

till fastighetens fortlöpande underhåll. Utskottet har inhämtat, att

även de av rörledningsarbetena föranledda målningsarbetena, utan att anbud

å desamma infordrats, på uppdrag av föreståndaren för riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå utförts av Palmquist. Kostnaderna för såväl

förstnämnda som sistnämnda målningarbeten äro av Palmquist upptagna

å en och samma räkning, vilken utvisar en slutsumma av 13 513 kronor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoulskotlets utlåtande Nr 14.

13

35 öre. Av detta belopp hänföra sig, enligt vad som meddelats utskottet,

3 082 kronor lill det av fullmäktige godkända anbudet, medan av återstoden

1 179 kronor 89 öre utgöra kostnader för diverse smärre målningsarbeten

för underhåll av olika lokaler samt 9 251 kronor 46 öre motsvara

kostnader, vilka direkt föranletts av rörledningsarbetena, huvudsakligen

målning av element och rörledningar.

Det sätt, varpå det av förlidet års riksdag åt fullmäktige lämnade uppdraget

att låta verkställa här ifrågavarande, med ändringar av värmeledningssystemet

m. m. sammanhängande b)''ggnads- och målningsarbeten i

riksdagshuset av fullmäktige handlagts, har synts utskottet i vissa avseenden

vara sådant, att detsamma måste från utskottets sida påtalas.

Till en början synas fullmäktiges åtgärder i och för meddelande av

uppdrag att utföra arbetena lämna rum för kritik. Av den föregående

redogörelsen framgår, att fullmäktige under hand anmodat två firmor att

inkomma med anbud å utförande av de byggnadsarbeten, som ursprungligen

förutsattes komma att bliva erforderliga. De i anledning härav avgivna

anbuden voro emellertid icke jämförbara; det ena innebar nämligen

åtagande att för ett visst bestämt belopp utföra samtliga de ifrågavarande

arbetena, under det att det andra anbudet endast till en del avsåg ett fast

erbjudande, medan kostnaderna för övriga arbeten icke angåvos i vidare

mån, än alt desamma approximativt uppskattades till visst belopp.

Vid sådant förhållande saknades möjlighet att bedöma, vilketdera av

de två anbuden som var det fördelaktigaste. Att fullmäktige likväl utan

närmare undersökning beträffande de båda anbudens jämförbarhet samt

jämväl utan närmare förhandlingar rörande beräkningsgrunderna i fråga

om ersättning för de arbeten, som enligt sistberörda anbud skulle utföras

å räkning, antogo detsamma såsom varande det lägsta, ådagalägger enligt

utskottets mening, att ärendets prövning icke skett med den omsorg, som

bort iakttagas.

Än betänkligare synes utskottet vara, att fullmäktige icke med den godkända

anbudsgivaren, ingenjören Edblom, avslutat skriftligt kontrakt, vari

omfattningen och beskaffenheten av åtagandet, särskilt i vad det avsåg arbeten

att utföras på räkning, samt grunderna för ersättnings utgående för

dessa arbeten tydligt angivits. Den form, vari överenskommelsen ingåtts,

synes utskottet icke uppfylla de krav på affärsmässighet och förtänksamhet,

som skäligen kunna uppställas.

Såsom i det föregående omnämnts, har ingenjören Edblom å sina räkningar

till riksgäldskontoret bland annat upptagit ett av honom till arbetarna

utöver avtalsenlig timlön utbetalt tillägg, benämnt »överskott» och

beräknat efter 10 kronor för arbetare och hel arbetsvecka. Då emellertid

utbetalning av sådant lönetillägg icke står i överensstämmelse med inne
-

U t skottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Ang.

åtgärder i

fråga om

Åbyggnaderna

«

Helgeandsholmen.

hållet i det av Edblom avgivna anbudet, förutsätter utskottet, att fullmäktige

ej komma att godkänna räkningarna till utbetalning i denna del.

Med avseende å de av ifrågavarande ändringar inom riksdagshuset föranledda

målningsarbetena har utskottet uppmärksammat att, såvitt tillgängliga

handlingar utvisa, beträffande dessa arbeten icke infordrats något anbud

och att desamma ej heller varit föremål för något beslut vare sig av

fullmäktige eller av deras deputerade. Då dessa arbeten betingat en kostnad

av över 9 000 kronor och ingå såsom led i ett av riksdagen genom

särskilt beslut åt fullmäktige lämnat uppdrag, hade det enligt utskottets

mening varit med god ordning överensstämmande, att — efter det att kostnadsförslag

rörande arbetena införskaffats från olika firmor -— frågan av

fullmäktige upptagits till avgörande.

Såsom synnerligen anmärkningsvärt måste enligt utskottets uppfattning

anses, att — sedan de för byggnadsarbetena av Edblom anställda arbetarna

hos honom framställt krav på att utöver avtalsenliga timlöner erhålla

viss förhöjning av timlönen men Edblom ansett sig förhindrad

bifalla denna framställning — fullmäktige funnit sig böra i anledning av

inträffad arbetsnedläggelse medgiva sådan förhöjning med 30 procent.

Oavsett att staten härigenom åsamkats en onödig merutgift, måste medgivandet

av en dylik i strid med gällande arbetsavtal stående förhöjning,

i och för sig principiellt förkastligt, framstå såsom så mycket mera

olämpligt som det här var fråga om arbeten för en offentlig myndighets

räkning. Vad i ovanintagna promemoria antytts därom, att ett uteblivande

av förhöjningen skulle kunnat äventyra arbetenas färdigställande

inom beräknad tid, synes för övrigt näppeligen kunna vinna avseende, då

det här gällde ett avtalsstridigt krav, beträffande vilket — enligt vad i

promemorian upplysts — vederbörande fackorganisationer förklarat sig

icke vilja vidtaga någon åtgärd.

Vad i detta ärende i här angivna avseenden förekommit har synts utskottet

vara av den beskaffenhet, att utskottet icke kunnat underlåta att

detsamma för riksdagen

omförmäla.

Ö:o.

Enligt gällande reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga

fullmäktige i dessa båda verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder,

som erfordras för utförande av riksdagens beslut i fråga örn nya

byggnader för riksdagen m. m. och riksbanken, allt i överensstämmelse

med de närmare föreskrifter, som i särskilda skrivelser den 11 och 12

maj 1888 och den 6 april 1906 blivit av riksdagen meddelade.

Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige för utförande

av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad utskottet inhämtat, icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bcmkoutskottets utlåtande Nr li.

15

ägt rum under den tid, utskottets granskning omfattat; vilket utskottet

härmed får för riksdagen

anmäla.

7 :o.

Vad i revisorernas berättelse örn granskningen av riksgäldskontorets

ställning och förvaltning eljest blivit anfört, har utskottet funnit icke vara Äng.

av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något Yttrande; och har revisions

. berättelsei

utskottet vid läsningen av fullmäktiges protokoll ej funnit något förhållande, m. m.

utöver vad ovan blivit nämnt, som ansetts böra föranleda någon anmälan

eller hemställan; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

8:o.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruk
-

tionen vill utskottet slutligen meddela, att med avseende på riksgäldskontorets

ställning och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet

ej funnit anledning till erinran i annat avseende, än vad förut

blivit anfört, samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör

Äng. tillstyrkande

av

ansvarsfrihet.

beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens år 1930 församlade

revisorer granskade förvaltningen av riksgäldskontoret

under tiden 1 juli 1929—30 juni 1930 än även för

alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1930 till och

med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindley,

Johansson i Östersund, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och

Stendahl;

från andra kammaren herrar Winkler, Räcklund, Wikström, Lovén, Ryberg*,

Carlsson i Solberga*, Leffler och Paulsen.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

Reservationer

vid punkten 5 (ang. vissa arbeten i riksdagshuset i anledning av ändringar

i värmeledningen m. m.):

av herrar C. E. Svensson, Lindley, Ström i Lidköping, Bäcklund, Lovén

och Paulsen; samt

av herrar Johansson i Östersund och Wikström.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr lb.

17

Avskrift.

Till

Bilaga A.

Stockholm den 10 juli 1930.

Herr vice värden för Riksdagshuset J. Risling,

Stockholm.

Ang. Riksdagshuset.

Undertecknad har härmed nöjet offerera följande arbeten.

Maskinrum och förrum.

Golven uppbilas, underliggande fyllning vattnas och tillstampas 200: 00

I golvet inläggas 4 st. balkar ......................................................... 280: 00

Nytt korsarmerat 10 cm stålslipat golv ....................................... 420: 00

Betonfundament i golv..................................................................... 290: 00

Nyputs av väggar och tak............................................................... 592:00

Befintligt dörrparti flyttas och väggöppningen förminskas medelst

putsade väggbitar ........................................................................ 80: 00

Putskompl. efter borttagel dörrparti ............................................. 15: 00

Ny 10 cm cementplattvägg (putsad å båda sidor)........................ 144: 00

1 st. brandfri dörr i ovanstående väggparti ................................. 130: 00

Ställningar, körslor och rengöring efter ovanstående .................. 49: 00

Kronor 2 200: 00

Skulle golvet i maskinrummet samt väggarna i samma rum

till 1,80 m beklädas med plattor tillkommer härför......... Kr. 1610:00

De erforderliga bilningarna samt efterlagningarna för håltagningarna för

rörledningar kunna endast approx. beräknas. Antalet hål haT uppgivits

av Firman Wilh. Dahlgren.

C:a 7 st. genom källaremurar (granit och beton)

» 30 » » tegelväggar

» 17 » » bjälklag över källare i betonbjälklag

» 58 » » övriga bjälklag

Denna kostnad beräknas approx. till ....................................... Kr. 4 650: 00

Snickeriarbeten äro ej inberäknade.

Här föreligga svårigheter av oanad art, men det kan ju även tänkas

att sådana ej förefinnas. Undertecknad föreslår, att ett dylikt arbete utföres

på räkning. Beräkningsgrunden härför skulle bliva ett tillägg av 0,25 kr.

pr. arbetstimme utöver den, som tillkommer arbetaren. A räkningar och

materialier beräknas 10 % pålägg.

För verkmästare beräknas 2,75 kr. pr. timme och anslås hans tid på

arbetsplatsen till 2 å 3 tim. pr dag.

Jag vore tacksam för att få inkomma med anbud å takstolsförstärk.

ningar.

Högaktningsfullt

Karl I. Edblom.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i Riksgäldskontoret.

bihang lill riksdagens protokoll 1931. S sami. 10 höft. (Nr 1b.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 14

Bilaga B.

Avskrift.

Stockholm den 11/7 1930.

Riksgäldskontoret.

Stockholm.

Undertecknad erbjuder sig härmed att inom Riksdagshuset för indragning

av värmeledning utföra håltagningar och lagningar för värmeledningsoch

varmvattenledningar samt erforderliga byggnadsarbeten för inredning

av maskinrum. I rum utanför maskinrum flyttas ett pär järndörrar, väggar

och tak putsas, golv lägges av cement.

Ovanstående utföras till ett pris av

Kronor Åttatusensexhundrasjuttiofem (8 675:—■)

Om golv och väggar utföres med plattor tillkommer

Kronor Ettusenåttahundra (1 800:—)

Högaktningsfullt

Frans A. Petterson.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i Riksgäldskontoret.

Bilaga G.

Transumt av protokoll vid herrar

fullmäktiges i riksgäldskontoret sammankomst

den 11 juli 1930.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,

herrar Tamm,

Hallin,

A. Anderson,

Hanson,

G. Andersson och

Bäckström.

§ 16.

Vidare hade herrar deputerade från byggmästaren F. A. Petterson och

ingenjören K. I. Edblom införskaffat anbud å utförande av vissa reparationsarbeten

m. m. i samband med förändringen av värmeledningen samt

därefter beslutat antaga det å den lägsta kostnadssumman lydande anbudet,

nämligen det av Edblom angivna anbudet, vilket var av följande lydelse:

»Stockholm den etc......................................................................... Bil. G.*

De av herrar deputerade sålunda vidtagna åtgärderna godkändes av

herrar fullmäktige.

Det skulle slutligen antecknas, att Dahlgrens arvode såsom kontrollant för

berörda arbete skulle utgöra, inberäknat gottgörelse för upprättade ritningar,

5 000 kronor. '' Som ovan.

Enligt protokollet:

Eric Öhlin.

Tryckt som bilaga A till detta utlåtande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoulskotlets utlåtande Nr 14.

19

Bilaga 1).

Utdrag av protokoll vid herrar fullmäktiges

i riksgäldskontoret sammankomst

den 11 september 1930.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,

vice ordföranden herr Kobb,

herrar Hallin,-

A. Anderson,

Hansson och

G. Andersson.

§ 16-

Vid sammankomsten den 11 juli 1930, § 16 i protokollet, hade herrar

fullmäktige antagit ett av ingenjören K. I. Edblom avgivit anbud å utförande

av vissa reparationsarbeten lii. lii. i riksdagshuset i samband nied

beslutad förändring av värmeledningen därstädes.

Herr förste deputeraden meddelade nu, att han efter hemställan av ingenjören

W. Dahlgren i dennes egenskap av utsedd kontrollant för ifrågavarande

ändrings- och reparationsarbeten uppdragit åt arkitekten Aron

Johansson att inkomma med förslag till vissa ytterligare i anledning av

värmeledningens ombyggnad erforderliga arbeten, och hade Johansson i

anledning härav till herr förste deputeranden ingivit följande två promemorior:
»P.

M. Till etc............................................................................... Bil. E*

»P. M. Till etc............................................................................... Bil. F*

Sistintagna promemoria åtföljdes av däri omförmälda ritning.

De i samma promemoria omnämnda anbuden, som avgivits av ovannämnda

Edblom, hade arkitekt Johansson senare översänt till herr förste

deputeranden, och voro dessa anbud av följande lydelse:

»Stockholm den etc.............................. Bil G.

»Stockholm den etc......................................................................... Bil. H*

Med godkännande av herr förste deputeradens åtgärd beslöto herrar fullmäktige

härefter, att värmeelementen i bottenvåningens matsal icke skulle

inbilas i fönsteröppningarna utan endast upphängas och målas i samma

färg som väggen, varemot elementen i konstitutions-, jordbruks- och bevillningsutskottets

lokaler samt i kamrarnas klubbrum skulle inbilas med

iakttagande av att fönsterplattorna borde bibehållas, och skulle dessa element

målas i lämplig färg. Galler framför elementen skulle ej anbringas

någonstädes.

Herrar fullmäktige uppdrogo tillika åt ingenjören K. I. Edblom att utföra

dessa ytterligare ändringsarbeten.

In fidem:

Arne Bergenholtz.

Ex protocollo:

Eric Öhlin.

* Ej tryckt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr H.

Avskrift.

Bil. G till protokollet deli

11 september 1030.

Stockholm den 9 sept. 1930.

Herr Arkitekt Aron Johansson.

Stockholm.

Ang. Riksdagshuset.

Genom Herr Mårtensson ombedd att inkomma med anbud å div. arbeten

har undertecknad denna dag besökt Herr Arkitekten Aron Johansson och

därvid fått följande informationer i och för anbudsavgivande:

I bottenvåningen — matsal — uppbilas..................

... 6

st. fönsternischer

I huvudvåningen Ista K. klubbrum — hörnrum ...

... 3

» »

I » 2dra K. » »

3

» »

I jordbruksutskottet ............................................

2

» »

I bevillningsutskottet.............................................

... 3

» »

I konstitutionsutskottet .............................................

... 3

20

> »

st.

Ovanstående arbeten omfatta uppbilning till c:a 30 cm. djup i fönsternischerna,

varefter putsen här på nytt anbringas; bortforsling av avskräde,

skydd och rengöring.

Ovanstående arbeten utföras för en sammanlagd kostnad av

Kronor Sexhundra (600:—).

Högaktningsfullt

Karl I. Edblom.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Eric Öhlin.

Notarie i riksgäldskontoret.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr H.

21

Bilaga E.

Utdrag av protokoll vid herrar fullmäktiges

i riksgäldskontoret sammankomst

den 25 september 1930.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,

vice ordföranden herr Kobb,

herrar Tamm,

A. Anderson,

Hansson och

G. Andersson.

Herr Hallin hade anmält, att han på grund av sjukdom vore förhindrad

närvara vid denna sammankomst.

§ 13.

Vid sammankomsten den 11 sistlidna juli, § 16 i protokollet, hade herrar

fullmäktige antagit ingenjören K. I. Edblom till entreprenör för utförande

av vissa reparationsarbeten m. m. i riksdagshuset i samband med beslutad

förändring av värmeledningen därstädes.

Herr Hansson meddelade nu, att byrådirektören vid riksdagens ekonomiska

förvaltningsbyrå, E. Risling, till honom i egenskap av tjänstgörande

förste deputerad den 22 innevarande månad anmält, att de av

Edblom anställda arbetarna i framställning till Edblom anhållit om 50 %

förhöjning å den till dem utgående timpenningen. Dittills hade utgått ett

tillägg utöver timpenningen med 10 kronor per vecka. På grund av de

för Stockholms Byggmästareförening, varav Edblom vöre medlem, gällande

bestämmelserna hade Edblom icke utan föreningens tillstånd kunnat bevilja

en dylik hemställan. Sådant tillstånd hade Edblom, som på entreprenad

utförde flera större arbeten för stadens räkning, emellertid icke velat

utverka, enär konsekvensen därav skulle hava blivit att han blivit tvingad

företaga en motsvarande förhöjning av timpenningen för de i sistnämnda

arbeten anställda arbetarna. En sådan allmän förhöjning av arbetslönerna

skulle vållat Edblom alltför stora förluster och på grund därav hade han

icke kunnat tillmötesgå arbetarnas hemställan. I anledning av Edbloms

vägran hade arbetarna emellertid inställt arbetet.

1 den sålunda uppkomna situationen hade herr Hansson, efter törslag

av byrådirektör Risling, å riksgäldskontorets vägnar erbjudit arbetarna 30 %

förhöjning å timpenningen fr. o. m. den 11 innevarande månad. Detta

erbjudande hade antagits och hade arbetet omedelbart återupptagits. Vid

hänvändelse till grovarbetarefacktöreningen, innan nämnda erbjudande

gjorts, hade herr Hansson erhållit den upplysningen, att det vore kutym,

att 50 % å timlönen betalades då ackord icke kunde anordnas.

Herrar fullmäktige godkände nu herr Hanssons åtgärd.

In fidem:

Ex protocollo:

Eric Öhlin.

Arne Bergenholtz.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM lill

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:48 Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning. a1 i texten