Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om särskilda förmåner i avseende å avlöning och pension åt vissa till indragningsstat överförda tjänstemän inom vägoch vattenbyggnadsdistrikt.

1931-02-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:17, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om särskilda förmåner i avseende å avlöning och pension åt vissa till indragningsstat överförda tjänstemän inom vägoch vattenbyggnadsdistrikt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om särskilda förmåner

i avseende å avlöning och pension åt vissa till indragningsstat

överförda tjänstemän inom väg- och vattenbyggnadsdistrikt.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisade likalydande motioner, nämligen i första kammaren nr 23

av herr Frändén jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och i andra

kammaren nr 41 av herr Hedlund i Östersund jämte två av kammarens

övriga ledamöter, har i avseende å särskild gottgörelse samt särskild pensionsförmån

för två till indragningsstat överförda förutvarande t. f. distriktschefer

i väg- och vattenbyggnadsdistrikt, ordinarie distriktsingenjörerna

F. A. Lundström och C. J. Insulander hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna

de båda förutvarande t. f. distriktscheferna Lundström och Insulander

dels en särskild gottgörelse på indragningsstat, motsvarande två

tredjedelar av skillnaden mellan eljest gällande förmåner för distriktschef

och för distriktsingenjör — eventuellt med den inskränkningen, att detta

tillägg icke må utgå under den tid, de tjänstgöra som vattenrättsingenjörer

— och dels ett pensionsunderlag av 3 600 kronor».

Vidare har i en inom första kammaren av herr Bergqvist väckt, likaledes

till bankoutskoltet hänvisad motion nr 122 yrkats, att riksdagen måtte

besluta, att distriktsingenjörerna F. A. Lundström, C. J. Insulander och H.

V. Nilson måtte å indragningsstat komma i åtnjutande av de särskilda förmåner

i avseende å avlöning och pensionsunderlag, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits i underdånig skrivelse den 5 september 1930,

dock med i motionen omnämnt villkor i fråga om pensionsunderlaget.

Det i sistnämnda motion avsedda villkoret i fråga om pensionsunderlag

innebär, att pensionsavgifter skulle erläggas såsom om ifrågavarande befattningshavare

erhållit befordran till distriktschef den 1 juli 1931.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de sålunda gjorda yrkandena,

tillåter sig utskottet att — i den mån redogörelse i det följande ej

lämnas — hänvisa till motionerna.

Enligt statsmakternas beslut har från och med den 1 juli 1930 genomförts

viss omorganisation av vägväsendet. Berörda omorganisation innebär

bland annat att — jämte det beträffande vägärendenas handläggning genomförts

en allmän decentralisation från Kungl. Majit samt väg- och vatten
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 13 höft. (Nr 17—18.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

byggnadsstyrelsen till länsstyrelserna — inom den statliga lokala vägadministrationen

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän (distriktschefer

och distriktsingenjörer) samt vägkonsulenterna ersatts med hos länsstyrelserna

tjänstgörande vägingenjörer ävensom, i flertalet län, biträdande

vägingenjörer eller vägingenjörsassistenter. Medan distriktstjänstemännen

från statsverket åtnjöto en jämförelsevis obetydlig lön och hade sin huvudsakliga

inkomst dels i form av arvoden enligt taxa för i tjänsten fullgjorda

uppdrag och dels av praktiserande ingenjörsverksamhet, hava vägingenjörerna

gjorts till helt statsavlönade tjänstemän. Avlöningen har fastställts

att utgå i form av arvode enligt löneklass B 30 i civilförvaltningens avlöningsreglemente

eller med ett årligt belopp å G-ort av 10 500 kronor förutom

dyrtidstillägg.

Samtidigt med omorganisationen av den lokala vägadministrationen inrättades,

för möjliggörande av central inspektionsverksamhet beträffande

vägväsendet, inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tre väginspektörsbefattningar

och en broinspektörsbefattning. För en var av ifrågavarande

inspektörsbefattningar hava fastställts arvoden av 10 980 kronor årligen.

Då distriktstjänstemännen med hänsyn till avfattningen av för dem gällande

avlöningsvillkor ansågos icke vara skyldiga att övergå till tjänstgöring

inom den nya vägorganisationen, bestämdes att dessa skulle vid omorganisationens

genomförande överföras till indragningsstat med rätt till ersättning

enligt särskilda grunder. Dessa grunder innebära, att ifrågavarande

tjänstemän äga åtnjuta de avlöningsbelopp, till vilka de på grund av innehavande

ordinarie befattning äro berättigade, d. v. s. för distriktschef lön

3 000 kronor och tillfällig löneförbättring 750 kronor samt för distriktsingenjör

lön 1 500 kronor jämte tillfällig löneförbättring 375 kronor. A

dessa förmåner utgår dyrtidstillägg enligt för befattningshavare å indragningsstat

gällande grunder. Härtill kommer gottgörelse för mistade inkomster

av arvoden för statsuppdrag med belopp, motsvarande för envar

befattningshavare medeltalet av berörda slag av inkomster under kalenderåren

1925—1929, dock högst 5 000 kronor årligen.

Då enligt vad utskottet inhämtat samtliga de till indragningsstat överförda

distriktstjänstemännen uppbära ersättning för mistade arvodesinkomster

med maximibeloppet 5 000 kronor, utgöra de årliga ersättningsbeloppen,

frånsett dyrtidstillägg, för distriktschef 8 750 kronor och för distriktsingenjör

6 875 kronor. Inräknas dyrtidstillägg enligt för närvarande gällande indextal,

uppgå ersättningsbeloppen till i avrundade tal 9 450 kronor, respektive

7 400 kronor årligen.

Ehuru, enligt vad nyss omnämnts, distriktstjänstemännen funnos icke

vara skyldiga att bestrida tjänstgöring inom den nya organisationen, ansågs

det likväl önskvärt att för vägingenjörstjänsterna och inspektionsverksamheten

kunna taga i anspråk härför lämpade krafter bland ifrågavarande

tjänstemän. I syfte att befrämja dessas övergång till befattning inom den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankontskollels utlåtande Nr 17.

3

nya organisationen bestämdes, att distriktstjänsteman, som vid övergången till

den nya vägorganisationen erhölle befattning såsom vägingenjör, väginspektör

eller broinspektor, skulle, jämte det han ägde åtnjuta med vägingenjörs-,

respektive inspektörsbefattningen förenat arvode och övriga förmåner, äga

behålla en tredjedel av de å indragningsstaten uppförda förmånerna, i vad

de utgjorde lön och tillfällig löneförbättring.

Med avseende å distriktstjänstemännens pensionsförmåner har överföranget

på indragningsstat icke medfört någon förändring. Pensionsunderlaget

utgör alltså fortfarande för distriktschef 4 000 kronor och för distriktsingenjör

2 000 kronor.

Då frågan om distriktstjänstemännens avlöningsförmåner efter överförandet

till indragningsstat anmäldes i statsverkspropositionen till 1930 års

riksdag, omnämndes av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under ärendets förberedande handläggning

ifrågasatt, att t. f. distriktschef skulle erhålla samma förmåner

som ordinarie distriktschef men att detta förslag rönt motstånd från allmänna

civilförvaltningens lönenämnd och statskontoret, därvid sistnämnda

myndighet förklarat sig av principiella skäl bestämt avstyrka en dylik anordning.

Departementschefen yttrade för egen del, att han funne uteslutet

att vid avlöningsförmånernas bestämmande beträffande de distriktsingenjörer,

som på förordnande bestritt distriktschefstjänst, taga hänsyn till berörda

omständighet.

Inom riksdagen väcktes motionsvis förslag örn att distriktsingenjörerna

F. A. Lundström, C. J. Insulander och H. V. Nilson, vilka under åtskilliga

år innehaft förordnanden å vakanta tjänster såsom distriktschefer, måtte i

avlönings- och pensionshänseende likställas med ordinarie distriktschefer.

Med anledning härav yttrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 54)

— efter att hava omnämnt statskontorets ståndpunkt i ärendet — att riksdagen

visserligen delade de betänkligheter, som statskontoret anfört mot

att ifrågavarande befattningshavare med avseende å löneförmåner å indragningsstat

jämställdes med ordinarie distriktschef, men att riksdagen

dock ansåge förtjänt av övervägande, huruvida de t. f. distriktscheferna

ej med hänsyn till sina tidigare anställningsförhållanden, vilka syntes få

betraktas såsom tämligen undantagsmässiga, i allt fall skulle kunna beredas

någon lämpligt avvägd särskild gottgörelse liksom ock huruvida ej

deras tjänstgöring som distriktschefer borde motsvara ett högre pensionsunderlag

än det för distriktsingenjör gällande.

Med anledning av vad riksdagen sålunda yttrat har i ämnet verkställts

förnyad utredning, för vilken chefen för kommunikationsdepartementet i

statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (sjätte huvudtiteln sid.

4—6) lämnat en redogörelse, av vilken inhämtas följande.

Sedan väg- och vattenbijggnadsshjrelsen med anledning av vad riksdagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottels utlåtande Nr 17.

anfört anbefallts att yttra sig i ärendet, har styrelsen i skrivelse den 5

september 1930 uttalat huvudsakligen följande:

Styrelsen, sorn tidigare framställt förslag i överensstämmelse med motionärernas

hemställan vid 1930 års riksdag, anser sig nu i anledning av

riksdagens skrivelse icke kunna upprepa denna hemställan, i vad densamma

avser indragningsstaten, utan vill föreslå att ifrågavarande tre förutvarande

t. f. distriktschefer måtte tillerkännas — utöver lön och tillfällig

löneförbättring å indragningsstat såsom distriktsingenjörer, 1 875 kronor,

och särskild gottgörelse för mistade inkomster av statsuppdrag, 5 000 kronor

— en särskild gottgörelse med 1 250 kronor, motsvarande 2/3 av skillnaden

mellan lön och tillfällig löneförbättring såsom distriktsingenjör och

såsom distriktschef.

Rörande förhöjningen i pensionsunderlaget finnér styrelsen det genom

1911 års riksdagsbeslut för distriktschefer bestämda pensionsunderlaget

4 000 kronor så lågt i förhållande till tjänstens art, att styrelsen icke i

detta avseende anser sig kunna frångå sitt förutnämnda förslag. Styrelsen

hemställer därför, att ifrågavarande tre t. f. distriktschefer måtte i fråga

örn pensionsunderlagets storlek jämställas med ordinarie distriktschefer.

Över styrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd och statskontoret.

Lönenämnden har i fråga om avlöningsförmånerna biträtt styrelsens förslag

med den ändring, att nämnden ansett det särskilda lönetillägget böra

reduceras till hälften av skillnaden mellan löneförmånerna å indragningsstat

för å ena sidan distriktschef och å andra sidan distriktsingenjör och

alltså bestämmas till i avrundat tal 925 kronor årligen. Beträffande pensionsförmånerna

har nämnden tillstyrkt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

framställning.

Statskontoret har anfört följande:

Även örn vissa billighetsskäl torde kunna anföras för att tillerkänna

dessa befattningshavare särskilda förmåner i förevarande hänseenden, måste

dock statskontoret alltjämt hysa starka betänkligheter häremot med hänsyn

till de säkerligen mycket vittgående konsekvenser, som måste bliva följden

av ett Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i sådan riktning. Ämbetsverket

vill nämligen erinra, att ett mycket stort antal statliga befattningar

för närvarande äro vakanta av samma anledning, som föranledde att de

distriktschefstjänster, varom nu är fråga, icke fingo besättas med ordinarie

befattningshavare. Därest här avsedda tre befattningshavare skulle i fråga

om avlöning från indragningsstaten och pensionsunderlag jämställas med

distriktschef allenast på den grund, att de alltsedan år 1922 på förordnande

uppehållit sådan befattning, torde man med visshet hava att räkna

med att till exempel t. f. häradsskrivare, som under lika lång tid på förordnande

uppehållit häradsskrivarbefattning, skulle i händelse av en omorganisation

av fögderiförvaltningen göra anspråk på samma förmåner som ordinarie

häradsskrivare. Även beträffande sådana t. f. häradsskrivare torde

i stort sett kunna anföras enahanda skäl, som åberopats rörande nu ifrågavarande

t. f. distriktschefer. Statskontoret måste med hänsyn härtill fortfarande

motsätta sig ett beviljande i förevarande fall av särskilda förmåner

från indragningsstaten och medgivande av särskilt pensionsunderlag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottels utlåtande Nr 17.

5

Därest emellertid Kungl. Maj:t i trots av sålunda anförda betänkligheter

skulle finna för gott att hos riksdagen göra framställning i ämnet, har

statskontoret intet att i och för sig erinra beträffande storleken av den

utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna ersättningen från indragningsstaten.

Vad däremot angår styrelsens förslag att pensionsunderlaget

för sagda befattningshavare skulle fastställas till samma belopp, som gäller

för ordinarie distriktschef, eller 4 000 kronor, skulle detta innebära, att

befattningshavarna ifråga med avseende å pension bomme i en bättre ställning,

än örn de hade varit ordinarie innehavare av distriktschefsbefattning,

alldenstund de i sistnämnda fall måst erlägga pensionsavgifter, beräknade

efter distriklschefspensionsunderlag och icke såsom skett allenast

efter det pensionsunderlag, som gäller för deras ordinarie befattningar som

distriktsingenjörer. Med hänsyn härtill torde i varje fall pensionen böra

beräknas efter ett något lägre pensionsunderlag, och vill statskontoret i

anslutning till de beräkningsgrunder, som i dylikt hänseende pläga tillämpas,

föreslå ett belopp av högst 3 600 kronor.

För egen del har chefen för kommunikationsdepartementet i berörda sammanhang

i frågan uttalat sig på följande sätt:

»Vad angår frågan örn förevarande tjänstemäns avlöningsförmåner måste

jag för egen del i överensstämmelse med den ståndpunkt, min företrädare

i ämbetet i denna fråga intagit, och på de skäl statskontoret nu närmare

utvecklat ställa mig avvisande till förslaget att i detta fall medgiva särskilda

förmåner utöver de av statsmakterna redan beslutade. Ett dylikt medgivande

skulle innebära en avvikelse från den praxis, som hittills tillämpats vid

överförande å indragningsstat av övertaliga tjänstemän, och då de till stöd

för framställningen åberopade skälen icke äro av sådan beskaffenhet, att ej

samma grunder skulle kunna anföras av ett stort antal befattningshavare i

liknande ställning, skulle — såsom statskontoret framhållit — ett bifall till

förslaget utan tvivel kunna medföra vittgående konsekvenser för framtiden.

I detta sammanhang må nämnas, att en av ifrågavarande tjänstemän

numera erhållit förordnande såsom vägingenjör i Norrbottens län och alltså

åtnjuter ersättning enligt de förut omförmälda, för distriktstjänsteman med

dylikt förordnande gällande grunderna samt att de båda andra tjänstemännen

innehava förordnanden såsom vattenrättsingenjörer och i sådan egenskap

åtnjuta arvode med 5 000 kronor för år.

Med hänsyn till vad jag nu anfört finnér jag mig icke böra framlägga

förslag örn särskild gottgörelse till ifrågavarande tjänstemän.

Den väckta frågan om förbättrade pensionsförmåner ankommer närmast

på finansdepartementets handläggning. Efter att hava samråd med chefen

för nämnda departement vill jag emellertid framhålla, alt denna fråga lämpligen

synes kunna tagas i övervägande i samband med vederbörande tjänstemans

avgång från sin befattning, varvid frågans avgörande jämväl kan komma

att röna inverkan av de omdaningar inom pensionsväsendet, vilka må komina

att föranledas av nu pågående utredningsarbete på berörda område.»

1 de till prövning nu föreliggande motionerna 1:23 och 11:41 hava beträffande

anställningsdata m. m. för distriktsingenjörerna Lundström och

Insulander, vilka äro födda 1363, respektive 1372, lämnats huvudsakligen

följande uppgifter:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskotiels utlåtande Nr 17.

Algot Lundström blev förordnad såsom ordinarie distriktsingenjör i nedre

norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet år 1903. När ordinarie distriktschefen

W. Prinzencreutz avgick med pension i november 1922, blev Lundström

omedelbart av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnad att upprätthålla

distriktchefstjänsten och i december samma år förordnades han av

Kungl. Maj:t att tills vidare vara distriktschef. Denna tjänst har han sedan

oavbrutet innehaft intill den nya organisationens ikraftträdande den 1 juli

1930, således under inalles drygt 7 år och 7 månader.

CarlJ. Insulander förordnades såsom ordinarie distriktsingenjör i mellersta

distriktet år 1905. När dåvarande ordinarie distriktschefen i mellersta distriktet

Fr. Enblom förordnades såsom byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

från ingången av år 1919, förordnades Insulander att upprätthålla

distriktchefstjänsten, vilken han sedan dess oavbrutet innehaft

allt intill den nya organisationens ikraftträdande eller under inalles 11 år

och 6 månader. Sådana förordnanden för Enblom och Insulander förnyades

därefter och senast för tiden 1 oktober 1922—30 september 1923.

När i oktober 1922 genom byråchefen B. Stafsings frånfälle en ordinarie

byråchefstjänst blev ledig, blev Enblom utnämnd till ordinarie byråchef,

varigenom distriktschefstjänsten i mellersta distriktet blev ledig. Insulander,

vilken som sagt redan då var förordnad på denna tjänst till den 30 september

1923, mottog sedan vid den tiden Kungl. Maj:ts stående förordnande

på distriktschefstjänsten. Insulander har vidare varit förordnad på

och bestritt högre tjänster i avsevärd utsträckning; utom ett flertal kortare

förordnanden såsom byråchef har han innehaft långvarigare sådana under

tiderna 1 april 1916—31 december 1918, 1 juli 1926—2 oktober 1928 samt

1 januari 1929—31 augusti 1930. Härunder har han även tjänstgjort såsom

överdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under inalles

cirka 9 månader.

Lundström och Insulander hava icke begagnat sig av möjligheten att

vid den nya vägorganisationens genomförande söka befattning inom den

nya organisationen. Av tillgängliga handlingar framgår, att Insulander —

som närmast före den nya vägorganisationens genomförande uppehållit

byråchefstjänst i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och å sådan tjänst senast

den 29 november 1929 erhållit Kungl. Maj:ts förordnande, avseende kalenderåret

1930 — hos Kungl. Majit den 3 maj 1930 anhållit örn byråchefsförordnandets

upphävande från och med den 1 juli 1930 men sedermera

på förekommen anledning förklarat sig villig att mottaga samt erhållit fortsatt

förordnande intill utgången av augusti månad 1930.

Beträffande den i motionen 1:122 avsedde distriktsingenjören, numera

vägingenjören i Norrbottens län H■ V. Nilsons anställningsförhållanden

framgår av tillgängliga handlingar, att denne, som är född år 1876, alltsedan

år 1899 med vissa, huvudsakligen kortare avbrott innehaft olika

statliga anställningar inom väg- och vatlenbyggnadsväsendet, att han den

31 augusti 1922 erhållit ordinarie tjänst som distriktsingenjör, afl han från

och med den 2 juni 1922 till den nya vägorganisationens genomförande

innehaft förordnande såsom distriktschef samt att han från och med den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

7

1 juli 1930 varit förordnad såsom vägingenjör i Norrbottens län, vilket

förordnande från och med innevarande år gäller tills vidare.

Vad först angår frågan om förevarande befattningshavares avlöningsförmåner

å indragningsstat, delar utskottet den uppfattning, som av chefen

för kommunikationsdepartementet lagts till grund för ståndpunktstagande

i denna fråga. Utskottet anser sig alltså icke kunna tillstyrka, att i här avsedda

fall skulle medgivas särskilda förmåner utöver de av statsmakterna redan

beslutade. Såsom departementschefen framhållit, skulle ett dylikt medgivande,

vilket innebure en avvikelse från hittills tillämpad praxis vid överförande

å indragningsstat av övertaliga tjänstemän, kunna beträffande andra

områden av statsförvaltningen medföra vittgående konsekvenser för framtiden.

Utskottet kan ej heller finna, att här föreligga omständigheter av

sådan art, att de göra ett avsteg från hittills tillämpade regler i och för

sig påkallat. Härutinnan må framhållas att, såsom den lämnade redogörelsen

utvisar, ifrågavarande befattningshavare — vilkas huvudsakliga inkomst

härflutit av arvoden för förrättningar enligt taxa samt av praktiserande

ingenjörsverksamhet —- äga utan tjänstgöringsskyldighet uppbära

löneförmåner av 6 875 kronor årligen jämte dyrtidstillägg enligt för tjänstemän

å indragningsstat vid oreglerade verk gällande grunder ävensom att

dem tillförsäkrats rätt att, örn de vid övergången till den nya vägorganisationen

erhölle befattning såsom vägingenjör eller inspektör, utöver fastställda

löneförmåner å sådan befattning bibehålla en tredjedel av lön jämte

tillfällig löneförbättring å indragningsstat.

Vidkommande frågan örn förbättrade pensionsförmåner för de avsedda

tjänstemännen finner utskottet lika med chefen för kommunikationsdepartementet

lämpligt, att detta spörsmål företages till prövning längre fram, i

samband med vederbörande befattningshavares avgang från sin befattning.

Ett sådant ställningstagande synes beträffande distriktsingenjören Nilson vara

så mycket mera påkallat som denne, pa sätt av utredningen framgår, numera

innehar befattning såsom vägingenjör, till vilken tjänstgöring vederbörlig

hänsyn lärer böra tagas vid en blivande pensionering. Härutinnan

liksom i övrigt torde, såsom departementschefen antytt, pensionsfrågans

avgörande kunna komma att röna inverkan av de omdaningar inom pensionsväsendet,

vilka må föranledas av nu pågående utredningsarbete på

detta område. Här berörda omständigheter föranleda utskottet att jämväl

på denna punkt avstyrka åtgärd i anledning av de väckta motionerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 23, I: 122 och II: 41 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. K. SVENSSON.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson

i Östersund, Johansson i Friggeråker, Berling, Lindmark*, Forslund och

Bengtsson* ;

från andra kammaren herrar Winkler, Borggren*, Bäcklund, Lovén, Ryberg*,

Carlsson i Solberga*, Johansson i Edsbyn* och Olson i Torsby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Johansson i Östersund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.