Utlåtande, i anledning av väckta motioner om särskilda förmåner i avseende å avlöning och pension åt vissa till indragningsstat överförda tjänstemän inom vägoch vattenbyggnadsdistrikt.
1931-02-24 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1931:17, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om särskilda förmåner i avseende å avlöning och pension åt vissa till indragningsstat överförda tjänstemän inom vägoch vattenbyggnadsdistrikt.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om särskilda förmåner
i avseende å avlöning och pension åt vissa till indragningsstat
överförda tjänstemän inom väg- och vattenbyggnadsdistrikt.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisade likalydande motioner, nämligen i första kammaren nr 23
av herr Frändén jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och i andra
kammaren nr 41 av herr Hedlund i Östersund jämte två av kammarens
övriga ledamöter, har i avseende å särskild gottgörelse samt särskild pensionsförmån
för två till indragningsstat överförda förutvarande t. f. distriktschefer
i väg- och vattenbyggnadsdistrikt, ordinarie distriktsingenjörerna
F. A. Lundström och C. J. Insulander hemställts, »att riksdagen måtte tillerkänna
de båda förutvarande t. f. distriktscheferna Lundström och Insulander
dels en särskild gottgörelse på indragningsstat, motsvarande två
tredjedelar av skillnaden mellan eljest gällande förmåner för distriktschef
och för distriktsingenjör — eventuellt med den inskränkningen, att detta
tillägg icke må utgå under den tid, de tjänstgöra som vattenrättsingenjörer
— och dels ett pensionsunderlag av 3 600 kronor».
Vidare har i en inom första kammaren av herr Bergqvist väckt, likaledes
till bankoutskoltet hänvisad motion nr 122 yrkats, att riksdagen måtte
besluta, att distriktsingenjörerna F. A. Lundström, C. J. Insulander och H.
V. Nilson måtte å indragningsstat komma i åtnjutande av de särskilda förmåner
i avseende å avlöning och pensionsunderlag, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits i underdånig skrivelse den 5 september 1930,
dock med i motionen omnämnt villkor i fråga om pensionsunderlaget.
Det i sistnämnda motion avsedda villkoret i fråga om pensionsunderlag
innebär, att pensionsavgifter skulle erläggas såsom om ifrågavarande befattningshavare
erhållit befordran till distriktschef den 1 juli 1931.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de sålunda gjorda yrkandena,
tillåter sig utskottet att — i den mån redogörelse i det följande ej
lämnas — hänvisa till motionerna.
Enligt statsmakternas beslut har från och med den 1 juli 1930 genomförts
viss omorganisation av vägväsendet. Berörda omorganisation innebär
bland annat att — jämte det beträffande vägärendenas handläggning genomförts
en allmän decentralisation från Kungl. Majit samt väg- och vatten
Bihang
till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 13 höft. (Nr 17—18.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
byggnadsstyrelsen till länsstyrelserna — inom den statliga lokala vägadministrationen
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän (distriktschefer
och distriktsingenjörer) samt vägkonsulenterna ersatts med hos länsstyrelserna
tjänstgörande vägingenjörer ävensom, i flertalet län, biträdande
vägingenjörer eller vägingenjörsassistenter. Medan distriktstjänstemännen
från statsverket åtnjöto en jämförelsevis obetydlig lön och hade sin huvudsakliga
inkomst dels i form av arvoden enligt taxa för i tjänsten fullgjorda
uppdrag och dels av praktiserande ingenjörsverksamhet, hava vägingenjörerna
gjorts till helt statsavlönade tjänstemän. Avlöningen har fastställts
att utgå i form av arvode enligt löneklass B 30 i civilförvaltningens avlöningsreglemente
eller med ett årligt belopp å G-ort av 10 500 kronor förutom
dyrtidstillägg.
Samtidigt med omorganisationen av den lokala vägadministrationen inrättades,
för möjliggörande av central inspektionsverksamhet beträffande
vägväsendet, inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tre väginspektörsbefattningar
och en broinspektörsbefattning. För en var av ifrågavarande
inspektörsbefattningar hava fastställts arvoden av 10 980 kronor årligen.
Då distriktstjänstemännen med hänsyn till avfattningen av för dem gällande
avlöningsvillkor ansågos icke vara skyldiga att övergå till tjänstgöring
inom den nya vägorganisationen, bestämdes att dessa skulle vid omorganisationens
genomförande överföras till indragningsstat med rätt till ersättning
enligt särskilda grunder. Dessa grunder innebära, att ifrågavarande
tjänstemän äga åtnjuta de avlöningsbelopp, till vilka de på grund av innehavande
ordinarie befattning äro berättigade, d. v. s. för distriktschef lön
3 000 kronor och tillfällig löneförbättring 750 kronor samt för distriktsingenjör
lön 1 500 kronor jämte tillfällig löneförbättring 375 kronor. A
dessa förmåner utgår dyrtidstillägg enligt för befattningshavare å indragningsstat
gällande grunder. Härtill kommer gottgörelse för mistade inkomster
av arvoden för statsuppdrag med belopp, motsvarande för envar
befattningshavare medeltalet av berörda slag av inkomster under kalenderåren
1925—1929, dock högst 5 000 kronor årligen.
Då enligt vad utskottet inhämtat samtliga de till indragningsstat överförda
distriktstjänstemännen uppbära ersättning för mistade arvodesinkomster
med maximibeloppet 5 000 kronor, utgöra de årliga ersättningsbeloppen,
frånsett dyrtidstillägg, för distriktschef 8 750 kronor och för distriktsingenjör
6 875 kronor. Inräknas dyrtidstillägg enligt för närvarande gällande indextal,
uppgå ersättningsbeloppen till i avrundade tal 9 450 kronor, respektive
7 400 kronor årligen.
Ehuru, enligt vad nyss omnämnts, distriktstjänstemännen funnos icke
vara skyldiga att bestrida tjänstgöring inom den nya organisationen, ansågs
det likväl önskvärt att för vägingenjörstjänsterna och inspektionsverksamheten
kunna taga i anspråk härför lämpade krafter bland ifrågavarande
tjänstemän. I syfte att befrämja dessas övergång till befattning inom den
Bankontskollels utlåtande Nr 17.
3
nya organisationen bestämdes, att distriktstjänsteman, som vid övergången till
den nya vägorganisationen erhölle befattning såsom vägingenjör, väginspektör
eller broinspektor, skulle, jämte det han ägde åtnjuta med vägingenjörs-,
respektive inspektörsbefattningen förenat arvode och övriga förmåner, äga
behålla en tredjedel av de å indragningsstaten uppförda förmånerna, i vad
de utgjorde lön och tillfällig löneförbättring.
Med avseende å distriktstjänstemännens pensionsförmåner har överföranget
på indragningsstat icke medfört någon förändring. Pensionsunderlaget
utgör alltså fortfarande för distriktschef 4 000 kronor och för distriktsingenjör
2 000 kronor.
Då frågan om distriktstjänstemännens avlöningsförmåner efter överförandet
till indragningsstat anmäldes i statsverkspropositionen till 1930 års
riksdag, omnämndes av dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under ärendets förberedande handläggning
ifrågasatt, att t. f. distriktschef skulle erhålla samma förmåner
som ordinarie distriktschef men att detta förslag rönt motstånd från allmänna
civilförvaltningens lönenämnd och statskontoret, därvid sistnämnda
myndighet förklarat sig av principiella skäl bestämt avstyrka en dylik anordning.
Departementschefen yttrade för egen del, att han funne uteslutet
att vid avlöningsförmånernas bestämmande beträffande de distriktsingenjörer,
som på förordnande bestritt distriktschefstjänst, taga hänsyn till berörda
omständighet.
Inom riksdagen väcktes motionsvis förslag örn att distriktsingenjörerna
F. A. Lundström, C. J. Insulander och H. V. Nilson, vilka under åtskilliga
år innehaft förordnanden å vakanta tjänster såsom distriktschefer, måtte i
avlönings- och pensionshänseende likställas med ordinarie distriktschefer.
Med anledning härav yttrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 54)
— efter att hava omnämnt statskontorets ståndpunkt i ärendet — att riksdagen
visserligen delade de betänkligheter, som statskontoret anfört mot
att ifrågavarande befattningshavare med avseende å löneförmåner å indragningsstat
jämställdes med ordinarie distriktschef, men att riksdagen
dock ansåge förtjänt av övervägande, huruvida de t. f. distriktscheferna
ej med hänsyn till sina tidigare anställningsförhållanden, vilka syntes få
betraktas såsom tämligen undantagsmässiga, i allt fall skulle kunna beredas
någon lämpligt avvägd särskild gottgörelse liksom ock huruvida ej
deras tjänstgöring som distriktschefer borde motsvara ett högre pensionsunderlag
än det för distriktsingenjör gällande.
Med anledning av vad riksdagen sålunda yttrat har i ämnet verkställts
förnyad utredning, för vilken chefen för kommunikationsdepartementet i
statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (sjätte huvudtiteln sid.
4—6) lämnat en redogörelse, av vilken inhämtas följande.
Sedan väg- och vattenbijggnadsshjrelsen med anledning av vad riksdagen
4
Bankoutskottels utlåtande Nr 17.
anfört anbefallts att yttra sig i ärendet, har styrelsen i skrivelse den 5
september 1930 uttalat huvudsakligen följande:
Styrelsen, sorn tidigare framställt förslag i överensstämmelse med motionärernas
hemställan vid 1930 års riksdag, anser sig nu i anledning av
riksdagens skrivelse icke kunna upprepa denna hemställan, i vad densamma
avser indragningsstaten, utan vill föreslå att ifrågavarande tre förutvarande
t. f. distriktschefer måtte tillerkännas — utöver lön och tillfällig
löneförbättring å indragningsstat såsom distriktsingenjörer, 1 875 kronor,
och särskild gottgörelse för mistade inkomster av statsuppdrag, 5 000 kronor
— en särskild gottgörelse med 1 250 kronor, motsvarande 2/3 av skillnaden
mellan lön och tillfällig löneförbättring såsom distriktsingenjör och
såsom distriktschef.
Rörande förhöjningen i pensionsunderlaget finnér styrelsen det genom
1911 års riksdagsbeslut för distriktschefer bestämda pensionsunderlaget
4 000 kronor så lågt i förhållande till tjänstens art, att styrelsen icke i
detta avseende anser sig kunna frångå sitt förutnämnda förslag. Styrelsen
hemställer därför, att ifrågavarande tre t. f. distriktschefer måtte i fråga
örn pensionsunderlagets storlek jämställas med ordinarie distriktschefer.
Över styrelsens förslag hava utlåtanden avgivits av allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och statskontoret.
Lönenämnden har i fråga om avlöningsförmånerna biträtt styrelsens förslag
med den ändring, att nämnden ansett det särskilda lönetillägget böra
reduceras till hälften av skillnaden mellan löneförmånerna å indragningsstat
för å ena sidan distriktschef och å andra sidan distriktsingenjör och
alltså bestämmas till i avrundat tal 925 kronor årligen. Beträffande pensionsförmånerna
har nämnden tillstyrkt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
framställning.
Statskontoret har anfört följande:
Även örn vissa billighetsskäl torde kunna anföras för att tillerkänna
dessa befattningshavare särskilda förmåner i förevarande hänseenden, måste
dock statskontoret alltjämt hysa starka betänkligheter häremot med hänsyn
till de säkerligen mycket vittgående konsekvenser, som måste bliva följden
av ett Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i sådan riktning. Ämbetsverket
vill nämligen erinra, att ett mycket stort antal statliga befattningar
för närvarande äro vakanta av samma anledning, som föranledde att de
distriktschefstjänster, varom nu är fråga, icke fingo besättas med ordinarie
befattningshavare. Därest här avsedda tre befattningshavare skulle i fråga
om avlöning från indragningsstaten och pensionsunderlag jämställas med
distriktschef allenast på den grund, att de alltsedan år 1922 på förordnande
uppehållit sådan befattning, torde man med visshet hava att räkna
med att till exempel t. f. häradsskrivare, som under lika lång tid på förordnande
uppehållit häradsskrivarbefattning, skulle i händelse av en omorganisation
av fögderiförvaltningen göra anspråk på samma förmåner som ordinarie
häradsskrivare. Även beträffande sådana t. f. häradsskrivare torde
i stort sett kunna anföras enahanda skäl, som åberopats rörande nu ifrågavarande
t. f. distriktschefer. Statskontoret måste med hänsyn härtill fortfarande
motsätta sig ett beviljande i förevarande fall av särskilda förmåner
från indragningsstaten och medgivande av särskilt pensionsunderlag.
Bankoulskottels utlåtande Nr 17.
5
Därest emellertid Kungl. Maj:t i trots av sålunda anförda betänkligheter
skulle finna för gott att hos riksdagen göra framställning i ämnet, har
statskontoret intet att i och för sig erinra beträffande storleken av den
utav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna ersättningen från indragningsstaten.
Vad däremot angår styrelsens förslag att pensionsunderlaget
för sagda befattningshavare skulle fastställas till samma belopp, som gäller
för ordinarie distriktschef, eller 4 000 kronor, skulle detta innebära, att
befattningshavarna ifråga med avseende å pension bomme i en bättre ställning,
än örn de hade varit ordinarie innehavare av distriktschefsbefattning,
alldenstund de i sistnämnda fall måst erlägga pensionsavgifter, beräknade
efter distriklschefspensionsunderlag och icke såsom skett allenast
efter det pensionsunderlag, som gäller för deras ordinarie befattningar som
distriktsingenjörer. Med hänsyn härtill torde i varje fall pensionen böra
beräknas efter ett något lägre pensionsunderlag, och vill statskontoret i
anslutning till de beräkningsgrunder, som i dylikt hänseende pläga tillämpas,
föreslå ett belopp av högst 3 600 kronor.
För egen del har chefen för kommunikationsdepartementet i berörda sammanhang
i frågan uttalat sig på följande sätt:
»Vad angår frågan örn förevarande tjänstemäns avlöningsförmåner måste
jag för egen del i överensstämmelse med den ståndpunkt, min företrädare
i ämbetet i denna fråga intagit, och på de skäl statskontoret nu närmare
utvecklat ställa mig avvisande till förslaget att i detta fall medgiva särskilda
förmåner utöver de av statsmakterna redan beslutade. Ett dylikt medgivande
skulle innebära en avvikelse från den praxis, som hittills tillämpats vid
överförande å indragningsstat av övertaliga tjänstemän, och då de till stöd
för framställningen åberopade skälen icke äro av sådan beskaffenhet, att ej
samma grunder skulle kunna anföras av ett stort antal befattningshavare i
liknande ställning, skulle — såsom statskontoret framhållit — ett bifall till
förslaget utan tvivel kunna medföra vittgående konsekvenser för framtiden.
I detta sammanhang må nämnas, att en av ifrågavarande tjänstemän
numera erhållit förordnande såsom vägingenjör i Norrbottens län och alltså
åtnjuter ersättning enligt de förut omförmälda, för distriktstjänsteman med
dylikt förordnande gällande grunderna samt att de båda andra tjänstemännen
innehava förordnanden såsom vattenrättsingenjörer och i sådan egenskap
åtnjuta arvode med 5 000 kronor för år.
Med hänsyn till vad jag nu anfört finnér jag mig icke böra framlägga
förslag örn särskild gottgörelse till ifrågavarande tjänstemän.
Den väckta frågan om förbättrade pensionsförmåner ankommer närmast
på finansdepartementets handläggning. Efter att hava samråd med chefen
för nämnda departement vill jag emellertid framhålla, alt denna fråga lämpligen
synes kunna tagas i övervägande i samband med vederbörande tjänstemans
avgång från sin befattning, varvid frågans avgörande jämväl kan komma
att röna inverkan av de omdaningar inom pensionsväsendet, vilka må komina
att föranledas av nu pågående utredningsarbete på berörda område.»
1 de till prövning nu föreliggande motionerna 1:23 och 11:41 hava beträffande
anställningsdata m. m. för distriktsingenjörerna Lundström och
Insulander, vilka äro födda 1363, respektive 1372, lämnats huvudsakligen
följande uppgifter:
6
Bankoutskotiels utlåtande Nr 17.
Algot Lundström blev förordnad såsom ordinarie distriktsingenjör i nedre
norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet år 1903. När ordinarie distriktschefen
W. Prinzencreutz avgick med pension i november 1922, blev Lundström
omedelbart av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnad att upprätthålla
distriktchefstjänsten och i december samma år förordnades han av
Kungl. Maj:t att tills vidare vara distriktschef. Denna tjänst har han sedan
oavbrutet innehaft intill den nya organisationens ikraftträdande den 1 juli
1930, således under inalles drygt 7 år och 7 månader.
CarlJ. Insulander förordnades såsom ordinarie distriktsingenjör i mellersta
distriktet år 1905. När dåvarande ordinarie distriktschefen i mellersta distriktet
Fr. Enblom förordnades såsom byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
från ingången av år 1919, förordnades Insulander att upprätthålla
distriktchefstjänsten, vilken han sedan dess oavbrutet innehaft
allt intill den nya organisationens ikraftträdande eller under inalles 11 år
och 6 månader. Sådana förordnanden för Enblom och Insulander förnyades
därefter och senast för tiden 1 oktober 1922—30 september 1923.
När i oktober 1922 genom byråchefen B. Stafsings frånfälle en ordinarie
byråchefstjänst blev ledig, blev Enblom utnämnd till ordinarie byråchef,
varigenom distriktschefstjänsten i mellersta distriktet blev ledig. Insulander,
vilken som sagt redan då var förordnad på denna tjänst till den 30 september
1923, mottog sedan vid den tiden Kungl. Maj:ts stående förordnande
på distriktschefstjänsten. Insulander har vidare varit förordnad på
och bestritt högre tjänster i avsevärd utsträckning; utom ett flertal kortare
förordnanden såsom byråchef har han innehaft långvarigare sådana under
tiderna 1 april 1916—31 december 1918, 1 juli 1926—2 oktober 1928 samt
1 januari 1929—31 augusti 1930. Härunder har han även tjänstgjort såsom
överdirektör och chef för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under inalles
cirka 9 månader.
Lundström och Insulander hava icke begagnat sig av möjligheten att
vid den nya vägorganisationens genomförande söka befattning inom den
nya organisationen. Av tillgängliga handlingar framgår, att Insulander —
som närmast före den nya vägorganisationens genomförande uppehållit
byråchefstjänst i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och å sådan tjänst senast
den 29 november 1929 erhållit Kungl. Maj:ts förordnande, avseende kalenderåret
1930 — hos Kungl. Majit den 3 maj 1930 anhållit örn byråchefsförordnandets
upphävande från och med den 1 juli 1930 men sedermera
på förekommen anledning förklarat sig villig att mottaga samt erhållit fortsatt
förordnande intill utgången av augusti månad 1930.
Beträffande den i motionen 1:122 avsedde distriktsingenjören, numera
vägingenjören i Norrbottens län H■ V. Nilsons anställningsförhållanden
framgår av tillgängliga handlingar, att denne, som är född år 1876, alltsedan
år 1899 med vissa, huvudsakligen kortare avbrott innehaft olika
statliga anställningar inom väg- och vatlenbyggnadsväsendet, att han den
31 augusti 1922 erhållit ordinarie tjänst som distriktsingenjör, afl han från
och med den 2 juni 1922 till den nya vägorganisationens genomförande
innehaft förordnande såsom distriktschef samt att han från och med den
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
7
1 juli 1930 varit förordnad såsom vägingenjör i Norrbottens län, vilket
förordnande från och med innevarande år gäller tills vidare.
Vad först angår frågan om förevarande befattningshavares avlöningsförmåner
å indragningsstat, delar utskottet den uppfattning, som av chefen
för kommunikationsdepartementet lagts till grund för ståndpunktstagande
i denna fråga. Utskottet anser sig alltså icke kunna tillstyrka, att i här avsedda
fall skulle medgivas särskilda förmåner utöver de av statsmakterna redan
beslutade. Såsom departementschefen framhållit, skulle ett dylikt medgivande,
vilket innebure en avvikelse från hittills tillämpad praxis vid överförande
å indragningsstat av övertaliga tjänstemän, kunna beträffande andra
områden av statsförvaltningen medföra vittgående konsekvenser för framtiden.
Utskottet kan ej heller finna, att här föreligga omständigheter av
sådan art, att de göra ett avsteg från hittills tillämpade regler i och för
sig påkallat. Härutinnan må framhållas att, såsom den lämnade redogörelsen
utvisar, ifrågavarande befattningshavare — vilkas huvudsakliga inkomst
härflutit av arvoden för förrättningar enligt taxa samt av praktiserande
ingenjörsverksamhet —- äga utan tjänstgöringsskyldighet uppbära
löneförmåner av 6 875 kronor årligen jämte dyrtidstillägg enligt för tjänstemän
å indragningsstat vid oreglerade verk gällande grunder ävensom att
dem tillförsäkrats rätt att, örn de vid övergången till den nya vägorganisationen
erhölle befattning såsom vägingenjör eller inspektör, utöver fastställda
löneförmåner å sådan befattning bibehålla en tredjedel av lön jämte
tillfällig löneförbättring å indragningsstat.
Vidkommande frågan örn förbättrade pensionsförmåner för de avsedda
tjänstemännen finner utskottet lika med chefen för kommunikationsdepartementet
lämpligt, att detta spörsmål företages till prövning längre fram, i
samband med vederbörande befattningshavares avgang från sin befattning.
Ett sådant ställningstagande synes beträffande distriktsingenjören Nilson vara
så mycket mera påkallat som denne, pa sätt av utredningen framgår, numera
innehar befattning såsom vägingenjör, till vilken tjänstgöring vederbörlig
hänsyn lärer böra tagas vid en blivande pensionering. Härutinnan
liksom i övrigt torde, såsom departementschefen antytt, pensionsfrågans
avgörande kunna komma att röna inverkan av de omdaningar inom pensionsväsendet,
vilka må föranledas av nu pågående utredningsarbete på
detta område. Här berörda omständigheter föranleda utskottet att jämväl
på denna punkt avstyrka åtgärd i anledning av de väckta motionerna.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner I: 23, I: 122 och II: 41 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 februari 1931.
På bankoutskottets vägnar:
C. K. SVENSSON.
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 17.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Johansson
i Östersund, Johansson i Friggeråker, Berling, Lindmark*, Forslund och
Bengtsson* ;
från andra kammaren herrar Winkler, Borggren*, Bäcklund, Lovén, Ryberg*,
Carlsson i Solberga*, Johansson i Edsbyn* och Olson i Torsby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Johansson i Östersund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.