Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om personliga lönetillägg åt vissa tjänstemän vid flottans pensionskassa.

1931-02-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:18, Utlåtande, i anledning av väckt motion om personliga lönetillägg åt vissa tjänstemän vid flottans pensionskassa.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

9

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om personliga lönetillägg

åt vissa tjänstemän vid flottans pensionskassa.

I en inom andra kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande

handläggning hänvisad motion nr 38 har herr Holmgren hemställt, »att

riksdagen ville medgiva, att till en var av kamreraren A. Sandquist, förste

revisorn I. Rudberg och kassören A. Åberg, samtliga vid flottans pensionskassa,

må från och med den 1 juli 1931 tillsvidare och intill dess frågan

örn det militära pensionsväsendet blivit löst utgå personligt lönetillägg med

1 200 kronor för år, att bestridas av medel, som äro anvisade för avlöning

av flottans pensionskassas befattningshavare».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån

redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Flottans pensionskassa har till uppgift att handhava såväl tjänste- som

familjepensionering beträffande marinens militära och civilmilitära beställningshavare

ävensom pensionsberättigade månadslönare. Kassan ombesörjer

därjämte pensioneringen av flottans gemenskap.

Nu gällande stat för kassan är fastställd av 1908 års riksdag samt är

— med viss sedermera av riksdagen beslutad ändring, avseende vaktmästartjänsten

vid kassan — av följande innehåll:

Stat (rd. skr. 211/1908 och 162/1911 samt k. kung. 836/1918).

Lön

Tjänstgörings-

Summa

penningar

1

kamrer..............................

3 000

2 000

5 000

Efter 5 års väl vitsordad

1

kassör ..............................

2 200

1 800

4 000

tjänstgöring ökas lönen

1

förste revisor ..................

2 200

1 800

4 000

med 500 kr. och efter 10

1

andre revisor ..................

1800

1 200

3 000

års sådan tjänstgöring

1

assistent ...........................

1200

800

2 000

med ytterligare 500 kr.

1

vaktmästare (inberäknat er-

Efter 3 år kan lönen höjas

sättning för eldning och

medJlOO kr., efter 6 år

tillsyn av värmeledning) ...

900

550

1 450

med ytterligare 100 kr.

och efter 9 år med än

ytterligare 100 kronor.

Missräkningspenningar till kassören

500

Summa 19 950

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utöver i staten angivna löneförmåner utgår till nedanstående befattningshavare

tillfällig löneförbättning med följande belopp för år räknat:

Lön

Tjänstgörings-

Summa

penningar

kronor

kronor

kronor

1

kamrerare .................................

............................ 600

300

900

1

kassör .......................................

............................ 600

300

900

1

förste revisor..............................

........................... 600

300

900

1

andre revisor..............................

........................... 450

300

750

1

assistent ....................................

........................... 300

200

500

Summa

3950

Förutom den i stat upptagna personalen finnas enligt inhämtade uppgifter

för närvarande vid kassan anställda följande befattningshavare med

nedan angivna avlöningsförmåner (inberäknat tillfällig löneförbättring i

förekommande fall):

1 sekreterare, arvode................................................ 1 500

1 ombudsman, » 800

I extra biträde ......................................................... 1 500

1 » » 1500

Inom kassans direktion finnes, utöver ordförande samt 3 direktörer, en

överkommissarie (föredragande i direktionen) med arvode av 2 000 kronor

för år.

Kostnaderna för avlöning åt kassans personal utgå från kassans pensionsfond

samt det under riksstatens elfte huvudtitel uppförda förslagsanslaget

till pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar.

Såsom i motionen antytts, har frågan om förbättrade löneförhållanden

för befattningshavare vid flottans pensionskassa under senare år vid upprepade

tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Härutinnan må

med ledning av tillgängliga handlingar lämnas följande redogörelse.

I framställning till Kungl. Maj.t den 10 november 1917 anhöllo tjänstemännen

vid kassan — under åberopande bland annat av 1917 års riksdags

beslut om provisorisk lönereglering för viss personal vid marinen — att

åtgärder måtte vidtagas för beredande åt personalen av avlöningsförhöjning

med vissa angivna belopp. Över denna framställning, som understöddes

av kassans direktion, avgavs utlåtande av 1902 års löneregleringskommitté.

Kommittén, som avstyrkte åtgärd i anledning av framställningen, anförde

bland annat följande:

Kommittén hade icke kunnat undgå att uppmärksamma, hurusom antalet

tjänstemän hos flottans pensionskassa knappast kunde anses stå i riktigt

förhållande till omfattningen av den rätt begränsade verksamhet, som av

kassan utövades. Jämte de ordinarie tjänstemännen — kamrerare, kassör,

förste revisor, andre revisor och assistent — vore nämligen hos kassan

anställda en överkommissarie, en sekreterare, en ombudsman, en extra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

11

ordinarie assistent och två kvinnliga biträden, tillhopa elva personer, förutom

en vaktmästare. Kommittén ansåge det givet, att någon indragning

här skulle kunna ske, utan att verksamhetens behöriga handhavande därigenom

äventyrades. I samband med en dylik indragning borde givetvis

spörsmålet örn personalens avlöning upptagas till förnyat skärskådande.

Frågan om en omorganisation av kassan syntes dock icke befinna sig i

sådant skick, att densamma kunde omedelbart upptagas till avgörande.

Förslag förelåge nämligen om en fullständig omläggning av det militära

pensionsväsendets handhavande. I det betänkande angående förändrat oidnande

av det militära pensionsväsendet, som den 31 maj 1912 avgivits av

särskilda kommitterade, hade sålunda bland annat ifrågasatts inrättande av

en för armén och marinen gemensam pensionsanstalt, vars styrelse skulle

handhava all militär pensionering med undantag av manskapspensioneringen

vid armén. Även andra förslag rörande det militära pensionsväsendets

handhavande hade framkommit och varit föremål för utredning.

Genom beslut den 14 juni 1918 fann Kungl. Majit framställningen icke

föranleda någon Kungl. Marits åtgärd.

Sedermera gjorde direktionen över kassan den 20 december 1918 hemställan

örn att för kassan måtte fastställas ny stat, innebärande vissa

avlöningsförhöjningar. Jämväl över denna framställning avgav lönereglering

skommittén utlåtande, därvid kommittén framhöll, att det icke syntes

låta sig göra att skrida till en definitiv lönereglering för kassans personal,

innan frågan örn det militära pensionsväsendets handhavande vunnit sin

lösning, samt att en dylik lönereglering enligt kommitténs mening borde

förbindas med en reduktion av kassans personal. Framställningen, som

anmäldes i statsrådet den 21 november 1919, föranledde icke någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Innan sistnämnda framställning avgjordes, hade tjänstemännen vid kassan

genom beslut av 1919 års lagtima riksdag tillerkänts tillfällig löneförbättring

med belopp, som därefter årligen utgått och som i det föregående

angivits.

I den från finansdepartementet i juli 1921 meddelade arbetsplanen för

1902 års löneregleringskommittés utredningar i fråga om ny definitiv lönereglering

för vissa grenar av statsförvaltningen var bland då ännu återstående

verk även upptagen flottans pensionskassa. Löneregleringskommittén

hemställde emellertid i skrivelse till chefen för finansdepartementet den

16 december 1922, att några åtgärder för det dåvarande icke måtte vidtagas

för lönereglering för pensionskassan, enär en sådan lönereglering

skulle kunna verka föregripande vid ett slutgiltigt ordnande av det militära

pensionsväsendet eller åtminstone kunna föranleda betungande övergångsförhållanden

vid en eventuell omläggning av pensioneringens handhavande.

I skrivelse den 31 december 1923 gjorde därefter direktionen över pensionskassan,

på uppdrag av kassans fullmäktige, hemställan att avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankontskottels utlåtande Nr 18.

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, måtte — i

avvaktan på en definitiv lösning av avlöningsfrågan i samband med ett

slutgiltigt ordnande av det militära pensionsväsendet —- tillsvidare tilllämpas

å vissa befattningshavare vid kassan. Till stöd härför anfördes,

att utgående avlöningar icke tillnärmelsevis motsvarade ökningen i levnadsomkostnaderna

efter lönestatens tillkomst, varför det icke kunde anses

annat än rättvist, att pensionskassans tjänstemän, som i följd av sammankopplingen

av frågan om deras lönereglering med frågan om det militära

pensionsväsendets ordnande dittills i avlöningshänseende blivit starkt

eftersatta, nu finge sina avlöningsförhållanden reglerade på ett för dem

tillfredsställande sätt, även om denna reglering, för att icke verka föregripande

vid ett slutgiltigt ordnande av det militära pensionsväsendet, måste

bliva av provisorisk natur.

I ett den 31 januari 1924 avgivet utlåtande över denna framställning

anförde statskontoret bland annat följande:

Statskontoret kunde visserligen icke förneka, att såsom av löneregleringskommittén

tidigare framhållits det kunde synas i viss mån betänkligt att,

innan pågående utredning om det militära pensionsväsendets omorganisation

slutförts och i samband därmed väckt fråga örn sammanslagning av

flottans pensionskassa med annan eller andra dylika kassor blivit avgjord,

vidtaga någon mera genomgripande omgestaltning av avlöningsförhållandena

för personalen. Men mer än tio år hade förflutit, sedan berörda förslag

framställdes i sammanhang med den militära pensionskommitténs

betänkande; och ännu kunde frågan icke anses vara så utredd, att den

kunde till avgörande upptagas. Vid sådant förhållande syntes det icke

kunna anses rimligt, att denna svävande fråga skulle alltjämt stå hindrande

i vägen för anordnande av bättre avlöningsförhållanden för personalen.

Omförmälda omständighet, som i lika mån berörde arméns pensionskassas

ställning, hade icke fått utgöra hinder för en såsom behövlig ansedd reglering

av lönerna för personalen vid sistnämnda kassa, varvid emellertid

tillsetts att icke några nya hinder skulle uppstå för genomförande av den

tilltänkta sammanslagningen, örn sådan befunnes ändamålsenlig.

Enligt statskontorets mening borde därför utan vidare uppskov åtgärd

vidtagas till beredande åt personalen vid flottans pensionskassa av avlöning,

som kunde anses motsvara vad andra grupper av befattningshavare

med motsvarande arbetsuppgifter uppbure i avlöning.

I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att ifrågavarande

tjänstemän icke innehade fullmakt å de befattningar, de uppehölle. Kungl.

Maj:t hade den 16 juni 1911 beslutit att å kamrerartjänsten endast meddela

förordnande tillsvidare, och direktionen över pensionskassan hade

beträffande övriga befattningar meddelat mot Kungl. Maj:ts beslut svarande

bestämmelser.

Därest en lönereglering ansåges böra genomföras, syntes det lämpligt,

att det vid centralförvaltningen genomförda avlöningssystemet därvid vunne

tillämpning.

Statskontoret framställde härefter förslag beträffande de lönegrader, till

vilka befattningshavarna borde hänföras.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottcts utlåtande Nr 18.

13

I ärendet avgavs vidare den 5 mars 1925 utlåtande av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, som yttrade bland annat följande:

Såsom statskontoret framhållit, hade betänkligheter tidigare yppats mot

vidtagande av någon mera genomgripande omgestaltning av avlöningsförhållandena

för personalen vid kassan, innan pågående utredning örn det

militära pensionsväsendets omorganisation slutförts och frågan om kassans

framtida ställning blivit avgjord. För sin del hade statskontoret emellertid

ansett, att dessa sedan länge svävande frågor icke alltjämt borde stå hindrande

i vägen för beredande av bättre avlöningsförhållanden.

Med anledning av vad statskontoret föreslagit tilläte sig lönenämnden

bringa i erinran, hurusom frågan örn det militära pensionsväsendets omorganisation

kommit i ett väsentligt förändrat läge efter det statskontorets

yttrande i ärendet avgivits. Sedan 1921 års pensionskommitté på grund

av Kungl. Majis beslut under sommaren 1924 återupptagit sin verksamhet,

påginge, enligt vad lönenämnden inhämtat, inom sagda kommitté arbeten

i och för avgivande av förslag till det militära pensionsväsendets ordnande,

och kommitténs betänkande härutinnan syntes vara att förvänta under

loppet av år 1925. Det syntes alltså vara möjligt att, såsom ur många

synpunkter vore önskligt, nämnda fråga skulle kunna i hela sin omfattning

föreligga till avgörande vid 1926 års riksdag.

Då sålunda ett förslag av ingripande organisatorisk betydelse för flottans

pensionskassa inom en nära framtid borde kunna bliva föremål för statsmakternas

övervägande, syntes det lönenämnden mindre lämpligt att redan

nu, med utgångspunkt från sagda pensionskassas förhandenvarande organisation

och den befintliga personaluppsättningen därstädes, för ifrågavarande

befattningshavare verkställa en definitiv lönereglering, vilken sannolikt

skulle komma att i olika avseenden föregripa eller försvåra åtgärder i

fråga örn kassans blivande organisation. Mot en dylik reglering under

nuvarande omständigheter talade enligt lönenämndens mening jämväl det

från olika håll påtalade och till synes obestridliga förhållandet, att även

vid ett bibehållande i huvudsak av kassans hittillsvarande verksamhet en

viss omorganisation av densamma i syfte att nedbringa kassans personalantal

i lämpligt förhållande till arbetsmängden vore av behovet påkallad.

Genom beslut den 24 maj 1928 fann Kungl. Majit i enlighet med lönenämndens

hemställan framställningen icke föranleda någon Kungl. Majlis

åtgärd.

Såsom kompensation för utebliven lönereglering beslutade 1925 års fullmäktige

i pensionskassan att av kassans gratialfonds medel tillerkänna vissa

dåvarande befattningshavare vid kassan årliga gratifikationer, att från och

med den 1 juli 1924, så länge dessa tjänstemän kvarstode i då innehavda

befattningar och tilldess lönereglering blivit för kassans befattningshavare

genomförd, utgå med vissa belopp. Sedan fullmäktige underställt detta beslut

Kungl. Majits fastställelse, fann Kungl. Majit genom beslut den 17 december

1926 framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

1 motionen har till stöd för förslaget att bereda tre av kassans tjänstemän

personliga lönetillägg anförts bland annat följande:

»Det torde utan svårighet inses, vilka känslor av bitterhet och besvikelse

det måste medföra för en tjänstepersonal att icke få komma i åtnjutande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

av en erkänt välbehövlig förbättring i sin ställning av den anledningen,

att för ett verk, åt vilket denna personal under ett avsevärt antal år ägnat

sina krafter, sedan 20 år tillbaka är ifrågasatt en omorganisation. Detta

skäl har emellertid icke fått hindra, att befattningshavarna vid arméns

pensionskassa, vilket verk även det står under omorganisation, redan från och

med år 1922 fått sina löner avsevärt förbättrade. Genom nådigt brev den

27 januari 1922 förordnade nämligen Kungl. Majit, att sistnämnda befattningshavare

skulle från och med den 1 januari 1922 i fråga om lön, dyrtidstillägg

m. m. likställas med motsvarande i avlöningsreglementet den 22

juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, avsedda befattningshavare.

Att åter väcka förslag örn definitiv lönereglering — — — torde med

erfarenhet av den utgång, som föregående försök i den vägen fått, numera

hava föga utsikt att lyckas. I högsta grad behjärtansvärt och önskligt

måste det emellertid ovillkorligen anses, att åtminstone de äldsta av dessa

befattningshavare beredas någon förbättring i sin ställning.»

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, hava under senare år upprepade

framställningar gjorts om förbättrad löneställning för flottans pensionskassas

i stat upptagna befattningshavare eller vissa av dem. Dessa framställningar

hava emellertid icke föranlett åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Anledningen härtill lärer vara att söka bland annat i den omständigheten,

att ändringar i avlöningsförhållandena ansetts olämpliga, så länge den sedan

åtskillig tid på dagordningen stående frågan om ny lagstiftning rörande de

militära pensionsförhållandena jämte därmed sammanhängande, på kassans

ställning och organisation inverkande spörsmål om den militära pensioneringens

handhavande ännu icke vunnit sin lösning. En bidragande orsak

torde ock vara att det, på sätt från olika håll betonats, ansetts nödvändigt

att — även vid ett bibehållande i huvudsak av kassans verksamhet —

före beslut om ändrad löneställning pröva frågan om vissa organisationsändringar

i syfte att nedbringa kassans personalantal.

Det förhållandet, att flottans pensionskassas personal ännu kvarstår pä

en år 1908 fastställd lönestat, medan löneförhållandena för flertalet övriga

statliga institutioner — och däribland även arméns pensionskassa — under

senare år reglerats, innefattar givetvis vissa skäl för en lönereglering jämväl

för flottans pensionskassa. Enligt utskottets mening måste det emellertid

anses uteslutet att före ett avgörande i fråga örn det militära pensionsväsendets

omorganisation vidtaga en definitiv lönereglering för kassan. Det

må i detta sammanhang erinras, att enligt senast framlagda kommittéförslag

beträffande den militära pensioneringens handhavande all tjänstepensionering

skulle övertagas av statskontoret, medan arméns och flottans

pensionskassor skulle omändras till pensionsanstalter, avsedda att med statsbidrag

till förvaltningskostnaderna handhava allenast familjepensionering

för kassornas delägare, dock att flottans pensionskassa skulle tillsvidare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

15

övergångsvis ombesörja även viss tjänstepensionering beträffande flottans

gemenskap.

Huruvida tillräckliga skäl föreligga att i avvaktan på lösning av nu berörda

frågor medgiva en provisorisk löneförbättring för flottans pensionskassas befattningshavare

eller vissa av dem, har utskottet ansett sig icke kunna på

grundvalen av föreliggande utredning bedöma. Prövningen av detta spörsmål

lärer i första hand ankomma på Kungl. Majit, och det torde kunna antagas,

att Kungl. Majit, om en dylik åtgärd finnes vara av omständigheterna

påkallad, därutinnan framlägger förslag. Enligt utskottets förmenande är det

emellertid ofrånkomligt, att vid bedömande av berörda fråga även kassans

personalorganisation upptages till granskning i syfte att utröna, huruvida

personalantalet kan anses stå i riktigt förhållande till kassans arbetsuppgifter.

Av det anförda lärer framgå, att utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka

någon riksdagens åtgärd i anledning av den föreliggande motionen.

Utskottet får hemställa,

att förevarande motion II : 38 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm,

Lindley, Johansson i Östersund, Lindgren, Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker

och Stendahl;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Wikström, Ryberg*, Carlsson

i Solberga*, Olson i Torsby, Johansson i Sollefteå och Andersson i Falkenberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.