Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. l:o.

1931-04-13 · 132 sidor, varav 130 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 130 av 132 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:27, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. A. Civila pensionsväsendet. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1931 kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 54, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att lärarinnan vid förskolan för blinda å Tomteboda Ellen

Emilia Linde må för erhållande av pension tillgodoräkna sig den tid, hon

före sitt inträde i statens tjänst den 1 januari 1922 tjänstgjort såsom lärarinna

vid folkskola och vid den med drottning Sofias stiftelse förenade

vårdanstalten i Vänersborg.

Äng.

tjänst årsber

åkning för

pension åt

lärarinnan

Ellen Emilia

Linde.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Ellen Linde, som

är född den 16 mars 1876, tjänstgjort som vikarierande lärarinna vid folkskola

från och med den 21 september 1903 till och med vårterminen 1904

och som ordinarie folkskollärarinna från och med höstterminen 1904 till

och med höstterminen 1908; att hon läsåret 1908—1909 genomgått provårskurs

vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda; att hon tjänstgjort

som extra ordinarie lärarinna vid folkskola från och med höstterminen

1909 till och med vårterminen 1911; att hon tjänstgjort som första lärarinna

vid den med drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten i Vänersborg

från och med den 1 juli 1911 till och med den 31 oktober 1922 samt i

egenskap av första lärarinna vid vårdanstalten i Lund för blinda med

komplicerat lyte från och med den 1 november 1922 till och med den 31

juli 1923, såsom vikarierande lärarinna vid förskolan för blinda å Tomte-''

boda från och med den 1 augusti 1923 till och med den 14 augusti 1925

samt såsom ordinarie lärarinna vid nämnda förskola alltsedan den 15 au
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 18 höft. (Nr 27.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

UUkottet.

Ang.

pension åt

förra småskollärarinnan

Signe Eriksson.

gusti 1925; att hon åtnjutit ledighet från sin befattning såsom ordinarie

folkskollärarinna under höstterminen 1908 för genomgående av provårskurs

vid institutet å Tomteboda och under tiden från och med den 1 augusti

1923 till och med den 31 juli 1925 från sin lärarinnebefattning vid vårdanstalten

i Lund för fullgörande av tjänstgöring vid förskolan å Tomteboda;

samt att hon för sin tjänstgöring erhållit mycket goda vitsord.

Statskontoret har i ärendet framhållit, att Ellen Linde kunde för pension

räkna tjänstår allenast från ingången av år 1922, då hon började åtnjuta

avlöning av statsmedel. Vid uppnående av avgångsåldern, 55 år, den 16

mars 1931 komme hon alltså att innehava allenast något över nio tjänstår

och följaktligen icke vara berättigad till någon som helst pension. Emellertid

holle statskontoret före, att fullgoda skäl förelåge att genom framställning

till riksdagen utverka medgivande, att Ellen Linde finge utan

hinder av föreskriften i 7 § av pensionslagen erhålla rätt till pension och

därvid äga tillgodoräkna sig såsom tjänstår även den tid, varunder hon

före sitt inträde i statens tjänst den 1 januari 1922 tjänstgjort såsom

lärarinna vid folkskola och vid den med drottning Sofias stiftelse förenade

vårdanstalten i Vänersborg. I händelse av bifall härtill syntes Ellen

Linde, som innehade samtliga ålderstillägg till lönen vid sin tjänst, så

att hennes pensionsunderlag utgjorde 2,700 kronor, kunna vid avgången

komma i åtnjutande av hel pension, motsvarande nämnda pensionsunderlag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen anser utskottet skäligt, att Ellen Linde,

som genom statens övertagande av en enskild vårdanstalt gått miste om

sin på avgiftsplikt grundade pensionsrätt, för erhållande av pension tillgodoräknas

den tid, hon innehaft anställning såsom lärarinna vid folkskola

och vid berörda enskilda vårdanstalt. Utskottet förordar därför bifall

till det föreliggande förslaget och hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition nr

178 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förra småskollärarinnan Signe Eriksson må från och med den

1 januari 1931 under sin återstående livstid från statens pensionsanstalt

uppbära en årlig pension av 600 kronor, att utgå enligt de beträffande pension

åt småskollärare i övrigt gällande bestämmelserna i anstaltens reglemente.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 3

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Signe Eriksson, som är född

den 5 januari 1891, innehade anställning såsom ordinarie småskollärarinna

vid Skönneruds fasta småskola i Järnskogs skoldistrikt under tiden

från och med den 1 januari 1912 till och med den 30 juni 1924, då hon på

egen begäran avgick från sin befattning; att hon under tiden för nämnda

anställning var tjänstledig på grund av sjukdom den 20 maj—den 7 juli

och den 3 november—den 18 december 1920 samt från och med den 1 januari

1921 till avskedstagandet; att hon i september 1929 till skolrådet i Järnskogs

församling ingav framställning örn erhållande av genast börjande

tjänstepension, vid vilken framställning fogades läkarintyg, som utvisade,

att sökanden vid tidpunkten för avskedstagandet på grund av sjukdom

(lungtuberkulos) varit oförmögen att sköta sin befattning samt att

hon fortfarande och för framtiden av samma sjukdom vore urståndsatt

att tjänstgöra såsom lärarinna; att nämnda framställning av skolrådet

med tillstyrkan överlämnades till statens pensionsanstalt, som enligt

beslut den 7 mars 1930 icke fann sådana omständigheter föreligga, som

enligt anstaltens reglemente kunde berättiga till begärd pension.

Statens pensionsanstalt har i avgivet utlåtande över en av Eriksson hos

Kungl. Majit gjord framställning örn pension anfört följande:

Då pensionsanstalten den 7 mars 1930 förehade till prövning frågan örn

sökandens rätt till pension, inhämtades, att sökanden under femårsperioden

närmast före avgången från tjänsten den 1 juli 1924 själv uppehållit

densamma under något mer än ett läsår och för övrigt varit tjänstledig

på grund av sjukdom. Tillämpning av föreskrifterna i § 18 mom.

1 c), § 19 och § 24 mom. 1 b) av pensionsanstaltens reglemente den 31 december

1919 hade på grund därav varit utesluten. Ej heller eljest hade

förelegat någon omständighet, som enligt reglementet kunde berättiga

henne till genast börjande förtidspension. Hade sökanden däremot med

fortsatt sjukledighet kvarstått i sin tjänst även under höstterminen 1924,

skulle med stöd av nyss åberopade stadganden kunnat tilldelas henne

“/* av hel pension, 1,237 kronor 50 öre, eller 928 kronor 12 öre från 1925

års ingång.

Sökandens begäran örn avsked från tjänsten syntes hava förestavats

av den uppfattningen, att det ej vore rätt av henne att längre kvarstå

vid tjänsten, då hon väl förstode, att hennes krafter ej skulle tillåta henne

att återtaga tjänstgöringen. Örn den rätt till förtidspension, som under

viss betingelse tillkomme henne, hade hon uppenbarligen varit okunnig.

I ett ungefärligen liknande ärende hade Kungl. Majit efter riksdagens medgivande

(Kungl. Majits prop. nr 132:1929; R. skr. nr 215:1929, punkt 3)

förklarat förra småskollärarinnan Ester Desideria Mellander berättigad till

en förtidspension av 928 kronor 12 öre från statens pensionsanstalt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och till sökandens ömmande levnadsvillkor

har pensionsanstalten hemställt, att Eriksson måtte från och med

den 1 januari 1931 under sin återstående livstid från anstalten få åtnjuta

en årlig pension av 928 kronor 12 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Motion 1:245.

JJtskottet.

Statskontoret har i ärendet erinrat, att riksdagen i ett flertal fall medgivit,

att pension finge utgå till befattningshavare, som erhållit avsked

före den tidpunkt, då rätt att avgå med pension för dem inträtt. I samtliga de

av statskontoret avsedda fallen hade vederbörande dock på grund av sinnessjukdom

eller höggradig neurasteni icke varit i stånd att bedöma följderna av ett

avskedstagande. Beträffande sökanden vore förhållandena annorlunda. Att hon

begärt avsked några månader före den tidpunkt, då för henne inträdde

rätt att efter avsked erhålla pension, syntes hava berott på okunnighet

örn för henne gällande pensionsbestämmelser. Det syntes därför kunna

ifrågasättas, huruvida pension över huvud taget borde beredas sökanden.

Vid det förhållandet att hon tagit avsked endast något över fyra månader,

innan hon kunnat erhålla avsked med pension, och då hon syntes

sakna medel för sitt uppehälle, ville statskontoret dock ej motsätta sig,

att något årligt understöd utverkades åt henne. Med erinran örn att i de

flesta av da av statskontoret åberopade fallen pensionerna reducerats

i jämförelse med vad som författningsenligt skulle tillkommit vederbörande,

ansåge sig statskontoret icke böra tillstyrka högre pensionsbelopp än

600 kronor.

Departementschefen bär biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren i anledning av propositionen väckt motion nr 245, vari herr

Bergman jämte två av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen

måtte medgiva, att förra småskollärarinnan Signe Eriksson må från

och med den 1 januari 1931 under sin återstående livstid från statens pensionsanstalt

uppbära en årlig pension av 928 kronor 12 öre att utgå enligt

de beträffande pension åt småskolelärare i övrigt gällande bestämmelser i

anstaltens reglemente».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

På sätt departementschefen uttalat, synes det med hänsyn till i ärendet

upplysta omständigheter knappast billigt, att Signe Eriksson på grund av

sitt avskedstagande skall gå i mistning av hela den pension, hon varit berättigad

erhålla, därest hon förblivit i tjänst den korta tid, som återstått

till dess hon i anledning av sin sjukdom blivit skyldig att avgå. Utskottet

vill därför tillstyrka, att åt Eriksson beviljas någon pension från statens

pensionsanstalt. De särskilda förhållanden, vilka i detta fall föreligga, hava

synts utskottet motivera, att reduktionen av det belopp, som under nyss

angiven förutsättning författningsenligt skulle hava utgått, icke göres så

stor, som Kungl. Majit föreslagit. Utskottet har — med tillmötesgående

i viss mån av motionärernas framställning — ansett sig böra förorda en

reduktion av endast omkring 10 procent eller till i avrundat tal 840 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

5

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande proposition

samt omförmälda motion I: 245, må medgiva, att förra

småskollärarinnan Signe Eriksson må från och med

den 1 januari 1931 under sin återstående livstid från

statens pensionsanstalt uppbära en årlig pension av 840

kronor, att utgå enligt de beträffande pension åt småskollärare

i övrigt gällande bestämmelserna i anstaltens

reglemente.

3:o.

I två motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 46 av

herr Johansson, Johan Bernhard, jämte tre av kammarens övriga ledamöter

och den andra i andra kammaren under nr 42 av herr Andersson i

Falkenberg jämte två av kammarens övriga ledamöter, har hemställts,

att riksdagen måtte besluta »att till folkskolläraren Erik Henning Holmberg

i Varberg, som vid sin avgång från folkskollärarbefattning från

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. tilldelats en pension

av 1,159 kronor 9 öre, bevilja en tilläggspension av 999 kronor 45

öre eller till så stort belopp att slutsumman uppgår till 28/33 av hel tjänstepension».

Beträffande de skäl, som till stöd för förslaget åberopats, får utskottet

hänvisa till de särskilda motionerna med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Holmberg, som är född den 12

maj 1870, efter avlagd folkskollärarexamen innehaft anställning dels såsom

vikarierande folkskollärare höstterminen 1891 och såsom extra ordinarie

folkskollärare år 1892, dels ock såsom ordinarie folkskollärare i Tvååkers

skoldistrikt den 1 januari 1893—den 30 juni 1906 samt i Varbergs

skoldistrikt den 1 juli 1906—den 1 mars 1921. Under sistnämnda anställningstid

åtnjöt emellertid Holmberg tjänstledighet för enskilda angelägenheter

läsåren 1917/1918—1920/1921 med undantag allenast för vissa kortare

tjänstgöringsperioder, tillsammans under nämnda fyra läsår utgörande

omkring 2^2 vecka. Den 1 mars 1921 avgick Holmberg från sin ordinarie

lärarbefattning för att tillträda enskild tjänst. Den 1 september

1925 återgick han till lärartjänstgöring i befattning såsom extra ordinarie

folkskollärare i Varbergs skoldistrikt, vilken befattning han, efter den 12

maj 1930 uppnådd pensionsålder, lämnade med utgången av vårterminen

1930.

I november 1929 gjorde Holmberg hos Kungl. Majit framställning örn

rätt att vid blivande avgång från sin extra ordinarie folkskollärarbefattning

komma i åtnjutande av pension, beräknad efter det för ordinarie

folkskollärare gällande pensionsunderlaget.

Äng.

tilläggspension

dt förre

folkskolläraren

E. H.

Holmberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Över ifrågavarande ansökning, som tillstyrktes av vederbörande folkskolinspektör,

yttrade sig skolöverstyrelsen. Överstyrelsen tillstyrkte

därvid i första hand bifall till ansökningen. Skulle emellertid hinder

möta för beviljande av full pension såsom för ordinarie folkskollärare,

ville överstyrelsen hemställa, att vid bestämmandet av pensionens storlek

hänsyn dock måtte tagas till Holmbergs tjänstetid i ordinarie befattning

på sådant sätt, att honom tillerkändes ett pensionsbelopp, motsvarande avkortad

pension, beräknad å det den 1 mars 1921 för honom gällande högre

pensionsunderlaget. Skolöverstyrelsen utgick med ledning av då föreliggande

handlingar från antagandet, att Holmberg vid avgång från den

ordinarie folkskollärartjänsten år 1921 kunnat för pension räkna 28 tjänstår,

samt tillstyrkte i anslutning härtill beviljande av ett pensionsbelopp,

motsvarande 28/33 av hel tjänstepension för ordinarie lärare.

I ärendet avgavs vidare utlåtande av statens pensionsanstalt, som anförde,

att ett bifall till ansökningen även i den modifierade form, som av

skolöverstyrelsen alternativt föreslagits, skulle innebära en avvikelse från

föreskrifterna i § 24 mom. 1 a) i reglementet för statens pensionsanstalt,

vilka finge anses äga principiell innebörd. En dylik avvikelse skulle ju

emellertid kunna undantagsvis förordas, där starka billighetsskäl kunde

anföras till stöd därför. Hen åberopade omständigheten, att Holmberg

tidigare under lång tid varit ordinarie folkskollärare, syntes i och för

sig icke kunna betraktas som ett dylikt skäl, eftersom han frivilligt lämnat

denna tjänst för att ägna sig åt annan verksamhet. Och då i övrigt

icke syntes föreligga någon omständighet, som skulle tala för ett bifall

till ansökningen, funne pensionsanstalten sig för sin del förhindrad tillstyrka

framställningen.

Sedan statskontoret i avgivet utlåtande instämt i vad pensionsanstalten

yttrat, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 28 mars 1930 ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Efter ansökan företog pensionsanstalten sedermera prövning av frågan

örn Holmbergs pensionsrätt och tillerkände honom genom beslut den 17

oktober 1930 avkortad pension till belopp av 1,159 kronor 9 öre, räknat

från och med den 1 juli 1930. Härvid tillgodoräknades Holmberg författningsenligt

30 tjänstår eller hela den tid, varunder han innehaft befattning

såsom vikarierande, extra ordinarie och ordinarie folkskollärare, med

undantag av den period, läsåren 1917/1918—1920/1921, då han åtnjutit

tjänstledighet för enskilda angelägenheter. I enlighet härmed bestämdes

pensionen till s%3 av hel pension. Till grund för pensionsbeloppets fastställande

lades författningsenligt det för extra ordinarie folkskollärare

gällande pensionsunderlaget av 1,275 kronor.

Såsom av utredningen framgår, har Holmberg vid avgången från sin

tjänst författningsenligt tillerkänts avkortad pension motsvarande 80/,3

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

7

av det för honom under åren närmast före avgången gällande, för extra

ordinarie folkskollärare fastställda pensionsunderlaget.

Motionärernas förslag synes avse, att Holmberg skulle — i anslutning

till vad skolöverstyrelsen i omförmälda utlåtande alternativt föreslagit —

tillerkännas pension, grundad på det för honom vid avgången från ordinarie

befattning år 1921 gällande pensionsunderlaget och beräknad i förhållande

till det antal tjänstår, som han vid tiden för avgång från den

ordinarie tjänsten kunde räkna.

Ett bifall till detta förslag skulle, såsom statens pensionsanstalt framhållit,

innebära en principiell avvikelse från de i reglementet för pensionsanstalten

innefattade reglerna. Det skulle därjämte strida mot de grunder,

som tillämpas för pensionering av befattningshavare i statstjänst,

enligt vilka grunder pensionsförmånen bestämmes i förhållande till pensionsunderlag,

som för tjänstinnehavare gällt under tiden närmast före

avgången ur tjänst. Vid sådant förhållande och då till stöd för ett undantag

från stadgade regler i detta fall icke synas kunna åberopas särskilda

hillighetsskäl, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka någon åtgärd

i motionernas syfte.

Med åberopande av det anförda och under erinran, att ärendet nyligen

varit föremål för prövning av Kungl. Majit utan att föranleda framställning

till riksdagen, får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 46 och II: 42 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

4:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 124 av herr Norman jämte två’ av kammarens övriga ledamöter och

den andra inom andra kammaren under nr 280 av herrar Olovsson i

Västerås och Larsson i Stockholm, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta tillerkänna slöjdläraren Fritz Vilhelm Ljung en fyllnadspension av

600 kronor årligen att utgå av statsmedel fr. o. m. budgetåret 1931/1932.»

I motionerna har till stöd för yrkandet anförts bland annat följande:

»Enligt reglementet för statens pensionsanstalt (§ 24 mom. 1 a) utgår full

pension endast örn pensionären vid avgången räknar minst 33 tjänsteår, i

annat fall avkortas pensionen i proportion till tjänsteårens antal. Som

tjänsteår räknas för folkskollärare m. fl. endast läsår, under vilka vederbörande

haft minst 20 undervisningstimmar i veckan (§ 45).

Slöjdläraren Fritz Vilhelm Ljung, född den 7 april 1867, började sin

bana som slöjdlärare år 1893 vid folkskolan i Sala. Fr. o. /n. 1897

tjänstgjorde han dessutom vid samskolan i Sala och omhänderliade därmed

hela slöjdundervisningen i staden, som emellertid endast omfattade sammanlagt

14 undervisningstimmar per vecka. Fr. o. m. 1905 utökades

slöjdundervisningen i folkskolan och därmed herr Ljungs tjänstgöring där
-

Ang.

tilläggspension

åt slöjdläraren

F. V. Ljung.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

städes till 16 timmar, och samtidigt anförtroddes han även slöjdundervisningen

i Norrby folkskola utanför Sala, 4 timmar. Antalet undervisningstimmar

per vecka uppgick nu inalles till 26 och uppnådde lagens

minimum, örn man endast förutom folkskolan i Sala medräknar en av de

bägge övriga skolorna. Trots detta har pensionsanstalten av formella skäl

funnit sig nödsakad icke tillgodoräkna herr Ljung tjänsteår förrän fr. o. m.

den 1 juli 1907, då han överflyttade till Västerås och där genast fick

minst 36 timmars tjänstgöring. Herr Ljung får sålunda endast 23 tjänsteår

sig tillgodo, och pensionens belopp blir 23 ,3 av full pension, 1,875 kronor,

eller 1,306 kronor 81 öre.»

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen nr 124 i första

kammaren.

över ifrågavarande motioner har statskontoret på anhållan av utskottet

anbefallts avgiva utlåtande. Nämnda ämbetsverk har i ärendet hört statens

pensionsanstalt, som anfört följande:

Pensionsanstalten förehade prövning av Ljungs pensionsrätt den 16 januari

1931 och fann sig därvid kunna tillgodoräkna honom tjänstår för pension

först från och med den 1 juli 1907, då han anställdes å sin nuvarande

tjänst i Västerås. Vid tillämnad avgång från tjänsten den 7 april 1931

då Ljung fyller 64 levnadsår (pensionsåldern är 60 år, men medgivande

kan lämnas att kvarstå i tjänst intill 65 år), skulle han sålunda kunna

räkna endast 23 fulla tjänstår; och med hänsyn härtill fann pensionsanstalten

honom berättigad till pension med -3/:l:j av pensionsunderlaget

1,875 kronor, således 1,306 kronor 81 öre. Denna pension ökas med pensionsförhöjning

I (Förf. 280/1925) till 1,536 kronor.

Skulle det medgivas Ljung att ytterligare kvarstå i tjänst till den 1 juli

1931, då han kan räkna jämna 24 tjänstår, bleve grundpension och förhöjd

pension respektive 1,363 kronor 63 öre och 1,620 kronor.

I båda fallen tillkommer dyrtidstillägg, utgörande enligt nu gällande

grunder 252 kronor för år i båda fallen, varigenom totalpensionerna bliva

respektive 1,788 kronor och 1,872 kronor.

För jämförelses skull må nämnas, att hel grundpension 1,875 kronor med

pensionsförhöjning I uppgår till 2,112 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg

med för närvarande 288 kronor, således sammanlagt 2,400 kronor.

Tjänstår för Ljungs tjänstgöring före den 1 juli 1907 vid Sala samskola

samt vid folkskolorna i Sala och Norrby har pensionsanstalten ansett sig

förhindrad tillgodoräkna honom med hänsyn till stadgandena i § 22 mom.

la) i pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919 (nr 878), jämfört

med §§ 1 och 10 i reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

den 22 juni 1892 enligt lydelsen i nådiga kungörelsen den 24

oktober 1913 (nr 328). Dessa stadganden innebära bland annat att tjänstgöringen,

för att kunna tillgodoräknas, skall hava omfattat minst 20 undervisningstimmar

i veckan och hava fullgjorts vid skolor, tillhörande den

allmänna folkundervisningen. Av understödsanstaltens reglemente synes

framgå, att tjänstgöringen ej heller fått fullgöras samtidigt inom olika

skoldistrikt med reducerat antal undervisningstimmar inom varje utan

skolat med fullt antal timmar hava fullgjorts i ett distrikt i sänder.

Den tjänstgöring, Ljung fullgjort vid Sala samskola 1897—30 juni 1907,

(4 6 timmar i veckan), har enligt det ovanstående icke kunnat tillgodo
räknas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 9

Hans tjänstgöring vid den allmänna folkundervisningen före den 1 juli

1907 är följande:

Biträdande slöjdlärare vid folkskola i Sala

1893—1898 ................................................................... 8 timmar i veckan

Ordinarie slöjdlärare vid folkskola i Sala

1901—1904 ............................................................... 8 timmar i veckan

Ordinarie slöjdlärare vid folkskola i Sala

1905—30 juni 1907........................................................ 16 timmar i veckan

Slöjdlärare vid folkskola i Norrby

1905—30 juni 1907........................................................ 4 timmar i veckan.

Således har Ljung endast under tiden 1905 — 30 juni 1907 haft full tjänst

vid skolor, tillhörande den allmänna folkundervisningen, men denna tjänstgöring

har varit delad på två skoldistrikt med respektive 16 och 4 timmars

undervisning och har således lika litet som tjänstgöringen före år 1905

kunnat tillgodoräknas.

Billighetsskäl synas kunna anföras för, att Ljung Hnge en pensionsfyllnad

till sådant belopp, att hans sammanlagda pensionsförmåner uppginge till

ungefärligen den summa, som skolat utgå vid tjänstårsberäkning från

1905 års ingång, således för 26 fulla år. Sådan tjänstårsberäkning skulle

medföra en pension av 2B/33 av 1.875 kronor, alltså 1,477 kronor 27 öre,

ökad med pensionsförhöjning I till 1,764 kronor, vartill komme dyrtidstillägg,

som enligt nuvarande beräkningsgrunder skulle uppgå till 252

kronor. Summa pensionsförmåner bleve sålunda i detta fall 2,016 kronor.

För egen del har statskontoret anfört att, såsom statens pensionsanstalt

framhållit, vissa billighetsskäl förelåge för beviljande av en tilläggspension

i detta fall. Örn tilläggsförmånen inskränktes på sätt pensionsanstalten

förordat, syntes intet vara att erinra mot vidtagande av en sådan åtgärd.

Enligt vad som bragts till utskottets kännedom, har Ljung numera beviljats

anstånd med avsked till den 1 juli 1931.

Av utredningen framgår, att Ljung författningsenligt kan räkna tjänstår

för pension endast från och med den 1 juli 1907. Emellertid har han redan

från och med ingången av år 1905 haft tjänstgöring med en omfattning

av sammanlagt minst 20 veckotimmar vid skolor, tillhörande den allmänna

folkundervisningen, och även dessförinnan har han under en följd av år

fullgjort slöjdundervisning vid folkskolor. Under sådana förhållanden synes

det utskottet vara billigt, att någon tilläggspension beredes honom utöver

den pension, vartill han författningsenligt är berättigad. I anslutning till

vad statens pensionsanstalt ifrågasatt torde denna tilläggspension böra så

avvägas, att sammanlagda pensionsförmånen ungefär motsvarar vad som

skolat utgå, därest Ljung ägt räkna tjänstår för pension från 1905 års ingång.

Utskottet vill förorda, att tilläggspensionen — vilken lärer böra anvisas

från statens pensionsanstalt — bestämmes till belopp, motsvarande 3/33

av hel pension eller till 170 kronor 45 öre. Sammanlagda pensionsförmånen

torde böra regleras enligt föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

pensionsförbättring

åt

vissa befattningshavare

vid

flottans varv

i Karlskrona

och Stockholm.

(nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, i vad dessa föreskrifter avse

lärarpersonal vid folkskolor.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 124 och II: 280, må medgiva, att slöjdläraren Fritz

Vilhelm Ljung må från och med månaden näst efter

den, vari han avgår från sin tjänst, under sin återstående

livstid från statens pensionsanstalt uppbära, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension

av 170 kronor 45 öre, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

B. Militära pensions väsende t.

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition nr

185, avseende militära pensionsväsendet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att envar av verkmästaren av lia klass vid flottans varv i Stockholm

Ernst Leonard Andersson, verkmästaren av 2:a klass vid samma varv

Karl Johan Sjöblom och verkmästaren av 2:a klass vid flottans varv i

Karlskrona Adolf Verner Kjellberg må från och med månaden näst efter

den, varunder han efter uppnådda 30 tjänstår avgår ur tjänst med pension

från flottans pensionskassa, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring

med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som är eller

må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid marinen,

och i samma ordning som fyllnadspension; samt

att extra ordinarie kontorsskrivaren av l:a klass, kontorsföreståndaren vid

ingenjördepartementet vid flottans varv i Karlskrona Johan Adolf Teodor

Langwagen må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår

ur tjänst med pension från flottans pensionskassa, under sin återstående

livstid uppbära årlig pensionsförbättring med 1,155 kronor 60 öre, att utgå

från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss

personal vid marinen, och i samma ordning som fyllnadspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Andersson, att han, som är född den 18 september 1869,

antogs till mästare vid månadslönarstaten vid flottans varv i Stock
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

11

holin från och med den 15 januari 1902 och befordrades till verkmästare

därstädes den 30 november 1907; att han från och med den 1 juli 1928

är extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet med placering såsom

verkmästare av lia klass vid nyssnämnda varv och med lön enligt

18:e lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän; samt att han sedan den 1 februari 1902 är delägare

i flottans pensionskassa;

beträffande Sjöblom, att han, som är född den 10 april 1873, anställdes

såsom daglönare vid flottans varv i Stockholm den 7 januari 1902 och

befordrades till förman därstädes den 1 maj 1911; att han antogs att vara

mästare vid månadslönarstaten vid samma varv från och med den 1

januari 1912 och befordrades till verkmästare därstädes den 1 januari

1920; att han från och med den 1 juli 1928 är extra ordinarie

tjänsteman vid försvarsväsendet med placering såsom verkmästare av

2:a klass vid nyssnämnda varv och med lön enligt 16:e lönegraden i ovannämnda

löneplan; samt att han från och med den 1 januari 1912 är delägare

i flottans pensionskassa;

beträffande Kjellberg, att han, som är född den 10 maj 1875, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under tiden den

7 juni 1898—22 april 1902 och den 4 maj 1903—5 maj 1906 samt från och

med den 5 maj 1909 till den 1 december 1918, då han befordrades till förman;

att han antogs att vara verkmästare vid månadslönarstaten vid

flottans varv i Karlskrona från och med den 1 januari 1925; att han från

och med den 1 juli 1928 är extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet

med placering såsom verkmästare av 2:a klass vid nämnda varv och

med lön enligt 16:e lönegraden i förenämnda löneplan; samt att han från

och med den 1 januari 1925 är delägare i flottans pensionskassa; samt

beträffande Langwagen, att han, som är född den 23 juni 1875, under

tiden den 15 januari 1894—20 oktober 1896 varit anställd såsom daglönare

vid flottans varv i Karlskrona; att han den 9 maj 1900 anställdes såsom

kontorist (daglönare) å ingenjördepartementets vid nämnda varv chefskontor;

att han den 1 oktober 1904 antogs att vara verkmästare vid månadslönarstaten

vid samma varv; att han från sistnämnda tidpunkt

tjänstgjort såsom kontorsföreståndare vid ingenjördepartementet; att han

från och med den 1 juli 1928 är extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet

med placering vid ingenjördepartementet såsom kontorsskrivare

av l:a klass och med lön enligt 15:e lönegraden i förut omförmälda

löneplan; att han såsom kontorsföreståndare åtnjuter arvode utöver lönen

med 1,050 kronor för år; samt att han från och med den 1 oktober

1904 är delägare i flottans pensionskassa.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Ang.

pensionsförbättring

åt

verkmästaren

K. G. Löf.

Direktionen över flottans pensionskassa har i ärendet erinrat, att Kungl.

Majit i skrivelse till direktionen den 22 mars 1929 beträffande befattningshavare,

som jämlikt §> 2 mom. 2 i gällande reglemente för flottans pensionskassa

antagits till delägare i kassan före den 1 juli 1928, förklarat

den omständigheten, att i avseende å befattningshavarens anställning kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa

civila och civilmilitära icke-ordmarie befattningshavare vid försvarsväsendet

vunnit tillämpning, icke innebära hinder för befattningshavarnas bibehållande

i nämnda pensionskassa. På grund härav erlade ifrågavarande

beställningshavare alltjämt pensionsavgift till kassan med för verkmästare

vid månadslönarstaten föreskrivna belopp. Direktionen har vidare anfört,

att därest i förevarande fall pensionsförbättring beviljades med samma belopp,

som åtnjötes av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad

eller flaggunderofficer, dylik förmån skulle till envar av ovannämnda personer

utgå med 1,155 kronor 60 öre.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pensionsförbättring beviljas ifrågavarande befattningshavare

enligt de grunder, som tidigare tillämpats i fråga örn verkmästare

å månadslönarstat vid flottans varv.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

proposition.

6:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmgren väckt motion nr 39 hemställes,

»att riksdagen ville besluta, att verkmästaren K. G. Löf må anses

berättigad att tilldelas pensionsförbättring från den 1 oktober 1927».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Såsom i motionen erinrats, var frågan örn pensionsförbättring åt verkmästaren

Löf föremål för behandling av 1928 års riksdag i anledning av en

utav Kungl. Majit i proposition nr 72 gjord framställning.

Av då föreliggande handlingar i ärendet inhämtas huvudsakligen, att

Löf, som är född den 25 september 1871, varit anställd såsom daglönare

vid flottans varv i Stockholm under tiden 8 april 1895—30 september 1924,

därav såsom förman från och med år 1910; att han befordrats till mästare

den 1 oktober 1924 och till verkmästare den 1 oktober 1925; samt att han

entledigats den 30 september 1927.

I avgivet yttrande meddelade direktionen över flottans pensionskassa,

att Löf vore delägare i kassan och berättigad att från och med måna
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

13

deri näst efter den, varunder han erhållit avsked, komma i åtnjutande

av pension från kassan samt fyllnadspension, pensionstillägg och

pensionsförhöjning av statsmedel med respektive 729 kronor 60 öre, 364

kronor 80 öre, 180 kronor och 765 kronor 60 öre eller tillhopa 2,040 kronor.

Direktionen framhöll vidare, att därest Löf, i överensstämmelse med vad

i ett flertal fall förut ägt rum, beviljades pensionsförbättring med samma

belopp, som åtnjötes av befattningshavare i motsvarande militära tjänstegrad

eller flaggunderofficer, dylik förmån skulle till honom utgå med

1,155 kronor 60 öre för år. Med iakttagande av att enligt kungörelsen den

15 juni 1922 (nr 360) pensionstillägg icke utginge till f. d. befattningshavare,

som åtnjöte pensionsförbättring, skulle de årliga pensionsförmånerna,

bestående av pension från pensionskassan samt fyllnadspension, pensionsförbättring

och pensionsförhöjning av statsmedel, i sådant fall komma

att uppgå till sammanlagt (729: 60 -+- 364: 80 -f- 1,155: 60 + 294: —) =

2,544 kronor.

Marinförvaltningen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Löf finge från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

med 1,155 kronor 60 öre, att utgå från anslag, som vore eller

kunde varda beviljat, till pensionsförbättring för viss personal vid marinen,

och i samma ordning som fyllnadspension.

I avgivet utlåtande anförde statskontoret beträffande frågan örn pensionsförbättring

åt Löf följande:

Statskontoret får framhålla, att ifrågavarande pensionsförbättring —

såsom också vid åtskilliga tillfällen framhållits av arméns och marinens

avlöningssakkunniga, vilkas förslag ursprungligen låg till grund för

ordnandet av. denna pensionsförbättring — är byggd på grunder, som i

det väsentliga ansluta sig till gällande lag örn civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Därför har det ansetts vara nödvändigt att vid bedömande

av frågor örn beredande av dylik pensionsförbättring taga viss

hänsyn till en del i den civila pensionslagen givna begränsningar av

pensionsrätten, som sakna motsvarighet i pensioneringsgrunderna för

personalen vid försvarsväsendet. I sådant avseende må framhållas, att

vid utverkande av pensionsförbättring i fall, där vederbörande på grund

av skada i tjänsten eller till följd av sjukdom nödgats lämna tjänsten

före uppnådd avgångsålder, beloppet avpassats enligt de i civila pensionslagen

givna stadgandena örn invalid- respektive sjukpension. I nu

förevarande fall är visserligen icke fråga örn någon sådan förtidspension:

men enligt vad handlingarna utvisa har Löf innehaft sin verk
mästarbeställning

allenast sedan den 1 oktober 1925, medan han under

närmaste året därförut varit mästare, till vilken beställning han den 1

oktober 1924 befordrats från förmansbeställning å daglönarstat; och enligt

den civila pensionslagen skall, där icke vederbörande under minst

fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum. hel pensions

belopp utgöra Vs av summan av de högsta pensionsunderlag, som under

vart och ett av de sista fem åren varit för vederbörande gällande. Vid

denna bestämmelses tillämpning i nu förevarande fall uppstår visser
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

ligen någon tvekan rörande pensionsunderlagen för de två första åren

av femårsperioden. Men om för vartdera av de två sista åren före avgången

(l(i» 1925—3% 1927) må anses gälla ett pensionsunderlag av 2,250

kronor (pension, fyllnadspension och pensionsiörbättring för verkmästare)

och lör året V10 1924—3% 1925 ett pensionsunderlag av 1,910 kronor

(motsvarande förmåner för mästare), så torde anledning föreiinnas att

för vartdera av de två första åren, ‘/io 1922—3% 1924, upptaga ett belopp

av 1,080 kronor = högsta pension för daglönarförman + pensionstillägg,

eller med andra ord pensionsförmånerna med undantag av pensionsförhöjning

och dyrtidstillägg. Med sådan beräkningsgrund blir medeltalet

1,714 kronor, varav 1,094 kronor 40 öre äro pension och fyllnadspension

samt 619 kronor 60 öre utgöra pensionsiörbättring. Lägges härtill

pensionsförhöjning I med 254 kronor, uppnås ändå icke det belopp av

tillhopa 2,040 kronor, som enligt vad direktionen över flottans pensionskassa

framhållit redan författningsenligt tillkommer Löf i pension, fyllnadspension,

pensionstillägg och pensionslörhöjning. Vid sådant förhållande

skulle anledning givetvis saknas att vidtaga åtgärd i syfte att

bereda Löf pensionsförbättring. Emellertid skulle en med Löf i pensionshänseende

likställd underofficer, som vid uppnådd åldersgräns avgår

efter att liksom Löf hava endast under två år innehaft den beställning,

från vilken avgång äger rum, bekomma pensionsförbättring enligt

kungörelsen den 15 juni 1922 till belopp av 1.155 kronor 60 öre; och därför

vill statskontoret för sin del icke påyrka tillämpning i detta fall av berörda

bestämmelse i den civila pensionslagen. Statskontoret finner sig alltså

kunna instämma i marinförvaltningens hemställan.

Kungl. Maj:t föreslog i förenämnda proposition nr 72 till 1928 års riksdag

pensionsförbättring åt Löf med ett belopp av 1,155 kronor 60 öre.

I sitt utlåtande i ärendet (nr 30, punkten 5) yttrade bankoutskottet, att

då Löf vid avgång ur tjänst innehaft befattning såsom verkmästare unter

allenast två år, utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga för

beredande av pensionsförbättring åt honom. Utskottet hänvisade i detta

avseende till vad statskontoret anfört rörande de grunder, som enligt

den civila pensionslagen tillämpas för det fall, att vederbörande icke

under minst fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång äger rum.

I enlighet med utskottets hemställan lämnade riksdagen Kungl. Maj:ts

förevarande framställning utan bifall.

Då i den föreliggande motionen icke anförts några omständigheter, vilka

icke vid ärendets tidigare prövning varit kända, synes anledning icke

förefinnas att frångå den enligt utskottets mening välgrundade ståndpunkt,

som riksdagen vid frågans behandling år 1928 intagit. Det må i

detta sammanhang framhållas, att Löf, som tre år före avgången ur tjänst

befordrats till beställning å månadslönarstat från anställning såsom daglönarförman,

skulle — därest avgången ur tjänst ägt rum från sistnämnda

anställning — ägt uppbära pension av 1,080 kronor årligen, medan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

15

hans pensionsförmån genom de under sista anställningsåren erhållna befordringarna

författningsenligt uppbringats till 2,040 kronor för år.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 39 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

7:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmström väckt motion nr 282

har hemställts, »att riksdagen må besluta, att fanjunkaren i Kungl. Hälsinge

regementes reserv, Alarik Wickberg, efter sin avgång som Tullföringsbiträde

vid Gävle rullföringsområde, nr 60, må åtnjuta pension fr. o. m.

den 1 oktober 1931 i likhet med fanjunkare, som avgått från aktiv stat

efter 1919 års ingång.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Enligt 1919 års lagtima riksdags beslut örn pensionsförbättring för viss

personal vid armén skulle sådan förmån endast tillkomma den, som vid

avgång efter uppnådd åldersgräns vore berättigad till såväl pension som

fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjöte tillfällig löneförbättring

enligt av riksdagen år 1918 eller senare godkända grunder; och skulle

den, som avgått från tjänsten under år 1918 eller vid slutet av detta år,

äga åtnjuta pensionsförbättring med hälften av det belopp, som enligt de

av riksdagen antagna grunderna för pensionsförbättringen eljest skolat tillkomma

honom. I enlighet med sistnämnda grunder skulle hel pensions*

förbättring för fanjunkare, som vid början av det år då avgången ägde

rum uppnått minst 12 tjänstår, utgöra 1,250 kronor för år räknat.

Fanjunkaren Wickberg, som är född den 29 juli 1866 och kom i krigstjänst

den 5 november 1884 ävensom utnämndes till underofficer den 26

juni 1890 samt till fanjunkare den 31 december 1905, avgick ur tjänst med

pension såsom fanjunkare den 2 februari 1917. Han hade haft rätt att

med begagnande av s. k. respitår kvarstå i tjänst intill den 29 juli 1919,

då han uppnådde 53 års ålder. Då avgången ägde rum före juli månad

1918, blev han helt utesluten från rätten till pensionsförbättring. Hade

han med begagnande av rätten till respitår kvarstått i tjänst efter ingången

av senare halvåret 1918, hade han blivit berättigad till halv pensionsförbättring;

hade avgången skett först efter ingången av år 1919, hade han

erhållit rätt till hel pensionsförbättring.

I en vid 1924 års riksdag av samme motionär väckt motion (11:263)

framställdes förslag i fråga örn pensionsförbättring — förutom åt två andra

f. d. fanjunkare vid Hälsinge regemente, örn vilka nu icke är fråga —

åt Wickberg. Förslaget gick ut på, att Rickberg skulle berättigas erhålla

Äng.

beräkningen

av den

fanjunkaren

A. Wickberg

tillkommande

pensionen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

hel pensionsförbättring utan hinder därav att han avgått ur tjänst före

ingången av år 1919. Till stöd för förslaget anfördes, bland annat, att

Wickberg, som vid pensionsålderns inträde haft sig bekant att frågan om

den militära pensioneringen läge under utredning och sålunda haft att räkna

med möjligheten att ett eventuellt riksdagsbeslut under den tid, han hade

rätt att kvarstå i tjänst, skulle kunna för framtiden förskaffa honom bättre

pensionsförmåner än örn han genast avginge, härom rådfrågat sig med

vederbörande regementschef, vilken för ändamålet gjort förfrågan hos arméns

pensionskassa. I anledning av det besked, som på denna förfrågan erhållits,

hade Wickberg avstått från rättigheten att begagna sig av respitåren.

Vid motionen fogades avskrift av en till dåvarande chefen för Hälsinge

regemente ställd, av byråchefen i arméns pensionskassa undertecknad skrivelse

den 15 juni 1916, vari med anledning av gjord förfrågan meddelats,

att 1913 års krigsbefäls förslag till ny militär pensionslag — enligt vilket

förslag då stadgade pensionsunderlag skulle betydligt förhöjas — ännu icke

varit föremål för Kungl. Maj:ts behandling och troligen bomme att behandlas

först i samband med ifrågasatt omorganisation av arméns pensionskassa

samt dess änke- och pupillkassa, vilken omorganisation i sin ordning

icke syntes komma att äga rum, förrän resultatet av anbefalld utredning

rörande centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter förelåge, ävensom

att, enligt vad en av ledamöterna i kommittén för sistnämnda utredning

uppgivit, densamma icke kunde föreligga förrän örn flera år.

I anledning av det i örn förmälda motion framställda förslaget anförde

bankoutskottet i utlåtande nr 39, punkten 1, såvitt avsåg Wickberg, bland

annat följande:

Då Wickberg erhållit avsked ur tjänsten något mer än två år före riksdagens

beslut örn pensionsförbättring, syntes han principiellt vara att likställa

med sådana militära eller civila befattningshavare, vilka efter uppnådd

pensionsålder nödgats taga avsked kort före genomförandet av en

pensionsreglering, vilken för senare avgående befattningshavare medfört

förmånligare pensionsvillkor. Dylika pensionsregleringar hade dittills i

allmänhet icke ansetts kunna föranleda till motsvarande förbättringar i

pensionsförmånerna för äldre pensionärer. Att i enstaka fall medgiva en

sådan pensionsförbättring för befattningshavare, som avgått före pensionsregleringens

genomförande — vare sig avgången ägt rum på grund av

gällande föreskrifter örn skyldighet att vid uppnådd åldersgräns avgå ur

tjänst eller, såsom i förevarande fall, på befattningshavarens egen begäran

och utan begagnande av rätt till respittid — skulle därför uppenbarligen

vara ägnat att medföra konsekvenser av stor räckvidd. Av en utredning,

som verkställts i samband med ett i samma utlåtande under punkt 2 omförmält

ärende, framginge, att enbart antalet befattningshavare vid armén,

vilka i likhet med Wickberg utan utnyttjande av respittid avgått vid

uppnådd pensionsålder, torde uppgå till minst ett hundratal. Enligt vad

inom utskottet uppgivits, vore anledningen till att ifrågavarande befattningshavare

i så stor utsträckning tagit avsked utan att begagna sig av rätt till

respittid närmast att söka i den omständigheten, att de under rådande hög
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

17

konjunktur haft utsikt till lönande anställningar i enskild verksamhet och

därav föranletts att avgå omedelbart efter uppnådd pensionsålder.

Med hänsyn till vad sålunda anförts syntes ett medgivande av pensionsförhöjning

utav den art, varom i ärendet vore fråga, av principiella skäl

icke kunna förordas med mindre alldeles särskilda skäl därför kunde åberopas.

Några sådana skäl hade enligt utskottets förmenande i förevarande

fall icke anförts. Innehållet i den av motionären åberopade skrivelsen den

15 juni 1916 från byråchefen i arméns pensionskassa syntes nämligen vara

utan betydelse för frågans bedömande, enär den till 1919 års lagtima riksdag

avlåtna framställningen örn pensionsförbättring icke sammanhängde

med det i berörda skrivelse avsedda förslaget till ny militär pensionslag

utan föranletts av 1918 års lagtima riksdags beslut örn tillfällig löneförbättring

för arméns personal och närmast grundats på ett av arméns och

marinens avlöningssakkunniga i betänkande den 14 februari 1919 avgivet

förslag.

I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.

I den nu föreliggande motionen har motionären anfört bland annat, att

Wickberg efter avgång från fanjunkarbeställningen haft tjänst å rullföringsexpeditionen

vid Gävle rullföringsområde, nr 60, vilken tjänst han den

1 oktober 1931 måste lämna. Wickberg, som under sin tjänstgöring vid

rullföringsexpeditionen haft en jämförelsevis låg avlöning, komme då att

få en avsevärt lägre pension än sina jämnåriga och lägre än underofficerare,

vilka efter avgången från aktiv stat icke i fortsättningen varit i statens

tjänst.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens civila

departement.

Civila departementet har till en början meddelat, att — enligt vad som

upplysts från regementsexpeditionen vid Hälsinge regemente — Wickberg

innehaft förordnande såsom Tullföringsbiträde vid Gävle rullföringsområde,

nr 60 från och med den 1 november 1919 i löpande följd samt att han

innehar förordnande å nämnda befattning till och med den 30 september

1931.

Departementet har vidare införskaffat en av byråchefen i arméns pen- ''

sionskassa upprättad promemoria angående storleken av Wlekbergs pensionsförmåner.

Denna promemoria är av följande innehåll:

F. d. fanjunkaren vid Kungl. Hälsinge regemente Hans Hjalmar Alarik

Wickberg erhöll avsked den 2 februari 1917 med rätt att från och med

den 1 mars 1917 åtnjuta pensionsförmåner med sammanlagt 1,000 kronor.

Då Wickberg i egenskap av Tullföringsbiträde uppbar ett årligt arvode

av 2,130 kronor, kunde han ej sedermera jämlikt kungl, kungörelsen den

15 juni 1922 angående pensionstillägg till vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst med flera pensionärer (S. F. S. Nr 360 år 1922) tillerkännas

något pensionstillägg.

Jämlikt kungl, kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst med

Bihang till riksdagens protokoll 1931. S sami 18 höft. (Nr 27■) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

flera pensionärer (S. F. S. Nr 280 år 1925) förklarades Wickberg berättigad

att från och med den 1 juli 1925 åtnjuta ny pension allenast med 1,884

kronor för år, då han som ovan nämnts ej varit berättigad tili pensionstillägg.

Därest Wickberg avgår från sin befattning som Tullföringsbiträde och då

ej uppbär annan avlöning eller pension från statsmedel, bliver han berättigad

åtnjuta pensionsförmåner med sammanlagt 1,992 kronor för år.

Hade Wickberg kvarstått i tjänst till den 29 juli 1919, vartill han enligt

gällande författningar varit berättigad, skulle hans pensionsförmåner nu

hava uppgått till 2,544 kronor för år.

För egen del har arméförvaltningens civila departement, efter erinran

örn bankoutskottets förberörda utlåtande i frågan vid 1924 års riksdag, anfört

följande:

De av utskottet sålunda anförda skäl emot ett bifall till motionen synas

enligt departementets åsikt alltjämt äga tillämplighet och några nya omständigheter,

som skulle kunna tala för bifall, synas icke hava blivit anförda.

I motionen framhålles visserligen, att Wickberg efter sitt avskedstagande

under lång tid innehaft befattning såsom biträde å rullföringsexpeditionen

vid Gävle rullföringsområde, nr 60. Befattningarna såsom rullföringsbiträden

äro emellertid att hänföra till sådana nied arvoden avlönade

befattningar, vilka äro avsedda att uppehållas av pensionerad personal.

Någon ökad pensionsförmån, utöver den som tillagts vederbörande vid avgång

från beställning på stat, har vid sådant förhållande ansetts icke böra

utgå till följd av anställning i befattning såsom Tullföringsbiträde. Endast

i sådana fall, då dylik befattning innehafts av icke pensionerad militär, har

pension av billighetsskäl plägat tilldelas vederbörande (jämför riksdagens

skrivelse nr 306/1924 punkt 13 c, sid. 8). Därjämte har i visst fall, då en

beställningshavare avgått från beställning på aktiv stat kort före inträdet

i pensionsåldern och därigenom kommit i åtnjutande av väsentligt lägre

pension än eljest skulle blivit fallet, den omständigheten, att han sedermera

tjänstgjort inom rullföringsväsendet, ansetts kunna kompensera den bristande

tjänsteåldern och på sådan grund viss tilläggspension tillerkänts

vederbörande (jämför propositionen nr 73/1928 och riksdagens skrivelse nr

352/1928, punkt 22).

Intetdera av dessa fall föreligger emellertid beträffande Wickberg. Härtill

kommer att denne, vilken erhållit avsked den 2 februari 1917, först den 1

•november 1919 tillträtt befattningen såsom Tullföringsbiträde. Det förefaller

sålunda icke uteslutet, att sökandens avgång från beställning på stat

föranletts av sådan i bankoutskottets ovan åberopade utlåtande, nr 39/1924,

anförd omständighet, som att vederbörande haft utsikt till någon lönande

anställning i enskild verksamhet.

Under åberopande härav har departementet såsom sin mening anfört, att

ett bifall till motionen syntes kunna medföra vittgående konsekvenser, bland

annat krav på tilläggspension för andra rullföringsbiträden ävensom för

rullföringsbefälhavare, vilka avgått från beställning på stat före ikraftträdande

av den år 1919 beslutade pensionsförbättringen.

Statskontoret har instämt i vad arméförvaltningens civila departement

i sitt utlåtande anfört.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

19

Med hänsyn till vad den i ärendet verkställda utredningen utvisat har ot »kottet.

utskottet ansett sig icke kunna frånträda sin år 1924 uttalade uppfattning

i ämnet. På grund härav och under framhållande, att Wickberg efter avgång

från anställningen såsom Tullföringsbiträde författningsenligt kommer

i åtnjutande av pensionsförmåner å 1,992 kronor för år jämte dyrtidstillägg

därå, får utskottet avstyrka bifall till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 282 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

8:o.

Äng.

I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1931 dagtecknad proposition viss ersättning

nr 71 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag L• E
Ljungor.

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten 1.

föreslagit riksdagen medgiva, att till Lage Enok Ljungor må — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den

tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från

och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ljungar fullgjorde värnpliktstjänstgöring

vid Svea livgarde under tiden 2 april—12 juli 1924; att han

den 14 april 1924 insjuknade i senskideinflammation och den 23 i samma

månad intogs på regementets sjukavdelning för blodpropp i högra armen;

att han vårdades därstädes till den 16 juni, då han utskrevs i kvarter,

vari han kvarstannade till den 1 därpå följande juli, vilken dag han

friskskrevs och utskrevs; att han under åren 1925 och 1926 fullgjort repetitionsövningarna

i liandräckningstjänst; att vederbörande militärläkare

såsom sin åsikt uttalat, att Ljungars sjukdom uppkommit under militärtjänstgöringen

samt att intet motsade antagandet, att militärtjänsten

varit orsak till sjukdomens uppkomst och utveckling; att enligt ett till

riksförsäringsanstalten ingivet läkarintyg tecken förefinnas till måttlig

venås stas i Ljungars högra arm, tydligtvis en följd av den 1924 genomgångna

blodproppen; samt att nedsättningen i hans arbetsförmåga i anledning

härav kan uppskattas till 15 å 20 procent.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest''

Ljungar inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning

av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till V.

Henriksson.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat

dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna.

Efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden

från 2 till 3 år har dylik dispens till en början i regel förekommit

endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade

fall, i vilka ersättningsanspråket likväl gjorts gällande inom den tid,

som sedermera stadgats, eller 3 år. Emellertid hava, framför allt under

de senaste åren, i vissa fall särskilda omständigheter ansetts höra föranleda

till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits. Så haT

varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att särskild undersökning

enligt 11 § i herörda förordning hort äga rum men av vederbörande

militärhefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga, synes anledning

hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn härtill och

på grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett sig

böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

9:o.

Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till Valfrid Henriksson må — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som

föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —- från och

med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Henriksson under fullgörande

av sin värnpliktstjänstgöring vid Värmlands regemente den 11 juli 1921

insjuknade i lungsäcksinflammation, varför han, efter att några dagar

hava vårdats å regementets sjukhus, intogs på Karlstads lasarett, där

han kvarlåg till den 8 september samma år; att han, sedan han därefter

varit hemförlovad under ett års tid, vid återkomsten till regementet den

12 september 1922 blev förklarad oduglig till krigstjänst på grund av kro

nisk sjukdom i lungsäcken; att han enligt egen uppgift under tidsperioderna

7 oktober—15 november 1927 och 28 februari—14 april 1928 vårdats

å länslasarettet i Torsby för varbildning i lungsäcken; samt att vederbörande

regementsläkare såsom sin uppfattning uttalat, att den sjukdom

(varig lungsäcksinflammation), vari Henriksson insjuknat år 1921, skäligen

kunde anses hava orsakats av militärtjänstgöringen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

21

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest

Henriksson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning

av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförördning.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Av skäl, som under nästföregående punkt angivits i fråga örn där behandlat

ärende, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

10:o.

Kungl. Maj :t föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,

att till Axel Gunnar Persson må — utan hinder därav att framställning

örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 §

av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari

1931 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Västmanlands regemente den

26 mars 1916 insjuknade i knölros och lungsäcksinflammation, varför han

intogs å regementets sjukhus, där han vårdades till den 5 maj samma år,

då han förklarades oduglig till krigstjänst samt hemförlovades till följd

av kronisk sjukdom i vänstra lungsäcken; att han efter hemförlovningen

innehaft olika arhetsanställningar, tills han den 1 juni 1928, efter att

under hösten 1927 hava besvärats av andnöd och hjärtklappning, intogs

å örebro läns landstings tuberkulossjukstuga i Kopparberg; att han vårdades

därstädes för dubbelsidig lungtuberkulos till den 18 maj 1929, dä''

han utskrevs såsom förbättrad; att han sedan den 10 oktober 1929 ånyo

vårdas å ifrågavarande sjukstuga; samt att vederbörande sanatorieläkare

såsom sin åsikt uttalat, att det icke vore uteslutet, att Persson under

militärtjänstgöringen ådragit sig förkylning, som givit fart åt förefintlig

lungtuberkulos, yttrande sig i en lungsäcksinflammation, ävensom att

tuberkulosen, efter att sedermera hava kommit i vila, sakta och omärkligt

fortskridit för att år 1927 tydligt giva sig till känna.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till A. G.

Persson.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till E. A.

Linden.

Utskottet.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest

Persson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning

av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under punkten 8 i det föregående

får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

lim.

1 punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till Ernst Albin Linden må — utan hinder därav

att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives

i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1

januari 1931 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Linden innehade anställning

såsom volontär vid förutvarande Kronprinsens husarregemente under tiden

14 november 1919—31 oktober 1923; att han under militärtjänstgöringen

torde hava ådragit sig sömnsjuka; att hans nuvarande sjukdom,

paralysis agitans, såsom följdsjukdom härav förelegat redan är 1925;

att han vid upprepade tillfällen åren 1925—1930 för ifrågavarande sjukdom

vårdats å medicinska kliniken i Lund; samt att hans tillstånd i allmänhet

något förbättrats under vistelsen å sjukhuset, men att han icke

blivit arbetsför.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat, att

därest Linden inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i

anledning av sjukdomen, riksförsäkringsanstalten skulle hava tillerkänt

honom ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under punkten 8 i det föregående

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

23

12 :o.

I punkten 5 av ifrågavarande proposition nr 71 kar Kungl. Majit före- Äng.

slagit riksdagen medgiva, att till Jolm Albert Nilsson må — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, Nilsson.

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid flottan i augusti 1917 insjuknade i lungsjukdom

samt, efter att en tid hava vårdats å flottans sjukhus i Karlskrona,

blev förklarad oduglig till krigstjänst och hemförlovad; att han

därefter icke kunnat utföra något egentligt arbete; att han för sin sjukdom

vid olika tillfällen vårdats å Varbergs lasarett, Sahlgrenska sjukhuset

i Göteborg samt Apelvikens kustsanatorium; att han för lungtuberkulos

och bukhinnetuberkulos är intagen å Fagereds sanatorium; samt att

vederbörande marinläkare och san ator ieläkare uttalat den uppfattningen,

att militärtjänstgöringen kunde anses hava bidragit till utbrottet av Nilssons

ifrågavarande sjukdom.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,

att därest Nilsson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning

i anledning av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Åberopande vad utskottet anfört under punkten 8 i det föregående hem- vtskottet.

ställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

13:o.

I en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1931 dagtecknad proposition Äng.

nr 112 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag "“ag. f"9

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten Cedervall.

1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Simon Fredrik Cedervall må —

utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom

den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen dén 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —

s. 24 Kontrollera mot PDF

. Utskottet.

t ‘ Asvias

ersättning

till B. E.

Pettersson.

24 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

irån och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för

nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Cedervall under tiden 2 november

1918—13 maj 1919 fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid dåvarande

Jönköpings regemente; att han därunder insjuknade i knölros och för

denna sjukdom vårdades å regementets sjukhus under tidsperioderna 13

mars—16 april och 26 april—10 maj, vilken sistnämnda dag han utskrevs

symptomfri; att han hösten 1919 för bukvattusot vårdades å Jönköpings

lasarett, varifrån han utskrevs objektivt återställd; att han under fullgörande

av repetitionsövning den 20 september 1920 intogs å Jönköpings

regementes sjukhus under diagnos buktuberkulos; att han den 29 i samma

månad frikallades från fortsatt tjänstgöring och hemförlovades; att

han vid undersökning i början av år 1925 befunnits lida av lungtuberkulos;

samt att vederbörande militärläkare såsom sin åsikt uttalat, att det

syntes ostridigt, att Cedervall under sin militärtjänstgöring insjuknat i

knölros, vilken sjukdom finge betraktas såsom en del av den tuberkulösa»

symptomkomplex, vars övriga yttringar — buk- och lungtuberkulos —

medfört hans frikallelse från fortsatt värnpliktstjänstgöring.

RiksförsakringsanstaLten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,

att därest Cedervall inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning

i anledning av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom

ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till åberopade

statsrådsprotokollet.

Av skäl, som under punkten 8 i det föregående angivits i fråga örn

där behandlat ärende, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande

framställning.

14:q.

Under punkten 2 av samma proposition nr 112 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till Bernhard Evert Pettersson må — utan

hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den

tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från

och med den 1 januari 1931 från beväringsmanskapets invalid- och pen
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

25

sionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, vilken såsom värnpliktig

fullgjorde första tjänstgöring under tiden 27 juni—10 oktober 1920

vid dåvarande Västmanlands regemente, var sjukskriven för sömnsjuka

från och med den 21 juli till och med den 8 augusti samma år; att han

åren 1921 och 1922 utan att någon gång hava varit sjukskriven fullgjorde

honom åliggande repetitionsövningar; att han under vissa tidsperioder år

1928 vårdats å centrallasarettet i Västerås för sviter efter sömnsjuka;

samt att, enligt ett av överläkaren vid nämnda lasarett A. Bjure den

11 juli 1929 utfärdat intyg, det först år 1928 kunnat med säkerhet konstateras,

att de sjukdomssymptom, varav sökanden lider, äro beroende på

sviter efter den år 1920 genomgångna sömnsjukan.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,

att därest Pettersson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning

i anledning av sjukdomen, anstalten .skulle hava tillerkänt honom

ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under hänvisning till vad utskottet yttrat under punkten 8 i det före- utskottet.

gående får utskottet, som icke haft anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

15:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren un- Äng.

der nr 48 av herrar Wagnsson och Anderson, Erik — med instämmande Vl8^8jtt^n!r

i motionens syfte av två kammarledamöter — och den andra inom andra Winell.

kammaren under nr 76 av herr Werner jämte tre av kammarens övriga

ledamöter, har hemställts »att riksdagen måtte bevilja John Emil Winell

ett skadestånd å 800 kronor per år fr. o. m. den 7 oktober 1928».

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen nr 48 i första kammaren med därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar i förevarande ärende inhämtas huvudsakligen

följande.

Winell, som är född den 19 januari 1907, fullgjorde värnpliktstjänstgöring

vid fälttelegrafkåren år 1928. Före inryckningen till militärtjänsten

hade han haft anställning såsom tillfällig stationskarl vid Nässjö—

Oskarshamns järnväg. Under militärtjänstgöringen drabbades han i bör
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

jan av juni månad 1928 av halsfluss med hög feber samt överfördes till

garnisonssjukhuset i Stockholm, där han sedermera våi-dades för akut

inflammation i mandlarna på vänstra sidan jämte akut inflammation i

halsens lymfkörtlar samt kronisk, uppflammande inflammation i vänstra

mellanörat ävensom akut inflammation i högra mellanörat.

Sedan Winell den 6 oktober 1928 upphört att åtnjuta underhåll och vård

genom militär myndighets försorg, gjorde han hos riksförsäkringsanstalten

framställning örn erhållande av ersättning för av sjukdomen förorsakad

nedsättning av hörselförmågan.

Eiksförsäkringsanstalten, som fann Winells öronskada vara ådragen

under sådana omständigheter, att ersättning jämlikt bestämmelserna i

förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, kunde tillerkännas honom, fattade

efter närmare utredning i ärendet beslut den 17 december 1928 örn beviljande

åt Winell av livränta för tiden den 7 oktober 1928—den 6 juli 1929 ’

till belopp av 294 kronor för år räknat, därvid sjukdomen ansetts medföra

nedsättning av Winells arbetsförmåga med 25 procent.

Efter det Winell till riksförsäkringsanstalten insänt nytt läkarintyg,

fann anstalten genom beslut den 12 januari 1929 med hänsyn till i intyget

lämnade uppgifter skäligt att dels, med ändring av beslutet den 17 december

1928, tillerkänna Winell livränta med 470 kronor 40 öre för år räknat

för tiden till och med den 6 juli 1929, dels ock bevilja Winell ytterligare

livränta med likaledes 470 kronor 40 öre för år för tiden den 7 juli—den

6 december 1929, därvid Winells arbetsförmåga under angivna tider beräknats

vara nedsatt med 40 procent. För tiden den 13—15 november

1928, varunder Winell varit intagen å sjukhus, tillerkände riksförsäkringsanstalten

honom sedermera i stället för livränta sjukpenning med 1

krona 75 öre om dagen. Genom beslut den 24 april 1929 tillerkände anstalten

honom vidare för tiden den 13—15 november 1928 tillägg å sjukpenningen

med 25 öre örn dagen samt för tiden 15—18 mars 1929 i stället

för livränta sjukpenning med 3 kronor 50 öre om dagen.

Över riksförsäkringsanstaltens ifrågavarande beslut den 17 december

1928 och den 24 april 1929 anförde Winell besvär hos försäkringsrådet,

som emellertid enligt utslag den 19 juli 1929 fann besvären icke föranleda

någon rådets åtgärd.

För prövning av frågan örn ersättning åt Winell för tid efter den 6 december

1929 införskaffade riksförsäkringsanstalten sedermera förnyad utredning

angående hans hälsotillstånd samt uppgift angående hans arbetsförhållanden.

I sistnämnda hänseende förebragtes utredning därom, att

Winell sedan juni månad 1929 haft arbete i en brädgård mot en avlöning

av 65 öre per arbetstimme eller samma ersättning, som utgått till övriga

arbetare därstädes. Genom beslut den 23 januari 1930 tillerkände anstalten

därefter Winell livränta för tiden den 7 december 1929—den 6 decem
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

27

ber 1930 med 392 kronor för år, varvid nedsättningen i arbetsförmågan

beräknats utgöra 33 V5 procent.

Jämväl över detta beslut anförde Winell besvär hos försäkringsrådet,

Enligt utslag den 31 oktober 1930 fann rådet ej skäl göra ändring i överklagade

beslutet.

Sedermera har riksförsäkringsanstalten efter förnyad medicinsk utredning

genom beslut den 10 januari 1931 tillerkänt Winell livränta för

tiden den 7 december 1930—den 6 december 1932 med belopp av 392 kronor

för år, därvid nedsättningen av arbetsförmågan beräknats till 331/s procent.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Winell i anledning av utskottet.

den öronskada, som drabbat honom under värnpliktstjänstgöringen, efter

prövning av vederbörande myndigheter tillerkänts livränta enligt 1927

års militärersättningsförordning med belopp, vartill han enligt förordningen

funnits berättigad. Att riksdagen skulle, såsom motionärerna

ifrågasatt, i särskild ordning medgiva ytterligare understöd skulle i sak

innebära, att riksdagen i ett visst. fall inginge i prövning av frågan,

huruvida den av myndigheterna till grund för ersättningens fastställande

beräknade invaliditetsgraden kunde anses riktigt avvägd. En dylik åtgärd

har utskottet ansett sig icke kunna förorda. Utskottet avstyrker

alltså bifall till motionerna och hemställer,

att förevarande motioner 1:48 och II: 76 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

16: o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition Angur

179, avseende militära pensionsväsendet, har Kungl. Maj:t, under daglönarna

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över A.E.P.wufinansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att arbetarna ^Danielsson.

vid flottans varv i Karlskrona Anton Emanuel Petersson Wilson och Folke

Alfred Leonard Danielsson må vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande

av pension utan hinder av att de ej uppnått därtill berättigande

levnadsålder.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Wilson är född den 29 mars 1880; att han från och med den 12

februari 1900 varit anställd såsom daglönare vid flottan, därav från och

med den 1 januari 1919 såsom förman; samt att han, som den 10 oktober

1927 drabbats av hjärnblödning, är för all framtid oförmögen till arbete;

att Danielsson är född den 20 juli 1883; att han under tiden den 23 juli

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Äng.

pension åt

förra kanslibiträdet

Anna

Charlotta

Lindegren.

1900 17 november 1905 samt från och med den 20 november 1905 innehaft

anställning såsom daglönare vid flottan; samt att han på grund av

försvagat hälsotillstånd (höggradig neuros) är för framtiden oduglig till

arbete i sin tjänst.

I övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som ansluter sig till vad riksdagen tidigare i

liknande fall medgivit, har icke givit utskottet anledning till erinran,

varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

C. Allmänna indhragningsstaten.

I. Justitiedepartementet.

liro.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 45 av herr Sandström och den andra inom andra kammaren under

nr 82 av herr Lundström, har anförts och hemställts följande:

»Fröken Anna Charlotta Lindegren i Boden, född den 1 september 1868,

har från maj 1892 till mars 1926 haft anställning som kanslibiträde i Västmanlands

östra, Västmanlands västra och Luleå domsagor. Från mars

1926 har hon till följd av sjukdom, åderförkalkning, varit urståndsatt

att arbeta för sitt uppehälle, och sedan hennes siste principal, häradshövdingen

Nils Johansson, den 1 april 1930 avgått som domhavande i

Luleå domsaga, har hon icke längre uppburit understöd från honom.

Hon är nu i saknad av medel för sitt uppehälle och på grund av sjukdom

fortfarande oförmögen att arbeta för sin utkomst.

På grund härav får jag, med åberopande av innehållet uti närlagda

handlingar i bestyrkt avskrift, hemställa, att riksdagen ville bevilja

Anna Charlotta Lindegren en årlig pension av sexhundra kronor att utgå

från och med den 1 januari 1931.»

Vid motionerna fogade handlingar bestyrka av motionärerna lämnade

uppgifter. Handlingarna utvisa därjämte att, enligt Lindegrens egen

uppgift, hennes inkomst av lön och kommissionärsarvode under åren 1921

—1925 uppgått till i medeltal 3,948 kronor för år samt att, likaledes enligt

Lindegrens uppgift, hon efter avgången ur tjänst fått såsom andel i lön

och kommissionärsarvoden intill utgången av mars månad 1930 uppbära

vissa belopp, för vartdera av åren 1928 och 1929 utgörande 1,725 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

29

Över ifrågavarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet anfört följande:

En liknande fråga var föremål för behandling vid 1925 års riksdag i

anledning av motionen nr 225/11 örn årligt understöd åt renskriverskan

å Norra Roslags domsagas kansli Helga Södergren; och i utlåtande i ärendet

framhöll statskontoret, att de i domsagorna anställda skrivbiträdena

antoges och avlönades av vederbörande domsagas innehavare och icke

vore att hänföra till befattningshavare i statens tjänst samt att med hänsyn

härtill det enligt statskontorets mening måste anses såväl ur principiell

synpunkt som med avseende å konsekvenserna betänkligt att av

statsmedel bereda sådan renskriverska pension eller understöd. I enlighet

med bankoutskottets hemställan fann riksdagen nämnda motion icke

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid åtskilliga tillfällen, senast vid 1925 års riksdag i anledning av

motionen nr 2/1, har riksdagen behandlat frågan örn beredande åt hos

rikets häradshövdingar anställda, icke rättshildade biträden av förbättrade

anställnings- och avlöningsförhållanden ävensom rätt till pension.

Riksdagen, som redan 1920 (skrivelsen nr 457) anhållit, att Kungl. Majit

måtte låta verkställa utredning rörande omläggning av häradshövdingarnas

löneförhållanden — en fråga som omfattade jämväl nämnda biträdens

ställning — beslöt att motionen icke skulle föranleda någon åtgärd.

Berörda fråga rörande omläggning av häradshövdingarnas avlöningsförhållanden

och vad därmed sammanhänger har emellertid ännu icke

vunnit sin lösning, och olöst är därför också spörsmålet örn de icke rättshildade

biträdenas å domsagokanslierna ställning. Ju längre det dröjer,

innan en ordnad pensionering för dessa biträden kommer till stånd, desto

svårare framträda olägenheterna av det nuvarande tillståndet och allt

större fog få framställningar, såsom den nu förevarande, örn statens ingripande

i fall, där särskilt ömmande omständigheter föreligga.

I detta sammanhang må erinras, att vid 1927 års riksdag fattades

beslut örn vidtagande — i avbidan på en lösning av frågan örn förändrat

avlöningssystem för häradshövdingar — av en provisorisk anordning

till förbättrande av do icke rättsbildade domsagobiträdenas avlöningsförhållanden

m. m. samt för beredande av viss pension åt dem. Beträffande

pensionsförmån åt ifrågavarande biträden har, i anslutning till

riksdagens berörda beslut, genom kungörelse den 20 maj 1927 (nr 179) stadgats

bland annat, att det åligger vederbörande häradshövding att ombesörja

biträdes pensionsförsäkring med anlitande av den i 34 § lagen örn

allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade

försäkringen. För biträde, vars dagliga arbetstid i allmänhet uppgår till

sju timmar, skall inbetalning ske med ett belopp för år räknat av 100

kronor; för biträde med kortare arbetstid må försäkringsavgiften i förhållande

därtill reduceras. Av inbetalt belopp må högst en tredjedel avdragas

å biträdes lön. Nämnda föreskrifter i fråga örn pensionsförsäkring

hava trätt i tillämpning från och med den 1 januari 1928 och hava således

icke avseende å det i nu förevarande motioner åsyftade biträdet, som avgått

ur tjänst redan i början av år 1926.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Äng.

pension åt

kanslivaktmästaren

vid

beskickningen

i Serlin

K. Oreulach.

Såsom av utredningen framgår, antagas och avlönas de i domsagorna

anställda skrivbiträdena av vederbörande häradshövding. De äro alltså

icke att hänföra till befattningshavare i statens tjänst. Att bereda dylika

biträden pension av statsmedel synes vid sådant förhållande, såsom utskottet

tidigare vid behandling av ett liknande ärende framhållit, av principiella

skäl icke höra ifrågakomma. På grund härav nödgas utskottet,

oaktat i detta fall ömmande omständigheter synas föreligga, avstyrka

bifall till motionärernas förslag och alltså hemställa,

att förevarande motioner 1:45 och 11:82 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

II. Utrikesdepartementet.

18: o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 50 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,

avseende utrikesdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att kanslivaktmästaren

vid svenska beskickningen i Berlin Karl Greulach må från

och med månaden näst efter den, då han kan komma att entledigas från

sin ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid uppbära pension

å allmänna indragningsstaten med ett belopp av 1,500 kronor för år

räknat, dock att därutöver icke må utgå pensionstillägg, pensionsförhöjning

eller dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Greulach, som är född den 1

november 1857 och är tysk medborgare, haft anställning vid beskickningen

i Berlin sedan den 1 oktober 1905 och sålunda innehar en anställningstid

av över 25 år; att han för närvarande åtnjuter en avlöning av 2,400

kronor för år jämte fri bostad örn tre rum och kök i beskickningshuset;

att han är gift och har två vuxna, självförsörjande barn; att hans under

anställningstiden sparade medel gått förlorade under inflationstiden; samt

att han under sin anställningstid skött sig till full belåtenhet men att, då

på sista tiden hans krafter och minne något försvagats, vederbörande beskickningschef

ansett lämpligt, att Greulach under år 1931 ersattes med en

yngre kraft.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

31

Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran,

varför utskottet hemställer,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

19:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 153 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

1, avseende utrikesdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att

generalkonsuln å extra stat i Calcutta Carl August Ehrenfrid Silfverhjelm

må från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder

av 60 år avgår från sin befattning, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 5,400 kro
-

Ang.

pension åt

generalkonsuln

å extra

stat i Calcutta

C. A.

E. Silfwerhjelm.

lior.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Silfwerhjelm, som är född den

29 januari 1872, såsom köpman bosatte sig i Alexandria år 1903; att han

åren 1904 och 1905 åtnjöt statens handelsstipendium; att han den 23 februari

1906 av ministern för utrikes ärendena förordnades att vara vicekonsul

vid dåvarande generalkonsulatet i Alexandria, vilket generalkonsulat

den 27 mars 1908 flyttades till Kairo, därvid emellertid vicekonsulsbefattningen

förblev placerad i Alexandria såsom en självständig post; att

Kungl. Majit den 19 januari 1912 upphöjde vicekonsulatet i Alexandria till

konsulat samt utnämnde och förordnade Silfwerhjelm att vara konsul därstädes;

att Kungl. Majit den 26 mars 1918 förlänade Silfwerhjelm generalkonsuls

namn; att Silfwerhjelm den 20 februari 1920 av Kungl. Majit förordnades

att tills vidare vara chef för utrikesdepartementets avdelning

för handläggning av ärenden, stående i samband med Sveriges övertagande

av vissa krigförande makters intressen i andra länder (den s. k. avdelning

B); att Kungl. Majit den 3 mars 1922 förordnade Silfwerhjelm att tills

vidare upprätthålla den å extra stat (lönegraden A 2) uppförda generalkonsulsbefattningen

i Calcutta; att de av Silfwerhjelm innehavda befattningarna

såsom vicekonsul och konsul i Alexandria varit oavlönade; att

Silfwerhjelm under år 1922 å generalkonsulsbefattningen uppburit lön

efter 14,526 kronor för år; att lönen under tiden därefter, med tillämpning

av bestämmelserna i 33 § av gällande avlöningsreglemente för icke-ordinarie

befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, varit bestämd till 14,400 kronor;

samt att Silfwerhjelm utöver lönen uppburit ortstillägg med 19,400 kronor

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

pension ät

konsuln E. A.

Enhörning.

32 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

ävensom extra ortstillägg med belopp, som årligen fastställts av Kungl.

Majit.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Silfwerhjelm — bortsett

från en tid av två år, då han i särskilt uppdrag tjänstgjorde inom

utrikesdepartementet — alltsedan år 1906 varit verksam inom det svenska

konsulatväsendet, dock såsom lönad tjänsteman — generalkonsul å extra

stat — allenast under de nio senaste åren. Nämnda verksamhet såsom

generalkonsul har han utövat i ett land, vars utomordentligt påfrestande

klimatförhållanden väsentligt försämrat hans hälsa och arbetsförmåga.

Under sådana omständigheter tala starka billighetsskäl för, att Silfwerhjelm

efter uppnådda sextio år beredes pension av statsmedel.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de i propositionen anförda särskilda omständigheterna

har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Silfwerhjelm vid uppnådda

60 år beviljas pension med av Kungl. Majit föreslaget belopp.

• Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

20:o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition

nr 181 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

1, avseende utrikesdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att

vicekonsuln i Liverpool, konsuln Emil Augustin Enhörning må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgår från befattningen såsom

vicekonsul, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 4,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Enhörning, som är född den

10 september 1864, år 1887 erhöll anställning såsom biträde vid vicekonsulatet

i Liverpool; att han påföljande år erhöll anställning såsom biträde

vid generalkonsulatet i Helsingfors; att han antogs till e. o. kontorist

å konsulsstaten den 13 juni 1893; att han därefter under år 1893 tjänstgjorde

vid beskickningen i London och generalkonsulatet i Helsingfors; att

han innehade konsulsstipendium under tiden april 1894—april 1897 samt

under åren 1894 och 1895 företog stipendieresor i Centralamerika; att han

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

33

Tunder tiden maj—december 1895 tjänstgjorde vid generalkonsulatet i New

York; att han under år 1896 och januari 1897 var förordnad såsom olönad

vicekonsul i Shanghai; att han därefter tjänstgjorde vid generalkonsulatet

i New York till juni 1897, då han förordnades till olönad vicekonsul i Blyth;

•sitt han år 1906 blev olönad vicekonsul i Liverpool och i samband därmed

förlänades konsuls namn, heder och värdighet; att han under en månad år

1902 var tillförordnad konsul i Leith och under tiden december 1905—april

1906 tillförordnad generalkonsul i Helsingfors; att — sedan enligt beslut

av 1903 års riksdag de konsulatavgifter, som svenska eller norska, lastande

eller lossande fartyg haft att erlägga i hamn, varest fanns svensk-norsk

.konsul eller vicekonsul, upphört — Enhörning, vilken av sådana avgifter

beräknats under åren 1898—1900 hava haft en inkomst av i medeltal 11,679

kronor, för de sålunda mistade avgifterna tilldelades en personlig gottgörelse

av 5,000 kronor, vilket belopp sedermera utgått oförändrat av ett

för varje budgetår under tredje huvudtiteln för dylikt ändamål uppfört

anslag; att han därjämte åtnjutit kontorskostnadsersättning, som jämlikt

Kungl. Majlis särskilda beslut utgått under skilda tider med olika belopp

samt från och med år 1920 utgjort 6,000 kronor för år.

Föredragande departementschefen har anfört, att med hänsyn till den

synnerligen långa tid, varunder Enhörning ägnat sina krafter åt det

svenska konsulatväsendet, och då Enhörning, ehuru icke i egentlig mening

avlönad tjänsteman, likväl tjänstgjort under omständigheter, som

kommit honom att intaga en ställning, i mycket påminnande örn sådan

tjänstemans, departementschefen ansåge skäligt, att Enhörning nömme i

-åtnjutande av pension av statsmedel vid avgången från vicekonsulsbefattningen.

Departementschefen har erinrat, att 1920 års riksdag beviljat

pension år konsuln H. O. Gyllenram, vilken tjänstgjort under villkor, likartade

med Enhörnings, samt att — såsom framhållits vid behandlingen

av frågan örn pension åt Gyllenram — denne och Enhörning i avseende

å tjänstgöringsförhållandena intagit en särställning inom vår konsulära

representation, och att med hänsyn härtill ett beviljande av pension i

dessa fall ej behövde bliva av prejudicerande verkan.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami■ IS hafi. (Nr 27■)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

21:o.

Arty. I en inom andra kammaren av kerr Lithander jämte två av kammarens;

, övriga ledamöter väckt motion nr 43 har hemställts, »att riksdagen ville

understöd .

åt ingenjören besluta, att till ingenjören Harald Hall måtte utgå ett ärligt understöd av

H linu. i;600 kronor».

I motionen har antorts bland annat följande:

»Svenske undersåten, Harald Hall, Riga, överingenjör under en följd av

år vid Petrograds Metallfabrik, inträdde på anmodan av vårt lands dåvarande

minister i Petersburg, generallöjtnant Edw. Brändström, den 1

juni 1917 i tjänst vid Kungl. Maj:ts beskickning, avd. B, i egenskap av

direktör för det s. k. petrograddistriktet. Detta omfattade, förutom Finland

och de förra östersjöprovinserna, hela norra Ryssland. Hans uppgift

var att i detta synnerligen vidsträcka område tillvarataga Tysklands.

Bulgariens och Turkiets intressen, att säkerställa egendom tillhörande dessa

länders undersåtar, att skydda därstädes internerade civil- och krigsfångar

mot övergrepp från de lokala myndigheternas sida, att genom ett

stort antal underkommissioner utdela till fångarna de understöd, som genom

kungl, utrikesdepartementet erhöllos från förenämnda länders regeringar,

samt att i övrigt på allt sätt komma dem till hjälp i deras svåra

läge. Av den Stora tyska kommissionen anmodades han i juni 1918 att

resa österut för att bistå några tyska kommissioner, som råkat i svårigheter

med de ryska myndigheterna. I Omsk hölls han en tid fången av

tjeckerna. I augusti flydde han från Omsk och lyckades efter en månads

strapatsrik resa på 2,000 kilometer genom Centralasiens ödemarker nå

Ta sch keti t i Turkestan i slutet av september. Läget var där då ytterligt

nervöst, varför han anmodades att övertaga skyddet av de tyska krigsfångarna

i hela Turkestan. Oroligheter och omstörtningar följde nu tätt

på varandra, och under en motrevolution i januari 1919 tillfångatogs Hall

jämte andra utländska representanter och dömdes till döden. Han blev

emellertid räddad i sista minuten. Under våren lyckades han då föra alla

i Turkestan vistande svenskar till Retrograd och sända dem över gränsen.

Själv blev han emellertid kvarhållen och sedermera i juni månad jämte

andra utländska representanter fängslad. Under vintern blev han frigiven,

men hölls under bevakning. Trots detta utövade han i hemlighet

mycken hjälpverksamhet bland där nödställda tyska fångar. I april 1920

erhöll han tillstånd att lämna Ryssland och återvände till Sverige.

Förenämnda i minister Brändströms närslutna tjänstgöringsbetyg lämnade

korta redogörelse för herr Halls treåriga verksamhet i den ytterst

maktpåliggande uppgiften att i det dåtida Ryssland lämna skydd och bistånd

åt de talrika tyska krigsfångarna i landet bildar endast konturerna

till densamma, och angivna data äro i själva verket endast rubriker för de

olika skedena av hans verksamhet i departementets tjänst. Örn dessa

vere närmare kända, skulle de blotta interiörer, som, förutom omständigheter

och händelser som här ej behöva beröras, säkerligen skulle visa,

huru samvetsgrant och osjälviskt han utfört sin krävande uppgift samt

huru hans psykiska och fysiska krafter pressats till det yttersta. Den

första revolutionen inträffade i mars 1917, och i november samma år

följde så bolsjevikrevolutionen. Oreda, oordning och kaos rådde både

inom de centrala och lokala förvaltningarna i landet. Vårt lands diploma
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

35

tiska oell konsulära representanter lämnade Ryssland i slutet av 1918,

och därefter saknade Hall varje skydd och var uteslutande hänvisad till

egen rådighet. Under dåvarande förhållanden fäste de ryska myndigheterna

ej något avseende vid representanterna från utlandet. Särskilt

var detta fallet i de mera avlägsna delarna av landet. Allt berodde på

tillfälligheter. Det ligger i öppen dag, att Halls handlingskraft och sinnesstyrka

härunder sattes på hårda prov.

Lika uppenbart är att Halls arbete var i alla avseenden påfrestande

och ägnat att mer eller mindre bryta ner även en eljest stark människa.

Härutinnan bedja vi få hänvisa till minister Brändströms tjänstgöringsbetyg

av den 1 juli 1920 och minister Reuterswärds skrivelse av den 17

december 1929 samt särskilt till fil. kand. Josef Brennings intyg och korta

redogörelse för händelserna i Taschkent i slutet av januari 1919, vilka

sistnämnda komma att tillhandahållas vederbörande utskott. Dessa upplevelser

hava nämligen mera än andra bidragit att undergräva Halls

hälsa. I övrigt fä vi åberopa de läkarintyg, som på sin tid ingåvos tilllika

med en till riksförsäkringsanstalten gjord framställning örn ersättning

av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av

krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

Då Hall, som nu är 57 år gammal, fått sitt nervsystem upprivet, sin

hälsa undergrävd och synförmågan i hög grad nedsatt — han är så gott

som blind, säger minister Reuterswärd i nyssnämnda skrivelse — så kan

han självfallet ej påräkna att hädanefter få sysselsättning i sitt gamla

yrke, vadan han härutinnan helt förlorat sin arbetsförmåga. Han har

nu börjat ett slags agenturverksamhet i Riga. Med hans i alla avseenden

nedsatta krafter och obekantskap med handelsverksamket och med hänsyn

till svårigheten att i framskriden ålder byta verksamhet och hans

oförmåga att resa och röra sig i det fria kan denna hans nya sysselsättning

ej beräknas bliva ens någorlunda effektiv. Man har alltså goda grunder

påstå, att han praktiskt taget förlorat sin arbetsförmåga.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

På anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts att över ifrågavarande

motion avgiva utlåtande. I anledning härav har statskontoret

med eget utlåtande den 4 mars 1931 överlämnat dels en inom utrikesdepartementet

upprättad promemoria, dels ock i ärendet inhämtat yttrande

av riksförsäkringsanstalten.

Riksförsäkringsanstalten har i berörda yttrande anfört följande:

I skrivelse till riksförsäkringsanstalten den 5 september 1929 har Hall

gjort framställning om ersättning jämlikt förordningen den 1 juni 1923

angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som

förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, för

skador, som han under krigsåren skulle hava ådragit sig i svensk statstjänst

i Ryssland. Genom beslut den 3 januari 1930 meddelade riksförsäkringsanstalten

att, då förenämnda förordning endast avsåge ersättning

för kroppsskada, ådragen genom visst olycksfall och då, så vitt handlingarna

i ärendet utvisade, omförmälda skador icke förorsakats av sådant

olycksfall, anstalten funnit ersättning jämlikt berörda förordning i förevarande

fall icke kunna utgå. Häröver anförde Hall besvär hos försäk

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

ringsrådet, som emellertid genom utslag den 14 februari 1930 ej fann

skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Med anledning av förevarande motion vill riksförsäkringsanstalten först

framhålla, att handlingarna i ärendet icke giva tillräckligt stöd för bedömande

av frågan, huruvida och i vad mån de sjukdomar, av vilka Hall

numera lider, stå i samband med de upplevelser lian haft under sin verksamhet

i svensk statstjänst i Ryssland.

Därest emellertid riksdagen skulle finna skäligt, att Hall beredes någon

ersättning, håller anstalten före, att sådan ersättning lämpligen bör utgå

jämlikt grunderna för ovan omförmälda förordning. Anstalten har därför

till prövning upptagit frågan, i vilken grad Halls arbetsförmåga numera är

nedsatt. Anstalten har därvid funnit ifrågavarande skador, såsom desamma

beskrivits i förefintliga läkarintyg, enligt de grunder för beräknande

av invaliditet, som av anstalten tillämpas vid utgivande av ersättning

enligt ovan omförmälda förordning, böra anses hava för Hall

mediört en för framtiden bestående nedsättning i arbetsförmågan, motsvarande

femtio (50) procent. För den händelse meranämnda förordning

ägt tillämpning i förevarande fall, skulle anstalten jämlikt 2 § av förordningen

sålunda hava tillerkänt Hall livränta å ett årligt belopp av

800 kronor.

Vid riksförsäkringsanstaltens yttrande hava fogats vissa handlingar,

som ansetts vara av betydelse för frågans bedömande men vilka här icke

torde behöva återgivas.

Statskontorets utlåtande är av följande innehåll:

Av den utredning, som i detta ärende föreligger, synes det framgå, att

ingenjören Hall, vilken sedan många år tillbaka varit anställd såsom överingenjör

vid Petrograds metallfabrik, av Sveriges minister i Petrograd

övertalats att från ingången av juni månad 1917 inträda i tjänst vid

beskickningen såsom föreståndare för Petrograd-distriktet av beskickningens

avd. B., vilken ägde att enligt svenska statens åtagande tillvarataga

Tysklands m. fl. främmande länders intressen i Ryssland, säkerställa

egendom, tillhörig dessa länders undersåtar, utdela understöd till

krigsfångar m. m.; att Hall till följd av detta uppdrag och på direkt an

modan av Sveriges minister i Petrograd i mitten av år 1918, då de tyska

myndigheterna sjäva skulle övertaga den verksamhet, som dittills utförts

av beskickningens avd. B., begivit sig ut på en resa inom östra delarna

av det stora distriktet för att slutföra och likvidera avdelningens

arbete; att han därunder till följd av då inträffade revolutionära händelser

och inbördes krig blivit, vid flera tillfällen utsatt för livsfara och un

der långa tider hållits i fängelse; samt att han till följd av sina utståndna

lidanden blivit invalid och ej kunde med arbete försörja sig och sin

familj, sedan den genom omvälvningen i Ryssland förlorat all sin egendom.

Enligt statskontorets mening äro omständigheterna i detta fall sådana,

att svenska staten bör tillse, att Hall, som genom fullgörande av uppdrag

i statens tjänst icke blott blivit så gott som arbetsoduglig utan även förlorat

vad som skulle tjänat honom till uppehälle på ålderdomen, icke

lider nöd.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

37

I anslutning till det anförda Ilar statskontoret förklarat sig finna det i

motionen framställda yrkandet vara befogat.

Av den utredning i ärendet, som för utskottet varit tillgänglig, synes

framgå att Hall till följd av de påfrestningar, för vilka lian vid fullgörandet

av ett krävande statligt uppdrag i utlandet varit utsatt, ådragit sig

sjukdomar, som i avsevärd grad nedsatt bans arbetsförmåga samt minskat

möjligheterna för honom att skaffa sig försörjning, sedan hans egendom på

grund av omvälvningarna i Ryssland gått förlorad. Ehuru det icke kunnat

påvisas, att nämnda sjukdomar förorsakats av visst olycksfall, och ersättning

i anledning av desamma således icke kunnat utgå enligt förordningen

den 1 juni 1923 angående ersättning av statsmedel för skada till följd av

olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års

världskrig, synas omständigheterna i förevarande fall vara sådana, att

ett understöd av statsmedel likväl kan anses motiverat. I likhet med riksförsäkringsanstalten

håller utskottet före, att detta understöd bör avvägas

enligt grunderna för nyssnämnda förordning och alltså — med hänsyn till

vad anstalten upplyst angående graden av nedsättning i Halls arbetsförmåga

— fastställas till 800 kronor årligen. Därest berörda förordning

varit tillämplig, skulle ersättning med nämnda belopp hava utgått från

och med den 1 juli 1923, då förordningen trädde i kraft. Med hänsyn till

de alldeles särskilda förhållanden, som i detta fall otvivelaktigt föreligga,

har utskottet ansett sig böra förorda, att det tillstyrkta understödsbeloppet

får åtnjutas från nämnda tidpunkt.

Understödet torde böra beviljas från allmänna indragningsstaten, varvid

särskild föreskrift bör meddelas därom, att dyrtidstillägg å understödsbeloppet

icke må utgå.

Med stöd av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:43, må medgiva, att ingenjören Harald Hall må,

räknat från och med den 1 juli 1923, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 800 kronor; dock utan

rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

lil. Försvarsdepartementet.

22 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagteeknad proposition

nr 50, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i nitton

med nummer 2—20 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åbe
-

OtskoMet.

Äng.

■pension

it torkmästaren

H. Alson

Hemberg.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Uitkottet.

löpande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att

verkmästaren och föreståndaren vid arméns intendenturförråds verkstadsavdelning

i Stockholm Hans Andersson Hemberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning vid intenden

turförrådet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hemberg, som är född den

10 juli 1858 och sålunda över 72 år gammal, alltsedan den 16 september

1893 varit anställd såsom verkmästare och föreståndare vid arméns intendenturförråds

i Stockholm sadelmakeriverkstad; att han under de senare

åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som — med inräknande

av dyrtidstillägg och värdet av honom tillförsäkrad förmån av fri bostad—

uppgått till i medeltal omkring 8,100 kronor för år; att han på ett

utomordentligt förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden; samt att han

torde komma att lämna sin anställning med utgången av september månad

1931, då han kan räkna en anställningstid av drygt 38 år.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i avgivet yttrande i

ärendet, bland annat, framhållit, att vid bedömande av frågan örn storleken

av understöd i förevarande fall särskilt avseende borde fästas vid de synnerligen

stora personliga insatser, Hemberg under sin långa tjänstetid —

över 38 år — gjort till statens gagn. Sålunda hade Hemberg, enligt vad

chefen för arméns intendenturförråd i Stockholm uppgivit, genom sin tekniska

skicklighet, genom utnyttjande av arbetsmaterialet till det yttersta

och genom av honom i förbilligande syfte framförda förslag till modelländringar

bidragit till att avsevärda penningsummor sparats åt statsverket.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I fråga örn storleken av Hembergs pension anser utskottet i likhet med

föredragande departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna,

att uttryck bör givas åt erkännande av det gagn kronan haft av det särskilt

förtjänstfulla arbete, Hemberg utfört under sin anställningstid i

statens tjänst. På grund härav biträder utskottet förslaget örn en årlig

pension av 3,000 kronor och hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 39

23:o.

I punkten 3 av förevarande proposition kar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att snickaren vid arméns intendenturförråds förrådsavdelning

i Stockholm Carl Gustaf Svensson oell magasinsarbetaren vid intendenturförrådet

Carl Anders Albert Johansson må från och med månaden

näst efter den, varunder de entledigas från sina anställningar, under återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årliga pensioner,

den förre med så stort belopp, att detsamma, tillika med vad av honom

åtn jutes från Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt 1,260

kronor, samt den senare med ett belopp av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Svensson, att han, som är född den 9 augusti 1860 och alltså

uppnått en ålder av över 70 år, varit anställd vid arméns intendenturförråd

i Stockholm sedan den 26 november 1900 eller sålunda omkring

30 år; att han dessförinnan varit stamanställd vid Svea livgarde

under en tid av 20 år; att han alltsedan år 1921 eller under omkring

10 år handhaft skötseln av uppbörden utav förrådsavdelningens å

Fredrikshov belägna materialie- och läderförråd; att hans avlöning under

de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,650 kronor för år, exklusive

dyrtidstillägg; att han sedan flera år tillbaka uppbär underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa; samt att han städse fullgjort sina

åligganden på ett plikttroget och mycket förtjänstfullt sätt ävensom alltid

fört en hedrande vandel; samt

beträffande Johansson, att han, som är född den 3 oktober 1860 och alltså

över 70 år gammal, varit anställd vid arméns intendenturförråd i Stockholm

sedan den 25 augusti 1908 eller sålunda under en tid av omkring 22

år; att han dessförinnan haft fast anställning vid Svea livgarde i 6 år;

att han under de senare åren uppburit avlöning med omkring 2,400 kronor

för år, exklusive dyrtidstillägg; samt att han städse varit synnerligen

plikttrogen i sitt arbete och alltid fört en hedrande vandel.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

24 :o.

Kungl. Majit har i punkten 4 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att skogvaktaren å Järvafältet Emil Hjalmar Budolf

Karlsson må från och med månaden näst efter den, varunder han cntledi
-

Ang.

pensioner åt

snickaren

C. O. Svensson

och magasinsorbetarenC.

A.

A. Johansson.

Ang.

pension

åt skogvaktaren

å Järvafältet

E. B.

R. Karlsson.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

maskinisten

B. T. Ödmark.

40 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

gas från ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 20

december 1876, alltsedan den 2 juni 1906 varit anställd såsom skogvaktare

å Järvafältet; att han alitsa vid förestående avsked från ifrågavarande

anställning den 1 juli 1931 kommer att kunna åberopa en anställningstid

i statens tjänst av omkring 25 år; att hans avlöning såsom skogvaktare å

Järvafältet under de senaste fem budgetåren uppgått till i medeltal omkring

2,800 kronor för år jämte fri bostad; att han lider av förlamning i

vänster ben, på grund varav han är oförmögen att fullgöra sin tjänst som

skogvaktare; att förlamningen enligt läkarintyg med största sannolikhet

uppkommit som följd av hans arbete; samt att Karlsson med nit och intresse

och till full belåtenhet skött de åligganden, som tillkommit honom

i egenskap av skogvaktare å Järvafältet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må.

av riksdagen bifallas.

25:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 5 av samma proposition riksdagen medgiva,

att maskinisten vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

Erik Teodor Ödmark må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin anställning vid fabriken, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Ödmark, som är född

den 15 september 1864, varit anställd såsom maskinist vid Karlsborgs fästningsbyggnad

under tiden 17 september 1895—19 februari 1898 och vid

ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg dels från och med den 21

februari 1898 till den 6 december 1917, dels ock sedan den 1 maj 1923; att

hans tjänstetid i statens tjänst den 30 juni 1931, då han beräknas avgå.

skulle utgöra sammanlagt mer än 30 år; samt att hans löneförmåner vid

ammunitionsfabriken från och med den 1 oktober 1930 fastställts till 3,972

kronor för år efter att närmast dessförinnan hava utgjort 3,750 kronor för

år, dyrtidstillägg icke inräknat.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

41

Det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet ansluter sig till vad

riksdagen tidigare i jämförliga fall beviljat och har ej givit utskottet anledning

till erinran. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

26 :o.

Kungl. Majit bar i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att skrädderiarbetaren

vid Svea ingenjörkårs kustingenjörkompanis intendenturverkstäder

Karl Leonard Enström må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från sin anställning vid kåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Enström, som är född den

14 september 1859, år 1879 för en tid av fyra år antagits till pontonier

vid Pontonierbataljonen; att han under tiden från och med den 1 mars

1883 till och med den 3 april 1888 arbetat såsom skräddare hos skräddarmästaren

vid nämnda bataljon; att han under en tid av omkringtvå

månader år 1898 utfört skrädderiarbete vid Norrlands trängbataljon;

att han från och med år 1900 till och med år 1914 dels arbetat å Svea

livgardes skrädderiverkstad, dels ock såsom entreprenör tillverkat uniformer

för nämnda regementes räkning; att han alltsedan april månad

år 1908 varit anställd för skrädderiarbetes utförande vid Svea ingenjörkårs

kustingenjörkompanis intendenturverkstäder, från vilken anställning

han på grund av ålderdomssvaghet anhållit örn avsked; att Enström — som

alltså under en tid av omkring 39 år utfört arbete för statens räkning —

under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till omkring 2,875 kronor för år; samt att han utfört

sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt och städse ådagalagt ett gott uppförande.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Majits här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Utskottet.

Ang.

pension åt

skrädderiarbetaren

K. L. Enström.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

27:o.

Äng.

pension

åt förre

maskinisten

C. E. Larsson.

Äng.

pension åt

skrädderiarbetaren

O. Antonsson

Lindquist.

Under punkten 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förre maskinisten

vid förutvarande Västgöta regemente Carl Erik Larsson må från

oell med den 1 juli 1929 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,116 kronor; dock med skyldighet

för Larsson att till statsverket återbetala ett belopp av 1,000 kronor,

som genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1930 tillerkänts honom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Larsson, som är

född den 3 februari 1889, efter omkring 2 år 9 månaders anställning såsom

maskinarbetare vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg

varit anställd vid flottans sjömanskår under tiden 15 januari 1907—

31 december 1918 och vidare i underofficersbeställning vid flottan till

den 12 februari 1919; att han i omedelbar anslutning härtill innehaft anställning

såsom maskinist vid ammunitionsfabriken till den 1 april 1922

och i oavbruten följd därefter vid Västgöta regementes kasernetablissemang

till den 1 januari 1928, då hans anställningstid i statens tjänst uppgått

till nära 25 år; att han vid regementets avvecklingsorganisation och

vidare vid byggnadsstyrelsens övertagande av kasernetablissemanget erhållit

tillfällig anställning med fortsatt uppdrag att vara maskinist vid

etablissemanget för att sedermera vinna i utsikt ställd fast maskinistanställning

i medicinalstyrelsens tjänst; att med hänsyn härtill framställning

örn beredande av avskedsersättning åt Larsson icke gjorts i samband

med hans entledigande från nämnda regemente; att sjukdom (lungtuberkulos)

mellankommit, som, enligt företedda läkarintyg, alltsedan juni 1929

gjort honom fullständigt oförmögen till arbete och, då arbetsoförmågan,

sannolikt komme att bestå, utestängt honom från vidare maskinistanställning;

att Larsson är medellös; att han har hustru och ett minderårigt

barn att försörja; samt att Kungl. Maj:t genom beslut den 11 april 1930

tillerkänt Larsson en gratifikation av 1,000 kronor.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet, vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

28 :o.

I punkten 8 av ifrågavarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att skrädderiarbetaren vid Kronobergs regementes

detachements i Karlskrona intendenturverkstäder Otto Antonsson Lind
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

43

quist må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindquist, som är född den 3

januari 1864, varit anställd såsom verkstadsarbetare vid flottans bekläd,

nadsverkstad under tidsperioderna 17 maj—30 juli 1893 och 15 september

1893—30 juni 1895 samt vid Karlskrona kustartilleriregemente under

liden 3 januari 1902—31 juli 1915 och vid Karlskrona grenadjärregemente

under tiden 1 augusti 1915—31 december 1927; att han alltsedan

den 1 januari 1928 innehaft anställning såsom skrädderiarbetare vid

Kronobergs regementes detachements i Karlskrona intendenturverkstäder.

vilken anställning han fortfarande innehar; att han alltså tjänat staten

under en tid av omkring 31 år; att hans arbetsförmåga, enligt vad

läkarintyg utvisar, är på grund av sjukdom nedsatt med mer än hälften

av den normala; att han städse fullgjort sitt arbete på ett i alla avseenden

förtjänstfullt sätt och alltid iakttagit ett oklanderligt uppförande; samt

att han under de senare åren av statsverket uppburit en avlöning, som i

medeltal uppgått till omkring 2,400 kronor för år.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

29 :o.

Kungl. Majit har i punkten 9 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att arbetaren vid fastighetsförvaltningen i Karlsborg

Gustaf Adolf Grahn må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Grahn, som är född den 6 september

1865, varit anställd dels vid förutvarande fästningsbyggnaden och

nuvarande fastighetsförvaltningen i Karlsborg under tillhopa 29 år 8 månader,

dels ock såsom bergsprängare vid statens vattenfallsverks byggnadsarbeten

i Trollhättan under tillhopa 4 år 11 månader eller sammanlagt

34 år 7 månader; att han vid företagen läkarundersökning befunnits,

på grund av dels reumatiska besvär, dels ock genom ålder nedsatta

kroppskrafter, oförmögen att vidare fullgöra det med hans anställning

vid fastighetsförvaltningen förenade arbete samt för framtiden oförmögen

att med arbete försörja sig; att han ej äger andra tillgångar än

Äng.

pension åt

arbetaren

O. A. Grahn

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

bostadsförmån i egen stuga å ofri grund; att han har att försörja hustru,

vilken är helt beroende av hans ekonomiska förhållanden; samt att hana

avlöningsförmåner under de sistförflutna fem åren, frånsett dyrtidstilllägg,

i medeltal utgjort 2,110 kronor.

Platshefälhavaren å Karlsborg har meddelat, att Grahn vidare arbetat

hos entreprenör vid arbeten å Södra Vabergsfortet i Karlsborg under 2 år

samt att Grahn uppgivit men ej kunnat styrka, att han under åren 1875—

1876 varit anställd vid fästningsbyggnadens i Karlsborg tegelbruk och år

1889 vid jordschackt i den s. k. »Våta graven» å Karlsborg.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

30: o.

Äng.

pention

åt skomakeriarbetaren
J.

jE. Forsgren.

Kungl. Majit föreslår i punkten 10 av samma proposition riksdagen,

medgiva, att skomakeriarbetaren vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

Johan Reinhold Forsgren må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigats från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 864 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Forsgren, som är född den 12

januari 1861, varit anställd såsom skomakare vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder under tiden 1 juni 1907—30 juni 1930 eller omkring

23 år; att han sistnämnda dag måst sluta sin anställning vid regementet på

grund av sjukdom och hög ålder; att han enligt utfärdat läkarbetyg är av

nämnda anledning oförmögen till varje slag av arbete; att han under sin

anställning vid regementet på ett mycket förtjänstfullt sätt utfört de arbeten,

som blivit honom förelagda och ådagalagt stor duglighet och berömvärd

ordentlighet; att han, som är medellös, under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som —frånsett dyrtidstillägg — uppgått till

i medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att han under tiden 10 mar»

—30 juni 1930 författningsenligt åtnjutit sjukavlöning.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts ifrågavarande

framställning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

31 :o.

45

Uti punkten 11 av propositionen nr 50 har Kungl. Majit föreslagit riks- Äng.

dagen medgiva, att iorestånderskan för Dalregementets marketenterirö- aTicetenterirelse

Stina Nordqvist må från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna <ä™or''^piae

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Stina Nordqvist, som är född

den 23 oktober 1864, sedan den 26 mars 1909 eller drygt 21 år innehaft anställning

såsom förestånderska för Dalregementets marketenteri; att hon,

enligt vad ett för henne utfärdat läkarintyg utvisar, lider av smärtor i ryggen

efter genomgången njurinflammation ävensom av reumatism och anemi,

på grund varav hon är mindre arbetsför; att nedsättningen av hennes

arbetsförmåga är att anse såsom varaktig; att hon under hela sin tjänste

tid ådagalagt plikttrohet, skicklighet och intresse; att hennes kontanta

avlöning under de senaste åren vid regementet uppgått till 2,100 kronor

för år, vartill kommit fri bostad, bränsle, lyse, tvätt och portion, vilka

förmåner vid regementet uppskattats till ett värde av 950 kronor för år;

samt att hon icke äger annan tillgång än ett i sparbank innestående kapital

å omkring 3,000 kronor.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Utskottet, som ej velat motsätta sig bifall till Kungl. Majits förslag,

hemställer,

att Kungl. Majlis förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

32 :o.

Kungl. Majit har i punkten 12 föreslagit riksdagen medgiva, att arbe- Äng.

tarén vid ammunitionsfabriken Frans Gottfrid Skoog må från och med 2jernön åt

månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning vid f. o. Skoog.

fabriken, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 828 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Skoog, som är född den 16 oktober

1871, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 27 februari

1906; att han under sin tjänstetid visat ovanlig skicklighet i sitt arbete

och städse ådagalagt ett hedrande uppförande; att hans arbetsförmåga på

grund av höggradig åderförkalkning, stark blodtrycksförhöjning och hörselnedsättning

är i väsentlig grad nedsatt; samt att hans arbetsinkomst

vid fabriken under åren 1926—1929 i medeltal utgjort 3,845 kronor för år.

Sedan styresmannen för ammunitionsfabriken i skrivelse till arméförvaltningens

artilleridepartement hemställt om utverkande av pension åt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Skoog, gjorde departementet hos Kungl. Maj :t i skrivelse den 27 januari

1930 framställning örn en årlig pension i förevarande fall av 888 kronor.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 8 februari 1930 icke hava

annat att erinra mot artilleridepartementets förslag än att, då Skoog räknade

24 år i statens tjänst och såvitt av utredningen i ärendet franninge

icke innehaft förmans ställning, pensionsbeloppet syntes höra begränsas

till 828 kronor.

Föredragande departementschefen har biträtt statskontorets förslag.

Till bankoutskottet har, efter ovan omförmälda propositions avlåtande

till riksdagen, från finansdepartementet överlämnats en till departementet

inkommen framställning örn utverkande av högre pension åt Skoog

jämte över nämnda framställning avgivna utlåtanden.

Av sistherörda handlingar framgår, dels att vederbörande arbetsofficer

intygat, att Skoog genom sin skicklighet, noggrannhet och omsorg örn sitt

arbete i viss mån intagit en särställning bland ammunitionsfahrikens arbetare

ävensom att hans arbete varit av stor ekonomisk betydelse för fabriken,

dels ock att styresmannen för ammunitionsfabriken ansett, att

Skoog — vilken tidvis såsom förman förestått fabrikens verktygsavdelning

och fortfarande kvarstode i tjänst — måtte tillerkännas pension såsom

förman.

Arméförvaltningens artilleridepartement har på grund av vad i ärendet

förekommit i skrivelse den 19 januari 1931 hemställt, att pensionen för

Skoog, vars arbete borde värderas lika med förmans, måtte bestämmas till

1,128 kronor för år.

Statskontoret, som den 2 februari 1931 avgivit utlåtande över den nu

föreliggande framställningen, har anfört, bland annat, att Skoog genom

kvarstående i tjänsten komme att vid tiden för avgången räkna 25 tjänstår.

Med hänsyn härtill ävensom till vad som nu anförts örn Skoogs förtjänster

funne sig statskontoret — som icke kunde tillstyrka, att pensionsbeloppet

för Skoog avpassades såsom vore han förman — kunna förorda

ett pensionsbelopp å 1,032 kronor.

Med hänsyn till vad numera i detta ärende blivit upplyst har utskottet

funnit sig böra tillstyrka, att pension beredes Skoog med det av statskontoret

i dess sistherörda utlåtande den 2 februari 1931 angivna beloppet,

1,032 kronor för år.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att arbetaren vid.

ammunitionsfabriken Frans Gottfrid Skoog må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 47

gas från sin anställning vid fabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,032 kronor.

33 :o.

Under punkten 13 föreslås, att riksdagen må medgiva, att arbetaren vid

Marma skjutfält linton Eriksson må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 17

januari 1865, under tidsperioderna juni 1881—april 1912 och oktober 1916

—december 1929 eller under en tid av sammanlagt omkring 44 år arbetat för

kronans räkning å Marma skjutfält med undantag för vissa perioder, då

han på grund av minskad arbetstillgång varit permitterad; att han därunder

utfört sina åligganden till full belåtenhet och ådagalagt ett hedrande

uppförande; att av honom åtnjutna avlöningsförmåner under femårsperioderna

1920—1924 och 1925—1929 uppgått till i medeltal per år

1,914 respektive 1,299 kronor; samt att han icke innehar andra beskattningsbara

tillgångar än till 5,000 kronor taxerade fastigheter.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Majlis ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

34:o.

I punkten 14 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att skrädderiarbetaren

vid Jämtlands fältjägarregementes intendenturverkstäder

Erik Larsson må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 624 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson, som är född den 26

november 1857 och sålunda över 73 år gammal, varit anställd såsom skräddare

vid Jämtlands fältjägarregementes intendenturverkstäder från den

17 mars 1913 eller omkring 18 år; att han på grund av hög ålder är oförmögen

till arbete; att han, som icke besitter någon förmögenhet, är helt

beroende av sin arbetsinkomst; samt att han under de senaste åren vid

Äng.

pension åt

arbetaren

A. Eriksson.

Äng.

pension ät

skrädderiarbetaren

E. Larsson
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension

åt kokerskan

Anna Persdotter

Bahl.

Äng.

pension åt

kokerskan

Amanda Sofia

Lager.

48 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

regementet uppburit en avlöning, som i medeltal uppgått till omkring

2,600 kronor för år.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som ej velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

35 :o.

I punkten 15 av ifrågavarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

l iksdagen medgiva, att kokerskan vid Göta livgarde Anna Persdotter Bahl

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Dahl, som är född

den 26 februari 1878, varit anställd såsom kokerska vid Göta livgarde

sedan den 1 maj 1914; att hon sålunda vid ingången av januari månad

1931, då det avsetts att hon skulle lämna tjänsten, räknar en anställningstid

av 16 år 8 månader; att hennes avlöning i egenskap av kokerska vid

regementet uppgått till 1,050 kronor för år jämte dyrtidstillägg härå, vartill

kommit, naturaförmåner till ett värde av sammanlagt 721 kronor

för år; att hon under sin tjänstgöring städse på ett synnerligen förtjänstfullt,

kunnigt och plikttroget sätt fullgjort sina åligganden till

regementets bästa; att hon, som till följd av olycksfall i tjänsten år 1914

förlorat fingrarna å högra handen med undantag av tummen och halva

pekfingrets grundfalang, lider av ett flertal olika sjukdomar; samt att

någon ersättning för förenämnda till följd av olycksfall i tjänsten ådragna

kroppsskada icke författningsenligt kunnat utgivas.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

36:o.

Kungl. Majit har i punkten 16 av förevarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att kokerskan vid Livregementets grenadjärer Amanda

Sofia Lager må från och med månaden näst efter den, då avgång från

tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid å allmänna indragnings
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

49

staten uppbära en årlig pension av 660 kronor; dock med skyldighet för

henne att för tid, varunder hon uppburit understöd jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 24 oktober 1930, återbetala beloppet av sagda understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Lager, som är född

<len 15 maj 1867, varit anställd vid Livregementets grenadjärer såsom kokerska

från den 1 januari 1913 till hösten 1930 eller omkring 17 Vs år; att

hennes avlöning i egenskap av kokerska vid regementet uppgått till 930

kronor för år jämte dyrtidstillägg härå samt fri portion och bostad örn 1

rum och kök med bränsle och lyse; att hon under hela sin tjänstgöring vid

regementet på ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden;

att hon på grund av sjukdom är varaktigt oförmögen till att vederbörligen

upprätthålla befattningen såsom kokerska vid regementet; samt att

Kungl. Majit genom brev den 24 oktober 1930 medgivit, att till Amanda

Sofia Lager finge från och med månaden näst efter den, varunder hon

avginge från sin ifrågavarande anställning, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads

utgång, intill dess frågan örn beredande av pension åt henne blivit slutligt

prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde bliva

henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit det medgivna

understödet, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Majlis förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

37:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 17 av samma proposition riksdagen

medgiva, att förre skomakeriarbetaren vid Upplands regementes intendenturverkstäder

Johan Oskar Vilhelm Lindgren må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgått från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den

15 november 1882 och sålunda omkring 48 år gammal, varit anställd

såsom skomakeriarbetare vid Upplands regementes intendenturverkstäder

från och med den 12 november 1912 till och med den 12 september 1929, då

han efter en anställningstid av drygt 16 år på grund av sjukdom erhöll

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 18 höft. (Nr

Äng.

pension

åt förre

skomakeriarbetaren

J. O. V.

Lindgren.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

pension åt

förra arbeterskan

Agnes

Sofia Bos.

avsked; att han under tiden 17 mars—12 september 1929 varit av sjukdom

förhindrad att utföra sitt arbete vid regementet; att hans arbetsförmåga

enligt läkarintyg är i mycket hög grad och varaktigt nedsatt till följd

dels därav, att vänstra benet är amputerat ovanför knäskålen, dels av neuros

och blodtrycksförhöjning m. m.; att han icke äger andra tillgångar än

hälften av en till 4,000 kronor taxerad lägenhet; att han under de senare

åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 1,470 kronor för år; samt att han på

ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden vid regementet.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

38: o.

Under punkten 18 föreslås, att riksdagen må medgiva, att förra arbeterskan

vid arméns tvättanstalt i Stockholm Agnes Sofia Ros må från och

med månaden näst efter den, varunder hon avgått från sin tjänst, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Agnes Ros, som är född den

15 maj 1874, varit anställd vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning under

tiden från och med den 1 september 1907 till och med den 14 oktober 1927

och vid arméns tvättanstalt i Stockholm från och med den 15 oktober

1927 till och med den 25 maj 1930 eller tillhopa inemot 23 år; att hon

på grund av sjukdom är oförmögen till tyngre arbete; att hon i medeltal

för år uppburit i avlöning 1,750 kronor; samt att hon visat synnerligen

gott uppförande ävensom samvetsgrant och plikttroget utfört det arbete,

som blivit henne förelagt.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Då Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt ej givit utskottet anledning

till invändning, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

39 :o.

51

Kungl. Majit har i punkten 19 föreslagit riksdagen medgiva, att sticker - skan vid Vendes artilleriregemente, änkan Kerstin Persson, född Jeppson,

må från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Äng.

pension it

stickerskan

Kerstin Persson,

fadd

Jeppson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kerstin Persson, som är född

den 19 januari 1860 och sålunda över 70 år gammal, alltsedan den 1 september

1909 eller omkring 21 år ombesörjt lagning av strumpor för Vendes

artilleriregementes räkning, vilket arbete utförts utom regementets

verkstäder samt mot ackordsbetalning; att hon enligt läkarhetyg lider av

allmän åderförkalkning med ålderdomsavtyning och på grund därav anses

vara oförmögen att försörja sig; att hon på ett plikttroget och tillfredsställande

sätt fullgjort sitt arbete; samt att hon under de senare åren

såsom betalning för sitt arbete från regementet uppburit 672 kronor för år

jämte därå belöpande dyrtidstillägg.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

40:o.

I punkten 20 av ifrågavarande proposition nr 50 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att överkonstapeln på övergångsstat vid flottans

poliskår Ernst Alfred Sjödahl må från och med dagen efter den, då

han avgår från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sjödahl, som är född den 24

september 1871, efter att under tiden 7 januari 1892—7 oktober 1897

varit stamanställd vid Svea livgarde, den 1 februari 1898 förordnades

till konstapel vid flottans poliskår vid Karlskrona station och den 1 januari

1900 vid Stockholms station; att han sedan den 13 maj 1914 varit

förordnad såsom polisöverkonstapel men numera överförts å övergångsstat;

samt att han, som enligt läkarintyg lider av kronisk luftrörskatarr

och bronkial astma, på grund varav hans verksamhetsförmåga för framtiden

anses bliva i hög grad inskränkt och förhindra hans återinträde i

tjänstgöring, alltsedan den 26 maj 1927 varit sjukledig; att Sjödahl, enär

han underlåtit att begagna sig av den möjlighet, som jämlikt bestämmelse

i gällande reglemente för flottans pensionskassa stått honom till buds att

Äng. ",j

pension

ät polisöverkonstapeln

E. A. Sjödahl.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

tillagt 8- pension åt

friherre G. D.

Leuhusen.

förvärva delägarskap i kassan, icke kan från denna tillerkännas någon

pension; samt att, om sådant delägarskap blivit honom efter ansökan beviljat,

hans sammanlagda pensionsförmåner, inberäknat såväl pensionsförhöjning

som oavkortad pensionsförbättring, skulle hava uppgått till

2,268 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

41:o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 51, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i tre

med nummer 1—3 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att förre domänofficeren

i östra arméfördelningens stab, översten i armén friherre Gustaf

Daniel Leuhusen må, utöver honom på grund av hans förutvarande militära

anställning tillkommande pensionsförmåner, från och med den 1 januari

1930 åtnjuta en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till

belopp av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att friherre Leuhusen, som uppnått

en ålder av 72 år, sedan december månad 1908 intill utgången av år 1929

eller något mera än 21 år tjänstgjort såsom domänofficer för skötseln av

Järvafältet, i vilken egenskap han uppburit ett arvode, som under de

senaste åren utgått med 3,480 kronor örn året jämte dyrtidstillägg.

Såväl arméförvaltningens fortifikations- och civila departement som statskontoret

hava tillstyrkt, att friherre Leuhusen må, utöver honom från arméns

pensionskassa i egenskap av ryttmästare tillkommande pensionsförmåner, tillerkännas

årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp, som av

förenämnda departement beräknats till 780 kronor men av statskontoret

efter reducering med hänsyn till tjänstgöringstiden föreslagits till 540 kronor

(21/30x780).

Med tillstyrkande av bifall till förslaget örn beredande av tilläggspension

åt friherre Leuhusen har departementschefen i avseende å pensionens storlek

anslutit sig till statskontorets förslag allenast med den jämkning att, i

överensstämmelse med vad som i liknande fall plägat tillämpas, beloppet något

reducerats med anledning av att friherre Leuhusen icke i egenskap av domänofficer

haft att erlägga avgifter för sin pensionering.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

53

Utskottet, som anser tilläggspension i förevarande fall böra beviljas, finner

ej anledning till erinran mot vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

42:o.

Uti punkten 2 av samma proposition föreslår Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att musikkonstapeln av 2:a graden över stat Erik Wilhelm Pettersson

må från och med den tidpunkt, då han berättigats till pension,

under sin återstående livstid jämte honom tillkommande pension åtnjuta

en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till belopp av 420

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Pettersson, som

är född den 28 augusti 1865, antogs till hornblåsare vid flottan den 5

maj 1880 och sålunda den 5 maj 1930 tjänat kronan i 50 år; att han utnämndes

till underofficer av 2:a graden över stat den 5 mars 1908; att

Kungl. Majit genom brev den 6 juni 1919 under vissa förutsättningar

medgivit honom rätt att kvarstå i tjänst vid flottan tillsvidare till 65

års ålder eller, där så vederbörande stationsbefälhavare prövade lämpligt,

under längre tid; att han, som åtnjutit avlöning såsom korpral vid

flottan, enligt gällande bestämmelser är berättigad att från och med

månaden näst efter den, uti vilken avsked meddelats honom, årligen åtnjuta

i pension sammanlagt 1,380 kronor; att han under sin tjänstetid på

ett plikttroget och samvetsgrant sätt utfört sina åligganden; att han i

över 22 år innehaft underofficers av 2:a graden tjänsteställning samt under

denna tid på ett berömvärt sätt tjänstgjort såsom musikinstruktör.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Med hänsyn till vad i propositionen upplysts angående Petterssons tjänstgöring

och arbetsuppgifter har utskottet icke velat motsätta sig bifall till

Kungl. Majits förevarande förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

43 :o.

I punkten 3 av ifrågavarande proposition nr 51 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förre rektorn vid skeppsgosseskolan i Karlskrona

Karl Johan Rikard Segrell må från och med månaden näst efter den, under

vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära,

utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en årlig tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 260 kronor.

Utskottet.

Äng.

tilli g g 8- ‘pension dt

musikkonstapeln

av 2:a

graden E. W.

Pettersson.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

ål förre

rektorn vid

skeppsgosseskolan

i Karlskrona

K. J. R.

Segrell.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Segrell, som är född

den 14 augusti 1865, innehaft befattning såsom vice komminister från och

med den 7 oktober 1896 till och med 30 april 1897 och som vice pastor

under tiden 1 maj 1897 — 29 augusti 1900 samt att han, sedan han åren

1900—1901 genomgått provårskurs, tjänstgjort som pastorsadjunkt den 14

juni—31 augusti 1901, som vikarierande läroverksadjunkt läsåren 1901—

1902 och 1902—1903, som pastorsadjunkt tre veckor under julferierna läsåret

1902 —1903, som extra lärare vid högre allmänt läroverk läsåren 1903

—1905, som regementspastor under tiden 21 december 1904—13 december

1907 samt som rektor vid skeppsgosseskolan i Karlskrona sedan den 2 juni

1905. Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare, att Segrell genom beslut av

statskontoret den 20 juni 1930 beviljats avkortad pension till belopp av 3,650

kronor årligen, motsvarande 28/33 av gällande pensionsunderlag 4,300 kronor,

därvid såsom tjänstår för pension tillgodoräknats allenast tiden från

och med höstterminen 1901, då han börjat sin anställning såsom lärare vid

statsläroverk; samt att Segrell erhållit anstånd med avsked till den 1 september

1930, i följd varav han kan räkna ytterligare ett tjänstår och på grund

härav erhålla en tilläggspension å 130 kronor för år räknat.

Hos Kungl. Maj:t har Segrell anhållit att för pension få tillgodoräkna

sig tjänstgöring som präst i svenska statskyrkan.

I avgivet yttrande har statskontoret erinrat, att i åtskilliga fall utomstatlig

anställning av riksdagen räknats tillgodo i pensionshänseende, varvid

förutsättningen för sådant tillgodoräknande varit, att den utomstatliga verksamheten

ägt betydelse för vederbörandes senare anställning i statstjänst.

Den utomstatliga anställningstiden hade plägat allenast till 2/., tillgodoräknas

i pensionshänseende. Med hänsyn härtill och då Segrells prästerliga

anställning finge anses hava varit av betydelse för hans verksamhet såsom

lärare i statens tjänst, hade statskontoret funnit skäl föreligga att utverka

riksdagens medgivande till en tilläggspension åt Segrell till årligt belopp

av 260 kronor, motsvarande vad som ytterligare skulle hava tillkommit

honom, därest 2/3 av den prästerliga tjänstgöringstiden likställts med statlig

anställningstid.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Enär, såsom föredragande departementschefen i ärendet uttalat, Segrells

tjänstgöring i prästerlig befattning torde få anses hava varit av betydelse

för hans senare verksamhet såsom lärare och rektor vid skeppsgosseskola,

har utskottet — i anslutning till vad riksdagen tidigare i jämförliga fall

medgivit —- ansett sig böra tillstyrka, att sagda tjänstgöring i föreslagen

omfattning tillgodoräknas honom för erhållande av statspension. Mot vad

Kungl. Majit i ärendet föreslagit har utskottet icke haft annat att erinra

än att — med hänsyn till lydelsen av § 2 mom. 2 i kungörelsen den 18

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 55

juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer föreskrift torde

böra meddelas därom, att å sammanlagda pensionsförmånen må utgå förhöjning

enligt stadgandena i nämnda kungörelse.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att förre rektorn

vid skeppsgosseskolan i Karlskrona Karl Johan Rikard

Segrell må från och med månaden näst efter den, under

vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående

livstid uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en årlig tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till belopp av 260 kronor,

med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280).

44: o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 92 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att den arbetaren Karl Johan Johansson jämlikt

Göta hovrätts dom den 28 juni 1929 tillerkända årliga livränta av 50

kronor i månaden till dess Johansson fyllt sextio år och av 30 kronor i

månaden för tiden därefter må från och med budgetåret 1931/1932 bestridas

från anslaget till allmänna indragningsstaten, med iakttagande av

att å livräntebeloppet icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som

enligt gällande bestämmelser tillkommer pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår bland annat följande:

Arbetaren Karl Johan Johansson i Gålstad, Malmslätt, och hans minderåriga

dotter Gunhild Maria påkördes den 13 februari 1926 på vägen

mellan Malmslätt och Linköping av en fälttelegrafkårens flygkompani

å Malmslätt tillhörig personautomobil, förd av värnpliktige H. Maresch.

Johansson och hans dotter ådrogo sig därvid åtskilliga skador.

Sedan Johansson för egen del och såsom förmyndare för sin dotter anhängiggjort

talan mot kronan samt därvid yrkat, att det måtte åläggas

kronan såsom ägare av automobilen att till Johansson och hans dotter

utgiva ersättning för de lidna skadorna, förpliktades kronan genom Göta

hovrätts dom den 30 mars 1928 att till Johansson för honom och hans

dotter tillfogad sveda och värk, för lasarettsvård, läkarvård, läkarintyg

Äng.

bestridande

från anslaget

till allmänna

indragningsstaten

av en

arbetaren K.

J. Johansson

tillerkänd

livränta.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

förre

skrädderiföreståndaren

G. A. Brunnberg.

56 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

xn. m. ävensom för förlorad arbetsförtjänst för tiden från och med den 13

februari 1926 till och med den 12 juni 1927 utgiva ersättning med sammanlagt

3,351 kronor 60 öre, jämte ränta enligt angivna grunder.

Då parterna i målet förklarade sig icke ämna fullfölja talan mot hovrättens

dom, utbetalade arméförvaltningens intendentsdepartement den

17 april 1928 det utdömda beloppet, 3,351 kronor 60 öre, jämte ränta, 216

kronor 64 öre, eller tillhopa 3,568 kronor 24 öre. Härefter väcktes av intendentsdepartementet

å kronans vägnar talan mot Maresch med yrkande

om åläggande för honom att till kronan utgiva nyssnämnda belopp,

3,568 kronor 24 öre, jämte ränta. Enär det icke visats, att vållande till

olyckan läge Maresch till last, samt, ehuru av omständigheterna ej främninge,

att Maresch vore fri fran vållande, rätt jämlikt 3 § i lagen den 30

juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik i allt

fall icke kunde anses tillkomma kronan i förhållande till Maresch, vilken

under tjänstgöring såsom värnpliktig kommenderats att föra bilen,

förklarade Kungl. Maj:t genom dom den 27 juni 1930 kronans mot Maresch

förda talan icke kunna bifallas.

Efter det Göta hovrätts omförmälda dom av den 30 mars 1928 vunnit

laga kraft, yrkade Johansson efter stämning å kronan, att, som han,

vilken vöre. kroppsarbetare till yrket, till följd av den honom åsamkade

skadan blivit urståndsatt att för framtiden förrätta arbete inom sitt yrke,

kronan matte aläggas att under Johanssons livstid till honom utgiva

skadestånd med angivet årligt belopp, varjämte Johansson fordrade ersättning

för anskaffande av läkarintyg med 35 kronor. Enligt Göta hovrätts

dom den 28 juni 1929, vilken vunnit laga kraft, förpliktades kronan

att till Johansson utgiva, för tiden från och med den 13 juni 1927 till

den 1 juli samma år 30 kronor samt månatligen från och med sistnämnda

dag, till dess Johansson fyllt sextio år, 50 kronor, och därefter intill

hans död 30 kronor, att erläggas i förskott för kalendermånad och till

redan förfallen del genast. Härjämte förpliktades kronan att gottgöra

Johansson kostnaderna för läkarintyg med 35 kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda vad Kungl. Maj:t föreslagit,

får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må.

vinna riksdagens bifall.

45 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 153, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar fem med

nummer 2—6 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att förre

skrädderiföreståndaren vid Upplands regemente Gustaf Alfred Brunnberg

må, räknat från och med den 1 februari 1930, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,092

kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

57

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Brunnberg, som är född den

6 juni 1871, under tiden den 1 juli 1894—24 augusti 1897 var anställd

vid Upplands infanteriregementes privata skrädderiverkstad; att han den

11 februari 1911 — efter att dessförinnan hava under ett flertal år i sitt

hem utfört skrädderiarbete för nyssnämnda regementes räkning — tillträdde

anställningen såsom skrädderiföreståndare, vilken anställning han

innehade till och med den 10 januari 1930; att han, enligt för honom

utfärdat läkarintyg, lider av höggradig neurasteni (depression) och på

grund därav sannolikt för all framtid är oförmögen till arbete såsom

skrädderiföreståndare; att han på ett synnerligen tillfredsställande och

berömvärt sätt fullgjort sina tjänståligganden; att hans avlöning under

de senare åren vid regementet uppgått till omkring 3,600 kronor för år;

att han är ägare till en mindre till 8,000 kronor taxerad fastighet, vilken

enligt den 28 januari 1930 utfärdat gravationsbevis icke besväras av fordringsinteckningar;

samt att han i övrigt är i avsaknad av medel för sitt

livsuppehälle.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

46:o.

I punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att föreståndaren för Svea ingenjörkårs skrädderiverkstad

Emil Fredrik Friström må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning vid kåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Friström, som är född den 14

augusti 1865, under tiden den 13 maj 1884—13 maj 1888 var anställd såsom

gardist vid Svea livgarde; att han under tiden augusti 1891—mars 1906 innehade

anställning såsom skrädderiarbetare vid nyssnämnda regemente;

att han under tiden april 1906—september 1907 var anställd såsom skrädderiföreståndare

vid Svea trängkårs intendenturverkstäder; att han alltsedan

den 1 oktober 1907 varit anställd såsom föreståndare vid Svea

ingenjörkårs skrädderiverkstad, från vilken anställning han emellertid numera

begärt entledigande; att han alltså tjänat kronan omkring 43 år; att

han under de senaste tio åren vid sistnämnda kår uppburit en avlöning,

som i medeltal uppgått till omkring 1,275 kronor för år; att han utfört

sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt och städse ådagalagt ett gott uppförande;

att hans arbetsförmåga numera på grund av sjukdom är väsent
-

Ang.

pension åt

skrädderiföreståndaren

E. F. Friström.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

pension åt

tillsyningsmannen

P. E.

Eriksson.

ligt nedsatt; samt att 1930 års vederbörande taxeringsnämnd uppskattat

hans inkomst av arbete till ett belopp av 3,130 kronor.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande

framställning.

47 :o.

Kungl. Majit har i punkten 4 av förevarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att tillsyningsmannen över Sannaheds övningsfält

Per Erik Eriksson må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 540 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den

26 november 1854, innehade anställning vid Livregementets grenadjärer

under åren 1895—1912, varav såsom förman vid regementets skomakerioch

sadelmakeri verkstad under åren 1899—1912; att han år 1913 antogs såsom

tillsyningsman dels över Sannaheds övningsfält och dels över arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelses förråd å Sannahed; att han år 1914 blev

tillsyningsman dels över landstormsförrådet å Sannahed och dels, jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1913, över förutvarande Svea

trängkårs fordonsförråd; att han numera lämnat samtliga tillsyningsmannabefattningar

utom befattningen såsom tillsyningsman över Sannaheds

övningsfält; att hans avlöningsförmåner, oavsett dyrtidstillägg, under

åren 1925—1929 uppgått till för år tillhopa 900 kronor; att allenast

å arvodet såsom tillsyningsman å Sannahed, 300 kronor, utgått dyrtidstillägg

(enligt för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder);

att han icke under den tid, han varit tillsyningsman, sysslat med

privat skomakeri- eller sadelmakeriarbete; att han under sin tjänstgöring

städse på ett plikttroget och samvetsgrant sätt skött sina åligganden;

samt att han enligt utfärdat läkarintyg lider av ålderdomssvaghet,

i anledning varav hans arbetsförmåga är nedsatt till 1U eller mindre av

den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

48: o.

59

Kungl. Majit föreslår i punkten 5 av samma proposition riksdagen medgiva,

att hästskötaren vid Herrevadsklosters remontdepå Nils Johan

Bengtsson må från oell med månaden näst efter den, varunder lian lämnar

sin anställning vid remontdepån, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bengtsson, vilken är född den

28 juni 1866, varit anställd såsom hästskötare vid Herrevadsklosters remontdepå

alltsedan den 1 september 1902; att det är avsett, att han den

28 juni 1931 skall avgå från sin befattning efter en anställningstid av

omkring 29 år; att enligt företett läkarintyg hans arbetsförmåga är på

grund av ålderdomssvaghet i hög grad nedsatt; samt att han städse fullgjort

sina tjänståligganden på ett ordentligt och samvetsgrant sätt.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

49:o.

I punkten 6 av ifrågavarande proposition nr 153 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förra arbeterskan vid Jönköpings—Kalmar

regementes bageri Signe Nancy Adéle Bonell må, räknat från och med

den 1 maj 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 564 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nancy Bonell, som är född

den 5 juni 1884 och ogift, från juli månad 1916 till april månad 1930

eller icke fullt 14 år varit anställd vid Jönköpings—Kalmar (tidigare

Kalmar) regementes bageri; att hon enligt intyg av vederbörande regementsläkare

under sitt arbete i bageriet under de senaste tio åren kommit

att ådraga sig högst elakartade blodåderbråck å båda benen, förbundna

med kroniskt bensår samt upprepade blodproppsbildningar och

starka vattensvullnader; att hon under tiden den 20 november 1929—5

april 1930 varit intagen å regementets sjukhus; att hon efter utskrivningen

från sjukhuset är att betrakta såsom höggradig invalid för ali

framtid samt sålunda icke kunnat återtagas i arbete; att hennes löneförmåner

under tiden intill utgången av år 1925 utgjort 150 kronor

för månad samt därefter 160 kronor för månad; samt att regementschefen

hos riksförsäkringsanstalten hemställt om beredande av ersättning från

anstalten åt Nancy Bonell, men att anstalten, enär Nancy Bonells sjuk
-

Ang.

pension åt

hästskötaren

N. J. Bengtsson.

Ang.

pension åt

förra

b a ger {arbet er - skan Signe

Nancy Adéle

Bonell.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

dom icke syntes kava förorsakats av något henne övergånget olycksfall i

arbete och icke heller vore att anse såsom sådan yrkessjukdom, som omförmäldes

i lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

funnit någon ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller sistnämnda

lag icke kunna tillerkännas henne.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

50:o.

Ån9• I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition nr

åt ^konstruk- 181, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i tre med

tbT<MiiU U nummer 2—4 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att konstruktören

vid flottans varv i Karlskrona Carl Ulrik Möller må från och med dagen

näst efter den, då han avgår från sin tjänst, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Möller är född den 29 maj 1865;

att han avlagt avgångsexamen vid Chalmers tekniska institut; att han —

efter att under åtskilliga år hava praktiserat vid varv i Sverige och i

utlandet, därav under omkring 8 år å större skeppsvarv i Glasgow — den

1 juli 1902 anställdes vid flottans varv i Karlskrona och den 17 september

samma år enligt kontrakt antogs såsom ritare vid varvets ingenjördepartement

med en årslön av 3,600 kronor; att han från och med den 1 juli

1928 såsom extra ordinarie tjänsteman med placering till tjänstgöring såsom

konstruktör åtnjutit avlöning å 5,790 kronor för år enligt 18 lönegraden,

21 löneklassen, i 1928 års löneplan för vissa civila och civilmilitära

extra ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet, varjämte han

uppburit ett personligt lönetillägg, så att hans årliga löneförmåner uppgått

till 5,892 kronor jämte dyrtidstillägg och motsvarat vad han före

ikraftträdandet av 1928 års avlöningsbestämmelser för nämnda befattningshavare

uppburit i löneförmån sedan år 1923; samt att han icke kunnat

bliva delägare i flottans pensionskassa och följaktligen ej är berättigad

till någon pension ur kassan.

Direktionen över flottans pensionskassa har i utlåtande den 29 januari

1930 tillstyrkt, att pension från allmänna indragningsstaten måtte beviljas

Möller efter avgång från tjänsten. Körande pensionens storlek har direktionen

anfört huvudsakligen följande:

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

61

Direktionen ville framhålla, att enligt riksdagens skrivelse den 14 juni

1921, nr 323, punkt 10, riksdagen beviljat ritaren vid flottans varvs i Karlskrona

ingenjördepartement J. O. Allard en årlig pension av 1,700 kronor.

Allard hade åtnjutit en avlöning av 2,700 kronor för år. Den honom tillerkända

pensionen utgjorde sålunda cirka 63 procent av nämnda avlöningsbelopp.

Möller vore, som förut framhållits, placerad i 18 lönegraden, 21

löneklassen, i löneplanen för estra ordinarie tjänstemän. Nämnda löneklass

upptoge för ortsgrupp D, till vilken Karlskrona vore hänförd, ett

avlöningsbelopp av 5,790 kronor. Då Möller enligt direktionens uppfattning

borde likställas med icke-ordinarie befattningshavare vid den civila

statsförvaltningen i 18 lönegraden, för vilken 1926 års pensionsutredning

föreslagit ett tjänstepensionsunderlag av 3,444 kronor, syntes det direktionen

skäligt, att den för Möller utgående pensionen, sedan han uppnått

en tjänstetid av 30 år, fastställdes till sistnämnda belopp, eller cirka 60

procent av Möllers avlöningsförmåner. Det av pensionsutredningen föreslagna

villkoret för åtnjutande av nämnda pensionsförmån, att vederbörande

skulle hava erlagt pensionsavgift, syntes i viss mån kunna kompenseras

av det förhållande, att Möller uppbure ett personligt lönetillägg.

Därest det med hänsyn till tjänstens krav skulle befinnas erforderligt,

att Möller avginge från sin innehavande befattning, innan han innehade

30 tjänstår, syntes en mot den kortare tjänstetiden svarande avkortning

av angivna tjänstepensionsunderlag böra äga rum.

Marinförvaltningen, som tillstyrkt pension åt Möller, har beträffande

pensionens storlek anfört huvudsakligen:

Vad anginge pensionens belopp, syntes höra beaktas pensionsförhållandena

för jämförlig icke-ordinarie personal inom andra grenar av statsverksamheten.

Pensionering av icke-ordinarie personal vore ej anordnad

vid allmänna civilförvaltningen men väl vid kommunikationsverken. Med

tillämpning av 1917 års reglemente för statens järnvägars pensionskassa

för pensionering av icke-ordinarie personal syntes Möller såsom placerad i

21 löneklassen hava bort efter ett pensionsunderlag av 3,440 kronor åtnjuta

efter 27 års tjänst statspension med 1,548 kronor. Örn detta belopp lades

till grund vid beräknande av Möllers pension, skulle denna jämte pensionstillägg

och pensionslorhöjning uppgå till sammanlagt 1,920 kronor. Därest

hänsyn toges även till avgiftspension, skulle pensionsförmånen sammanlagt

utgöra 2,322 kronor, eller jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning

2,697 kronor. Örn från detta belopp gjordes avdrag med V10 nied hänsyn

till att pensionsavgifter icke erlagts, skulle pensionen utgöra efter

avrundning 2,424 kronor.

Emellertid hade 1926 års pensionsutredning år 1927 avgivit betänkande

med förslag till ny civil pensionslag, innefattande jämväl pensionsbestämmelser

för icke-ordinarie personal inom allmänna civilförvaltningen.

Där angivna grunder hade de senaste åren stundom tillämpats

vid beräkning av pension åt personal, vilken pensionerats genom särskilda

medgivanden av riksdagen. Enligt nämnda förslag utgjorde pensionsunderlaget

för icke-ordinarie befattningshavare i 18 lönegraden 3,444 kronor.

För Möller skulle pensionen, beräknad efter antalet t.jänstår vid uppnåendet

av 65 års ålder, utgöra utan avrundning 3,185 kronor 70 öre. Iakttoges

avdrag med Vio för icke erlagda pensionsavgifter, skulle pensionen

i överensstämmelse härmed bliva, efter avrundning för delbarhet med tolv,

2,868 kronor, vartill marinförvaltningen ansåge Möllers pension höra be
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Motioner

1:242 och

II: 407.

Utskottet.

stämmas, så mycket mer som exempelvis flaggunderofficer redan vid 55

års ålder komme i åtnjutande av sammanlagda pensionsförmåner till belopp

av 2,544 kronor.

Marinförvaltningen har hemställt, att Möller måtte från och med dagen

efter den, då han efter uppnådda 65 levnadsår avginge från sin tjänst,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 2,868 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till det av marinförvaltningen framställda

förslaget.

Föredragande departementschefen har vid jämförelse med det belopp,

2,544 kronor, som — inberäknat av riksdagen genom särskilda beslut beviljad

pensionsförbättring — plägat i pension tillgodokomma verkmästare

vid marinen, samt med hänsynstagande därtill, att Möller icke såsom dessa

haft att erlägga pensionsavgifter, kommit till den uppfattningen, att en

pension å 2,400 kronor i förevarande fall kunde anses skälig.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning

av Kungl. Maj:ts förevarande framställning väckta likalydande motioner,

nämligen inom första kammaren nr 242 av herr Leander och inom andra

kammaren nr 407 av herr Holmgren, i vilka motioner hemställts, »att riksdagen

ville besluta, att konstruktören vid flottans varv i Karlskrona Carl

Ulrik Möller må från och med dagen näst efter den, då han avgår från sin

tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 3,712 kronor».

I motionerna har framhållits, att i betraktande av Möllers lön och i jämförelse

med de pensioner, som riksdagen i liknande fall beviljat, den av

Kungl. Maj:t föreslagna pensionen av 2,400 kronor syntes väl lågt beräknad,

då han därigenom skulle få en pension understigande den, som beviljats

hans underlydande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen nr

407 i andra kammaren.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Möller i anledning av hans

anställning vid flottans varv. I betraktande av vad utredningen visat

beträffande Möllers tjänsteställning och arbetsuppgifter samt hans löneförhållanden

före genomförandet av nu gällande avlöningsbestämmelser

för vissa civila icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet har

utskottet ansett pensionen skäligen böra fastställas till något högre belopp

än vad departementschefen — efter jämförelse med pensionsförmånerna

för verkmästare vid marinen — ansett sig böra tillstyrka. Med tillmötesgående

i viss mån av motionärernas framställning har utskottet funnit

sig böra förorda ett belopp av 2,808 kronor för år.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

63

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maurts förevarande

framställning samt omförmälda motioner 1:242

och 11:407, må medgiva, att konstruktören vid flottans

varv i Karlskrona Carl Ulrik Möller må från och med

dagen näst efter den, då han avgår från sin tjänst,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,808 kronor.

51:o.

I punkten 3 av förevararande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förrådsförmannen vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Marieberg Johan August Johansson må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin anställning vid fabriken, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 18

juni 1871, tjänstgjort vid ammunitionsfabriken sedan den 28 augusti 1903

med avbrott dock för tiden den 3 januari 1921—den 15 april 1922, under

vilken tid han på grund av en fabriken övergången eldsvåda varit skild

från sin anställning därstädes; att hans arbetsinkomst vid fabriken under

år 1930 utgjorde 4,647 kronor, inberäknat dyrtidstillägg; att han med nit

och ordningssinne fullgjort sitt arbete och städse iakttagit ett hedrande

uppförande; samt att hans arbetsförmåga på grund av olika ålderskrämpor

är väsentligt nedsatt.

Arméförvaltningens artilleridepartement har i fråga örn storleken av

ifrågasatt pension funnit sig böra föreslå ett belopp av 1,152 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört, att det föreslagna

pensionsbeloppet, 1,152 kronor, motsvarade vad som under de senare åren

i allmänhet plägat i pension beviljas en arbetsledande förman bland yrkesutbildade

arbetare under förutsättning att vederbörande kunnat räkna inemot

30 år i statstjänst. Oaktat beloppet alltså vore ganska högt i detta

fall, där tjänstårens antal vore 26, hade statskontoret dock icke velat påyrka

sänkning.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

Äng.

pension åt

för räds förmannen

vid

ammunitionsfabriken

J. A.

Johansson.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

52:o.

Äng.

pension åt

arbeterskan

Tyra Wilhelmina

Gullander.

Kungl. Maj:t har i punkten 4 av förevarande proposition nr 181 föreslagit

riksdagen medgiva, att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning å

Marieberg Tyra Wilhelmina Gullander, född Jansson, må — med avstående

av henne tillerkänd avskedsersättning — från och med månaden näst efter

den, varunder hon avgår från sin anställning vid fabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

504 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Tyra Gullander, som är född

den 16 december 1887 och gift med arbetaren vid flottans varv i Stockholm

Knut Fredrik Gullander, enligt läkarintyg lider av kronisk deformerande

inflammation i vänster knäled jämte sjukliga förändringar

i knäskålarna, avsevärd fettsot samt en måttlig lungutvidgning utan

komplikationer ävensom företett en avsevärd neuros, på grund varav

hennes förmåga att genom kroppsarbete »under mera ogynnsamma förhållanden»

försörja sig är väsentligt nedsatt; att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

i inhämtat yttrande uttalat, att Tyra Gullander måste anses

vara definitivt arhetsoförmögen; att Tyra Gullander varit anställd vid

ammunitionsfabriken sedan den 23 augusti 1904 samt under sin anställning

visat god arbetsskicklighet och ådagalagt ett hedrande uppförande;

att hennes medelinkomst vid fabriken under åren 1927—1930 uppgått till

något mindre än 2,000 kronor, inberäknat dyrtidstillägg; att hennes man

uppbär en avlöning av 60 å 70 kronor per vecka; samt att makarna icke

äga något kapital.

Genom beslut den 20 juni 1930 medgav Kungl. Maj:t, att avskedsersättning

enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen, finge beredas viss vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Marieberg anställd personal, däribland arbeterskan

Tyra Wilhelmina Gullander. I enlighet härmed förklarades Tyra Gullander

berättigad att åtnjuta avskedsersättning till belopp av 4,200 kronor. Avskedsersättningen

har emellertid icke till någon del utbetalts till Tyra

Gullander, vilken ännu icke lämnat sin anställning.

I en till Kungl. Maj:t överlämnad skrift har försvarsverkens civila personals

förbund gjort framställning örn beredande av pension — i stället

för avskedsersättning — åt Tyra Gullander. Till stöd för denna framställning

har förbundet anfört, att Tyra Gullanders arbetsförmåga på grund av

sjukdom vore i så väsentlig mån nedsatt, att hon syntes sakna möjlighet

att genom eget arbete försörja sig.

Arméförvaltningens artilleri- och civila departement hava i fråga örn

storleken av den ifrågasatta pensionen till Tyra Gullander — under åberopande

av Kungl. Maj:ts till 1930 års riksdag framlagda förslag i liknande

ärende (Kungl. Maj:ts prop. nr 57, punkt 4, angående pension åt arbeterskan

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

65

vid ammunitionsfabriken Maria Kastman, född Kers) samt riksdagens beslut

med anledning härav (R. skr. nr 369, punkt 25) — funnit sig böra föreslå

ett belopp av 504 kronor för år.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att enär Tyra Gullander icke

uppnått 50 levnadsår, hon jämlikt föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) icke kunnat erhålla förtidspension utan endast avskedsersättning.

Då hon emellertid vore definitivt arbetsoförmögen, syntes åt

henne böra utverkas pension i likhet med vad som plägade ske beträffande

i statens tjänst anställda arbetare, vilka efter lång anställningstid på grund

av arbetsoförmåga nödgades lämna sina anställningar. I anledning härav

och då statskontoret icke hade något att erinra mot det av arméförvaltningens

artilleri- och civila departement ifrågasatta pensionsbeloppet, 504

kronor årligen, tillstyrkte statskontoret, att åt Tyra Gullander utverkades

pension från allmänna indragningsstaten med berörda belopp, dock under

villkor att hon avsade sig rätten till avskedsersättning.

Departementschefen har beträffande pensionsbeloppets storlek biträtt

myndigheternas förslag.

Vidkommande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och får alltså

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

53:o.

I två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren under

nr 126 av herr Norman och den andra inom andra kammaren under

nr 281 av herr Olovson i Västerås, har hemställts, »att riksdagen må

medgiva, att värnpliktige nr 66 53/1916 Stig Åke Olof Brate tillerkännes

ersättning enligt grunderna i förordningen den 18 juni 1909 jämte tillläggsbestämmelser

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, oberoende av att ansökningen ej inkommit i

föreskriven tid».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

nr 126 i första kammaren.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Brate, som är född den 8 maj

1896, fullgjorde värnpliktstjänstgöring 1916—1917 vid intendenturkompaniet

i Sollefteå. Före inryckning till militärtjänsten var han till yrket

jordbruksarbetare. Under värnpliktstjänstgöringen blev han enligt egen

uppgift vid deltagande i en övning utsatt för ett olycksfall, föranlett av

att en av honom omhänderhavd häst föll i sken och snavade samt drog

Brate med sig i fallet. Under vissa tider av värnpliktstjänstgöringen

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 18 haft. (Nr 27.) 5

Utskottet.

Ang.

visst understöd

åt 8. Å

O. Brate.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

var Brate sjukskriven, bland annat för värk i högra knäleden. Efter hemförlovning

vårdades han under tiden 6 augusti—8 september 1917 på Norbergs

lasarett, varvid sjukdomen antogs vara knäledstuberkulos. I maj

1918 inryckte Brate till 90 dagars repetitionsövning vid Västmanlands

regemente. Vid inryckningen synes han hava företett läkarintyg, enligt

vilket han på grund av ett sjukt knä borde skonas från ansträngande

tjänstgöring. Under repetitionsövningen fullgjorde Brate handräckningstjänst,

därvid han bland annat vid ett tillfälle fick deltaga i tyngre matvarutransporter.

Efter repetitionsövningens fullgörande har Brate under

skilda tider för sjukdom undergått behandling å olika lasarett och sanatorirer

såväl i Sverige som i utlandet. Sålunda vårdades han under tiden 10

december 1924—30 april 1927 samt vintern 1927—1928 vid sjukvårdsanstalten

i Leysin i Schweiz. Efter sistnämnda tid synes han hava varit arbetsför.

Såsom i motionerna omnämnts, var frågan örn ersättning åt Brate år

1929 föremål för riksdagens prövning i anledning av en då motionsvis

gjord framställning.

I sitt år 1929 i ärendet avgivna utlåtande (nr 24, punkten 14) omnämnde

bankoutskottet, att Brate år 1926 hos riksdagens militieombudsman anhållit

örn ersättning i anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöringen.

Under åberopande av de preskriptionsbestämmelser, som stadgades

i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, hade militieombudsmannen

meddelat, att den av Brate gjorda framställningen icke kunde föranleda

någon åtgärd från vederbörande myndighets sida.

Härefter hade Brate den 2 september 1927 gjort framställning i ämnet

hos Kungl. Majit. I ett''den 16 december 1927 avgivet utlåtande över denna

framställning hade riksf försäkring sanstalten anfört bland annat följande:

Riksförsäkringsanstalten delade den mening, varåt militieombudsmannen

givit uttryck. På grund av ansökningar av liknande art som nu

förevarande hade emellertid Kungl. Majit tidigare i vissa fall föreslagit

riksdagen medgiva, att ersättning — utan hinder därav, att framställning

därom icke gjorts inom föreskriven tid — finge utgivas jämlikt

grunderna för 1909 års militärersättningsförordning. Riksdagen hade

också i flera fall medgivit sådan ersättnings utgivande. På grund härav

hade riksförsäkringsanstalten till prövning förehaft frågan, huruvida

Brates militärtjänstgöring skäligen kunde antagas hava bidragit till den

knäåkomma, i anledning varav han ansökt örn ersättning, och örn Brate

sålunda, under förutsättning att han inom föreskriven tid gjort framställning

därom, skulle hava varit berättigad till ersättning jämlikt bestämmelserna

i nämnda förordning. Därvid hade riksförsäkringsanstalten

emellertid funnit, att ifrågavarande militärtjänstgöring, så vitt i

ärendet förefintliga handlingar utvisade, icke skäligen kunde antagas

hava bidragit till uppkomsten eller utvecklingen av den sjukdom, varav

sökanden lede. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten,

att förevarande ansökan icke måtte föranleda någon

Kungl. Majtts vidare åtgärd.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

67

Utskottet omnämnde vidare, att Brates förenämnda ansökning icke föranlett

något Kungl. Maj:ts beslut, enär Brate den 20 januari 1928 återkallat

framställningen.

För egen del framhöll bankoutskottet i förberörda utlåtande att, enligt

vad riksförsäkringsanstalten upplyst, utredningen i ärendet utvisat, att

militärtjänstgöringen icke skäligen kunde antagas hava bidragit till uppkomsten

eller utvecklingen av den sjukdom, varav Brate lede. Under

sådana förhållanden hade utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka bifall

till de i ämnet väckta motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen, att nämnda

motioner icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Sedermera gjorde Brate i en den 15 mars 1930 dagtecknad skrift hos

Kungl. Majit ny framställning örn ersättning enligt de i förenämnda

förordning den 18 juni 1909 innefattade grunderna.

Sedan framställningen remitterats till riksförsäkringsanstalten för avgivande

av utlåtande, företog anstalten ytterligare utredning angående

sambandet mellan sökandens militärtjänstgöring samt hans knäåkomma.

Därvid lät anstalten bland annat verkställa läkarundersökning av sökanden

å Serafimerlasarettet i Stockholm. I anledning av denna undersökning

avgavs av legitimerade läkaren Gunnar Wiberg ett den 7 maj 1930

dagtecknat utlåtande av följande lydelse:

»En kort rekapitulation över patientens sjukhistoria ger vid handen

följande:

Under slutet av sin värnpliktstjänstgöring 1916—1917 råkade han i maj

1917 ut för en olyckshändelse, vilken ej synes ha medfört någon omedelbar

skada. Några dagar senare intogs han emellertid å regementets sjukstuga

och vårdades under tiden 12—18 maj för en ''tendovaginit’ (lokalisationen

av denna ej angiven). Efter utryckningen från exercisen sökte patienten

den 24 maj läkare, vilken till augusti samma år (1917) vårdade

honom för värk i båda knäna, men då förbättring ej inträdde remitterades

patienten till Norbergs lasarett, varest diagnosen tuberkulos i höger

knä sattes. Något annat prov än en vanlig klinisk undersökning föregick

ej denna diagnos.

I maj 1918 inryckte patienten för fullgörande av ett repetitionsmöte

och hans knä var då ej fullt funktionsdugligt (vilket även styrktes med

läkarintyg). Han uppger nu att försämring otvivelaktigt inträdde under

det arbete han sattes att utföra, särskilt markerar han ett tillfälle, då

han transporterade tunga bördor i en trappa. Efter slutat möte intogs

han å Serafimerlasarettet för undersökning och diagnosen härstädes var

då (1918) Arthritis rheumatica chronica gen. dx. Under november 1918

vistades han åter en kortare tid å Norbergs lasarett på grund av sin

åkomma.

1919 opererades han å Sala lasarett för vänstersidig njurtuberkulos

och till 1922 synes tillståndet i knät ha växlat så att han tidvis kunnat

sköta bankarbete, dock med avbrott för sjukhusvistelse bland annat å

Barkåkra sanatorium maj—oktober 1921 (därstädes uppfattades åkommans

natur på samma sätt som å Norbergs lasarett). 1922 sökte han

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

utländska läkare för sitt knä och behandlades väsentligen hos doktorerna

Rollier och Giangne ända till 1927, då tillståndet i knät var relativt drägligt.

(Doktor Rollier’s diagnos löd på inflammation i knäleden. Det av

doktor Giangne avgivna intyget anger tuberkulos i knät.)

Sedan 1927 har tillståndet i knät varit ungefär oförändrat och han har

skött sitt bankarbete utan avbrott. Tidtals har han haft värk i höger

knä samt av och till gångömhet, mestadels på insidan av knät. Han tycker

att högra benet har känts svagt. Någon temperatur har han däremot

ej haft. Status den 5 april 1930: Muskulaturen å höger ben är betydligt

slappare och mindre voluminös än motsvarande ställe å vänster ben. Även

fotskelettet å höger fot förefaller något atrofiskt jämfört med vänster

fot. Omkretsen av vänster lår är 47 cm., höger lår å samma höjd 41 cm.

Motsvarande mått å vänster och höger vad äro 37 och 33 cm. Såväl den

aktiva som passiva rörligheten i höger knä inskränker sig till en böjförmåga

av cirka 5°. Patienten markerar ingen tryckömhet någonstans över

ledspringan. Ledkapseln är överallt något förtjockad. Ingen utgjutning

i leden. Sänkningsreaktionen 19 mm. Den 7 april 1930 gjordes provexcision

av ledkapseln å höger knä varvid mikroskopiska undersökningen ej

utvisade någon tuberkulos i det provexciderade (prof. Henschen). Röntgenutlåtande

den 4 april 1930 (doktor Hagberg): Höger knäled: Broskdistansen

i det närmaste upphävd. Ledytorna äro ojämna och taggiga.

Ledkapseln är lätt förtjockad och något utspänd. Allmän kalkatrofi.

Ingen pågående benprocess iakttagbar. Röntgenundersökningen har alltså

visat en deformerande och destruerande arthrit i höger knäled. Bilden

liknar den vid en utläkt tuberkulos.

Med ledning av den ovan gjorda sammanfattningen får man anse att

det första traumat sannolikt ej haft någon betydelse för knäsjukdomens

uppkomst och vidare utveckling. Däremot kan man anse det sannolikt att

tillståndet i patientens högra knä försämrades under fullgörandet av repetitionsmötet

1918. Med största sannolikhet föreligger ej tuberkulos.»

Vidare avgåvos utlåtanden av riksförsäkringsanstaltens biträdande läkare,

professorn A. Troell, samt av anstaltens överläkare, professorn ,1.

Akerman. Professorn Åkermans utlåtande, dagtecknat den 31 maj 1930,

var av följande lydelse:

»Trots förnyad inläggning på kliniken och verkställd undersökning är

åkommans natur icke klargjord, men vare sig knäledsaffektionen beror

på lokal tuberkulos, vilket förefaller sannolikast (njurtuberkulosen kliniskt

och patolog, anatomiskt säkerställd), eller en annan orsak (reumatisk

åkomma) till knäförändringen anses föreligga, synas mig de under militärtjänstgöringarna

inträdda förändringarna så oväsentliga att militärtjänsten

icke skäligen kan anses vållande. Ingen ändring.»

I utlåtande den 27 juni 1930 anförde riksförsäkringsanstalten därefter,

att anstalten vid förnyad prövning av ersättningsfrågan funnit, att sökandens

militärtjänstgöring icke skäligen kunde antagas hava bidragit

till uppkomsten eller utvecklingen av den knäsjukdom, varav han lede.

Sökanden kunde sålunda icke anses i anledning av sjukdomen vara berättigad

till ersättning jämlikt grunderna för förordningen den 18 juni

1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

69

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten,

att förevarande ansökan icke måtte föranleda någon Kungl.

Marits vidare åtgärd.

Skiljaktig mening uttalades av en av anstaltens ledamöter, byråchefen

von Schulzenheim, vilken anförde följande:

»Visserligen kan väl den omständigheten att Brate konstaterats hava

vid olika tillfällen 1919 lidit av tuberkulos i testis och njuren häntyda

på, att även den knäåkomma, varom nu är fråga och som framträtt redan

1917, är att härleda från tuberkulos. Den senast föreliggande röntgenbilden

har befunnits likna den vid en utläkt tuberkulos. Tuberkulos kan

dock för närvarande ej påvisas, men har i allt fall konstaterats en deformerande

och destruerande arthrit i höger knäled.

Vare sig emellertid denna åkomma bör tolkas såsom tuberkulos eller

icke, anser jag det icke kunna förbises, att det olycksfall, för vilket Brate

under militärtjänstgöring våren 1917 varit utsatt, kan hava väsentligen

bidragit till utvecklingen av sagda åkomma. Under militärtjänstgöringen

1918 har i allt fall under i handlingarna angivna särskilda omständigheter

den tidigare konstaterade åkomman i knäet på angivet sätt försämrats.

På grund av vad sålunda, såvitt kunnat utrönas, förekommit, anser jag

för min del skäl föreligga för tillmötesgående på så sätt av Brates ifrågavarande

hos Kungl. Maj:t gjorda framställning, att han må få komma i

åtnjutande från och med 1931 av en årlig livränta enligt grunderna i förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring jämte tilläggsbestämmelser efter en

invaliditetsgrad, som må beräknas något lägre än till vad som motsvarar

hans verkliga invaliditet i anledning av åkomman i fråga eller skäligen

till 20 procent.»

Genom beslut den 1 augusti 1930 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I anslutning till de nu väckta motionerna har till utskottet av motionärerna

överlämnats, bland annat, ett av läkaren vid förberörda anstalt

i Leysin, doktor A. Rollier utfärdat, den 22 december 1930 dagtecknat

intyg av innehåll, att Brate under förut angivna tider behandlats vid anstalten

för en tuberkulos knäledsinflammation.

Över de nu föreliggande motionerna har utskottet i vederbörlig ordning

inhämtat utlåtande av statskontoret, som på utskottets anhållan i ärendet

hört riksförsäkringsanstalten, arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdstyrelse samt medicinalstyrelsen.

Riksförsäkringsanstalten har såsom yttrande åberopat vad anstalten

i sina förut återgivna utlåtanden den 16 december 1927 och den 7 juni

1930 uttalat i ämnet.

Avvikande mening har vid ärendets föredragning uttalats av byråchefen

von Schulzenheim, vilken för sin del hänvisat till det av honom till

riksförsäkringsanstaltens protokoll den 27 juni 1930 avgivna, likaledes i

det föregående återgivna yttrandet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Armé^ör vältning ens civila departement och sjukvårdsstyrelse hava anfört

följande:

Ärendet Jaar tidigare inom riksförsäkringsanstalten varit föremål för

en synnerligen ingående utredning, innefattande bland annat undersökning

av Brate å sjukhus, senast år 1930 av riksförsäkringsanstaltens biträdande

läkare Professor A. Troell, vilken tillika är sjukvårdsstyrelsens

vetenskapliga råd beträffande sjukdomar av den kategori, till vilken

Brates åkomma hör. Professor Troell bar även redan tidigare, nämligen

år 1918, haft tillfälle observera Brate å sjukhus. Riksförsäkringsanstalten

bar på grundval av sålunda verkställd utredning och efter hörande av

jämväl dess överläkare, professor J. Åkerman, med vidhållande av tidigare

intagen ståndpunkt i ärendet, avstyrkt beviljande av ersättning åt

Brate under motivering, att anstalten icke funnit skäl föreligga för antagandet,

att militärtjänsten bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling.

Enär vederbörande militärmyndigheter redan under tiden för ärendets

handläggning i riksförsäkringsanstalten så långt sig göra låtit varit

börda i detsamma, och ytterligare utredning från militärmyndigheters

sida sålunda icke torde kunna åstadkommas, har från sjukvårdsstyrelsens

sida någon utredning utöver den av riksförsäkringsanstalten verkställda,

vilken synes synnerligen fullständig, icke varit möjlig i annan mån, än

att samråd ägt rum mellan sjukvårdsstyrelsen och dess vetenskapliga

råd, professor Troell, vilkens utlåtande i frågan på grundval av för sjukvårdsstyrelsen

denna dag kända samtliga omständigheter i ärendet inhämtats.

Professor Troell har därvid i avgivet yttrande såsom sin åsikt

uttalat, att den ifrågavarande åkommans uppkomst och utveckling knappast

med skäl kan ställas i samband med militärtjänsten. Civila departementet

och sjukvårdsstyrelsen finna denna åsikt synnerligen väl grundad;

det ligger emellertid i sakens natur, att det givetvis icke med fullständig

säkerhet kan anses uteslutet, att olycksfallet under militärtjänsten

i någon mån kan hava bidragit till sjukdomens utveckling.

Det i utlåtandet åberopade, av professorn Troell avgivna yttrandet, är

av följande lydelse:

»Med hänsyn till vad senare framkommit (Rolliers intyg den 22 december

1930 etc.) torde tbc-diagnos få anses sannolik; åkommans uppkomst

och utveckling kan alltså knappast med skäl ställas i samband med militärtjänsten.

»

Medicinalstyrelsen har i frågan hört medlemmen av sitt vetenskapliga

råd, professorn G. Söderlund, vilken anfört följande:

»Av handlingarna synes framgå såsom säkert, att Brate under värnpliktstjänstgöring

1917 utsatts för ett tämligen allvarligt olycksfall. Möjligen

har detta olycksfall helt eller i väsentlig mån framkallat Brates

sjukdom i högra knät. Av handlingarna framgår vidare såsom åtminstone

så gott som säkert, att knäledsåkomman försämrats under militärtjänstgöringen

1918, och möjligen — kanske sannolikt — på grund av

påfrestningar på knät under denna tjänstgöring.

Jag kan under sådana förhållanden ej annat än ansluta mig till det

av byråchefen von Schulzenheim enligt transumt av riksförsäkringsanstaltens

protokoll den 27 juni 1930 gjorda uttalandet, som lyder sålunda:

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

T___På grund av vad sålunda, såvitt kunnat utrönas, förekommit,

anser jag för min del skäl föreligga för tillmötesgående på så sätt av

Brates ifrågavarande hos Kungl. Majit gjorda framställning, att han må

få komma i åtnjutande från och med 1931 av en årlig livränta enligt

grunderna i förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring jämte tilläggsbestämmelser

efter en invaliditetsgrad, som må beräknas något lägre än till vad som

motsvarar hans verkliga invaliditet i anledning av åkomman i fråga eller

skäligen till 20 procent’.»

För egen del har medicinalstyrelsen uttalat sig på följande sätt:

Som någon säker diagnos på den sjukdom, värnpliktige Brate genomgått,

icke torde kunna ställas med ledning av de upplysningar, tillgängliga

handlingar innehålla, är bedömandet av frågan, huruvida Brates sjukdom

kan ställas i samband med den olyckshändelse eller den överansträngning,

han varit utsatt för under militärtjänstgöring, väsentligt försvårat.

Med denna reservation vill dock styrelsen som sin åsikt uttala,

att det icke synes kunna uteslutas, att nämnda olycksfall varit av betydelse

för uppkomsten av Brates sjukdom och att militärtjänsten genom

den omnämnda överansträngningen haft ett ogynnsamt inflytande på

sagda sjukdom.

Statskontorets utlåtande i ärendet är av följande innehåll:

Sedan riksdagen år 1929 behandlade frågan örn olycksfallsersättning åt

Brate, har förnyad utredning ägt rum rörande sambandet mellan Brates

militärtjänstgöring och hans knäåkomma. Olika meningar synas emellertid

råda örn vad utredningen kan anses hava ådagalagt, i det att ej

mindre riksförsäkringsanstalten funnit Brates militärtjänstgöring icke

skäligen kunna antagas hava bidragit till uppkomsten eller utvecklingen

av den knäsjukdom, varav han lider, än även arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse anslutit sig till en liknande

uppfattning, medan däremot medicinalstyrelsen och medlemmen

av styrelsens vetenskapliga råd professorn G. Söderlund synas omfatta

den av en reservant i riksförsäkringsanstalten uttalade mening, att det

icke synes kunna anses uteslutet, att det olycksfall, för vilket Brate under

militärtjänstgöringen varit utsatt, varit av betydelse för uppkomsten av

Brates sjukdom och att militärtjänsten genom därunder inträffad överansträngning

haft ett ogynnsamt inflytande på sjukdomen.

Medicinalstyrelsen har framhållit svårigheten att med ledning av de

upplysningar, som handlingarna innehålla, bedöma frågan, huruvida Brates

sjukdom kan ställas i samband med berörda olycksfall eller överansträngning

under militärtjänstgöringen. För statskontoret ställer sig ett

sådant bedömande än vanskligare; men för sin del kan statskontoret icke

finna annat än att övervägande skäl tala för det antagandet, att militärtjänsten

örn icke direkt föranlett uppkomsten av Brates sjukdom så dock

haft ett ogynnsamt inflytande på densamma.

Enligt statskontorets mening saknas alltså icke fog för det i förevarande

motioner framställda yrkandet örn beviljande av olycksfallsersättning

åt Brate, varvid såsom från vissa håll föreslagits ersättningen skäligen

må beräknas efter en invaliditetsgrad av allenast 20 procent.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

pension åt

förra förrådsbiträde

t H.

E. Olsson.

72 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Brate under åren 1928—1930 haft anställningar

såsom banktjänsteman i Stockholm samt innehar för närvarande

dylik anställning mot en avlöning av 275 kronor i månaden.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, har riksförsäkringsanstalten,

med ledning av för anstalten tillgänglig medicinsk utredning i ärendet,

funnit Brates militärtjänstgöring icke skäligen kunna antagas hava bidragit

till uppkomsten och utvecklingen av den sjukdom, varav han

diabbats. Biato har på grund härav ansetts icke kunna i anledning av

sjukdomen tillerkännas ersättning enligt grunderna för förordningen den

18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring. Av den ytterligare utredning, som på utskottets

föranstaltande verkställts, framgår emellertid, att delade meningar råda

bland de medicinska sakkunniga beträffande den inverkan, som militärtjänstgöringen

haft på Brates sjukdom. Från vissa håll har sålunda

framhållits, att det icke kan anses uteslutet att det olycksfall, för vilket

Brate under militärtjänstgöringen blivit utsatt, varit av betydelse för

uppkomsten av hans sjukdom samt att militärtjänsten även haft ett

ogynnsamt inflytande på sjukdomens utveckling. Med hänsyn till dessa

förhållanden och då Brate för återvinnande eller förbättrande av sin

hälsa fått vidkännas betydande utgifter, har utskottet funnit billighetsskäl

tala för att något understöd från statens sida beviljas honom. Detta

understöd, vilket synts böra från och med den 1 januari 1931 utgå från

allmänna indragningsstaten, har utskottet ansett böra bestämmas till det

belopp, som vid en invaliditetsgrad av 20 procent skulle med tillämpning

av 1909 års militärersättningsförordning hava utgått i årlig livränta

eller 180 kronor. Då tilläggsförmån icke utgår å dylik livränta, torde

föreskrift böra meddelas därom, att å det nu ifrågasatta understödet icke

må åtnjutas dyrtidstillägg.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

1:126 och 11:281, må medgiva, att Stig Åke Olof

Brate må från och med den 1 januari 1931 å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 180 kronor; dock utan rätt att därå åtnjuta

dyrtidstillägg.

54:o.

I en inom andra kammaren under nr 2 väckt motion har herr Åndersson

i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtto bevilja Hilding Emanuel

Olsson en ärlig pension med 900 kronor att med avräkning av det belopp

haia uppburit i avskedsersättning utgå från och med månaden näst efter

den, då han slutade sin anställning».

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 73

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Olsson är född den 9 fehruari

1886, samt att han — efter omkring två års fast anställning vid flottan,

vilken anställning upphörde den 26 april 1907 — varit anställd vid

flottans varv i Stockholm dels såsom förrådsbiträde under tiden 30 april

1907—31 december 1924, dels ock såsom städare under tiden 5 fehruari

1925—30 september 1928. Sistnämnda dag lämnade han efter uppsägning

sin anställning på grund av driftens omläggning till följd av den

nya försvarsorganisationens genomförande. Vid avgången erhöll han,

enligt marinförvaltningens beslut den 23 augusti 1928, avskedsersättning

jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen med ett belopp av 6,000 kronor.

Vid prövning av frågan örn avskedsersättning åt Olsson förelåg bland

annat ett av vederbörande tjänsteläkare den 14 augusti 1928 utfärdat intyg

av innehåll, att Olsson vid en samma dag på grund av hans förestående

avgång från varvet verkställd undersökning icke företett påvisbart

sjukdomstecken eller lyte, som gjorde honom arhetsoduglig.

I motionen har nu gjorts gällande bland annat, att Olsson vore sjuk

samt därför syntes sakna möjlighet att erhålla anställning, genom

vilken han kunde skaffa sig försörjning, ävensom att han i anledning

därav borde beredas årlig pension under villkor att återbetalning av

avskedsersättningsbeloppet ägde rum. Till stöd för sin framställning

har motionären åberopat, bland annat, ett till bankoutskottet ingivet, den

9 januari 1931 dagtecknat läkarintyg av innehåll att Olsson vid undersökning

samma dag befunnits »lida av påvisbara sjukdomstecken, tydande

på fallandesjuka (epilepsia) samt inskränkning i vänstra axelns och

armens rörlighet på grand av operation för habituell luxation i vänstra

axelleden (år 1914/1915)» ävensom att Olsson på grund därav vore mindre

arbetsdräng för framtiden.

Av ett av motionären till utskottet i avskrift ingivet avskedspuss framgår,

att Olsson år 1907 entledigats från fast anställning vid flottan på

grund av fallandesot.

Då den i ärendet förebragta utredningen synts utskottet icke innefatta

tillräckliga skäl för beviljande åt Olsson av pension i stället för avskedsersättning,

har utskottet ansett sig böra avstyrka åtgärd i anledning av

den föreliggande motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 2 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet■

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

ärligt understöd

åt forre

arbetaren E.

M. Sundkvist.

55 :o.

I en moni andra kammaren av herr Hage väckt motion nr 81 har hemställts,

»att riksdagen måtte från och med den 1 januari 1931 tillerkänna

f. d. järnvägs- och fortifikationsarbetaren Erik Magnus Sundkvist, Svartbjörnsbyn,

Över-Luleå, Norrbottens län, ett årligt understöd eller pension

att utgå med så högt belopp som med hänsyn till Sundkvists anställningstid

m. m. kan anses befogat.»

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen.

Frågan örn pension åt Sundkvist var, såsom i motionen erinrats, föremål

för prövning av 1930 års riksdag i anledning av en av samme motionär

då gjord framställning.

I sitt utlåtande i ärendet (nr 30, punkten 80) lämnade bankoutskottet

beträffande den i ärendet föreliggande utredningen följande redogörelse:

Av handlingarna framginge, att Sundkvist, som vore född den 21 oktober

1854, varit anställd såsom arbetare vid fästningsbyggnaden i Boden under

vissa perioder av åren 1902—1916, sammanlagt omkring 7 år 9 månader,

samt såsom tillfällig banarbetare vid statens järnvägars 25:e bansektion

under sammanlagt omkring 9 månader av år 1913. Enligt intyg, som icke

närmare klarlade karaktären av arbetsanställningen, skulle Sundkvist vidare

under åren 1891—1897 samt 1899—1901 hava arbetat vid järnvägsföretag

i Norrland. Den uppgivna anställningstiden vid samtliga nu omförmälda

arbeten omfattade sammanlagt omkring 18 1/t år. Efter den 8 april 1916

hade Sundkvist, såvitt av utredningen framginge, icke varit i statens tjänst.

Vederbörande kommunalnämndsordförande hade intygat, att Sundkvist,

såvitt känt vore, ej ägde några tillgångar och att han av intygsgivaren

ansåges medellös. Enligt läkarintyg vore Sundkvist på grund av vissa sjukdomar

fullständigt oförmögen att genom arbete bidraga till sitt uppehälle.

En av Sundkvist gjord framställning örn pension hade under år 1925 varit

föremål för prövning av järnvägsstyrelsen. Då varken de vid Sundkvists

ansökan fogade handlingarna utvisat eller genom av styrelsen verkställd

utredning kunnat utrönas, att Sundkvist under så lång tid, som erfordrades

för erhållande av pension, innehaft anställning vid statens järnvägar eller

liknande statens arbetsföretag, hade styrelsen emellertid funnit den gjorda

framställningen icke kunna till någon styrelsens åtgärd föranleda.

För egen del anförde bankoutskottet, att det icke syntes vara vederbörligen

styrkt, att Sundkvist under så lång tid, som borde fordras för pension, varit

anställd i statens tjänst samt att den uppgivna anställningen läge så långt

tillbaka i tiden som år 1916. Utskottet avstyrkte bifall till motionärens

framställning, som även avslogs av riksdagen.

Över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning

inhämtat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

75

Järnvägsstyrelsen har förklarat sig finna det alltjämt icke vara behörigen

styrkt, att Sundkvist varit anställd i statens tjänst under så lång tid, som

erfordras för pension, varför styrelsen avstyrkt bifall till motionen.

Enligt vad som framgår av en vid järnvägsstyrelsens yttrande fogad,

inom styrelsen upprättad promemoria har Sundkvists styrkta anställningstid

vid statliga arbeten beräknats till 7 år 1 månad, fallande inom tiden

6 augusti 1902—8 april 1916. Härutöver har av Sundkvist åberopats en

icke vederbörligen styrkt tjänstetid av 15 år 9 månader, varav 10 år under

tid före år 1901 samt återstoden därefter, senast 1 månad under år 1917.

Statskontoret har anfört, att det syntes ämbetsverket, som örn den i ärendet

förebragta utredningen knappast kunde anses innefatta tillräcklig anledning

att bevilja pension åt Sundkvist.

Då ej heller av den nu förebragta, förnyade utredningen i ärendet framgått,

att Sundkvist varit anställd i statens tjänst under så lång tid, som

bör fordras för pension, nödgas utskottet fortfarande avstyrka beviljande

av dylik förmån åt honom, så mycket mera som Sundkvist, såvitt handlingarna

utvisa, under de senaste fjorton åren icke arbetat för statens räkning.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 81 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

56:o.

I en inom andra kammaren av herr Selberg väckt motion nr 182 har

hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna förmannen Oskar Sundkvist

samt arbetarna Oskar Vikström, Per Anton Vikström, Nils Johan Englund

och Felix Eriksson årligt understöd eller pension under deras återstående

livstid till belopp, som riksdagen kan finna för gott att bestämma.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

motionen.

Frågan örn pension åt de i förevarande motion avsedda personerna har

år 1930 varit föremål för prövning av Kungl. Maj:t.

Av då föreliggande handlingar i ärendet inhämtas, bland annat,

beträffande Sundkvist, att han, som är född den 28 oktober 1858, med

vissa uppehåll varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden från och med den 21 januari 1902 till och med den 26 september

1927; att han varit i statens tjänst i något över 17 år; att hans avlöningsförmåner

under do senare åren av anställningstiden uppgått till

i medeltal omkring 1,500 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att han

enligt läkarintyg på grund av sjukdom är fullständigt oförmögen till

arbete; samt att han icke äger annan förmögenhet än en bostadslägenhet,

taxerad till 1,800 kronor;

Utskottet.

Äng.

pension åt en

förman och

fyra arbetare

vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena

i

Boden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

beträffande Oskar Vikström, att han, som är född den 19 januari 1862,

varit med vissa uppehåll anställd vid lastnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 12 juli 1901; att hans anställningstid i statens

tjänst beräknades uppgå till något över 17 år; att hans avlöningsförmåner

under de senare åren av anställningstiden utgjort i medeltal omkring

1,750 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att han enligt läkarintyg

på grund av sjukdom har väsentligt nedsatt arbetsförmåga; samt

att han icke äger annan förmögenhet än en bostadslägenhet, taxerad till

1,000 kronor;

beträffande Englund, att han, som är född den 21 december 1863, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under tiden 6 augusti

—10 november 1913, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden med vissa uppehåll från och med den 2 september 1901 till och

med den 30 november 1922 ävensom under tiden 1 juli—30 september

1927; att han varit anställd i statens tjänst i sammanlagt icke fullt 16

år; att hans avlöningsförmåner under de senare åren av anställningstiden

uppgått till omkring 2,700 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att

han enligt läkarintyg på grund av sjukdom är fullständigt oförmögen

till det arbete, varav han haft sitt livsuppehälle; samt att han icke äger

annan förmögenhet än en till 1,300 kronor taxerad bostadslägenhet, varå

vilar en skuld av 600 kronor; ävensom

beträffande Eriksson, att han, som är född den 7 juli 1865, varit anställd

dels vid vissa statens järnvägars arbeten i omkring 5*''» år under

åren 1891—1899, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

från och med den 1 augusti 1905 till och med den 26 oktober 1928; att

han varit anställd i statens tjänst i sammanlagt närmare 19 år; att hans

avlöningsförmåner under de senare åren av anställningstiden uppgått till

omkring 2,100 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; att han enligt läkarintyg

på grund av sjukdom har i mycket hög grad nedsatt arbetsförmåga;

samt att han enligt senaste taxeringslängd varit taxerad för en

inkomst av 1,880 kronor, därav inkomst av kapital 1,080 kronor.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande personers

arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 29

juli 1929 gjorde fortifikationsbefälhavaren i Boden framställning örn pension

åt, bland andra, ifrågavarande förman och arbetare.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hemställde arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Majit den 4 december

1929, bland annat, örn utverkande av pensioner åt en var av Sundkvist

och Eriksson med 768 kronor samt åt Oskar Vikström med 720

kronor.

I fråga örn pension åt Englund anförde departementet, att departementet

funnit tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas Englund,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

77

som sedan år 1922 under en tid av endast 3 månader utfört arbete i statens

tjänst, och vilkens sammanlagda anställningstid i kronans tjänst

icke uppginge till fullt 16 år. Då emellertid denna hans tjänstgöring

varit väl vitsordad och ömmande omständigheter förelåge, hade departementet

ansett sig, ehuru med tveksamhet, böra föl Englund föreslå

en viss årlig pension. Såsom i förevarande fall lämpligt pensionsbelopp

hade departementet velat ifrågasätta 672 kronor.

I avgivet utlåtande i ärendet den 4 januari 1930 anförde statskontoret,

att det syntes statskontoret synnerligen tveksamt, huruvida tillräckliga

skäl kunde anses föreligga för beredande av pensioner åt Sundkvist,

Oskar Vikström, Englund och Eriksson. Även med den för vederbörande

gynnsamma tjänstårsberåkning, som av arméförvaltningens fortifikationsdepartement

tillämpats, vore deras tjänstetid i statstjänst jämförelsevis

kortvarig, varierande mellan 15 och 18 år. Endast i sällsynta

fall, då alldeles särskilda omständigheter ansetts böra föranleda undantag,

hade pensionering av grovarbetare ägt rum vid lägre antal tjänstår

än 20; och i regel hade, i överensstämmelse med vad som gällde enligt

kungörelsen den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. m., även vid bedömande

av pensionsfrågor som berodde av riksdagens särskilda beslut, uppställts

fordran på en tjänstetid av 25 år. Skulle emellertid någon pension

finnas böra beredas i nu ifrågavarande fall, syntes dock beloppet böra

begränsas till allenast omkring 600 kronor.

Genom beslut den 21 mars 1930 fann Kungl. Maj:t arméförvaltningens

fortifikationsdepartements framställning örn pension åt ifrågavarande

personer icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom stöd för det i den nu föreliggande motionen gjorda yrkandet

har motionären åberopat dels fortifikationsbefälhavarens i Boden ovannämnda

framställning i ämnet, dels ock vissa till bankoutskottet ingivna

kompletterande handlingar.

Beträffande Oskar Vikström hava sålunda överlämnats två intyg, i

vilka intygsgivarna — i uppgiven egenskap av förutvarande förmän vid

de i intygen avsedda arbetena — vitsordat att Vikström varit anställd

vid vissa statens järnvägars arbeten under maj—oktober månader av

åren 1892 och 1893. Vidare har ingivits ett av fortifikationsbefälhavaren

i Boden den 16 januari 1931 utfärdat intyg, enligt vilket Vikström

fortfarande har anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

därstädes.

I fråga örn Englund har ingivits ett år 1927 dagtecknat intyg, vari intygsgivaren,

som uppgivit sig hava varit arbetsledare vid i intyget av,

sett företag, anfört att Englund varit anställd vid vissa statens järn
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

Utskott et.

Äng.

höjning av

vissa av riksdagen

tidigare

beviljade pensioner.

78 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

vägars arbeten i omkring 5 Va år eller från våren 1886 i en följd till

hösten 1891.

Av ett till bankoutskottet ingivet prästbetyg, dagtecknat den 24 januari

1931, inhämtas, att Per Anton Vikström, avlidit den 8 januari 1931. Till

följd härav påkallar ifrågavarande motion i denna del icke någon riksdagens

åtgärd; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Vad angår övriga i motionen avsedda personer, synes av i ärendet numera

föreliggande utredning framgå, att dessa personer — vilka alla

uppnått hög ålder samt hava väsentligt nedsatt arbetsförmåga — kunna

räkna en tjänstetid vid statliga arbeten av omkring 18 år eller däröver.

Under sådana förhållanden har utskottet, örn ock med någon tvekan,

funnit sig böra tillstyrka, att någon pension från statens sida beviljas

dem under deras återstående livstid. Pensionen har synts utskottet

böra för envar av dem bestämmas till 420 kronor, att utgå å allmänna

indragningsstaten. Pensionsförmånen torde få åtnjutas från och med

ingången av år 1931, i fråga örn Oskar Vikström dock tidigast från och

med månaden näst efter den, vari han avgår från sin anställning.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 182, må medgiva, att envar av förmannen vid

fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden Oskar

Sundkvist samt arbetarna därstädes Oskar Vikström,

Nils Johan Englund och Felix Eriksson må, Sundkvist,

Englund och Eriksson från och med den 1

januari 1931 samt Vikström från och med månaden

näst efter den, vari hans anställning upphör, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 420 kronor.

57:o.

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Stockholm väckt motion

nr 276 har hemställts, g

»att riksdagen måtte besluta tilldela Maria Kastman en årlig pension av

792 kronor och att det sålunda förhöjda beloppet skall utgå från den dag

hon tilldelats pension,

att riksdagen må höja Anna Gillers år 1930 beviljade pension med

belopp som på grund av ovan berörda omständigheter finnes påkallat,

att riksdagen må höja den till Leijon beviljade pensionen, så att den kom- •

mer att överensstämma med av fabriksledningen gjorda utfästelser.»

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

79

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet, i den mån

redogörelse i det följande ej lämnas, till motionen.

Frågorna örn pension åt de i motionen avsedda personerna behandlades

vid 1930 års riksdag i anledning av framställningar av Kungl. Maj:t.

Beträffande Maria Kastman gjordes dylik framställning i proposition

nr 57, punkten 4. Av utredningen i ärendet framgick huvudsakligen, att

Kastman, som vore född den 15 juni 1885, hade varit anställd vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Marieberg sedan den 3 mars 1902, vilken anställning

hon vid tiden för framställningen fortfarande innehade; att hon

sålunda tjänat kronan i omkring 28 år; att hennes avlöning vid fabriken

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 1,730 kronor för år,

inklusive dyrtidstillägg; att hennes arbetsförmåga på grund av struma vore

och syntes komma att förbliva väsentligt nedsatt; samt att hon vore gift

med instrumentmakaren Karl Edvard Kastman, född den 10 december 1886,

vilken år 1928 varit för inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad till ett

belopp av 3,310 kronor.

Arméförvaltningens artilleridepartement, som funnit billigt, att arbeterskan

Kastman på grund av sin långvariga tjänstetid vid ammunitionsfabriken

tillerkändes pension, ansåg sig med hänsyn till hennes mans inkomst böra

föreslå ett belopp av 500 kronor för år räknat.

Statskontoret anförde i utlåtande den 2 april 1929, att arbeterskan Kastman

visserligen uppnått en levnadsålder av allenast 43 år, men enligt läkarintyg

vore och förbleve hennes arbetsförmåga till följd av sjukdom väsentligen

nedsatt. Vid sådant förhållande syntes hon icke länge kunna bibehållas

vid sin arbetsanställning. Då hon med goda vitsord arbetat vid fabriken

under lång tid, borde någon pension henne beredas. Mot vad arméförvaltningens

artilleridepartement i sådant hänseende föreslagit ville statskontoret

icke göra annan erinran än att den föreslagna pensionen borde jämkas till

504 kronor.

Departementschefen biträdde statskontorets förslag.

I utlåtande nr 30, punkten 30, tillstyrkte bankoutskottet bifall till Kungl.

Maj:ts framställning. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

I motionen har nu framhållits, att bestämmandet av pensionens storlek

icke hade bort påverkas av uppgiften om mannen Kastmans arbetsinkomst

utan att pensionen bort fastställas till belopp, motsvarande vad övriga arbeterskor

med ungefär samma anställningstid plägat erhålla. Motionären har

i sådant hänseende föreslagit ett belopp av 792 kronor.

«

Med avseende å Anna Giller gjordes framställning i proposition nr 74,

punkten 8, avseende ett stort antal anställningshavare vid ammunitionsfabriken.

Av utredningen framgick beträffande Giller, att hon, som vore

född den 2 mars 1877, varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den

4 april 1911 och sålunda tjänat kronan i omkring 19 år, varav de senaste

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

15 åren såsom förestånderska för besiktningsa vdelningen; samt att hennes

arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,660

kronor för år, inklusive dyrtidstillägg. Beträffande samtliga de i punkten

avsedda anställningshavarna upplystes, att de på grund av sjukdom eller

hög ålder hade nedsatt arbetsförmåga.

Arméförvaltningens artilleridepartement föreslog för Giller ett pensionsbelopp

av 792 kronor. Statskontoret hemställde örn pensionens fastställande

till 720 kronor, vilket förslag biträddes av departementschefen.

I utlåtande nr 30, punkten 41, anförde bankoutskottet beträffande Giller,

att styresmannen för ammunitionsfabriken i en till utskottet överlämnad

skrivelse upplyst, att Giller varit anställd vid fabriken, utöver vad av

styresmannen tidigare meddelats och i propositionen angivits, under tiden

3 januari 1893—30 april 1901, varför hennes sammanlagda anställningstid

uppginge till omkring 27 år. Med hänsyn till den sålunda angivna anställningstiden

fann utskottet pensionsbeloppet för Giller böra bestämmas

till 792 kronor. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I motionen har nu gjorts gällande, att i de till riksdagen lämnade uppgifterna

felaktigt uppgivits, att Giller endast under 15 år varit förestånderska,

under det. att verkliga förhållandet vore, att hon varit anställd vid

fabriken 19 år som förestånderska, i anledning varav hon bort erhålla ett

högre pensionsbelopp än 792 kronor.

Jämväl i fråga örn förmannen vid ammunitionsfabriken F. G. Leijon

gjordes framställning i propositionen nr 74, punkten 8. Av utredningen

framgick, att Leijon, som vore född den 29 mars 1867, varit anställd vid

fabriken sedan den 9 november 1905 och sålunda tjänat kronan i omkring

24 år samt att hans arbetsinkomst under de senare åren uppgått till i

medeltal omkring 4,790 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg.

Arméförvaltningens artilleridepartement föreslog för Leijon ett pensionsbelopp

av 1,116 kronor, medan statskontoret förordade pensionens bestämmande

till 1,092 kronor. Statskontorets förslag biträddes av departementschefen.

På hemställan av bankoutskottet i utlåtandet nr 30, punkten 41, bestämde

riksdagen pensionsbeloppet för Leijon i överensstämmelse med Kungl.

Maj:ts förslag till 1,092 kronor.

I motionen göres gällande, att Leijon från fabriksledningens sida förespeglats

ett pensionsbelopp av 1,596 kronor samt att det på grund härav

vore motiverat, att frågan örn pensionens storlek bleve föremål för ny

prövning.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret. Statskontoret har i ärendet hört arméförvaltningens

artilleridepartement, som inhämtat yttrande av styresmannen för

ammunitionsfabriken.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

81

Styresmannen för ammunitions fabriken har beträffande Giller bekräftat,

att hon tjänstgjort såsom förestånderska under en tid av 19 år.

I fråga om Leijon har styresmannen anfört, att vad motionären till stöd

för ett högre pensionsbelopp för Leijon åberopat syntes vara utan betydelse

för frågans avgörande. På grund av arbetsförhållanden hade Leijon mäst

uppsägas från sin tjänst. Med hänsyn till hans långa tjänstetid hade styresmannen

föreslagit utverkande av pension åt honom, men styresmannen hade

givetvis icke haft någon befogenhet att bestämma pensionens belopp. Någon

anledning att utmäta pension åt Leijon efter andra grunder än åt övriga

arbetare i förmans ställning hade icke förelegat.

Armé förvaltningens artilleridepartement har beträffande Kastman anfört,

att vad i motionen uttalats icke syntes böra föranleda ändring i det fattade

beslutet örn pensionsbeloppet.

I fråga örn Giller har departementet anfört, att då, enligt vad styresmannen

uppgivit, hennes tjänstetid vid ammunitionsfabriken utgjort 27 år,

därav 19 år såsom förestånderska, departementet ansåge att hennes pension

borde sättas till 876 kronor för år, att utgå retroaktivt från hennes entledigande.

Vidkommande Leijon har artilleridepartementet med hänsyn till vad

styresmannen i denna del yttrat funnit motionärens förslag ej böra föranleda

ändring i det för Leijon fastställda pensionsbeloppet.

För egen del har statskontoret beträffande f. d. arbeterskan Kastman

framhållit, att hon — oaktat hon vid avskedet endast uppnått en ålder av

43 år — erhållit pension av statsmedel, samt att någon omständighet, som

varit för riksdagen okänd vid beviljande av denna pension, icke blivit

anförd till stöd för det framställda förslaget örn höjning av pensionen.

Med avseende å förestånderskan Giller hade Kungl. Maj:t grundat sitt

förslag på att hon tjänat kronan omkring 19 år, varav de senaste 15 åren

såsom förestånderska. Bankoutskottet, som inhämtat, att Gillers sammanlagda

anställningstid uppgått till omkring 27 år, hade föreslagit pension

till henne med 792 kronor och riksdagen hade beslutit i enlighet härmed.

Vid fattandet av nämnda beslut hade det alltså varit riksdagen bekant, att

Giller varit anställd i statens tjänst omkring 27 år, därav under en längre

följd av år såsom förestånderska. Det syntes därför icke vara tillräcklig

anledning att bereda Giller ytterligare pension.

Förmannen Leijon hade vid sitt avsked uppnått 63 levnadsår, och enligt

det vid arméförvaltningens artilleridepartements utlåtande fogade yttrandet

av styresmannen för ammunitionsfabriken hade Leijon på grund av arbetsförhållandena

vid fabriken mäst uppsägas från sin tjänst. Den omständigheten,

att före avskedet pension till visst högre belopp för honom ifrågasatts,

borde enligt statskontorets mening icke medföra en höjning av den

pension, som ansetts skäligen böra tillerkännas honom.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 18 höft. (Nr 27.) ti

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt f.

förmannen

A. F. Eriksson.

Då de av 1930 års riksdag beviljade pensionerna till förra arbeterskoma Kastman

och Giller efter utskottets uppfattning blivit bestämda till belopp,

vilka med hänsyn såväl till de i dessa fall föreliggande faktiska omständigheterna

som ock till av riksdagen tidigare i liknande fall tillämpade grunder

måste anses väl avvägda, saknar utskottet anledning att förorda någon

ändring i storleken av de beviljade förmånerna till dessa anställningshavare.

Vad särskilt angår Kastman må framhållas, att vid avpassandet av det

för henne bestämda, i och för sig tämligen låga pensionsbeloppet enligt utskottets

mening tagits skälig hänsyn till den omständigheten, att hon vid

unga år lämnat sin anställning utan att, såvitt handlingarna utvisa, vara

oförmögen till arbete. Utskottet delar alltså icke motionärens uppfattning,

att pensionsbeloppets fastställande rönt avgörande inverkan av uppgiften

örn mannens ekonomiska förhållanden.

Vidkommande pensionen åt förre förmannen Leijon finner utskottet

visserligen i likhet med statskontoret den omständigheten, att före avskedet

pension till visst högre belopp för honom ifrågasatts, icke utgöra

anledning till ändring i den av riksdagen fastställda pensionsförmånen.

Då emellertid under punkten 51 i det föregående i ett där avsett liknande

fall tillstyrkts ett pensionsbelopp av 1,152 kronor årligen, har utskottet

ansett sig böra i anledning av den föreliggande motionen förorda,

att pensionsbeloppet för Leijon höjes till samma belopp.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

I) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 276, i vad den avser förhöjd pension åt förre

förmannen vid ammunitionsfabriken Frans Gustaf

Leijon, må medgiva, att Leijon må från och med den

1 januari 1931 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära, i stället för honom

av 1930 års riksdag beviljad pension av 1,092

kronor för år, en pension till belopp av 1,152 kronor

årligen; samt

II) att omförmälda motion 11:276, i vad den avser

förhöjd pension åt arbeterskoma vid ammunitionsfabriken

Maria Kastman och Anna Giller, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

58 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 284 har herr Bäcklund

hemställt, »att riksdagen må från och med den 1 januari 1931 bevilja förre

förmannen vid ammunitionsfabriken i Karlsborg, Anders Fredrik Eriksson

en årlig tilläggspension av 500 kronor.»

Beträffande motiveringen till denna hemställan hänvisar utskottet till

motionen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

83

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Eriksson, som är född

den 4 augusti 1874, varit anställd såsom förman vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg från och med den 3 februari 1904 till och med

den 30 maj 1930, vilken sistnämnda dag han på grund av driftsinskränk-''

ningar vid ammunitionsfabriken i anledning av 1925 års försvarsbeslut lämnat

sin anställning därstädes; att han tjänat staten under en tid av omkring

26 år 4 månader; att hans avlöning vid avskedet uppgick till 3,528 kronor

för år, exklusive dyrtidstillägg, motsvarande avlöning enligt 11 lönegraden

14 löneklassen (C-ort) enligt i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) intagen

löneplan för e.o. tjänstemän; samt att han, på förslag av arbetsoffieeren vid ifrågavarande

fabriks avdelning å Karlsborg, genom beslut av statskontoret förklarats

berättigad att från och med dagen näst efter den, då avgång från

tjänsten ägde rum, åtnjuta förtidspension till belopp av 1,000 kronor årligen

enligt i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen angivna grunder (hänförlig till de befattningshavare, som

finnas upptagna under grupp II i § 3 av ifrågavarande kungörelse).

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 juli 1930 gjorde försvarsverkens

arbetsledarförening — under framhållande bland annat att, då Erikssons

anställning varit fullt jämförbar med exempelvis mästares vid flottan, pensionen

bort utgå som för sådan — framställning örn att Eriksson måtte

tillerkännas en förtidspension av 1,910 kronor för år.

I ett till arméförvaltningens artilleridepartement i anledning av förevarande

framställning avgivet yttrande framhöll arbetsoffieeren vid ammunitions

fabrikens avdelning å Karlsborg bland annat, att den förtidspension,

som författningsenligt kunde tillerkännas Eriksson, syntes vara för liten i

förhållande till av honom åtnjutna löneförmåner. Såsom skäligt belopp

ifrågasatte arbetsoffieeren 1,400 å 1,500 kronor årligen.

Arméförvaltningens artilleri- och civila departement anförde i avgivet

utlåtande i ärendet den 5 augusti 1930 följande:

Den av försvarsverkens arbetsledarförening hävdade meningen, att Erikssons

anställning vore fullt ut jämförbar med exempelvis mästares vid

flottan, är icke hållbar, då mästare vid flottans varv, enligt vad som framgår

av den vid nämnda kungörelse den 22 juni 1928 (nr 215) fogade

tjänsteförteckning A, åtnjuter avlöning enligt 14 lönegraden av i kungörelsen

intagen löneplan för e. o. tjänstemän. Erikssons anställning torde

med hänsyn till den åtnjutna avlöningen snarare vara att närmast jämställa

med arbetsförman av andra eller första klass vid flottans varv, vilka förmän

åtnjuta avlöning enligt tionde, respektive tolfte lönegraden, och vilka i

förekommande fall, enligt vad från statskontoret under hand inhämtats,

lära hava tillerkänts förtidspension med belopp enligt grupp II a) i § 4 av

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10).

Med stöd av vad sålunda anförts få departementen avstyrka bifall till

förevarande framställning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskoltets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Ang

pension åt

f. arbetaren

vid ammunition

8 f ab rike ns

avdelning å

Karlsborg F.

R. Wahlström.

Statskontoret, som jämväl anbefallts yttra sig i ärendet, anförde i utlåtande

den 19 augusti 1930 följande:

I de till stöd för ifrågavarande beslut örn förtidspension åt Eriksson prövade

handlingarna har icke ifrågasatts annat än att Eriksson vore hänförlig

till de befattningshavare, som finnas upptagna under grupp II i § 3 av

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och

avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen.

Därest Eriksson icke velat åtnöjas med statskontorets berörda beslut,

hade han bort däröver anföra besvär, och statskontoret föreställer sig, att

Kungl. Maj:t icke i den ordning, frågan örn ökade pensionsförmåner åt

Eriksson nu blivit väckt, vill ingå i prövning av riktigheten av statskontorets

beslut. På grund härav och då för övrigt i förevarande framställning

icke anförts någon omständighet, som enligt statskontorets mening

kan anses utgöra tillräcklig anledning att av riksdagen utverka högre förtidspension

åt Eriksson, hemställer statskontoret, att ifrågavarande framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Genom beslut den 20 september 1930 fann Kungl. Maj.t ovanberörda

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Av utredningen framgår, att Eriksson — som vid 55 års ålder entledigats

från sin anställning vid ammunitionsfabriken på grund av driftsinskränkningar

i anledning av den nya försvarsorganisationens genomförande —

vid avgången författningsenligt tillerkänts förtidspension med ett belopp av

1,000 kronor årligen. Till nämnda belopp kommer enligt 1925 års föreskrifter

angående ny pension s. k. pensionsförhöjning I, varigenom pensionsförmånen,

frånsett dyrtidstillägg, uppbringas till ett belopp av 1,176 kronor årligen.

Då till stöd för en höjning av den författningsenliga förtidspensionen icke

åberopats några skäl, som ej med samma berättigande skulle kunna anföras

av ett stort antal anställningshavare i liknande ställning, har utskottet i

överensstämmelse med den uppfattning, som armé förvaltningens vederbörande

departement och statskontoret uttalat i ärendet, ansett sig böra avstyrka

bifall till motionärens förslag.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 284 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

59 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 285 har herr Bäcklund

hemställt, »att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken

å Karlsborg Frans Rudolf Wahlström må från och med

den 1 januari 1931 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

85

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Wahlström, som är

född den 29 november 1875, varit anställd dels vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg under tiden 1 oktober 1903—26 augusti 1904

samt 1 september 1906—16 december 1917 eller i omkring 12 år 4 månader,

dels ock hos fastighetsförvaltningen å Karlsborg såsom grindvaktare

under åren 1920—1927 eller i 8 år, varvid det — mot ett årligt arvode

av 75 kronor — ålegat Wahlström att under fyra sommarmånader,

då kreatur betat å kronans mark, hålla grinden vid Överbacken i Karlsborg

stängd; att han enligt läkarbetyg lider av kronisk hjärtsjukdom

och höggradig nervositet, varav hans arbetsförmåga är i mycket hög

grad nedsatt; att han på grund av sjukdom lämnade sin anställning vid

ammunitionsfabriken och att, enligt vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse-

i avgivet yttrande över en av Wahlström gjord framställning

örn understöd uttalat, det icke är uteslutet, att den under krigstiden utsträckta

arbetstiden vid nämnda fabrik medverkat till Wahlströms

sjukdomar; att vederbörande kommunalnämndsordförande intygat, att

Wahlström icke äger fast egendom eller annan förmögenhet; samt att

han saknar anhöriga i stånd att bidraga till hans uppehälle.

Sedan Wahlström i en till arméförvaltningens artilleridepartement ingiven

skrift den 25 april 1928 gjort framställning örn erhållande av

något understöd, hemställde nämnda departement och ämbetsverkets

sjukvårdsstyrelse i skrivelse till Kungl. Majit, att pension måtte utverkas

för sökanden.

I avgivet utlåtande i ärendet den 2 februari 1929 tillstyrkte statskontoret,

att pension måtte beredas Wahlström med 600 kronor för år.

Genom beslut den 20 juni 1929 tilldelade Kungl. Majit Wahlström i

anledning av den gjorda framställningen en gratifikation för en gång

av 600 kronor.

Uti en vid 1930 års riksdag väckt motion (lii 114) hemställdes, att riksdagen

måtte bevilja Wahlström viss årlig pension.

I utlåtande (nr 30, punkt 63) över ifrågavarande motion anförde bankoutskottet

följande!

»Enligt utskottets mening är Wahlströms tjänstetid vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg alltför kort för att därå skulle —- med

hänsyn även till tillämpad praxis — kunna grundas någon rätt till pension.

I ärendet har visserligen gjorts gällande, att Wahlström måst

sluta sin anställning på grund av ohälsa, som han skulle hava ådragit

sig till följd av den under krigsåren utsträckta arbetstiden vid ammunitionsfabriken.

Härutinnan har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

allenast uttalat, att det icke vore uteslutet, att den utsträckta arbetstiden

medverkat till Wahlströms sjukdomar. Den på denna punkt sålunda

föreliggande utredningen, vilken varit tillgänglig vid Kungl.

Majits nyligen verkställda prövning av ärendet, har synts utskottet icke

innebära tillräckligt stöd för förslag örn sjukpension åt Wahlström. Av

motionären hava till utskottet ingivits vissa intyg, som tydligare än vad

s. 86 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

86 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

vid den föregående utredningen skett ådagalägga Wahlströms oförmåga

till arbete på grund av sjukdom samt hans behov av understöd. Dessa

handlingar beröra emellertid icke den enligt utskottets mening för ärendets

bedömande viktigaste frågan, nämligen örn sambandet mellan Wahlströms

Sjukdomar samt bans arbete vid ammunitionsfabriken. Under

sådana förhållanden har utskottet ansett sig icke kunna på grundval av

föreliggande utredning tillstyrka bifall till motionen i fråga. Därest

emellertid en förnyad utredning i ärendet skulle giva ökat stöd för

sannolikheten av att Wahlström ådragit sig sjukdom under arbetet i statens

tjänst, skulle emellertid frågan uppenbarligen komma i ändrat läge.»

Riksdagen fann den ifrågavarande motionen icke till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 24 juli 1930, bar

Wahlström härefter ånyo anhållit att komma i åtnjutande av pension.

I över nämnda ansökning avgivet utlåtande den 18 augusti 1930 bar

arméförvaltningens artilleridepartement — sedan ämbetsverkets sjukvårdsstyrelse,

som delgivits ärendet, förklarat sig intet hava att tillägga

utöver styrelsens tidigare gjorda, i bankoutskottets förenämnda utlåtande

återgivna uttalande — anfört, att departementet icke ansåge sig under

förhandenvarande omständigheter kunna tillstyrka bifall till förevarande

framställning.

Medicinalstyrelsen, som jämväl anbefallts avgiva utlåtande i ärendet,

bar i yttrande den 27 oktober 1930, efter börande av medlemmen av styrelsens

vetenskapliga råd, docenten O. Lindbom, anfört, att även örn det

icke kunde uteslutas att den förlängda tjänstgöringstiden kunde hava

medverkat till uppkomsten av Wahlströms sjukdom, det dock av tillgängliga

handlingar icke kunde anses nöjaktigt styrkt, att ett direkt

orsakssammanhang förefunnits emellan Wahlströms arbete vid ammunitionsfabriken

och bans sjukdom.

Genom beslut den 7 november 1930 bar Kungl. Maj:t funnit Wahlströms

ifrågavarande ansökning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Såsom av utredningen framgår, bar Wahlström baft anställning vid

ammunitionsfabriken endast under en tid av något mer än 12 år. Emellertid

har han på grund av sjukdom nödgats före uppnådd pensionsålder

frånträda denna anställning. Ehuru ett direkt orsakssammanhang

icke kunnat påvisas mellan Wahlströms arbete vid fabriken och den

sjukdom, som föranlett avgången, synes dock sannolikheten av att —

såsom i ärendet uppgivits — den under krigsåren starkt utsträckta arbetstiden

vid ammunitionsfabriken medverkat till sjukdomens uppkomst

och utveckling hava vunnit ökat stöd genom den utredning, som verkställts

efter det riksdagen år 1930 hade frågan till behandling. I detta

avseende må framhållas, att läkaren vid ammunitionsfabriken i ett den

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 87

24 juli 1930 dagtecknat intyg uttalat bland annat, att Wahlströms sjukdomssymptom,

vilka börjat år 1915 och föranlett viss minskning av arbetsförmågan

från slutet av samma år samt höggradig nedsättning av arbetsförmågan

från augusti 1917, med stor sannolikhet kunna anses förorsakade

av den utsträckta arbetstiden under krigstiden. Vid nu angivna

förhållanden har utskottet ansett sig kunna av hillighetsskäl tillstyrka,

att en mindre årlig pension beviljas Wahlström under hans återstående

livstid. Pensionen har synts utskottet böra bestämmas till 420

kronor, att från och med den 1 januari 1931 utgå från allmänna indragningsstaten.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 285, må medgiva, att förre arbetaren vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg Frans Rudolf

Wahlström må från och med den 1 januari 1931 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 420 kronor.

1Y. Socialdepartementet.

60:o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 82 har Kungl. Maj:!, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1, avseende

socialdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. yrkesinspektörsassistenten

i sjunde distriktet Carl Fredrik Rommel må från och

med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägt rum, under sin

återstående livstid uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av

1,008 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Rommel, som är född den 29 juli

1865, den 30 december 1912 förordnades att från och med den 1 januari 1913

tills vidare vara yrkesinspektörsassistent samt den 21 december 1917 utnämndes

till ordinarie yrkesinspektörsassistent från och med den 1 januari

1918; att han under tiden före den 1 januari 1913 på förordnande uppehöll

yrkesinspektörsbefattning under sammanlagt 1 år 10 månader; att

han under tiden från och med den 2 januari 1902 till och med den 31 december

1912, med undantag för juli månad 1902 samt förenämnda tid av 1

år 10 månader, tjänstgjorde såsom biträde å yrkesinspektörens i Göteborgs

distrikt expedition; att statskontoret genom beslut den 19 juni 1930,

vilket beslut efter besvär fastställts av kammarrätten, förklarat honom

Äng.

tilläggspension

åt f. d.

yrkesinspektörsassislenten

C. F.

Rommel.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Äng.

pension åt

landshövdingen

8. H.

Kramzelius.

berättigad till avkortad pension till belopp av 3,192 kronor årligen; samt

att vid bestämmandet av nämnda pensionsbelopp, som efter föreskriven

avrundning motsvarar 19/25 av det för Rommel gällande pensionsunderlaget,

4,200 kronor (lönegrad B 21), såsom tjänstår tillgodoräknats honom,

förutom tiden från och med år 1913, allenast den tid av 1 år 10 månader,

varunder han före år 1913 på förordnande uppehållit yrkesinspektörsbefattning.

Hos Kungl. Maj:t bär Rommel anhållit att få komma i åtnjutande av

tilläggspension på grund av tjänstgöring såsom biträde hos yrkesinspektör

före tillträdandet av förordnande såsom yrkesinspektörsassistent.

I avgivet utlåtande har socialstyrelsen anfört, bland annat, att nämnda

tjänstgöring måste anses i avseende å art och omfattning vara jämförbar

med den yrkesinspektörsassistent enligt gällande instruktion för yrkesinspektionens

befattningshavare åliggande expeditionstjänsten.

Statskontoret har funnit tilläggspension i förevarande fall böra beviljas

till belopp, motsvarande skillnaden mellan den Rommel tillerkända avkortade

pensionen, 3,192 kronor, och vad hel pension skulle hava utgjort,

4,200 kronor, eller alltså — såsom även socialstyrelsen föreslagit — 1,008

kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad som upplysts angående arten av Rommels ifrågavarande

tjänstgöring har utskottet icke velat motsätta sig bifall till

Kungl. Maj :ts förevarande förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

61 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagteeknad proposition nr

184, avseende socialdepartementet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att landshövdingen i

Kopparbergs län Svante Herman Kvarnzelius må från och med dagen

näst efter den, då han efter uppnådd levnadsålder av 67 år avgår från

sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 6,000 kronor.

I en till Kungl. Majit ställd skrift har landshövdingen Kvarnzelius

gjort framställning i syfte att i fråga örn rätt till pension få tillgodoräkna

sig tid, varunder han före tillträdandet av sin befattning såsom landshövding

innehaft förordnande såsom statens förlikningsman för medling

i arbetstvister.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

89

Landshövding Kvarnzelius, som är född den 13 november 1864 och således

den 13 november innevarande år uppnår stadgad pensionsålder, utnämndes

till landshövding den 28 augusti 1922. Före sistnämnda tidpunkt

hade han alltsedan den 1 januari 1907 oavbrutet innehaft förordnande såsom

statens förlikningsman för medling i arbetstvister.

I anledning av en utav landshövding Kvarnzelius tidigare hos statskontoret

gjord ansökning örn pension har nämnda ämbetsverk genom beslut

den 26 februari 1931 funnit Kvarnzelius — enär han vid uppnående

av pensionsåldern icke kunde räkna fulla tio år i statstjänst —- icke

äga rätt till pension enligt civila pensionslagen. I skrivelse härom anförde

statskontoret huvudsakligen följande:

Det skulle visserligen kunna förefalla, som örn förlikningsmansförordnande

vore att hänföra till anställning, jämförlig med befattning i statstjänst,

och att alltså, enligt 3 § e) i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr

456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och

andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till

pension, tiden för sådant förordnande skulle kunna räknas såsom tjänstår

för pension. Med hänsyn till vad som rörande förlikningsmännens

ställning anförts i Kungl. Maj:ts framställning till 1906 års riksdag örn

anslag för medling i arbetstvister (prop. nr 85) måste dock enligt statskontorets

mening förlikningsmansförordnandet anses innefatta ett uppdrag,

visserligen i statens tjänst men ej av beskaffenhet att konstituera befattning

i statstjänst i den bemärkelse, som i nämnda lag enligt dess grunder

avsåges. Statskontoret ansåge sig därför icke kunna räkna Kvarnzelius

tillgodo denna tid såsom tjänstår för pension.

Över nu föreliggande, av landshövding Kvarnzelius hos Kungl. Maj-.t

gjorda framställning har statskontoret den 5 mars 1931 avgivit infordrat

utlåtande och därvid anfört följande:

Att, såsom sökanden begärde, utverka riksdagens medgivande därtill,

att tiden, under vilken han innehaft förordnande såsom förlikningsman,

finge tillgodoräknas honom såsom tjänstår för pension, kunde statskontoret

för sin del icke förorda med hänsyn till de svåröverskådliga konsekvenser,

som ett sådant medgivande skulle kunna medföra. Däremot ville

statskontoret med hänsyn till sökandens omfattande verksamhet för statens

räkning föreslå, att pension från allmänna indragningsstaten till

skäli ''t belopp bereddes sökanden, när han inom kort lämnade landshövdingtjänsten.

Jämte framhållande att sökanden, vid bifall till ansökningen, skulle för

24 tjänstår erhålla en avkortad pension, motsvarande 24/35 av det för honom

gällande pensionsunderlaget av 9,996 kronor eller alltså 6,864 kronor, ville

statskontoret för sin del såsom lämpligt och skäligt belopp i detta fall

förorda 6,000 kronor.

Föredragande departementschefen har, under framhållande av det värdefulla

oell gagnerika arbete, som landshövding Kvarnzelius under en lång

följd av år nedlagt på olika områden i det allmännas tjänst, funnit det

vara naturligt, att Kvarnzelius, vilken innehar med pensionsrätt förenad

befattning, kommer i åtnjutande av pension, ehuru antalet tjänstår i

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Motioner

1:244 och

II: 410.

Utskottet.

hans egenskap av landshövding ej uppgår till vad som enligt civila

pensionslagen erfordras för att pensionsrätt skall inträda. I fråga om

pensionsbeloppet har departementschefen biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning

av förevarande proposition väckta likalydande motioner, nämligen

inom första kammaren nr 244 av herr Ernfors jämte två av kammarens

övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 410 av herr Pettersson

i Hällbacken jämte två av kammarens övriga ledamöter, i vilka motioner

hemställts, »att riksdagen vid bifall i övrigt till vad som föreslagits i

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 måtte bestämma den årliga pensionen

till landshövding Kvarnzelius till ett belopp av 7,000 kronor».

I motionerna har anförts, att i betraktande av vad departementschefen

framhållit örn det värdefulla och gagnerika arbete, som Kvarnzelius under

en lång följd av år nedlagt på olika områden i det allmännas tjänst — ett

uttalande som motionärerna ville livligt understryka — det av Kungl.

Majit föreslagna pensionsbeloppet förefölle vara för lågt.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

nr 244 i första kammaren.

I likhet med departementschefen finner utskottet det vara naturligt,

att landshövdingen Kvarnzelius tillerkännes pension, ehuru antalet

tjänstår i hans egenskap av landshövding icke uppgår till fullt 10 år.

I fråga örn pensionens storlek har utskottet, i anslutning till motionärernas

uppfattning, ansett det värdefulla och gagnerika arbete, som Kvarnzelius

under en lång följd av år utfört i det allmännas tjänst, motivera

någon höjning av det utav Kungl. Majit föreslagna beloppet. Vad motionärerna

i sådant hänseende föreslagit har ej givit utskottet anledning

till annan erinran än att beloppet synts böra jämkas till närmaste i helt

krontal med tolv jämnt delbara tal och alltså bestämmas till 6,996 kronor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande

proposition samt omförmälda motioner

I: 244 och lii 410, må medgiva, att landshövdingen i

Kopparbergs län Svante Herman Kvarnzelius må

från och med dagen näst efter den, då han efter uppnådd

levnadsålder av 67 år avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 6,996

kronor.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

91

Y. Kommunikationsdepartementet.

. 62 :o.

i

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 50 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 21,

avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,

att förre arbetsförmannen vid Väddö kanal Carl Erik Wallerström må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigats från sin

tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 552 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Wallerström, som är född den

25 juni 1861, enligt egen, av färj vakten vid Väddö kanal jämte annan

person styrkt uppgift varit anställd vid arbeten vid nämnda kanal sedan år

1898, varav de senaste 18 åren såsom arbetsförman; att ban enligt av

nuvarande kanalinspektoren lämnad uppgift från och med år 1904 intill

den 31 mars 1930 haft fast anställning vid kanalens underhållsarbeten;

att hans löneförmåner under de senaste åtta åren uppgått till i medeltal

1,100 kronor per år; att ban vid sin anställning såsom byggmästare, kanalreparatör

och förman i arbetet ådagalagt nit, skicklighet och plikttrohet;

samt att han, som nu är medellös, på grund av hjärta vaghet är

för framtiden oförmögen till arbete.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Majits bär avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

63io.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 153 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

7, avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,

att förre maskinisten vid statens järnvägsbyggnader Carl Gustaf

Gustafsson må från och med dagen näst efter den, då han lämnat sin

anställning vid statens järnvägsbyggnader, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Äng.

pension åt

förre

arbetsförmannen

C. E.

Wallerström.

Ang.

pension åt

förre maskinisten

C. G.

Gustafsson.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Av utredningen i ärendet framgår, att Gustafsson, som är född den

19 januari 1859, varit anställd vid statens järnvägsbyggnader sedan den

7 maj 1910 eller nära 20 år och där tjänstgjort som maskinist å grävmaskin;

att lian avgått från sin anställning den 1 december 1930, enär

han på grund av sin höga ålder, åderförkalkning och hjärtfel fått sin

arbetsförmåga avsevärt nedsatt; samt att han icke äger uppbära pension

från den år 1918 inrättade pensionskassan för extra ordinarie personal,

verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar samt fast

anställd personal vid statens järnvägsbyggnader, då han icke varit fast

anställd maskinist vid statens järnvägsbyggnader.

Järnvägsstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande:

Beträffande storleken av pensionen funne styrelsen det rimligt att, då

Gustafsson under sin tjänstetid icke erlagt några pensionsavgifter,

pensionen bestämdes till det belopp, som enligt förenämnda pensionskassas

reglemente motsvarade den del av pension för fast anställd maskinist,

som benämndes statspension. Örn Gustafsson varit fast anställd

maskinist vid statens järnvägsbyggnader, hade pensionsunderlaget för

honom tillkommande pension uppgått till 2,160 kronor, därav 1,440 kronor

i statspension. Av pensionsunderlaget för statspension skulle Gustafsson,

som varit i tjänst i 20 år, uppbära 50 procent eller 720 kronor. Enligt

kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280)

tillkomma å detta pensionsbelopp pensionstillägg och pensionsförhöjning å

respektive 180 och 167 kronor, varigenom pensionen med vederbörlig avrundning

skulle komma att uppgå till 1,056 kronor, till vilket belopp styrelsen

hemställde att pensionen för Gustafsson måtte bestämmas.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har därvid anfört, bland

annat, att statskontoret — som inhämtat, att Gustafssonsi avlöning såsom

maskinist å grävmaskin utgjort i medeltal under de senare åren omkring

3,400 kronor — visserligen funne det föreslagna beloppet, 1,056 kronor, ganska

högt i betraktande av Gustafssons jämförelsevis korta tjänstetid men

att ämbetsverket dock ej ville göra någon erinran i detta hänseende.

Föredragande departementschefen har funnit det av järnvägsstyrelsen

föreslagna pensionsbeloppet något högt med hänsyn därtill, att Gustafsson

i lönehänseende icke varit fullt jämställd med fast anställd maskinist,

och i jämförelse med vad riksdagen plägat bevilja likställda anställningshavare

vid försvarsväsendet. Departementschefen har förordat, att

pensionen bestämmes till 996 kronor.

I övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som funnit det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet

väl avvägt, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

93

64:o.

I en inom första kammaren av herr Leander väckt motion nr 16 har

hemställts, »att riksdagen måtte besluta lämna förre sjökaptenen Adolf

Magnus von Essen under hans återstående livstid ett årligt understöd av

1,200 kronor, att från allmänna indraguingsstaten utgå från ingången av

innevarande år».

Till stöd för förslaget har i motionen anförts bland annat följande:

»von Essen, som är född den 30 augusti 1852 och sålunda i år blir 79 år

gammal, var i omkring 16 års tid befälhavare å ångfartyg, vilka ombesörjde

posttrafik mellan Sverige och Tyskland. Enär fartygen i fråga

tillhörde enskilda rederier, har denna hans anställning, som han dessutom

lämnade vid 45 års ålder, icke ansetts vara av beskaffenhet att i

och för sig föranleda pension eller understöd åt honom vare sig av postmedel

eller allmänna medel. Generalpoststyrelsen, vilken, som av ovannämnda

motion vid 1929 års riksdag framgick, den 17 augusti 1928 överlämnade

en ansökning av von Essen till Kungl. Majit, framhöll i sin

skrivelse detta, men anförde även att von Essen nedlagt ett uppoffrande,

energiskt och målmedvetet arbete för förbättrandet av Sveriges förbindelser

med utlandet, och att han verksamt deltagit i strävandena för tillkomsten

av kommunikationsleden Trälleberg—Sassnitz. Det syntes därför,

enligt Generalpoststyrelsens uppfattning, vara skäligt att, då han nu

vid hög ålder befunne sig i knappa omständigheter, något understöd av

allmänna medel bereddes honom. Den kommunikationsled, för vars tillkomst

von Essen verkat, kunde icke sägas enbart eller ens huvudsakligen

tjäna ett postalt intresse, utan torde hava sin största betydelse ur allmän

kommunikations- eller kommersiell synpunkt. På grund härav syntes

ett eventuellt understöd åt von Essen icke lämpligen böra utgå av postmedel.

Generalpoststyrelsen hade på grund av det anförda funnit sig

böra överlämna von Essens ansökning, jämte tillhörande bilagor, till

Kungl. Majit, för den åtgärd Kungl. Majit kunde finna ärendet böra föranleda,

samt under förmälan, att Generalpoststyrelsen för sin del intet''

hade att erinra emot, att understöd till skäligt belopp tilldelades von

Essen.

Statskontoret anförde även, i av Kungl. Majit infordrat underdånigt

utlåtande av den 10 september 1928, att von Essens ifrågavarande tjänstgöring

icke inneburit någon anställning i statens tjänst och givetvis icke

kunde giva anledning till utverkande av något understöd av statsmedel.

Emellertid syntes von Essen i sammanhang med sin berörda verksamhet

hava blivit i tillfälle att göra det allmänna stora tjänster vid ordnandet

av den direkta trafiken mellan Sverige och Tyskland, och det vore med

hänsyn därtill som det nu, då von Essen vid framskriden ålder befunne

sig i nödställd belägenhet, ifrågasattes att genom understöd av statsmedel

bereda honom en lättnad i bekymren och därigenom från det allmännas

sida visa erkänsla för hans berörda förtjänster. Med framhållande, att

föreliggande spörsmål helt och hållet undandroge sig bedömande efter

vanligen tillämpade grunder för pensionering av statsmedel, ville Statskontoret

vidare anföra, att ämbetsverket med hänsyn till i detta fall föreliggande

särskilda omständigheter icke ville motsätta sig, att genom fram
-

Ang.

årligt understöd

åt förre

sjökaptenen

A. M. von

Essen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

TJtskottet.

Äng.

pension åt

timmermannen

K. A.

Andersson.

ställning till riksdagen ett årligt understöd å förslagsvis 1,200 kronor utverkades,

att utgå från allmänna indragningsstaten.

von Essen har sedermera — sedan hans framställning till Kungl. Majit

icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd — gjort en förnyad hemställan

till Generalpoststyrelsen i skrivelse av den 22 juli 1930. Generalpoststyrelsen,

som funnit sig icke för sin del kunna vidtaga någon åtgärd med

anledning av von Essens framställning, har likväl till svar å densamma

av den 29 augusti 1930 förklarat sig, därest styrelsen bleve anmodad att

avgiva förnyat yttrande i saken, komma att intaga samma välvilliga ställning

till frågan som tidigare.»

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Såsom i motionen omnämnts, har frågan örn pension åt von Essen i anledning

av en motionsvis gjord framställning varit föremål för behandling

av 1929 års riksdag. I sitt då avgivna utlåtande i ärendet (nr 24,

punkten 81) anförde bankoutskottet, att utskottet vid den prövning, utskottet

med ledning av tillgängliga handlingar ägnat frågan, icke funnit

tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka pension eller därmed jämförligt

understöd av statsmedel åt von Essen, som icke varit i statens tjänst

anställd.

Vid nu verkställd förnyad prövning av ärendet har utskottet icke funnit

anledning frångå sin sålunda år 1929 uttalade uppfattning.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionärens förslag och hemställer,

att förevarande motion 1:16 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

65 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Olsson i Mellerud och Hansson i

Trollhättan väckt motion nr 174 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att bevilja timmermannen Karl August Andersson, Jorund nr 5,

Trollhättan, pension till det belopp, som kan anses skäligt.»

Beträffande motiveringen för förslaget tillåter sig utskottet hänvisa till

motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingar i ärendet framgår, att Andersson, som är född den 17

oktober 1860 och alltså 70 år gammal, varit anställd vid vattenfallsstyrelsens

byggnadsarbeten i Trollhättan (Trollhätte kanal- och vattenverk samt Trollhätte

kraftverksbyggnader) från och med den 13 april 1908 med vissa kortare

avbrott till och med den 18 september 1928, då han avgått från anställningen

på grund av arbetenas upphörande, ävensom att sammanlagda anställningstiden

uppgått till 19 år 1 månad.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

95

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

Då Andersson under hela den uppgivna anställningstiden i statens tjänst

varit anställd vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, är Kungl.

Maj:ts kungörelse den 8 november 1918 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning (nr 859) närmast tillämplig i förevarande fall. Enligt

bestämmelserna i denna kungörelse kan arbetare, som under minst 25 år

varit anställd vid vissa statens arbetsföretag och som uppnått en levnadsålder

av minst 55 år, tilldelas pension.

Andersson, som är född den 17 oktober 1860, har således uppnått en ålder

av 70 år. Vidare är det vederbörligen styrkt, att han under något mera

än 19 år vid statens vattenfallsverk innehaft sådan anställning, som berättigar

till pension jämlikt ovannämnda kungörelse. I den för erhållande

av pension enligt samma kungörelse stipulerade minimitjänstetiden fattas

det för Andersson närmare 6 år, under det att han uppfyller åldersvillkoret.

Det torde vara uppenbart, att Andersson på grund av sin höga ålder knappast

torde kunna vidare erhålla inkomstbringande sysselsättning i någon nämnvärd

omfattning. Vid statens vattenfallsverk kan han åtminstone icke

vidare användas.

Under erinran att riksdagen i flera fall beviljat understöd under liknande

omständigheter, som nu föreligga, får vattenfallsstyrelsen tillstyrka, att

Andersson beviljas pension under sin återstående livstid. Med hänsyn till

vad tidigare i liknande fall tillämpats synes pensionen böra utgå från och

med den 1 januari 1931 med 768 kronor per år från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har anslutit sig till vad vattenfallsstyrelsen anfört.

I likhet med de hörda myndigheterna finner utskottet billigt, att Andersson

tillerkännes pension av statsmedel i anledning av sin anställning i

vattenfallsverkets tjänst. Mot det från de hörda myndigheternas sida ifrågasatta

beloppet av 768 kronor har utskottet ansett sig icke böra framställa

erinran. Pensionen lärer böra utgå från och med ingången av år 1931

samt anvisas å allmänna indragningsstaten.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 174, må medgiva, att f. d. timmermannen vid statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning Karl August Andersson

må från och med den 1 januari 1931 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av 768 kronor.

Utskottet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

pension

dt e. o. kanslibiträdet

Mina

Augusta Charlotta

Byström.

VI. Finansdepartementet.

66:o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 50 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 22

föreslagit riksdagen medgiva, att extra ordinarie kanslibiträdet i statskontoret

Alma Augusta Charlotta Byström, född Lindahl, må från och

med dagen efter den, då avgång från befattningen efter den 16 juni 1931

kommer att äga rum, under återstående livstiden från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Fru Byström är 66 år gammal. Statskontoret har för avsikt att entlediga

henne med utgången av juni månad 1931. Hon kan då räkna 21 tjänstår i

statens tjänst. Hon blev den 16 juni 1910 anställd såsom extra biträde å

stämpelexpeditionen i statskontoret samt överflyttades med 1914 års ingång

till räntekammaren, där hon vid den nya löneregleringens genomförande

förordnades att vara extra ordinarie kanslibiträde. Såsom sådan är

hon hänförd till 6:e lönegraden i nu gällande löneplan för icke ordinarie

befattningshavare. Tjänstledighet har av henne åtnjutits för sjukdom under

1 år 2 månader 25 dagar, därav 2 månader till följd av olycksfall i

tjänsten. Hon är gift men är för uppehället uteslutande hänvisad till inkomsten

av eget arbete.

I likhet med statskontoret, som gjort framställning örn pension åt Byström,

har departementschefen ansett, att hon bör komma i åtnjutande av

pension av statsmedel, då hon på grund av ohälsa nödgas lämna sin anställning.

Pensionens belopp har synts departementschefen böra — såsom

exempelvis skett i ett av statskontoret åberopat fall, nämligen i fråga örn

pension åt extra ordinarie kanslibiträdet hos statskontoret Anna Scherdin

— bestämmas i anslutning till de grunder, som kommit till uttryck i det

av särskilda sakkunniga den 29 mars 1927 avgivna förslaget till ny civil

pensionslag m. m., varvid departementschefen ansett pensionen med

hänsyn till att fru Byström icke haft att erlägga avgifter för sin pensionering

böra minskas med omkring en tiondel. I enlighet härmed har

departementschefen ansett pensionsbeloppet böra fastställas till 996

kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts förslag, hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

97

67:o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagteeknad proposition

nr 52 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att expeditionschefen i finansdepartementet friherre Karl

Skogman må från och med dagen näst efter den, då efter avsked från

kanslirådsbefattningen förordnandet för honom å expeditionschefsämbetet

upphör, under sin återstående livstid åtnjuta, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 564 kronor årligen.

Friherre Skogman, som är född den 11 juni 1864, antogs till extra ordinarie

tjänsteman i kommerskollegium den 10 juli 1894, till extra ordinarie

notarie i Svea hovrätt den 1 oktober 1894 och till amanuens i finansdepartementet

den 7 augusti 1899. Sedan han den 8 februari 1907 utnämnts

till kanslisekreterare i sagda departement, erhöll friherre Skogman den 25

september 1914 fullmakt såsom kansliråd och byråchef därstädes, vilken

fullmakt, i samband med handelsdepartementets inrättande, från och med

den 1 juli 1920 överflyttades till sistnämnda departement.

Den 7 december 1917 förordnades friherre Skogman att från och med

den 1 januari 1918 vara expeditionschef i finansdepartementet, vilket förordnande

fortfarande gäller. Dessförinnan hade han under åren 1914—

1917 innehaft förordnanden å expeditionschefstjänsten i finansdepartementet

sammanlagt 2 år 2 månader 22 dagar.

Från mitten av maj 1896 till utgången av juni 1899 var friherre Skogman

enligt avlämnad tjänsteförteckning icke sysselsatt med arbete för

statens räkning.

I ärendet har statskontoret anfört i huvudsak följande:

Av de lämnade uppgifterna rörande friherre Skogmans tjänstgöring i

statstjänst syntes framgå, att han vid uppnåendet den 11 juni 1931 av pensionsåldern

komme att innehava 33 för pension beräkneliga tjänstår, till

följd varav och då pensionsunderlaget för honom utgjorde 6,996 kronor

pensionen syntes böra bestämmas till 33/.Jb av nämnda belopp eller alltså

till 6,600 kronor.

Med hänsyn till den långa tid, varunder friherre Skogman bestritt expeditionschefsämbete,

och med stöd av 1925 års riksdags beslut i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 25, punkt 1, om beviljande under liknande

förhållanden av en tilläggspension åt expeditionschefen i kommunikationsdepartementet

W. F. Schalén, ansåge statskontoret riktigt, att en liknande

tilläggsförmån utverkades i detta fall.

Tilläggspensionen för Schalén utgjorde 600 kronor, motsvarande */a av

skillnaden mellan kansliråds pensionsunderlag, 6,996 kronor, och pensionsunderlaget,

7,896 kronor, för överdirektör av högre grad, med vilken expeditionschef

vore i avseende å avlöning jämställd. Med tillämpning av samma

beräkning och med iakttagande av att friherre Skogman bleve berättigad

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami 18 haft. (Nr 27)

Ang.

tilläggspension

åt expeditionschefen

friherre

K. Skogman.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Banko utskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

a''}9-

pension åt

verkmästaren

vid mynt- och

justeringsverkct

N.

Hemborg.

till allenast avkortad pension, motsvarande SS/3R av pensionsunderlaget, syntes

tilläggspensionen i detta fall böra utgöra 564 kronor för att tillsammans

med den författningsenligt utgående pensionen, 6,600 kronor, (= 7,164 kronor)

motsvara 3S/35 av den sammanlagda pension av 7,596 kronor, som tilldelats

Schalén.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen finnér utskottet skäligt, att friherre Skogman

med hänsyn till den långa tid, under vilken han bestritt expeditionschefsämbete,

tillerkännes en tilläggspension utöver den pension, som tillkommer

honom såsom kansliråd. Mot vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende

föreslagit har utskottet — under framhållande att 1925 års riksdag tillerkänt

expeditionschefen i kommunikationsdepartementet W. F. Schalén tilläggspension

enligt samma grunder — icke funnit anledning till invändning.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra att — på sätt vid behandling av

frågan örn tilläggspension åt expeditionschefen Schalén anfördes — spörsmålet

örn expeditionschefsbefattningarnas tillsättande med fullmakt varit föremål

för övervägande såväl i sammanhang med statsdepartementens omorganisation

år 1917 som ock vid den senaste löneregleringen för departementen år

1921 samt att 1921 års riksdag därvid uttalat den meningen, att övervägande

skäl kunde anföras för beredande av fullmakt åt ifrågavarande befattningshavare

men att, då riksdagen så sent som år 1917 fattat beslut i denna

sak, en något längre tids erfarenhet syntes böra avvaktas, innan ändring

vidtoges härutinnan.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

68:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 153 Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

8 föreslagit riksdagen medgiva, att verkmästaren vid mynt- och justeringsverket

Nils Hemborg må från och med månaden näst efter den, under

vilken han erhåller entledigande från sin befattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 2,544 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hemborg, som är född den

14 juli 1851, antogs i mynt- och justeringsverkets tjänst den 26 januari

1876, där han tjänstgjorde som myntarbetare till den 19 maj 1879; att

han, som ånyo anställdes vid verket den 7 december 1889, tjänstgjort såsom

förman från hosten 1907 till den 22 september 1925, då han befordrades

till verkmästare; att han sålunda kan räkna en tjänstetid i statens

tjänst av något mer än 44 år; att han under sin tjänstgöring vid ver
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

99

ket städse med största nit och plikttrohet samt med framstående skicklighet

fullgjort sina åligganden; att han nu på grund av sin höga ålder

uttalat önskan att få avgå från sin befattning; samt att hans avlöningsförmåner

under de senaste åren utgjort kontant lön å 4,200 kronor

samt fri bostad och bränsle, vartill kommit stadgat dyrtidstillägg.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Ehuru utskottet icke kunnat undgå att finna ur principiell synpunkt

anmärkningsvärt, att Hemborg vid så hög ålder som 74 år befordrats

till verkmästare, har utskottet ej velat motsätta sig, att han i denna

egenskap erhåller pension med belopp, som kan anses skäligt. Det av

Kungl. Maj:t föreslagna beloppet motsvarar den pensionsförmån, som

— inberäknat av riksdagen efter prövning i varje särskilt fall beviljad

pensionsförbättring — tillkommer verkmästare vid flottan med delaktighet

i flottans pensionskassa. Då dylik verkmästare emellertid, i

olikhet med vad fallet varit beträffande Hemborg, har att erlägga avgifter

för egen pensionering, synes det föreslagna pensionsbeloppet för

Hemborg böra underkastas någon reduktion, förslagsvis till 2,244 kronor

årligen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att verkmästaren

vid mynt- och justeringsverket Nils Hemborg må

från och med månaden näst efter den, under vilken

han erhåller entledigande från sin befattning, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,244 kronor årligen.

YII. Ecklesiastikdepartementet.

69:o.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 50, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

två med nummer 23 och 24 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 23 föreslagit riksdagen medgiva,

att förste vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Linköping Carl

Johan Claeson må från och med månaden näst efter den, under vilken

han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Claeson, som är

född den G december 1855 och alltså uppnått en ålder av 75 år, varit an
-

Utskottet.

Äng.

pension åt

förste vaktmästaren

C. J. Claeson.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Äng.

pension åt

städerskan

Karolina

Matilda Andersson.

ställd vid högre allmänna läroverket i Linköping sedan vårterminen 1881

eller omkring 50 år och därvid bestritt sin befattning på ett över allt beröm

stående sätt. Hans löneförmåner hava under de senaste åren varit

2,100 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå efter samma grunder, som

gälla för de allmänna läroverkens lärare, samt ett personligt lönetillägg

å 500 kronor för år utan dyrtidstillägg. Dessutom har han åtnjutit förmånen

av fri hostad med vedbrand och lyse till ett beräknat värde av

1,000 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen tidigare

i åtskilliga liknande fall beslutit och har icke givit utskottet anledning

till erinran. På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

70 :o.

Uti punkten 24 av förevarande proposition nr 50 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan vid högre allmänna läroverket

i Linköping Karolina Matilda Andersson må från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avgår från sin befattning, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karolina Andersson, som är

född den 6 augusti 1857 och alltså uppnått en ålder av 73 år, tjänstgjort

såsom städerska vid högre allmänna läroverket i Linköping från

och med den 1 januari 1882 eller omkring 49 år och därvid alljämt med

stort nit och omsorg, skicklighet, intresse och ordentlighet skött sina sysslor

samt alltid varit mån örn läroverkets bästa. Hennes löneförmåner vid

läroverket hava under en lång följd av år utgjort i kontant lön 720 kronor,

som år 1930 höjts till 780 kronor, samt fri bostad, vedbrand och lyse,

vilka naturaförmåner av rektorsämbetet uppskattats till ett belopp av 300

kronor. Å lönen utgår icke dyrtidstillägg. Av handlingarna framgår

vidare, att hennes syssla vid läroverket varit så omfattande, att hon ej

kunnat hava någon syssla vid sidan därav, utan uteslutande varit hänvisad

till nyssnämnda inkomst, ävensom att hennes enda tillgång utgöres

av en besparing på 1,600 kronor.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Majlis förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

71:o.

101

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition Äng.

nr 51, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i tre ll^l^firre

med nummer 4—6 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande lektorn a. A.

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för s'' öörans8onsamma

dag, i punkten 4 föreslagit riksdagen medgiva, att förre lektorn vid

högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm Gustaf (Gösta) Anders Sören

Göransson må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång

från tjänsten ägt rum, under sin återstående livstid uppbära, utöver honom

författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 840 kronor för år, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Göransson, som är född den 11

augusti 1865, utnämndes till adjunkt vid högre latinläroverket å Norrmalm

den 9 mars 1904 och till lektor vid samma läroverk den 31 december

1920, att han den 3 juli 1930 erhöll avsked från sistnämnda befattning

från och med den 12 augusti samma år, samt att statskontoret genom beslut

den 5 juni 1930 beviljat Göransson avkortad pension till ett belopp

av 3,630 kronor örn året, därvid jämlikt bestämmelserna i lagen den 11

oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

tillgodoräknats honom de 26 år, under vilka han tjänstgjort i statens

tjänst. Göransson har emellertid utöver förutnämnda tjänster bestritt

tjänstgöring även vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen såsom

ämneslärare vid Beskowska skolan i Stockholm under läsåren 1894—

1904 eller under 10 läsår, därvid han haft en undervisningsskyldighet av

26—30 timmar i veckan samt åtnjutit tjänstledighet under en tid av endast

8 dagar.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande, efter erinran om vissa av riksdagen

tidigare fattade beslut rörande tilläggspensioner, grundade på tillgodoräknande

i viss utsträckning av tjänstgöringstid vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, föreslagit, att Göransson måtte beviljas tilläggspension

av statsmedel med tillgodoräknande av 2/3 av den till 10 läsår uppgående

tjänstetid, under vilken han vid Beskowska skolan i Stockholm tjänstgjort

såsom ämneslärare med full tjänstgöring, eller 6 hela läsår.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen tidigare utskottet.

i liknande fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

72:o.

Äng. Kungl. Majit har under punkten 5 av förevarande proposition nr 51 före
Jior?9åtPförra

riksdagen medgiva, att förra lektorn vid folkskoleseminariet i Skara

lektorn Blida Elida Sanomon må, räknat från och med den 1 januari 1931, under sin

Sanomon. återstående livstid uppbära — utöver henne eljest tillkommande pension av

statsmedel — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 120 kronor för år med rätt att å ett sammanlagt belopp av 3,000 kronor

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280).

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Elida Sanomon,

som är född den 3 september 1868, varit anställd vid Skara folkskoleseminarium

som vikarierande adjunkt från och med början av höstterminen

1905 till och med den 31 januari 1906, som ordinarie adjunkt från

och med den 1 februari 1906 till och med den 31 december 1918 och som

ordinarie lektor från och med den 1 januari 1919 till och med den 30

juni 1929, från vilken dag hon enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27 juni

1929 beviljats avsked från innehavande befattning; att statskontoret,

sedan Kungl. Majit genom beslut den 5 april 1928 medgivit henne rätt att

få kvarstå vid sin tjänst tills vidare intill utgången av juni månad 1929,

den 26 juni 1929 förklarat henne berättigad att från och med månaden

näst efter den, vari avgång från tjänsten komme att äga ram, under återstående

livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 2,880 kronor

årligen, beräknad med hänsyn till en tjänstetid av 24 år; samt att,

därest tjänstetiden uppgått till 30 år, pensionen skulle hava utgått med ett

belopp av 3,600 kronor.

Före sagda tjänstgöring vid folkskoleseminariet i Skara har Elida Sanomon

enligt handlingarna i ärendet bifogad, bestyrkt tjänsteförteckning tjänstgjort

vid, bland andra, följande under ifrågavarande tidsperioder statsunderstödda

läroanstalter, nämligen från och med vårterminen 1892 till och med

vårterminen 1893 med full tjänstgöring vid nya elementarskolan för flickor

i Karlstad samt under läsåret 1894-1895 med full tjänstgöring vid Karlshamns

läroverk för flickor.

I ärendet är upplyst, att Sanomon från statsunderstödd enskild pensionsinrättning

icke åtnjuter pension till högre belopp än 91 kronor 40 öre.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. Kungl. Majits förslag innebär, att Elida Sanomon skulle i pensionshänseende

få tillgodoräkna sig två tredjedelar av den tid, tillhopa två och

ett halvt år, hon före sin statsanställning haft full tjänstgöring vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter. Då detta förslag står i överensstämmelse

med de principer, som i likartade fall förut tillämpats, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka detsamma.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 103

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

73:o.

Under punkt 6 av förevarande proposition nr 51 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förre förste expeditionsvakten hos länsstyrelsen

i Gotlands län C. J. Lindström må, räknat från och med den 1 oktober

1930, under sin återstående livstid uppbära, utöver den honom författningsenligt

tillkommande pensionen, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 408 kronor för år räknat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindström genom beslut av

statskontoret den 4 september 1930 förklarats berättigad att från och med

dagen näst efter den, då avgång från hans anställning såsom förste expeditionsvakt

hos länsstyrelsen i Gotlands län bomme att äga rum, under återstående

livstiden åtnjuta avkortad pension till belopp av 1,104 kronor årligen,

motsvarande 21/36 av pensionsunderlaget för förste expeditionsvakt (7:e

lönegraden), 1,824 kronor, samt att Lindström erhållit avsked från och med

den 1 oktober 1930.

Emellertid har Lindström före tillträdandet av sin tjänst hos länsstyrelsen

innehaft anställning under tiden 1 april 1901—31 maj 1909 såsom vaktmästare

vid Visby högre allmänna läroverk, vilken syssla ansetts icke kunna

betraktas såsom anställning i statstjänst i den civila pensionslagens mening.

Länsstyrelsen i Gotlands län, skolöverstyrelsen samt statskontoret hava

tillstyrkt bifall till en av Lindström gjord ansökning örn beredande åt honom

av tilläggspension på grund av hans anställning vid högre allmänt läroverk

till belopp av 408 kronor årligen, beräknat för en anställningstid av

åtta år, så att sammanlagda pensionsbeloppet för honom komme att uppgå

till 1,512 kronor, motsvarande 29/36 av förenämnda pensionsunderlag, 1,824

kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Även utskottet finner billigt, att Lindström, som under något mer än 8

år innehaft anställning såsom vaktmästare vid högre allmänt läroverk, på

grund av denna tjänstgöring tillerkännes viss tilläggspension. Mot vad

härutinnan föreslagits av Kungl. Majit har utskottet, då anställningen vid

läroverk måste anses i förevarande avseende likställd med statstjänst, icke

funnit anledning till erinran.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa.

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

Äng.

tilläggspension

åt pirre

l:e expeditionsvakten

O.

J. Lindström.

Utskottet.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

74: o.

Äng.

tilläggspension

åt f. d.

lektorn J. B.

Sundler.

Utskottet.

I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1931 dagtecknad proposition;

nr 82, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

tre med nummer 2—4 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att

f. d. lektorn vid folkskoleseminariet i Skara John Brynolf Sundler må,

räknat från och med den 1 augusti 1930, under sin återstående livstid

uppbära, utöver honom författningsenligt tillkommande pension, en tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 560 kronor för

år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånerna åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sundler, som är född den 8 juli

1865, utnämndes till adjunkt vid Uppsala högre allmänna läroverk den 27

mars 1901; att han utnämndes till adjunkt vid Skara högre allmänna

läroverk den 15 december 1905 samt till lektor vid folkskoleseminariet i

Skara den 18 juli 1921; att han den 11 juli 1930 erhöll avsked från sistnämnda

befattning; att statskontoret genom beslut den 19 juni 1930 förklarat

honom berättigad till avkortad pension till belopp av 3,910 kronor

årligen; att, enär han vid sin avgång haft att åberopa en tjänstetid av

något över 28 år 1 månad i statens tjänst, hans pension bestämts till 28/3*

av det för honom gällande pensionsunderlaget 4,600 kronor; att Sundler

före tillträdandet av sin statstjänst varit anställd vid en statsunderstödd

enskild läroanstalt, nämligen såsom ämneslärare vid Beskowska skolan

i Stockholm under läsåren 1895—1896 och 1897—1902 eller sammanlagt

sex år.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört, bland annat, att därest

Sundler erhölle rätt att — i likhet med vad i flera tidigare fall ägt rum —■

för tilläggspension tillgodoräkna 2/3 av sin tjänstgöringstid vid statsunderstödd

enskild läroanstalt, han skulle hava att i pensionshänseende tillgodoräkna

sig i Tunt tal 28 + 2/3 x 6 år eller 32 tjänstår. Enär pensionsunderlaget

för Sundler utgjorde 4,600 kronor, skulle alltså hans pension

jämte tilläggspension uppgå till 32/33 x 4,60 0 kronor eller, i avrundat tal,

4,470 kronor. Då Sundler redan tillerkänts en pension av 3,910 kronor,,

skulle sålunda tilläggspensionen utgöra 560 kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i åtskilliga

liknande fall medgivit. Vid sådant förhållande och då utskottet

icke funnit anledning till erinran mot förslaget, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

105

75 :o.

Uti punkten 3 av nämnda proposition nr 82 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att folkskolinspektören Nils Johan Jonsson

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig tilläggspension å 510 kronor, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånerna åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet framgår, att Jonsson, som är född den 21

februari 1866, efter avlagd folkskollärarexamen tjänstgjort såsom extra

ordinarie folkskollärare under tiden den 15 januari 1889—30 juni 1900,

såsom ordinarie folkskollärare intill utgången av år 1904 samt såsom ordinarie

lärare vid och föreståndare för högre folkskola under åren 1905

—1908; att han från och med den 1 september 1894 jämsides med nämnda

tjänstgöring varit Överlärare vid folkskolor; att han uppehållit förordnande

såsom statens folkskolinspektör under åren 1909—1914; att han

konstituerats såsom folkskolinspektör från och med den 1 januari 1915;

att han genom beslut av statskontoret den 29 januari 1931 förklarats

berättigad till avkortad pension till belopp av 3,790 kronor; att Jonsson

såsom tjänstår för pension därvid tillgodoräknats allenast 22 år eller tiden

från och med ingången av år 1909, efter vilken tidpunkt han på förordnande

uppehållit eller såsom ordinarie innehaft befattning såsom

folkskolinspektör; samt att, då för hel pension erfordrats 25 tjänstår,

hans pension alltså bestämts till 22/25 av det för honom jämlikt kungörelsen

den 19 juiri 1919 (nr 520) angående avlöningsförmåner åt folkskolinspektörer

m. m. gällande pensionsunderlaget av 4,300 kronor.

Efter erinran, att 1930 års riksdag, med bifall till ett av Kungl. Majit

uti proposition nr 137 (punkt 15) framlagt förslag, beviljat f. d. folkskolinspektören

E. E. Svänsson tilläggspension, grundad på tillgodoräknande

av tidigare tjänstgöring såsom folkskollärare, har skolöverstyrelsen i

nu förevarande ärende anfört i huvudsak följande:

Folkskolinspektören Jonsson hade haft hela sin föregående verksamhet

förlagd till folkundervisningens område. Från den 1 juli 1900 hade han

tjänstgjort såsom ordinarie lärare först vid folkskola, sedan vid högre folkskola

och under hela denna tid som Överlärare vid folkskola. Att denna Jonssons

verksamhet varit av direkt allmännyttig beskaffenhet, liksom att den varit

till särskilt gagn för hans arbete såsom folkskolinspektör, syntes vara otvivelaktigt.

Vid folkskola och högre folkskola hade Jonsson mer än 20 år

fullgjort tjänstgöring av beskaffenhet att skola tillgodoräknas vid utmätande

av pension från statens pensionsanstalt. Även om i enlighet med tidigare

tillämpade grunder endast 2/s av denna tjänstgöring ansåges höra tagas i

betraktande för tilläggspension åt Jonsson, skulle antalet sådana år uppgå

Äng.

tilläggspension

åt folkskolinspektör

en N. J.

Jonsson.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Vt shott et.

Äng.

tilläggspension

åt

specialläraren

vid tekniska

högskolan C.

A. E. Kjellin.

till närmare 14 eller nära 11 år mer än som skulle erfordras för att Jonsson

skulle erhålla hel pension såsom folkskolinspektör.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då den av Jonsson före tillträdet till folkskolinspektörsbefattningen

bestridda lär artjänst gör ingen vid folkskolor torde få anses hava varit

av väsentlig betydelse för hans lämplighet såsom folkskolinspektör, har

utskottet —• i anslutning jämväl till tidigare praxis i likartade fall —

ansett skäl föreligga för medgivande åt honom av tilläggspension, grundad

på tillgodoräknande i föreslagen omfattning av nämnda tjänstgöring

utom statens tjänst.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

76:o.

I punkten 4 av samma proposition nr 82 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att specialläraren i frihandsteckning vid tekniska

högskolan Carl Axel Eugéne Kjellin må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin tjänst vid högskolan, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

å 1,152 kronor utöver honom förut tillerkänd pension å 1,848 kronor.

Tekniska högskolans lärarkollegium har hos Kungl. Majit anhållit, atfc

Kjellin måtte beredas pensionsförmån i anledning av sin anställning vid

högskolan, samt därvid anfört, bland annat, följande:

Konstnären Carl Axel Eugéne Kjellin, född den 10 januari 1862, har

sedan höstterminen 1899 haft anställning vid högskolan med undantag

av läroåret 1900—1901 och tidsperioden höstterminen 1912—vårterminen

1919 i följande befattningar:

assistent i frihandsteckning läroåret 1899—1900 och under tiden från och

med höstterminen 1901 till och med vårterminen 1912,

speciallärare i frihandsteckning från och med höstterminen 1919, vilken

befattning han fortfarande innehar.

Kjellin bär även varit teckningslärare vid Beskowska skolan i Stockholm

under åren 1900—1930 samt under åren 1898—1927 Överlärare vid

tekniska skolan i Stockholm, Efter gjord framställning från styrelsen

för sistnämnda skola har 1927 års riksdag tillerkänt Kjellin en årlig pension

aV 1,848 kronor för denna tjänstgöring.

Tekniska högskolans speciallärarbefattningar tillsättas för femårsperioder,

och utgår med innevarande budgetår en dylik femårsperiod.

Kjellin har anmält, att han ej önskar komma i åtanke för ett nytt speeiallärareförordnande.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

107

1 avgivet utlåtande har statskontoret anfört bland annat följande:

Då skäl syntes föreligga att bereda Kjellin någon pension i

anledning av hans långa och väl vitsordade verksamhet såsom

speciallärare vid tekniska högskolan, ville statskontoret, som, därest

Kjellin icke varit berättigad att enligt 1927 års riksdags beslut åtnjuta

pension å 1,848 kronor, skulle hava föreslagit ett pensionsbelopp av 1,632

kronor (2*/25 X 2/» X 3,000 = 1,920; 1,920 — 15 % X 1,920), förorda, att åt

Kjellin utverkades en tilläggspension till sådant belopp, att pensionsförmånen

i dess helhet uppginge till 3,000 kronor, eller alltså till ett belopp

av 1,152 kronor. Enligt grunderna för stadgandena i 16 § civila pensionslagen

skulle nämligen vid förening av två pensioner sammanlagda beloppet

motsvara den större pensionen med tillägg av en tredjedel av den

mindre, dock att reduktionen icke skulle sträckas längre än att vad som

återstode uppginge till 3,000 kronor.

Vidkommande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

i <:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 153, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

två med nummer 9 och 10 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under

åbropande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva,

att maskinisten vid högre realläroverket i Göteborg Frans Linus Lindqvist

må från och med månaden näst efter den, varunder han avgår från

sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Lindqvist, som är född den 1

augusti 1858, tjänstgjort såsom maskinist vid högre realläroverket i Göteborg

alltsedan augusti månad 1900 eller således i mer än 30 år; att han därunder

visat sig synnerligen kunnig i sitt yrke och på ett fullt tillfredsställande

sätt skött sin tjänst; samt att hans avlöningsförmåner vid läroverket

utgjort dels kontant lön, uppgående till 1,700 kronor örn året under åren

1922—1927 och 1,800 kronor örn året från och med år 1928 med i båda fallen

därå utgående dyrtidstillägg efter samma grunder som för statens

tjänstemän, dels ock fri bostad, lyse och värme, vilka förmåner av vederbörande

taxeringsnämnd värderats till 500 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Äng.

pension dt

maskinisten

F. L. Lindqvist.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Äng.

pension dt

städerskan

lfanny Maria

Andersson.

Äng.

pension åt

öreståndaren

och förste

läraren vid

vävskolan i

Borås A. T.

Krebs.

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Majit

föreslagit och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

78:o.

I punkten 10 av samma proposition nr 153 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska

avdelning Nanny Maria Andersson, född Welander, må från

och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Maria Andersson, som är född

den 6 september 1863 och blev änka den 29 maj 1906, sedan hösten 1905 varit

anställd såsom ensam städerska vid naturhistoriska riksmuseets etnografiska

avdelning; att hon vidare, bland annat, tjänstgjort såsom vakt

vid visning, under de sista två åren 2 dagar och tidigare 4 dagar

i veckan (i båda fallen 2 timmar för dag); att hennes avlöningsförmåner

utgjort efter löneregleringen för riksmuseet år 1926 68 kronor

för månad och dessförinnan 50 kronor för månad jämte dyrtidstillägg;

att hon alltid utfört sina göromål synnerligen samvetsgrant och

ordentligt; att hon icke haft annat förvärvsarbete än anställningen vid

etnografiska avdelningen; att hon enligt läkarintyg lider av kronisk

njärtsjukdom ävensom reumatism i muskler och leder och för framtiden

är oförmögen till arbete; samt att hon fullständigt är i avsaknad av

egna medel och icke åtnjuter någon pension.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Majits ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

79io.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 158, avseende ecklesiastikdepartementet, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att föreståndaren och förste läraren vid vävskolan i Borås, ingen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

loa

Doren Arthur Theodor Krebs må från och med månaden näst efter den,

varunder han efter erhållet entledigande avgår från sin anställning vid

vävskolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,992 kronor, under villkor att pension till

minst lika stort belopp årligen utgår från Älvsborgs läns landsting;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor

att sådan förmån herodes jämväl å den pension, som utgår från Älvsborgs

läns landsting — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder, som

äro eller kunna varda fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl, att dyrtidstillägget skall beräknas

å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas

allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å

den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Krebs, som är född den 2 augusti

1862, förordnades till lärare vid vävskolan år 1882; att han med

ingången av år 1898 tillträdde sin nuvarande befattning som föreståndare

och förste lärare vid vävskolan; att han i sistnämnda egenskap åtnjutit

lön med 2,500 kronor för vart och ett av åren 1898—1900, med 3,000 kronor

för vart och ett av åren 1901—1914, med 3,250 kronor för vartdera av åren

1915 och 1916 samt med 3,500 kronor för vart och ett av åren 1917—1931;

att han därjämte från och med år 1910 uppburit personligt lönetillägg

med 1,000 kronor för vart och ett av åren 1910—1914, med 1,500 kronor

för vart och ett av åren 1915—1918 samt med 2,500 kronor för år från

och med år 1919; att grundlönen utbetalas av de till upprätthållande av

vävskolans verksamhet anvisade medel, vilka medel bestridas med 2/3 genom

statsbidrag och med 1U genom bidrag, beviljade av Älvsborgs läns

landsting; att det personliga lönetillägget bestrides till halva beloppet av

statsmedel och till halva beloppet av medel, anvisade av nämnda landsting;

att dyrtidstillägg utgår å Krebs’ löneförmåner enligt samma grunder,

som gälla vid statens oreglerade verk, och att kostnaden härför bestrides

till hälften av statsmedel och till hälften av bidrag från omförmälda

landsting.

Efter omnämnande, att framställning örn åtgärder för pension åt

Krebs gjorts av styrelsen för vävskolan i Borås samt att utlåtanden i

ärendet avgivits av skolöverstyrelsen samt statskontoret, har föredragande

departementschefen anfört följande:

»Med hänsyn till det gagneliga arbete i yrkesundervisningens tjänst,

som av Krebs utförts under hans mångåriga verksamhet vid vävskolan i

Borås, finner jag skäligt, att staten bidrager även till hans pensionering.

Mot det belopp, som förordats av skolöverstyrelsen och statskontoret i

huvudsaklig överensstämmelse med styrelsens för vävskolan förslag, har

jag intet att erinra. Statspensionen jämte dyrtidstillägg därå synes böra

utgå endast under förutsättning att — i likhet med vad hittills gällt beträffande

Krebs’ löneförmåner — bidrag tillskjutes från Älvsborgs läns

landsting.»

s. 110 Kontrollera mot PDF

Motion 1:123.

Utskottet.

110 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en till utskottet

hänvisad, före propositionens avlåtande väckt motion, nr 123 i

första kammaren, vari herrar Björnsson och Nylander hemställt, »att

riksdagen måtte medgiva, att föreståndaren för vävskolan i Borås

Arthur Krebs må från och med månaden näst efter den, varunder han

efter erhållet entledigande avgår från sin befattning, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 2,000 kronor, med rätt för Krebs att därå åtnjuta dyrtidstillägg enligt

vanliga grunder, dock under villkor, att Krebs av Älvsborgs läns

landsting tilllerkännes pension med lika stort belopp».

Med avseende å motiveringen för yrkandet hänvisas till propositionen»

De i ärendet åberopade omständigheterna göra det enligt utskottets

mening påkallat, att staten — i anslutning till vad tidigare i likartade

fall ägt rum — bidrager till pensionering av Krebs, vilken under en tid

av omkring 48 år tjänstgjort vid ifrågavarande läroanstalt och i väsentlig

omfattning uppburit avlöning av statsmedel. Mot vad Kungl. Majit

i sådant hänseende föreslagit, vilket jämväl lärer tillgodose syftet med

motionen, har utskottet icke haft något att erinra.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande

proposition och i anledning av omförmälda

motion 1:123, må medgiva,

I) att föreståndaren och förste läraren vid vävskolan

i Borås, ingenjören Arthur Theodor Krebs må

från och med månaden näst efter den, varunder han

efter erhållet entledigande avgår från sin anställning

vid vävskolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,992 kronor, under villkor att pension till minst lika

stort belopp årligen utgår från Älvsborgs läns landsting;

samt

II) att å ifrågavarande pension av statsmedel

må — under villkor att sådan förmån beredes jämväl

å den pension, som utgår från Älvsborgs läns landsting

— åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder, som

äro eller kunna varda fastställda för pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

lil

de likväl, att dyrtidstillägget skall beräknas å det

sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas

allenast till vad som av det sålunda beräknade

dyrtidstillägget belöper å den från allmänna indragningsstaten

utgående delen av pensionsbeloppet.

80: o.

I en till riksdagen avlåten, den 6 mars 1931 dagtecknad proposition nr

180, avseende ecklesiastikdepartementet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,

dels att ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och

den därmed förenade statens normalskola för flickor Ånna Sofia Sondén

må från och med månaden näst efter den, under vilken hon avgår från sin

ämneslärarinnebefattning, under sin återstående livstid uppbära — utöver

henne författningsenligt tillkommande pension — en årlig tilläggspension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 310 kronor,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) och dyrtidstillägg för Anna Sofia Sondén må beräknas å ett sammanlagt

pensionsbelopp av 2,900 kronor.

Äng.

tilläggspension

åt ämneslärarinnan

Anna Sofia

Sondén.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Sofia Sondén, som är född

den 13 april 1871, alltsedan vårterminen 1905 tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade statens normalskola

för flickor; att hon erhållit avsked från och med den 14 april 1931 samt

beviljats avkortad pension till ett belopp av 2,520 kronor årligen, motsvarande

2%0 av det för henne gällande pensionsunderlaget, 2,900 kronor; att hon

före inträdet i statstjänst varit anställd vid statsunderstödda enskilda läroanstalter

såsom ämneslärarinna med full tjänstgöring, nämligen under läsåren

1894—1903 vid Anna och Karin Malms högre flickskola i Norrköping

och under läsåret 1903—1904 vid Norrköpings östra läroverk för flickor;

samt att hon för studieresa åtnjutit tjänstledighet läsåret 1897—1898.

Skolöverstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Riksdagen hade i vissa tidigare fall beviljat tilläggspension på grund av

tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda läroanstalter Så hade år 1930

beviljats tilläggspension till biträdande föreståndarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm Gerda von Sydow och ämneslärarinnan vid samma

seminarium och den därmed förenade normalskolan för flickor Sigrid Een.

Sondéns tjänstgöring vid ifrågavarande enskilda läroanstalter måste anses

hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och till stort gagn för

hennes följande arbete vid högre lärarinneseminariet och statens normalskola

för flickor.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Tilläggspensionen syntes böra beräknas i överensstämmelse med det sätt,

varpå nyssnämnda av 1930 års riksdag beviljade tilläggspensioner till biträdande

föreståndarinnan von Sydow och ämneslärarinnan Een blivit beräknade.

Under sådan förutsättning skulle Sondén kunna tillgodoräknas intill

2/s av den — därest läsåret 1897—1898, då hon åtnjöt tjänstledighet, frånräknades

— till 6 år och något mer än 5 månader uppgående tid, under

vilken hon tjänstgjort vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, eller 4

hela år.

Vid bifall härtill skulle Sondéns sammanlagda för statspension beräkneliga

tjänstetid uppgå till 30 år och hennes årliga pension sålunda utgöra

2,900 kronor. Tilläggspensionen syntes alltså, enär den henne författningsenligt

tillkommande pensionen uppginge till ett belopp av 2,520 kronor,

böra utgöra 380 kronor. Då Sondén emellertid från svenska lärarinnornas

pensionsförening åtnjöte en till 70 kronor uppgående årlig pension,

grundad på statsbidrag och för dessas erhållande erlagda avgifter, syntes,

i överensstämmelse med 1930 års riksdags omförmälda beslut rörande biträdande

föreståndarinnan von Sydow, nyssnämnda belopp av 380 kronor

böra minskas med motsvarande belopp eller till 310 kronor. Pensionsförhöjning

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) ävensom dyrtidstillägg

syntes emellertid böra beräknas på ett sammanlagt belopp av 2,900

kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande beträffande tilläggspensionens storlek

anfört följande:

Skolöverstyrelsen hade i förevarande ärende liksom i tidigare liknande

fall hävdat den uppfattningen, att vid beräkning av tilläggspensionens storlek

hänsyn endast skulle tagas till den del av vederbörande från enskild

pensionsinrättning tillkommande pension, för vilken statsbidrag utgått.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, hade av 1930 års riksdag åt biträdande

föreståndarinnan von Sydow beviljad pension beräknats på nyss angivet

sätt. I fråga örn den av samma års riksdag beviljade tilläggspensionen

till ämneslärarinnan Sigrid Een hade dock avdrag gjorts för hela den

pension, hon åtnjöte från enskild statsunderstödd pensionsinrättning, således

jämväl för den del av ifrågavarande pension, som grundade sig på frivilliga

avgifter. Med hänsyn härtill hade statskontoret i utlåtande den 23

december 1930 föreslagit, att tilläggspension måtte utgå till f. d. första lärarinnan

Lilly Emilia Högdahl (jfr nästföljande punkt) med 326 kronor,

vilket belopp beräknats efter samma grunder, som tillämpats i fråga om

ämneslärarinnan Een.

Statskontoret ville emellertid ej förneka, att goda skäl talade för skolöverstyrelsens

uppfattning, att avdrag ej borde göras för pension, grundad på

frivilliga avgifter; och statskontoret ville därför ej motsätta sig, att tilläggspension

till Sondén beräknades på sätt skolöverstyrelsen föreslagit.

Därest så skedde, syntes dock tilläggspension till f. d. första lärarinnan

Högdahl jämväl böra utgå med av skolöverstyrelsen i fråga örn henne föreslaget

belopp.

Departementschefen har i fråga örn beräkningen av tilläggspensionen anfört,

att — på sätt skolöverstyrelsen föreslagit och i enlighet med det beräkningssätt,

som tillämpats i fråga örn den förut omförmälda tilläggspensionen

åt Gerda von Sydow — avdrag syntes böra ske med den del av Sondéns

s. 113 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

113

pension från svenska lärarinnornas pensionsförening, som utgår på grund

av statsbidrag och för statsbidrags utbekommande erlagda avgifter. Däremot

har departementschefen funnit tillräckliga skäl icke föreligga att göra

avdrag jämväl för den del av sistnämnda pension, vilken hänför sig till de,

såvitt utredningen giver vid handen, helt frivilliga avgifter, som Sondén därutöver

inbetalt till sagda förening. Departementschefen har framhållit, att i

fråga örn den av statskontoret åberopade tilläggspensionen åt ämneslärarinnan

Een utredning icke synes hava förebragts, i vad mån den från den enskilda

pensionsinrättningen åtnjutna pensionen grundade sig på frivilliga avgifter.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I anslutning till av riksdagen tidigare i liknande fall fattade beslut vill

utskottet tillstyrka, att tilläggspension beviljas Sondén i anledning av hennes

tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

I fråga örn tilläggspensionens storlek tillåter sig utskottet till en början

erinra örn följande. I proposition nr 116 till 1929 års riksdag framlade

Kungl. Majit förslag rörande tilläggspensioner för åtskilliga lärarinnor, vilka

före inträde i statstjänst haft anställning vid enskilda läroanstalter. I denna

proposition omnämndes i fråga örn grunderna för tilläggspensions beräknande,

att statskontoret ansett det böra tillses, att sådan pension utginge

med högst så stort belopp, att detsamma jämte redan beviljad statspension

och pension från lärarinnornas pensionsanstalt, pensionsinrättningen för

lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska

lärarinnornas pensionsförening uppginge till det pensionsunderlag, som för

vederbörande gällde vid avsked från statstjänst. Till denna uppfattning,

som avvek från vad skolöverstyrelsen i ämnet gjort gällande, anslöt sig

föredragande departementschefen. Ifrågavarande proposition lämnades visserligen

— av skäl, som i detta sammanhang äro utan betydelse — av riksdagen

ulan bifall, men påföljande år framlades förslag rörande tilläggspension

åt två av de i propositionen avsedda befattningshavarna, nämligen

f. d. ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet Sigrid Een och vid

samskolan i Ängelholm Karin Åhman. Enligt Kungl. Maj:ts förslag, vilket

bifölls av riksdagen, blevo därvid tilläggspensionerna, i överensstämmelse

med vad i 1929 års proposition uttalats, beräknade på sådant sätt, att —

enär sammanlagda pensionsförmånen eljest skulle hava överstigit vederbörandes

pensionsunderlag — avdrag gjordes för vederbörande tillkommande

pensioner från nämnda pensionsinriittningar.

I den nu föreliggande propositionen har påvisats, att en av 1930 års riksdag

i enlighet med proposition nr 158 åt biträdande föreståndarinnan vid högre

lärarinneseminariet i Stockholm Gerda von Sydow beviljad tilläggspension, i

olikhet med vad som skett i nyss angivna två fall, beräknats med avdrag allenast

för den del av pensionsförmåner från enskilda pensionsinrättningar,

som utginge på grund av statsbidrag och för dessas utbekommande erlagda

avgifter. Med anledning härav får utskottet framhålla, att i propositionen

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 3 sami. 18 haft. (Nr 27.) 8

TJtskottet.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

om tilläggspension åt von Sydow icke upplysts, att hon från förenämnda

pensionsinrättningar ägde åtnjuta andra pensioner än sådana från svenska

lärarinnornas pensionsförening samt lärarinnornas pensionsanstalt å tillhopa

1,000 kronor, för vilka vid tilläggspensionens avvägande avdrag gjordes i

den mån så erfordrades för att sammanlagda pensionsförmånen icke skulle

överstiga pensionsunderlagets belopp. På grund härav lärer riksdagens beslut

i fråga örn tilläggspension åt von Sydow näppeligen med fog kunna

åberopas till stöd för annat förfaringssätt än det, som i enlighet med gjorda

principuttalanden tillämpats i fråga örn lärarinnorna Een och Åhman.

Med erinran örn vad sålunda förekommit vill utskottet för sin del i sakfrågan

framhålla att, när det gäller att efter prövning i varje särskilt fall

av billighetsskäl medgiva förhöjning av ifrågavarande författningsenligt

utgående statspensioner, man enligt utskottets uppfattning icke kan bortse

från de pensionsbelopp, som från enskilda statsunderstödda pensionsinrättningar

tillkomma vederbörande, vare sig dessa pensionsbelopp i sin helhet

motsvaras av statsbidrag eller ej. Ett annat förfaringssätt skulle, såsom

tidigare erinrats, kunna medföra att en lärarinna, som under en del av sin

verksamhet haft enskild anställning, komme i bättre ställning än en lärarinna»

vilken hela tiden varit i statens tjänst. Framhållas må ock, att grunderna

för pensioner från berörda enskilda pensionsinrättningar fastställts

under en tid, då principen örn tillgodoräknande för statspension av utomstatlig

tjänstgöring ännu icke vunnit insteg och då vederbörande alltså

saknade anledning att för statsanställningen vänta högre pension än som

svarar mot antalet tjänstår i denna anställning.

I enlighet med den uppfattning, som här uttalats, anser utskottet avdrag

i förevarande fall böra göras med hela det pensionsbelopp, som tillkommer

Sondén från svenska lärarinnornas pensionsförening. Enligt vad handlingarna

i ärendet utvisa, utgör nämnda belopp 215 kronor, i följd varav

tilläggspensionen torde böra fastställas till (380 — 215) 165 kronor.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva,

I) att ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet

i Stockholm och den därmed förenade statens

normalskola för flickor Anna Soiia Sondén må från

och med månaden näst efter den, under vilken hon

avgår från sin ämneslärarinnebefattning, under sin

återstående livstid uppbära — utöver henne författningsenligt

tillkommande pension — en årlig tilläggspension

å allmänna indragningsstaten till belopp

av 165 kronor; samt

s. 115 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

115

II) att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg för Anna Sofia

Sondén må beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp

av 2,900 kronor.

81:o.

I punkten 2 av förevarande proposition nr 180 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva,

dels att f. d. första lärarinnan vid samrealskolan i Åmål Lilly Emilia

Högdahl må, räknat från och med den 1 september 1930, under sin återstående

livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande

pension — en årlig tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 365 kronor,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) och dyrtidstillägg för Lilly Emilia Högdahl må, likaledes räknat från

och med den 1 september 1930, beräknas å ett sammanlagt pensionsbelopp

av 2,700 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Lilly Emilia Högdahl, som är

född den 6 augusti 1870, med utgången av augusti 1930 efter 25 års statstjänst

avgick från sin befattning som första lärarinna vid samrealskolan

i Åmål; att hon genom beslut av statskontoret den 28 augusti 1930 beviljats

avkortad pension till ett belopp av 2,250 kronor örn året, motsvarande

2S/30 av pensionsunderlaget, 2,700 kronor; att hon före sin statstjänst varit

anställd vid statsunderstödd enskild läroanstalt, nämligen såsom ämneslärarinna

vid Åmåls elementarskola för flickor under läsåren 1890—1905

eller således under 15 läsår; samt att hon därunder haft en undervisningsskyldighet

av 26—31 timmar i veckan och icke åtnjutit någon tjänstledighet.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande — med framhållande att Högdahl

tjänstgöring vid Åmåls elementarskola för flickor måste anses hava

varit av direkt allmännyttig beskaffenhet och till stort gagn för hennes

följande arbete i statstjänst — beträffande storleken av tilläggspension i

förevarande fall anfört i huvudsak följande:

Vid beräknandet av ifrågavarande tilläggspension syntes kunna tillgodoräknas

Högdahl intill */., av den till 15 läsår uppgående tjänstetiden vid

Åmåls elementarskola för flickor eller 10 läsår. Enär emellertid den Högdahl

författningsenligt tillkommande pensionen beräknats för en tjänstetid

av 25 år och hel pension skulle hava utgått vid en tjänsteålder av 30 år,

5 x o 700

syntes tilläggspensionen böra beräknas för 5 tjänstår och utgöra-~--

öU

kronor eller 450 kronor. Då Högdahl, enligt vad upplyst blivit, från svenska

Äng.

tilläggspension

it f. d.

första

lärarinnan

Lilly Emilia

Högdahl.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

lärarinnornas pensionsförening åtnjöte en pension av 85 kronor, vilken pension

vore grundad på statsbidrag och för dessas erhållande erlagda avgifter,

syntes tilläggspensionen böra minskas till 365 kronor. Pensionsförhöjning

enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg syntes böra

beräknas på ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,700 kronor.

Statskontoret har — under erinran, att vid beviljande av tilläggspension

åt lärarinna, vilken tjänstgjort i statsunderstödd privatskola, tilläggspensionen

ansetts böra utgå med högst så stort belopp, att detsamma jämte

redan beviljad statspension och pension från lärarinnornas pensionsanstalt,

pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig

ungdom eller svenska lärarinnornas pensionsförening motsvarade det pensionsunderlag,

som för vederbörande gällde vid avskedet från statstjänst —

anfört,- att Högdahl icke åtnjöte någon pension från lärarinnornas pensionsanstalt

eller från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom, varemot hon uppbure en garanterad årlig pension

av 124 kronor från svenska lärarinnornas pensionsförening. På grund

härav och då det för henne vid avskedet gällande pensionsunderlaget utgjorde

2,700 kronor samt hon förklarats berättigad uppbära pension till

belopp av 2,250 kronor, syntes tilläggspensionen böra utgå med endast

326 kronor.

Departementschefen har, under hänvisning till vad han anfört i fråga

örn tilläggspension åt ämneslärarinnan Anna Sofia Sondén samt under erinran

örn innehållet i statskontorets utlåtande i nämnda ärende (se föregående

punkt) tillstyrkt, att tilläggspensionen åt Högdahl måtte beräknas i

enlighet med skolöverstyrelsens förslag.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att tilläggspension beviljas Högdahl, anser i

överensstämmelse med vad under nästföregående punkt anförts, att storleken

av nämnda förmån bör bestämmas i enlighet med vad statskontoret i

sitt i ärendet avgivna utlåtande föreslagit eller till 326 kronor.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva,

I) att f. d. första lärarinnan vid samrealskolan

i Åmål Lilly Emilia Högdahl må, räknat från och

med den 1 september 1930, under sin återstående livstid

uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande

pension — en årlig tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till belopp av 326 kronor;

samt

s. 117 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

117

II) att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) och dyrtidstillägg för Lilly

Emilia Högdahl må, likaledes räknat från och med

den 1 september 1930, beräknas å ett sammanlagt

pensionsbelopp av 2,700 kronor.

82:o.

I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition

nr 181, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

två med nummer 5 och 6 betecknade punkter, bar Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva,

att förre Överlärare!! vid tekniska skolan i Stockholm Karl Filip Måns
-

ing
pension

åt

förre överläraren

vid

tekniska sko

lan i Stoekhobn

K. F.

Månsson.

sou må, från och med den 1 oktober 1930 räknat, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 672

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Månsson, som är född den 5

mars 1864, var anställd vid tekniska skolan i Stockholm från och med

den 1 november 1915 till och med den 30 september 1930, då han avgick

på grund av sjukdom; att han tjänstgjort såsom Överlärare i målning

vid tekniska afton- och söndagsskolan samt såsom lärare i dekorationsmålning

vid målardagskolan med en sammanlagd tjänstgöringstid av 15

timmar i veckan; att hans avlöningsförmåner, frånsett dyrtidstillägg,

från och med år 1920 uppgått till 2,172 kronor örn året; samt att han icke

innehar eller innehaft annan anställning än sin befattning vid tekniska

skolan.

Skolöverstyrelsen har anfört att, enär Månsson vid avgången från sin

befattning kunde räkna sig tillgodo en anställningstid av 14 år, överstyrelsen

funne beloppet av den pension, som borde tillkomma honom,

böra uppgå till 14/»o X X 2,172 = 675 kronor 73 öre eller, avjämnat till

närmast lägre med tolv jämnt delbara krontal, 672 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört bland annat följande:
Vid

beräkning av pensionsbeloppet åt Månsson borde det observeras,

att befattningshavare vid tekniska skolan uppbure dyrtidstillägg enligt

samma grunder, som gällde för tjänsteman vid oreglerade verk, under

det att samtliga de pensioner, som beviljades av riksdagen, behandlades

enligt de föreskrifter, som gällde för reglerade pensioner. Såsom utgångspunkt

vid beräkningen av nu ifrågavarande pension syntes böra tagas ett

belopp, utgörande två tredjedelar av vederbörandes avlöning med reducering

därav med hänsyn till tjänstårens antal, samt härtill —• såsom

kompensation för skillnaden mellan högre och lägre dyrtidstillägg —

läggas pensionsförhöjning I enligt föreskrifterna i kungörelsen den

s. 118 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

pension it

överlärarinnan

vid tekniska

skolan

i Stockholm

Louisa Annie

Margarethe

Frykholm.

Utskottet.

118 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

18 juni 1925 (nr 280). Då vederbörande ej erlagt pensionsavgifter, borde

den sålunda erhållna summan något reduceras, förslagsvis med 15 procent.

Det pensionsbelopp, som i enlighet därmed skulle utgå, utgjorde emellertid

ungefärligen det av skolöverstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet, 672

kronor, på^ grund varav statskontoret icke bade något att erinra mot utverkande

åt Månsson av pension med nyssnämnda belopp.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till tidigare beslut i liknande fall har utskottet icke velat

motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag.

Utskottet hemställer således,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

83:o.

I punkten 6 av samma proposition nr 181 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att överlärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm

Louise Annie Margarethe Frykholm må från och med månaden näst efter

den, varunder hon efter uppnådda sextio levnadsår avgår från sin befattning

vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,332 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Annie Frykholm, som är född

den 3 januari 1872, sedan höstterminen 1911 varit anställd vid tekniska

skolan i Stockholm; att hennes tjänstgöring omfattar sammanlagt 23

timmar i veckan; att hennes avlöningsförmåner från och med år 1925 utgjort

3,023 kronor örn året jämte dyrtidstillägg; att hon hos styrelsen

för tekniska skolan anmält sig önska avgå från sina befattningar vid

skolan från och med ingången av år 1932; samt att hon icke innehar eller

innehaft annan anställning än vid tekniska skolan.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension ber edes överlärarinnan Frykholm,

har icke funnit anledning till erinran mot pensionsbeloppets storlek,

varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

119

84:o.

I en inom andra kammaren av kerr Pehrsson i Göteborg jämte två Äng.

av kammarens övriga ledamöter väckt motion nr 80 kar hemställts, »att -^/^(orn

riksdagen ville besluta, att f. d. lektorn vid högre allmänna läroverket a. a. Jonsson.

i Halmstad, fil. d:r Axel August Jonsson, måtte få tillgodoräkna sig den

tid (höstterminen 1930) han tjänstgjort efter uppnådd pensionsålder och

från och med den 1 januari innevarande år åtnjuta pension som lektor

i högsta lönegraden med den reduktion, som betingas därav, att han ej

innehar tillräckligt många tjänsteår».

I motionen har anförts bland annat följande:

»Lektor Jonsson, som är född den 19 juli 1865, började sin lärarverksamhet

vid lägre allmänna läroverket i Varberg, där han tjänstgjorde

höstterminen 1898 som extralärare, förordnades sedan till vikarie för

lektor (sedermera Överdirektör) E. Carlson vid Göteborgs högre realläroverk

och tjänstgjorde här som vikarierande lektor från och med vårterminen

1899 till och med vårterminnen 1910 med undantag av höstterminen

1902, då lektor Carlson själv upprätthöll sin tjänst. Den 31 dec.

1907 utnämndes J. till ordinarie adjunkt vid nämnda läroverk och hade

som sådan sin tjänstgöring dels som vikarierande lektor, dels som adjunkt

med övervägande tjänstgöring på gymnasialstadiet med de undantag

som nedan säges (till och med höstterminen 1930). Den 11 oktober

1929 utnämndes J. till ordinarie lektor vid högre allmänna läroverket

i Halmstad men fortfor att tjänstgöra vid högre realläroverket

såsom vikarierande lektor hela läsåret 1929/1930. Även höstterminen

1930 efter att den 20 juli samma år erhållit nådigt avsked tjänstgjorde

han som vikarierande lektor vid högre realläroverket.

Under tjugusex (26) terminer har J. således tjänstgjort som vikarierande

lektor vid sagda läroverk, varav en termin såsom pensionerad,

under trettioen (31) terminer som adjunkt med tjänstgöring övervägande

på gymnasialstadiet samt under sex (6) med övervägande tjänstgöring

på realskolestadiet, summa 63 terminer; härtill kommer ea termins

tjänstgöring vid lägre allmänna läroverket i Varberg. Under sin

tjänstgöring vid högre realläroverket har J. handlett provårskandidater

i modersmålet, historia och geografi, och hans tjänstgöring har i

samtliga för honom utfärdade tjänstgöringsbetyg vitsordats med högsta

betyg i alla avseenden (bil. 1—6).

Vid sidan av sin verksamhet som läroverkslärare har J. även ägnat

arbete och intresse åt folkbildningsverksamheten (bil. 7). Sedan 1904

har han varit föreståndare för Göteborgs arbetareinstitut, sedan 1906

medlem av Lundby arbetareinstituts styrelse, sedan 1907 av styrelsen

för V. Sveriges folkbildningsförbund och dess föreläsningsutskott, därjämte

har han verkat som föreläsare. Såsom föreståndare för Göteborgs

arbetareinstitut bär J. uppburit ett lågt arvode.

Efter det J. den 11 oktober 1929 blivit utnämnd till lektor vid högre

allmänna läroverket i Halmstad, anhöll han hos kungl, skolöverstyrelsen

att från den 1 november samma år få åtnjuta lön som lektor i

tredje (högsta) lönegraden, men jämlikt kungl, kungörelsen nr 373 av

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

°^en ii-gde J. att endast ''tillgodoräkna sig den tid utöver tre

^’r’ vilken han som ordinarie adjunkt inom de närmaste nio (9)

arén före befordringen.varit förordnad som vikarierande lektor eller fullgjort

Rektors tjänstgöring, d. v. s. haft sin tjänstgöring till övervägande

delen torlagd till gymnasiet, inklusive realskolans sjätte klass. De närmaste

mo åren löre sin utnämning till lektor hade J. bestritt lektorstjanstgoring

dels under tiden den 1 november 1920 till och med vårterminen

1927, dels höstterminen 1929 till och med den 31 oktober eller tillhopa

sju (7) år’. Med avdrag av tre (3) år ägde J. således för uppfattning

i hogsta lönegraden tillgodoräkna sig fyra (4) år. Då för varje

löneförhöjning erfordras en tjänstetid av fem år, hade J. vid tillträdet

av lektorsbefattningen ej uppfyllt villkoren för att kunna uppflyttas

i tredje lönegraden som lektor.

Sedan J:s ansökan hos Kungl Majit att Idiva uppflyttad i tredje lönegraden

som lektor lämnats utan bifall, erhöll J. vid avgången från sin

lektorstjänst (den 20 juli 1930) pension som lektor i andra lönegraden

avk°rtning, som föranleddes därav, att J. ej innehade lagstadgade

33 utan endast 31 tjänsteår. Pensionen blev således 3,480 kronor,

d. v. s. ej ens full adjunktspension.

Sedan J. blev lektor i Halmstad, fortsatte han emellertid sin tjänstgöring

vid högre realläroverket i Göteborg dels under återstoden av höstterminen

1929 två månader (1 november—31 december), dels under hela

vårterminen och höstterminen 1930 (sistnämnda termin efter det J. inträtt

i pensionsåldern. Se ovan!). Vid avskedstagandet hade han således

behövt endast tre månaders ytterligare tjänstgöring som lektor för

att vara berättigad till uppflyttning i högsta lönegraden, d. v. s. av de

erforderliga fem aren hade han fullgjort fyra (4) år och nio (9) månader.

Då J. emellertid tjänstgjorde som lektor även höstterminen 1930 (bil. 6),

har han på så sätt fyllt alla villkor för den högp''e pensionen, med den

inskränkning att tre månader av lektorstjänstgöringen fallit efter pensionsålderns

inträde.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsens utlåtande är av följande lydelse:

överstyrelsen tillåter sig till en början framhålla, att det belopp, till

vilket Jonssons författningsenligt bestämda pension uppgår, icke är i

motionen riktigt angivet. I motionen angives detsamma till 3,480 kronor,

men i själva verket utgör det enligt statskontorets beslut den 19

juni 1930 3,840 kronor.

^överstyrelsen vill vidare påpeka, att innebörden av vad i motionen

föreslås icke är fullt klar. Genom beslut av överstyrelsen den 31 december

1929 blev Jonsson från och med den 1 november 1929, då han

tillträdde sin lektorstjänst, uppflyttad i andra lönegraden såsom lektor.

Utöver den tjänstetid, som tillräknades honom för denna uppflyttning,

ägde han då att för ytterligare uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna

sig fyra år. Som för sådan uppflyttning erfordras en tjänstetid

av fem år, skulle Jonsson för att erhålla den ifrågavarande uppflyttningen

behöva tjänstgöra ytterligare ett år. För uppflyttning i

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

121

högre lönegrad får emellertid icke tillgodoräknas tid, som vederbörande

tjänstgör efter pensionsålderns uppnående. Nu uppnådde Jonsson

pensionsåldern den 19 juli 1930; och till denna tid hade från den 1 november

1929 förflutit endast 8 månader 19 dagar. Jonsson bann således

icke före pensionsålderns uppnående intjäna den tjänstetid, som

skulle havn erfordrats för hans uppfattning i högsta lönegraden.

Emellertid inträffade det säregna förhållandet, att Jonsson efter avskedstagande

på grund av brist på kompetenta icke-ordinarie lärare

blev förordnad att under höstterminen 1930 såsom vikarie uppehålla en

lektorstjänst vid högre realläroverket i Göteborg, vars ordinarie innehavare

var tjänstledig på grund av sjukdom. Nu hemställes i motionen,

att även denna tjänstgöring måtte få tillgodoräknas Jonsson som

örn han vid denna tid hade varit icke pensionerad utan innehavare av

ordinarie tjänst. Givet är, att örn denna tid så får tillgodoräknas, blir

den lucka fylld, som vid tiden för avskedstagandet förelåg i förutsättningarna

för Jonssons uppf lyftning i tredje lönegraden såsom lektor och

hans därav följande åtnjutande av det för lektor i denna lönegrad stadgade

pensionsunderlaget. Ett medgivande i detta avseende skulle visserligen

gå vid sidan av gällande lönetursbestämmelser men synes dock

överstyrelsen skäligt med hänsyn till den långa tid, under vilken Jonsson,

medan han var adjunkt, faktiskt utfört sådant arbete, som eljest

åligger lektor.

Nu synas emellertid motionärerna anse, att örn Jonsson finge betraktas,

såsom örn han före sin avgång hade hunnit bliva uppflyttad i högsta

lönegraden såsom lektor, så skulle därav följa, att hel pension för

honom skulle bliva lika med lektors högsta pensionsunderlag. Men

detta är icke riktigt. På Jonsson är nämligen tillämplig den bestämmelsen

i § 4 av den civila pensionslagen, att för tjänstinnehavare, som

under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång

äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra en femtedel av sammanlagda

beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilket under vart och ett

av de senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande.

Nu har Jonsson under fyra av de feni år, som förflutit närmast före

hans avskedstagande, varit adjunkt i högsta lönegraden och under det

sista av sagda fem år varit lektor i andra lönegraden. I överensstäim

melse härmed har till grund för bestämmande av hans pension lagts det

j . . . ... . . „ ... 4 X 4000 + 4.400

förhållandet, att hel pension tor honom skulle utgöra----------_■-----------

5

kronor eller 4,080 kronor. Skulle han nu i pensionsavseende betraktas, såsom

om han under sitt sista tjänstår varit lektor i högsta lönegraden, skulle

detta icke medföra någon längre gående förändring, än att hel pension för

honom skulle utgöra - ^ ]m)nor ener 4,120 kronor. För att

5

man skulle nå fram till det mål i fråga örn bans pensionsberäkning, som

motionen synes avse, skulle alltså erfordras, att Jonsson skulle betraktas,

som örn han hade varit lektor i högsta lönegraden icke blott under

det sista av sina tjänstår före avskedstagandet utan under de fem sista

av dessa år. Nu har han emellertid, såsom av motionen också framgår, i

själva verket varit adjunkt under fyra av dessa år. överstyrelsen kan

icke underlåta att i detta sammanhang meddela, att Jonsson, alltsedan

han år 1906 vunnit lektorskompetens, sökt lektorstjänst allenast åren

1909, 1911 och 1915, alla gångerna vid allmänna läroverk i Göteborg,

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

samt år 1929. Med kännedom örn de befordringsförhållanden, som rått

på detta område, torde man kunna anse det höjt över varje tvivel, att

Jonsson långt före 1929 skulle hava erhållit befordran till lektorstjänst,

såvida han icke intill det sista begränsat sina ansökningar till Göteborg.

Det måste således sägas, att det väsentligen berott på honom själv,

att han icke tidigare vunnit sådan befordran. Men då han själv föredragit

att vara adjunkt i Göteborg framför att vara lektor på annan ort,

kan överstyrelsen icke finna påkallat att i pensionsavseende behandla honom,

som örn han varit lektor. Örn man skulle så göra i detta fall, torde

man böra för framtiden bereda alla lektorskompetenta adjunkter pension

som lektor. Men en sådan ordning kan överstyrelsen för sin del

icke tillstyrka.

På grund av vad sålunda anförts har överstyrelsen tillstyrkt, att till

Jonsson må från och med den 1 januari 1931 utgå pension, som örn

han under det sista av sina tjänstår före avskedstagandet varit lektor i

högsta lönegraden.

Statskontoret har för egen del anfört, att ämbetsverket kunde helt

instämma i skolöverstyrelsens utlåtande, såväl i vad det avsåge grunderna

för beräkningen av den Jonsson tillagda pensionen som ock i vad

det innefattade tillstyrkande i viss mån av det i motionen framlagda

förslaget.

Motionärernas förslag synes närmast gå ut på, att Jonsson skulle tillerkännas

pension såsom örn han vid avgång ur tjänsten varit lektor i

högsta lönegraden. Ett bifall till detta, av de hörda myndigheterna biträdda

förslag — vilket i sak innebure, att Jonsson för uppflyttning i

lönegrad finge tillgodoräknas viss tjänstgöring efter uppnådd pensionsålder

— skulle, såsom av utredningen närmare framgår, medföra att

Jonssons pension skulle beräknas till 31/a3 av ett till 4,120 kronor förhöjt

pensionsunderlag och alltså utgöra 3,870 kronor, under det att pensionen

författningsenligt bestämts till 31 las av ett pensionsunderlag å 4,080 kronor

eller, efter avrundning, till 3,840 kronor. För förslagets genomförande

skulle alltså erfordras beviljande av en tilläggspension å 30 kronor

årligen.

Att för ernående av en dylik pensionsförhöjning skulle medgivas ett

med hänsyn till konsekvenserna svårberäkneligt avsteg från gällande

lönetursbestämmelser har utskottet ansett sig icke - kunna tillstyrka, så

mycket mindre som, enligt vad av skolöverstyrelsens utlåtande framgår,

särskilda billighetsskäl för ett dylikt medgivande näppeligen i detta fall

kunna anföras.

På grund av det anförda avstyrker utskottet åtgärd i anledning av

motionen och hemställer alltså,

att förevarande motion 11:80 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 123

85 :o.

I en inom andra kammaren av herr Hallén väckt motion nr 83 har

hemställts, »att riksdagen ville besluta tilldela f. d. småskollärarinnan Karolina

Pettersson ett årligt understöd å 1,000 kronor».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen med därvid fogade bilagor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Karolina Pettersson, som är född

den 7 april 1851 och alltså 80 år gammal, efter år 1868 avlagd småskollärarinneexamen

haft anställningar såsom lärarinna vid småskola åren 1869

—1883, att hon vidare undervisat i kvinnlig slöjd dels vid praktiska skolan

i Kristinehamn vid sidan av småskollärarinnetjänsten samt efter avsked

från densamma intill år 1887, dels i egen slöjdskola åren 1887—1893, dels

ock vid praktiska skolan i Karlskoga åren 1893 1908 samt att hon åren

1888—1905 verkat i Värmlands läns hushållningssällskaps tjänst såsom

lärarinna i kvinnlig slöjd vid kurser för lärarinnor m. fl. vid folkskolor.

Av hushållningssällskapet har hon i anledning av omförmälda verksamhet

erhållit viss gratifikation, varemot hushållningssällskapet åren 1923 och

1930 avslagit av Pettersson gjorda framställningar örn pension.

•

Då de i ärendet åberopade omständigheterna icke synas kunna motivera

pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel åt Karolina Pettersson,

vilken icke varit i statens tjänst anställd, får utskottet avstyrka bifall

till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 83 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

86 :o.

I en inom andra kammaren av herr Pehrsson i Göteborg väckt motion

nr 175 har hemställts, »att riksdagen ville besluta att bevilja f. d. adjunkten

vid västra realskolan i Göteborg Carl Herman Johansson en tilläggspension

av 720 kronor att utgå fr. o. m. månaden näst efter den, under

vilken Johansson avgått från sin adjunktstjänst, samt medgiva, att å sammanlagda

beloppet av Johanssons pension och tilläggspension må utgå

förhöjning enligt bestämmelserna i kungl, kungörelsen den 18 juni 1925

nr 280.»

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade bilagor.

Äng.

årligt understöd

åt f. d.

småskollärarinnan

Karolina

Pettersson.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

dt f. d.

läroverksadjunkten

C. H. Johansson.

Över ifrågavarande motion, som avser tilläggspension åt Johansson,

grundad på tillgodoräknande av prästerlig tjänst, har utskottet i veder
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

pension åt

hovslagaren

K. V. Johansson

Stéen.

124 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

börlig ordning inhämtat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört

skolöverstyfelsen.

Skolöverstyrelsen har upplyst, att överstyrelsen den 12 februari 1981 avgivit

utlåtande med anledning av en i samma syfte av Johansson hos

Kungl. Majit gjord framställning och därvid tillstyrkt samma åtgärd,

som motionen åsyftar, allenast med den olikhet, att överstyrelsen funnit

det sammanlagda pensionsbeloppet böra motsvara en tjänstetid av 32 år

och tilläggspensionen fördenskull begränsas till 600 kronor.

Statskontoret meddelar, att ämbetsverket i utlåtande till Kungl. Majit

den 27 februari 1931 förklarat sig icke finna något att erinra mot vad

skolöverstyrelsen sålunda föreslagit.

Nyssnämnda av Johansson hos Kungl. Majit gjorda framställning är,

enligt vad utskottet inhämtat, ännu beroende på Kungl. Majits prövning.

Enär, såsom av utredningen framgår, en av Johansson gjord framställning

örn tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av prästerlig

tjänst, för närvarande är föremål för Kungl. Majits prövning, synes

riksdagen icke nu böra taga ställning till det av motionären väckta

spörsmålet.

Utskottet hemställer fördenskull,

att förevarande motion lii 175 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

VIII. Jordbruksdepartementet.

87 io.

I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition

nr 50, vilken beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i två

med nummer 25 och 26 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 25 föreslagit riksdagen medgiva, att

hovslagaren vid veterinärinrättningens i Skara hovbeslagssmedja Klas

Valfrid Johansson Stéen'' må från och med månaden näst efter den, varunder

han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Stéen, som är

född den 12 oktober 1875, varit anställd såsom förste hovslagare vid veterinärinrättningen

i Skara sedan den 28 oktober 1905 eller omkring 25 år;

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 125

att han enligt läkarintyg lider av kronisk ledgångsreumatism i båda axellederna

med väsentligt inskränkt rörelseförmåga; att han på grund därav

är och kommer att förbliva fullständigt oförmögen att tjänstgöra såsom

hovslagare och smed; att hans avlöningsförmåner under de senaste 7 åren

i medeltal utgjort 2,541 kronor; samt att han är ägare av en till 7,500 kronor

taxerad fastighet, å vilken han häftar i skuld med 2,500 kronor.

I avseende å vidare utredning hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

88 :o.

Kungl. Majit har i punkten 26 av förevarande proposition nr 50 föreslagit

riksdagen medgiva, att kusken vid lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp Per Persson må från och med månaden näst efter den, varunder

han frånträder sin anställning därstädes, dock tidigast från och med

den 1 juli 1931, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Persson, som är född den 11 juli

1865 och således uppnått en ålder av 65 år, alltsedan den 1 november 1888

varit anställd som kusk vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp;

att han sålunda innehar en anställningstid därstädes av över 42 år; att

hans årliga kontanta avlöningsförmåner under en lång följd av år uppgått

till i runt tal 1,530 kronor, dyrtidstillägg inheräknat, jämte fri bostad

med bränsle ävensom mjölk till ett uppskattat värde av sammanlagt 500

kronor eller tillhopa 2,030 kronor; att han städse med nit och plikttrohet

skött sin tjänst samt fört en i allo hedrande vandel; samt att han har stor

familj — hustru och sex harn — på grund varav han icke kunnat samla

tillräckliga medel för att trygga sin ålderdom.

Lantbruksstyrelsen laar föreslagit, att Perssons pension måtte bestämmas

till 900 kronor för år. Vid beräkning av detta belopp hade lantbruksstyrelsen

utgått från ett pensionsunderlag, utgörande två tredjedelar av de

sammanlagda avlöningsförmånerna, 2,030 kronor, och därefter, med hänsyn

till att Persson icke erlagt avgifter för sin pensionering, minskat det på

så sätt erhållna beloppet med en tredjedel.

Statskontoret har beträffande det föreslagna beloppet, 900 kronor, framhållit,

att det motsvarade vad som i pension efter lika lång tjänstetid, som

Persson innehade, tillkomme vid hingstdepå eller stuteri anställd stallbetjänt

enligt kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) med grunder för pen
-

Ang.

pension åt

kusken

P. Persson.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Äng.

pension åt

assistent en vid

statens skogsforsöksanstalts

entomologiska

avdelning

P.

Spessivtseff.

sionering av vissa icke ordinarie befattningshavare vid Flyinge hingstdepå

och stuteri samt Strömsholms hingstdepå. Då Perssons anställningsoch

avlöningsförhållanden nära överensstämde med sådan stallbetjänts,

syntes det icke var något att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

89:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

nr 153, vilken beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i

tre med nummer 11—13 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 11 föreslagit riksdagen medgiva, att

assistenten vid statens skogsförsöksanstalts entomologiska avdelning Paul

Spessivtseff må från och med den dag efter den 31 december 1931, med

vilken han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,400 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Spessivtseff, som är född den

21 augusti 1866, under år 1920, vid vilken tid Spessivtseff var utländsk undersåte,

biträdde vid statens skogsförsöksanstalt med vissa undersökningar;

att han, sedan genom 1920 års riksdags beslut en assistentbefattning

inrättats vid anstaltens entomologiska laboratorium och denna ledigförklarats

utan att någon sökande anmält sig, den 23 november 1920 erhöll

styrelsens förordnande att tills vidare under år 1921 uppehålla befattningen

såsom assistent vid laboratoriet; att detta förordnande sedermera förnyades

för vart och ett av åren 1922, 1923 och 1924, varefter Spessivtseff,

som under år 1923 blev svensk medborgare, den 30 april 1924 efter tjänstens

ledigförklarande utsågs till assistent för tiden till och med 1926 års utgång;

att Spessivtseff därefter, i likhet med övriga assistenter vid försöksanstalten,

förordnats för en tid av tre år i sänder; att det nu gällande

förordnandet, vilket meddelats den 28 november 1929, sålunda avser tiden

från och med den 1 januari 1930; att han under tiden den 1 januari 1921—30

juni 1926 uppbar ett arvode av 4,400 kronor för år, varjämte från och med år

1922 utgick tillfällig löneförbättring med 900 kronor för år och för tiden

den 1 januari—30 juni 1926 ett ålderstillägg efter 400 kronor för år; att

efter lönereglering den 1 juli 1926 arvodet utgjort 6,300 kronor för år jämte

s. 127 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

127

ålderstillägg; samt att Spessivtseff uttalat önskan att på grund av nedsatta

krafter avgå från befattningen den 31 december 1931.

Styrelsen för sko g shö g skolan och statens skogsförsöksanstalt har till

stöd för framställning örn pension åt Spessivtseff anfört, bland annat,

att det av uttalanden av framstående svenska och utländska vetenskapsmän

framginge, att Spessivtseff gjort sig känd såsom en forskare av betydande

rang samt att hans vetenskapliga arbeten, företrädesvis rörande

de svenska barkborrarna men även behandlande andra insektarter, vore

kända såsom de bästa inom den europeiska litteraturen på detta område.

Under åberopande av vad i ärendet anförts rörande Spessivtseffs förtjänster

örn den svenska skogsentomologien och med vitsordande av det

samvetsgranna och värdefulla arbete, han under mer än tio år nedlagt

vid statens skogsförsöksanstalt, har styrelsen föreslagit, att det pensionsbelopp,

som kunde komma att tillerkännas Spessivtseff, icke sattes lägre

än 2,400 kronor.

Statskontoret har yttrat:

Den omständigheten, att Spessivtseff under jämförelsevis kort tid varit

anställd i svenska statens tjänst, vore visserligen ägnad att ingiva någon

tvekan beträffande förslaget att bereda honom pension av statsmedel.

Då han till följd av framskriden ålder och nedsatta krafter funne sig

böra med utgången av år 1931 lämna sin befattning hos skogsförsöksanstalten,

där han alltifrån ingången av år 1921 varit assistent å entomologiska

avdelningen och, enligt vad handlingarna utvisade, utfört ett

synnerligen framstående vetenskapligt arbete, ville statskontoret emellertid

icke motsätta sig, att sådan förmån utverkades åt honom.

Beträffande pensionsbeloppet ville statskontoret framhålla att, även

örn man i detta fall liksom eljest, då det gällde tjänstepension till vetenskapsman

i statstjänst, räknade med allenast 25 tjänstår såsom förutsättning

för erhållande av hel pension, pensionsbeloppet skulle i detta fall

enligt civila pensionslagens regler för beräkning av avkortad pension

bliva allenast (“25 X 2 ja X 6,300 =) 1,848 kronor. Därvid hade ändock

icke något avdrag gjorts med anledning av att avgifter för egen pensionering

icke erlagts. Emellertid syntes för beredande av en något högre

pension i detta fall föreligga ungefär samma skäl, som föranlett beredande

av tilläggspensioner åt professorerna J. E. Lehmann och C. E.

Överton (Kungl. Majlis prop. nr 125:1927, punkt 3, och nr 137:1930,

punkt 5). Anställningen i utlandet och den därunder förvärvade erfarenheten

måste nämligen i detta liksom i de åberopade fallen anses hava

varit av sådan betydelse för vederbörandes verksamhet i svenska statens

tjänst, att hänsyn därtill skäligen borde tagas även vid avpassande av

pensionsbeloppet. Statskontoret ansåge sig därför böra lämna det föreslagna

beloppet, 2,400 kronor, utan erinran och hemställde örn vidtagande

av åtgärd i enlighet med det föreliggande förslaget.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit får utskottet, som icke

velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

90:o.

ensiot dt Under punkten 12 av ifrågavarande proposition föreslås, att riksdagen

befallnings- medgiva, att befallningsmannen vid utgården Kungsängen under Ul
p-son^undé^

^una egendom Axel Emil Pettersson Sundén må från och med månaden

en. eff.er den> varunder han lämnar sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,980

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sundén, som är född den 17

juli 1868, sedan den 1 november 1892 eller sålunda mer än 38 år med goda

vitsord tjänstgjort såsom befallningsman vid Ultuna egendom och lantbruksskola;

att han på grund av sjukdom och allmän kraftnedsättning för

framtiden är urståndsatt att sköta sin tjänst; samt att hans årliga avlöningsförmåner

under en följd av år utgjort dels kontant 2,000 kronor och

dels naturaförmåner till ett värde av omkring 1,400 kronor eller tillhopa

3,400 kronor.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

91:o.

enslin dt 1 punkten 13 av förevarande proposition nr 153 har Kungl. Majrt föreförre

domän- slagit riksdagen medgiva, att förre domänintendenten i Södermanlands

intendenten län Ernst August Lindblad må, räknat från och med den 1 januari 1931,

blad™ under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 2,448 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindblad, som är född den 28

augusti 1857, oavbrutet skött domänintendentsbefattningen i Södermanlands

län från och med ingången av år 1903 till och med den 31 december

1930, då han avgått från befattningen; samt att med denna varit förenad

ett årligt arvode, som från och med år 1919 utgått med 3,600 kronor.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27. 129

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Kungl. Maj:ts förslag har utskottet ansett sig böra biträda, varför utskottet

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maurts förevarande

framställning.

92:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 1 har herr Herou hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja smeden Per Eklund, Grönsinka, ett årligt

understöd till det belopp som kan befinnas skäligt, att utgå, så länge han

lever, från den 1 januari 1931».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Eklund, som är född den 20

juli 1855, varit anställd såsom klensmed vid Grönsinka bruk, tills detta år

1897 inköptes av kronan; att han därefter utfört förekommande smidesarbeten

samt, i mån av tid, snickeriarbeten för Grönsinka kronoparks räkning;

att han för sitt arbete huvudsakligen ersatts med dagspenning, varjämte

han bibehållits i sina förmåner från brukstiden av fri bostad och

potatisland samt fri vedbrand på rot; att hans arbetsförmåga enligt läkarintyg

är i mycket hög grad nedsatt; samt att vederbörande kommunalnämndsordförande

intygat, att Eklund, som ej äger fastighet eller kapital, »till

följd av ålderdom blir urståndsatt att med arbete försörja sig».

över ifrågavarande motion har statskontoret på anhållan av utskottet

anbefallts yttra sig. Statskontoret har i ärendet inhämtat utlåtande av

domänstyrelsen, som anfört följande:

Utöver vad remisshandlingama innehålla har domänstyrelsen genom

vederbörande jägmästare inhämtat,

att Eklund den 1 april 1878 anställdes såsom klensmed vid Grönsinka

bruk,

att han åtföljde bruket, när detsamma den 29 oktober 1897 inköptes av

kronan,

att han alltsedan dess huvudsakligen arbetat åt reviret och endast undantagsvis

kunnat åtaga sig smärre reparationsarbeten åt revirets arrendatorer,

att hans avlöning utgått med en dagspenning av 4 kronor per 8-timmarsdag,

att hans medelförtjänst från reviret under de sista fem åren utgjort 810

kronor för år, motsvarande ersättning för ett genomsnittligt årligt dagantal

av 200,

att han åtnjuter s. k. avgiftspension med 12 kronor 80 öre för år, *

att någon understödspension på grund av arbetsförtjänstens storlek icke

kunnat ifrågakomma samt

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 18 höft. (Sr il.)

Ang.

understöd åt

smeden

P. Eklund.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

XJtskottet.

att Eklund städse ådagalagt skicklighet, redbarhet och god vilja samt i

övrigt fört en hedrande vandel.

För egen del får domänstyrelsen fästa uppmärksamheten på, att Eklund

icke på något sätt kan betraktas såsom statstjänsteman. Hans nära förbindelse

under mer än trettio år med domänverket, som synes hava varit

hans huvudsakliga arbetsgivare, kunde dock möjligen berättiga till ett årligt

mindre understöd av statsmedel, då han nu uppnått 75 levnadsår och enligt

akten bifogat läkarintyg icke längre kan utföra något arbete att räkna med.

Domänstyrelsen, som i viss mån ansluter sig till denna tankegång, finner

sig dock icke kunna medverka härtill i vidare mån än att Eklund till döddagar

får bibehållas vid sina alltifrån brukstiden åtnjutna förmåner av fri

bostad och potatisland samt fri vedbrand på rot. Att behovet av kontanta

medel, givetvis inom rätt så snäva gränser, därjämte måste tillgodoses, lärer

vara ofrånkomligt; men styrelsen vågar ifrågasätta, huruvida detta tillgodoseende

icke kan ske med tillhjälp av den allmänna pensionsförsäkringen,

vars reglerande bestämmelser väl numera — sedan Eklunds arbetsförtjänst

upphört — icke kunna lägga hinder i vägen för en månatlig understödspension.

Därest emellertid ett årligt understöd i den mening motionären tänkt sig

kommer att tilldelas Eklund och därvid hänsyn till längden av hans tjänstetid

bliva i viss mån utslagsgivande, anser styrelsen sig böra erinra örn, att

statsmakterna vid upprepade tillfällen medgivit, att både skogsstatstjänstemän

och andra till domänverket anslutna personer, vilka icke varit att anse

såsom statstjänstemän, må, i den händelse de tidigare varit anställda i enskild

tjänst men vid den enskilda egendomens försäljning till kronan åtföljt

densamma, efter avskedstagandet erhålla enahanda pensionsförmåner som

dem, till vilka de skulle varit berättigade, därest egendomen i fråga under

hela deras tjänstetid där varit i statsverkets ägo. Styrelsen får i detta avseende

särskilt hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 227 till 1930 års

riksdag, punkt 3, samt riksdagens skrivelse med anledning därav nr 370/1930,

punkt 9.

Statskontoret har för egen del uttalat, att då av domänstyrelsens utredning

framginge, att Eklund, som icke kunde betraktas såsom befattningshavare

i statens tjänst, enligt styrelsens medgivande under återstående livstiden

finge bibehållas vid sina hittills åtnjutna förmåner av fri bostad

och potatisland samt fri vedbrand på rot samt Eklund därjämte kunde påräkna

någon understödspension från allmänna pensionsförsäkringen, det

syntes utan särskilt ingripande bliva på tillfredsställande sätt sörjt för uppehälle

åt Eklund på ålderdomen.

Den av domänstyrelsen lämnade utredningen utvisar, att smeden Eklund

icke varit i statens tjänst anställd. Då emellertid domänverket under en

lång följd av år synes hava varit hans huvudsakliga arbetsgivare, torde det

få anses billigt, att något understöd på ålderdomen skänkes honom från

statens sida. Av domänstyrelsens utlåtande framgår, att dylikt understöd

kommer att av domänverket beredas på sådant sätt, att Eklund under sin

återstående livstid får bibehålla sina hittills åtnjutna förmåner av fri bostad

s. 131 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

131

och vedbrand m. m. Vid sådant förhållande och då han därjämte för framtiden

lärer kunna påräkna pensionstillägg enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring,

synes någon åtgärd i anledning av motionen icke vara påkallad.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 1 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1931.

På bankoutskottets vägnar:

O. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Johansson i Östersund, Lindgren,

Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling, Norman och Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Lovén, Ryberg,

Carlsson i Solberga, Höglund i Göteborg och Johansson i Edsbyn; dock att i behandlingen

av punkterna 2—7 herr Andersson i Falkenberg deltagit i stället för herr Höglund i Göteborg.

Reservationer:

vid punkten 3 (ang. tilläggspension åt förre folkskolläraren E. H.

Holmberg):

av herrar Johansson i Östersund, Norman, Bengtsson, Winkler och

Andersson i Falkenberg, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Då Holmberg, enligt vad utredningen i ärendet utvisar, under mer

än 28 år varit ordinarie folkskollärare och haft att erlägga pensionsavgifter

enligt det för honom i sådan egenskap gällande pensionsålder - laget av 2,250 kronor, synes det icke vara billigt, att pensionen till honom,

såsom författningsenligt skett, avväges med hänsyn allenast till

det pensionsunderlag av 1,275 kronor, som under hans senaste anställningsperiod

varit för honom gällande i hans dåvarande egenskap av

extra ordinarie folkskollärare. På grund härav och då de föreliggande

förhållandena synas vara sådana, att några betänkliga konsekvenser av

en pensionsförhöjning i detta fall knappast kunna vara att befara, har

utskottet ansett sig böra tillstyrka, att en tilläggspension beviljas

Holmberg utöver den författningsenligt utgående pensionen. Då Holmberg,

på sätt utredningen giver vid handen, i pensionshänseende kan

räkna 30 tjänstår, därav 25 före avgången från ordinarie tjänst — här
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

vid Ilar i anslutning till pensionsreglementets föreskrift frånräknats den

period, under vilken Holmberg åtnjutit tjänstledighet för enskilda angelägenheter

— samt 5 efter återinträdet i extra ordinarie anställning, har

tilläggspensionen synts böra — i viss anslutning till vad skolöverstyrelsen

alternativt föreslagit — beräknas till sådant belopp, att sammanlagda

pensionsförmånen kommer att motsvara 25/a3 av hel pension för ordinarie

lärare med tillägg av 5/s3 av hel pension för extra ordinarie lärare eller

tillhopa 1,897 kronor 72 öre. Då den Holmberg författningsenligt tillerkända

pensionen utgör 1,159 kronor 9 öre, skulle tilläggspensionen i överensstämmelse

med vad sålunda förordats utgöra 738 kronor 63 öre för år.

Sammanlagda pensionsförmånen torde böra regleras enligt föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

i vad dessa föreskrifter avse lärarpersonal vid folkskolor.

Tilläggspensionen torde böra anvisas från statens pensionsanstalt och

utgå från och med ingången av innevarande år.

Åberopande vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

1:46 och II: 42, må medgiva, att förre folkskolläraren

Erik Henning Holmberg må från och med den 1

januari 1931 under sin återstående livstid från statens

pensionsanstalt uppbära, utöver honom författningsenligt

tillkommande pension, en årlig tilläggspension

av 738 kronor 63 öre, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt

bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280)»;

vid punkten 25 (ang. pension åt maskinisten E. F. Ödmark):

av herr Bäcklund; samt

vid punkten 58 (ang. tilläggspension åt f. förmannen A. F. Eriksson):

av herr Bäcklund, som yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:284, må medgiva, att förre förmannen vid ammunitionsfabrikens

avdelning å Karlsborg Anders Fredrik

Eriksson må från och med den 1 januari 1931 uppbära,

utöver honom författningsenligt tillerkänd förtidspension,

en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 500 kronor.

311137. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:202 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten