Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel. l:o.

1931-04-13 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:28, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1931 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning arv vissa framställningar angående pensioner

och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att

utgå av affärsdrivande verks medel.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 fehruari 1931 dagtecknad proposition

nr 154 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att reservpostexpeditören Wilhelmina

Katarina Bucht, född Svanström, må från och med dagen näst efter

den, då hon frånträder sin anställning vid postverket, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 1,368 kronor, att utgå av

postmedel.

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat följande:

Bucht, som är född den 19 april 1868, inträdde i postverkets tjänst den

24 september 1889 och antogs den 21 maj 1894 till extra ordinarie postexpeditör

samt den 1 januari 1895 till extra biträde. I sistnämnda egenskap

kvarstod hon till den 15 september 1911, då hon anställdes såsom reservpostexpeditör,

vilken tjänstebeteckning den 1 januari 1912 förändrades till

extra postexpeditör. Från och med den 1 juli 1920 antogs Bucht till reservpostexpeditör,

i vilken tjänsteställning hon alltjämt kvarstår. Under

sin 41-åriga anställningstid i postverket har hon tjänstgjort såsom

extra biträde ........................ 4 år 4 månader —

» postexpeditör ............ 17 » 2 » 22 dagar

postexpeditör ........................ 10 » 4 » 29 » .

Hennes sammanlagda tjänstgöringstid i postverket uppgår alltså till 31

år 11 månader 21 dagar.

År 1901 ingick Bucht äktenskap. På grund av sitt giftermål kunde

hon, jämlikt dåtida bestämmelser, icke erhålla anställning såsom ordinarie

postexpeditör, en befordran, som hon eljest torde hava vunnit.

I lönehänseende är fru Bucht för närvarande placerad i löneklass A 18,

som tilldelas allenast sådana reservpostexpeditörer, vilka under en följd

av år mera regelbundet anlitas till tjänstgöring, och uppbär på grund

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 19 höft. (Nr 28.)

Äng.

pension

dt reservpostexpeditören

Wilhelmina

Katarina

Bucht.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Äng.

pension

åt pottbiträdet

Anna Johanna

Lindell.

därav vid tjänstgöring å lägsta dyrort 7 kronor 5 öre för dag samt vid

tjänstgöring å högsta dyrort 9 kronor för dag, motsvarande omkring

2,570 kronor respektive 3,280 kronor för helt år räknat.

Rörande pensionsfrågan har generalpoststyrelsen i avgivet utlåtande

anfört:

Styrelsen, som funne det billigt och rättvist, att fru Bucht, vars

tjänstgöring vid postverket kunde väl vitsordas, vid avgången från

sin befattning i postverkets tjänst bereddes pension för sin återstående

livstid, ville erinra därom, att pension eller därmed jämförligt understöd

tidigare beviljats i liknande fall. Sålunda hade 1930 års riksdag tillerkänt

reservpostexpeditören Anna Christina Jakobina Lundholm en

pension av 1,368 kronor. I sitt yttrande över Lundholms ansökan örn

pension anförde styrelsen, bland annat, att 1921 års pensionskommitté

samt 1926 års pensionsutredning i yttranden över ett av kommunikationsverkens

lönekommitté på sin tid avgivet förslag rörande pensionering

av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken föreslagit

enahanda grunder beträffande pension åt extra ordinarie och med dem

jämställda befattningshavare som för ordinarie tjänstemän. Såsom pensionsunderlag

för icke-ordinarie kvinnliga befattningshavare i postexpeditörsgraden

— 11 :e lönegraden — hade därvid föreslagits 2,040 kronor,

av vilket belopp två tredjedelar skulle anses såsom statspensionsunderlag

och en tredjedel såsom avgiftspensionsunderlag. Då fru Lundholm

icke erlagt några tjänstepensionsavgifter, hade styrelsen ansett, att fru

Lundholm borde erhålla pension till belopp, motsvarande allenast statspensionsunderlaget,

d. v. s. 1,360 kronor eller, efter avrundning till närmast

högre med 12 delbara tal, 1,368 kronor för år, till vilket belopp fru

Lundholms pension också sedermera fastställts av riksdagen.

Efter dessa grunder syntes pension böra beräknas jämväl beträffande

fru Bucht; och då hon, i likhet med fru Lundholm, själv ej erlagt några

pensionsavgifter, syntes pensionen böra även för henne bestämmas till

1,368 kronor för år, att utgå av postmedel.

Beträffande utredningen i övrigt åberopas vad statsrådsprotokollet

innehåller.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har ej givit utskottet anledning

till erinran, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

2:o.

Under punkten 2 av samma proposition nr 154 föreslår Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att postbiträdet Anna Johanna Lindell, född Söderström,

må från och med dagen näst efter den, då hon frånträder sin anställning

vid postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 744 kronor, att utgå av postmedel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

3

I fråga om Lindells tjänstgörings- och avlöningsförhållanden framgår

av utredningen huvudsakligen följande:

Lindell, som är född den 5 december 1866, antogs den 3 september 1885

till extra ordinarie postexpeditör och den 13 maj 1891 till extra biträde.

Den 12 december 1902 förordnades hon till postexpeditör, i vilken egenskap

hon kvarstod till den 1 oktober 1907, då hon på grund av ingånget

äktenskap lämnade posttjänsten. Därefter förestod hon under tiden 1 oktober

1924—30 juni 1925 poststationen i Oscar Fredriksborg. Den 21 juni

1926 antogs hon till postbiträde vid postkontoret Stockholm 10 med 41/»

timmars tjänstgöring varje söckendag och överflyttades från och med den

21 januari 1929 i enahanda befattning till postkontoret Stockholm 14, där

hon fullgjort tjänstgöring 4 timmar varje söckendag.

Hennes sammanlagda tjänstgöringstid i postverket utgör sålunda

såsom extra postexpeditör, extra biträde och tillförordnad postexpeditör

22 år, såsom poststationsföreståndare 3A år, såsom postbiträde med 4 Va

respektive 4 timmars tjänstgöring för söckendag något över 4 år, eller

sammanlagt omkring 27 år.

Som tillförordnad postexpeditör har fru Lindell under de senare åren

uppburit en avlöning av 1,750 kronor för år och för liandhavande av

poststationen i Oscar Fredriksborg en ersättning av i medeltal 290 kronor

för månad. Under sin tjänstgöring såsom postbiträde erhåller hon

en avlöning av omkring 130 kronor för månad eller cirka 1,560 kronor

för år räknat.

Beträffande frågan örn understöd åt Lindell har generalpoststyrelsen

i avgivet utlåtande anfört bland annat:

Ehuru fru Lindell icke innehaft anställning vid postverket i oavbruten

följd, funne styrelsen dock billigt och rättvist, att fru Lindell, särskilt

med hänsyn till hennes långa och oförvitliga tjänstgöring, bereddes

ålderdomsunderstöd.

Då fråga tidigare varit om beredande av understöd åt befattningshavare,

med vilka fru Lindell närmast vore jämförlig och vilka icke varit

berättigade till pension, hade det ifrågasatta understödet i regel ansetts

böra utgå med 2/a av senast innehaft arvode. Av den till fru Lindell

nu utgående ersättningen, 1,560 kronor för år, kunde emellertid ett

belopp av 240 kronor anses utgöra dyrtidstillägg. Återstoden, 1,320 kronor,

skulle alltså utgöra det henne tillkommande arvode, varå understöd

skulle beräknas. Enligt nyss nämnd beräkningsgrund skulle understödet

sålunda komma att uppgå till (2/s X 1,320) 880 kronor.

Det syntes måhända, å ena sidan, kunna ifrågasättas, huruvida sagda

belopp borde i någon mån reduceras, bland annat med hänsyn därtill,

att fru Lindell icke erlagt pensionsavgifter. Å andra sidan funnes emellertid

skäl, som talade för att någon reducering icke borde komma till

stånd. Till grund för beräknande av understödets storlek hade nämligen

lagts det arvode, som hon under den sista tiden uppburit i egenskap av

postbiträde, utan att beaktande skett därav, att bon under den avgjort

största delen av sin tjänstgöring haft sig anförtrodda sådana göromål av

mera ansvarsfull natur, som i regel utfördes av postexpeditörer. Skulle

emellertid en reducering finnas böra ske, ansåge styrelsen skäligt, att

understödet icke sattes lägre än till 840 kronor för år; och hemställde

styrelsen, att årligt understöd med sistnämnda belopp måtto utverkas

åt fru Lindell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

pension

åt städerskan

Anna Charlotta

Morin.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Statskontoret Ilar i avgivet utlåtande anslutit sig till generalpoststyrelsens

hemställan.

Departementschefen har med hänsyn till det långa avbrottet i Lindells

statstjänst samt arten och omfattningen av hennes arbete efter återinträdet

i tjänst funnit den av generalpoststyrelsen ifrågasatta beräkningen av

pensionsbeloppet icke kunna godtagas. På grund av att pensionsavgifter

icke erlagts och med hänsyn till tjänstetidens längd har departementschefen

ansett reducering böra vidtagas, förslagsvis till 744 kronor.

Med avseende å vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Av utredningen framgår, att Lindell år 1907 lämnat sin befattning såsom

tillförordnad postexpeditör och först år 1924 vid en ålder av nära

58 år återinträtt i postverkets tjänst, där hon under de senaste åren endast

i begränsad omfattning fullgjort tjänstgöring. Att en befattningshavare,

på sätt här skett, antages vid en ålder, som närmar sig pensionsåldern,

finner utskottet ur principiell synpunkt mindre lämpligt.

Vad angår frågan örn pension åt Lindell, har utskottet emellertid, enär

hon sammanlagt under en avsevärd tid arbetat i statstjänst samt synes

vara i behov av understöd, icke velat motsätta sig, att sådan förmån beredes

henne till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

3:o.

I punkt 3 av förevarande proposition nr 154 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan Anna Charlotta Morin, född Storm,

må från och med dagen näst efter den, då hon frånträder sin anställning

vid postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av

600 kronor, att utgå av postmedel.

Till stöd för framställning örn pension åt städerskan Morin har generalpoststyrelsen

anfört bland annat följande:

Morin, som vore född den 5 oktober 1868, hade under tiden 1 oktober

1906—14 september 1929 fullgjort städningsarbete inom Stockholms centralpostkontors

lokaler. Arbetet hade i regel krävt en tid av 5 timmar för

gång. I ersättning hade utgått följande belopp för helt år räknat, nämligen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

5

1906-1914..............................

........................... kronor

360

1915—1916..............................

........................... »

1,740

1917—1918..............................

........................... »

L920

1919 ..............................

........................... »

2,100

1920—1921.............................

........................... »

2,940

1922-1928.............................

........................... »

2,652

1929 .............................

........................... »

3,600.

Till grund för beräknandet av understöd kunde icke läggas hela det Morin

senast tillkommande ersättningsbeloppet, vari inginge gottgörelse

till av henne anlitade biträden vid städningens fullgörande. Av verkställd

utredning — i den mån sådan kunnat göras — hade framgått, att

fru Morins egen ersättning för av henne själv fullgjort arbete uppgått,

under åtminstone de sista 10 åren, till 130 kronor för månad eller

1,560 kronor för år räknat. Ett understöd beräknat till */* av sistnämnda

arvodesbelopp skulle uppgå till 1,040 kronor. Emellertid befunnes jämväl

ett på så sätt beräknat understöd vara för högt tilltaget. I det av

1926 års pensionsutredning avgivna förslaget till kungörelse angående

rätt till pension för viss arbetarpersonal vid bland annat postverket vore

pensionsunderlaget för kvinnlig befattningshavare i anställning, för vilken

särskild yrkesutbildning ej krävdes, upptaget till endast 756 kronor

för år, därvid förutsattes en anställningstid av 30 år. Beräknades understödet

med utgångspunkt från sistnämnda belopp, skulle understödet —

vid det förhållande att fru Morins tjänstetid såsom städerska hos post
7

X 756\

verket uppginge till allenast 23 år — böra fastställas till (756 --— I

580 kronor eller, med lämplig avrundning, till 600 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

4:o.

I punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att förre nattvakten Karl Johan Nyberg må från och

med dagen näst efter den, då han frånträtt sin anställning vid postverket,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 708 kronor,

att utgå av postmedel.

Av handlingarna framgår, att Nyberg, som är född den 29 december

1858, alltsedan den 1 september 1909 varit medelst kontrakt anställd såsom

nattvakt vid postkontoret Stockholm 2, Lilla Nygatan 6. På grund av

Äng.

pemion

dt farn

nattvakten

K. J. Nyberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ang.

jpension åt

förra extra

ordinarie

telegr af expeditör^

Anna

Maria Hjelm.

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

tilltagande ålderdomssvaghet har Nyberg till upphörande med utgången

av augusti månad 1930 uppsagt kontraktet.

Ersättningen till Nyberg för hans vakttjänstgöring har, för natt räknat,

från och med den 1 januari 1924 utgjort 7 kronor. För år räknat har

hans ersättning från postverket under de sista åren uppgått till i runt

tal 2,550 kronor. Fran och med den 1 januari 1920 har tjänstgöringen

varje natt omfattat 8 timmar, infallande under tiden klockan 21—5.

Angående beräkningen av understöd åt Nyberg har generalpoststyrelsen

anfört:

Till grund för bestämmande av understödets storlek syntes lämpligen

de principer böra läggas, vilka kommit till uttryck i det av 1926 års pensionsutredning

avgivna förslaget till kungörelse angående rätt till pension

för viss arbetarpersonal vid postverket m. fl. verk. Sagda kungörelse

upptoge bland annat 3 grupper manliga anställningshavare; och

Nyberg syntes höra hänföras till den av dessa grupper (den första), vilken

omfattade arbetare i anställning, för vilken särskild yrkesutbildning

ej krävdes. Pensionsunderlaget för denna kategori av manliga arbetare

upptoges till 1,008 kronor. Såsom villkor för erhållande av hel

pension. förutsattes _ minst 30 anställningsår. Då emellertid Nybergs

tjänstetid uppginge till allenast 21 år, syntes understödet icke kunna sättas

till nyss angivna belopp, utan borde sagda belopp reduceras med

/3o för varje år, varmed antalet anställningsår för Nyberg understege

30, d. v. s. med % o. Med sådan beräkningsgrund skulle pensionen komma att

utgå möd 706 kronor eller, efter avrundning till närmast högre med tolv

delbara tal, till 708 kronor för år.

Beträffande vidare utredning i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Majrts förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

5:o.

Uti punkten 5 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förra extra

ordinarie telegrafexpeditören Anna Marla Hjelm, född Häggqvist, må från

och med dagen näst efter den, då hon avgått ur telegrafverkets tjänst,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,044 kronor, att

utgå av telegrafverkets medel.

I en hos Kungl. Majit gjord framställning örn pension har Hjelm anfört,

bland annat, följande:

Sökanden, som vore född den 31 maj 1866, hade varit anställd i telegrafverkets

tjänst under en tid av sammanlagt 23 år 1 månad, därav 21 år

såsom extra ordinarie telegrafist, nämligen under tiden den 12 december

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

7

1884—30 juni 1893 och den 21 december 1917—31 maj 1930, samt 2 år 1 månad

såsom extra telegrafist, nämligen under tiden den 1 maj 1915—1 juni

1917.

Anledningen till att sökanden år 1893 frånträtt sin anställning vid

telegrafverket hade varit, att hon ingått äktenskap samt till följd därav

enligt då gällande bestämmelser icke längre kunde få behålla sin anställning.

Under världskriget hade emellertid förhållandena utvecklat sig så, att

det för telegrafverket uppstått ett mycket stort behov av telegrafkunnig

arbetskraft, och hade sökanden då åter inträtt i tjänstgöring.

Ungefär samtidigt med sökanden hade i telegrafverkets tjänst återtaga

även flera andra gifta förutvarande telegrafister, av vilka några efter

införandet av ändrade bestämmelser i fråga örn kvinnors anställning i statens

tjänst blivit befordrade till ordinarie telegrafister. Vad sökanden

beträffade, hade hon, då de ändrade bestämmelserna trädde i kraft, nått

sådan ålder, att hon icke kunde ifrågakomma att befordras till ordinarie.

Sökanden vore sedan år 1921 änka efter förutvarande trafikinspektören

vid statens järnvägar Gustaf Hjelm och åtnjöte i denna sin egenskap

pension från statens järnvägars änke- och pupillkassa.

Statskontoret, som i avgivet utlåtande tillstyrkt pension åt Hjelm, har

föreslagit ett pensionsbelopp av 1,392 kronor.

Departementschefen har med frångående av statskontorets förslag förordat,

att samma grunder, som under punkt 1 här förut ifrågasatts för

beräkningen av där avsedd pension, måtte tillämpas jämväl i nu förevarande

fall och i enlighet härmed tillstyrkt, att Hjelm, som kan räkna 23

tjänstår, tillerkännes pension med 1,044 kronor för år.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

6:o.

I punkten 6 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre

extra ordinarie kronojägaren i Bönälvens revir Johan Henrik Asplund

må, räknat från och med den 1 januari 1931, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 1,284 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Asplund, som är

född den 16 december 1864, antogs till extra bevakare i Kalix revir år 1895,

till extra kronojägare den 18 augusti 1903 och till extra ordinarie kronojägare

från och med den 1 januari 1921, i vilken egenskap han oavbrutet

Äng.

pension dt

förre extra

ordinarie

kronojägaren

J. H. Asplund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

förre extra

ordinarie

kronojägaren

J. R. Johansson.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

tjänstgjort inom Bönälvens revir; att han såsom placerad i tjänstegrupp

5, lönegrupp E, löneklass VII i den för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket

avsedda löneplanen, sådan denna fastställts genom Kungl.

Maj:ts brev till domänstyrelsen den 11 oktober 1929, sedan den 1 juli 1929

åtnjutit en månadslön av 255 kronor, motsvarande en årslön av 3,060 kronor;

samt att Asplund från och med den 18 december 1929 på egen begäran

entledigats från sin anställning vid domänverket.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet icke haft anledning till erinran,

varför utskottet hemställer,

att Kungl. Majtts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

. 7:o.

Uti punkten 7 av förevarande proposition nr 154 har Kungl. Majit slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att förre extra ordinarie kronojägaren

i Grönbo revir Johan Ragnar Johansson må från och med dagen näst efter

den, då han efter uppnådd levnadsålder av 65 år lämnat sin anställning

vid domänverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 1,284 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Johansson, som.

är född den 15 augusti 1865, anställdes såsom inspektor vid Grimsö egendom

från och med den 1 oktober 1899 samt vid egendomens förvärvande

av kronan åtföljde densamma och från och med den 1 december 1912 vann

anställning som extra kronojägare vid skogsstaten; att han från och med

den 1 januari 1921 antogs till extra ordinarie kronojägare, i vilken egenskap

han oavbrutet tjänstgjort inom Grönbo revir; att han såsom placerad

i tjänstegrupp 5, lönegrupp B, löneklass VII i den för extra ordinarie

tjänstemän vid domänverket avsedda löneplanen, sådan denna fastställts

genom Kungl. Majits brev till domänstyrelsen den 11 oktober 1929, sedan

den 1 juli 1929 åtnjutit en månadslön av 225 kronor, motsvarande en årslön

av 2,700 kronor.

Domänstyrelsen har i ärendet anfört, bland annat, följande:

Genom beslut i ett flertal fall hade Kungl. Majit medgivit, att kronojägare,

som tidigare varit anställd såsom skogvaktare i enskild tjänst och

vid den enskilda skogens försäljning till kronan vunnit anställning såsom

kronojägare vid skogsstaten, finge efter avskedstagandet erhålla enahanda

pensionsförmåner som dem, till vilka han skulle varit berättigad, därest

skogen i fråga under hela hans tjänstetid där varit i statsverkets ägo.

Därest, såsom styrelsen ansåge rätt och billigt, enahanda principer till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

9

lämpades på Johansson, skulle Johansson, om han varit uppförd på ordinarie

stat, vid sin avgång den 15 augusti 1930 hava innehaft 30 för pension

heräkneliga tjänstår.

I avseende å vidare utredning må hänvisas till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vissa av riksdagen tidigare fattade

beslut i liknande fall och har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Majits- förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

8:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren unden

nr 21 av herrar Boberg och Nilsson, Petrus, och den andra inom andra

kammaren under nr 40 av herr Heiding jämte fyra av kammarens övriga

ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville besluta att tilldela extra

brevbäraren Holger Hansson i Mönsterås en årlig pension av 700 kronor

från den dag, då han lämnar sin befattning vid postkontoret därstädes».

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen nr 21 i första kammaren.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Hansson, som är född den 15

mars 1863 och alltså 68 år gammal, alltsedan år 1903 fullgjort väl vitsordad

tjänstgöring vid postkontoret i Mönsterås ävensom att Hansson uttryckt

önskan att i anledning av sin ålder få sluta denna tjänstgöring.

Arten av Hanssons anställning klarlägges icke av handlingarna, i vilka

han benämnes »posttransportör», »brevbärarebiträde» eller »extra brevbärare».

Ej heller förekommer i handlingarna uppgift angående omfattningen

av Hanssons tjänstgöring eller beträffande ersättningen för densamma.

Såvitt av utredningen framgår, kvarstår Hansson fortfarande i sin anställning

vid postkontoret i Mönsterås. Därest han vid avgång från denna

anställning anses böra erhålla pension eller därmed jämförligt understöd,

torde enligt utskottets mening frågan härom böra i samband med

avgången göras till föremål för prövning av vederbörande myndighet och,

där så påkallas, av Kungl. Majit, varvid bör förebringas den utredning,

som erfordras för pensionsfrågans bedömande. Tillfyllestgörande sådan

utredning har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, icke framlagts

av motionärerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 21 och II: 40 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Ang.

pension åt

extra brevbäraren

JET.

Hansson.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Äng.

ärligt understöd

åt

Margareta

Matilda

Nyberg.

9:o.

I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under

nr 165 av herr Walles och den andra i andra kammaren under nr 176

av herr Mosesson, har hemställts, »att riksdagen ville bemyndiga Kungl.

Maj:t att, med hänsyn till de särskilda skäl, som i föreliggande fall äro

att åberopa, låta till änkefru Margareta Matilda Nyberg från och med

den 1 januari 1931 under hennes återstående livstid utbetala årligt understödsbelopp

i enlighet med de grunder, som gälla för understöd till

f. d. poststationsföreståndare».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen

nr 165 i första kammaren med därvid fogade bilaga.

Såsom i motionerna erinrats, var frågan örn pension åt Margareta Matilda

Nyberg föremål för prövning vid 1926 års riksdag i anledning

av en då i ämnet väckt motion.

Över nämnda motion inhämtade bankoutskottet utlåtanden av generalpoststyrelsen

samt statskontoret. Generalpoststyrelsen anförde i ämnet

bland annat följande:

Poststationsföreståndaren Nyberg, som var född den 2 oktober 1844,

var medelst personligt kontrakt anställd såsom föreståndare för poststationen

i Alnö under tiden 1 april 1897—31 mars 1924 eller under 27

år. Nyberg verkade även såsom predikant och ägde, sedan hans anställning

som sådan den 1 oktober 1924 upphört, i egenskap av f. d. predikant

—■ enligt av honom själv på sin tid till generalpoststyrelsen meddelad

uppgift — uppbära en pension av 500 kronor för år.

Vid avgången ur postverkets tjänst beviljade generalpoststyrelsen Nyberg,

jämlikt beslut den 14 mars 1924, ett ålderdomsunderstöd av 600

kronor för år att utgå från och med den 1 april 1924.

Sedan Nyberg den 6 november 1925 avlidit, har kyrkoherden G. E.

Mellberg, Alnö, på änkefru Nybergs vägnar i skrivelse till generalpoststyrelsen

den 1 december 1925 bland annat framhållit, att det i verkligheten

varit Nybergs hustru, Matilda Nyberg, som under mannens poststationsföreståndaretid

skött poststationen i Alnö. Kyrkoherden Mellberg

anhöll i samma skrivelse örn upplysning, huruvida änkefru Nyberg

kunde på grund härav beredas lämpligt ålderdomsunderstöd. Vid ärendets

föredragning den 4 december 1925 fann generalpoststyrelsen emellertid

änkefru Nyberg icke kunna på grund av gällande bestämmelser

tilldelas ålderdomsunderstöd såsom poststationsföreståndare. Härom

meddelades kyrkoherde Mellberg underrättelse.

Vid prövning av förenämnda framställning örn understöd åt änkan

Nyberg hade generalpoststyrelsen att följa de i Kungl. Maj:ts brev till

generalpoststyrelsen den 20 juni 1913 och 28 juni 1918 fastställda grunder

för tilldelande av ålderdomsunderstöd åt vissa anställningshavare.

Enligt nämnda grunder gäller att, då poststationsföreståndare, som varit

medelst personligt kontrakt anställd, eller lantbrevbärare avgått

från sin befattning efter att hava tjänstgjort minst 25 eller, i undantagsfall,

under kortare tid, understöd må, därest den avgångne befinnes vara

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

11

i behov därav, till honom utbetalas med lämpligt belopp dock högst med

två tredjedelar av till honom senast utgående arvode.

Dessa grunder, vilka iastställts efter riksdagens hörande, medgiva sålunda

icke tilldelande av understöd åt efterlevande till anställningshavare

inom nu omförmälda grupper.

Beträffande motionerna örn understöd åt änkefru Nyberg må —i anledning

av vad i sagda motioner uppgivits i fråga örn gift kvinnas rätt

att innehava poststationsföreståndarebefattning —• framhållas, att tidigare

lagbestämmelser icke lagt hinder i vägen för avslutande av kontrakt

med änkefru Nyberg örn poststationens i Alnö skötande. Generalpoststyrelsen

har — redan före år 1921 —- i flera fall träffat avtal med

gift kvinna örn skötseln av poststation. I dylika fall har generalpoststyrelsen

emellertid i regel sett sig föranlåten att, med hänsyn till

eventuellt uppkommande ersättningsanspråk, avfordra vederbörandes

mako viss ansvarsförbindelse. Därest kontrakt skulle hava upprättats

med änkefru Nyberg örn poststationens i Alnö skötande, hade dylik ansvarsförbindelse

sålunda sannolikt avfordrats predikanten Nyberg.

Då nu kontrakt örn poststationens i Alnö handhavande emellertid varit

avslutat med fru Nybergs man, som härför ägt räkna tjänstår och

som på grundval av bland annat dessa tjänstår beviljats ålderdomsunderstöd,

lärer det näppeligen kunna anses riktigt, att jämväl änkefru Nyberg

skall i och för erhållande av understöd få tillgodoräkna sig de år,

hennes man varit medelst kontrakt anställd såsom poststationsföreståndare.

Ett bifall till motionen skulle medföra, att två personer finge uppbära

ålderdomsunderstöd på grund av en och samma befattning, och såmedelst

innebära en dubbelräkning av tjänstår.

Med allt beaktande av de ömmande omständigheter, som i nu omhandlado

fall må kunna föreligga, får generalpoststyrelsen, under åberopande

av vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl till de konsekvenser,

ett medgivande av ålderdomsunderstöd i nu föreliggande fall väl kan

tänkas medföra, avstyrka bifall till den motionsvis gjorda hemställan

örn beviljande av årligt understöd åt änkan Matilda Nyberg.

Statskontoret anförde följande:

Statskontoret åberopar den utredning, som framlagts i generalpoststyrelsens

förenämnda skrivelse. Då mannen Nyberg varit medelst personligt

kontrakt anställd såsom poststationsföreståndare, kan givetvis såsom

generalpoststyrelsen framhållit ålderdomsunderstöd icke författningsenligt

tilldelas änkan Nyberg, vilken formellt icke haft någon anställning

vid postverket. Men just med hänsyn till att kontrakt örn poststationsföreståndarskap

eventuellt kan leda till ålderdomsunderstöd åt

innehavaren, borde det vara angeläget att tillse, det kontrakt upprättas

med rätter vederbörande, som åtager sig att själv eventuellt med hjälp

av biträden ombesörja arbetet. Från styrelsens sida har icke bestritts,

att änkan Nyberg såsom i motionerna uppgivits helt skött göromålen å

poststationen, under det att däremot mannen ägnat sig åt annan verksamhet.

Vid sådant förhållande och då understödet, därest det varit riktigt

ordnat, skulle hava hittills utgått och i fortsättningen bort utgå till

Matilda Nyberg, samt vad styrelsen aniört rörande en dubbelräkning av

tjänstår icke kan enligt statskontorets mening tillmätas avgörande betydelse,

anser statskontoret, att det bör ordnas så, att Matilda Nyberg,

vilken såvitt handlingarna utvisa är i behov av understöd, kommer i åt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

njutande av det mannen tilldelade ålderdomsunderstödet. Detta understöd

torde kunna anvisas att utgå från det å postverkets stat för driftkostnader

upptagna förslagsanslaget till livräntor och understöd.

För egen del anförde bankoutskottet i ärendet följande:

»Utskottet finner i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna, att

något ålderdomsunderstöd icke kan på grund av gällande bestämmelser

tilldelas änkan Nyberg, då hon formellt icke haft någon anställning vid

postverket. Att tillerkänna henne någon änkepension bör enligt utskottets

mening icke heller ifrågakomma. Då det emellertid är ostridigt, att

änkan Nyberg och icke hennes man skött befattningen såsom föreståndare

för den ifrågavarande poststationen och det vill synas, som om makarna

Nyberg hyst den uppfattningen, att hustrun icke kunnat underteckna

kontrakt örn poststationsföreståndarskap, anser utskottet, att

staten på något sätt hör träda hjälpande emellan. På de skäl, generalpoststyrelsen

åberopat, torde något årligt understöd ej böra ifrågakomma.

Däremot lärer det vara möjligt, att Kungl. Majit, på därom gjord

ansökan, kan tillerkänna henne någon gratifikation en gång för alla.

Under sådana förhållanden lära motionerna icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.»

Åberopande det anförda hemställde utskottet, att de väckta motionerna

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt

i överensstämmelse med utskottets hemställan.

I de nu föreliggande motionerna bär omnämnts, att Kungl. Majit,

efter ansökan av Nyberg och på tillstyrkan av generalpoststyrelsen, genom

beslut den 13 augusti 1926 beviljat henne en gratifikation till belopp

av 1,200 kronor men att en år 1927 av Nyberg gjord ansökning örn

förnyat understöd av Kungl. Majit, i enlighet med hemställan av generalpoststyrelsen,

lämnats utan bifall.

I motionerna har vidare framhållits, att änkan Nyberg, på sätt ett vid

motionen fogat intyg utvisade, vore i otvetydigt behov av ytterligare

understöd.

Jämväl över de nu föreliggande motionerna har utskottet införskaffat

utlåtanden av generalpoststyrelsen och statskontoret.

Generalpoststyrelsen har anfört:

På skäl, som generalpoststyrelsen utvecklat i sitt år 1926 avgivna yttrande,

har generalpoststyrelsen ansett sig sakna befogenhet att i förevarande

fall utanordna understöd av postmedel. Styrelsen vill emellertid

icke bestrida, att samma skäl, som år 1926 förestavade statsmakternas

ställningstagande till frågan örn understöd åt änkefru Nyberg och

resulterade i Kungl. Majits beslut av den 13 augusti 1926, tala för, att

ytterligare ekonomisk hjälp i någon form utbetalas till fru Nyberg.

Styrelsen finner sig nu icke böra ställa sig helt avvisande mot att tillstyrka

bifall till motionen. En bidragande orsak till den ställning, styrelsen

sålunda intagit, är, att de lokala postmyndigheterna måhända ej

med tillräcklig tydlighet gjort klart för makarna Nyberg konsekven
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

13

serna av den ordning för kontraktet om poststationens skötsel, som tilllämpats

i förevarande fall, en omständighet som motionärerna i år särskilt

understryka. Förutsättningen för ett bifall synes emellertid styrelsen

också vara, att statsmakterna, med hänsyn till eventuella konsekvenser

av ett medgivande utav årligt understöd till änkefru Nyberg, uttryckligen

angiva, att medgivandet sker med hänsyn till de särskilda

skäl, som i detta fall föreligga.

Statskontoret har för egen del yttrat, att då generalpoststyrelsen numera

icke ställde sig avvisande mot beviljande av årligt understöd i

detta fall, statskontoret kunde — under åberopande av sitt år 1926

avgivna utlåtande örn understöd åt änkan Nyberg — ansluta sig till

generalpoststyrelsens mening.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och under framhållande

att — såsom generalpoststyrelsen antytt — förhållandena i förevarande

fall synas vara av den säregna beskaffenhet, att ett tillmötesgående av

motionärernas hemställan icke torde behöva medföra några betänkliga

konsekvenser, har utskottet funnit sig kunna tillstyrka, att änkan Nyberg

må, räknat från och med ingången av år 1931, tillerkännas ålderdomsunderstöd

såsom poststationsföreståndare, oaktat hon formellt icke

innehaft dylik anställning.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

1:165 och 11:176, må medgiva, att Margareta Matilda

Nyberg må, räknat från och med den 1 januari

1931, av postmedel tillerkännas ålderdomsunderstöd

med belopp, som av generalpoststyrelsen bestämmes i

anslutning till gällande grunder för dylikt understöd

åt poststationsföreståndare.

10 :o.

I en inom andra kammaren av herrar Andersson i Löbbo och Fast väckt

motion nr 78 har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att f. d. lådbrevbäraren

och posttransportören Vilhelm Johansson i Gislaved må under sin

återstående livstid av postmedel tillerkännas ett årligt ålderdomsunderstöd

av 800 kronor eller det belopp, som riksdagen kan finna skäligt».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johansson, som är född den 27

april 1870 och således närmare 61 år gammal, under tiden 1 januari 1917—

31 oktober 1929 eller icke fullt 13 år enligt kontrakt besörjt posttransporter
-

Ut8kottet.

Ang.

Ärligt understöd

dt förre

lådbrevbäraren

och posttransportör

en

V. Johansson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

na mellan järnvägsstationen i Gislaved och postanstalten å platsen samt

s. k. lådbrevbäring i Gislaveds municipalsamhälle och Gyllenfors fabrikssamhälle.

I ersättning för dessa bestyr har Johansson under de två första

åren av kontraktstiden uppburit omkring 1,100 kronor för år. Därefter

har ersättningen år från år ökats, så att den vid tiden närmast före

avtalets upphörande utgick med omkring 2,600 kronor för år.

I november 1929 gjorde Johansson hos Kungl. Majit framställning örn erhållande

av ålderdomsunderstöd av postmedel i anledning av det arbete,

han fullgjort för postverkets räkning. Till stöd för ansökningen åberopades

bland annat ett läkarintyg, enligt vilket Johansson lede av betydlig

hjärtförstoring med oregelbunden hjärtverksamhet, som invalidiserat honom

så, att han vore oförmögen till arbete och måst lämna sin verksamhet

hos postverket, varjämte''in tygsgivaren tilläde, att det vore svårt att säga,

huruvida arbetet för postverkets räkning kunnat grundlägga hans sjukdom,

men att med visshet kunde påstås, att detsamma bidragit att förvärra

och påskynda utvecklingen av sjukdomen.

I avgivet utlåtande över Johanssons framställning anförde generalpoststyrelsen

bland annat följande:

Sökanden hade velat göra troligt, att hans sjukdom grundlagts och förvärrats

i postverkets tjänst. Av läkarintyget syntes man icke kunna draga

den slutsatsen, att sjukdomen åsamkats genom posttjänsten. Att densamma

förvärrats genom arten av det arbete, Johansson åtagit sig för postverkets

räkning, vore däremot helt naturligt, då detta arbete givetvis icke

lämpade sig för en person, som lede av mer eller mindre utvecklad hjärtsvaghet.

Rörande Johanssons personliga förhållanden hade styrelsen inhämtat,

att han, som hade försörjningsplikt mot hustru, vore medellös. På grund

av sjukdomen syntes han vara oförmögen till arbete. Enligt uppgift hade

ansökan örn pension från allmänna pensionsförsäkringen ingivits.

Jämlikt gällande bestämmelser ägde generalpoststyrelsen tilldela ålderdomsunderstöd

åt poststationsföreståndare, som varit medelst personligt

kontrakt anställd, ävensom åt lantbrevbärare. Enligt dessa bestämmelser

kunde understöd till belopp, motsvarande högst 2/s av senast utgående ersättning,

tilldelas dylik funktionär, vilken vore i behov av understöd och

tjänstgjort minst 25 år eller undantagsvis kortare tid. Dylikt understöd

hade dock icke ansetts kunna beviljas, då tjänstetiden mera avsevärt understigit

25 år.

Åt annan kontraktsanställd personal saknade generalpoststyrelsen möjlighet

att tilldela understöd. I skrivelse den 27 augusti 1929 hade styrelsen

hemställt örn bemyndigande att tilldela lådbrevbärare ålderdomsunderstöd

enligt de beträffande poststationsföreståndare och lantbrevbärare

gällande grunderna. I proposition nr 13 till 1930 års riksdag hade Kungl.

Majit framlagt förslag i enlighet med styrelsens hemställan.

Även örn generalpoststyrelsen haft befogenhet att, på sätt sålunda ifrågasatts,

tilldela lådbrevbärare ålderdomsunderstöd enligt angivna grunder,

skulle styrelsen i förevarande fall ansett sig förhindrad att bevilja

dylikt understöd åt Johansson, vars anställningstid uppginge till allenast

12 år 10 månader.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

15

Styrelsen hemställde, att den gjorda framställningen icke måtte till någon

Kungl. Majrts åtgärd föranleda.

Över ansökningen avgavs vidare utlåtande av statskontoret, som yttrade

följande:

Då sökanden på grund av sjukdom, vilken örn ej grundlagts så dock

väsentligen förvärrats genom posttransporten, vore alldeles oförmögen till

arbete samt saknade medel till sitt uppehälle, kunde statskontoret icke

undgå att finna ömmande omständigheter i detta fall föreligga av beskaffenhet,

att ett mindre understöd motsvarande högst 1U av hans senaste

årsinkomst av postverket skulle kunna anses vara på sin plats. Då sökanden

emellertid först vid inemot 50 års ålder börjat arbeta för postverket

och hans anställningtid därstädes utgjorde allenast 12 år 10 månader samt

generalpoststyrelsen på grund därav motsatt sig, att understöd i detta

fall bereddes, ville statskontoret icke påyrka någon åtgärd till sökandens

förmån.

Genom beslut den 21 februari 1930 fann Kungl. Maid den gjorda ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Den tid av icke fullt 13 år, varunder Johansson enligt kontrakt full- utskottet.

gjort arbete för postverkets räkning, har synts utskottet vara alltför kort

för att därå skulle grundas rätt till pension eller därmed jämförligt understöd.

På grund härav och under erinran, att ärendet nyligen prövats

av Kungl. Majit utan att föranleda framställning till riksdagen, får

utskottet avstyrka bifall till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion 11:78 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

lim.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 181 har herr Selberg hem- Äng.

ställt, »att riksdagen måtte bevilja Johan August Olofsson i Hundsjö det

understöd eller den pension, som med hänsyn till hans arbete vid statens befaren

järnvägar kan befinnas lämplig». J. A. Olofsson.

Beträffande motiveringen för detta yrkande tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

Frågan örn pension åt Olofsson har tidigare vid två tillfällen varit underställd

järnvägsstyrelsens prövning, senast år 1930.

Av handlingar, som nämnda år voro tillgängliga i ärendet, inhämtas i

huvudsak följande:

Olofsson, som är född den 10 augusti 1865, har under åtskilliga år innehaft

anställningar vid järnvägsbyggnader och vissa andra statliga arbetsföretag.

I en den 21 november 1930 dagtecknad skrift anhöll Olofsson hos

järnvägsstyrelsen att komma i åtnjutande av pension i anledning av berörda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

anställningar. Han åberopade därvid de arbetsanställningar som framgå av

följande sammanställning:

År 1888—1889 anställd vid arbeten å Gällivarebanan,

»

1891—1892

»

»

»

» »

» -

1894-1895

»

»

bangårdsomläggning i Malmberget,

»

1896—1897

»

»

» » »

»

1898 febr.—oktober

»

»

järnvägsbyggnaden Boden—Morjärv,

»

1899—1902

»

»

> » »

och vid riksgränsbanan,

1903

»

»

bangårdsombyggnad i Stockholm,

»

1904

»

»

arbeten å Holmfors tegelbruk (arrén-

deråt

av kungl, fortifikationen),

1905

»

»

bangårdsombyggnad i Stockholm,

»

1906

»

»

järnvägsbyggnaden Morjärv—Lapp-

träsk,

»

1907—1908 (vissa tider)

»

»

arbeten å S. J:s 25:e bansektion,

»

1909 juni—okt.

»

»

»

» » 27:e » ,

»

1910 > »

»

»

»

» » » » ,

1911 15/s

»

»

»

» » 25:e » ,

»

1911 21/8—27Ao

»

»

»

» banan Gällivare—Porjus,

»

1912

»

»

»

» » » »

samt vid S. J:s 25:e bansektion,

»

1913

»

7>

arbeten å S. J:s 24:e bansektion,

10/4 1914—1% 1916

»

»

bangårdsombyggnad i Malmö,

18/s

1917—3/n 1917

»

»

arbeten å S. J:s 25:e bansektion,

S0U

1918—18/(j 1918

»

»

»

» » » » ,

10/,

1919—26/8 1919

»

»

» » » » ,

16/6

1920—30/10 1920

»

»

»

» » » » ,

1921—1922

»

»

»

» » » » ,

21/s

1923—29/9 1923

»

»

»

» » » » ,

lä/8

1924—6/9 1924

»

»

»

» » » » ,

3%

1925—13/10 1925

»

»

»

» » » » ,

10A

1926—n/10 1926

»

»

»

» » » » ,

v

/ 6

1927—26/10 1927

»

»

» » » » ,

22/

/ 8

1928—19/10 1928

»

»

»

» » » » ,

“/t

1929—17/10 1929

»

»

»

» » 20:e » ,

26/

/ 6

193 0 —23/j 1930

»

»

»

» » » » ,

Vid en inom järnvägsstyrelsen verkställd utredning i ärendet befanns av

sålunda uppgivna 32 1/a år kunna såsom tjänstetid för Olofsson för erhållande

av pension tillgodoräknas en tid av allenast 17 år 3 månader, därav

6 år svagt styrkta. Styrelsen — som tidigare genom beslut den 26 april

1929 förklarat sig icke kunna bifalla en tidigare gjord ansökan av Olofsson

örn pension — fann vid förnyad prövning av ärendet den 9 december 1930

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

17

det fortfarande icke vara tillförlitligt styrkt, att Olofssons tjänstetid vid statens

järnvägsbyggnader eller andra liknande statens företag uppgått till den

för erhållande av pension föreskrivna, minimitiden, 25 år, varför styrelsen

beslöt lämna framställningen utan bifall.

I fråga örn Olofssons ekonomiska förhållanden hade av vederbörande kommunalnämndsordförande

intygats, att Olofsson icke hade annan egendom än en

torplägenhet, enligt senaste fastighetstaxering taxerad till 2,000 kronor, å

vilken enligt Olofssons egen uppgift vilade en skuld av 800 kronor.

Ytterligare utredning har nu av motionären förebragts rörande Olofssons arbetsanställningar

genom nya intyg av personer, som uppgivit sig vara banmästare

eller arbetsförmän vid vissa arbeten för statens järnvägars räkning.

Enligt nämnda intyg skulle Olofsson, utöver tidigare av järnvägsstyrelsen

prövade anställningstider, innehava en ytterligare tjänstetid av tillhopa omkring

6 månader under åren 1917, 1919 och 1920.

Till utskottet hava vidare överlämnats dels läkarintyg utvisande att

Olofsson på grund av äggvita samt kronisk degeneration av pulsådrorna

(arteriosclerosis) är oförmögen att utföra tungt kroppsarbete, dels ock ett

av vederbörande kommunalnämndsordförande utfärdat intyg, enligt vilket

Olofsson icke äger andra tillgångar än en lägenhet, taxeringsvärderad

till 2,000 kronor, å vilken vilar en skuld av 800 kronor.

Med ledning av föreliggande utredning i ärendet har utskottet ansett sig

kunna uppskatta Olofssons styrkta tjänstetid vid statliga arbeten till omkring

18 år. Vid sådant förhållande och då Olofsson numera synes vara

ur stånd att med arbete försörja sig samt befinner sig i behövande omständigheter,

har utskottet, örn ock med någon tvekan, ansett sig böra tillstyrka,

att en mindre årlig pension beviljas honom under hans återstående livstid.

Pensionen har ansetts böra bestämmas till samma belopp, som i punkten 56

av utskottets denna dag avgivna utlåtande nr 27 samt i punkten 12 av detta

utlåtande tillstyrkts för vissa där avsedda jämförliga fall eller 420 kronor.

Pensionen lärer böra beviljas av trafikmedel samt utgå från och med ingången

av år 1931.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 181, må medgiva, att förre arbetaren Johan August

Olofsson må från och med den 1 januari 1931 under

sin återstående livstid av trafikmedel åtnjuta en årlig

pension av 420 kronor.

Bihang Ull riksdagens protokoll 19.11. S sami. 19 höft. (Nr 28.)

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Äng.

pension åt

förre bart arbetaren

J. H.

Henriksson.

IS Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

12:o.

I en inom andra kammaren av ‘herr Gravenson väckt motion nr 183

kar hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre banarbetaren Johan Mikael

Henriksson i Gällivare för lians återstående livstid den pension eller

det understöd, som vederbörande utskott kan finna rättvist och skäligt

föreslå.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, må hänvisas till

motionen.

Av vid motionen fogade handlingar framgår, att Henriksson är född den

18 maj 1873 och alltså 58 år gammal; att han är norsk undersåte men alltsedan

år 1899 vistats i Sverige samt år 1905 ingått äktenskap med svensk

medborgare; att han under åren 1905—1929 med vissa avbrott innehaftolika

anställningar i statens järnvägars tjänst under en sammanlagd tid av

omkring 17 1/2 år; samt att han enligt läkarintyg lider av vissa sjukdomar,

på grund av vilka han är oförmögen att försörja sig med allt tyngre arbete.

Sedan statskontoret på anhållan av utskottet anbefallts avgiva utlåtande

över ifrågavarande motion, har ämbetsverket i ärendet införskaffat yttrande

av järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att Henrikssons anställningstid vid

statens järnvägar varit kortare, än som under vanliga förhållanden fordras

för erhållande av pension eller gratifikation. Emellertid lider Henriksson

enligt i ärendet åberopat läkarintyg av sjukdom, som synes hava

omöjliggjort för honom att fortsätta sitt arbete i statens järnvägars tjänst.

Då riksdagen tidigare i åtminstone ett annat fall ansett arbetare, som i nu

angivna hänseenden intagit ungefärligen samma ställning som Henriksson,

böra komma i åtnjutande av pension (riksdagens beslut den 28 maj 1929

i anledning av motion örn understöd åt järnvägsarbetaren Karl Andersson

Fors), vill styrelsen icke motsätta sig, att jämväl Henriksson beviljas

en mindre pension av statsmedel. Beloppet av denna förmån torde, i

likhet med vad som skett i ovannämnda fall, böra bestämmas så, att detsamma

jämte dyrtidstillägg enligt vanliga grunder motsvarar vad styrelsen

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande högst äger, för år räknat, bevilja såsom

gratifikation, eller 500 kronor. I enlighet härmed har styrelsen beräknat

detsamma till 420 kronor. Beloppet torde böra bestridas av trafikmedel och

utgå från och med ingången av år 1931.

För egen del har statskontoret anfört:

Järnvägsstyrelsen, som icke velat motsätta sig att en mindre pension beviljas

Henriksson, har ansett, att beloppet av dylik förmån, i likhet med

vad som skett i ett av styrelsen omnämnt tidigare fall, borde bestämmas

så, att detsamma jämte dyrtidstillägg enligt vanliga grunder motsvarade

vad styrelsens enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande högst ägde för år räknat

bevilja såsom gratifikation, eller 500 kronor. I enlighet härmed har styrelsen

beräknat detsamma till 420 kronor. I det av styrelsen omnämnda fallet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

19

beviljade riksdagen en årlig pension å 396 kronor. På grund härav och då

dyrtidstillägg å en pension uppgående till 420 kronor enligt för innevarande

kvartal gällande grundtal utgår med 84 kronor, vill statskontoret, som anser

billighetsskäl tala för att Henriksson erhåller någon pension av statsmedel,

förorda, att pensionen bestämmes till 500 kronor årligen med föreskrift

tillika, att dyrtidstillägg därå ej må utgå. Såsom järnvägsstyrelsen

föreslagit, torde pensionen böra bestridas av trafikmedel och utgå från och

med den 1 januari 1931.

Då Henriksson, som räknar en anställningstid i statens järnvägars tjänst

av inemot 18 år, på grund av sjukdom blivit före vanlig pensionsålder urståndsatt

att vidare arbeta i statsanställning, har utskottet funnit sig böra

tillstyrka, att en mindre årlig pension av statsmedel beviljas honom under

hans återstående livstid. Pensionen torde, i enlighet med vad järnvägsstyrelsen

föreslagit, böra bestämmas till 420 kronor årligen, att från och

med ingången av innevarande år utgå av trafikmedel.

Med stöd av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 183,

må medgiva, att förre banar befaren Johan Mikael Henriksson

må från och med den 1 januari 1931 under sin

återstående livstid av trafikmedel åtnjuta en årlig pension

av 420 kronor.

13:o.

I en inom andra kammaren av herr Grapenson väckt motion nr 279 har

hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre banarbetaren Elov PetterssonTörn

för hans återstående livstid det understöd, som vederbörande utskott

anser sig rättvisligen och lämpligen kunna föreslå».

I motionen har anförts, bland annat, att Pettersson-Törn, som är född den

15 juni 1865, uppgivit sig hava varit anställd vid järnvägsbyggnader m. fl.

statliga arbeten under omkring 30 år, nämligen åren 1885—1915, varjämte

han innehaft statliga anställningar under kortare perioder åren 1916, 1917

och 1922. Intyg över den uppgivna anställningstiden saknades emellertid

med undantag beträffande vissa tidrymder av tillhopa omkring 3 1/2 år,

avseende åren 1912—1915, 1916 samt 1922.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen med

därvid fogade bilagor.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i frågan hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att enär i ärendet verkställd utredning icke

givit vid handen, att Pettersson-Törns anställning i statens tjänst varit av

Utskottet.

Äng.

årligt understlid

åt förre

banarbetaren

E. PetterssonTörn.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Utskottet.

Äng.

pension eller

gratifikation

åt arbetaren

B. Fredriksson.

den omfattning, som borde fordras för erhållande av understöd, styrelsen

funne motionen icke kunna tillstyrkas.

Statskontoret har anslutit sig till järnvägsstyrelsens mening.

Då den i ärendet verkställda utredningen icke givit vid handen, att

Pettersson-Töm haft anställning i statens tjänst i den omfattning, som bör

fordras för erhållande av pension eller därmed jämförligt understöd, har

utskottet ansett sig böra avstyrka beslut örn dylik förmån. Med framhållande

tillika att, såvitt handlingarna utvisa, Pettersson-Törn efter år 1915, då han

blott uppnått 50 års ålder, sammanlagt endast omkring 7 månader under

åren 1916 och 1922 haft arbete för statens räkning, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 279 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

14 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 179 har herr Lövgren hemställt,

»att riksdagen måtte tillerkänna arbetaren Helmer Fredriksson i

Porjus en tilläggspension å 400 kronor per år, eller ock en lämplig gratifikation

i en summa att utbetalas på en gång».

Med avseende å motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet

att hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Fredriksson, som är född

den 18 oktober 1886 och alltså 44 år gammal, från och med den 10 april

1919 erhöll anställning vid Porjus revirs sågverk i Porjus, där han tjänstgjorde

såsom förkantare, klampare och sorterare; att han i juni 1919

drabbades av olycksfall i arbetet, i anledning varav han av riksförsäkringsanstalten

tillerkänts livränta med 360 kronor för år, därvid nedsättningen

i arbetsförmågan uppskattats till 30 procent samt arbetsförtjänsten

beräknats till 1,800 kronor; att han oaktat den genom olycksfallet

honom åsamkade skadan (inskränkning av rörelseförmågan i högra

tummen samt högra långfingret och pekfingret m. m.) kunnat vid sågverket

deltaga i lämpliga arbeten; att Fredrikssons arbetsförtjänst vid

sågverket under åren 1924—1928 uppgått till i medeltal för år omkring

2,800 kronor; att anställningen från och- med 1 januari 1930 upphörde

i anledning av att domänstyrelsen, sedan sågen nedbrunnit, beslutit nedläggande

av sågverksrörelsen; samt att Fredriksson är gift och har 9

barn. ,

Efter erhållen uppsägning från anställningen vid sågverket gjorde

Fredriksson i november 1929 hos Kungl. Maj:t framställning örn erhållande

av pension eller understöd utöver den honom tillerkända livräntan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

21

Ansökningen tillstyrktes av t. f. jägmästaren i Porjus revir.

Vederbörande Överjägmästare yttrade, att av jägmästarens utredning

rörande Fredrikssons arbetsförtjänst vid huvudsakligen ackordsarbete under

åren 1924—1928 syntes framgå, att lians arbetsförmåga ej vore i

högre grad nedsatt. Med hänsyn härtill samt till hans korta anställningstid

och relativt låga ålder avstyrkte överjägmästaren bifall till

framställningen.

Domänstyrelsen avstyrkte likaledes, på de av överjägmästaren anförda

skälen, bifall till ansökningen. Därest likväl Kungl. Majit med hänsyn

till de särskilt ömmande omständigheter, som förelåge, skulle finna att

någon ersättning borde beredas Fredriksson, syntes detta enligt domänstyrelsens

mening böra ske genom en gratifikation, förslagsvis 1,000

kronor.

Statskontoret anförde, att tillräckliga skäl för beredande av pension

i detta fall knappast kunde anses föreligga, men att det ville synas ämbetsverket

billigt, att ett tillfälligt understöd, såsom domänstyrelsen

ifrågasatt, beviljades honom från statens domäners fond.

Genom beslut den 27 juni 1930 fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Då Fredriksson —- som endast uppnått 44 års ålder och, såvitt handlingarna

utvisa, är arbetsför — under en tid av allenast omkring 10 år

fullgjort arbete i statens tjänst, kan utskottet icke tillstyrka, att pension

eller därmed jämförligt understöd skulle beviljas honom. Ej heller har

utskottet ansett sig böra förorda, att riksdagen skulle fatta beslut örn

beredande av gratifikation åt Fredriksson.

Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 179 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

fran första kammaren: herrar C. E. Svensson, Johansson i Östersund, Lindgren, Johansson

i Friggeråker, Stendahl, Berling och Norman;

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Lovén, Ryberg,

Carlsson i Solberga, Höglund i Göteborg, Svedman och Johansson i Edsbyn.

Utskottet.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.31. 8 sami. 19 höft. (Nr 28.)

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

Reservation

vid punkten 10 (ang. årligt understöd åt förre lådbrevbäraren och posttransportören

V. Johansson):

av herrar Bäcklund och Höglund, vilka yrkat,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:78, må medgiva, att förre lådbrevbäraren och posttransportören

Vilhelm Johansson må från och med

den 1 januari 1931 under sin återstående livstid av

postmedel uppbära ett årligt understöd av 420 kronor.

''

311142. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:331 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om understöd åt f. d. lådbrevbäraren och posttransportören V. Johansson. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1931:203 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel. s. 1 i texten