Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. m. Allmänna indragningsstaten. 1. Justitiedepartementet. l:o.
1931-04-13 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1931:29, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. m. Allmänna indragningsstaten. 1. Justitiedepartementet. l:o.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1931 kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner
eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst
anställda personer m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer m. m.
Allmänna indragningsstaten.
1. Justitiedepartementet.
l:o.
I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1931 dagtecknad proposition
nr 93 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
1, avseende justitiedepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att
f. d. vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen Frans Johan
Hanssons änka Johanna Benedikta Hansson, född Lundahl, må, räknat
från och med den 1 september 1930, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension å 300 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frans Johan Hansson var född den
20 februari 1855; att han, efter anställning såsom artillerist vid Vendes
artilleriregemente, den 1 september 1881 antogs till extra vaktkonstapel
vid centralfängelset å Långholmen; att han den 19 december 1882 konstituerades
till ordinarie vaktkonstapel och den 1 april 1908 avgick ur tjänsten
med en årlig pension av 600 kronor; att han avled den 13 augusti 1930;
samt att han icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Vidare inhämtas, att änkan Hansson, som är född den 21 januari 1858,
enligt ett den 1 december 1930 utfärdat läkarintyg lider av åderförkalkning
och bukbråck; samt att den i boet efter mannen Hansson befintliga behållBihang
till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 20 käft. (Nr 29.)
Ang.
pension åt
f. d. vaktkonstapeln
F.
J. Hanssons
änka Johanna
Benedikta
Hansson.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Utskottet.
Ang.
ärligt understöd
åt värnpliktige
K. T. Lunds
moder.
ningen utgjorde 6,883 kronor 78 öre och, enär makarna icke ägde bröstarvingar,
i sin helhet tillföll änkan.
I avgivna utlåtanden hava fångvårdsstyrelsen och statskontoret tillstyrkt,
att änkan Hansson måtte tillerkännas ett årligt understöd av statsmedel
till belopp av 384 kronor, sistnämnda verk under framhållande, att
det kapital å något över 6,000 kronor, som tillfallit änkan vid mannens
död, icke syntes tillräckligt såsom ekonomiskt stöd för henne.
Departementschefen har emellertid med hänsyn till att änkan vore ägare
av berörda kapital ansett pensionen böra reduceras till 300 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas änkan Hansson, har i
likhet med de i ärendet hörda myndigheterna ansett vad som upplysts
angående behållningen i boet efter Hansson icke böra utgöra hinder för
att pensionen bestämmes till samma belopp, som under senare år i regel
beviljats änkor efter ordinarie vaktkonstaplar vid fångvården, eller 384
kronor. Utskottet har följaktligen icke kunnat biträda Kungl. Maj:ts
förslag beträffande reducering av pensionsbeloppet i detta fall till 300
kronor.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att f. d. vaktkonstapeln
vid centralfängelset å Långholmen Frans
Johan Hanssons änka Johanna Benedikta Hansson,
född Lundahl, må, räknat från och med den 1 september
1930, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension å 384
kronor.
II. Försvarsdepartementet.
2:o.
I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1931 dagtecknad proposition
nr 72 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att avlidne värnpliktige Karl Teodor Lunds moder Marta
Augusta Johanna Lund må från och med den 1 mars 1929 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 420 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Karl Teodor Lund
avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 20 februari 1929;
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
3
att hans moder, sömmerskan Marta Augusta Johanna Lund, som är född
den 7 december 1874, är i saknad av tillgångar; att den omkomne varit
hennes enda barn; samt att hon icke från anhöriga kan påräkna något
understöd.
Riksförsäkringsanstalten har genom beslut den 13 augusti 1929 funnit
någon livränta enligt förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, icke kunna tillerkännas
den avlidnes moder, enär hon icke kunde anses hava varit för sitt
uppehälle väsentligen beroende av sonens arbete.
I ärendet har flygstyrelsen erinrat, att riksdagen i ett flertal fall beviljat
årliga understöd åt föräldrar till i tjänsten omkomna, såväl av stammen
som värnpliktiga. Sålunda hade 1927 års riksdag fattat beslut örn pension
till tvenne mödrar åt genom flygolyckor omkommet manskap (prop. nr 59,
punkterna 1 och 2). Enligt flygstyrelsens uppfattning syntes i förevarande
fall böra beviljas ett understöd av 600 kronor eller samma belopp, som av
riksdagen beviljats med anledning av nämnda proposition nr 59, punkten 2,
till 1927 års riksdag.
Statskontoret har påpekat, att därest livränta i förevarande fall författningsenligt
kunnat utbetalas från riksförsäkringsanstalten, dylik livränta
hade utgått med 441 kronor årligen. På grund härav och under åberopande
av 1928 års riksdags beslut i fråga örn understöd åt N. E. Göranssons
och P. A. Arnqvists föräldrar har statskontoret funnit understödet böra
begränsas till 420 kronor, varå dyrtidstillägg icke borde utgå.
Departementschefen har beträffande storleken av understödsbeloppet anslutit
sig till statskontorets förslag med den ändringen, att å understödsbeloppet
borde — med hänsyn till tidigare beslut om ersättning åt efterlevande
till under flygtjänstgöring förolyckade personer — få åtnjutas dyrtidstillägg.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
3:o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 79 hava herrar Laurén och
Jonsson i Eskilstuna hemställt, »att riksdagen måtte bevilja en årlig pension
av etthundratjugu kronor till vartdera av avlidne faktoriarbetaren Erik
Algot Anderssons barn: Lilly Linnea Elisabet, född den 31 mars 1917,
Birger Algot, född den 14 november 1921, och Ester Ingrid, född den 31
mars 1924, att utgå från den 1 september 1930 tills de fyllt aderton år.»
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen
med därvid fogade bilagor.
Any.
uppfostringsbidrag
åt /aktoria.
''befaren
E. A, Anderssons
minderåriga
barn.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Utskottet.
Äng.
årligt under»töd
åt arbetaren
K. F. B.
Svenssons
änka.
Av till ärendet hörande handlingar framgår, att Erik Algot Andersson
varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori från och med den 19
juni 1916 till sin död den 27 augusti 1930. Hans tjänstetid uppgick sålunda
till något över 14 år. Han efterlämnade vid sitt frånfälle, förutom änka,
Signe Elisabet Andersson, född Jonsson den 15 april 1896 och alltså nu
nära 35 år gammal, tre minderåriga barn, Lilly Linnéa Elisabet, född den
31 mars 1917, Birger Algot, född den 14 november 1921, och Ester Ingrid,
född den 31 mars 1924.
I skrivelse den 2 oktober 1930 gjorde styresmannen för gevärsfaktoriet hos
arméförvaltningens artilleridepartement hemställan, att av departementet
måtte utverkas pension åt änkan Andersson från och med den 1 september
1930. Vid föredragning av detta ärende den 27 november 1930 fann departementet
skäl ej föreligga att för det dåvarande göra framställning hos
Kungl. Maj:t örn pension åt änkan Andersson.
Då här ifrågavarande ärende är av sådan art, att detsamma enligt de av
förlidet års riksdag godkända grunderna för handläggning av ärenden örn
understöd i vissa fall åt efterlevande till personal i statstjänst bör avgöras
av Kungl. Majit, synes motionen icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II: 79 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
4:o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 277 har herr Andersson i
Stockholm hemställt, »att riksdagen må bevilja änkan Hilma Ulrika
Svensson en årlig pension av 600 kronor att utgå från den 1 januari 1931».
Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat, att Knut Fredrik
Rudolf Svensson, född den 15 mars 1874, tjänstgjort vid flottans sjömanskår
1 maj 1891—14 mars 1901 samt såsom daglönare vid flottans varv i
Stockholm 16 mars 1901—5 augusti 1903 och 27 februari 1908—12 december
1930, vilken sistnämnda dag han avled.
Vid sin död efterlämnade han änka, född den 27 maj 1872 och alltså
snart 59 år gammal, samt en dotter. Änkan Svensson har själv varit anställd
vid ammunitionsfabriken å Marieberg under tiden 2 oktober 1892—
4 april 1901 samt 12 augusti 1901—7 februari 1903 eller under sammanlagt
nära 10 år.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
5
Även nu ifrågavarande understödsärende är enligt utskottets mening
av den art, att detsamma bör hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning,
vid vilken prövning skälig hänsyn lärer komma att tagas till den i motionen
berörda omständigheten, att änkan själv under viss tid utfört arbete
för statens räkning.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 277 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
III. Socialdepartementet.
5:o.
I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition
nr 177, avseende socialdepartementet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att
tillförordnade sekreteraren, notarien å extra stat hos riksförsäkringsanstalten
Carl Arthur Olsson Cronströms änka Agda Helena Elisabeth
Cronström, född Arbin, och makarna Cronströms minderåriga dotter
Brita Elisabeth må från och med den 1 februari 1931 å allmänna indragningsstaten
uppbära, änkan en årlig pension av 720 kronor under återstående
livstiden, så länge hon förbliver änka, och dottern ett årligt uppfostringsbidrag
å 300 kronor intill utgången av det kalenderår, under
vilket hon uppnår 18 års ålder.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Cronström, som var född den 9
juli 1889, efter att hava avlagt kansliexamen inträdde i statens tjänst den
18 maj 1912 såsom extra ordinarie tjänsteman i fångvårdsstyrelsen; att han
de följande åren till början av år 1918 tjänstgjorde dels i nämnda verk, dels
ock i kammarkollegium och läroverksöver styr elsen; att han från och med
den 21 januari 1918 antogs till amanuens hos riksförsäkringsanstalten
samt från och med den 1 mars 1918 till och med den 31 maj 1919 uppehöll
notarietjänst därstädes; att han den 1 juni 1919 blev notarie å extra stat
hos anstalten, vilken befattning han innehade till sitt den 28 januari 1931
timade frånfälle; att han därjämte från och med den 27 oktober 1927 till
och med den 18 juli 1929 enligt anstaltens särskilda beslut innehade förordnande
att uppehålla en vakant sekreterarbefattning å ordinarie
stat samt — sedan förordnande å befattningen kungjorts till ansökning
— den 19 juli 1929 av Kungl. Maj :t förordnades att tills vidare uppehålla
samma sekreterarbefattning, vilket förordnande ban innehade
till sin död; att han jämlikt Kungl. Majlis beslut den 15 februari 1929 på
Utskottet.
Äng.
pension åt
t. /. sekreteraren
C. A. O.
Cronströms
änka och uppföstringsbidrag
åt
makarna
Cronströms
minderåriga
dotter.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
grund av detta förordnande åtnjöt samma förmåner, som örn han varit
innehavare av sekreterarbefattning å extra stat.
Vidare inhämtas, att Cronströms änka är född den 13 oktober 1895
och makarnas dotter den 5 oktober 1925; att änkan sedan den 1 juli 1930
innehar befattning som ordinarie småskollärarinna vid Stockholms stads
folkskolor; att enligt förrättad bouppteckning efter Cronström tillgångarna
i boet uppgå till 15,836 kronor 76 öre, därav i lösören 1,978 kronor 50 öre,
samt skulderna till 10,635 kronor 63 öre, i vilket belopp emellertid ingår
kontrakterad hyra för tiden 1 april 1931—30 september 1932 med 5,900
kronor.
Riksförsäkringsanstalten har i ärendet anfört bland annat följande:
Oaktat anstalten varit i verksamhet sedan år 1902, hade anstaltens organisationsfråga
ännu icke blivit slutgiltigt löst. På grund härav hade
endast ett fåtal —- omkring 12 procent — av anstaltens befattningshavare
ordinarie anställning. Anstalten intoge sålunda uti ifrågavarande hänseende
en synnerligen ogynnsam och i statsförvaltningen sannolikt enastående
ställning. Tid efter annan hade anstalten gjort framställning
örn anstaltens försättande på ordinarie stat i större utsträckning, vilket
emellertid ej ansetts kunna föranleda åtgärd med hänsyn till de alltjämt
fortgående utredningarna på socialförsäkringens område. Det syntes
emellertid icke skäligt, att anstaltens befattningshavare eller deras efterlevande
bleve lidande till följd av dröjsmålet med lösande av anstaltens
organisationsfråga.
Vad beträffade Cronström, vilkens stora nit och skicklighet i arbetet
anstalten vitsordade, skulle han under normala förhållanden givetvis innehaft
notarietjänst å ordinarie stat och sannolikt även sekreterarbefattning
å sådan stat. Då han på grund av de säregna förhållandena vid anstalten
varit förhindrad vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,
syntes det befogat, att hans änka och barn av statsmedel erhölle pension.
Riksförsäkringsanstalten ville erinra örn att 1928 års riksdag (R. skr.
nr 354, punkt 31) medgivit, att änkan efter tjänstförrättande sekreteraren
hos anstalten, notarien å extra stat A. E. Nordgren finge uppbära en årlig
pension å 720 kronor. Nordgren hade antagits till amanuens hos riksförsäkringsanstalten
år 1919, blivit notarie å extra stat år 1920 och från och
med den 7 september 1924 till sin död den 4 september 1927 innehaft förordnande
att tills vidare uppehålla en sekreterarbefattning å ordinarie stat. På
grund av detta förordnande hade han dock åtnjutit endast vanlig vikariatsersättning
enligt 19 § i avlöningsreglementet. I riksdagens förenämnda
skrivelse hade anförts, bland annat, följande: »Såsom framgår av utredningen
i ärendet innehade Nordgren icke ordinarie befattning, till följd
varav han saknat möjlighet att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa
och därigenom grundlägga pensionsrätt för sin hustru. Anledningen till
att Nordgrens tjänst i likhet med det stora flertalet av riksförsäkringsanstaltens
befattningar icke blivit uppförd å ordinarie stat, torde såsom
riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande framhållit stå i samband
därmed, att frågan örn socialförsäkringens organisation ännu icke blivit
slutgiltigt avgjord. Med hänsyn härtill synas starka billighetsskäl föreligga
för beredande av någon pension av statsmedel såsom bidrag till
änkan Nordgrens uppehälle. Vid bestämmandet av storleken av denna
pension torde, då mannen Nordgren icke erlagt några pensionsavgifter, en
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
7
viss reduktion böra äga rum av det belopp, som skolat utgå, därest Nordgren
varit ordinarie notarie. Vid sådant förhållande finner riksdagen det
av statskontoret i avgivet utlåtande föreslagna pensionsbeloppet av 720
kronor skäligt.»
De skäl, som riksdagen anfört i berörda skrivelse, syntes till fullo motivera,
att pension beviljades även de efterlevande efter Cronström. Den
omständigheten, att dessa icke alldeles saknade medel till sitt uppehälle
samt att änkan tills vidare vore i stånd att utföra förvärvsarbete, syntes
under föreliggande förhållanden icke böra tillmätas betydelse.
Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har däri anfört, att
på grund av vad riksförsäkringsanstalten andragit och meddelat rörande
anställningsförhållandena hos anstalten och därav föranledd försening
av befordran till ordinarie tjänst vid verket statskontoret ansåge,
att Cronströms änka, oaktat hon endast vore 35 år gammal och
innehade ordinarie tjänst, borde erhålla någon änkepension, förslagsvis
720 kronor, motsvarande vad av 1928 års riksdag beviljats notarien A.
E. Nordgrens änka, ävensom att makarna Cronströms dotter borde i
uppf Östr ingsbidrag undfå 300 kronor, för år räknat.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Enligt utskottets mening äro omständigheterna i förevarande fall sådana,
att staten icke bör undandraga sig att lämna något understöd. I
anslutning till de principer, som hittills tillämpats vid behandlingen av
liknande framställningar, har utskottet emellertid icke ansett sig kunna
tillstyrka, att pension beredes Cronströms änka, vilken endast är 35 år
gammal och innehar ordinarie befattning såsom småskollärarinna vid
Stockholms stads folkskolor. Vid detta ståndpunktstagande förbiser
utskottet icke de i propositionen framhållna särskilda anställningsförhållanden,
som råda inom riksförsäkringsanstalten, men utskottet finner
dessa förhållanden icke kunna utesluta en skälighetsprövning med
hänsyn jämväl till övriga på frågan inverkande omständigheter.
Vad därefter beträffar förslaget örn beviljande av ett uppfostringsbidrag
till makarna Cronströms minderåriga dotter, finner utskottet billigt,
att sådant bidrag utgår. Med hänsyn till den ställning, utskottet
intagit till frågan örn änkepension i detta fall, synes berörda bidrag böra
bestämmas till 384 kronor.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgiva, att avlidne tillförordnade
sekreteraren, notarien å extra stat hos riksförsäkringsanstalten
Carl Arthur Olsson Cronströms
och hans efterlämnade änka Agda Helena Elisabeth
Utskottet,.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Äng.
pension ät
e. o. tjänstemannen
hos
riksförsäkringsanstalten
6. H. Lind•stins
änka.
Cronströms, född Arbin, minderåriga dotter Brita
Elisabeth må från och med den 1 februari 1931 till
och med utgången av det kalenderår, under vilket
hon uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384
kronor.
6:o.
I punkten 2 av propositionen nr 177 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
medgiva, att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
Gustaf Herman Lindsténs änka Nanna Olofina Maria ''Lindstén,
född Bergqvist, må från och med den 1 februari 1931 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindstén, som var född den
14 januari 1863, avled den 26 januari 1931; att han efter att hava innehaft
olika anställningar, huvudsakligen i enskild tjänst, från och med
den 8 mars 1919 antogs till extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten;
att han val'' placerad i 14 lönegraden i löneplanen för
extra ordinarie befattningshavare samt från och med den 1 juli 1928
till sin död åtnjöt avlöning enligt 15 löneklassen i samma löneplan med
4,350 kronor för år, förutom dyrtidstillägg.
Vidare inhämtas, att Lindsténs änka är född den 23 januari 1865; att
enligt ett den 13 februari 1931 utfärdat läkarintyg hennes krafter äro så
nedsatta, att hon ej kan söka eller sköta någon plats, på vilken hon skulle
kunna förtjäna sitt uppehälle; samt att bouppteckningen efter Lindstén
utvisar en behållning av 13,285 kronor 4 öre, därav lösören 1,243 kronor.
Riksförsäkringsanstalten har anfört bland annat följande:
Lindsténs ställning hade närmast motsvarat en kontorsskrivares, exempelvis
vid statens järnvägar. Därest riksförsäkringsanstaltens vid skilda
tillfällen gjorda framställningar örn inrättande av ordinarie kontorsskrivarebefattningar
vunnit bifall, skulle Lindstén, som var en dugande,
samvetsgrann och nitisk tjänsteman, med säkerhet hava erhållit en
sådan befattning.
Riksförsäkringsanstalten ville erinra örn att 1927 års riksdag (B.
skr. nr 216, punkt 36) medgivit, att till vartdera av avlidne amanuensen
hos riksförsäkringsanstalten N. V. V. Kronbergs och hans efterlevande
hustrus båda barn finge utgå ett årligt understöd av 300 kronor. Kronberg
hade antagits till extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten
år 1919 och vid sin död den 28 juli 1926 varit amanuens i 16:e
lönegraden med en avlöning av 4,596 kronor för år. Behållningen i dödsboet
hade uppgått till omkring 20,000 kronor. Anstalten hade föreslagit
understöd även åt änkan, som var född 1881. Statskontoret hade, med
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
9
hänsyn bland annat till vad riksförsäkringanstalten anfört rörande anställningsförhållandena
hos anstalten och därav föranledd försening av
befordran till ordinarie tjänst vid verket, tillstyrkt pension för såväl änkan
som barnen. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t hade
emellertid vederbörande departementschef ansett sig icke böra ifrågasätta
beviljande av pension åt änkan. Däremot hade han funnit starka
billighetsskäl tala för att understöd såsom uppfostringsbidrag beviljades
åt makarna Kronbergs minderåriga barn till belopp av 300 kronor
för vartdera barnet. Riksdagen hade i sin skrivelse i ämnet anfört bland
annat följande: »Enligt riksdagens mening torde med hänsyn till Kronbergs
jämförelsevis korta anställningstid i statstjänst, änkans ålder samt
behållningen i boet efter Kronberg någon tvekan kunna råda, huruvida
understöd av statsmedel bör beredas hans efterlevande. I betraktande
av de omständigheter, som anförts till stöd för förslaget örn dylikt understöd,
har riksdagen emellertid icke velat motsätta sig, att staten i
detta fall beviljar någon hjälp. Densamma lärer emellertid böra begränsas
till uppfostringsbidrag åt makarna Kronbergs minderåriga barn
under deras uppväxttid, vilka bidrag skäligen synts böra bestämmas i
enlighet med vad Eders Kungl. Majit föreslagit.»
Riksförsäkringsanstalten tilläte sig även åberopa 1928 års riksdags
beslut örn pension åt änkan efter tjänstförrättando sekreteraren A. E.
Nordgren.
Enligt anstaltens mening syntes vid bedömande av frågan örn pension
i förevarande fall särskild vikt böra fästas vid de ogynnsamma anställningsförhållandena
hos riksförsäkringsanstalten, som medfört, att
Lindstén, vilken varit i anstaltens tjänst i nära tolv år, icke kunnat erhålla
ordinarie anställning.
Statskontoret har i ärendet anfört, att statskontoret med hänsvn till
föreliggande omständigheter och särskilt vad riksförsäkringsanstalten anfört
och meddelat ansåge, att pension borde beredas änkan Lindstén.
Med avseende å storleken av pensionen ville statskontoret under åberopande
av Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 160 till 1931 års riksdag
örn pension åt amanuensen E. Lundströms änka tillstyrka ett belopp
av 600 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Av utredningen i ärendet framgår, att Lindstén först år 1919 antagits
till extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten, samt att
han då uppnått en så hög ålder, 56 år, att befordran till ordinarie befattning
måste — åtminstone med tillämpning av de befordringsprinciper,
som i allmänhet gälla inom statsförvaltningen — anses hava varit
mindre sannolik. Vad riksförsäkringsanstalten anfört i fråga örn utsikterna
för Lindstén härutinnan synes utskottet därför knappast kunna
tillmätas större betydelse vid bedömandet av det föreliggande pensionsärendet.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra därom, att
befattningshavare efter uppnådd levnadsålder av 60 år enligt gällande
bestämmelser icke kan vinna delaktighet i civilstatens änke
-
Utskottet.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Ant/.
pension åt
förre amanuensen
E. Lundströms
änka.
och pupillkassa. Med hänsyn till övriga omständigheter i förevarande
fall har utskottet likväl funnit sig böra tillstyrka, att Lindsténs änka
beredes någon pension av statsmedel. Det belopp, som av Kungl. Maj:t
i sådant avseende föreslagits, synes utskottet emellertid, i betraktande av
Lindsténs korta tjänstetid och då änkan icke är i avsaknad av tillgångar,
höra något reduceras. Utskottet vill för sin del tillstyrka, att pensionen
fastställes till 444 kronor.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maurts förevarande
framställning, må medgiva, att extra ordinarie
tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten
Gustaf Herman Lindsténs änka Nanna Olofina Maria
Lindstén, född Bergqvist, må från och med den
1 februari 1931 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 444 kronor.
IY. Finansdepartementet.
7:o.
I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition
nr 160 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen medgiva, att förre amanuensen hos riksräkenskapsverket
Erik Lundströms änka Hilma Charlotta Lundström, född Karlsson,
må räknat från och med den 1 februari 1931, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att amanuensen Lundström av 1930
års riksdag tillerkändes en årlig pension av 1,920 kronor, att utgå från
och med dagen näst efter den, då han avginge från sin anställning i statstjänst.
Lundström lämnade sin anställning i riksräkenskapsverket den
1 juli 1930 samt avled den 6 januari 1931.
Lundström efterlämnade såsom närmaste anhöriga änkan Hilma Lundström,
född den 19 oktober 1865, och sin moder, född år 1839. Enligt beräkning
av tillgångar och skulder i boet efter Lundström överstiga skulderna
tillgångarna, vilka senare utgöras endast av det gemensamma
bohaget. Hilma Lundströms arbetsförmåga är enligt läkarintyg på
grund av blodbrist och kraftnedsättning betydligt nedsatt.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
11
V. Ecklesiastikdepartementet
8:o.
I en till riksdagen avlåten, den 23 januari 1931 dagtecknad proposition
nr 53, avseende ecklesiastikdepartementet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre arbetsläraren
vid statens bantverksskola i Kristinehamn för blinda Karl Johan Johanssons
änka Ida Johansson, född Andersson, må från och med den 1 februari
1930 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 444
kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Karl Johan Johansson tjänstgjort
såsom arhetslärare vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda
från och med den 1 januari 1901 till och med den 15 juni 1921 samt att,
då han vid sistnämnda tid vid uppnådd pensionsålder avgick från sin
ordinarie befattning, han erhöll avkortad pension med 1,940 kronor för
år. Då hantverksskolans arhetslärare år 1916 erhöllo rätt till inträde i
civilstatens änke- och pupillkassa, kunde Johansson, som var född den 6
februari 1854, icke bliva delägare i kassan, enär han vid samma tid
redan uppnått sextio års ålder. Johansson, som avled den 23 januari
1930, efterlämnade, förutom änkan, fyra vuxna barn, samtliga gifta och i
sådana ekonomiska omständigheter, att de icke kunna lämna sin moder
något understöd. Själv är änkan Johansson oförmögen till något inkomstbringande
arbete och befinner sig, enligt intyg av vederbörande pastorsämbete,
i behövande omständigheter.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
9:o.
I en till riksdagen avlåten, den 13 februari 1931 dagtecknad proposition
nr 93, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i
tre med nummer 2—4 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva,
att vartdera av amanuensen vid nationalmuseum Gunnar Carl Weng
-
Ang.
pension åt f.
arbetsläraren
C. J. Johanssons
änka.
Äng.
upp/ostringsbidrag
ät amanuensen
G. C.
Wengströms
minderåriga,
barn.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
ströms och hans hustru Alice Schotte-Wengströms minderåriga barn
Karl-Axel och Torsten Gunnar Schotte-Wengström må från och med
den 1 augusti 1930 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett
årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor, med rätt för Kungl. Majit att, örn
en å Wengströms liv tagen försäkring skulle av familjen utbekommas
eller eljest ändrade förhållanden skulle därtill föranleda, låta inställa
vidare utbetalning av uppfostringsbidraget.
I skrivelse till Kungl. Majit den 23 december 1930 har överintendenten
och chefen för nationalmuseum anhållit, att Kungl. Majit måtte hos
riksdagen utverka årligt uppfostringsbidrag åt två minderåriga söner till
amanuensen vid nationalmuseum, filosofie licentiaten Gunnar Carl Wengström,
vilken syntes hava omkommit genom olyckshändelse under juli månad
1930.
Enligt ett vid skrivelsen fogat, av chefen för ordonnanspolisen i Stockholm
den 22 december 1930 utfärdat intyg hade Wengström den 7 juli 1930
1 sällskap med en annan person begivit sig ut på en segeltur i Stockholms
skärgård med en s. k. hlekingseka. Påföljande dag — den 8 juli — hade de
seglande anlänt till Ornö, varest Wengströms sällskap skilts från Wengström,
under det Wengström ensam begivit sig ifrån Ornö under uppgift,
att han skulle företaga en längre segeltur. Efter det Wengström
ombord å segelbåten lämnat Ornö, hade Wengström varit borta och
icke, trots ivriga efterspaningar, kunnat anträffas.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wengström, som var född den
23 februari 1895, anställdes såsom amanuens vid nationalmuseum den 1
juni 1919; att han från och med den 1 juli 1925 tillhörde 19 lönegraden i
löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att Wengström,
vilkens tjänstgöring var förlagd till museets avdelning för handteckningar
och gravyrer, under budgetåret 1929/1930 åtnjöt ett lönetillägg
å 2,000 kronor såsom föreståndare för denna avdelnings samlingar
av äldre handteckningar och gravyrer; att Wengström på förordnande
uppehållit befattning såsom intendent vid museet under tillhopa
2 år 9 månader 14 dagar; att Wengströms sammanlagda löneförmåner
vid museet under åren 1919—1929 utgjort respektive 2,652 kronor, 3,246
kronor, 6,044 kronor, 4,689 kronor, 4,770 kronor, 5,689 kronor, 6,120 kronor,
7,649 kronor, 5,714 kronor, 6,524 kronor och 6,812 kronor; att Wengström
år 1925 ingått äktenskap med Alice Sofia Viktoria Schotte; samt
att han i sitt äktenskap med henne hade två söner, båda födda den 28
december 1925.
Beträffande Alice Schotte-Wengström inhämtas av handlingarna,
att hon, som är född den 18 juni 1898, sedan den 1 januari 1924 varit anställd
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
13
såsom kontorsbiträde vid statens historiska museum; samt att hon för närvarande
åtnjuter avlöning enligt 8 lönegraden 6 löneklassen i löneplanen
för icke-ordinarie befattningshavare eller med 2,676 kronor för år
jämte dyrtidstillägg.
Enligt en i propositionen omnämnd förteckning över makarna Wengströms
tillgångar och skulder i juli månad 1930 uppgingo tillgångarna
till 19,587 kronor samt skulderna till 16,900 kronor. — Livförsäkringsaktiebolaget
Nordstjärnan, som iklätt sig försäkring å Wengströms liv för ett
belopp av 20,000 kronor, har tillsvidare i avvaktan på dödförklaring vägrat
utbetala beloppet men medgivit, att försäkringen må förbliva gällande
utan premiebetalning.
Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:
I betraktande av de i ärendet åberopade omständigheterna finner jag
mig böra förorda, att understöd av statsmedel beredes amanuensen
Wengströms familj i form av bidrag till de båda barnens uppfostran.
Vad uppfostringsbidragets storlek beträffar, tillstyrker jag i likhet med
statskontoret, att detsamma bestämmes till 384 kronor för år för vartdera
barnet eller således till samma belopp, som 1927 års riksdag beviljat
såsom uppfostringsbidrag åt avlidna förste amanuenserna B. G. V.
E. G. Schotts och N. E. I. Baad-Heimers minderåriga barn. Bidragen
torde böra utgå från och med den 1 augusti 1930 samt få åtnjutas intill
utgången av det kalenderår, varunder barnen uppnå 18 års ålder. Vid
ett eventuellt medgivande synes, med hänsyn till de med förevarande understödsfråga
förknippade särskilda förhållanden, böra knytas villkor örn
rätt för Kungl. Majit att, örn den å Wengströms liv tagna försäkringen
skulle av familjen utbekommas eller eljest ändrade förhållanden skulle
därtill föranleda, inställa vidare utbetalning av bidragen.
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.
Under åberopande av vad föredragande departementschefen anfört får
utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och alltså hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
10: o.
Under punkten 3 av förevarande proposition nr 93 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne docenten vid
universitetet i Lund Johannes (Hannes) Evelinus Skölds och hans efterlämnade
änka Nancy Konstance Skölds minderåriga barn Paz Nancy,
Tryggve Mark och Bo Sture må från och med den 1 oktober 1930 till och
med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.
Äng.
uppfostringsbidrag
åt avlidne,
docenten
J. E.
Skölds
minderåriga
born.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Sköld, som var född den 20 september
1886, avled den 14 september 1930; att ban blev docent vid Lunds
universitet i slaviska språk den 23 juni 1922 samt i jämförande indoeuropeisk
språkforskning den 19 juni 1926; att ban förklarades kompetent till
professur i slaviska språk vid universitetet i Köpenhamn år 1923; att hail''
med stöd av de Letterstedtska och Dicksonska resestipendierna år 1928
företog en forskningsfärd till Pamir; att ban upprätthållit professuren i
sanskrit med jämförande indoeuropeisk språkforskning vid Lunds universitet
från den 1 januari 1929 till sin död; att Skölds sammanlagda löneförmåner
vid Lunds universitet under åren 1922—1930 utgjort respektive
3,178, 7,206, 6,935, 7,206, 7,224, 7,164, 7,194, 8,314 och 6,233 kronor; att enligt
förrättad bouppteckning tillgångarna i boet uppgingo till 47,184 kronor,
varav 2,570 kronor belöpte å lösöret, samt skulderna till 41,233 kronor,
vadan boet utvisade en behållning av 5,951 kronor; att Skölds änka
är född den 14 april 1892; samt att hans efterlämnade tre barn äro födda,
Paz Nancy den 11 september 1918, Tryggve Mark den 2 november 1922
och Bo Sture den 1 november 1924.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift bar docent föreningen i Lund gjort
hemställan, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för beredande av dels
åt Skölds änka en pension å allmänna indragningsstaten, utgående med
samma årliga belopp som tillf olle änka efter docent, delaktig i pensionsinrättningen
för änkor och barn efter befattningshavare vid universitetet
i Lund, dels ock ett årligt understöd till skäligt belopp till vart och
ett av Skölds efterlämnade tre minderåriga barn, att utgå till fyllda 18 år.
Till stöd för sin framställning har föreningen bland annat framhållit
docenten Skölds vetenskapliga insatser. Av hängivenhet för sin forskning
hade Sköld gjort stora personliga ekonomiska uppoffringar, till följd
varav han ådragit sig betydande skulder. Dessa vore visserligen täckta
genom utfallna livförsäkringar, men något nämnvärt överskott tillgodo
för de efterlevande funnes ej.
Docentföreningens framställning har tillstyrkts av kanslern för rikets
universitet efter hörande av större akademiska konsistoriet i Lund.
I sitt yttrande i ämnet har konsistoriet upplyst, att Sköld icke varit delaktig
i pensionsinrättningen för änkor och barn efter befattningshavare
vid universitetet i Lund; att delaktiglietsbelopp i inrättningen utgjorde
för docent 20 procent av årliga beloppet av ett docentstipendium (6,000
kronor) eller alltså 1,200 kronor; att pension från inrättningen utginge
för år räknat: a) för änka med det delaktighetsbelopp, som senast varit
för mannen gällande, och b) för delaktigs underåriga barn, vilkas egen
moder levde och vore efter samme delaktige pensionsherättigad, med 40
procent av änkas pensionsbelopp för det första barnet och med 10 procent
av samma pensionsbelopp för varje ytterligare barn, därvid summan avtill
barnen sålunda utgående belopp dem emellan skulle lika fördelas;
ävensom att delaktigs barn inom äktenskap vöre pensionsberättigade,
tills de fyllt 18 år.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
15
I utlåtande i ärendet har statskontoret anfört, att riksdagen visserligen
i många fall beviljat årliga understöd åt änkor efter sådana befattningshavare
i statstjänst, som icke varit i tillfälle att sörja för sina efterlevande
genom att ingå i någon för sådan familjepensionering avsedd kassa.
För beviljande av understöd av ifrågavarande slag hade dock alltid
såsom förutsättning gällt, att särskilt ömmande omständigheter kunnat
anses föreligga. Så hade ansetts vara fallet, då änka varit antingen på
grund av hög ålder eller till följd av sjukdom oförmögen till arbete och
tillika befunnits vara medellös och i saknad av anhöriga, som ansetts
kunna och böra draga försorg örn henne. Där det icke blivit styrkt, att
dylika särskilt ömmande förhållanden förelegat, hade det ansetts betänkligt
att av statsmedel bereda änkepension. När änkan varit arbetsduglig
men haft minderåriga barn att försörja och uppfostra, hade i åtskilliga
fall, där behov av understöd förelegat, detta ansetts böra tillgodoses, icke
genom änkepension utan genom understöd i form av uppfostringsbidrag
till barnen.
Med tillämpning av dessa principer på föreliggande fall syntes det
statskontoret knappast böra ifrågakomma att åt Skölds änka söka utverka
någon pension, medan däremot förhållandena syntes starkt framhäva
behovet av hjälp åt familjen i form av uppfostringsbidrag till de tre
minderåriga barnen. Statskontoret föreställde sig, att i detta fall, där
det gällde tre barn, understödet lämpligen borde bestämmas att utgöra
300 kronor örn året för vart och ett av dem, att utgå från och med månaden
näst efter faderns frånfälle.
Departementschefen har för sin del anfört bland annat, att i förevarande
fall sådana omständigheter förelåge, att den gjorda framställningen
örn understöd syntes böra så långt möjligt röna tillmötesgående. Med
hänsyn till de principer, som förut tillämpats vid behandling av likartade
frågor, hade departementschefen dock, i likhet med statskontoret,
funnit sig icke kunna förorda pension åt Skölds änka, då hon endast
vore 38 år gammal och hennes arbetsförmåga icke, såvitt handlingarna
utvisade, vore nedsatt. Däremot biträdde departementschefen förslaget
örn årligt uppfostringsbidrag till vart och ett av makarna Skölds minderåriga
barn. Det av statskontoret i sådant avseende ifrågasatta beloppet
av 300 kronor för varje barn syntes emellertid departementschefen böra
höjas, förslagsvis till 384 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning väckta motioner,
nämligen inom första kammaren nr 213 av herr Ström, Fredrik, jämte elva
av kammarens övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 354 av
herr Lundstedt och nr 355 av herr andre vice talmannen Bengtsson jämte
sex av kammarens övriga ledamöter (likalydande med motionen 1:213).
Motioner
1:213, 11:354
och 11:355.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Utskottet.
I de likalydande motionerna I: 213 ock II: 355 kemställes, att riksdagen
må medgiva, att docenten Skölds änka må, räknat från ock med den 1
oktober 1930, så länge kon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,200 kronor samt att vart ock ett av makarna
Skölds tre minderåriga barn må från ock med den 1 oktober 1930 till
ock med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års
ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 600 kronor.
I motionen II: 354 yrkas, »att riksdagen ville, med avslag å Kungl.
Maj:ts ifrågavarande proposition i förevarande avseende, besluta, att
docenten Skölds änka ock barn skola å allmänna indragningsstaten uppbära
samma årliga understöd, som de skulle erhållit från Lunds universitets
pensionsinrättning, därest Sköld vid sin död varit professor vid
universitetet».
Beträffande de skäl, som i motionerna anförts till stöd för de däri framställda
yrkandena, får utskottet hänvisa till respektive motioner.
Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att
med hänsyn till föreliggande omständigheter den gjorda framställningen
örn understöd åt docenten Skölds efterlevande bör så långt möjligt är
röna tillmötesgående. Vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit
finner utskottet vara väl avvägt. Utskottet kan alltså icke förorda, att
riksdagen i fråga örn understöd i förevarande fall skulle gå längre än vad
Kungl. Maj:ts förslag innebär. Att, såsom i motionerna yrkats, pension
skulle beviljas även åt Skölds änka finner utskottet icke böra ifrågakomma,
enär änkan är endast 38 år gammal ock såvitt handlingarna utvisa
arbetsför. Icke keller har utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att
uppfostringsbidragen till de minderåriga barnen fastställas till högre
belopp än 384 kronor, vilket belopp, utskottet veterligt, är det högsta,
som under senare år av riksdagen beviljats såsom understöd åt avliden
icke-ordinarie statstjänstemans efterlevande barn.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å de i ämnet
väckta motionerna 1:213, II: 354 och II: 355, i vad
de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva,
att vart och ett av avlidne docenten vid universitetet
i Lund Johannes (Hannes) Evelinus Skölds och
hans efterlämnade änka Nancy Konstance Skölds
minderåriga barn Paz Nancy, Tryggve Mark och Bo
Sture må från och med den 1 oktober 1930 till och
med utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
17
liro.
I punkten 4 av förevarande proposition bär Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne docenten vid universitetet
i Uppsala Adolf Fredrik Söderströms och hans efterlämnade änka Margit
Söderströms minderåriga barn Gustaf Fredrik, Johan Axel och Nils
Adolf må från och med den 1 september 1930 till och med utgången av
det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indra gningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderström, som var född den
20 april 1888, avled den 30 oktober 1929; att han under tiderna den 25
januari—16 november 1914, den 1 januari—14 november 1915 och den 1
januari—31 december 1921 var amanuens vid universitetets i Uppsala
zootomiska laboratorium mot åtnjutande av ett arvode av 1,200 kronor för
år; att han förordnades till docent den 9 december 1920 samt innehade docentstipendium
under tiden den 1 oktober 1921—30 september 1928, vilket stipendium
före den 1 juli 1925 utgick med 5,000 kronor samt därefter med 6,000
kronor örn året; att han under tiden den 15 januari—14 mars 1926 uppehöll
professuren i jämförande anatomi mot åtnjutande av ett vikariatsarvode,
utöver docentstipendiet, efter 1,000 kronor för år; att han under vårterminen
1929 uppbar Filéns legat å 380 kronor; att enligt förrättad bouppteckning
behållningen i boet efter Söderström utgjorde 4,711 kronor 27
öre, därav i kontanta tillgångar, fordringar och obligationer 2,786 kronor
98 öre; att Söderströms änka, som är född den 23 september 1894, avlagt
filosofie magisterexamen samt för närvarande genomgår provårskurs vid
Uppsala högre allmänna läroverk; samt att barnen Söderström äro födda,
Gustaf Fredrik den 27 november 1924, Johan Axel den 11 december 1926
och Nils Adolf den 17 september 1928.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har docentföreningen i Uppsala
gjort framställning örn beredande av pension åt Söderströms änka samt
uppfostringsbidrag åt hans tre minderåriga barn.
Statskontoret har i utlåtande över denna framställning anfört, att anledning
icke syntes föreligga att i nu förevarande fall söka utverka änkepension,
men att omständigheterna starkt framhävde familjens behov
av hjälp i form av uppfostringsbidrag för de tre minderåriga sönerna.
Understödsbeloppen syntes böra bliva 300 kronor för år räknat samt få åtnjutas
från och med månaden näst efter den, då framställning i ämnet
inkommit.
Föredragande departementschefen har uttalat, att han ansåge det icke
kunna ifrågakomma att, på sätt hemställts, söka utverka pension av
.statsmedel åt Söderströms änka, vilken vore endast 36 år gammal och
enligt vad'' i ärendet blivit upplyst ämnade söka sin utkomst på lärar
Bihang
till riksdagens protokoll 1931. S sami. 20 höft. (Nr 29.)
Äng.
uppfostringsbidrag
åt avlidne
docenten
A. F.
Söderströms
minderåriga
barn.
2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Motion
II: 330.
Utskottet.
banan. Däremot funne departementschefen den gjorda framställningen,
i vad den avsåge uppfostringsbidrag åt de tre barnen, behjärtansvärd
och tillstyrkte för den skull, att understöd i denna form bereddes familjen.
Beträffande storleken av uppfostringsbidragen förordade departements
chefen, att bidraget för varje barn bestämdes till vad som under närmast
föregående två punkter ifrågasatts för där avsedda fall, eller således till
384 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
1 samband härmed har utskottet till behandling föreliaft en inom andra
kammaren under nr 356 av herr Thomson väckt motion, vari hemställts,
att riksdagen måtte medgiva, »att avlidne docenten vid universitetet i Uppsala
Adolf Predrik Söderströms änka Margit Söderström, född Elg, må
räknat från och med den 1 november 1929, så länge hon förbliver änka, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension å 1,200 kronor samt
att vart och ett av makarna Söderströms minderåriga barn Gustaf Predrik,
Johan Axel oell Nils Adolf må från och med den 1 november 1929 till
och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års
ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 600 kronor».
Beträffande de skäl, som av motionären anförts till stöd för detta yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen.
Då Kungl. Maj:ts förslag står i överensstämmelse med de principer,
som hittills tillämpats vid behandling av understödsärenden av nu ifrågavarande
art, får utskottet tillstyrka bifall till detsamma. Utskottet
har alltså icke kunnat ansluta sig till de i ovanberörda motion framställda
yrkandena.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen, .med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med avslag å den i ämnet
väckta motionen II: 356, i vad den skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att vart och ett
av avlidne docenten vid universitetet i Uppsala Adolf
Predrik Söderströms och hans efterlämnade änka
Margit Söderströms minderåriga barn Gustaf Fredrik,
Johan Axel och Nils Adolf må från och med den
1 september 1930 till och med utgången av det kalenderår,
varunder barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
19
VI. Handelsdepartementet.
12 :o.
1 en till riksdagen avläten, den 13 februari 1931 dagteckuad proposition
nr 93 hav Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
5, avseende handelsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att extra
läraren vid navigationsskolan i Göteborg Johan Teodor Ahnbergs änka
Mimmi Ragnhild Ahnberg, född Olsson, må räknat från och med den 1
maj 1930, så länge lion förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension ä 000 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Ahnberg, sorn var född
den 29 december 1877, den 4 september 1909 förordnades att tills vidare
under läsåret 1909—1910 uppehålla en biträdande extra lärarbefattning
i matematik å maskinistavdelningen vid navigationsskolan i Malmö
med en undervisningsskyldighet av 6 timmar för dag; att han, efter att
hava under läsåret 1910—1911 under 29 dagar bestritt en extra lärarbefattning
i matematik vid nämnda navigationsskola, under läsåret 1911—
1912 uppehöll en extra lärarbefattning i mekanik, ångmaskinlära och maskinritning
vid samma skola med en undervisningsskyldighet av 33 timmar
för vecka; att hail den 29 juli 1912 förordnades till extra lärare i maskinlära,
fysik och mekanik i en 2:a maskinistklass och maskinlära
i två sjökaptensklasser vid navigationsskolan i Göteborg med en
undervisningsskyldighet av 24 timmar för vecka, vilken lärarbefattning
lian innehade till sitt frånfälle den 6 april 1930; att Ahnberg under vårterminen
1913, i stället för egen tjänstgöring, uppehöll en ordinarie lärarbefattning
i fysik och mekanik samt maskinlära i en lia maskinistklass
vid navigationsskolan i Göteborg; samt att de löneförmåner, han åtnjöt i
egenskap av extra lärare vid sistnämnda skola, uppgingo till 150 kronor
för veckotimme (3,600 kronor för år) jämte, under senare tid, därå löpande
dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring.
Vidare inhämtas, att änkan Ahnberg, som är lödd den 17 juni 1891,
vid läkarundersökning befunnits lida av hjärtsjukdom samt organisk
nervsjukdom, på grund varav hennes arbetsförmåga är i väsentlig grad
nedsatt; att vid bouppteckning efter mannen skulderna i boet väsentligt
överstego tillgångarna; att änkan Ahnberg ej äger något privat kapital
samt ej heller åtnjuter pension eller årligt understöd; samt att lion halen
minderårig fosterson att försörja.
Statskontoret har i iirendet anfört, att det nied hänsyn till att änkan
Ahnberg ännu ej uppnått 40 års ålder skulle kunna ifrågasättas, huruvida
pension åt benne borde utverkas. Emellertid framginge av läkar
-
Ang.
pension åt
extra läraren
vid navigationsskolan
i Göteborg
J. T. Ahnbergs
änka.
Ally.
pension åt
f. d. förste
fartt/gsinspektören
J. H.
Erdtmans
änka.
20 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
intyg, att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom ansetts vara i
väsentlig grad nedsatt. Vid sådant förhållande och då boet efter läraren
Ahnberg visade avsevärd brist, syntes billighetsskäl tala för beviljande
i förevarande fall av något understöd av statsmedel. I fråga om
bestämmande av beloppet av sagda understöd syntes viss ledning kunna
erhållas av 1926 års riksdags beslut örn pension åt förre navigationsskolläraren
O. Mårtenssons änka. Den i berörda fall beviljade pensionen utgjorde
696 kronor. Då emellertid Mårtensson innehaft ordinarie anställning
och kunnat vid avgång från tjänsten räkna 36 tjänstår, under det
att Ahnberg endast varit extra lärare med en anställningstid av omkring
20 år, syntes i förevarande fall understödet böra sättas något lägre,
förslagsvis till 600 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Kungl. Maj:ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran,
varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
13 :o.
I en inom första kammaren väckt motion nr 22 har herr Nordborg hemställt,
»att riksdagen ville åt förre förste fartygsinspektören Johan Herman
Erdtmans änka Elin (Ellen) Josefina Erdtman av statsmedel bevilja
en änkepension till belopp, som må befinnas skäligt.»
Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet framgår huvudsakligen följande:
Herman Erdtman, som var född den 12 januari 1867, tjänstgjorde såsom
verkmästare vid flottans varv i Stockholm under tiden 15 maj 1899
—31 december 1904 samt såsom förste fartygsinspektör i Stockholms
distrikt från och med den 1 januari 1915 till sin död den 24 mars 1930.
Hans sammanlagda anställningstid i statstjänst utgjorde i det närmaste
21 år. När befattningen såsom förste fartygsinspektör den 1 juli 1928
uppfördes på ordinarie stat, kunde Erdtman, som då uppnått en levnadsålder
av över 60 år, icke vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa.
Erdtman efterlämnade vid sin död änka och två barn, en son och en
dotter. Änkan är född den 17 oktober 1867 och alltså nu omkring 63
år gammal. Behållningen i boet efter mannen belöpte sig till omkring
9,500 kronor, därav något mer än 7,600 kronor utgjordes av kontanta mer
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
21
del, och har helt tillfallit änkan. På grund av inbetalningar, som mannen
verkställt till allmänna änke- och pupillkassan i Sverige, är änkan
berättigad att från kassan åtnjuta en årlig pension å 1,374 kronor. Av
barnen är sonen till yrket ingenjör samt vistas för närvarande i Amerikas
förenta stater; dottern är gift med en banktjänsteman.
Erdtmans änka gjorde i en till Kungl. Majit ställd, den 11 augusti
1930 dagtecknad skrift framställning örn erhållande av pension. Denna
framställning tillstyrktes av kommerskollegium.
I utlåtande den 12 september 1930 anförde statskontoret, att då den
pension, änkan åtnjöte från allmänna änke- och pupillkassan i Sverige,
endast vore obetydligt mindre än den pension, som skulle hava tillkommit
henne, örn hennes man blivit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,
samt änkan icke heller vore alldeles utan tillgångar och syntes
kunna påräkna något ekonomiskt stöd hos sina två barn, tillräckliga
skäl knappast kunde anses föreligga att söka i detta fall utverka någon
pension av statsmedel.
Genom beslut den 11 oktober 1930 fann Kungl. Majit framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Av utredningen framgår, att fartygsinspektören Erdtmans änka redan
är i åtnjutande av pension från enskild pensionskassa till belopp, som
i det närmaste motsvarar vad som skulle hava tillkommit henne, därest
mannen varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, att behållningen
i boet efter mannen — omkring 9,500 kronor — i sin helhet tillfallit
änkan samt att hon lärer kunna påräkna något ekonomiskt stöd från
sina barn. Under sådana förhållanden anser utskottet i likhet med statskontoret,
att anledning i detta fall icke föreligger att bereda pension av
statsmedel.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion Ii 22 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 april 1931.
På bankoutskottets vägnar i
Utskottet.
C. E. SVENSSON.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 39.
Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava näfvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Seensson, Johansson i Östersund, Lindgren.
Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling, Norman och Bengtsson: dock att herr Benctsson
ieke deltagit i behandlingen av punkterna 1—9;
från andra kammaren: herrar Båeklund, Svensson i Betingetorp, Lovén, Hyberg. Carlsson
i Solberga, Höglund i Goteborg, Svedman och Johansson i Edsbyn.
Reservationer:
vid punkten 10 (äng. uppfostringgbidrag åt avlidne docenten J. B. Skölds
minderåriga barn):
av herr C. E. Svensson:
av herrar Johansson i Östersund, Bevling, Norman, Bäcklund, Höglund
i Göteborg och Johansson i Edsbyn, vilka yrkat,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Ma.i:ts förevarande
framställning och de i ämnet väckta motionerna
1:213, 11:354 och 11:355, må medgiva, att docenten
vid universitetet i Lund Johannes (Hannes) Evelinus
Skölds änka Nancy Konstance Sköld, född Nilsen,
och makarnas tre minderåriga barn, Pass Nancy,
Tryggve Mark och Bo Sture må från och med den 1
oktober 1930 å allmänna indragningsstaten uppbära,
änkan en årlig pension av 600 kronor under återstående
livstiden, så länge hon förbliver änka, samt vart och
ett av de minderåriga barnen ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor till och med utgången av det kalenderår,
under vilket barnet uppnår 18 års ålder;
samt
av herr Lovén, som yrkat,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och de i ämnet väckta motionerna
1:213, 11:354 och 11:355, må medgiva, att vart
och ett av avlidne docenten vid universitetet i Lund
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
23
Johannes (Hannes) Evelinus Skölds och hans efterlämnade
änka Nancy Konstance Skölds minderåriga
barn Paz Nancy, Tryggve Mark och Bo Sture må från
och med den 1 oktober 1930 till och med utgången av
det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års ålder,
å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
uppfostringsbidrag å BOO kronor;
vid punkten 11 (ang. uppfostringsbidrag åt avlidne docenten A. F. Söderströms
minderåriga barn):
av herr Lovén, som yrkat,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och den i ämnet väckta motionen
11:356, må medgiva, att vart och ett av avlidne
docenten vid universitetet i Uppsala Adolf Fredrik
Söderströms och hans efterlämnade änka Margit Söderströms
minderåriga barn Gustaf Fredrik, Johan
Axel och Nils Adolf må från och med den 1 september
1930 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å
600 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:204 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m s. 6 i texten