Bankoulskoltels utlåtande Nr 36
1931-04-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1931:36, Bankoulskoltels utlåtande Nr 36
Dokumentets text
Bankoulskoltels utlåtande Nr 36.
9
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1931 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning au fullmäktiges i riksbanken framställning
angående pension åt förvaltaren vid Tumba bruk, civilingenjören
J. Vestergren.
I en till bankoutskottet avlåten, den 10 mars 1931 dagtecknad skrivelse
hava fullmäktige i riksbanken gjort framställning örn utverkande av pension
åt förvaltaren vid riksbankens pappersbruk vid Tumba, civilingenjören J.
Vestergren.
I skrivelsen hava fullmäktige anfört följande:
Förvaltaren vid Tumba bruk, civilingenjören J. Vestergren har, jämlikt
fullmäktiges i riksbanken beslut den 30 maj 1930, på grund av styrkt sjukdom
beviljats tjänstledighet från och med den 29 maj till den 1 december
samma år. Av ledigheten skulle juni månad räknas såsom semester; för
tiden därefter skulle Vestergren å honom tillkommande arvoden, anslag
och övriga förmåner vidkännas ett avdrag av tio kronor för dag. Med
åberopande av ett den 6 september 1930 av läkaren vid bruket R. Malmgren
utfärdat intyg, utvisande att Vestergren för all framtid vore oförmögen att
uppehålla sin tjänst, anhöll Vestergren i skrivelse samma dag örn fortsatt
tjänstledighet för sjukdom för tiden till 1 maj 1931. Samtidigt hemställde
Vestergren, att med hänsyn till det arbete, han under en lång följd av år
och under sin bästa arbetstid nedlagt för bruket, fullmäktige ville utverka
pension åt honom, då han lämnade sin tjänst. Genom beslut den 18
september 1930 beviljade fullmäktige Vestergren den sökta ledigheten på
oförändrade villkor; och skulle frågan örn beredande av pension åt Vestergren
framdeles upptagas till behandling för att därefter underställas riksdagens
prövning.
Vestergren är född den 0 september 1878 och förordnades den 9 oktober
1913 av fullmäktige att från och med den 1 januari 1914 tillsvidare vara
förvaltare vid bruket.
Enligt gällande avlöningsstat för Tumba bruks tjänstemän, som trätt i
kraft den 1 januari 1917, åtnjuter förvaltaren lön, inberäknat ett ålderstillägg,
7 000 kronor och tjänstgöringspenningar 3 000 kronor, tillsammans
10 000 kronor. Vidare utgår, enligt beslut av riksdagen, alltsedan år 1920
till tjänstemännen vid Tumba bruk tillfällig löneförbättring, för förvaltaren
bestämd till 1 000 kronor, varav 700 kronor lön och 300 kronor tjänst - göringspenuingar. Dessutom uppbär Vestergren, enligt 1918 års riksdags
beslut, ett personligt lönetillägg å 3 000 kronor årligen, räknat från och
med den 1 juni samma år. De kontanta löneförmånerna utgöra således
tillhopa 14 000 kronor örn året, förutom dyrtidstillägg. Utöver vad nu
nämnts åtnjuter förvaltaren förmån av fri bostad och vedbrand jämte vissa
Bihang lill riksdagens protokoll 1!>31. 3 sami. 22 hafi. (Nr —.‘16’.'''' 2
10
liankoulskottets utlåtande VY 36.
andra naturaförmåner, motsvarande vad som i allmänhet plägar utgå till
disponenter vid bruk och liknande industriella företag. Naturaförmånernas
värde har uppskattats till omkring 2 000 kronor.
Några bestämmelser örn rätt till pension äro icke fastställda för vare
sig förvaltaren eller annan vid bruket anställd tjänsteman. 1907 ars riksdag
uttalade den mening, att i förekommande fall lullmäktige därom borde
göra framställning till riksdagen. Såsom skäl härför framhölls nödvändigheten
av att tjänstemännen vid bruket endast anställdes på förordnande
tillsvidare.
Av det anförda framgår, att Vestergren bestritt förvaltartjänsten vid
Tumba bruk under 161/* år. Att riksbankens pappersbruk lör fabrikationen
av sedelpapper och andra papperssorter haft synnerlig nytta av Vestergrens
erkänt betydande insikter och erfarenhet i sitt fack, och att bruket
sålunda i tekniskt hänseende haft fördel av det arbete, lian under sina
bästa år ägnat detsamma, är enligt fullmäktiges mening ställt utom tvivel.
Hans verksamhet har emellertid icke inskränkt sig till ledningen av den
löpande bruksdriften utan även omfattat åtskilliga vid sidan därav fallande
arbetsuppgifter. 1 sistnämnda hänseende är att märka, att under Vestergrens
tjänstetid omfattande örn- och nybyggnad sarbeten ägt rum beträffande
bruksbyggnaderna, vid vilka företag Vestergren nedlagt mycket arbete samt
inlagt betydande förtjänster. Tillika må framhållas, att Vestergren agnat
stort intresse åt lösandet av bruksarbetarnas bostadsfråga, i vilket hänseende
förhållandena vid bruket under bans tjänstetid undergått en i ögonen
fallande omgestaltning.
Vid nu anförda förhållanden och då enligt vad som framgår av ett utav
läkaren vid bruket den 8 mars 1931 utfärdat intyg Vestergren lider
av kronisk bjärt- och kärlsjukdom och således är oförmögen till nöjaktig
vidare tjänstgöring, torde pension av riksbankens medel böra beredas
honom, när han lämnar sin anställning vid bruket. I anslutning till vad
riksdagen enligt vad ovan nämnts förutsatt beträffande pensionering av
tjänstemän vid Tumba bruk, få fullmäktige därför nu göra framställning
om beviljande åt Vestergren av sådan förmån.
Vad pensionsbeloppets storlek angår, saknas — såsom förut nämnts —
fastställt pensionsunderlag för tjänsten. Ej heller torde inom statsförvaltningen
finnas någon med förvaltartjänsten i avseende å ställning och arbetsuppgifter
fullt jämförlig befattning, vars pensionsunderlag kan utan vidare
läggas till grund för pensionens bestämmande. Det kunde måhända ifrågasättas
att med ledning av allmänna pensionslagens bestämmelser såsom
pensionsunderlag beräkna */3 av den kontanta avlöningen samt därefter i
överensstämmelse med nämnda lags regler örn sjukpensions minimibelopp
fastställa pensionsbeloppet till 75 procent av pensionsunderlaget. En uppskattning
av detta underlag på nyssnämnda sätt synes likväl giva till
resultat ett belopp, som är väl högt i jämförelse med gällande pensionsunderlag
för högre tjänster inom statsförvaltningen. Vestergrem avlöning
motsvarar emellertid ungefär den lön, som utgår till överdirektör av högre
grad inom civilförvaltningen. Tages till utgångspunkt det för sistnämnda
tjänst gällande pensionsunderlaget, 7 896 kronor, och beräknas därefter
pensionsförmånen såsom sjukpension till 75 procent av pensionsunderlaget,
kommer man till ett pensionsbelopp av i avrundat tal 6 000 kronor.
Fullmäktige hava ansett sig böra ifrågasätta, att pensionen för Vestergren
bestämmes till sistnämnda belopp. Vid detsammas uträknande har visser
-
Hankoutskottets utlåtande Nr Sfi.
11
ligen icke lagits hänsyn lill atl Vestergren ej haft att erlägga avgifter lör
egen pensionering. Å andra sidan har emellertid ej heller tagits i betraktande,
att Vestergren ntöver den kontanta avlöningen åtnjutit betydande
naturaförmåner, vilka — lågt räknat — uppskattats till 2 000 kronor för
år. Genom att dessa förmåner ej lagts till grund för pensionsunderlagets
uträknande har alltså i realiteten ett icke oväsentligt avdrag skett å det
pensionsbelopp, som eljest kunnat ifrågakomma. Ur nu angivna synpunkter
torde det av fullmäktige föreslagna pensionsbeloppet 6 000 kronor få anses
skäligt. Även i jämförelse med de pensionsbelopp, som efter 12 års tjänstgöring
eller, vid avgång på grund av sjukdom, efter kortare tjänstetid tillkomma
vissa tjänstemän inom statsförvaltningen, vilka tillsättas genom
förordnande på viss tid, synes beloppet vara lämpligt avvägt. Till jämförelse
må erinras, att Vestergrens företrädare J. Th. Fiebelkorn år 1913
tillerkändes en pension av 5 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt,
att bankoutskottet ville utverka riksdagens medgivande till en årlig pension
åt Vestergren till belopp av (i 000 kronor, att utgå av riksbankens medel,
räknat från och med månaden näst efter den, då han lämnar sin anställning
vid bruket.
Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet åberopats, vill utskottet Utskottet.
tillstyrka, att Vestergren efter avgång ur riksbankens tjänst erhåller pension
av riksbankens medel. Vad fullmäktige i sådant hänseende föreslagit
har utskottet ansett sig böra biträda.
Utskottet får sålunda hemställa,
all riksdagen, med bifall till fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må medgiva, att förvaltaren vid
riksbankens pappersbruk vid Tumba, civilingenjören Johannes
Vestergren må från och med månaden näst efter den, vari
han lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
av riksbankens medel uppbära en årlig pension av 6 000
kronor.
Stockholm den 21 april 1931.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. .SVENSSON.
12
Bankoulskollels utlåtande Nr 36.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Johansson i Östersund, Lindgren,
Johansson i Friggeråker*, Stendahl, Herting* och Bengtsson*:
från andra kammaren: herrar Bäcklund, Svensson i Betingetorp, Lovén,
Carlsson i Solberga*, Höglund i Göteborg, Svedman, Johansson i Edsbyn och Edberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1931
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.