Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 12 maj 1897

1931-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1931:39, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 12 maj 1897

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

1

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1931 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 12 maj

1897 (nr 27) för Sveriges riksbank, dels ock fullmäktiges

i riksbanken framställningar örn ändrad lydelse

av 15 och 20 §§ samma lag.

I en till riksdagen avlåten, den 6 februari 1931 dagtecknad proposition nr 68, Ändringar

som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. 13 §■

Maj :t, under åberopande av propositionen bilägt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 13 § lagen den 12 maj

1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

Detta lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges

riksbank.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank,

vilket lagrum senast ändrats genom lag den 28 februari 1930 (nr 35),

skall i nedan intagna del hava följande ändrade lydelse:

13 §.

Riksbanken äger att driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering----- — växlar;

b) utlåning-----förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex

månader i förening med panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis

eller upplagsbevis, varom stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis,

eller upplåtits i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar hos

tredje man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken till
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 8 sami. 25 Käft. (Nr 39•)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

handa, för så vitt den, som utfärdat beviset eller åtagit sig förbindelsen, prövas

därför vederhäftig;

d) beviljande — -— —--kassakreditiv.

Från — —---sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932.

Lagförslaget har av föredragande departementschefen motiverats på följande

sätt:

»Genom proposition denna dag har Kungl. Maj:t efter hemställan av chefen

för justitiedepartementet beslutat förelägga riksdagen förslag till lag örn

upplagshus och upplagsbevis. Förslaget innebär, bland annat, att panträtt

i upplagd vara, varå utfärdats upplagsbevis med eller utan upplagspantbevis,

stiftas genom överlämnande av vederbörligen indosserat upplagspantbevis eller

upplagsbevis.

Enligt nuvarande lydelse av 13 § riksbankslagen gäller, att riksbanken äger

driva utlåningsrörelse medelst utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd

tid samt mot pant av varor, liggande å allmän våg eller satta i förvar hos

tredje man, som förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda

och prövas för en sådan förbindelse vederhäftig. Med anledning av

det nya medel för pantsättning, som skapas genom införande av upplagsbevisinstitutet,

hava de sakkunniga, som utarbetat förslaget till lag örn upplagshus

och upplagsbevis, ansett, att med pant av nyssnämnda art borde i riksbankslagen

likställas panträtt, stiftad enligt reglerna i nämnda förslag. I enlighet

härmed hava de sakkunniga avlämnat jämväl förslag till lag angående ändrad

lydelse av nämnda paragraf i riksbankslagen.

Fullmäktige i riksbanken, vilka beretts tillfälle att yttra sig beträffande

denna lagändring, hava förklarat, att de, under förutsättning att statsmakterna

beslöte genomförande av förslaget till lag örn upplagshus och upplagsbevis,

icke hade något att erinra mot den föreslagna ändringen i riksbankslagen.

Även jag anser riksbankslagen böra ändras i den riktning de sakkunniga

föreslagit.» : , I i

i I en till bankoutskottet avlåten, den 10 april 1931 dagtecknad skrivelse hava

fullmäktige i riksbanken hemställt, att 15 § lagen för Sveriges riksbank måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

»15 §.

Åt fullmäktig i riksbanken eller ledamot av styrelse vid avdelningskontor må

lån och kassakreditiv beviljas endast mot säkerhet av statens, allmänna hypoteksbanken

eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer.

Lån — —--— diskonteras.

Vad i denna paragraf stadgas örn fullmäktig eller styrelseledamot gäller ock

suppleant för fullmäktig eller styrelseledamot.»

Till stöd för sin framställning hava fullmäktige anfört följande:

»I proposition nr 68 till riksdagen innevarande år har Kungl. Majit föreslagit

viss ändring av 13 § c) i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897,

s. 3 Kontrollera mot PDF

É anie outskottets utlåtande Nr 89.

3

avseende bestämmelserna angående riksbankens utlåning mot panträtt i varor.

Förslaget är föranlett av den lag örn upplagshus och upplagsbevis, varom

Kungl. Maj :t i proposition nr 67 till årets riksdag framlagt förslag, som numera

i huvudsak godkänts av riksdagen. Örn förstnämnda förslag vinner riksdagens

bifall, synes ändring böra ske även av 15 § riksbankslagen, som innehåller

bestämmelser, bland annat, rörande utlåning mot pant av varor till fullmäktige

i riksbanken och ledamöterna av styrelserna vid bankens avdelningskontor.

Enligt första stycket av sistnämnda paragraf gäller för närvarande, att åt

fullmäktige i riksbanken eller ledamot av styrelse vid avdelningskontor lån må

utlämnas endast mot pant av varor, liggande å allmän våg, eller av statens, allmänna

hypoteksbankens eller hypoteksföreningars obligationer samt kassakreditiv

beviljas endast mot säkerhet av nämnda obligationer.

Med anledning av den föreslagna lagstiftningen angående upplagshus och

upplagsbevis har i fråga örn 15 § riksbankslagen tagits under övervägande, huruvida

fullmäktiges och styrelseledamöters rätt till varubelåning borde utvidgas i

överensstämmelse med den föreslagna lydelsen av 13 § c) samma lag. Fullmäktige

hava emellertid kommit till det resultat, att rätten till varubelåning

för fullmäktige och styrelseledamöter synes kunna utan olägenhet helt upphävas.

Belåning av varor i riksbanken torde numera ej få anses vara av större

betydelse. Principiellt sett torde det för övrigt anses lämpligt, att möjligheten

att erhålla kredit i riksbanken för de personer, vilka hava att träffa avgöranden

i fråga örn låneansökningar, begränsas till sådana fall, där säkerheten utgöres

av första klass obligationer, för vilka börsnoteringen erbjuder en fullt objektiv

värdemätare. Utlåning till ifrågavarande personer skulle således äga rum endast

mot statens, allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer. De av hypoteksföreningar utgivna obligationerna

äro numera inlösta.

Med fullmäktig eller styrelseledamot torde i denna paragraf böra likställas

suppleant för fullmäktig eller styrelseledamot. Ordet ''fullmäktige’ i första

stycket synes böra utbytas mot ''fullmäktig’.»

Vidare hava fullmäktige i riksbanken i. en till bankoutskottet avlåten, lika- Ändringar

ledes den 10 april 1931 dagtecknad skrivelse — i samband med att fullmäktige 20

framlagt förslag till sådan ändring av § 10 i bankoreglementet, att den däri

stadgade begränsningen av beloppet för riksbankens utländska kredit skulle

borttagas (jfr. utlåtande nr 40) -—- gjort framställning i syfte att 20 § lagen

för Sveriges riksbank måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»20 §.

Riksbanken må, när sådant av fullmäktige prövas erforderligt, begagna utländsk

kredit.

Därjämte-----— räntegottgörelse.»

Fullmäktige hava motiverat sitt förslag örn upphävandet av den nu i § 10

bankoreglementet stadgade begränsningen av riksbankens utländska kredit till

högst 20 miljoner kronor på följande sätt:

»Enligt 20 § första stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

må riksbanken, när sådant av fullmäktige prövas erforderligt, begagna utländsk

kredit i form av lån eller kreditiv inom belopp, som bestämmes i reglementet

för riksbanken. Beloppet av denna kredit må jämlikt § 10 i reglementet

ej överstiga tjugu miljoner kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Btr 39.

I 1835 års bankoreglemente infördes en bestämmelse av innehåll, att till

förstärkande av den metalliska kassan fullmäktige vore bemyndigade att å

utrikes ort upptaga ''kredit eller kreditiv till ett belopp, motsvarande högst

två miljoner riksdaler silver’. Detta belopp höjdes år 1845 till tre miljoner

riksdaler silver och år 1879 till sjutton miljoner kronor.

Då år 1897 nu gällande riksbankslag antogs, enligt vilken riksbanken icke

skulle äga att driva annan rörelse än den, som vore i lagen uttryckligen medgiven,

ansågs det erforderligt att i lagen införa stadgande örn rätt för riksbanken

att begagna utländsk kredit. De av 1897 års lag föranledda ändringarna

i reglementet fastställdes på förslag av fullmäktige av 1898 års riksdag,

och höjdes i samband därmed gränsen för ifrågavarande kredit till sitt

nuvarande belopp, tjugu miljoner kronor.

Till utjämnande av fluktuationer i fråga om tillgången av utländska betalningsmedel

är det givetvis ändamålsenligt, att riksbanken äger rätt att begagna

sig av tillfällig utländsk kredit. Men det torde vara tydligt, att det i reglementet

fastställda maximibeloppet för dylik kredit ej är anpassat efter den

utländska betalningsrörelsens nuvarande omfattning. Till belysande härav

må erinras, att omsättningen å riksbankens utländska rörelsegrenar år 1898 i

runt tal uppgick till 353 miljoner kronor, medan motsvarande belopp år 1930

utgjorde cirka 4,622 miljoner kronor.

Arid utgången av nästlidna mars månad uppgingo riksbankens utländska

tillgodohavanden till cirka 302 miljoner kronor. Riksbanken har således för

närvarande icke behov av utländsk kredit, men förhållandena i detta avseende

kunna, såsom erfarenheten visat, ändras. Den kredit, som banken äger använda,

synes^ ej böra begränsas till så lågt belopp, att därigenom svårigheter

kunna uppstå för riksbanken att tillgodose behovet av utländska betalningsmedel.

Det är emellertid ej möjligt att på förhand angiva huru stort belopp,

som för sådant ändamål må erfordras.

Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra, att jämlikt § 33 i reglementet

för riksgäldskontoret, såsom paragrafen lyder enligt beslut av 1930 års riksdag,

riksgäldsfullmäktige äga att på framställning av fullmäktige i riksbanken

ställa till riksbankens förfogande riksgäldskontorets skattkammarväxlar

eller skuldförbindelser i annan form intill erforderligt belopp i utländskt mynt

med en löptid av högst två år ävensom att genom överenskommelse med fullmäktige

i riksbanken träffa erforderliga närmare bestämmelser rörande skuldförbindelsernas

form, belopp, löptid, myntslag, inlösen m. m.

Beslutet av 1930 års riksdag innebar, att den förutvarande begränsningen

av ifrågavarande skuldförbindelsers belopp till högst 40 miljoner kronor upphävdes.

I memorial nr 59 till nämnda riksdag anförde bankoutskottet beträffande

ifrågavarande ändring av riksgäldskontorets reglemente, bland annat, att utskottet

under hand inhämtat av undertecknad förste deputerad, att det med

hänsyn till den betydligt ökade omfattningen av kapitalrörelserna mellan Sverige

och utlandet ur riksbankens synpunkt vore önskvärt, att nämnda begränsning

upphävdes. Utskottet förklarade sig dela denna uppfattning och tillstyrkte

därför ändringsförslaget. Utskottet förutsatte dock därvid, att det

i § 33 riksgäldskontorets reglemente avsedda förfaringssättet för täckande av

eventuellt uppkommande behov av utländska valutor liksom dittills komme

att tillämpas endast under sådana förhållanden, då detsamma ställde sig fördelaktigare

för riksbanken än de övriga utvägar, som i sådant avseende stöde

riksbanken till buds, och då det icke föranledde olägenhet för riksgäldskontoret.

Såsom bankoutskottet år 1930 framhöll, torde för anskaffande av utländsk

kredit riksgäldskontorets medverkan av riksbanken böra påkallas endast i så
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr S9.

5

darit fall, då detta tillvägagångssätt ställer sig fördelaktigare för banken än

de övriga utvägar, som stå banken till buds. Iför att bereda riksbanken ökad

möjlighet att vid behov på så fördelaktiga villkor som möjligt åstadkomma

en reserv av utländska betalningsmedel, vilken banken måhända ej komme att

taga i anspråk men som skulle stärka bankens valutapolitiska ställning, synes

i överensstämmelse med berörda ändring av riksgäldskontorets reglemente böra

upphävas den i riksbankens reglemente införda begränsningen till visst högsta

belopp av den utländska kredit, som banken må begagna.

Fullmäktige vilja erinra, att. för den händelse utländsk kredit av riksbanken

begagnas, skuldbeloppet givetvis kommer att redovisas bland skulderna

till utlandet i den översikt över ställningen, som banken för varje månad har

att offentliggöra.

Enligt gällande.bestämmelser skall den utländska krediten begagnas ’i form

av lån eller kreditiv’. En dylik precisering synes emellertid ej vara ändamålsenlig,

utan torde fullmäktige i detta avseende böra erhålla möjlighet att använda

den för riksbanken vid varje tillfälle lämpligaste upplåningsformen.»

I anslutning till vad sålunda anförts hava fullmäktige föreslagit,

dels att § 10 bankoreglementet måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Riksbanken äger begagna utländsk kredit enligt vad därom stadgas i lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 20 § första stycket»,

dels ock — under förutsättning att detta förslag vunne riksdagens bifall —- att 20 § i riksbankslagen måtte avfattas på sätt ovan sagts.

Såsom framgår härav hava fullmäktige utgått från, att riksdagen skulle

fatta beslut örn ändring av 20 § riksbankslagen först sedan riksdagen tagit

ståndpunkt till frågan örn ändring av § 10 i bankoreglementet. Då emellertid

sakligt sett erinran icke torde kunna göras mot en motsatt ordning för riksdagens

beslut, för vilken praktiska skäl i detta fall tala, har utskottet funnit sig

böra till prövning upptaga förslaget örn upphävandet av maximibeloppet för

den utländska krediten i anslutning till ovanberörda ändringsförslag beträffande

riksbankslagen.

Kungl. Maj :ts förslag till ändring av 13 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

riksbank avser att möjliggöra för riksbanken att verkställa utlåning mot

panträtt, som stiftats genom överlåtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis

i enlighet med reglerna i ett av Kungl. Majit för innevarande års riksdag

framlagt förslag till lag örn upplagshus och upplagsbevis. Under erinran

att detta lagförslag numera i huvudsak antagits av riksdagen, får utskottet

tillstyrka den föreslagna ändringen i ovanberörda lagrum.

I anslutning till Kungl. Maj :ts nyssnämnda lagförslag hava fullmäktige

föreslagit sådan ändring av 15 § riksbankslagen, att lån hos riksbanken må

beviljas fullmäktig eller styrelseledamot vid riksbankens avdelningskontor

ävensom suppleant för fullmäktig eller styrelseledamot endast mot säkerhet

av statens, allmänna hypoteksbanken* och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer. Detta förslag har utskottet funnit väl motiverat, varför

utskottet förordar detsamma.

Vad slutligen angår fullmäktiges förslag, att den nu stadgade begränsningen

till 20 miljoner kronor av beloppet för riksbankens utländska kredit skulle bort
-

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Éanlcoutslcottels utlåtande Nr É9.

tagas, har utskottet på av fullmäktige anförda skäl funnit sig böra biträda

detsamma. Utskottet tillstyrker den av fullmäktige i anslutning till nämnda

förslag förordade lydelsen av 20 § riksbankslagen.

De ändringar i riksbankslagen, som sålunda tillstyrkts, synas lämpligen böra

sammanföras i en lag. Denna torde böra träda i kraft dagen efter den, då;

densamma enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i svensk författningssamling;

dock att den nya lydelsen av 13 § torde böra erhålla tillämpning

först från och med den 1 januari 1932, då lagen örn upplagshus och upplagsbevis

träder i kraft. Utskottet framställer i det följande förslag i nu angivna

hänseenden.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 68 och fullmäktiges i riksbanken omförmälda framställningar,

må — med förklarande, att Kungl. Maj:ts i nämnda

proposition framlagda lagförslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick antagas — för sin del antaga följande

Forsla g

till

Lag

om ändrad lydelse av 13, 15 och 20 §§ lagen den 12 maj

1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 13, 15 och 20 §§ lagen den 12 maj

1897 för Sveriges riksbank, vilket förstnämnda lagrum senast

ändrats genom lag den 28 februari 1930 (nr 35), skola i nedan

intagna delar hava följande ändrade lydelse:

13 §.

Riksbanken äger att driva utlåningsrörelse medelst:

a) diskontering -— ----växlar;

b) utlåning-----förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid

av högst sex månader i förening med panträtt, som stiftats genom

överlåtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom

stadgas i lagen om upplagshus och upplagsbevis, eller upplåtits

i varor liggande å allmän våg eller satta i förvar hos tredje

man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken

tillhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eller

åtagit sig förbindelsen, prövas därför vederhäftig;

d) beviljande -—- — ----kassakreditiv.

Från-----sägs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

7

15 §.

Åt fullmäktig i riksbanken eller ledamot av styrelse vid avdelningskontor

må lån och kassakreditiv beviljas endast mot

säkerhet av statens, allmänna hypoteksbankens eller konungariket

Sveriges stadshypotekskassas obligationer.

Lån-----diskonteras.

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig eller styrelseledamot

gäller ock suppleant för fullmäktig eller styrelseledamot.

20 §.

Riksbanken må, när sådant av fullmäktige prövas erforderligt,

begagna utländsk kredit.

Därjämte —-----:--räntegottgörelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

utom i vad den avser ändring i 13 §, i vilken del

lagen träder i kraft den 1 januari 1932.

Stockholm den 5 maj 1931.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Johansson i Östersund, Ström

i Lidköping, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling, Lindmark* och Bengtsson*;
från

andra kammaren: herrar Winkler, Svensson i Betingetorp*, Lovén, Ryberg,

Carlsson i Solberga*, Höglund i Göteborg*, Törnkvist i Bjuv och Johansson i

Edsbyn.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:213 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majlis proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 12 maj 1897 s. 1 i texten