Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillf ålliga utskotts utlåtande Nr 5

1931-03-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1931:5, Första kammarens andra tillf ålliga utskotts utlåtande Nr 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillf ålliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1931 kl. 9 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5, i

anledning av väckt motion, 1:64, örn utredning angående

de ekonomiska förutsättningarna för en reglering av

Fyrisån och dess tillflöden m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Motionen.

hänvisad motion, nr 64, har herr Johan Larsson, Örbyhus, hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära framläggande av förslag till

åvägabringande av en fullständig utredning angående de ekonomiska förutsättningarna

för en reglering av Fyrisån och dess tillflöden, ävenså reglering av

det vattendrag, som passerar Lövsta Bruk och förorsakar vattensjuka trakter

i Tegelsmora, Films och Österlövsta socknar.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

De i motionen omnämnda tillflödena till Fyrisån äro de från norr kommande

åarna, Vendelsån, som i sitt nedre lopp även kallas Tenstaån, samt Vattholmaån,

jämte dessas mindre tillflöden, vilka förena sig i närheten av Lena

kyrka. Vendelsån har sina källor norr om Tegelsmora kyrka och genomflyter

Tegelsmorasjön och Vendelsjön, Vattholmaån börjar norr örn Films kyrka och

flyter genom Gruvsjön och Dannemorasjön. Det i motionen omnämnda vattendraget,

som passerar Lövsta bruk, upprinner på sankmarkerna norr örn Tegelsmora

och Film, flyter därefter i nordlig riktning genom sjöarna Finnsjön,

Lillvassjön, Åkerbysjön och Ensjön förbi Lövsta bruk samt sedan i ostlig riktning

genom Skälsjön, norra och södra Ålssjöarna och Bruksdammen samt utfaller

i Kallrigafjärden vid Johannisfors.

Utskottet har i vederbörlig ordning infordrat yttranden över motionen från

länsstyrelsen i Uppsala län, vilken hört länets lantbruksingenjör, lantbruksstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessa yttranden äro såsom

bilagor fogade vid detta utskottets utlåtande.

Av länsstyrelsens yttrande inhämtas, hl. a., att de arealer, som genom den i

motionen ifrågasatta regleringen skulle kunna utvinnas, uppgå till följande ungefärliga

storlek: omkring Fyrisån 4.500 hektar åker och äng samt 600 hektar

skogsmark, omkring Lövstaån 2.500 hektar åker oell äng samt 4.000 hektar

skogsmark. Dessa arealer betecknas av länsstyrelsen såsom god inägojord eller

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 12 sami. 2 aud. 3 käft. (Nr 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Utskottet.

skogsmark, och åtgärden skulle innebära stora fördelar, ägnade att stärka den

jordbrukande befolkningen inom avsevärda delar av länet. Det vore sålunda

enligt länsstyrelsens uppfattning mycket önskvärt, att en undersökning angående

ifrågavarande regleringsföretag komme till stånd.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att regleringsföretag av här ifrågavarande

art icke kunna bringas till utförande med mindre bestämmelser därom meddelats

vid syneförrättning enligt vattenlagen, ävensom att sådan syneförrättning

kunde bringas till stånd allenast på ansökning av sakägare i företaget.

Med hänsyn härtill jämte till de ofullständiga uppgifterna i motionen avstyrkte

lantbruksstyrelsen bifall till motionen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att då det torde kunna gå för sig

att uppdela det i motionen omnämnda reglerings- och torrläggningsföretaget i

ett antal mindre företag, vilka kunna komma till stånd med statsbidrag i vanlig

ordning, synas ej tillräckliga skäl föreligga för ett ingripande från riksdagens

sida, varför styrelsen ej anser sig kunna förorda bifall till motionärens förslag.

Utskottet får slutligen anmäla, att till utskottet överlämnats en till landshövdingen

i Uppsala län ställd skrivelse från 26 jordägare i de trakter, som

skulle beröras av det ifrågasatta regleringsföretaget, vilka anhålla örn landshövdingens

bistånd för ”denna viktiga frågas lösning” och därvid framhålla

de skäl, som tala för att företaget bringas till stånd.

Utskottet tillåter sig erinra örn att riksdagen tidigare beaktat framställningar

av liknande innebörd som i motionen och beviljat anslag för sådana undersökningar,

som här avses. Så har t. ex. riksdagen åren 1928 och 1929 beviljat

anslag för undersökningar rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån i

Blekinge län samt Örkilsälven i Älvsborgs län och Kalixälven i Norrbottens

län, och vid 1930 års riksdag anvisades sådant anslag för liknande undersökning

rörande reglering av Eman i Kalmar län, Helgeån i Kristianstads län

samt Olandsån i Uppsala och Stockholms län, detta senare företag berörande

trakter i Uppland, som ligga i närmaste grannskap till den del av Uppland,

som beröres av motionärens förslag.

Den motivering, som legat till grund för dessa riksdagens beslut, kan till alla

delar också åberopas för ett bifall till motionen. Den nationalekonomiska vinsten

skulle bliva, att dels vidsträckta områden skyddas mot årligen återkommande

översvämningar, vilka nu dels minska, dels alldeles förstöra skörden, dels

att ännu större områden med mycket god jordmån skulle torrläggas, så att de

omedelbart skulle kunna läggas under plog, dels slutligen att skogbärande mark

i stor utsträckning, vilken nu ger ringa eller intet utbyte, skulle genom den

av regleringen möjliggjorda utdikningen bringas att giva god avkastning, vilket

särskilt för dessa trakter har stol stora betydelse. Likaledes kunna vägande

ortssynpunkter, delvis av stark social innebörd, anföras för ett bifall till framställningen.

Därigenom att den jord, som genom regleringen vinnes som åkerjord,

ligger i omedelbart grannskap till redan befintliga Och bebyggda bruk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3

ningsdelar och sålunda ökar dessas storlek, skulle en uppdelning bliva möjlig,

vilken i sin ordning medförde, att där en ägare hade flera söner, dessa skulle

kunna få övertaga var sin nya brukningsdel och sålunda bibehållas vid jorden

och den fäderneärvda torvan, en sak som från samhällelig synpunkt knappast

kan övervärderas. Vidare skulle den betydande skogsareal, som på detta sätt

gjordes fruktbärande, ej allenast bliva till ekonomiskt stöd för brukame av de

jordbruk, som härav berördes, utan bereda arbetstillfällen åt dem i trakten,

som för sin utkomst vore beroende av sådana. Slutligen torde böra framhållas,

att en utdikning och torrläggning av så stora arealer vattensjuk mark, som

här är fråga örn, skulle verka förbättrande på klimatet i de ifrågavarande

trakterna.

Emellertid torde det få anses som uteslutet att bland de jordägare, som beröras

av den ifrågasatta regleringen, åstadkomma en sådan sammanslutning,

som förmår att bestrida kostnaderna för förberedande undersökning och arbetsplans

upprättande. Det är ett mycket vidsträckt område med många och delvis

även ekonomiskt svaga jordägare, ibland vilka också möjligen stridiga intressen

kunna vilja göra sig gällande. Ej heller torde det vara möjligt att som vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen förutsätter utföra arbetet i olika etapper. Erfarenheten

visar, att de fördelar, som härvid ernås för ett område, oftast motvägas

av svårigheter för andra nedomliggande områden, varvid också rättstvister

kunna uppstå av den omfattning, att de kunna bli av rent av ruinerande

innebörd för dem, som från början trodde sig vinna fördelar av regleringen.

Flera typiska exempel skulle också kunna anföras härpå, och från ett mindre

företag i denna trakt ha de, som utav den utförda regleringen haft fördel, blivit

nödsakade att till nedom liggande jordägare, vilka lidit men, utgiva betydande

skadeersättningar. Vad nu föreslagna reglering vidkommer, kunna visserligen

områdena omkring Vendelsån, resp. Vattholmaån betraktas som från

varandra skilda företag, men de båda åarna förenas i den gemensamma Fyrisån,

och den ökade avrinningshastigheten skulle helt säkert medföra betydande olägenheter

för nedom sammanflödet liggande trakter på grund av dels vattendragets

förträngningar här och där, dels markens låga och flacka beskaffenhet.

Vad åter vidkommer de områden, som ligga omkring Löfstaån och dess tillflöden,

så äro lutningsförhållandena sådana, att tillräcklig avrinning knappast

erhålles, utan att också den inom Stockholms län liggande delen av vattendraget

också fördjupas. Områdets vidsträckthet och den synnerligen stora

flackheten i landskapet göra det nödvändigt, att förhållandena inom hela området

samtidigt utredas, och därför synes det uteslutet, att jordägarne själva

skulle kunna bekosta en tillräckligt bärande utredning. Utskottet är i likhet

med de hörda myndigheterna av den uppfattningen, att denna utredning, örn

den kommer till stånd, bör läggas så, att den resulterar i en arbetsplan av den

beskaffenhet, att den med hänsyn till arbetets omfattning och därav betingade

kostnader kan läggas till grund för en ekonomisk organisation till arbetets ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

förande och måste således i sig innesluta laga syneförrättningar i enlighet med

gällande lags bestämmelser.

Saken synes likväl ha den stora betydelsen såväl från näringslivets som ortsintressets

synpunkt, att den motiverar ett statsmakternas ingripande, och detta

så mycket mera som sådant understöd tidigare lämnats andra fullkomligt likartade

företag, varom också utskottet förut erinrat. Vid dessa understöds beviljande

har dock såsom villkor fästs, att kostnaderna för erforderlig hantlangning

och därtill hörande material skulle bäras av jordägarne själva. Principiellt

har utskottet intet att invända mot ett sådant villkor, men det har

visat sig svårt, då det gällt företag av denna omfattning, att åstadkomma den

nödiga sammanslutningen bland jordägarne, och utskottet vill erinra om att

verkställigheten av föregående riksdags beslut rörande Olandsåns reglering

ännu icke är påbörjad av just denna anledning. Det har därför synts utskottet

önskvärt, att även de kostnader, som med ett gemensamt ord kunna

kallas hantlangningskostnader, förskotteras av statsmedel för att sedermera,

örn företaget kommer till stånd, bliva upptagna bland övriga med företaget

förenade utgifter och till viss del bäras lika med dessa av jordägarne. Utskottet

delar också den av lantbruksingenjören framförda åsikten, att undersökningen

sannolikt skulle förbilligas genom fast anställda och inarbetade hantlangare,

då härigenom arbetet skulle bedrivas fortare och inom kortare tid och

sålunda en del andra kostnader sannolikt skulle nedbringas.

Gentemot lantbruksstyrelsen formella invändning att här icke någon sakägare

framfört begäran om utredning, vill utskottet anföra, att sådan sakägare

torde få anses finnas, alldenstund i insänd petition 26 jordägare anhållit om

motionens bifallande.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Maj-.t hemställa, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga

åtgärder för åvägabringande av en fullständig utredning

angående de ekonomiska förutsättningarna för en reglering

av Fyrisån och dess tillflöden, ävensom reglering av det

vattendrag, som passerar Lövsta bruk.

Stockholm den 20 mars 1931.

På utskottets vägnar:

A. J. GRANSTRÖM.

Närvarande vid beslutets fattande: herrar Granström, Larsén, friherre Lagerfelt,

J. A. Larsson, Bengtsson, Hjalmarsson, G. Karlsson och Henriksson.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillf ätliga utskotts utlåtande Nr 5.

5

Reservation

av herr Hjalmarsson, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse.

Det utredningsarbete, varom nu är fråga, skulle enligt från Konungens Befallningshavande

till utskottet ingiven skrivelse av den 26 februari 1931 (bil. 1)

komma att omfatta tillsammans omkring 11,600 hektar. Statens lantbruksingenjör

har i skrivelse av den 19 februari 1931 (bil. 2) uppgivit, att utredningskostnaderna

torde kunna beräknas till 13: — kronor pr hektar. Totalkostnaden

för den ifrågasatta utredningen skulle alltså komma att uppgå till icke mindre

än c:a 150,000:— kronor.

Att riksdagen under nuvarande ogynnsamma budgetära läge skulle i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning av detta spörsmål, som drager så avsevärda

kostnader, synes ingalunda vara välbetänkt. Därtill kommer, att såväl

lantbruksstyrelsen som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i till utskottet avgivna

yttranden avstyrka bifall till den i ämnet väckta motionen. Lantbruksstyrelsen

anför bland annat, ”att syneförrättning enligt vattenlagen rörande

torrläggningsföretag kan bringas till stånd allenast på ansökan av sakägare i

företaget”. Sådan ansökan har icke ingivits.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, att ”då det torde kunna gå för

sig att uppdela det i motionen omnämnda reglerings- och torrläggningsföretaget

i ett antal mindre företag, vilka kunna komma till stånd med statsbidrag i vanlig

ordning, synas tillräckliga skäl i detta fall ej föreligga för ett ingripande

från riksdagens sida, varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej anser sig

kunna förorda bifall till motionärens förslag”.

Icke minst med stöd av vad dessa myndigheter i saken anfört hemställes, att

riksdagens första kammare måtte besluta,

att lämna förevarande motion utan bifall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Bilaga 1.

Till första kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom beslut den 13 februari 1931 har Kungl. Majit anbefallt Konungens

Befallningshavande att till utskottet avgiva yttrande över en i riksdagens första

kammare väckt motion, nr 64, om utredning angående de ekonomiska förutsättningarna

för en reglering av Fyrisån och dess tillflöden.

I anledning härav har Konungens Befallningshavande infordrat yttrande

från statens lantbruksingenjör, till vilket yttrande jämte bilaga Konungens

Befallningshavande får hänvisa. I övrigt får Konungens Befallningshavande

anföra följande.

För reglering av Fyrisån har redan år 1892 en kommitté blivit utsedd, genom

vars försorg under åren 1898—1899 förslag till reglering från Ekeby kvarn

och uppåt utarbetats. Sedermera ha med hushållningssällskapets medverkan

vissa vattenstånds- och vattenmängdsmätningar verkställts. Enligt vad Konungens

Befallningshavande inhämtat från lantbruksingenjören kan det antagas,

att 1899 års förslag efter nuvarande priser skulle draga en kostnad av

icke fullt 2 miljoner kronor. Innan det kan bliva fråga om att söka understöd

av statsmedel till regleringen av vattendraget, torde emellertid nya och

fullständiga utredningar behöva verkställas.

De arealer, som uppgivas i lantbruksingenjörens här bifogade yttrande med

tillhörande bilaga, äro således endast ungefärliga. Med denna reservation kan

man antaga, att genom reglering av de i motionen omnämnda vattendragen

kunna utvinnas.

Åker och äng.

Skogsmark.

Omkring Fyrisån ....

.......... 4,500 hektar

600 hektar

., Lövstaån

........... 2,500 „

4,000 „

Summa 7,000 hektar

4,600 hektar

Även under nuvarande för jordbruket och skogsskötseln synnerligen tryckta

omständigheter torde det vara uppenbart, att en förändring av så stora arealer

från improduktiv eller till hälften vattendrägt mark till god inägojord eller

skogsmark skulle innebära stora fördelar, ägnade att stärka den jordbrukande

befolkningen inom avsevärda delar av länet.

Själva utredningskostnaderna komma säkerligen att uppgå till så stora belopp,

att om en utredning skall komma till stånd, staten måste träda emellan.

Detta torde framgå redan av den arealberäkning och det pris per hektar, som

upptagits i lantbruksingenjörens yttrande. Det torde dessutom böra omnämnas,

att det av 1930 års riksdag beviljade anslaget å 60,000 kronor för utredning

angående reglering av Olandsån icke hittills kunnat tagas i anspråk samt

att, enligt vad Konungens Befallningshavande inhämtat, en av orsakerna här
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 7

till är det därvid fästa villkoret, att jordägarna själva skulle ansvara för liantlangningskostnaderna.

Att döma av denna erfarenhet måste det därför antagas,

att statens förskott av undersökningskostnader behöver omfatta jämväl

utgifterna för hantlangningen eller åtminstone största delen därav.

Ej heller torde det vara tillrådligt att man nöjer sig med en provisorisk utredning

för att nedbringa kostnaderna. I detta avseende må särskilt erinras,

att man vid de företag, varom här är fråga, måste räkna med mycket små lutningar

på stora arealer samt att därför en noggrann avvägning och sektionsmätning

måste äga rum redan från början, för att effekten av en viss regleringsåtgärd

skall kunna bedömas.

Enligt Konungens Befallningshavandes uppfattning är det således mycket

önskvärt, att en utredning angående ifrågavarande regleringsföretag kommer

till stånd. Men denna utredning kan endast ske genom att statsanslag för

ändamålet ställes till förfogande, och vid beräkningen av detta statsanslag torde

jämväl hantlangningskostnader böra inbegripas i anslaget.

En i ärendet ingiven petition överlämnas härjämte. Uppsala slott i landskansliet

den 26 februari 1931.

S. Linnér.

Elias Stenius.

Bilaga 2.

Genom Konungens Befallningshavandes i Uppsala län resolution av den 14

febr. 1931 har jag anmodats avgiva yttrande över motionen nr 64 i första kammaren

vid 1931 års riksdag beträffande utredning örn reglering av Fyrisån

samt Lövsta-Forsmarksån, och får jag i anledning härav vördsamt anföra

följande:

1 likhet med motionären är jag livligt övertygad om nyttan och behovet av, att

dessa utredningar komma till stånd och att de bekostas helt eller till övervägande

del av staten. Utredningarna böra givetvis utföras på så sätt, att de kunna

direkt användas för respektive företags utförande, örn det visar sig, att företagen

ställa sig i ekonomiskt hänseende så fördelaktiga, att en majoritet bland

strandägarna finner det lämpligt att ställa sig såsom sökande till företagens

utförande. Därför böra utredningarna verkställas genom sådan syneförrättning,

som omförmäles i vattenlagens kap. 10 §§32 och 33.

Beträffande omfattningen av de i motionen omnämnda företagen ber jag

få hänvisa till här bilagda av mig den 8 mars 1926 avgivna utredning till

Uppsala läns hushållningssällskap. De däri angivna arealsiffrorna äro troligen

väl lågt beräknade och detta med avsikt för att örn möjligt något stävja den

optimism, som brukar prägla s. k. sakkunnige, i då föreliggande fall 1925 års

kolonisationssakkunnige.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Vad angår kostnaderna för en fullständig utredning, någon halvmesyr är ej

att tillråda, hava dessa i ersättningar till förrättningsman och godemän samt

utredningar genom häradsskrivare och på lantmäterikontoren beträffande

äganderättsförhållanden visat sig vid ett flertal företag uppgå till omkring

8: — kronor per hektar, men då vid dessa företag med därav berörda vattenverk,

flottleder, järnvägar och större samhällen, bland annat måhända även

Uppsala stad, erfordras, att jämlikt vattenlagens kap. 10 § 34 även förordnas

biträdande förrättningsman, torde man höra beräkna syneförrättningskostnadema

till 10:— kronor per hektar. Härtill komma kostnader för vid fältundersökningarna

erforderlig hantlangning, pålar, stakar, borrstål, båtar och

transport inom förrättningsområdet av instrument och redskap samt fortskaffningsmedel

för- synemän och assistenter samt hantlangningsmanskap mellan

deras respektive inkvarteringsställen och arbetsplatserna. Samtliga dessa senare

kostnader, vilka jag betecknar såsom hantlangningskostnader, torde belöpa sig

till omkring 3: — kronor per hektar, vadan samtliga utredningskostnader torde

böra beräknas till 13: —- kronor pr hektar.

Att staten även bör bidraga till hantlangningskostnaderna finner jag nödvändigt,

ty under nu rådande svåra förhållanden för jordbrukarna är det hart

när omöjligt att bland dem få till stånd en sammanslutning, som vill riskera

sådana kostnader, då dessa vid nu ifrågavarande företag gå till 10-tusentals

kronor. Vid mindre företag kunna jordägarne utgöra hantlangningen in natura,

men vid de stora företagen skulle dagligen uppstå tvister örn vem som skulle

utgöra hantlangning, utan där måste anställas särskilt så småningom uppövat

folk för hela undersökningssäsongen, så att undersökningarna kunna göras

mera skyndsamt, vilket är till fördel mindre för förrättningsmännen, vilka för

en stor del av undersökningarne åtnjuta arvode per dag, men Mera för staten,

som har att betala dessa dagarvoden.

De till mig översända remisshandlingarna återgå härmed.

Uppsala den 19 februari 1931.

Gunnar Ytterberg.

Statens lantbruksingenjör.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

9

Bilaga 3.

Sedan 1925 års kolonisationssakkunniga hos Uppsala läns hushållningssällskap

hemställt om medverkan till erhållande av kännedom örn tillgången på odlingsvärd

jord inom länet, har till mig för yttrande remitterats denna hemställan,

sedan arealuppgifter och yttranden inkommit dels från kommunalnämnder och

enskilda, dels från hushållningssällskapets gillesordförande.

Det är mig ett nöje att med den kännedom jag äger örn länet kunna i all

huvudsak vitsorda riktigheten av de inkomna arealuppgifterna samt instämma

i de uttalanden, som gjorts av gillesordförandena. Särskilt skulle jag vilja

understryka de beaktansvärda uttalanden, som gjorts av herrar ordförande i

Bro och Håbo gille, Olands norra gille och Örbyhus södra gille.

Inom den gamla kulturbygd, som Uppsala län utgör, finnes mindre möjligheter

att av hittills outnyttjad jord skapa en massa nya kolonat, bebyggda

av mer eller mindre skuldsatta egnahemsbyggare. Här gäller mera att hjälpa

de redan besuttna att bättre tillvarataga de betydande arealer ypperlig jord,

som finnes å deras hemman, så att dessas alstringsmöjligheter utvecklas i så

hög grad, att hemmanen tåla en styckning. Grundvillkoret härför är en ändamålsenlig

torrläggning. Blir jorden lagom avdikad, kan det löna sig att på

den nedlägga ett intensivare arbete. Bondens söner kunna, medan de bo på

den gamla fädernegården, hjälpa till att i så hög grad förbättra den, att i

sinom tid gården kan delas och väl föda flera familjer. Uppsala län har stora

möjligheter för en sådan naturenlig utveckling. Här finnes särskilt i de större

ådalarna mycket stora vidder ypperlig jord, vilken dock tyvärr årligen skadas

av översvämningar. Denna jord är belägen nära landsvägar och järnvägar, den

äges av en idog, vaken och sedan många generationer med jordbruk väl förfaren

befolkning. Alla förutsättningar förefinnas således för ett snabbt och säkert

tillgodogörande av denna jord och därmed beredande av utkomst för det årliga

födelseöverskottet hos denna klass av goda inbyggare — blott staten

med en mycket ringa utgift organiserade de behövliga torrläggningsföretagen.

Jag vill belysa detta mitt uttalande med några exempel. Såsom ordförandena

i Olands norra och Örbyhus södra hushållningsgillen riktigt uttalat finnes utefter

Fyrisåns västra gren stora arealer godartade, lätt odlingsbara marker,

vilka enligt tämligen säkra uppgifter uppgå till 2,400 hektar, nu föga eller

intet utnyttjade. Deras torrläggning skulle nu kunna åstadkommas för en

kostnad av 200 å 300 kronor per hektar. Detta belopp skulle med all säkerhet

vederbörande jordägare vara villiga betala, men då jordägarna äro flera hundra

möter det svårighet att få några, som vilja ställa sig i spetsen för utredningar

om kostnadernas fördelning. Örn man efter vunnen erfarenhet utgår från att

utredningskostnaderna belöpa sig till 10: — kronor per hektar, erfordras det

dock en sammanslutning av jordägare, som äro villiga och hava rygg att förskottera

25,000:— kronor. Härpå strandar vanligen igångsättandet av dessa

större företag. Om nu staten bekostade en dylik utredning och denna förelädes

jordägarna, kunde en var överblicka., huru stor utgift komme på hans gård,

och jag är övertygad örn, att i så fall flertalet skulle vara mer än villiga att

ikläda sig de sålunda nära nog fixerade kostnaderna och besluta företagets

utförande. För staten behövde kostnaderna för en dylik utredning ej ens bliva

en direkt utgift, utan endast ett förskotterande av medel, ty kommer före
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

taget till stånd och blir i vanlig ordning understött nied statsunderstöd i form

av anslag och lån, kunde vid statsunderstödets beräknande de förskotterade

organisationskostnaderna inräknas i beräknad kostnad, och från det statsunderstöd,

som på grund härav kan erhållas, dragas vad staten förskotterat. Att

märka är, att de marker, vilka genom en reglering av Fyrisåns västra gren

skulle bliva torrlagda, ligga nära de gamla gårdarna; de äro således redan bebyggda.

Och vad som ytterligare erfordras i bebyggelse med lador, sedan

skördarna ökats, sköter säkert upplandsbonden om, såvida jag känner honom

rätt, liksom han nog också får rygg att bygga en ny gåi’d åt en son eller dotter,

om det visar sig, att den gamla gården tål att delas.

Likadant är förhållandet utefter östra grenen av Fyrisån, där omkring

2,600 hektar marker nu ligga mer eller mindre vattenskadade.

Ett tredje område, där stora hittills ej utnyttjade försörjningsmöjligheter

förefinnas är utefter Olandsån i östra delen av Uppsala län och västra delen

av Stockholms, där nu årligen lågt räknat 2,000 hektar mestadels åker stå

under vatten vid vår- och höstflöden på grund av vattendragets otillräckliga

storlek. Utvidgar man denna å, få de kringliggande gårdarna nära fördubblad

avkastningsförmåga, ty deras mest bördiga mark utgöres just av svämlerjorden

utefter ån.

Norr örn Olandsån ligger utefter vattendraget mellan Forsmarks bruk i Stockholms

län och Leufsta bruk i Uppsala län ett betydande område sankmarker

med en areal av troligen 3,500 hektar, vilka nu lämna en högst obetydlig och

osäker avkastning, eftersom de så gott som årligen översvämmas och även

vid normalt vattenstånd endast höja sig några decimeter över därvarande sjöars

och åars vattenyta. Låt vara, att jordmånen här ej är fullt så bördig som

utefter Fyrisån och Olandsån, men ingenstädes är den mindrevärdig och på

stora områden består den av välmultnad torvjord på lerbotten. Romme här

genom statens medverkan till stånd en sammanslutning mellan bruken, de enskilda

jordägarna och de ecklesiastika boställena, skulle här mycket kunna uträttas,

och en utredning skulle säkert utvisa, att vinsten av ett torrläggningsföretag

skulle mer än väl uppväga därmed förenade kostnader och ersättning

till Forsmarks bruk för förlorad vattenkraft och annat intrång. Många av

de enskilda, mindre jordägarna här hava länge insett fördelen av ett sådant

företag och ägarna till Forsmark hava vid förda underhandlingar ingalunda

ställt sig avvisande mot företaget, men fullt riktigt anfört, att de ej för sina

kreditgivares skull kunna utan ersättning avstå från befintlig fallhöjd och

vattenkraft. Fallägarna äro villiga att mot lagenlig ersättning avstå från

vattenkraften, men de mindre jordbrukarna i dessa trakter mäkta ej åstadkomma

den utredning, som erfordras för bestämmande av ersättningsbeloppets storlek

och dettas fördelning på vederbörande jordägare. Även här skulle ett till

kostnaden obetydligt statsingripande medföra en så ökad bärighet hos de nu

oerhört extensiva jordbruken, att dessa skulle för många årtionden framåt

kunna mottaga det befolkningsöverskott, som nu går i emigration.

I samma vattendrag ovanför fallen vid Leufsta bruk ligga kring de på

nästan samma nivå belägna Ensjön, Åkerbysjön, Lillvassjön, Finnsjön och

Yikasjön stora sankmarker med en areal av omkring 3,000 hektar, vilka hittills

skadats av uppdämningen ovanför Leufsta bruk. Nu är bruksledningen villig

att för ringa eller ingen ersättning avstå från dämningsrätten, men även örn

denna ej utnyttjas bliva markerna icke nöjaktigt torrlagda, utan det erfordras

betydande utvidgningar av vattendragen mellan sjöarna och i dessas tillopp samt

i utloppet vid Leufsta. Kostnaderna härför äro vid under de senaste åren

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 11

företagna undersökningar beräknade till omkring 400,000:— kronor. Då de

här belägna markerna mest torde bestå av mer eller mindre grund dyjord på

grusbotten lärer väl fördelen av företaget huvudsakligast bestå i möjlighet till

ökad skogsproduktion ej blott på dessa egentliga sankmarker utan även på de

mångdubbelt större skogsvidderna däromkring, i det dessa kringliggande marker

nu ej kunna ordentligt skogsdikas.

Men skogsbruk, ordentligt bedrivet, lärer väl mer än man i allmänhet hittills

insett vara en i längden lönande produktionsgren, vid vilken mycket folk kan

finna sysselsättning, helst örn denna befolkning, - som nu i hög grad sker vid

Leufsta, erbjudes köpa hemmanslotter, där jordbruk kan bedrivas och efter

torrläggningsföretaget utvecklas.

Ett annat för odling synnerligt lämpligt område utgöra de s. k. Mullbromossama

i Älvkarleby och Västlands socknar, belägna intill landsvägen cirka

4 Ion. söder örn Älvkarleby kyrka. Dessa mossar utdikades för 3 eller 4 år sedan

vid nödhjälpsarbeten. De i enskild ägo befintliga delarna härav äro nu mestadels

odlade, men ett område på cirka 150 hektar, ägt av Gimo-Österby Bruks

A.-B. och Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., ligger ännu oodlat. Bolagen

vilja gärna sälja detta område för billigt pris. Jorden är här mestadels ypperlig,

0.5—1.0 meters svart dyjord på sandblandad lerbotten. Då år 1922 de nu

avbrutna kolonisationsarbetena på Högskogens kronopark skulle igångsättas, avrådde

jag bestämt härifrån och påpekade för byråchefen Mannerfelt och statskonsulenten

Östergren, att det vore förmånligare, örn staten inköpte dessa utmärkta

områden å Mullbromossarna och uppläte dem åt hugade kolonister, men

erhöll till svar, att för sådant ändamål funnes inge pengar. Däremot fanns det

gott om statsmedel att kasta bort på Högskogen, där nu till så gott som ingen

nytta nedlagts lågt räknat 55,000:— kronor. Lyckligtvis synes nu statsmyndigheterna

finna mera lämpligt att låta den för skogsodling användbara, men

till åker odugliga marken å kronoparkerna bliva rätt utnyttjad och hellre tillvarataga

i enskild ägo varande mark. Det är att hoppas, att Mullbromossarna

nu bliva tillvaratagna.

Sammanställer man de ovan uppräknade stora utdiknings- och odlingsföretagen,

erhåller man en förbättrad areal av i hektar:

Till åker och .

äng lämplig För skogs
-

mark bor(

Kring Fyrisåns västra gren .......................... 2,400 —

„ „ östra gren .......................... 2,000 600

„ „ huvudfåra ovanför Ekeby kvarn...... 100 —

„ Olandsån..................................... 2,000 —

Mellan Forsmark och Leufsta bruk.................... 2,500 1,000

Ovanför Leufsta bruk................................ — 3,000

Mullbromossarna..................................... 150 —

Summa hektar 9,150 4,600

Dessutom förekomma spridda över länets skilda socknar en hel del odlingslägenheter,

vilka jag ej här nu anser det vara nödigt specificera på en var

av de 85 socknarna, utan sammanför till en areal av 2,600 hektar till åker

eller äng lämplig mark.

Således finnas inom länet och angränsande delar av Stockholms län tillhopa

omkring 11,750 hektar nu vattenskadade eller icke odlade marker, vilka väl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

löna sig att bruka som god åker eller välskött äng samt omkring 4,600 hektar

vattenskadad mark lämplig att efter utdikning bära skog.

Detta gäller den mark, som nu i större komplex ligger så . gott som för fäfot

eller där skördarna årligen riskeras. Att övrig åkermark kan genom bättre

diktning, täckdikning, intensivare skötsel och bättre bärgningsmetoder drivas

upp till betydligt ökad avkastning och lämna utkomst för en ökad befolkning,

behöver jag knappast påpeka. Detta inses av länets till övervägande del

vakna och idoga befolkning, vilken på det sista kvartseklet i hög grad till det

bättre utvecklat Upplands jordbruk.

Men jag vill till slut ytterligare påpeka och understryka, att staten med en

ringa utgift kan giva det uppländska jordbruket ett synnerligen värdefullt

handtag genom att förskottsvis bekosta organisationen av de större utdikningsoch

odlingsföretagen. De mindre och medelstora sköta jordägarna själva.

Uppsala den 8 mars 1926.

Gunnar Ytterberg.

Statens lantbruksingenjör.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

13

Bilaga 4.

Till första kammarens andra tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 13 sistlidne månad anbefalld avgiva yttrande över

motion 1:64, örn utredning angående de ekonomiska förutsättningarna för en

reglering av Fyrisån och dess tillflöden, får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

härmed anföra följande.

Med Fyrisåns tillflöden avses antagligen de båda från norr kommande åarna,

Vendelsån, som i sitt nedre lopp även kallas Tenstaån samt Vattholmaån, jämte

dessas mindre tillflöden, vilka förena sig i närheten av Lena kyrka. Vendelsån

har sina källor norr örn Tegelsmora kyrka och genomflyter Tegelsmorasjön och

Vendelsjön. Vattholmaån börjar norr örn Films kyrka och flyter genom Gruvsjön

och Dannemorasjön.

Båda dessa grenar samt Fyrisån från Lena ned till Uppsala äro genom statens

meteorologisk-hydografiska anstalts försorg avvägda och fixpunkter utmärkta,

varjämte längdprofiler uppritats i koncept.

Det i motionen omnämnda vattendraget, som passerar Leufsta bruk, upprinner

å sankmarkerna norr örn Tegelsmora och Film, flyter därefter i nordlig riktning

genom sjöarna Finnsjön, Liilvassjön, Åkerbysjön och Ensjön förbi Leufsta

bruk samt sedan i ostlig riktning genom Skälsjön, norra och södra Åls joar na

och Bruksdammen samt utfaller i Kallrigafjärden vid Johannisfors.

Av ovannämnda meteorologisk-hydrografiska anstaltens undersökningar

jämte tillgängliga kartor framgår, att företaget torde kunna uppdelas i dylika

med mindre omfattning och ett mindre antal intressenter.

Fyrisåns båda nordliga grenar, Vendelsån och Vattholmaån äro sålunda

oberoende av varandra samt var för sig skilda från Fyrisån söder örn Lena

genom de c:a 4,0 m. höga vattenfallen vid resp. Järsta och Vattholma. Sankmarkema

norr örn Tegelsmora, vilka avrinna till Tegelsmorasjön, kunna helt

säkert nöjaktigt torrläggas oberoende av Vendelsåns reglering. Fallhöjden från

nederbördsområdets norra gräns till Tegelsmorasjön är nämligen c:a 10,00 m.

Samma torde förhållandet vara med området närmast norr örn Gruvsjön, som

avflyter genom Vattholmaån.

Torrläggningen av de vattensjuka markerna omkring det vattendrag, som

rinner mot norr förbi Leufsta bruk, kan givetvis behandlas såsom ett självständigt

företag.

Då det således torde kunna gå för sig att uppdela det i motionen omnämnda

reglerings- och torrläggningsföretaget i ett antal mindre företag, vilka kunna

komma till stånd med statsbidrag i vanlig ordning, synes tillräckliga skäl i detta

fall ej föreligga för ett ingripande från riksdagens sida, varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ej anser sig kunna förorda bifall till motionärens förslag.

Stockholm den 3 mars 1931.

Sven Sienberg.

Fr. Enblom.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Bilaga 5.

Till Riksdagens jordbruksutskott.

Genom remiss har Kungl. Maj:t anbefallt kungl, lantbruksstyrelsen att till

eder avgiva yttrande över den inom riksdagen väckta, till eder remitterade

motionen 1:64, örn utredning angående de ekonomiska förutsättningarna fölen

reglering av Fyrisån och dess tillflöden.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

Av motionären föreslagna åtgärder synas förutsätta anvisandet av statsmedel

för åvägabringande av den tilltänkta utredningen.

Tidigare har Kungl. Maj :t i några fall, exempelvis beträffande reglering av

övre och nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län, på framställning av

antingen vederbörande länsstyrelse eller intressenter i det påtänkta torrläggningsföretaget,

ställt medel till förfogande för åstadkommande av sådana undersökningar

och utredningar, som vore erforderliga för frågans behandlingvid

syneförrättning enligt vattenlagen. Framhållas må, att regleringsföretag

av här ifrågavarande art icke kunna bringas till utförande, med mindre bestämmelser

därom meddelats vid dylik förrättning, ävensom att syneförrättning

enligt vattenlagen rörande torrläggningsföretag kan bringas till stånd allenast

på ansökning av sakägare i företaget.

Beträffande i motionen ifrågasatta torrläggningsfrågor är det emellertid

icke möjligt att i ärendets nuvarande skick bilda sig en uppfattning örn utsikterna

för deras hänskjutande till behandling vid syneförrättning, för den

händelse statsmedel anvisas för ändamålet. Vidare må framhållas, att kostnaderna

för ifrågavarande undersökningar och utredningar bliva beroende av

de tilltänkta regleringsarbetenas blivande omfattning. I detta avseende erhålles

emellertid av motionen ingen upplysning. Det är sålunda icke möjligt

att ens ungefärligen uttala sig örn storleken av de anspråk på statskassan, som

ett eventuellt bifall till motionen skulle kunna medföra.

Med anledning av vad ovan anförts får lantbruksstyrelsen för sin del avstyrka

bifall till föreliggande motion.

Stockholm den 27 februari 1931.

Erik Insulander.

Olof Fredholm.

Yttrandet begärt av första kammarens andra tillfälliga utskott men av lantbruksstyrelsen

sänt till jordbruksutskottet.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1931

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.