Första kammarens andra tillf ålliga utskotts utlåtande Nr 5
1931-03-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1931:5, Första kammarens andra tillf ålliga utskotts utlåtande Nr 5
Dokumentets text
Första kammarens andra tillf ålliga utskotts utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1931 kl. 9 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5, i
anledning av väckt motion, 1:64, örn utredning angående
de ekonomiska förutsättningarna för en reglering av
Fyrisån och dess tillflöden m. m.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Motionen.
hänvisad motion, nr 64, har herr Johan Larsson, Örbyhus, hemställt, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära framläggande av förslag till
åvägabringande av en fullständig utredning angående de ekonomiska förutsättningarna
för en reglering av Fyrisån och dess tillflöden, ävenså reglering av
det vattendrag, som passerar Lövsta Bruk och förorsakar vattensjuka trakter
i Tegelsmora, Films och Österlövsta socknar.
Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.
De i motionen omnämnda tillflödena till Fyrisån äro de från norr kommande
åarna, Vendelsån, som i sitt nedre lopp även kallas Tenstaån, samt Vattholmaån,
jämte dessas mindre tillflöden, vilka förena sig i närheten av Lena
kyrka. Vendelsån har sina källor norr om Tegelsmora kyrka och genomflyter
Tegelsmorasjön och Vendelsjön, Vattholmaån börjar norr örn Films kyrka och
flyter genom Gruvsjön och Dannemorasjön. Det i motionen omnämnda vattendraget,
som passerar Lövsta bruk, upprinner på sankmarkerna norr örn Tegelsmora
och Film, flyter därefter i nordlig riktning genom sjöarna Finnsjön,
Lillvassjön, Åkerbysjön och Ensjön förbi Lövsta bruk samt sedan i ostlig riktning
genom Skälsjön, norra och södra Ålssjöarna och Bruksdammen samt utfaller
i Kallrigafjärden vid Johannisfors.
Utskottet har i vederbörlig ordning infordrat yttranden över motionen från
länsstyrelsen i Uppsala län, vilken hört länets lantbruksingenjör, lantbruksstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dessa yttranden äro såsom
bilagor fogade vid detta utskottets utlåtande.
Av länsstyrelsens yttrande inhämtas, hl. a., att de arealer, som genom den i
motionen ifrågasatta regleringen skulle kunna utvinnas, uppgå till följande ungefärliga
storlek: omkring Fyrisån 4.500 hektar åker och äng samt 600 hektar
skogsmark, omkring Lövstaån 2.500 hektar åker oell äng samt 4.000 hektar
skogsmark. Dessa arealer betecknas av länsstyrelsen såsom god inägojord eller
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 12 sami. 2 aud. 3 käft. (Nr 5.) 1
2
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Utskottet.
skogsmark, och åtgärden skulle innebära stora fördelar, ägnade att stärka den
jordbrukande befolkningen inom avsevärda delar av länet. Det vore sålunda
enligt länsstyrelsens uppfattning mycket önskvärt, att en undersökning angående
ifrågavarande regleringsföretag komme till stånd.
Lantbruksstyrelsen har anfört, att regleringsföretag av här ifrågavarande
art icke kunna bringas till utförande med mindre bestämmelser därom meddelats
vid syneförrättning enligt vattenlagen, ävensom att sådan syneförrättning
kunde bringas till stånd allenast på ansökning av sakägare i företaget.
Med hänsyn härtill jämte till de ofullständiga uppgifterna i motionen avstyrkte
lantbruksstyrelsen bifall till motionen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att då det torde kunna gå för sig
att uppdela det i motionen omnämnda reglerings- och torrläggningsföretaget i
ett antal mindre företag, vilka kunna komma till stånd med statsbidrag i vanlig
ordning, synas ej tillräckliga skäl föreligga för ett ingripande från riksdagens
sida, varför styrelsen ej anser sig kunna förorda bifall till motionärens förslag.
Utskottet får slutligen anmäla, att till utskottet överlämnats en till landshövdingen
i Uppsala län ställd skrivelse från 26 jordägare i de trakter, som
skulle beröras av det ifrågasatta regleringsföretaget, vilka anhålla örn landshövdingens
bistånd för ”denna viktiga frågas lösning” och därvid framhålla
de skäl, som tala för att företaget bringas till stånd.
Utskottet tillåter sig erinra örn att riksdagen tidigare beaktat framställningar
av liknande innebörd som i motionen och beviljat anslag för sådana undersökningar,
som här avses. Så har t. ex. riksdagen åren 1928 och 1929 beviljat
anslag för undersökningar rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån i
Blekinge län samt Örkilsälven i Älvsborgs län och Kalixälven i Norrbottens
län, och vid 1930 års riksdag anvisades sådant anslag för liknande undersökning
rörande reglering av Eman i Kalmar län, Helgeån i Kristianstads län
samt Olandsån i Uppsala och Stockholms län, detta senare företag berörande
trakter i Uppland, som ligga i närmaste grannskap till den del av Uppland,
som beröres av motionärens förslag.
Den motivering, som legat till grund för dessa riksdagens beslut, kan till alla
delar också åberopas för ett bifall till motionen. Den nationalekonomiska vinsten
skulle bliva, att dels vidsträckta områden skyddas mot årligen återkommande
översvämningar, vilka nu dels minska, dels alldeles förstöra skörden, dels
att ännu större områden med mycket god jordmån skulle torrläggas, så att de
omedelbart skulle kunna läggas under plog, dels slutligen att skogbärande mark
i stor utsträckning, vilken nu ger ringa eller intet utbyte, skulle genom den
av regleringen möjliggjorda utdikningen bringas att giva god avkastning, vilket
särskilt för dessa trakter har stol stora betydelse. Likaledes kunna vägande
ortssynpunkter, delvis av stark social innebörd, anföras för ett bifall till framställningen.
Därigenom att den jord, som genom regleringen vinnes som åkerjord,
ligger i omedelbart grannskap till redan befintliga Och bebyggda bruk
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 3
ningsdelar och sålunda ökar dessas storlek, skulle en uppdelning bliva möjlig,
vilken i sin ordning medförde, att där en ägare hade flera söner, dessa skulle
kunna få övertaga var sin nya brukningsdel och sålunda bibehållas vid jorden
och den fäderneärvda torvan, en sak som från samhällelig synpunkt knappast
kan övervärderas. Vidare skulle den betydande skogsareal, som på detta sätt
gjordes fruktbärande, ej allenast bliva till ekonomiskt stöd för brukame av de
jordbruk, som härav berördes, utan bereda arbetstillfällen åt dem i trakten,
som för sin utkomst vore beroende av sådana. Slutligen torde böra framhållas,
att en utdikning och torrläggning av så stora arealer vattensjuk mark, som
här är fråga örn, skulle verka förbättrande på klimatet i de ifrågavarande
trakterna.
Emellertid torde det få anses som uteslutet att bland de jordägare, som beröras
av den ifrågasatta regleringen, åstadkomma en sådan sammanslutning,
som förmår att bestrida kostnaderna för förberedande undersökning och arbetsplans
upprättande. Det är ett mycket vidsträckt område med många och delvis
även ekonomiskt svaga jordägare, ibland vilka också möjligen stridiga intressen
kunna vilja göra sig gällande. Ej heller torde det vara möjligt att som vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen förutsätter utföra arbetet i olika etapper. Erfarenheten
visar, att de fördelar, som härvid ernås för ett område, oftast motvägas
av svårigheter för andra nedomliggande områden, varvid också rättstvister
kunna uppstå av den omfattning, att de kunna bli av rent av ruinerande
innebörd för dem, som från början trodde sig vinna fördelar av regleringen.
Flera typiska exempel skulle också kunna anföras härpå, och från ett mindre
företag i denna trakt ha de, som utav den utförda regleringen haft fördel, blivit
nödsakade att till nedom liggande jordägare, vilka lidit men, utgiva betydande
skadeersättningar. Vad nu föreslagna reglering vidkommer, kunna visserligen
områdena omkring Vendelsån, resp. Vattholmaån betraktas som från
varandra skilda företag, men de båda åarna förenas i den gemensamma Fyrisån,
och den ökade avrinningshastigheten skulle helt säkert medföra betydande olägenheter
för nedom sammanflödet liggande trakter på grund av dels vattendragets
förträngningar här och där, dels markens låga och flacka beskaffenhet.
Vad åter vidkommer de områden, som ligga omkring Löfstaån och dess tillflöden,
så äro lutningsförhållandena sådana, att tillräcklig avrinning knappast
erhålles, utan att också den inom Stockholms län liggande delen av vattendraget
också fördjupas. Områdets vidsträckthet och den synnerligen stora
flackheten i landskapet göra det nödvändigt, att förhållandena inom hela området
samtidigt utredas, och därför synes det uteslutet, att jordägarne själva
skulle kunna bekosta en tillräckligt bärande utredning. Utskottet är i likhet
med de hörda myndigheterna av den uppfattningen, att denna utredning, örn
den kommer till stånd, bör läggas så, att den resulterar i en arbetsplan av den
beskaffenhet, att den med hänsyn till arbetets omfattning och därav betingade
kostnader kan läggas till grund för en ekonomisk organisation till arbetets ut
-
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
förande och måste således i sig innesluta laga syneförrättningar i enlighet med
gällande lags bestämmelser.
Saken synes likväl ha den stora betydelsen såväl från näringslivets som ortsintressets
synpunkt, att den motiverar ett statsmakternas ingripande, och detta
så mycket mera som sådant understöd tidigare lämnats andra fullkomligt likartade
företag, varom också utskottet förut erinrat. Vid dessa understöds beviljande
har dock såsom villkor fästs, att kostnaderna för erforderlig hantlangning
och därtill hörande material skulle bäras av jordägarne själva. Principiellt
har utskottet intet att invända mot ett sådant villkor, men det har
visat sig svårt, då det gällt företag av denna omfattning, att åstadkomma den
nödiga sammanslutningen bland jordägarne, och utskottet vill erinra om att
verkställigheten av föregående riksdags beslut rörande Olandsåns reglering
ännu icke är påbörjad av just denna anledning. Det har därför synts utskottet
önskvärt, att även de kostnader, som med ett gemensamt ord kunna
kallas hantlangningskostnader, förskotteras av statsmedel för att sedermera,
örn företaget kommer till stånd, bliva upptagna bland övriga med företaget
förenade utgifter och till viss del bäras lika med dessa av jordägarne. Utskottet
delar också den av lantbruksingenjören framförda åsikten, att undersökningen
sannolikt skulle förbilligas genom fast anställda och inarbetade hantlangare,
då härigenom arbetet skulle bedrivas fortare och inom kortare tid och
sålunda en del andra kostnader sannolikt skulle nedbringas.
Gentemot lantbruksstyrelsen formella invändning att här icke någon sakägare
framfört begäran om utredning, vill utskottet anföra, att sådan sakägare
torde få anses finnas, alldenstund i insänd petition 26 jordägare anhållit om
motionens bifallande.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta i skrivelse till
Kungl. Maj-.t hemställa, att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga
åtgärder för åvägabringande av en fullständig utredning
angående de ekonomiska förutsättningarna för en reglering
av Fyrisån och dess tillflöden, ävensom reglering av det
vattendrag, som passerar Lövsta bruk.
Stockholm den 20 mars 1931.
På utskottets vägnar:
A. J. GRANSTRÖM.
Närvarande vid beslutets fattande: herrar Granström, Larsén, friherre Lagerfelt,
J. A. Larsson, Bengtsson, Hjalmarsson, G. Karlsson och Henriksson.
Första kammarens andra tillf ätliga utskotts utlåtande Nr 5.
5
Reservation
av herr Hjalmarsson, som ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande
lydelse.
Det utredningsarbete, varom nu är fråga, skulle enligt från Konungens Befallningshavande
till utskottet ingiven skrivelse av den 26 februari 1931 (bil. 1)
komma att omfatta tillsammans omkring 11,600 hektar. Statens lantbruksingenjör
har i skrivelse av den 19 februari 1931 (bil. 2) uppgivit, att utredningskostnaderna
torde kunna beräknas till 13: — kronor pr hektar. Totalkostnaden
för den ifrågasatta utredningen skulle alltså komma att uppgå till icke mindre
än c:a 150,000:— kronor.
Att riksdagen under nuvarande ogynnsamma budgetära läge skulle i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära utredning av detta spörsmål, som drager så avsevärda
kostnader, synes ingalunda vara välbetänkt. Därtill kommer, att såväl
lantbruksstyrelsen som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i till utskottet avgivna
yttranden avstyrka bifall till den i ämnet väckta motionen. Lantbruksstyrelsen
anför bland annat, ”att syneförrättning enligt vattenlagen rörande
torrläggningsföretag kan bringas till stånd allenast på ansökan av sakägare i
företaget”. Sådan ansökan har icke ingivits.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, att ”då det torde kunna gå för
sig att uppdela det i motionen omnämnda reglerings- och torrläggningsföretaget
i ett antal mindre företag, vilka kunna komma till stånd med statsbidrag i vanlig
ordning, synas tillräckliga skäl i detta fall ej föreligga för ett ingripande
från riksdagens sida, varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ej anser sig
kunna förorda bifall till motionärens förslag”.
Icke minst med stöd av vad dessa myndigheter i saken anfört hemställes, att
riksdagens första kammare måtte besluta,
att lämna förevarande motion utan bifall.
6
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Bilaga 1.
Till första kammarens andra tillfälliga utskott.
Genom beslut den 13 februari 1931 har Kungl. Majit anbefallt Konungens
Befallningshavande att till utskottet avgiva yttrande över en i riksdagens första
kammare väckt motion, nr 64, om utredning angående de ekonomiska förutsättningarna
för en reglering av Fyrisån och dess tillflöden.
I anledning härav har Konungens Befallningshavande infordrat yttrande
från statens lantbruksingenjör, till vilket yttrande jämte bilaga Konungens
Befallningshavande får hänvisa. I övrigt får Konungens Befallningshavande
anföra följande.
För reglering av Fyrisån har redan år 1892 en kommitté blivit utsedd, genom
vars försorg under åren 1898—1899 förslag till reglering från Ekeby kvarn
och uppåt utarbetats. Sedermera ha med hushållningssällskapets medverkan
vissa vattenstånds- och vattenmängdsmätningar verkställts. Enligt vad Konungens
Befallningshavande inhämtat från lantbruksingenjören kan det antagas,
att 1899 års förslag efter nuvarande priser skulle draga en kostnad av
icke fullt 2 miljoner kronor. Innan det kan bliva fråga om att söka understöd
av statsmedel till regleringen av vattendraget, torde emellertid nya och
fullständiga utredningar behöva verkställas.
De arealer, som uppgivas i lantbruksingenjörens här bifogade yttrande med
tillhörande bilaga, äro således endast ungefärliga. Med denna reservation kan
man antaga, att genom reglering av de i motionen omnämnda vattendragen
kunna utvinnas.
Åker och äng.
Skogsmark.
Omkring Fyrisån ....
.......... 4,500 hektar
600 hektar
., Lövstaån
........... 2,500 „
4,000 „
Summa 7,000 hektar
4,600 hektar
Även under nuvarande för jordbruket och skogsskötseln synnerligen tryckta
omständigheter torde det vara uppenbart, att en förändring av så stora arealer
från improduktiv eller till hälften vattendrägt mark till god inägojord eller
skogsmark skulle innebära stora fördelar, ägnade att stärka den jordbrukande
befolkningen inom avsevärda delar av länet.
Själva utredningskostnaderna komma säkerligen att uppgå till så stora belopp,
att om en utredning skall komma till stånd, staten måste träda emellan.
Detta torde framgå redan av den arealberäkning och det pris per hektar, som
upptagits i lantbruksingenjörens yttrande. Det torde dessutom böra omnämnas,
att det av 1930 års riksdag beviljade anslaget å 60,000 kronor för utredning
angående reglering av Olandsån icke hittills kunnat tagas i anspråk samt
att, enligt vad Konungens Befallningshavande inhämtat, en av orsakerna här
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 7
till är det därvid fästa villkoret, att jordägarna själva skulle ansvara för liantlangningskostnaderna.
Att döma av denna erfarenhet måste det därför antagas,
att statens förskott av undersökningskostnader behöver omfatta jämväl
utgifterna för hantlangningen eller åtminstone största delen därav.
Ej heller torde det vara tillrådligt att man nöjer sig med en provisorisk utredning
för att nedbringa kostnaderna. I detta avseende må särskilt erinras,
att man vid de företag, varom här är fråga, måste räkna med mycket små lutningar
på stora arealer samt att därför en noggrann avvägning och sektionsmätning
måste äga rum redan från början, för att effekten av en viss regleringsåtgärd
skall kunna bedömas.
Enligt Konungens Befallningshavandes uppfattning är det således mycket
önskvärt, att en utredning angående ifrågavarande regleringsföretag kommer
till stånd. Men denna utredning kan endast ske genom att statsanslag för
ändamålet ställes till förfogande, och vid beräkningen av detta statsanslag torde
jämväl hantlangningskostnader böra inbegripas i anslaget.
En i ärendet ingiven petition överlämnas härjämte. Uppsala slott i landskansliet
den 26 februari 1931.
S. Linnér.
Elias Stenius.
Bilaga 2.
Genom Konungens Befallningshavandes i Uppsala län resolution av den 14
febr. 1931 har jag anmodats avgiva yttrande över motionen nr 64 i första kammaren
vid 1931 års riksdag beträffande utredning örn reglering av Fyrisån
samt Lövsta-Forsmarksån, och får jag i anledning härav vördsamt anföra
följande:
1 likhet med motionären är jag livligt övertygad om nyttan och behovet av, att
dessa utredningar komma till stånd och att de bekostas helt eller till övervägande
del av staten. Utredningarna böra givetvis utföras på så sätt, att de kunna
direkt användas för respektive företags utförande, örn det visar sig, att företagen
ställa sig i ekonomiskt hänseende så fördelaktiga, att en majoritet bland
strandägarna finner det lämpligt att ställa sig såsom sökande till företagens
utförande. Därför böra utredningarna verkställas genom sådan syneförrättning,
som omförmäles i vattenlagens kap. 10 §§32 och 33.
Beträffande omfattningen av de i motionen omnämnda företagen ber jag
få hänvisa till här bilagda av mig den 8 mars 1926 avgivna utredning till
Uppsala läns hushållningssällskap. De däri angivna arealsiffrorna äro troligen
väl lågt beräknade och detta med avsikt för att örn möjligt något stävja den
optimism, som brukar prägla s. k. sakkunnige, i då föreliggande fall 1925 års
kolonisationssakkunnige.
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Vad angår kostnaderna för en fullständig utredning, någon halvmesyr är ej
att tillråda, hava dessa i ersättningar till förrättningsman och godemän samt
utredningar genom häradsskrivare och på lantmäterikontoren beträffande
äganderättsförhållanden visat sig vid ett flertal företag uppgå till omkring
8: — kronor per hektar, men då vid dessa företag med därav berörda vattenverk,
flottleder, järnvägar och större samhällen, bland annat måhända även
Uppsala stad, erfordras, att jämlikt vattenlagens kap. 10 § 34 även förordnas
biträdande förrättningsman, torde man höra beräkna syneförrättningskostnadema
till 10:— kronor per hektar. Härtill komma kostnader för vid fältundersökningarna
erforderlig hantlangning, pålar, stakar, borrstål, båtar och
transport inom förrättningsområdet av instrument och redskap samt fortskaffningsmedel
för- synemän och assistenter samt hantlangningsmanskap mellan
deras respektive inkvarteringsställen och arbetsplatserna. Samtliga dessa senare
kostnader, vilka jag betecknar såsom hantlangningskostnader, torde belöpa sig
till omkring 3: — kronor per hektar, vadan samtliga utredningskostnader torde
böra beräknas till 13: —- kronor pr hektar.
Att staten även bör bidraga till hantlangningskostnaderna finner jag nödvändigt,
ty under nu rådande svåra förhållanden för jordbrukarna är det hart
när omöjligt att bland dem få till stånd en sammanslutning, som vill riskera
sådana kostnader, då dessa vid nu ifrågavarande företag gå till 10-tusentals
kronor. Vid mindre företag kunna jordägarne utgöra hantlangningen in natura,
men vid de stora företagen skulle dagligen uppstå tvister örn vem som skulle
utgöra hantlangning, utan där måste anställas särskilt så småningom uppövat
folk för hela undersökningssäsongen, så att undersökningarna kunna göras
mera skyndsamt, vilket är till fördel mindre för förrättningsmännen, vilka för
en stor del av undersökningarne åtnjuta arvode per dag, men Mera för staten,
som har att betala dessa dagarvoden.
De till mig översända remisshandlingarna återgå härmed.
Uppsala den 19 februari 1931.
Gunnar Ytterberg.
Statens lantbruksingenjör.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
9
Bilaga 3.
Sedan 1925 års kolonisationssakkunniga hos Uppsala läns hushållningssällskap
hemställt om medverkan till erhållande av kännedom örn tillgången på odlingsvärd
jord inom länet, har till mig för yttrande remitterats denna hemställan,
sedan arealuppgifter och yttranden inkommit dels från kommunalnämnder och
enskilda, dels från hushållningssällskapets gillesordförande.
Det är mig ett nöje att med den kännedom jag äger örn länet kunna i all
huvudsak vitsorda riktigheten av de inkomna arealuppgifterna samt instämma
i de uttalanden, som gjorts av gillesordförandena. Särskilt skulle jag vilja
understryka de beaktansvärda uttalanden, som gjorts av herrar ordförande i
Bro och Håbo gille, Olands norra gille och Örbyhus södra gille.
Inom den gamla kulturbygd, som Uppsala län utgör, finnes mindre möjligheter
att av hittills outnyttjad jord skapa en massa nya kolonat, bebyggda
av mer eller mindre skuldsatta egnahemsbyggare. Här gäller mera att hjälpa
de redan besuttna att bättre tillvarataga de betydande arealer ypperlig jord,
som finnes å deras hemman, så att dessas alstringsmöjligheter utvecklas i så
hög grad, att hemmanen tåla en styckning. Grundvillkoret härför är en ändamålsenlig
torrläggning. Blir jorden lagom avdikad, kan det löna sig att på
den nedlägga ett intensivare arbete. Bondens söner kunna, medan de bo på
den gamla fädernegården, hjälpa till att i så hög grad förbättra den, att i
sinom tid gården kan delas och väl föda flera familjer. Uppsala län har stora
möjligheter för en sådan naturenlig utveckling. Här finnes särskilt i de större
ådalarna mycket stora vidder ypperlig jord, vilken dock tyvärr årligen skadas
av översvämningar. Denna jord är belägen nära landsvägar och järnvägar, den
äges av en idog, vaken och sedan många generationer med jordbruk väl förfaren
befolkning. Alla förutsättningar förefinnas således för ett snabbt och säkert
tillgodogörande av denna jord och därmed beredande av utkomst för det årliga
födelseöverskottet hos denna klass av goda inbyggare — blott staten
med en mycket ringa utgift organiserade de behövliga torrläggningsföretagen.
Jag vill belysa detta mitt uttalande med några exempel. Såsom ordförandena
i Olands norra och Örbyhus södra hushållningsgillen riktigt uttalat finnes utefter
Fyrisåns västra gren stora arealer godartade, lätt odlingsbara marker,
vilka enligt tämligen säkra uppgifter uppgå till 2,400 hektar, nu föga eller
intet utnyttjade. Deras torrläggning skulle nu kunna åstadkommas för en
kostnad av 200 å 300 kronor per hektar. Detta belopp skulle med all säkerhet
vederbörande jordägare vara villiga betala, men då jordägarna äro flera hundra
möter det svårighet att få några, som vilja ställa sig i spetsen för utredningar
om kostnadernas fördelning. Örn man efter vunnen erfarenhet utgår från att
utredningskostnaderna belöpa sig till 10: — kronor per hektar, erfordras det
dock en sammanslutning av jordägare, som äro villiga och hava rygg att förskottera
25,000:— kronor. Härpå strandar vanligen igångsättandet av dessa
större företag. Om nu staten bekostade en dylik utredning och denna förelädes
jordägarna, kunde en var överblicka., huru stor utgift komme på hans gård,
och jag är övertygad örn, att i så fall flertalet skulle vara mer än villiga att
ikläda sig de sålunda nära nog fixerade kostnaderna och besluta företagets
utförande. För staten behövde kostnaderna för en dylik utredning ej ens bliva
en direkt utgift, utan endast ett förskotterande av medel, ty kommer före
-
10
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
taget till stånd och blir i vanlig ordning understött nied statsunderstöd i form
av anslag och lån, kunde vid statsunderstödets beräknande de förskotterade
organisationskostnaderna inräknas i beräknad kostnad, och från det statsunderstöd,
som på grund härav kan erhållas, dragas vad staten förskotterat. Att
märka är, att de marker, vilka genom en reglering av Fyrisåns västra gren
skulle bliva torrlagda, ligga nära de gamla gårdarna; de äro således redan bebyggda.
Och vad som ytterligare erfordras i bebyggelse med lador, sedan
skördarna ökats, sköter säkert upplandsbonden om, såvida jag känner honom
rätt, liksom han nog också får rygg att bygga en ny gåi’d åt en son eller dotter,
om det visar sig, att den gamla gården tål att delas.
Likadant är förhållandet utefter östra grenen av Fyrisån, där omkring
2,600 hektar marker nu ligga mer eller mindre vattenskadade.
Ett tredje område, där stora hittills ej utnyttjade försörjningsmöjligheter
förefinnas är utefter Olandsån i östra delen av Uppsala län och västra delen
av Stockholms, där nu årligen lågt räknat 2,000 hektar mestadels åker stå
under vatten vid vår- och höstflöden på grund av vattendragets otillräckliga
storlek. Utvidgar man denna å, få de kringliggande gårdarna nära fördubblad
avkastningsförmåga, ty deras mest bördiga mark utgöres just av svämlerjorden
utefter ån.
Norr örn Olandsån ligger utefter vattendraget mellan Forsmarks bruk i Stockholms
län och Leufsta bruk i Uppsala län ett betydande område sankmarker
med en areal av troligen 3,500 hektar, vilka nu lämna en högst obetydlig och
osäker avkastning, eftersom de så gott som årligen översvämmas och även
vid normalt vattenstånd endast höja sig några decimeter över därvarande sjöars
och åars vattenyta. Låt vara, att jordmånen här ej är fullt så bördig som
utefter Fyrisån och Olandsån, men ingenstädes är den mindrevärdig och på
stora områden består den av välmultnad torvjord på lerbotten. Romme här
genom statens medverkan till stånd en sammanslutning mellan bruken, de enskilda
jordägarna och de ecklesiastika boställena, skulle här mycket kunna uträttas,
och en utredning skulle säkert utvisa, att vinsten av ett torrläggningsföretag
skulle mer än väl uppväga därmed förenade kostnader och ersättning
till Forsmarks bruk för förlorad vattenkraft och annat intrång. Många av
de enskilda, mindre jordägarna här hava länge insett fördelen av ett sådant
företag och ägarna till Forsmark hava vid förda underhandlingar ingalunda
ställt sig avvisande mot företaget, men fullt riktigt anfört, att de ej för sina
kreditgivares skull kunna utan ersättning avstå från befintlig fallhöjd och
vattenkraft. Fallägarna äro villiga att mot lagenlig ersättning avstå från
vattenkraften, men de mindre jordbrukarna i dessa trakter mäkta ej åstadkomma
den utredning, som erfordras för bestämmande av ersättningsbeloppets storlek
och dettas fördelning på vederbörande jordägare. Även här skulle ett till
kostnaden obetydligt statsingripande medföra en så ökad bärighet hos de nu
oerhört extensiva jordbruken, att dessa skulle för många årtionden framåt
kunna mottaga det befolkningsöverskott, som nu går i emigration.
I samma vattendrag ovanför fallen vid Leufsta bruk ligga kring de på
nästan samma nivå belägna Ensjön, Åkerbysjön, Lillvassjön, Finnsjön och
Yikasjön stora sankmarker med en areal av omkring 3,000 hektar, vilka hittills
skadats av uppdämningen ovanför Leufsta bruk. Nu är bruksledningen villig
att för ringa eller ingen ersättning avstå från dämningsrätten, men även örn
denna ej utnyttjas bliva markerna icke nöjaktigt torrlagda, utan det erfordras
betydande utvidgningar av vattendragen mellan sjöarna och i dessas tillopp samt
i utloppet vid Leufsta. Kostnaderna härför äro vid under de senaste åren
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 11
företagna undersökningar beräknade till omkring 400,000:— kronor. Då de
här belägna markerna mest torde bestå av mer eller mindre grund dyjord på
grusbotten lärer väl fördelen av företaget huvudsakligast bestå i möjlighet till
ökad skogsproduktion ej blott på dessa egentliga sankmarker utan även på de
mångdubbelt större skogsvidderna däromkring, i det dessa kringliggande marker
nu ej kunna ordentligt skogsdikas.
Men skogsbruk, ordentligt bedrivet, lärer väl mer än man i allmänhet hittills
insett vara en i längden lönande produktionsgren, vid vilken mycket folk kan
finna sysselsättning, helst örn denna befolkning, - som nu i hög grad sker vid
Leufsta, erbjudes köpa hemmanslotter, där jordbruk kan bedrivas och efter
torrläggningsföretaget utvecklas.
Ett annat för odling synnerligt lämpligt område utgöra de s. k. Mullbromossama
i Älvkarleby och Västlands socknar, belägna intill landsvägen cirka
4 Ion. söder örn Älvkarleby kyrka. Dessa mossar utdikades för 3 eller 4 år sedan
vid nödhjälpsarbeten. De i enskild ägo befintliga delarna härav äro nu mestadels
odlade, men ett område på cirka 150 hektar, ägt av Gimo-Österby Bruks
A.-B. och Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., ligger ännu oodlat. Bolagen
vilja gärna sälja detta område för billigt pris. Jorden är här mestadels ypperlig,
0.5—1.0 meters svart dyjord på sandblandad lerbotten. Då år 1922 de nu
avbrutna kolonisationsarbetena på Högskogens kronopark skulle igångsättas, avrådde
jag bestämt härifrån och påpekade för byråchefen Mannerfelt och statskonsulenten
Östergren, att det vore förmånligare, örn staten inköpte dessa utmärkta
områden å Mullbromossarna och uppläte dem åt hugade kolonister, men
erhöll till svar, att för sådant ändamål funnes inge pengar. Däremot fanns det
gott om statsmedel att kasta bort på Högskogen, där nu till så gott som ingen
nytta nedlagts lågt räknat 55,000:— kronor. Lyckligtvis synes nu statsmyndigheterna
finna mera lämpligt att låta den för skogsodling användbara, men
till åker odugliga marken å kronoparkerna bliva rätt utnyttjad och hellre tillvarataga
i enskild ägo varande mark. Det är att hoppas, att Mullbromossarna
nu bliva tillvaratagna.
Sammanställer man de ovan uppräknade stora utdiknings- och odlingsföretagen,
erhåller man en förbättrad areal av i hektar:
Till åker och .
äng lämplig För skogs
-
mark bor(
Kring Fyrisåns västra gren .......................... 2,400 —
„ „ östra gren .......................... 2,000 600
„ „ huvudfåra ovanför Ekeby kvarn...... 100 —
„ Olandsån..................................... 2,000 —
Mellan Forsmark och Leufsta bruk.................... 2,500 1,000
Ovanför Leufsta bruk................................ — 3,000
Mullbromossarna..................................... 150 —
Summa hektar 9,150 4,600
Dessutom förekomma spridda över länets skilda socknar en hel del odlingslägenheter,
vilka jag ej här nu anser det vara nödigt specificera på en var
av de 85 socknarna, utan sammanför till en areal av 2,600 hektar till åker
eller äng lämplig mark.
Således finnas inom länet och angränsande delar av Stockholms län tillhopa
omkring 11,750 hektar nu vattenskadade eller icke odlade marker, vilka väl
12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
löna sig att bruka som god åker eller välskött äng samt omkring 4,600 hektar
vattenskadad mark lämplig att efter utdikning bära skog.
Detta gäller den mark, som nu i större komplex ligger så . gott som för fäfot
eller där skördarna årligen riskeras. Att övrig åkermark kan genom bättre
diktning, täckdikning, intensivare skötsel och bättre bärgningsmetoder drivas
upp till betydligt ökad avkastning och lämna utkomst för en ökad befolkning,
behöver jag knappast påpeka. Detta inses av länets till övervägande del
vakna och idoga befolkning, vilken på det sista kvartseklet i hög grad till det
bättre utvecklat Upplands jordbruk.
Men jag vill till slut ytterligare påpeka och understryka, att staten med en
ringa utgift kan giva det uppländska jordbruket ett synnerligen värdefullt
handtag genom att förskottsvis bekosta organisationen av de större utdikningsoch
odlingsföretagen. De mindre och medelstora sköta jordägarna själva.
Uppsala den 8 mars 1926.
Gunnar Ytterberg.
Statens lantbruksingenjör.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
13
Bilaga 4.
Till första kammarens andra tillfälliga utskott.
Genom nådig remiss den 13 sistlidne månad anbefalld avgiva yttrande över
motion 1:64, örn utredning angående de ekonomiska förutsättningarna för en
reglering av Fyrisån och dess tillflöden, får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
härmed anföra följande.
Med Fyrisåns tillflöden avses antagligen de båda från norr kommande åarna,
Vendelsån, som i sitt nedre lopp även kallas Tenstaån samt Vattholmaån, jämte
dessas mindre tillflöden, vilka förena sig i närheten av Lena kyrka. Vendelsån
har sina källor norr örn Tegelsmora kyrka och genomflyter Tegelsmorasjön och
Vendelsjön. Vattholmaån börjar norr örn Films kyrka och flyter genom Gruvsjön
och Dannemorasjön.
Båda dessa grenar samt Fyrisån från Lena ned till Uppsala äro genom statens
meteorologisk-hydografiska anstalts försorg avvägda och fixpunkter utmärkta,
varjämte längdprofiler uppritats i koncept.
Det i motionen omnämnda vattendraget, som passerar Leufsta bruk, upprinner
å sankmarkerna norr örn Tegelsmora och Film, flyter därefter i nordlig riktning
genom sjöarna Finnsjön, Liilvassjön, Åkerbysjön och Ensjön förbi Leufsta
bruk samt sedan i ostlig riktning genom Skälsjön, norra och södra Åls joar na
och Bruksdammen samt utfaller i Kallrigafjärden vid Johannisfors.
Av ovannämnda meteorologisk-hydrografiska anstaltens undersökningar
jämte tillgängliga kartor framgår, att företaget torde kunna uppdelas i dylika
med mindre omfattning och ett mindre antal intressenter.
Fyrisåns båda nordliga grenar, Vendelsån och Vattholmaån äro sålunda
oberoende av varandra samt var för sig skilda från Fyrisån söder örn Lena
genom de c:a 4,0 m. höga vattenfallen vid resp. Järsta och Vattholma. Sankmarkema
norr örn Tegelsmora, vilka avrinna till Tegelsmorasjön, kunna helt
säkert nöjaktigt torrläggas oberoende av Vendelsåns reglering. Fallhöjden från
nederbördsområdets norra gräns till Tegelsmorasjön är nämligen c:a 10,00 m.
Samma torde förhållandet vara med området närmast norr örn Gruvsjön, som
avflyter genom Vattholmaån.
Torrläggningen av de vattensjuka markerna omkring det vattendrag, som
rinner mot norr förbi Leufsta bruk, kan givetvis behandlas såsom ett självständigt
företag.
Då det således torde kunna gå för sig att uppdela det i motionen omnämnda
reglerings- och torrläggningsföretaget i ett antal mindre företag, vilka kunna
komma till stånd med statsbidrag i vanlig ordning, synes tillräckliga skäl i detta
fall ej föreligga för ett ingripande från riksdagens sida, varför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ej anser sig kunna förorda bifall till motionärens förslag.
Stockholm den 3 mars 1931.
Sven Sienberg.
Fr. Enblom.
14
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.
Bilaga 5.
Till Riksdagens jordbruksutskott.
Genom remiss har Kungl. Maj:t anbefallt kungl, lantbruksstyrelsen att till
eder avgiva yttrande över den inom riksdagen väckta, till eder remitterade
motionen 1:64, örn utredning angående de ekonomiska förutsättningarna fölen
reglering av Fyrisån och dess tillflöden.
Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.
Av motionären föreslagna åtgärder synas förutsätta anvisandet av statsmedel
för åvägabringande av den tilltänkta utredningen.
Tidigare har Kungl. Maj :t i några fall, exempelvis beträffande reglering av
övre och nedre Olandsån i Uppsala och Stockholms län, på framställning av
antingen vederbörande länsstyrelse eller intressenter i det påtänkta torrläggningsföretaget,
ställt medel till förfogande för åstadkommande av sådana undersökningar
och utredningar, som vore erforderliga för frågans behandlingvid
syneförrättning enligt vattenlagen. Framhållas må, att regleringsföretag
av här ifrågavarande art icke kunna bringas till utförande, med mindre bestämmelser
därom meddelats vid dylik förrättning, ävensom att syneförrättning
enligt vattenlagen rörande torrläggningsföretag kan bringas till stånd allenast
på ansökning av sakägare i företaget.
Beträffande i motionen ifrågasatta torrläggningsfrågor är det emellertid
icke möjligt att i ärendets nuvarande skick bilda sig en uppfattning örn utsikterna
för deras hänskjutande till behandling vid syneförrättning, för den
händelse statsmedel anvisas för ändamålet. Vidare må framhållas, att kostnaderna
för ifrågavarande undersökningar och utredningar bliva beroende av
de tilltänkta regleringsarbetenas blivande omfattning. I detta avseende erhålles
emellertid av motionen ingen upplysning. Det är sålunda icke möjligt
att ens ungefärligen uttala sig örn storleken av de anspråk på statskassan, som
ett eventuellt bifall till motionen skulle kunna medföra.
Med anledning av vad ovan anförts får lantbruksstyrelsen för sin del avstyrka
bifall till föreliggande motion.
Stockholm den 27 februari 1931.
Erik Insulander.
Olof Fredholm.
Yttrandet begärt av första kammarens andra tillfälliga utskott men av lantbruksstyrelsen
sänt till jordbruksutskottet.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1931
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.