Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till innehavarna av kronohemmanet Holgryte nr 1 i Jönköpings län för erlagda kommunalutskylder.

1931-03-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1931:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till innehavarna av kronohemmanet Holgryte nr 1 i Jönköpings län för erlagda kommunalutskylder.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

13

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1931 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning

till innehavarna av kronohemmanet Holgryte nr 1

i Jönköpings län för erlagda kommunalutskylder.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 26 februari 1931 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 152, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotollet över jordbruksärenden samma dag föreslagit

riksdagen medgiva, att Lars Malkolm Johansson och hans hustru Alma

Josefina Josefsdotter må såsom ersättning för av dem för åren 1922—1928

erlagda utskylder för skog till kronohemmanet V4 mantal Holgryte nr 1

i Sandviks socken av Jönköpings län åtnjuta ersättning med 909 kronor

51 öre, att utgå av statens domäners fond.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till berörda statsrådsprotokoll.

Genom brev den 20 augusti 1926, utfärdat i anslutning till ett riksdagen

i proposition nr 95/1913 underställt förslag i ämnet (R. skr. nr 9 p. 91) hava

utfärdats följande bestämmelser rörande den befrielse från skyldighet att

ansvara för vissa kommunala utskylder, som må medgivas kronoarrendatorer:
Arrendator

av under domänstyrelsens förvaltning stående jordbruksegendom

eller brukare av skogsväsendet tillhörande jordbruksområde, vilken

enligt vederbörande arrendekontrakt haft att svara för utskylderna jämväl

för i arrendet ej ingående skogsmark (skogsområde) och som i följd av

under löpande arrendeperiod skedd höjning av taxeringsvärdet a sagda

skogsmark måst vidkännas ökning i utskylderna, må efter därom gjord ansökan

erhålla gottgörelse för viss del av de på skogsmarken belöpande utskylder,

som av honom erlagts.

Denna gottgörelse avser på kommunalstämma beslutade utskylder samt

vägskatt, som utgöres i penningar, ävensom landstingsskatt och utskylder

till kyrka och till folkskola.

Gottgörelse medgives icke för utskylder förfallna till betalning före år

1910. , J r

Såsom villkor för gottgörelses utgående gäller, att vid den taxerna gsforrättning,

på vilken höjning av utskylderna grundar sig, särskilda taxeringsvärden

åsatts eller av taxeringsmyndighet angivits såsom beräknade för

arrendelotten och skogsmarken, dock att, då fråga är om avsevärda belopp

eller förhållandena eljest äro ömmande, Kungl. Maj:t vill taga under över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

vägande, huruvida och i vilken män med hänsyn härtill gottgörelse av

ifrågavarande slag må medgivas.

Gottgörelse utgår för högst så stor del av de å skogsmarken belöpande

utskyIdema av ifrågavarande slag, som motsvarar höjningen av skogsmarkens

taxeringsvärde i förhållande till det taxeringsvärde, som närmast före

1908 varit åsatt eller eljest kan anses hava belöpt å skogsmarken.

Därest ovan angivna förutsättningar i tillämpliga delar äro för handen,

må efter vederbörligen gjord ansökning dels arrendator av sådan utarrenderad

kronoegendom, vare sig jordbruksegendom eller till skogsväsendet

hörande jordbruksområde, beträffande vilken kronan i första hand erlagt

de utskylder av ifrågavarande slag, som belöpa å det område, som icke

ingår i arrendet, befrias från ersättningsskyldighet härför i samma mån

som han, därest utskylderna av honom erlagts, enligt ovan angivna grunder

skulle erhålla gottgörelse därför, dels ock efter samma grunder arrendator

för framtiden frikallas från erläggande av de utskylder av ifrågavarande

slag, som under återstående del av arrendeperioden belöpa å egendomen.

Gottgörelse eller förmån, varom nu är fråga, kan, därest arrendator avlidit,

medgivas dennes stärbhusdelägare.

Den, som vill komma i åtnjutande av gottgörelse eller förmån av nu

ifrågavarande slag, har att, med förebringande av utredning i saken, därom

göra ansökan hos domänstyrelsen; och skall sådan ansökan för att kunna

upptagas till prövning vara före utgången av år 1926 inkommen till

styrelsen, som har att med eget utlåtande överlämna de inkomna ansökningarna

till Kungl. Majit.

Vid avgivande av utlåtande, som sålunda ankommer på domänstyrelsen,

skall beaktas ej mindre vad vederbörande departementschef i det vid nämnda

proposition nr 95 fogade statsrådsprotokoll yttrat än även vad i riksdagens

sagda skrivelse anförts därom, att i varje särskilt fall skall prövas, huruvida

med hänsyn jämväl till den före utarrenderingen verkställda beräkningen

av arrendevärdet å den fastighet, utskylderna avse, ansökan örn

gottgörelse för eller efterskänkande av viss del av dessa skäligen må finnas

böra medgivas.

Hos Kungl. Majit hava makarna Johansson, med åberopande av nyssnämnda

brev av den 20 augusti 1926 angående kronoarrendatorers befrielse från

skyldighet att ansvara för vissa kommunalutskylder, anhållit, att dem såsom

åbor å nämnda boställe måtte beviljas motsvarande förmåner i fråga

örn skattelindring m. m., som i nyssberörda brev stadgades.

Av vederbörande myndigheters i ärendet avgivna yttranden inhämtas,

bland annat, att den behållna, domänfonden tillförda skogsavkastningen

under den i ansökningen avsedda tidsperioden 1922 — 1928 utgjorde 12,828

kronor, att taxeringsvärdet å hela bostället år 1907 utgjorde 4,000 kronor

men nu utgjorde 4,400 kronor för inägorna och 23,300 kronor för skogsmarken

eller sammanlagt 27,700 kronor, att de utskylder som belöpte å

hemmanets skogsvärde under sagda tidsperiod uppgått till sammanlagt 909

kronor 51 öre ävensom att domänstyrelsen på grund av bestämmelserna i

den nya kommunalskattelagen från och med 1929 vore skattskyldig för hemmanets

skogsvärde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.

15

Beträffande ansökningen har länsstyrelsen i Jönköpings län med hänsyn

till det från egendomen utgående låga arrendet, 20 kronor för år, samt

den fördel åhorna åtnjöte genom rätt till bete å skogen ansett, att den ersättning,

vilken för de erlagda utskylderna borde utgå till åboma, icke

borde bestämmas högre än till tre fjärdedelar av utskyldsheloppet Domänstyrelsen

har ansett, att sagda ersättning borde bestämmas till hälften av

samma belopp. Däremot hava kammarkollegium och statskontoret tillstyrkt

ersättning för hela beloppet.

Departementschefen har anfört följande:

»Då sökandena innehaft hemmanet Holgryte nr 1 som åbor och ej som

arrendatorer, är förherörda brev den 20 augusti 1926 icke tillämpligt för

deras del. De hillighetsskäl, som föranlett meddelande av bestämmelserna

i brevet, äga dock sin giltighet jämväl i förevarande fall. Konsekvensen

torde därför bjuda, att sökandena, som för åren 1922—1928 icke

tillgodonjutit avkastningen av den till hemmanet hörande skogen, beredas

ersättning med det belopp, 909 kronor 51 öre, som motsvarar av

dem utgivna utskylder för skogen. Härför lärer riksdagens samtycke

erfordras. Beloppet torde böra utgå ur statens domäners fond.»

Jämväl utskottet Anner billighetsskäl tala för att åborna erhålla den föreslagna

ersättningen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majda förevarande

proposition.

Stockholm den 24 mars 1931.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se utlåtande nr 35.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till innehavarna av kronohemmanet Holgryte nr 1 i Jönköpings län för erlagd a1 i texten