Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående lån ur kraftledningslånefonden jämte i ämnet väckta motioner.
1931-04-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1931:52, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående lån ur kraftledningslånefonden jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
1
Nr 52.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1931 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående lån ur kraftledningslånefonden
jämte i ämnet väckta motioner.
(lia avd.)
I punkt 6 av den till innevarande riksdag avlåtna statsverkspropositionen,
avdelning Utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksdepartementet,
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att lån ur kraftledningslånefonden
må under år 1931 beviljas till ett belopp av högst 1,100,000
kronor.
Utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet under utgifter för kapitalökning:
bil. 5, sid. 9.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade, likalydande
motioner, nämligen I: 104 av herr Johansson, Johan Bernhard m. fl. och
II: 211 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., har hemställts, att riksdagen
måtte besluta,
att å lånebelopp, lyftat från kraftledningslånefonden, skall erläggas årlig
ränta med 4 procent;
att riksdagen måtte bevilja tillägganslag till nämnda fond, så att inom
tre år under densamma ställda kapitalbelopp uppgår till 25,000,000 kronor;
samt
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att formerna
för åstadkommande av säkerhet för lånen måtte förenklas, i den mån så
kan ske, utan att tryggheten för lånens återbetalning äventyras.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.
över motionerna har utskottet införskaffat yttranden från kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen gemensamt samt från statskontoret och riksgäldsfullmäktige,
vilka såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.
Sedan 1918 års riksdag beslutat inrättande av kraftledningslånefonden
och fastställt vissa huvudgrunder för ifrågavarande lånerörelse, har Kungl.
Majit genom kungörelse den 13 september 1918 (nr 718) utfärdat allmänna
bestämmelser för lån från denna fond. I nämnda bestämmelser hava
ändringar vidtagits genom kungörelserna den 27 juni 1919 (nr 480), den
8 juni 1923 (nr 194) och den 20 juli 1925 (nr 366).
Från fonden, som förvaltas av statskontoret, må lån beviljas ekonomiska
föreningar och andra sammanslutningar, därest dessa befinnas för ändamålet
lämpliga och icke äro avsedda till rena affärsföretag, för anläggande på
landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi. Lån må även beviljas
för redan utförd eller under byggnad varande anläggning. Beviljat lån utBihang
lill riksdagens protokoll 1931. 10 sami. 23 hafi. (Nr 52.)
Motioner.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
Utskottet.
betalas av statskontoret mot avlämnande av låntagarens skuldförbindelse
jämte sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, som av statskontoret
godkännes. Räntan å lyftat lånebelopp utgår efter fem procent,
och lånet återbetalas i annuiteter. I händelse av dröjsmål med annuitets
erläggande utgår ränta efter sex procent. Därest statskontoret under lånetiden
skulle finna den ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall
låntagaren efter erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar,
som av statskontoret godkännas.
Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån ur fonden fått för
året högst beviljas, under senare år uppgått till för 1927 2,500,000 kronor,
1928 2,000,000 kronor, 1929 likaledes 2,000,000 kronor och 1930 1,500,000
kronor.
Med hänsyn till å fonden förefintlig för utlåning under 1930 disponibel
kapitalbehållning erfordrades för innevarande budgetår icke någon anslagsanvisning
till fonden.
Beträffande först de väckta motionerna synes med hänsyn till de förändrade
förhållanden, som inträtt sedan den nuvarande räntefoten för lån från
kraftledningslånefonden fastställdes, det i motionerna framförda förslaget
örn en räntesänkning icke sakna fog. Räntekostnaderna för lån från ifrågavarande
fond äro sålunda numera proportionsvis betydligt större än vid
lånens upptagande, något som i jordbruksnäringens nuvarande betryckta
läge måste bliva så mycket mera kännbart.
Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava icke minst i betraktande
av jordbrukets bekymmersamma ekonomiska ställning funnit skäligt att
räntan för lån från ifrågavarande fond bleve så nedsatt att den motsvarade
statens egen effektiva medelränta eller så avvägdes att varken vinst eller
förlust uppstode för staten. Även statskontoret har med hänsyn till det
numera förändrade ränteläget ansett vissa skäl tala för en räntesänkning.
Såväl statskontoret som riksgäldsfullmäktige uttala emellertid, att då en
räntesänkning för kraftledningslånefonden säkerligen skulle medföra krav
på liknande åtgärder beträffande andra statens fonder, vilkas utlåningsränta
ävenledes utgör fem procent, en räntesänkning för denna fond icke torde
böra genomföras annat än efter särskild utredning med beaktande av alla
på densamma inverkande omständigheter. I sådant avseende har riksgäldsfullmäktige
hänvisat till en av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen
bebådad undersökning över huvud taget av statens investeringar
av lånekapital och detta kapitals nuvarande och framtida avkastning,
vilken utredning fullmäktige förutsatte skulle komma att omfatta även
utlåningsfonderna och deras förräntning. Enligt statsverkspropositionen
beräknades denna utredning vara slutförd inom sådan tid, att proposition i
ämnet skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag.
På grund av vad statskontoret och riksgäldsfullmäktige sålunda anfört anser
sig icke heller utskottet böra utan föregående utredning förorda ett genomförande
av en räntesänkning beträffande kraftledningslånefonden. Som någon
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
3
oklarhet torde kunna råda, huruvida den av riksgäldsfullmäktige åsyftade
utredningen även kommer att omfatta det spörsmål, varom här närmast är
fråga, synes utskottet en direkt hänvändelse i saken höra ske i skrivelse till
Kungl. Majit.
Vid det förhållandet att utskottet icke anser sig nu böra tillstyrka någon
räntesänkning för lån ur kraftledningslånefonden, kan utskottet icke förorda
motionärernas förslag örn en ökning av fondens kapitaltillgångar, vilket
framställts i samband med den ifrågasatta räntesänkningen. Detta är
ett spörsmål, som blir beroende av resultatet av den utredning, som utskottet
på sätt ovan nämnts anser böra företagas.
Vad slutligen angår det i motionerna framförda önskemålet örn vissa förenklingar
beträffande formerna för åstadkommande av säkerhet för lånen,
torde jämväl vad motionärerna anfört i sådant avseende böra upptagas till
övervägande i samband med berörda utredning.
Mot Kungl. Majits förslag rörande det högsta årliga utlåningsbeloppet
från kraftledningslånefonden bar utskottet intet att erinra.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) med bifall till Kungl. Majits förevarande framställning
medgiva att lån ur kraftledningslånefonden
må under år 1931 beviljas till ett belopp av högst
1,100,000 kronor.
2) med anledning av motionerna Ii 104 och lii 211 i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit
ville i samband med den i statsverkspropositionen bebådare
undersökningen angående statens investeringar
av lånekapital och detta kapitals nuvarande och framtida
förräntning jämväl utreda frågan örn räntan å lån
från kraftledningslånefonden samt därvid även överväga
de i motionerna i övrigt framförda synpunkter.
Stockholm den 16 april 1931.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Granath, Tjällgren,
Gabrielsson, J. Fritiof Gustafson, Dalberg och friherre Lagerfelt samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Hedlund i Häste, Carlström,
Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen, Vahlstedt och friherre Lilliecreutz.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
Kommerskollegium och
lantbruksstyrelsen.
Bil.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Genom skrivelse den 20 februari 1931 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen att senast den 20 mars 1931 avgiva
gemensamt utlåtande över de inom första och andra kammaren väckta likalydande
motionerna nr 104 respektive 211 örn sänkning av ränta å lån
från kraftledningslånefonden m. m.
Till åtlydnad därav få ämbetsverken härmed anföra följande.
I liknande syfte, som de nu föreliggande motionerna, har Malmöhus läns
elektrifieringskommitté den 8 mars 1930 hos Kungl. Majit hemställt örn
åtgärder för sänkande av räntan å lån från kraftledningslånefonden och för
åstadkommande av lättnader i övrigt vid lånens beviljande och lyftande.
_ Ämbetsverken ha på grund av kungl, remiss den 13 september 1930 avgivit
utlåtande över nämnda framställning, och tillåta sig ämbetsverken
att hänvisa till nämnda utlåtande, vilket, jämte remissutlåtanden från statskontoret
och fullmäktige i riksgäldskontoret, beröres i 1931 års statsverksproposition,
utgifter för kapitalökning, bilaga 5, sid. 11—12.
Såsom ämbetsverken i nyss åberopade utlåtande framhållit, har räntan å
lån från kraftledningslånefonden, sedan fonden inrättades år 1918, varit 5
procent. Räntan i den allmänna penningmarknaden har däremot sedan år
1918 väsentligt förändrats och torde numera i allmänhet vara avsevärt lägre
än under sist nämnda år.
Det syntes därför ämbetsverken, ej minst med hänsyn till jordbrukets bekymmersamma
ekonomiska ställning, skäligt, att räntan å lån från denna
fond bleve nedsatt så, att den motsvarade statens egen effektiva medelränta.
I ett liknande ärende angående vattenkraftslånefonden har ett annat ämbetsverk
framhållit, att den effektiva medelräntan därvid lämpligen borde
beräknas för de medel, som vid olika tidpunkter anslagits till fonden, men
ej för statens upplåning i sin helhet, samt att fonden borde handhavas så,
att den varken lämnade vinst eller förlust.
Då räntan år 1918 — vid ett betydligt högre ränteläge för upplåning —
bestämdes till 5 procent, så synes riksdagen därmed ha intagit den ståndpunkten,
att räntan för lån från fonden ej borde beräknas efter den räntefot,
som måste tagas i beaktande vid dåtida upplåning, utan efter statens
egna räntekostnader över huvud taget, d. v. s. efter medelräntan å statsskulden
i sin helhet vid den tidpunkt, då räntesatsen bestämdes. I annat
fall skulle ju med samma fog kunna ifrågasättas, att för varje lån från
fonden bestämmes en räntefot, som svarar mot den ränta, staten för tillfället
kan behöva erlägga just för den upplåning, som erfordras för att det
ifrågavarande lånet skall kunna utlämnas. Iakttages ej detta, så uppstår
tydligen antingen vinst eller förlust.
Då kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i utlåtande den 13 september
1930 ej ansågo sig kunna tillstyrka så stor räntesänkning som till 4
procent, var anledningen härtill, att enligt ämbetsverkens mening direkt
förlust för statsverket i så fall skulle uppstå. Ämbetsverken funno sig
dock böra förorda sådan räntesänkning, att varken vinst eller förlust uppstår.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
5
Om räntan sänkes under statens effektiva medelränta, så uppstår tydligen
för fonden en förlust, som får täckas genom andra statsmedel. Räntesänkningen
innebär i så fall en viss subvention till de elektriska distributionsföretagen.
Skulle riksdagen med anledning av jordbrukets betryckta läge
anse en direkt subvention till jordbruket befogad för att minska kostnaderna
för elektrifieringen, så synes en sådan subventionering lämpligen böra ske
på annan väg än genom nedsättning av räntan å lån från kraftledningslånefonden
under statens effektiva medelränta.
Låntagare från fonden äro, såsom ämbetsverken den 13 september 1930
framhållit, visserligen i allmänhet lokala sammanslutningar, vilka bildats
för att distribuera elektrisk energi till ortsbefolkningen, vilken huvudsakligen
består av idkare av jordbruk eller dettas binäringar. Men i vissa fall
ha lån beviljats till industriföretag, vilka påtagit sig att tillgodose behovet
av elektrisk energi inom orten. I den händelse riksdagen beviljar jordbruket
den subvention, som enligt vad ovan anförts måste anses vara inbegripen
i en sänkning av räntan å lån från fonden till 4 procent, skulle
den något oegentliga konsekvensen bliva, att en högre ränta skulle utgå å
lån av hithörande slag till sådana företag, vilkas delägare icke huvudsakligen
bestå av jordbrukare.
Motionärerna lia vidare föreslagit, att riksdagen måtte öka fondens kapitaltillgångar
intill 25,000,000 kronor. Det är, såsom ämbetsverken den 13
september 1930 framhållit, sannolikt att en nedsättning av räntan kommer
att ställa ökade krav på fonden. Då det för närvarande ej är möjlig.t att
uppskatta i vilken omfattning detta kommer att bliva händelsen, och då
tillgängliga fondmedel tillsvidare synas vara tillräckliga för att täcka de
närmaste behoven, sakna ämbetsverken för sin del anledning att för närvarande
tillstyrka denna del av den gjorda framställningen.
Slutligen har i motionen yrkats på skrivelse till Kungl. Majit med anhållan
att formerna för åstadkommande av säkerhet för lånen måtte förenklas.
Denna fråga berör visserligen närmast statskontoret, som förvaltar
fonden, men ämbetsverken vilja framhålla, att låntagare, som erhålla elektrisk
kraft från andra kraftkällor än statens, enligt ämbetsverkens mening
utan nämnvärd risk för statsverket ur säkerhetssynpunkt kunna jämställas
med statens abonnenter. Det torde nämligen med de utgrenade, både statliga
och privata ledningssystem, som nu finnas, kunna anses uteslutet, att
ett distributionsföretag blir ställt utan tillgång till elektrisk kraft.
På grund av vad ovan anförts, och med hänvisning till vad ämbetsverken
i skrivelse till Konungen den 13 september 1930 i samma ärende anfört,
ha ämbetsverken intet att erinra mot att räntan å lån från kraftledningslånefonden
sänkes, så att den motsvarar statens egen effektiva medelränta.
Stockholm den 13 mars 1931.
För kommerskollegium För lantbruksstyrelsen
K. A. FRYXELL.
ERIK INSULANDER,
HAGNAR SOHLMAN.
GEORG von ZWEIGBERGK.
K. C. ERICSON.
GUNNAR HOLMSTRÖM.
G. E. Billing.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
Statskontoret.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Genom beslut den 20 nästlidne februari har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret
att till riksdagens jordbruksutskott avgiva yttrande över de inom
riksdagen väckta likalydande motionerna 1:104 och II: 211 örn sänkning av
räntan å lån från kraftledningslånefonden m. m.; och får med anledning
härav statskontoret anföra följande.
Den 25 september 1930 avgav statskontoret underdånigt utlåtande över
en av Malmöhus läns elektrifieringskommitté hos Kungl. Maj:t gjord framställning
örn åtgärder för sänkande av räntan å lån från kraftledningslånefonden
och vattenkraftslånefonden samt beredande av lättnader i övrigt vid
lånens från berörda fonder beviljande och lyftande. Beträffande den av
kommittén ifrågasatta sänkningen av räntan till 4 procent förklarade statskontoret
i sagda utlåtande, varav en avskrift här överlämnas, att statskontoret
anslöte sig till de synpunkter i förevarande avseende, riksgäldsfullmäktige
framhållit i ett den 29 augusti 1930 avgivet yttrande över berörda
framställning. Statskontoret ansåg sig därför böra avstyrka, att någon
räntesänkning företoges. Såsom framgår av årets statsverksproposition, ansåg
sig Kungl. Majit icke heller kunna för riksdagen framlägga förslag
till dylik räntesänkning (Ufk. bil. 5 p. 6).
I föreliggande motioner har framställts liknande yrkande på räntesänkning.
Härför torde visserligen med hänsyn till det numera förändrade
ränteläget vissa skäl tala. Då statskontoret emellertid delar den av riksgäldsfullmäktige
i deras berörda utlåtande hävdade uppfattningen, att en
räntesänkning för nu ifrågavarande fond säkerligen skulle medföra krav
på liknande åtgärder beträffande andra statens fonder, vilkas utlåningsränta
ävenledes utgör 5 procent, och att en dylik generell sänkning icke torde
böra genomföras annat än efter särskild utredning, anser statskontoret, att,
innan en sådan utredning verkställts, någon nedsättning av räntan å lån
från kraftledningslånefonden icke bör ifrågakomma.
I motionerna har vidare hemställts, att riksdagen måtte bevilja tilläggsanslag
till kraftledningslånefonden, så att inom tre år under densamma
ställda kapitalbelopp skulle uppgå till 25,000,000 kronor. Framställningen
örn ett dylikt anslag synes vara grundad på den ökning i ansökningar örn
lån, som förväntas skola bliva följden av en genomförd räntesänkning.
Då det emellertid torde vara svårt att bedöma, i vad mån en nedsättning
av räntan kommer att medföra ökade krav å fonden, och det i allt fall
synes statskontoret icke böra ifrågakomma att redan hos innevarande års
riksdag föreslå anvisande av medel, avseende tiden efter nästkommande
budgetår, anser statskontoret, att, därest räntenedsättning skulle medgivas,
motionärernas förslag beträffande ökning av fondkapitalet icke bör föranleda
annan åtgärd än att de medel, som på grund av den genom räntesänkningen
väntade ökade efterfrågan å lån kunna komma att erfordras för utlåningen
under budgetåret 1931/1932, ställas till fondens förfogande. Vilket
anslagsbelopp, som i sådant fall borde av riksdagen anvisas, undandrager
sig statskontorets bedömande.
Beträffande frågan örn säkerheten för kraftledningslånen hava motionärerna
framhållit, att de krav, som av statskontoret uppställas för att densamma
skall anses betryggande, syntes vara alltför stränga. Statskontoret
har i sitt ovanberörda utlåtande den 25 september 1930 redogjort för de
principer, ämbetsverket ansett sig böra följa vid bedömandet av för lånen
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
7
erbjuden inteckningssäkerhet. I motionerna hava framställts vissa erinringar
beträffande prövningen av för ifrågavarande lån erbjuden borgenssäkerhet.
Med anledning härav får statskontoret framhålla, att några generella bestämmelser
för godtagande av en dylik säkerhet knappast kunna meddelas.
Statskontoret har emellertid funnit erforderligt att såsom grundregel vid
bedömandet av en erbjuden borgenssäkerhet uppställa fordan på att det
belopp, för vilket löftesmännen uppgivits vara vederhäftiga, skall uppgå till
tre gånger lånebeloppet. Med hänsyn till de många olika faktorer, som
kunna inverka på värdet av en borgenssäkerhet, lärer det dock i sista hand
få bero på prövningen i varje särskilt fall, huruvida en erbjuden borgenssäkerhet
kan godtagas.
Någon eftergift i av statskontoret uppställda anspråk på lånesäkerhetens
beskaffenhet lärer enligt statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma,
utan att tryggheten för lånens återbetalning äventyras.
Att intyg av vederbörande myndighet rörande löftesmännens solvens påfordras
vid ett låns utlämnande, torde få anses självfallet. Med hänsyn
till den för kraftledningslånefonden bestämda långa lånetiden är det givetvis
också erforderligt, att borgensmännens fortsatta solvens tid efter annan styrkes.
Att detta skall ske årligen har särskilt under de osäkra ekonomiska förhållanden,
som rått efter världskriget, ansetts erforderligt för att skydda
fonden mot förlust, och ett dylikt krav torde knappast kunna anses vara så
betungande för vederbörande låntagare, att det av hänsyn till dem bör
uppgivas.
Beträffande intygen rörande borgensmännens vederhäftighet har statskontoret
jämväl uppställt den fordran, att dessa intyg skola utfärdas av länsstyrelse
eller domare. Statskontoret håller före, att någon ändring häri,
såsom motionärerna ifrågasatt, icke bör ske, och har svårt att föreställa sig,
att denna fordran kan verka »avskräckande» på de lånebehövande distributionsföretagen.
I handläggningen av förevarande ärende hava, förutom undertecknade,
deltagit statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Tottie samt t. f.
statskommissarierna Alve och Örtengren.
Stockholm den 12 mars 1931.
A. E. M. ERICSSON.
NILS SPILHAMMAR.
Carl Peyron.
Statskontoret.
Underdånigt utlåtande.
Vad först beträffar den av Malmöhus läns elektrifieringskommitté ifrågasatta
sänkning av räntan för lånen från kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden
får statskontoret i anslutning till de synpunkter, riksgäldsfullmäktige
i förevarande avseende framhållit, för sin del avstyrka bifall
till berörda framställning.
Vidkommande de lättnader i övrigt, varom kommittén hemställt och varmed,
enligt vad upplysts, lära åsyftas lättnader bland annat i fråga om den
säkerhet, statskontoret fordrar för lånens lyftande, får ämbetsverket framhålla
följande.
Säkerheten för lån från ifrågavarande fonder har, förutom i de fall då
namnsäkerhet godtagits, utgjorts av inteckningar med bästa rätt i låntagaren
tillhörigt strömfall med vattenrätt samt kraftstation, oftast med därå regi
-
8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
strerat ledningsnät, eller inteckningar nied nyss nämnd förmånsrätt i låntagaren
tillhörig transformatorstation med därå registrerat ledningsnät.
Inteckningar i strömfall med kraftstation ha i allmänhet godtagits såsom
säkerhet för ett belopp, motsvarande två tredjedelar av anläggningens efter
sakkunnig värdering fastställda uppskattningsvärde. Inteckningar i transformatorstation
med därå registrerat ledningsnät ha likaledes godtagits såsom
säkerhet för ett lånebelopp, motsvarande två tredjedelar av dylikt värde,
därest företaget genom kontrakt tillförsäkrats elektrisk kraft från statens
kraftverk. Örn företaget åter för sin försörjning med elektrisk kraft varit
hänvisat till annan leverantör än staten, har dylik inteckningssäkerhet i
regel ansetts kunna godtagas endast i förening med annan, kompletterande
säkerhet, som i de flesta fall utgjorts av borgen.
De principer, statskontoret sålunda vid bedömandet av säkerheten för lån
från kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden ansett sig böra
tillämpa, härleda sig i stort sett från uttalanden, som i förevarande avseende
gjorts av de s. k. vattenfallssakkunnige i deras den 7 mars 1918 avgivna
betänkande. Redan i sitt utlåtande över detta betänkande ansåg sig
statskontoret dock böra såsom sin mening framhålla, att den av de sakkunnige
förordade inteckningssäkerheten måste anses svag, men att statskontoret,
då fråga vore att befrämja tillkomsten av för landet eller en viss
bygd betydelsefulla industrier och kraftdistributionsverk, icke ville göra
någon erinran mot förslaget. Denna statskontorets uppfattning har ämbetsverket
icke funnit anledning frånträda. Statskontoret får därför såsom sin
mening uttala, att någon eftergift i anspråken på lånesäkerhetens beskaffenhet
icke lärer böra ifrågakomma.
I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit
statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Thorstenson samt t. f. statskommissarierna
Alve och Örtengren.
Stockholm den 25 september 1930.
A. E. M. ERICSSON.
NILS SPILHAMMAR.
Carl Peyron.
Riksgäldtfullmäktige.
Till riksdagens jordbruksutskott.
I skrivelse av den 17 innevarande februari har utskottet anhållit, att fullmäktige
ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande i anledning
av två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
104, av herr J. B. Johansson i Fredrikslund m. fl. och den andra inom
andra kammaren, nr 211, av herr A. Pehrsson i Bramstorp m. fl., angående
sänkning av räntan å lån från kraftledningslånefonden m. m.
Med anledning därav få fullmäktige anföra följande.
Den 29 augusti 1930 avgåvo fullmäktige till Kungl. Majit yttrande över
en underdånig framställning av Malmöhus läns elektrifieringskommitté örn
åtgärder för att sänka räntan a de lån, som beviljats eller komma att beviljas
från kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden, ävensom för
att i övrigt bereda låntagarna de lättnader, som Kungl. Majit kunde finna
motiverade. I berörda yttrande meddelade fullmäktige bl. a., att de i ovannämnda
fonder under budgetåret 1929/1930 investerade lånemedlen upplå
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
9
näts mot en räntefot, som överstege 5 procent, nämligen beträffande kraftledningslånefonden
5.4 6 procent och beträffande vattenkraftslånefonden 5.32
procent. Att under sådana förhållanden sänka utlåningsräntan för nämnda
fonder borde enligt fullmäktiges mening icke ifrågakomma. Därtill komme,
att en sådan sänkning säkerligen skulle medföra krav på liknande åtgärder
beträffande andra fonder, vilkas utlåningsränta likaledes utgjorde 5 procent.
En dylik generell sänkning torde emellertid — fortsatte fullmäktige — icke
böra genomföras annat än efter särskild utredning, därvid hänsyn i främsta
rummet borde tagas till frågan om sambandet mellan statens upplånings-
och utlåningsränta ävensom till den ställning, statsmakterna intagit
i fråga örn förräntningskraven på utlåningsfonderna. Läget vore emellertid
då icke sådant, att någon reducering av utlåningsfondernas ränta kunde
motiveras med redan inträdd sänkning i statens upplåningsränta. Intill
dess så bleve fallet, syntes man böra räkna med, att för full förräntning
borde krävas en utlåningsränta av 5 procent. —■■ Då vidare riksdagen så
sent som åren 1927 och 1928 — i syfte att reducera förräntningsunderskottet
— höjt utlåningsräntan för nya lån från industrilånefonden och rederilånefonden
till 5 procent, avstyrkte fullmäktige bifall till ovanberörda framställning.
Såsom fullmäktige jämväl meddelade i berörda yttrande, uppgick den
effektiva medelräntefot, efter vilken de i statens utlåningsfonder placerade
lånemedlen upplånats, under budgetåret 1928/1929 till 4.91 procent. Genom
de under åren 1929/1931 verkställda konverteringarna av 1914—1921 års
statslån har denna räntefot nedgått något och utgör därefter omkring 4.8
procent. Enligt en inom riksgäldskontoret utarbetad tablå över räntekostnaderna
för statens utlåningsfonder (med undantag av allmänna järnvägslånefonden
och bibanelånefonden), vilken tablå härmed överlämnas, kommer
den beräknade räntefoten för den del av statens upplåning, som är placerad
i vattenkraftslånefonden och kraftledningslånefonden, att för budgetåret
1932/1933, då verkningarna av ovanberörda konverteringar göra sig till
fullo gällande, uppgå till 5.i respektive 4.9 procent. Vid sådant förhållande
kan åtminstone för närvarande någon nedsättning av räntan å lån från
berörda fonder ej ifrågakomma, såvida deras avkastning skall motsvara statens
ränteutgifter för däri placerade lånemedel. Skulle riksdagen emellertid
på av motionärerna anförda eller andra skäl finna anledning bifalla motionärernas
yrkande i denna del, bör i enlighet med den princip, som tillämpats
under de senaste åren, en av räntesänkningen betingad nedskrivning
av fondens lånekapital ske med anlitande av fonden för statsskuldens amortering.
Ränta å lån från vattenkraftslånefonden och kraftledningslånefonden utgår,
såsom nämnts, för närvarande efter 5 procent. Vid en nedsättning av
denna räntesats till 4 procent, skulle i enlighet med den utredning, som
låg till grund för 1930 års riksdagsbeslut örn nedskrivning av statens utlåningsfonders
lånekapital och som finnes intagen i statsverkspropositionen
(U. f. k. sid. 4—14), förräntningskvoten för ifrågavarande två fonder sänkas
från 100 till 80 procent. Detta skulle innebära, att 20 procent av fondernas
kapital, som nu uteslutande består av lånemedel, skulle ersättas med
skattemedel. Då fonderna för närvarande uppgå till respektive omkring
8.24 och 13.66 miljoner kronor, utgöra 20 procent härav omkring 1.65 och
2.73 miljoner kronor eller sammanlagt 4.38 miljoner kronor. I riksgäldskontoret
innestå olyftade anslag av lånemedel för vattenkraftslånefonden
med 1,800,000 kronor och för kraftledningslånefonden med 825,000 kronor.
Bihang lill riksdagens protokoll Will. 10 sami. 23 hafi. (\’r 52,i 2
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
Statens utlåningsfonder.
De statens utlåningsfonder, i vilka lånemedel investerats, med undantag av allmänna
järavägslånefonden och bibanelånefonden (i tusental kronor).
1
2
8
4
5
6
7
8
9
10
Disponerat kapital
Överskott
Beräknad
i medeltal under
1929/1930
Den 30
/« 1930
i
% av
medelskapi- talet för
Total
Lane-
Total
Låne-
Kol.
Kol.
1932/1933
medel
medel
2
3
%
Lånefonden för tjänstemanna- samhället i Mörby ............
2,490
2,490
2,665
2,490
115
4.64
4.64
115
4.6
Vattenkraftslånefonden.........
8,051
8,107
8,743
18,245
409
5.08
5.06
421
5.1
Luftfartslånefonden ............
1,300
1,300
1,344
1,300
50
3.84
3.84
71
5.5
Statens avdikningslånefond--
32,514
20,422
44,623
21,305
620
3.08
8.04
998
4.7
Egnahemslånefonden .........
173,734
165,341
182,620
152,456
7,118
4.io
4.31
7,326
4.8
Fiskerilånefonden ...............
4,141
2,730
4,256
2,365
107
2.68
3.92
104
4.4
Norrländska nyodlingsfonden
2,458
1,386
2,486
986
48
1.97
3.4 9
42
4.2
Jordförmedlingsfonden.........
1,561
1,602
1,671
1,251
39
2.54
2.4 8
56
4.4
Täckdikningslånefonden ......
5,333
5,384
6,069
3,733
190
3.67
3.63
208
5.6
Allmänna nyodlingsfonden...
870
420
884
420
20
2.84
4.8 4
20
4.8
Norrländska andelsmejeri- fonden ...........................
301
301
410
400
13
4.40
4.40
20
5.o
Kraftledningslånefonden ......
12,882
13,108
13,861
113,665
633
4.7 6
4.88
673
4.9
Gödselvårdslånef onden.........
1,350
1,350
1,377
1,080
43
2.42
3.16
49
4.5
Hemslöjdslånefonden............
150
150
120
1150
6
4.09
4.09
6
4.1
Västerbottens och Norrbottens
nybygges- och bostadsför- bättringslånefond...............
96
96
100
100
2
1.84
1.84
5
4.8
Lånefonden för inköp av renar
6
6
6
6
—
—
—
—
4.5
Kolonisternas kreaturs- och
redskapslånefond...............
49
49
49
49
1
2.7 8
2.78
2
4.i
Spannmålslagerhusfonden •. ■
45
57
58
57
2
3.47
2.7 6
3
4.7
Hantverkslånefonden............
300
300
300
300
13
4.2 2
4.22
14
4.3
Rederilånefonden ...............
20,800
21,490
21,289
21,491
863
4.15
4.0!
903
4.2
Industrilånefonden ............
4,403
4,844
5,069
15,065
190
4.30
3.9
218
4.3
Spannmål skredi Hondén ......
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Samtliga ovanstående fonder
272,834| 250,933
298,000
236,913
10,482
3.8
4.2
11,323
4.8
1 Avskrivning av förluster å lånemedelskapitaiet, föreslagen i 1931 års statsverksproposition
men ej verkställd.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.
11
Såsom framgår av fullmäktiges förut åberopade yttrande till Kungl. Majit
hålla fullmäktige emellertid före, att en nedsättning av räntan för en enstaka
fond ej bör komma till stånd, utan att en eventuell nedsättning bör
bliva mera generell och omfatta alla fonder, vikas utlåningsränta mer avsevärt
avviker från det allmänna ränteläget. Konsekvensen av en sänkning
av ifrågavarande utlåningsräntor vid en lågkonjunktur borde rätteligen
vara, att räntorna åter justeras uppåt vid en av stegrad ekonomisk
verksamhet inom landet betingad höjning av det allmänna ränteläget. En
dylik efter förhållanden å penningmarknaden reglerad räntefot är emellertid
ej lämplig för den statliga utlåningsverksamhet, varom här är fråga, då
densamma ej kan bringas i god överensstämmelse med statsmakternas krav
på lånemedlens produktiva placering. För övrigt torde utlåningsfondernas
låntagare vara bäst betjänta med en fast räntefot och ej en sådan, som
förändras allt efter konjunkturerna i landet.
Enligt förut åberopade, inom riksgäldskontoret upprättade tablå uppgick
det för statens utlåningsfonder med undantag av järnvägslånefonderna disponerade
kapitalet den 30 juni 1930 till 298 miljoner kronor, varav 236.9
miljoner kronor utgjordes av lånemedel. En eventuell nedsättning av räntefoten
för lån från ifrågavarande fonder måste emellertid enligt fullmäktiges
mening föregås av en ingående utredning av frågan med beaktande
av alla på densamma inverkande omständigheter. Chefen för finansdepartementet
har i innevarande års statsverksproposition (Inkomsterna sid. 8)
tagit upp spörsmålet om en omvärdering av det i statens affärsförvaltning
nedlagda lånekapitalet och en eventuell nedskrivning av oräntabla delar
av sådant kapital. Statsrådet har framhållit, att förskjutningarna i penningvärdet,
utvecklingen på kommunikationsväsendets område och inom
det ekonomiska livet i övrigt medfört i olika hänseenden väsentligen förändrade
förhållanden, vilka syntes honom påkalla en undersökning över
huvud taget av statens investeringar av lånekapital och detta kapitals nuvarande
och framtida avkastning; och torde en utredning i nämnda hänseenden
med det snaraste böra igångsättas, så att densamma kunde beräknas
föreligga färdig vid 1932 års riksdag.
Då således genom Kungl. Maj:ts försorg under innevarande år torde
komma att igångsättas en utredning, omfattande även utlåningsfonderna
och deras förräntning, bör det enligt fullmäktiges mening ej ifrågakomma
att, innan resultatet av berörda utredning föreligger, vidtaga några förändringar
beträffande räntefoten å lån från ifrågavarande fonder. Fullmäktige
få sålunda hemställa, att utskottet ville avstyrka förevarande motioner örn
nedsättning av räntan å kraftledningslånefonden.
Jämväl frågan örn eventuell ökning av nyssberörda fonds kapital till
25 miljoner kronor synes fullmäktige böra vila, till dess berörda utredning
slutförts.
Vad slutligen beträffar motionärernas yrkande örn förenkling av formerna
för åstadkommande av säkerhet för lånen från berörda fond anse sig fullmäktige
sakna anledning att ingå på denna fråga.
Stockholm den 26 februari 1931.
KARL HILDEBRAND.
G. KOBB. GUSTAF ANDERSSON.
John Hägglund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:275 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1931/1932 i vad angår jordbruksärenden. s. 6 i texten