Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående lån ur kraftledningslånefonden jämte i ämnet väckta motioner.

1931-04-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1931:52, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående lån ur kraftledningslånefonden jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning angående lån ur kraftledningslånefonden

jämte i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I punkt 6 av den till innevarande riksdag avlåtna statsverkspropositionen,

avdelning Utgifter för kapitalökning i vad angår jordbruksdepartementet,

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att lån ur kraftledningslånefonden

må under år 1931 beviljas till ett belopp av högst 1,100,000

kronor.

Utredningen återfinnes i statsrådsprotokollet under utgifter för kapitalökning:

bil. 5, sid. 9.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nämligen I: 104 av herr Johansson, Johan Bernhard m. fl. och

II: 211 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl., har hemställts, att riksdagen

måtte besluta,

att å lånebelopp, lyftat från kraftledningslånefonden, skall erläggas årlig

ränta med 4 procent;

att riksdagen måtte bevilja tillägganslag till nämnda fond, så att inom

tre år under densamma ställda kapitalbelopp uppgår till 25,000,000 kronor;

samt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att formerna

för åstadkommande av säkerhet för lånen måtte förenklas, i den mån så

kan ske, utan att tryggheten för lånens återbetalning äventyras.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionerna.

över motionerna har utskottet införskaffat yttranden från kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen gemensamt samt från statskontoret och riksgäldsfullmäktige,

vilka såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.

Sedan 1918 års riksdag beslutat inrättande av kraftledningslånefonden

och fastställt vissa huvudgrunder för ifrågavarande lånerörelse, har Kungl.

Majit genom kungörelse den 13 september 1918 (nr 718) utfärdat allmänna

bestämmelser för lån från denna fond. I nämnda bestämmelser hava

ändringar vidtagits genom kungörelserna den 27 juni 1919 (nr 480), den

8 juni 1923 (nr 194) och den 20 juli 1925 (nr 366).

Från fonden, som förvaltas av statskontoret, må lån beviljas ekonomiska

föreningar och andra sammanslutningar, därest dessa befinnas för ändamålet

lämpliga och icke äro avsedda till rena affärsföretag, för anläggande på

landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi. Lån må även beviljas

för redan utförd eller under byggnad varande anläggning. Beviljat lån utBihang

lill riksdagens protokoll 1931. 10 sami. 23 hafi. (Nr 52.)

Motioner.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

betalas av statskontoret mot avlämnande av låntagarens skuldförbindelse

jämte sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, som av statskontoret

godkännes. Räntan å lyftat lånebelopp utgår efter fem procent,

och lånet återbetalas i annuiteter. I händelse av dröjsmål med annuitets

erläggande utgår ränta efter sex procent. Därest statskontoret under lånetiden

skulle finna den ställda säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall

låntagaren efter erhållet föreläggande avlämna nya säkerhetshandlingar,

som av statskontoret godkännas.

Jämlikt riksdagens beslut har det belopp, vartill lån ur fonden fått för

året högst beviljas, under senare år uppgått till för 1927 2,500,000 kronor,

1928 2,000,000 kronor, 1929 likaledes 2,000,000 kronor och 1930 1,500,000

kronor.

Med hänsyn till å fonden förefintlig för utlåning under 1930 disponibel

kapitalbehållning erfordrades för innevarande budgetår icke någon anslagsanvisning

till fonden.

Beträffande först de väckta motionerna synes med hänsyn till de förändrade

förhållanden, som inträtt sedan den nuvarande räntefoten för lån från

kraftledningslånefonden fastställdes, det i motionerna framförda förslaget

örn en räntesänkning icke sakna fog. Räntekostnaderna för lån från ifrågavarande

fond äro sålunda numera proportionsvis betydligt större än vid

lånens upptagande, något som i jordbruksnäringens nuvarande betryckta

läge måste bliva så mycket mera kännbart.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava icke minst i betraktande

av jordbrukets bekymmersamma ekonomiska ställning funnit skäligt att

räntan för lån från ifrågavarande fond bleve så nedsatt att den motsvarade

statens egen effektiva medelränta eller så avvägdes att varken vinst eller

förlust uppstode för staten. Även statskontoret har med hänsyn till det

numera förändrade ränteläget ansett vissa skäl tala för en räntesänkning.

Såväl statskontoret som riksgäldsfullmäktige uttala emellertid, att då en

räntesänkning för kraftledningslånefonden säkerligen skulle medföra krav

på liknande åtgärder beträffande andra statens fonder, vilkas utlåningsränta

ävenledes utgör fem procent, en räntesänkning för denna fond icke torde

böra genomföras annat än efter särskild utredning med beaktande av alla

på densamma inverkande omständigheter. I sådant avseende har riksgäldsfullmäktige

hänvisat till en av chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen

bebådad undersökning över huvud taget av statens investeringar

av lånekapital och detta kapitals nuvarande och framtida avkastning,

vilken utredning fullmäktige förutsatte skulle komma att omfatta även

utlåningsfonderna och deras förräntning. Enligt statsverkspropositionen

beräknades denna utredning vara slutförd inom sådan tid, att proposition i

ämnet skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag.

På grund av vad statskontoret och riksgäldsfullmäktige sålunda anfört anser

sig icke heller utskottet böra utan föregående utredning förorda ett genomförande

av en räntesänkning beträffande kraftledningslånefonden. Som någon

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

3

oklarhet torde kunna råda, huruvida den av riksgäldsfullmäktige åsyftade

utredningen även kommer att omfatta det spörsmål, varom här närmast är

fråga, synes utskottet en direkt hänvändelse i saken höra ske i skrivelse till

Kungl. Majit.

Vid det förhållandet att utskottet icke anser sig nu böra tillstyrka någon

räntesänkning för lån ur kraftledningslånefonden, kan utskottet icke förorda

motionärernas förslag örn en ökning av fondens kapitaltillgångar, vilket

framställts i samband med den ifrågasatta räntesänkningen. Detta är

ett spörsmål, som blir beroende av resultatet av den utredning, som utskottet

på sätt ovan nämnts anser böra företagas.

Vad slutligen angår det i motionerna framförda önskemålet örn vissa förenklingar

beträffande formerna för åstadkommande av säkerhet för lånen,

torde jämväl vad motionärerna anfört i sådant avseende böra upptagas till

övervägande i samband med berörda utredning.

Mot Kungl. Majits förslag rörande det högsta årliga utlåningsbeloppet

från kraftledningslånefonden bar utskottet intet att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Majits förevarande framställning

medgiva att lån ur kraftledningslånefonden

må under år 1931 beviljas till ett belopp av högst

1,100,000 kronor.

2) med anledning av motionerna Ii 104 och lii 211 i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville i samband med den i statsverkspropositionen bebådare

undersökningen angående statens investeringar

av lånekapital och detta kapitals nuvarande och framtida

förräntning jämväl utreda frågan örn räntan å lån

från kraftledningslånefonden samt därvid även överväga

de i motionerna i övrigt framförda synpunkter.

Stockholm den 16 april 1931.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Granath, Tjällgren,

Gabrielsson, J. Fritiof Gustafson, Dalberg och friherre Lagerfelt samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Sköld, Hedlund i Häste, Carlström,

Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen, Vahlstedt och friherre Lilliecreutz.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen.

Bil.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom skrivelse den 20 februari 1931 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen att senast den 20 mars 1931 avgiva

gemensamt utlåtande över de inom första och andra kammaren väckta likalydande

motionerna nr 104 respektive 211 örn sänkning av ränta å lån

från kraftledningslånefonden m. m.

Till åtlydnad därav få ämbetsverken härmed anföra följande.

I liknande syfte, som de nu föreliggande motionerna, har Malmöhus läns

elektrifieringskommitté den 8 mars 1930 hos Kungl. Majit hemställt örn

åtgärder för sänkande av räntan å lån från kraftledningslånefonden och för

åstadkommande av lättnader i övrigt vid lånens beviljande och lyftande.

_ Ämbetsverken ha på grund av kungl, remiss den 13 september 1930 avgivit

utlåtande över nämnda framställning, och tillåta sig ämbetsverken

att hänvisa till nämnda utlåtande, vilket, jämte remissutlåtanden från statskontoret

och fullmäktige i riksgäldskontoret, beröres i 1931 års statsverksproposition,

utgifter för kapitalökning, bilaga 5, sid. 11—12.

Såsom ämbetsverken i nyss åberopade utlåtande framhållit, har räntan å

lån från kraftledningslånefonden, sedan fonden inrättades år 1918, varit 5

procent. Räntan i den allmänna penningmarknaden har däremot sedan år

1918 väsentligt förändrats och torde numera i allmänhet vara avsevärt lägre

än under sist nämnda år.

Det syntes därför ämbetsverken, ej minst med hänsyn till jordbrukets bekymmersamma

ekonomiska ställning, skäligt, att räntan å lån från denna

fond bleve nedsatt så, att den motsvarade statens egen effektiva medelränta.

I ett liknande ärende angående vattenkraftslånefonden har ett annat ämbetsverk

framhållit, att den effektiva medelräntan därvid lämpligen borde

beräknas för de medel, som vid olika tidpunkter anslagits till fonden, men

ej för statens upplåning i sin helhet, samt att fonden borde handhavas så,

att den varken lämnade vinst eller förlust.

Då räntan år 1918 — vid ett betydligt högre ränteläge för upplåning —

bestämdes till 5 procent, så synes riksdagen därmed ha intagit den ståndpunkten,

att räntan för lån från fonden ej borde beräknas efter den räntefot,

som måste tagas i beaktande vid dåtida upplåning, utan efter statens

egna räntekostnader över huvud taget, d. v. s. efter medelräntan å statsskulden

i sin helhet vid den tidpunkt, då räntesatsen bestämdes. I annat

fall skulle ju med samma fog kunna ifrågasättas, att för varje lån från

fonden bestämmes en räntefot, som svarar mot den ränta, staten för tillfället

kan behöva erlägga just för den upplåning, som erfordras för att det

ifrågavarande lånet skall kunna utlämnas. Iakttages ej detta, så uppstår

tydligen antingen vinst eller förlust.

Då kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i utlåtande den 13 september

1930 ej ansågo sig kunna tillstyrka så stor räntesänkning som till 4

procent, var anledningen härtill, att enligt ämbetsverkens mening direkt

förlust för statsverket i så fall skulle uppstå. Ämbetsverken funno sig

dock böra förorda sådan räntesänkning, att varken vinst eller förlust uppstår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

5

Om räntan sänkes under statens effektiva medelränta, så uppstår tydligen

för fonden en förlust, som får täckas genom andra statsmedel. Räntesänkningen

innebär i så fall en viss subvention till de elektriska distributionsföretagen.

Skulle riksdagen med anledning av jordbrukets betryckta läge

anse en direkt subvention till jordbruket befogad för att minska kostnaderna

för elektrifieringen, så synes en sådan subventionering lämpligen böra ske

på annan väg än genom nedsättning av räntan å lån från kraftledningslånefonden

under statens effektiva medelränta.

Låntagare från fonden äro, såsom ämbetsverken den 13 september 1930

framhållit, visserligen i allmänhet lokala sammanslutningar, vilka bildats

för att distribuera elektrisk energi till ortsbefolkningen, vilken huvudsakligen

består av idkare av jordbruk eller dettas binäringar. Men i vissa fall

ha lån beviljats till industriföretag, vilka påtagit sig att tillgodose behovet

av elektrisk energi inom orten. I den händelse riksdagen beviljar jordbruket

den subvention, som enligt vad ovan anförts måste anses vara inbegripen

i en sänkning av räntan å lån från fonden till 4 procent, skulle

den något oegentliga konsekvensen bliva, att en högre ränta skulle utgå å

lån av hithörande slag till sådana företag, vilkas delägare icke huvudsakligen

bestå av jordbrukare.

Motionärerna lia vidare föreslagit, att riksdagen måtte öka fondens kapitaltillgångar

intill 25,000,000 kronor. Det är, såsom ämbetsverken den 13

september 1930 framhållit, sannolikt att en nedsättning av räntan kommer

att ställa ökade krav på fonden. Då det för närvarande ej är möjlig.t att

uppskatta i vilken omfattning detta kommer att bliva händelsen, och då

tillgängliga fondmedel tillsvidare synas vara tillräckliga för att täcka de

närmaste behoven, sakna ämbetsverken för sin del anledning att för närvarande

tillstyrka denna del av den gjorda framställningen.

Slutligen har i motionen yrkats på skrivelse till Kungl. Majit med anhållan

att formerna för åstadkommande av säkerhet för lånen måtte förenklas.

Denna fråga berör visserligen närmast statskontoret, som förvaltar

fonden, men ämbetsverken vilja framhålla, att låntagare, som erhålla elektrisk

kraft från andra kraftkällor än statens, enligt ämbetsverkens mening

utan nämnvärd risk för statsverket ur säkerhetssynpunkt kunna jämställas

med statens abonnenter. Det torde nämligen med de utgrenade, både statliga

och privata ledningssystem, som nu finnas, kunna anses uteslutet, att

ett distributionsföretag blir ställt utan tillgång till elektrisk kraft.

På grund av vad ovan anförts, och med hänvisning till vad ämbetsverken

i skrivelse till Konungen den 13 september 1930 i samma ärende anfört,

ha ämbetsverken intet att erinra mot att räntan å lån från kraftledningslånefonden

sänkes, så att den motsvarar statens egen effektiva medelränta.

Stockholm den 13 mars 1931.

För kommerskollegium För lantbruksstyrelsen

K. A. FRYXELL.

ERIK INSULANDER,

HAGNAR SOHLMAN.

GEORG von ZWEIGBERGK.

K. C. ERICSON.

GUNNAR HOLMSTRÖM.

G. E. Billing.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Statskontoret.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom beslut den 20 nästlidne februari har Kungl. Maj:t anbefallt statskontoret

att till riksdagens jordbruksutskott avgiva yttrande över de inom

riksdagen väckta likalydande motionerna 1:104 och II: 211 örn sänkning av

räntan å lån från kraftledningslånefonden m. m.; och får med anledning

härav statskontoret anföra följande.

Den 25 september 1930 avgav statskontoret underdånigt utlåtande över

en av Malmöhus läns elektrifieringskommitté hos Kungl. Maj:t gjord framställning

örn åtgärder för sänkande av räntan å lån från kraftledningslånefonden

och vattenkraftslånefonden samt beredande av lättnader i övrigt vid

lånens från berörda fonder beviljande och lyftande. Beträffande den av

kommittén ifrågasatta sänkningen av räntan till 4 procent förklarade statskontoret

i sagda utlåtande, varav en avskrift här överlämnas, att statskontoret

anslöte sig till de synpunkter i förevarande avseende, riksgäldsfullmäktige

framhållit i ett den 29 augusti 1930 avgivet yttrande över berörda

framställning. Statskontoret ansåg sig därför böra avstyrka, att någon

räntesänkning företoges. Såsom framgår av årets statsverksproposition, ansåg

sig Kungl. Majit icke heller kunna för riksdagen framlägga förslag

till dylik räntesänkning (Ufk. bil. 5 p. 6).

I föreliggande motioner har framställts liknande yrkande på räntesänkning.

Härför torde visserligen med hänsyn till det numera förändrade

ränteläget vissa skäl tala. Då statskontoret emellertid delar den av riksgäldsfullmäktige

i deras berörda utlåtande hävdade uppfattningen, att en

räntesänkning för nu ifrågavarande fond säkerligen skulle medföra krav

på liknande åtgärder beträffande andra statens fonder, vilkas utlåningsränta

ävenledes utgör 5 procent, och att en dylik generell sänkning icke torde

böra genomföras annat än efter särskild utredning, anser statskontoret, att,

innan en sådan utredning verkställts, någon nedsättning av räntan å lån

från kraftledningslånefonden icke bör ifrågakomma.

I motionerna har vidare hemställts, att riksdagen måtte bevilja tilläggsanslag

till kraftledningslånefonden, så att inom tre år under densamma

ställda kapitalbelopp skulle uppgå till 25,000,000 kronor. Framställningen

örn ett dylikt anslag synes vara grundad på den ökning i ansökningar örn

lån, som förväntas skola bliva följden av en genomförd räntesänkning.

Då det emellertid torde vara svårt att bedöma, i vad mån en nedsättning

av räntan kommer att medföra ökade krav å fonden, och det i allt fall

synes statskontoret icke böra ifrågakomma att redan hos innevarande års

riksdag föreslå anvisande av medel, avseende tiden efter nästkommande

budgetår, anser statskontoret, att, därest räntenedsättning skulle medgivas,

motionärernas förslag beträffande ökning av fondkapitalet icke bör föranleda

annan åtgärd än att de medel, som på grund av den genom räntesänkningen

väntade ökade efterfrågan å lån kunna komma att erfordras för utlåningen

under budgetåret 1931/1932, ställas till fondens förfogande. Vilket

anslagsbelopp, som i sådant fall borde av riksdagen anvisas, undandrager

sig statskontorets bedömande.

Beträffande frågan örn säkerheten för kraftledningslånen hava motionärerna

framhållit, att de krav, som av statskontoret uppställas för att densamma

skall anses betryggande, syntes vara alltför stränga. Statskontoret

har i sitt ovanberörda utlåtande den 25 september 1930 redogjort för de

principer, ämbetsverket ansett sig böra följa vid bedömandet av för lånen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

7

erbjuden inteckningssäkerhet. I motionerna hava framställts vissa erinringar

beträffande prövningen av för ifrågavarande lån erbjuden borgenssäkerhet.

Med anledning härav får statskontoret framhålla, att några generella bestämmelser

för godtagande av en dylik säkerhet knappast kunna meddelas.

Statskontoret har emellertid funnit erforderligt att såsom grundregel vid

bedömandet av en erbjuden borgenssäkerhet uppställa fordan på att det

belopp, för vilket löftesmännen uppgivits vara vederhäftiga, skall uppgå till

tre gånger lånebeloppet. Med hänsyn till de många olika faktorer, som

kunna inverka på värdet av en borgenssäkerhet, lärer det dock i sista hand

få bero på prövningen i varje särskilt fall, huruvida en erbjuden borgenssäkerhet

kan godtagas.

Någon eftergift i av statskontoret uppställda anspråk på lånesäkerhetens

beskaffenhet lärer enligt statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma,

utan att tryggheten för lånens återbetalning äventyras.

Att intyg av vederbörande myndighet rörande löftesmännens solvens påfordras

vid ett låns utlämnande, torde få anses självfallet. Med hänsyn

till den för kraftledningslånefonden bestämda långa lånetiden är det givetvis

också erforderligt, att borgensmännens fortsatta solvens tid efter annan styrkes.

Att detta skall ske årligen har särskilt under de osäkra ekonomiska förhållanden,

som rått efter världskriget, ansetts erforderligt för att skydda

fonden mot förlust, och ett dylikt krav torde knappast kunna anses vara så

betungande för vederbörande låntagare, att det av hänsyn till dem bör

uppgivas.

Beträffande intygen rörande borgensmännens vederhäftighet har statskontoret

jämväl uppställt den fordran, att dessa intyg skola utfärdas av länsstyrelse

eller domare. Statskontoret håller före, att någon ändring häri,

såsom motionärerna ifrågasatt, icke bör ske, och har svårt att föreställa sig,

att denna fordran kan verka »avskräckande» på de lånebehövande distributionsföretagen.

I handläggningen av förevarande ärende hava, förutom undertecknade,

deltagit statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Tottie samt t. f.

statskommissarierna Alve och Örtengren.

Stockholm den 12 mars 1931.

A. E. M. ERICSSON.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Peyron.

Statskontoret.

Underdånigt utlåtande.

Vad först beträffar den av Malmöhus läns elektrifieringskommitté ifrågasatta

sänkning av räntan för lånen från kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden

får statskontoret i anslutning till de synpunkter, riksgäldsfullmäktige

i förevarande avseende framhållit, för sin del avstyrka bifall

till berörda framställning.

Vidkommande de lättnader i övrigt, varom kommittén hemställt och varmed,

enligt vad upplysts, lära åsyftas lättnader bland annat i fråga om den

säkerhet, statskontoret fordrar för lånens lyftande, får ämbetsverket framhålla

följande.

Säkerheten för lån från ifrågavarande fonder har, förutom i de fall då

namnsäkerhet godtagits, utgjorts av inteckningar med bästa rätt i låntagaren

tillhörigt strömfall med vattenrätt samt kraftstation, oftast med därå regi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

strerat ledningsnät, eller inteckningar nied nyss nämnd förmånsrätt i låntagaren

tillhörig transformatorstation med därå registrerat ledningsnät.

Inteckningar i strömfall med kraftstation ha i allmänhet godtagits såsom

säkerhet för ett belopp, motsvarande två tredjedelar av anläggningens efter

sakkunnig värdering fastställda uppskattningsvärde. Inteckningar i transformatorstation

med därå registrerat ledningsnät ha likaledes godtagits såsom

säkerhet för ett lånebelopp, motsvarande två tredjedelar av dylikt värde,

därest företaget genom kontrakt tillförsäkrats elektrisk kraft från statens

kraftverk. Örn företaget åter för sin försörjning med elektrisk kraft varit

hänvisat till annan leverantör än staten, har dylik inteckningssäkerhet i

regel ansetts kunna godtagas endast i förening med annan, kompletterande

säkerhet, som i de flesta fall utgjorts av borgen.

De principer, statskontoret sålunda vid bedömandet av säkerheten för lån

från kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden ansett sig böra

tillämpa, härleda sig i stort sett från uttalanden, som i förevarande avseende

gjorts av de s. k. vattenfallssakkunnige i deras den 7 mars 1918 avgivna

betänkande. Redan i sitt utlåtande över detta betänkande ansåg sig

statskontoret dock böra såsom sin mening framhålla, att den av de sakkunnige

förordade inteckningssäkerheten måste anses svag, men att statskontoret,

då fråga vore att befrämja tillkomsten av för landet eller en viss

bygd betydelsefulla industrier och kraftdistributionsverk, icke ville göra

någon erinran mot förslaget. Denna statskontorets uppfattning har ämbetsverket

icke funnit anledning frånträda. Statskontoret får därför såsom sin

mening uttala, att någon eftergift i anspråken på lånesäkerhetens beskaffenhet

icke lärer böra ifrågakomma.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Thorstenson samt t. f. statskommissarierna

Alve och Örtengren.

Stockholm den 25 september 1930.

A. E. M. ERICSSON.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Peyron.

Riksgäldtfullmäktige.

Till riksdagens jordbruksutskott.

I skrivelse av den 17 innevarande februari har utskottet anhållit, att fullmäktige

ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande i anledning

av två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

104, av herr J. B. Johansson i Fredrikslund m. fl. och den andra inom

andra kammaren, nr 211, av herr A. Pehrsson i Bramstorp m. fl., angående

sänkning av räntan å lån från kraftledningslånefonden m. m.

Med anledning därav få fullmäktige anföra följande.

Den 29 augusti 1930 avgåvo fullmäktige till Kungl. Majit yttrande över

en underdånig framställning av Malmöhus läns elektrifieringskommitté örn

åtgärder för att sänka räntan a de lån, som beviljats eller komma att beviljas

från kraftledningslånefonden och vattenkraftslånefonden, ävensom för

att i övrigt bereda låntagarna de lättnader, som Kungl. Majit kunde finna

motiverade. I berörda yttrande meddelade fullmäktige bl. a., att de i ovannämnda

fonder under budgetåret 1929/1930 investerade lånemedlen upplå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

9

näts mot en räntefot, som överstege 5 procent, nämligen beträffande kraftledningslånefonden

5.4 6 procent och beträffande vattenkraftslånefonden 5.32

procent. Att under sådana förhållanden sänka utlåningsräntan för nämnda

fonder borde enligt fullmäktiges mening icke ifrågakomma. Därtill komme,

att en sådan sänkning säkerligen skulle medföra krav på liknande åtgärder

beträffande andra fonder, vilkas utlåningsränta likaledes utgjorde 5 procent.

En dylik generell sänkning torde emellertid — fortsatte fullmäktige — icke

böra genomföras annat än efter särskild utredning, därvid hänsyn i främsta

rummet borde tagas till frågan om sambandet mellan statens upplånings-

och utlåningsränta ävensom till den ställning, statsmakterna intagit

i fråga örn förräntningskraven på utlåningsfonderna. Läget vore emellertid

då icke sådant, att någon reducering av utlåningsfondernas ränta kunde

motiveras med redan inträdd sänkning i statens upplåningsränta. Intill

dess så bleve fallet, syntes man böra räkna med, att för full förräntning

borde krävas en utlåningsränta av 5 procent. —■■ Då vidare riksdagen så

sent som åren 1927 och 1928 — i syfte att reducera förräntningsunderskottet

— höjt utlåningsräntan för nya lån från industrilånefonden och rederilånefonden

till 5 procent, avstyrkte fullmäktige bifall till ovanberörda framställning.

Såsom fullmäktige jämväl meddelade i berörda yttrande, uppgick den

effektiva medelräntefot, efter vilken de i statens utlåningsfonder placerade

lånemedlen upplånats, under budgetåret 1928/1929 till 4.91 procent. Genom

de under åren 1929/1931 verkställda konverteringarna av 1914—1921 års

statslån har denna räntefot nedgått något och utgör därefter omkring 4.8

procent. Enligt en inom riksgäldskontoret utarbetad tablå över räntekostnaderna

för statens utlåningsfonder (med undantag av allmänna järnvägslånefonden

och bibanelånefonden), vilken tablå härmed överlämnas, kommer

den beräknade räntefoten för den del av statens upplåning, som är placerad

i vattenkraftslånefonden och kraftledningslånefonden, att för budgetåret

1932/1933, då verkningarna av ovanberörda konverteringar göra sig till

fullo gällande, uppgå till 5.i respektive 4.9 procent. Vid sådant förhållande

kan åtminstone för närvarande någon nedsättning av räntan å lån från

berörda fonder ej ifrågakomma, såvida deras avkastning skall motsvara statens

ränteutgifter för däri placerade lånemedel. Skulle riksdagen emellertid

på av motionärerna anförda eller andra skäl finna anledning bifalla motionärernas

yrkande i denna del, bör i enlighet med den princip, som tillämpats

under de senaste åren, en av räntesänkningen betingad nedskrivning

av fondens lånekapital ske med anlitande av fonden för statsskuldens amortering.

Ränta å lån från vattenkraftslånefonden och kraftledningslånefonden utgår,

såsom nämnts, för närvarande efter 5 procent. Vid en nedsättning av

denna räntesats till 4 procent, skulle i enlighet med den utredning, som

låg till grund för 1930 års riksdagsbeslut örn nedskrivning av statens utlåningsfonders

lånekapital och som finnes intagen i statsverkspropositionen

(U. f. k. sid. 4—14), förräntningskvoten för ifrågavarande två fonder sänkas

från 100 till 80 procent. Detta skulle innebära, att 20 procent av fondernas

kapital, som nu uteslutande består av lånemedel, skulle ersättas med

skattemedel. Då fonderna för närvarande uppgå till respektive omkring

8.24 och 13.66 miljoner kronor, utgöra 20 procent härav omkring 1.65 och

2.73 miljoner kronor eller sammanlagt 4.38 miljoner kronor. I riksgäldskontoret

innestå olyftade anslag av lånemedel för vattenkraftslånefonden

med 1,800,000 kronor och för kraftledningslånefonden med 825,000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll Will. 10 sami. 23 hafi. (\’r 52,i 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

Statens utlåningsfonder.

De statens utlåningsfonder, i vilka lånemedel investerats, med undantag av allmänna

järavägslånefonden och bibanelånefonden (i tusental kronor).

1

2

8

4

5

6

7

8

9

10

Disponerat kapital

Överskott

Beräknad

i medeltal under

1929/1930

Den 30

/« 1930

i

% av

medelskapi- talet för

Total

Lane-

Total

Låne-

Kol.

Kol.

1932/1933

medel

medel

2

3

%

Lånefonden för tjänstemanna- samhället i Mörby ............

2,490

2,490

2,665

2,490

115

4.64

4.64

115

4.6

Vattenkraftslånefonden.........

8,051

8,107

8,743

18,245

409

5.08

5.06

421

5.1

Luftfartslånefonden ............

1,300

1,300

1,344

1,300

50

3.84

3.84

71

5.5

Statens avdikningslånefond--

32,514

20,422

44,623

21,305

620

3.08

8.04

998

4.7

Egnahemslånefonden .........

173,734

165,341

182,620

152,456

7,118

4.io

4.31

7,326

4.8

Fiskerilånefonden ...............

4,141

2,730

4,256

2,365

107

2.68

3.92

104

4.4

Norrländska nyodlingsfonden

2,458

1,386

2,486

986

48

1.97

3.4 9

42

4.2

Jordförmedlingsfonden.........

1,561

1,602

1,671

1,251

39

2.54

2.4 8

56

4.4

Täckdikningslånefonden ......

5,333

5,384

6,069

3,733

190

3.67

3.63

208

5.6

Allmänna nyodlingsfonden...

870

420

884

420

20

2.84

4.8 4

20

4.8

Norrländska andelsmejeri- fonden ...........................

301

301

410

400

13

4.40

4.40

20

5.o

Kraftledningslånefonden ......

12,882

13,108

13,861

113,665

633

4.7 6

4.88

673

4.9

Gödselvårdslånef onden.........

1,350

1,350

1,377

1,080

43

2.42

3.16

49

4.5

Hemslöjdslånefonden............

150

150

120

1150

6

4.09

4.09

6

4.1

Västerbottens och Norrbottens

nybygges- och bostadsför- bättringslånefond...............

96

96

100

100

2

1.84

1.84

5

4.8

Lånefonden för inköp av renar

6

6

6

6

—

—

—

—

4.5

Kolonisternas kreaturs- och

redskapslånefond...............

49

49

49

49

1

2.7 8

2.78

2

4.i

Spannmålslagerhusfonden •. ■

45

57

58

57

2

3.47

2.7 6

3

4.7

Hantverkslånefonden............

300

300

300

300

13

4.2 2

4.22

14

4.3

Rederilånefonden ...............

20,800

21,490

21,289

21,491

863

4.15

4.0!

903

4.2

Industrilånefonden ............

4,403

4,844

5,069

15,065

190

4.30

3.9

218

4.3

Spannmål skredi Hondén ......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Samtliga ovanstående fonder

272,834| 250,933

298,000

236,913

10,482

3.8

4.2

11,323

4.8

1 Avskrivning av förluster å lånemedelskapitaiet, föreslagen i 1931 års statsverksproposition

men ej verkställd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

11

Såsom framgår av fullmäktiges förut åberopade yttrande till Kungl. Majit

hålla fullmäktige emellertid före, att en nedsättning av räntan för en enstaka

fond ej bör komma till stånd, utan att en eventuell nedsättning bör

bliva mera generell och omfatta alla fonder, vikas utlåningsränta mer avsevärt

avviker från det allmänna ränteläget. Konsekvensen av en sänkning

av ifrågavarande utlåningsräntor vid en lågkonjunktur borde rätteligen

vara, att räntorna åter justeras uppåt vid en av stegrad ekonomisk

verksamhet inom landet betingad höjning av det allmänna ränteläget. En

dylik efter förhållanden å penningmarknaden reglerad räntefot är emellertid

ej lämplig för den statliga utlåningsverksamhet, varom här är fråga, då

densamma ej kan bringas i god överensstämmelse med statsmakternas krav

på lånemedlens produktiva placering. För övrigt torde utlåningsfondernas

låntagare vara bäst betjänta med en fast räntefot och ej en sådan, som

förändras allt efter konjunkturerna i landet.

Enligt förut åberopade, inom riksgäldskontoret upprättade tablå uppgick

det för statens utlåningsfonder med undantag av järnvägslånefonderna disponerade

kapitalet den 30 juni 1930 till 298 miljoner kronor, varav 236.9

miljoner kronor utgjordes av lånemedel. En eventuell nedsättning av räntefoten

för lån från ifrågavarande fonder måste emellertid enligt fullmäktiges

mening föregås av en ingående utredning av frågan med beaktande

av alla på densamma inverkande omständigheter. Chefen för finansdepartementet

har i innevarande års statsverksproposition (Inkomsterna sid. 8)

tagit upp spörsmålet om en omvärdering av det i statens affärsförvaltning

nedlagda lånekapitalet och en eventuell nedskrivning av oräntabla delar

av sådant kapital. Statsrådet har framhållit, att förskjutningarna i penningvärdet,

utvecklingen på kommunikationsväsendets område och inom

det ekonomiska livet i övrigt medfört i olika hänseenden väsentligen förändrade

förhållanden, vilka syntes honom påkalla en undersökning över

huvud taget av statens investeringar av lånekapital och detta kapitals nuvarande

och framtida avkastning; och torde en utredning i nämnda hänseenden

med det snaraste böra igångsättas, så att densamma kunde beräknas

föreligga färdig vid 1932 års riksdag.

Då således genom Kungl. Maj:ts försorg under innevarande år torde

komma att igångsättas en utredning, omfattande även utlåningsfonderna

och deras förräntning, bör det enligt fullmäktiges mening ej ifrågakomma

att, innan resultatet av berörda utredning föreligger, vidtaga några förändringar

beträffande räntefoten å lån från ifrågavarande fonder. Fullmäktige

få sålunda hemställa, att utskottet ville avstyrka förevarande motioner örn

nedsättning av räntan å kraftledningslånefonden.

Jämväl frågan örn eventuell ökning av nyssberörda fonds kapital till

25 miljoner kronor synes fullmäktige böra vila, till dess berörda utredning

slutförts.

Vad slutligen beträffar motionärernas yrkande örn förenkling av formerna

för åstadkommande av säkerhet för lånen från berörda fond anse sig fullmäktige

sakna anledning att ingå på denna fråga.

Stockholm den 26 februari 1931.

KARL HILDEBRAND.

G. KOBB. GUSTAF ANDERSSON.

John Hägglund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:275 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1931/1932 i vad angår jordbruksärenden. s. 6 i texten