Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i gällande bestämmelser angående statens egnahemslån m. m.

1931-05-08 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1931:74, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i gällande bestämmelser angående statens egnahemslån m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i gällande bestämmelser

angående statens egnahemslån m. m.

(lia avd.)

Utskottet tiar till behandling i ett sammanhang förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen,

1) 1:170 av herr Andersson, Henrik, m. fl., likalydande med 11:306 av

herrar Nilsson i Hörby och Johansson i Brånalt, vari hemställts, att riksdagen

måtte bevilja ett förslagsanslag av 4 miljoner kronor för nästa budgetår

att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för beviljande av ett års räntefrihet

för de innehavare av egnahemslån för jordbrukslägenheter, som erhållit

sina lån efter utgången av år 1919 och som äro i behov av dylik befrielse;
2)

11:5 av herrar Molander och Lindberg, vari hemställts, att

riksdagen ville för det ändamål, som i motionen avses, samt i den

ordning och med anlitande av de medel, som vid ärendets omprövning

anses lämpligt, anvisa anslag med 1,000,000 kronor att ställas till hushållningssällskapens

förfogande för beredande av lindring åt egnahemsägare

i enlighet med de föreskrifter och bestämmelser, som av vederbörande

utskott befinnas erforderliga;

3) II: 25 av herr Magnusson i Skövde, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att räntan å efter 1919 utlämnade egnahemslån skall utgå

med 3.6 procent under de fem första åren och för den tid, som av

dessa fem år återstår, samt att räntan därefter skall från tid och till

tid, som utskottet behagade föreslå, utgå med 4 procent;

4) II: 26 av herr Johanson i Huskvarna, vari hemställts, att riksdagen

ville, i samband med prövningen av vidare anslag till egnahemslånefonden

och såsom villkor eller förutsättning därför, besluta sådan ändring i

lånevillkoren, att ifrågavarande egnahemslånetagare må komma i åtnjutande

av den lindring i egnahemslånens förräntande och amortering,

som i motionen föreslagits eller eljest kan befinnas skälig;

5) II: 225 av herr Andersson i Prästbol m. fl., vari hemställts, att

riksdagen måtte för beredande av lättnad under nu rådande depression

inom näringslivet åt innehavare av statsegnahemslån samt för att

användas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen förordats

Bihang till riksdagen» protokoll 1931. 10 sami. 36 haft. (Nr

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

för budgetåret 1931/1932 bevilja ett extra anslag av kronor 2,000,000 kronor;

samt

6) II: 307 av berrar Ericson i Boxholm och Andersson i Katrineholm,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att låntagare, som

erhållit egnahemslån efter år 1919, må beredas lättnad i lånevillkoren,

med avseende på egnahemslånens förräntning, efter de grunder som

voro gällande före år 1919, samt att räntesatserna å nya lån må fastställas

till enahanda belopp.

Avgivna ytt- Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över samtliga

ovanberörda motioner av statskontoret och statens egnahemsstyrelse

samt över motionerna 11:25, 11:26 och 11:307 av riksgäldsfullmäktige.

Dessa yttranden hava såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.

Vid 1904 års riksdag beslöts inrättande av egnahemslånefonden och antogs

därvid för första gången allmänna bestämmelser för den sålunda beslutade

statliga egnahemslånerörelsen (nr 36). Dessa bestämmelser hava sedermera

ändrats genom, bland annat, kungörelserna 53/1908, 483/1919, 126/1923,

239/1927. Från och med den 1 januari 1929 gäller kungörelsen den 8 juni

1928 (nr 17) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.

Gällande Egnahemslån kunna beviljas för förvärv dels av jordbrukslägenheter

bestämmelser, ggh dels av bostadslägenheter. Låneverksamheten handhaves under överinseende

av statens egnahemsstyrelse av låneförmedlare, vilka på ansökan

hos Kungl. Maj:t årligen tilldelas statslån ur egnahemslånefonden,

att av dem på egen risk och med egen beslutanderätt användas för utlämnande

av egnahemslån till enskilda.

Låneförmedlarna utgöras av hushållningssällskapens egnahemsnämnder,

kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar.

I fråga örn statslånens förräntning och återbetalning gäller för när
vfl.

Tfl.n d ft •

för 1905—1919 års lån (Sv. F:s nr 36/1904 och 53/1908):

ränta: 3.6 procent,

återbetalning:

a) lånet delas i två lika stora delar, en amorteringsdel och en stående

del;

b) återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen inträder

med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet från

statskontoret utbekommits och fullgöres å lån för jordbrukslägenheter

med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter med en

annuitet av 7 procent;

c) lånets stående del, som icke från statens sida kan uppsägas förrän

amorteringsdelen tillfullo guldits, skall vara återbetald inom fem år från

det sista inbetalningen å amorteringsdelen fullgjorts.

För 1920—1927 års lån (Sv. F:s nr 483/1919, 126/1923):

ränta: till och med året före det amorteringsskyldighet inträder 4 procent;

därefter 4.75 procent med undantag dock för räntan å stående delen

av lån för jordbrukslägenheter, vilken kan från och med år 1928 nedsättas

till 4.3 procent (Sv. F:s nr 239/1927);

återbetalning: enahanda bestämmelser som de för 1905—1919 års lån

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

3

gällande med undantag dock beträffande tiden för amorteringens början,

vilken för 1920—1927 års lån fastställts till utgången av sjätte kalenderåret
För

lån av år 1928 eller senare år (S. F:s nr 239/1927 och 217/1928):

ränta: intill dess kapitalavbetalningen börjar 4 procent; därefter 4.5

procent å lån för jordbrukslägenheter och 5 procent å lån för bostadslägenheter;
återbetalning:
a)

lånet delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbekommet

lånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av

samma belopp;

b) återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen inträder

för lån till jordbrukslägenheter med sjätte året och för lån till bostadslägenheter

med fjärde året, allt efter utgången av det kalenderår, för

vilket lånet beviljats; å lån för jordbrukslägenheter erlägges därvid en

annuitet av 6.5 procent och å lån för bostadslägenheter en annuitet av

8 procent;

c) samma bestämmelser som för tidigare lån beträffande återbetalningen

av lånets stående del.

Samtliga de väckta motionerna avse att med. hänsyn till den inträdda

allmänna depressionen bereda vissa kategorier egnahemslåntagare någon

lättnad i dem enligt gällande bestämmelser åliggande skyldigheter beträffande

lånens amortering och förräntning.

I motionerna 11:25, 26 och 307 föreslås i sådant syfte en sänkning av

gällande räntesatser rörande efter viss tidpunkt utlämnade egnahemslån.

Enligt motionen 11:25 skulle räntan efter 1919 utlämnade egnahemslån

utgå med 3.6 procent under de fem första åren och för den tid som av

dessa fem kunde återstå samt att räntan därefter skulle från tid till tid,

som kunde varda bestämd, utgå med 4 procent, varvid den frågan borde

lämnas öppen, huruvida räntesänkningen borde avse både jordbruks- och

bostadslån. Motionen 11:26 går ut på, att riksdagen skulle, i samband

med prövningen av vidare anslag till egnahemslånefonden och såsom villkor

eller förutsättning därför, besluta sådan ändring i lånevillkoren, att

samtliga procentsatser för såväl amortering som förräntning av egnahemslånen

sänktes med en eller åtminstone en halv procent, och att denna

sänkning icke blott skulle komma nya låntagare utan även äldre sådana

tillgodo, eventuellt endast så länge den nu pågående ekonomiska depressionen

fortfore. I motionen II: 307 hemställes, att riksdagen ville besluta,

att låntagare, som erhållit egnahemslån efter år 1919, må beredas lättnad

i lånevillkoren med avseende på egnahemslånens förräntning, efter de

grunder, som voro gällande före år 1919, samt att räntesatserna å nya lån

må fastställas till enahanda belopp.

Motionerna 1:170 likalydande med II: 306 samt II: 5 och 225 avse anvisande

av särskilt anslag för beredande av lättnader i vissa särskilt behjärtansvärda

fall. Sålunda föreslås i motionen 1:170 och II: 306 anvisande av

4,000,000 kronor för beredande av ett års räntefrihet för sådana egnahems
-

Motioner om

räntesänkning.

Motioner om

särskilda ananslag

för

beredande av

vinsa lättnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottet.

låntagare, som erhållit lån efter utgången av 1919 och ärö i behov av dylik

befrielse. Motionen 11:5 avser beviljande av 1,000,000 kronor för att möjliggöra

sådan nedskrivning av utlämnade egnahemslån, som med hänsyn till

numera inträdda och utan vederbörande låntagares eget förvållande uppkomna

förändringar i fråga örn värden och säkerheter befinnas nödiga

för återställande av den ursprungliga relationen mellan dessa säkerheter

och beviljade lån. Motionen 11:225 slutligen avser anvisande av 2,000,000

kronor för avskrivning helt eller delvis av före den 1 juli 1932 förfallna

annuiteter å egnahemslån för fall, där vederbörande låntagare efter särskild

prövning befinnes på grund av rådande depression uppenbarligen

sakna förmåga att i detta avseende fullgöra sina skyldigheter.

Vad statens egnahemsstyrelse i ärendet anfört synes utskottet bestyrka,

att den numera inträdda allmänna depressionen gör ett ingripande från

statens sida i av motionerna avsett syfte starkt av behovet påkallat.

Egnahemsstyrelsen har ock i anslutning härtill förordat en generell räntesänkning

beträffande stående delen av under åren 1920—1927 utlämnade

jordbrukslån från 4.3 till 3.6 procent och å under tiden därefter utlämnade

sådana lån till 4 procent. I fråga örn stående delen av bostadslån skulle

enligt styrelsens förslag räntan beträffande tiden 1920—1927 sänkas från

4.75 till 4 procent och för tiden därefter utlämnade sådana lån från 5 till 4

procent. Egnahemsstyrelsen har vidare erinrat att vidkommande den

amorteringsfria tiden sedan 1920 den principen tillämpats, att låntagare

under denna tid fått vidkännas en något lägre ränteutgift än för tiden

därefter. Då genom den föreslagna räntesänkningen låntagare icke skulle

erhålla någon lindring i fråga örn lån för vilka amorteringstiden ej inträtt,

har egnahemsstyrelsen tillika ansett, att någon räntesänkning borde komma

till stånd jämväl beträffande den amorteringsfria tiden och i sådant

avseende ifrågasatt en räntefot av 3.6 procent. En ränteavskrivning har

styrelsen ansett icke höra tillgripas förrän i sista hand, då annan utväg

icke stöde öppen, och en sådan avskrivning utan undersökning i vart fall

huruvida önskad verkan därigenom skulle åstadkommas har styrelsen icke

ansett sig kunna tillstyrka. Däremot har egnahemstyrelsen funnit en särskild

stödverksamhet böra anordnas för sådana innehavare av egnahemslägenheter,

som på grund av den rådande depressionen sakna tillgång till

förvärvsmöjligheter ävensom för sådana låntagare, som eljest drabbats

av oförskyllda svårigheter. I anslutning härtill borde enligt styrelsens

mening medel ställas till förfogande för utlämnande för vissa i styrelsens

yttrande närmare angivna ändamål av stödlån mot 4 procents ränta och

en amorteringstid av 10 år. Med tanke på särskilt ömmande fall, där

hjälp icke kunde beredas genom beviljande av ytterligare lån (stödlån),

ifrågasätter styrelsen tillika, huruvida icke medel i begränsad omfattning

lämpligen borde ställas till egnahemsstyrelsens förfogande för beviljande

av ränteavskrivningar efter prövning i varje särskilt fall. Styrelsen har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 5

emellertid icke framlagt någon beräkning rörande det belopp, som den av

styrelsen ifrågasatta stödaktionen skulle kräva.

Även statskontoret har funnit konstaterat, att den allmänna depressionen

medfört, att åtminstone inom vissa delar av landet innehavare av

egnahemslån kommit i en bekymmersam belägenhet, vilka förhållanden

synts statskontoret tala för ett ingripande från statens sida. Det hade

emellertid icke varit ämbetsverket möjligt att utan en föregående allsidig

undersökning taga ställning till vilka de i motionerna föreslagna åtgärderna,

som kunna anses vara av beskaffenhet att bäst gagna det syfte, som

i motionerna avsåges, eller huruvida måhända någon annan utväg skulle

för ändamålet lämpligen kunna användas. Uteslutet vore sålunda enligt

statskontorets mening icke att jämväl vederbörande laneförmedlare skulle

genom anlitande av tillgängliga fonder kunna i viss utsträckning bereda

låntagare lättnader i fullgörandet av deras förpliktelser. På grund härav

bar statskontoret förordat, att förevarande motioner icke måtte föranleda

annan åtgärd, än att en utredning åvägabringas för utrönande av i vad

mån en statlig hjälpaktion kan anses erforderlig och lämpligaste sättet

för densammas genomförande. I samband härmed borde enligt statskontorets

mening bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att, i avvaktan

på riksdagens beslut i anledning av utredningen, medgiva uppskov med

inbetalning av räntor och amorteringar å lånen, därest så skulle genom

utredningen visa sig påkallat.

Kiksgäldsfullmäktige hava under framhållande att den beräknade räntefoten

för den del av statens upplåning, som är placerad i egnahemslånefonden

för budgetåret 1932/1933 kommer att uppgå till 4.8 procent, vidare anfört

att såvida egnahemslånefondens avkastning skall motsvara statens ränteutgifter

för däri placerade lånemedel någon nedsättning av räntan å från

fonden utlämnade lån vid sådant förhållande ej kunde ifrågakomma under

annan förutsättning än att en del av fondens lånekapital avskreves och

riksgäldskontoret bereddes ersättning därför från fonden för statsskuldens

amortering. En eventuell mer eller mindre generell nedsättning av

räntefoten för lån från statens utlåningsfonder måste emellertid föregås

av en ingående utredning av frågan med beaktande av alla på densamma

inverkande omständigheter. En sådan utredning vore enligt riksgäldsfullmäktiges

mening alldeles särskilt nödvändig i fråga örn egnahemslånefonden,

för vilken gällde mycket invecklade bestämmelser beträffande förräntning

och amortering med olika villkor för jordbrukslån och bostadslån

samt för skilda tidsperioder. I betraktande därtill att i innevarande

statsverksproposition ställts i utsikt en undersökning under den närmaste

tiden av statens investeringar av lånekapital och detta kapitals nuvarande

och framtida avkastning hava fullmäktige icke ansett sig kunna tillstyrka

motionerna örn nedsättning av räntan å lån från egnahemslånefonder).

Såsom utskottet ovan uttalat torde ett ingripande från statens sida i av

motionerna avsett syfte vara starkt av behovet påkallat. Vid sådant för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

hållande hade det givetvis varit synnerligen önskvärt, att ett positivt

beslut i frågan kunnat fattas redan vid innevarande riksdag. Utskottet

har ock ingående övervägt de framkomna förslagen och däri sökt

finna en utväg för en omedelbar lösning av frågan. Emellertid måste

utskottet tyvärr konstatera, att varken de väckta motionerna eller egnahemsstyrelsens

i anledning därav avgivna yttrande erbjuda tillräckligt

material för att därpå skulle kunna grundas ett ställningstagande i fråga

örn vilka åtgärder som bäst skulle vara ägnade att tillgodose det syfte, som

man därmed närmast torde avse att vinna. I likhet med statskontoret anser

utskottet detta icke möjligt utan en föregående allsidig undersökning. Utskottet

vill därför förorda, att framställning härom göres i skrivelse till

Kungl. Maj:t med anhållan örn verkställande av utredning för utrönande

av i vad mån en statlig hjälpaktion kan anses erforderlig och lämpligaste

sättet för densammas genomförande. Utredningen synes närmast höra inriktas

på att finna en utväg, varigenom en verksam hjälp skulle kunna beredas

i sådana ömmande fall, där förutsättningar i övrigt finnas för att

hjälpen skall medföra därmed avsett resultat. I samband härmed torde en

undersökning jämväl böra ske rörande för låneförmedlarna tillgängliga

fonder samt i vad mån låneförmedlarna skulle kunna såsom statskontoret

antytt genom anlitande av nämnda fonder bereda låntagare lättnader i

fullgörandet av deras förpliktelser. Enligt vad utskottet erfarit lärer på

sina håll en sådan stödverksamhet redan nu i viss utsträckning äga mm.

Då förevarande fråga på grund av sin natur såsom utskottet ovan antytt

tränger till en snar lösning, är det givetvis av stor vikt, att utredningsarbetet

så bedrives, att förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag.

Utskottet anser sig hava anledning förutsätta, att vederbörande låneförmedlare

komma att under utredningstiden i fråga örn indrivningar av förfallna

annuiteter och räntor förfara med all den varsamhet, som det nuvarande

bekymmersamma läget självfallet kräver.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må i anledning av likalydande motionerna

1:170 och 11:306 samt motionerna 11:5, 25,

26, 225 och 307 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt verkställa

utredning i vad mån en statlig hjälpaktion i av motionerna

angivet syfte kan anses erforderlig och lämpligaste

sättet för densammas genomförande samt för

1932 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen

kan giva anledning.

Stockholm den 8 maj 1931.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

7

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Granath,

Tjällgren, J. Fritiof Gustafson, Dalberg och friherre Lagerfelt, samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Andersson i Grimbo, Bengtsson

i Kullen, Vahlstedt, Mänsson i Erlandsro, Gustafson i Vimmerby, friherre Lilliecreutz och

Andersson i Tungelsta.

av herr Vahlstedt.

Reservation

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Statens egnahemsstyrelse.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Den 6 februari 1931 har statens egnahemsstyrelse anbefallts att till jordbruksutskottet

senast den 10 mars 1931 överlämna yttrande över inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motionerna 1:170 och 11:306,

likalydande, örn anslag till beredande av ett års räntefrihet för innehavare

av vissa egnahemslån; 11:5 örn anslag till understöd i vissa fall åt

egnahemsägare; 11:25 örn sänkning av räntan å vissa egnahemslån; II:

26 örn viss lindring i bestämmelserna angående förräntning och amortering

av egnahemslån; II: 225 örn anslag till lättnader för innehavare av

statens egnahemslån; II: 307 örn beredande av lättnad i avseende å förräntningen

av vissa egnahemslån; —--

Innan egnahemsstyrelsen till behandling upptager de frågor, som innefattas

i de för yttrande remitterade motionerna, vill styrelsen inledningsvis

anföra följande.

Den egnahemsverksamhet, som inom vårt land med stöd av statens egnahemslånefond

bedrivits under drygt 25 år med hushållningssällskapen

samt särskilda egnahemsföreningar och -bolag såsom låneförmedlare, kan

anses i stort sett hava givit ett tillfredsställande resultat. Enligt den

senaste av statens egnahemsstyrelse avgivna berättelsen äro under åren

1905—1929 av låneförmedlarna utlämnade 35,372 jordbrukslån och 20,940

bostadslån eller sammanlagt 56,312 egnahemslån. Örn år 1930 medräknas,

torde antalet utlämnade egnahemslån i avrundat tal uppgå till 60,000.

Enligt senaste jordbruksräkningen år 1927 utgjorde antalet jordbruk

med en areal av Ö.25—10 hektar odlad jord — den kategori jordbruk, till

vilken de flesta jordbruksegnahemmen torde höra — 328,873. Då lägenhet,

för att i egnahemsavseende räknas såsom jordbrukslägenhet skall

kunna föda minst 2 kor — före år 1929 minst ett större djur, häst eller

ko — så torde vid jordbruksräkningen jämväl ett antal såsom bostadslägenheter

av egnahemsstyrelsen redovisade fastigheter hava ingått i det

ovannämnda antalet mindre jordbruk. Omkring 11—12 procent av samtliga

mindre jordbruk inom landet torde sålunda hava förvärvats med stöd

av egnahemslån.

Den statliga egnahems verksamheten är ju ingenting annat än en fortsatt

kolonisering av vårt land. Egnahemsverksamheten är ur flera synpunkter

ett statligt intresse av betydande mått. I den mån det är möjligt

att förverkliga, vill nog flertalet åtminstone på landsbygden hava

ett eget hem. Genom den statliga egnahemsverksamheten har ett stort

antal medborgare kunnat förverkliga denna sin önskan.

Från statens sida måste egnahemsverksamheten ses ur såväl social som

ekonomisk synpunkt. Det är av vikt icke blott att egnahem kunna bildas,

utan det är också av vikt, att de, som erhålla egnahemslån, kunna

finna den trevnad och utkomst, som det egna hemmet förutsättes skola

giva. När den enskilde egnahemslåntagaren nått målet för sin strävan,

ett eget hem, så måste man dock som regel förutsätta, att han skall med

egna krafter kunna genomföra sitt egnahemsföretag utan ytterligare upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

9

offringar från statens sida, och det kan skäligen fordras, att lian gör sitt

bästa för att kunna behålla och vidare utveckla det jordbruk, han med

stöd av egnahemslån och i vissa fall egnahemspremielån förvärvat. Dessa

förväntningar uppfyllas emellertid ej alltid. Det är nämligen icke möjligt

för låneförmedlarna att undvika, att personer erhålla egnahemslån,

som mer eller mindre äro i avsaknad av de egenskaper, som ovillkorligen

måste finnas hos en mindre jordbrukare och vilka icke kunna sköta ett

mindre jordbruk eller dess ekonomi på ett tillfredsställande sätt. När

en egnahemslåntagare låter byggnaderna förfalla utan att någon som

helst åtgärd vidtages för att reparera skadorna, när jorden vanskötes och

fylles av ogräs och när skulden bara växer och inga räntor på lån betalas,

då har egnahemsverksamheten varken i socialt eller ekonomiskt hänseende

fyllt sin uppgift. Antalet egnahemsägare, som sköta sig på detta

sätt, är visserligen endast en liten procent av samtliga låntagare, men

varje låneförmedlare torde hava fått göra bekantskap med dem. Många

av denna kategori av egnahemslåntagare ropa emellertid allra högljuddast

på statens stöd och hjälp. Egnahemslåntagare, som sköta sina hem

och sin ekonomi på detta sätt, kunna emellertid knappast hjälpas såsom

egnahemsägare. De endast tynga och försvåra egnahemsrörelsen.

Det finnes emellertid även dugliga och skötsamma egnahemsägare, som

av olika anledningar lyckas mindre väl, vilka äro i behov av stöd och

hjälp för att kunna genomföra sina egnahemsföretag. När vid starten

alltför små tillgångar förefinnas och oförskyllda svårigheter möta, kan

även en duktig och i alla avseenden skötsam person misslyckas. När

exempelvis sjukdom drabbar mannen eller hustrun eller ett eller flera

av barnen och detta nödvändiggör läkarevård, lasarettsvård o. d., när

arbetskraften härigenom går förlorad eller reduceras och därjämte stora

utgifter drabba, medan inkomsterna ej bliva de beräknade, då är hjälp

på ett eller annat sätt nödvändig, örn det egna hemmet skall kunna behållas

och bli till avsett gagn för familjen. Enahanda är förhållandet i

de fall, då jordbruket är så litet, att inkomsterna därav icke räcker till

att täcka de mest inskränkta levnadsomkostnader jämte räntor och utskylder,

då inkomster genom beräknat arbete utanför hemmet utebliva på

grund av inträdd arbetsbrist och då ytterligare arbetsinkomst vid hemmet

genom startandet av lämplig binäring såsom utvidgad rationell hönsskötsel,

trädgårdsskötsel eller dylikt icke kan tillgripas och genomföras

av brist på medel härtill. När dödsfall inträffar och maken eller makan

ryckes bort från en kanske talrik familj med svag ekonomi, då kan stöd

och hjälp vara erforderlig örn hemmet skall kunna behållas. Sådan tillfällig

hjälp kan även vara behövlig, då olyckor drabba djuren, när egnahemsägaren

t. ex. mister sin häst, som på grund av ålder eller annan orsak

ej är försäkrad, eller då ett par kor genom sjukdom eller av annan

orsak förloras. Även andra ej här uppräknade eller antydda fall av oförskyllda

svårigheter kunna inträffa.

Det kan icke bestridas, att alla dessa svårigheter kunna drabba även

andra mindre jordbrukare än egnahemslåntagare. Man torde dock icke

böra bortse ifrån, att egnahemsjordbrukare och egnahemsägare ofta starta

från ett i ekonomiskt hänseende mycket svagt utgångsläge.

Under senaste tiden hava inträffat förhållanden, som drabbat alla jordbrukare,

nämligen det oerhörda prisfallet på jordbruksprodukter. Den

härav föranledda ekonomiska krisen för jordbruket är ödesdiger icke

minst för de ekonomiskt svagast ställda egnahomslåntagaima, som äro i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

avsaknad av nödiga egna medel. Särskilt innehavare av sådana egnaliemslägenheter,

som ej lämna innehavaren och hans familj full sysselsättning

utan där inkomster genom arbete utanför hemmet erfordras,

hava fått sin ekonomi i hög grad försämrad på grund av arbetsbrist. Det

torde vara här antydda omständigheter, som hava varit anledningen till

de motioner i riksdagen, vari påkallas direkt hjälp och stöd åt egnahemslåntagarna.

Egnahemsstyrelsen vill i anslutning till vad i det föregående framhållits

uttala, att det är av synnerlig vikt för en fortsatt och utvecklad egnahemsverksamhet,

att egnahemslåntagarna icke bliva föremål för sådana

åtgärder, som äro ägnade att minska det personliga ansvaret och intresset

hos dem att reda sig själva. Det ligger mycket nära till hands, örn

från det allmännas sida dessa låntagare ställas i en avgjort gynnsammare

ställning än med dem jämförbara andra jordbrukare och lägenhetsägare,

som icke hava erhållit förmånen av statens egnahemslån, att resultatet

härav blir, att anspråken på statens mellankomst efterhand stegras. Detta

kan sedan i sin ordning leda till, att egnahemsverksamhetens fortsatta

utveckling hämmas. Rent praktiskt sett kunna låntagarna komma att

vänjas vid att ständigt lita till och ropa på statlig hjälp för att kunna

reda sig, varigenom egnahemsverksamheten lätt föres in på icke fullt

sunda vägar. För att belysa detta må anföras att —• enligt vad styrelsen

har sig bekant — de vid årets riksdag väckta, egnahemsverksamheten berörande

motionerna medfört, att även egnahemslåntagare, som kunna betecknas

såsom relativt välbärgade personer, i stället för att i vanlig ordning

betala sina avgifter, vänt sig till låneförmedlaren med anhållan örn

anstånd med ränteinbetalningen. Vid förfrågan örn anledningen härtill,

har svarats, att »det stod ju i tidningarna, att vi skola slippa betala ränta

i år».

Såsom ovan framhållits äro vissa egnahemslåntagare i behov av stöd

och hjälp för att övervinna oförskyllt iråkade svårigheter av olika slag

eller för tillvaratagandet av det egna hemmets resurser eller för utnyttjande

av egen arbetskraft, dock under villkor att personlig skötsamhét

är för handen.

En stödjande verksamhet torde redan nu bedrivas inom vissa län. Egnahemsstyrelsen

har sålunda erfarit, att exempelvis inom Kristianstads

län en dylik verksamhet sedan flera år tillbaka förekommer. Då det kan

vara av ett visst intresse att erfara huru denna stödverksamhet är organiserad

och huru den utfallit, lämnas härför en kortfattad redogörelse.

Ur den före 1929 bildade s. k. äldre riskfonden har till skötsamma, duktiga

egnahemslåntagare utlämnats stödlån, till belopp växlande mellan

300—2,000 kronor, vanligen 500 kronor. Dessa lån hava utlämnats mot en

ränta av 4—4.5 procent, och lånen amorteras pnder en tid av 10 år — i

något fall 5 år. För lånen lämnas säkerhet antingen i form av ägarehypotek

i egnahemsinteckning eller, i vissa fall, inteckning omedelbart

efter egnahemsinteckning; lånen utgå för mycket olika ändamål såsom

för ordnande av oreglerad gäld, som hotat att bliva egnahemslåntagarna

övermäktig, för anskaffande av behövliga djur i avsikt att avkastningen

av lägenheten skall ökas, för uppförande av exempelvis hönshus och dylikt.

Dessa lån hava i regel varit ägnade att stabilisera låntagarens ekonomi,

och låneförmedlaren har i vissa fall härigenom undgått att göra

eljest sannolika förluster. Genom denna stödjande lånerörelse har ett

gott resultat vunnits, och densamma har varit av ett stort värde för eg
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

11

nakemsrörelsens utveckling. Egnakemslåntagarna kava erkållit hjälp

till självhjälp. I vissa ömmande fall såsom vid långvarig sjukdom, vid

dödsfall eller annan olycka kar, om ekonomien varit mycket svag ock låntagaren

uppenkarligen saknat möjligket att inketala förfallen annuitet,

densamma avskrivits för i regel ett, i några fall två år. Dylik åtgärd

kar medfört, att vederkörande sedan i regel kunnat ordna sina betalningar.

Liknande stödverksamket kar inom samma län jämväl kedrivits

av andelsföreningen Eget kem inom Kristianstads län gent emot föreningens

jordköpare.

Det kan göras gällande, att dylik verksamket korde kunna ordnas inom

alla egnakemsnämnders ock egnakemsföreningars områden, men alltför

ofta sakna nämnderna ock föreningarna nödiga medel kär för. Egnakemsstyrelsen

vill emellertid uttala, att det synes vara en angelägenket av

synnerlig vikt, att medel ställas till förfogande för egnakemslåneförmedlarna

för att på sätt som ovan antytts stödja de egnakemslåntagare, som

personligen skötsamma ock dugliga eljest icke kunna genomföra sina

egnakemsföretag. Ett synnerligen viktigt villkor för att denna stödverksamket

skall göra avsett gagn är dock, att det finnes god kontakt mellan

låneförmedlaren ock egnakemslåntagarna ock att låneförmedlaren genom

konsulenter ock vandringsrättare utövar en rådgivande ock konsulterande

verksamket kland låntagarna; vidare att dessa senare kava en förnimmelse

av att låneförmedlaren kar ett starkt intresse av, att egnakemslåntagaren

skall lyckas i sin strävan att skapa ett bärkraftigt kem.

Man torde nog kunna säga, att denna förutsättning i de flesta fall förefinnes.

Där den ej redan förekommer, torde tillkomsten av medel för

utlämnande av stödlån medföra, att sådan kontakt skapas.

För att utröna kuru den rådande depressionen inverkat på egnakemslåntagarnas

förmåga att inbetala räntor och annuiteter å sina lån samt

i vad mån antalet exekutiva försäljningar av egnahemslägenhfeter eller

konkurser bland låntagarna på grund av de dåliga konjunkturerna ökat

under de senaste åren m. m., kar egnahemsstyrelsen infordrat uppgifter

härom från dels samtliga tjugosex hushållningssällskaps egnahemsnämnder

ock dels fem större låneförmedlande bolag ock föreningar, nämligen

aktiebolaget Hem på landet, föreningen Hem och jord u. p. a., Egna kems

låneförmedlingsförening u. p. a., Motala, Malmöhus läns egnahemsförening

u. p. a. samt Kinna & Örby egnakemsförening u. p. a. De sifferuppgifter,

som sålunda inhämtats, kava sammanförts i nedanstående tabeller.

Storleken av den av samtliga hushållningssällskap samt de fem förutnämnda

kolagen ock föreningarna för ett vart av åren 1928—1930 debiterade

uppbörden å räntor ock annuiteter samt beloppen av under samma

år förefintliga restantier och vad dessa i procent utgjort av den totala

uppbördssumman framgår av följande sammanställning:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Jordbrukslån

Bostadslån

1928

1929

1930

1928

1929

1930

A. Samtliga hushållningssällskap.

För året debiterade räntor och

annuiteter ..............................

4,383,359

4,816,139

5,252,115

1,806,657

2,008,635

2,234,844

Restantier .................................

381,023

346,479

376,445

96,105

74,956

69,474

Totala nppbördssumman föråret...

4,764,382

5,162,618

5,628,560

1,902,762

2,083,591

2,304,318

Restantier i procent av totala upp- bördssätt! man...........................

J8.oo

6.71

6.69

•5.08

3.60

3.oi

B. 5 bolag och föreningar.

För året debiterade räntor och

annuiteter ..............................

231,974

236,297

252,662

145,029

150,621

161,183

Restantier ................................

35,001

46,261

51,016

8,077

9,272

9,420

Totala uppbördssumman föråret-..

266,975

282,558

303,678

153,106

159,893

170,603

Restantier i procent av totala upp- bördssumman ...........................

13.il

16.3 7

16.80

5.28

5.so

5.52

C. Sammandrag (A + B),

För året debiterade räntor och

annuiteter ..............................

4,615,333

5.052,436

5,504,777

1,951,686

2,159,256

2,396,027

Restantier .................................

416,024

392,740

427,461

104,182

84,228

78,894

Totala uppbördssumman för året...

5,031,357

5,445,176

5,932,238

2,055,868

2,243,484

2,474,921

Restantier i procent av totala upp- bördssumman ...........................

*8.2 7

7.21

7.21

''5.07

3.76

3.19

Beträffande antalet låntagare, som under nämnda tre år häftat i skuld

för oguldna äldre annuiteter och räntor, hava fullständiga uppgifter härom

erhållits från 22 hushållningssällskap samt från de 5 förutnämnda

bolagen och föreningarna. Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och

Västernorrlands läns hushållningssällskap hava ej lämnat fullständiga

uppgifter. För berörda 27 låneförmedlare variera restantieförda belopp

och låntagare enligt följande tabell. 1

1 Enbart Södermanlands län har genom sina restantier detta år höjt procenttalet med

ungelär 2% lör jordbruks- och 1.75% lör bostadslån.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

13

Jordbruks lån

Bostadslån

i

t

1928

1929

1930

1928

1929

1930 •

A. 22 hushållningssällskap.

Restantietörda belopp i procent av

totala uppbörden .....................

4.61

6.19

5.74

2.79

3.27

i

... , i

2.85 1

Restantietörda låntagare i procent

av samtliga låntagare ...............

4.88

5.84

5.07

3.09

3.28

2.82

B. 5 bolag och föreningar.

Restantietörda belopp i procent av

totala uppbörden ....................

13.11

16.87

16.80

5.28

5.80

5.5 2

Restantietörda låntagare i procent

av samtliga låntagare ...............

14.30

16.7 7

16.00

7.73

8.04

• 7.68

C. Sammandrag (A + B).

Restantietörda belopp i procent av

totala uppbörden .....................

5.0 8

5.90

6.44

3.04

3.61

3.10

Restantietörda låntagare i procent

av samtliga låntagare ...............

5.2 7

5.96

6.03

3.48

3.6 7

3.20

Rörande inbetalningen av för åren 1928—1930 debiterade uppbördsbelopp

jämte restantier hava låneförmedlarna anmodats lämna uppgifter

örn de belopp, som intill den 20 februari nästföljande år — d. v. s. åren

1929—1931 — blivit såväl inbetalda som icke inbetalda. Med varandra

jämförbara sifferuppgifter i detta avseende hava emellertid endast kunnat

erhållas från de låneförmedlare, som dels haft sin uppbörd före nämnda

tid på året och dels under samtliga tre år förrättat uppbörden på samma

sätt och på ungefär samma tider av året. Dylika uppgifter föreligga

från 15 hushållningssällskap och 4 bolag och föreningar. De 11 hushåll1

ningssällskap, varifrån uppgifter i nu nämnt avseende saknas, äro Stockholms,

Östergötlands, Kalmar läns södra, Gotlands, Älvsborgs län södra,

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands

läns. Ävenså saknas uppgifter från Egna hems låneförmedlingsförening

u. p. a, i Motala.

Av följande sammanställning framgår uppbördsresultatet under de tre

senaste åren för berörda 19 låneförmedlare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Jordbrukslån

Bostadslån

1929

1930

1931

1929

1930

1931

A. 15 hushållningssällskap.

Intill den 20 februari1 inbetalda

räntor och annuiteter...............

1,966,864

2,114,231

2,082,796

728,059

747,836

848,776

Intill den 20 februari1 obetalda rän- tor och annuiteter ..................

1,134,652

1,182,437

1,518,186

263,054

299,556

291,539

Hela uppbörden sålunda...............

3,101,516

3,296,668

3,600,982

991,113

1,047,392

1,140,315

Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter i procent av

hela uppbörden.......................

36.68

35.87

42.16

26.64

28.60

25.6 7

B. U bolag och föreningar.

Intill den 20 februari inbetalda rän- tor och annuiteter ..................

92,647

105,806

101,538

54,696

62,961

61,382

Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter ..................

93,018

93,626

112,823

24,802

23,888

28,603

Hela uppbörden sålunda...............

185,665

199,432

214,361

79,498

86,849

89,985

Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter i procent av

hela uppbörden........................

50.01

46.96

52.63

31.20

27.50

31.79

C. Sammandrag (A + B).

Intill den 20 februari inbetalda rän- tor och annuiteter ..................

2,059,511

2,220,037

2,184,334

782,755

810,797

910,158

Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter ......... ........

1,227,670

1,276,063

1,631,009

287,856

323,444

320,142

Hela uppbörden sålunda...............

3,287,181

3,496,100

3,815,343

1,070,611

1,134,241

1,230,300

Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter i procent av

hela uppbörden........................

37.36

36.50

42.75 1

26.89

28.62

26.02

Uppgifter om antalet exekutiva försäljningar av egnahemslägenheter

samt inträffade konkurser bland låntagare hava av samtliga 26 hushållningssällskap

samt 4 bolag och föreningar lämnats för ett vart av åren

1927—1930. Från föreningen Hem och jord i Eskilstuna saknas uppgift

i detta avseende. För att -se i vad mån de exekutiva försäljningarna och

konkurserna drabbat lägenheter, som tidigare eller på senare tid varit

egnahemsbelånade, hava uppgifterna avsett dels lägenheter, å vilka lån

beviljats före år 1920, och dels lägenheter, som egnahemsbelånats efter

denna tid. Av de erhållna uppgifterna hava följande sammanställning

erhållits.

1 Från Västmanlands och Norrbottens län hava uppgifter lämnats, avseende tiden intill den

1 januari varje år och från Västerbottens län för tiden intill den 1 februari varje år. Inom

Kristianstads län har uppbörden under innevarande år skett några dagar senare än tidigare

år varit fallet, vilket på grund av uppbördens storlek inverkat höjande å obetalda annuiteter

med cirka 2 procent för år 1931.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 15

Jordbrukslån

Bostadslån

~~

1927

1928

1929

1930

1927

1928

1929

1930

A. Exekutiva försäljningar och kon- kurser, avseende lägenheter, som be- lånats med egnahemslån under tiden

1905—1919.

Samtliga 26 hushållningssällskap ...

31

31

36

22

6

9

4

3

4 bolag och föreningar ..............

—

1

-

1

—

—

—

—

Summa antal

31

32

36

23

6

9

4

3

B. Exekutiva försäljningar och kon- kurser, avseende egnahemslägenheter,

belånade under tiden 1920—1929.

Samtliga 26 hushållningssällskap ...

70

lil

126

151

23

41

38

46

4 bolag och föreningar, samma som

• ovan ......................................

4

—

1

3

2

_

2

2

Summa antal

74

lil

127

154

25

41

40

48

C. Sammandrag (A + B).

Hushållningssällskapen1 ...............

101

142

162

173

29

50

42

49

Bolagen och föreningarna ............

4

1

1

4

2

—

2

2

Summa antal

105

143

163

177

31

50

44

51

1 procent av samtliga låntagare......

0.4 2 8

0.547

0.589

0.6 03

0.253

0.377

0.310

0.33 5

Vid uppgifternas lämnande hava låneförmedlarna beretts tillfälle att

yttra sig över frågan, huruvida någon omständighet inträffat, som i

märkbar mån påverkat räntornas och annuiteternas inbetalning. Denna

fråga har av 9 egnahemsnämnder och 1 förening besvarats med enbart

»nej», nämligen av egnahemsnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar

läns norra, Kalmar läns södra, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Västmanlands,

Jämtlands och Norrbottens län samt av Kinna och Örby egnahemsförening.

Från egnahemsnämnden i Västernorrlands län har något svar

på nämnda fråga icke inkommit och av övriga egnahemsnämnder samt

bolag och föreningar, som lämnat uppgifter, hava vissa uttalanden i frågan

gjorts av i huvudsak följande innehåll.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd anför,

att största svårigheten för låntagarna, framför allt de som hava jordbrukslån,

är att anskaffa kontanter till löpande utgifter, beroende dels

på de låga priserna på lantmanna- och trädgårdsprodukter samt dels

minskad tillgång på extra arbetsförtjänst, vilket senare förhållande särskilt

påverkats av skogsdrivningarnas inskränkning på grund av senaste

årens ogynnsamma vintrar och låga priser.

Egnahemsnämnden i Södermanlands län framhåller, att annuiteternas

inbetalning ej märkbart påverkats av annat än de allt större penningsvårigheterna

på grund av depressionen. Örn en förbättring icke snart

inträder, så föreligga sannolika skäl för, att många egnahemslåntagare

måste lämna sina ställen, varvid avsevärda förluster för låneförmedlaren

måste uppkomma. Detta gäller i särskild grad vissa av de jordbruksegnahem,

som bildats efter år 1919.

I Östergötlands län framhåller nämnden, att de ständigt sjunkande priserna

i märkbar mån påverkat annuiteternas inbetalning.

1 För tvenne egnahemsnämnder, Västernorrlands och Malmöhus läns, hava antalet exekutiva

auktioner å jordbrukslägcnheter varit år 1927 32 st., år 1928 39 st., år 1929 50 st. samt

år 1930 62 st.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Egnahemsnämnden i Kronobergs län anför, att den i ögonen fallande

minskningen av i rätt tid inbetalda annuiteter torde vara direkt beroende

av den rådande depressionen.

Egnahemsnämnden i Gotlands län besvarar frågan nekande, men uppgiver,

att under 1929 inkommo till nämnden 92 ansökningar örn uppskov

med annuiteternas inbetalning oell under år 1930 113 dylika ansökningar

samt att samtliga dessa ansökningar nämnda år inkommit efter mars

månads utgång. Under innevarande år hava före debetsedlarnas utsändning

ett 10-tal uppskovsansökningar inkommit.

Egnahemsnämnden i Kristianstads län anför, att huvudorsaken till jordbr

ukslåneannuiteter nas sämre inbetalning nu än föregående år är att

söka i den rådande depressionen inom jordbruksnäringen och främst har

därvidlag inverkat det enorma prisfallet på fläsk. Därjämte torde vissa

förhoppningar örn hjälp från statsmakternas sida med anledning av i

riksdagen avlämnade motioner i detta syfte avhållit en och annan från

att i tid fullgöra sin betalningsskyldighet. Vidare verkar mer och mer

det förhållandet, att erforderliga arbetsförtjänster utom hemmet för en

hel del ägare av mindre och medelstora egnahem efterhand blivit svårare

att uppbringa. Den tendens inom arbetarrörelsen, som leder mot

allt arbetes inonopolisering, måste betyda ekonomiska svårigheter för arbetsbehövande

mindre jordbrukare och detta icke minst i tider, då förutsättningarna

för lönande animalisk produktion äro dåliga.

Egnahemsnämnden i Malmöhus län framhåller, att en del egnahemslåntagare

genom möten och tidningsartiklar tydligen bibringats den uppfattningen,

att örn de denna gång underläto inbetala sin annuitet, någon

hjälp skulle kunna utverkas hos stat eller hushållningssällskap genom

viss avskrivning. Detta har bland annat framgått därav, att det i flera

fall förekommit, att personer, som betalt sin annuitet till sällskapet, begärt

återfå densamma, då de först efteråt fått höra talas örn den avskrivning,

som skulle komma att ske.

Egnahemsnämnden i Hallands län framhåller avsevärt minskade försäljningspriser

''å de produkter, som en jordbrukslägenhet avkastar, och i

samband härmed försämrade arbetstillfällen för en del innehavare av

bostadslägenheter såsom omständigheter, vilka märkbart påverkat annuiteternas

inbetalning.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har besvarat

frågan nekande, men framhåller dock, att konjunkturerna för jordbruksegnahemmens

innehavare äro under innevarande år betydligt sämre

än under närmast föregående. Stöd härför erhålles dels i de många

framställningar örn anstånd med annuiteternas erläggande, som dagligen

inströmma, och dels i de av lantbrukarna dagligen gjorda uttalanden angående

det ekonomiska läget.

Egnahemsnämnden i Älvsborgs läns södra hushållningssällskap uppgiver,

att uppbörden i år ännu ej påbörjats, men förmodar, att den pågående

textilkonflikten torde komma att avsevärt inverka på inbetalningen

av 1930 års annuiteter.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd meddelar, att

den rådande depressionen i år i högre grad än eljest föranlett ansökningar

örn uppskov med annuiteternas erläggande. Sålunda hava hittills

116 stycken låntagare begärt och erhållit anstånd till den 1 april med

betalningen av 1930 års annuitet. (Motsvarande siffra'' förlidet år var

104 stycken.) Dessutom hava 7 stycken låntagare, för vilka amorterings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

17

tiden inträder med utgången av detta år, gjort gemensam framställning

hos nämnden örn ytterligare 5 amorteringsfria år med samma ränta som

hittills, en framställning, som givetvis icke kunnat bifallas.

Nämnden har det intrycket, att bristningsgränsen nu har nåtts för

många egnahemslåntagare i länet, vilka hittills lyckats reda sig tack

vare en beundransvärd energi. Inträder ej med det snaraste en konjunkturförbättring

eller träder icke staten på ett eller annat sätt hjälpande

emellan, kan man befara en katastrof, som kommer att drabba såväl låntagare

som låneförmedlare.

Egnahemsnämnden i Värmlands län framhåller, att den rådande depressionen

i någon mån torde hava inverkat menligt på inbetalningarnas

verkställande i rätt tid.

Egnahemsnämnden i Örebro län meddelar, att annuiteterna för 1930 i

allmänhet blivit i rätt tid inbetalda. Vad som i någon mån bidragit härtill

torde hava varit dels att indrivningen av egnahemslåneannuiteterna

i görligaste mån påskyndats och dels att uppskov med annuiteternas erläggande

i regel endast beviljats, när låntagaren genom intyg styrkt behovet

av uppskov samt att, örn uppskov beviljats, låntagaren till uppbördsmannen

måst lämna indrivningsprovision.

Egnahemsnämnden i Kopparbergs län anför såsom omständigheter, vilka

påverkat annuiteternas inbetalning, dels depressionen och dels den

ringa snömängden under vintern 1929—1930, vilken hade till följd, att

skogsarbetena då blevo avsevärt mindre än normalt.

Egnahemsnämnden i Gävleborgs län anför, att arbetslösheten föregående

år inverkat på resultatet av uppbörden och att densamma innevarande

år torde komma att i än högre grad inverka därpå. Vidare meddelar nämnden,

att innehavarna av jordbrukslån synas undan för undan få allt svårare

att anskaffa kontanter för annuiteternas betalande.

Egnahemsnämnden i Västerbottens län har besvarat frågan nekande,

men har anfört att många av högkonjunkturens starkt skuldsatta egnahemslåntagare

fortfarande torde föra en förtvivlad kamp för att hålla sig

kvar på sina lägenheter. Endast genom de största ansträngningar, sparsamhet

och umbäranden ha de hittills kunnat klara sig. Den minsta opåräknade

minskning av inkomsterna genom t. ex. arbetslöshet eller ökning

av utgifterna genom t. ex. sjukdom eller olycksfall kan framkalla katastrof

för en sådan låntagare. Därest dessa låntagare icke på något sätt

kunna beredas en effektiv hjälp, eller örn gynnsammare konjunkturer ej

inom närmaste framtiden inträda, torde de exekutiva försäljningarna av

ognahemslägenheter komma att fortfarande pågå i avsevärd omfattning.

A.-B. Hem på landet har även besvarat frågan nekande. Bolaget framhåller

att annuiteterna influtit relativt bättre åren 1930 och 1931 än år

1929. Denna förbättring torde emellertid endast vara skenbar, enär bolaget

genom beviljandet av kortfristiga lån, för år 1929 å 2,600 kronor, för år

1930 å 6,700 kronor och för år 1931 å 7,900 kronor, underlättat för egnahemslåntagarna

att inbetala sina annuiteter. Sådana stödlån hava dock

så gott som uteslutande endast beviljats låntagarna av årsklasserna 1926

—1930.

Föreningen H<*m och jord, Eskilstuna, anför, att det helt säkert skulle

ha varit vida sämre med uppbörderna, örn icke restantierna vid alla länl])

liga tillfällen genom föreningens personliga kontakt med låntagarna indrivits.

Alla låntagare befinna sig nu i trångt läge till följd av de tryckta

förhållandena inom industrien och depressionen inom jordbruket. Inom

Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 10 ''sami 36[häft. (Nr Vt.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

föreningens arbetsområde uppgivas nu över 1,000 personer vara arbetslösa

och många ha fått inskränkt arbetstid. Alla låntagares förväntan

är, att staten må sänka räntan, särskilt som sparbankerna sänkt den till

4.5 procent.

Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a., Motala, anför, att de nuvarande

konjunkturerna i de flesta fall äro skulden till, att annuiteterna

icke kunnat av låntagarna inbetalas i rätt tid.

Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. framhåller, att prisfallet på

fläsk och smör varit omständigheter, som märkbart påverkat annuiteternas

inbetalning.

De anförda av låneförmedlarna lämnade uppgifterna giva vid handen,

att restantierna under de tre år, uppgifterna avse, i förhållande till totala

uppbörden varit relativt små och företett en endast svag tendens till ökning.

Inbetalningen av debiterade räntor och annuiteter synes i stort

sett ej heller hava nämnvärt försämrats under de senaste åren. Beträffande

exekutiva auktioner och konkurser hava dessa under de fyra senaste

åren varit betydligt flera bland de låntagare, som fått sina lån beviljade

efter år 1919 än före denna tid. I förhållande till antalet låntagare hava

dock fallen exekutiva försäljningar och konkurser varit relativt få och

tendensen till ökning har varit ganska liten. Att enbart av dessa omständigheter

draga den slutsatsen, att den nuvarande krisen icke skulle

hava i någon nämnvärd grad bidragit till att öka svårigheterna för egnahemslåntagarna,

torde emellertid ej vara fullt riktigt. Det kan nämligen

bland annat mycket väl tänkas, att låntagare för fullgörande av sina betalningsskyldigheter

nödgats realisera exempelvis en del av djurbesättningen

eller också att besparingar från tidigare för jordbrukarna gynnsammare

år härför fått tagas i anspråk. Ävenså torde med all sannolikhet

finnas låntagare, som icke kunnat betala sina räntor och annuiteter

annat än genom ytterligare skuldsättning. Därjämte bör ihågkommas,

att verkningarna av en kris i allmänhet icke tydligt framträda omedelbart

utan komma kraftigare till synes först senare.

De för yttrande remitterade motionerna kunna indelas i följande tre

grupper:

1. Motioner, i vilka anhålles örn statsanslag för avskrivning av räntor

å egnahemslån eller för beredande av lättnad för egnahemslåntagare i

övrigt. Hit höra motionerna 1:170, 11:306, likalydande, samt 11:5 och

11:225.

2. Motioner, i vilka anhålles örn sänkning av den räntefot, efter vilken

egnahems] åneräntan beräknas. Hit höra motionerna II: 25, II: 26 och

II: 307.

Grupp 1. I motionerna 1:170 och II: 306 hemställes, att riksdagen måtte

bevilja ett förslagsanslag av 4 miljoner kronor för nästa budgetår att

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för beviljande av att års räntefriket

för de innehavare av egnahemslån för jordbrukslägenheter, som erhållit

sina lån efter utgången av 1919 och som äro i behov av dylik befrielse.

I motion II: 5 hemställes, att riksdagen ville anvisa anslag med 1 miljon

kronor att ställas till hushållningssällskapens förfogande för beredande

av lindring åt egnahemsägare, i enlighet med de föreskrifter och bestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 1Ö

melser, som av vederbörande utskott finnas erforderliga. I motion II: 225

hemställes slutligen, att riksdagen måtte för beredande av lättnad under

nu rådande depression inom näringslivet åt innehavare av statsegnahemslån

samt att användas i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen

uttalade synpunkter för budgetåret 1931/1932 bevilja ett extra anslag av

2 miljoner kronor.

Med åberopande av vad ovan anförts rörande betydelsen av en ordnad

hjälpverksamhet till förmån för låntagarna vill egnahemsstyrelsen såsom

sin uppfattning framhålla, att ränteavskrivning icke bör tillgripas

förrän i sista hand, då annan utväg icke synes stå öppen, örn det egna

hemmet skall kunna bevaras åt en duglig och skötsam låntagare. En förutsättning

för dylik avskrivning bör vara, att låntagaren åtminstone

de närmaste åren kan med egna resurser fullgöra sin betalningsplikt. Att

vidtaga allmän ränteavskrivning utan undersökning i vart fall, huruvida

önskad effekt därigenom åstadkommes, kan egnahemsstyrelsen icke tillstyrka.

Det kan nämligen befaras, att vid fortsatt depression denna

hjälpaktion så småningom erhåller sådan omfattning, att den enskildes

strävan att stå på egna fötter avtrubbas och att allt flera hängiva sig åt

den förhoppningen, att staten skall träda hjälpande emellan.

Däremot anser styrelsen särskild stödverksamhet lämpligen böra anordnas

för innehavare av egnahemslägenheter, som på grund av den rådande

depressionen sakna tillgång på arbete och inkomster, ävensom sådana

låntagare, som drabbats av oförskyllda svårigheter. Härvid bör tillses,

att verklig hjälp och icke blott en tillfällig sådan erhålles. Detta resultat

torde kunna ernås på här nedan angivna sätt.

Till låneförmedlarna ställas medel till förfogande för utlämnande av

stödlån för olika ändamål. Dylika stödlån böra förräntas med 4 procents

ränta och amorteras under en tid av 10 år. Lånen böra bliva hjälp till

självhjälp och endast utgå till skötsamma och duktiga personer och för

bland annat följande ändamål.

1. För ordnande av egnahemslåntagares oreglerade skulder, därest dessa

äro sådana, att han icke utan stödlån kan behålla sin egnahemslägenhet.

2. Till reparation eller utvidgning av egnahemslägenhetens byggnader

under förutsättning, att låntagaren uppenbarligen icke är i stånd att utan

dylikt lån genomföra förbättringen eller utvidgningen.

3. Till innehavare av mindre jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter,

som sakna förvärvsarbete utom hemmet och som genom att anlägga

hönsgård, trädgårdsskötsel, växthus eller dylikt kan finna sysselsättning

vid hemmet och erhålla sin utkomst, därvid givetvis förutsättes

att låntagaren prövas lämplig att genomföra den med lånet avsedda åtgärden.

4. Till innehavare av egnahemslägenhet, som i behov av förtjänstarbete

utom hemmet men i avsaknad av sådant vill starta något hantverk eller

annat självständigt förvärvsarbete.

5. Till innehavare av egnahemslägenhet, som vill genomföra annan ej

här nämnd åtgärd, som av egnaliemslåneförmedlaren prövas vara av beskaffenhet

att främja egnahemslåntagarens utkomst å det egna hemmet.

En dylik stödlåneverksamhet skulle enligt styrelsens mening bliva av

bestående värde för hela egnahemsverksamheten. Genom att en dylik

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

låneverksamhet direkt främjar företagsamheten, skulle säkerligen låneförmedlarna

komma att undgå en del eljest oundgängliga förluster på sin

lånerörelse, och många egnahemslåntagare skulle säkerligen härigenom

kunna rädda sina egnahemsföretag.

Den ifrågasätta låneverksamheten bör förmedlas av låneförmedlarna

under kontroll av egnahemsstyrelsen, och särskilt reglemente hör utfärdas

för densamma.

Med tanke på särskilt ömmande fall, där hjälp icke kan beredas låntagare

genom beviljande av ytterligare lån (stödlån), ifrågasättes, huruvida

icke medel i begränsad omfattning lämpligen borde ställas till egnahemsstyrelsens

förfogande för beviljande av ränteavskrivningar efter

prövning i varje särskilt fall.

Grupp 2. I motionen II: 25 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att

räntan å efter 1919 utlämnade egnahemslån skall utgå med 3.6 procent under

de fem första åren och för den tid, som av dessa fem år återstår, samt

att räntan därefter skall från tid till tid, som utskottet behagade föreslå,

utgå med 4 procent.

I motionen II: 26 hemställes, att riksdagen ville, i samband med prövningen

av vidare anslag till egnahemslånefonden och såsom villkor eller

förutsättning därför, besluta sådan ändring i lånevillkoren, att ifrågavarande

egnahemslåntagare må komma i åtnjutande av den lindring i egnahemslånens

förräntning, som i motionen föreslagits eller eljest kan befinnas

skälig. Motionären hemställer i motiveringen, att samtliga procentsatser

för såväl amortering som förräntning av egnahemslånen sänkas

med en eller åtminstone en halv procent, och att denna sänkning icke

blott skulle komma nya låntagare utan även äldre sådana tillgodo, eventuellt

endast så länge den nu pågående ekonomiska depressionen fortfar.

I motionen II: 307 hemställes, att riksdagen ville besluta, att låntagare,

som erhållit egnahemslån efter år 1919, må beredas lättnad i lånevillkoren

med avseende på egnahemslånens förräntning, efter de grunder, som

voro gällande före år 1919, samt att räntesatserna å nya lån må fastställas

till enahanda belopp.

Beträffande egnahemslånens förräntning och amortering bär under

årens lopp flera ändringar vidtagits. För närvarande galla följande bestämmelser

:

1905—1919 års egnahemslån.

Jordbruksson förräntas med. 3.6 procent och delas i två lika stora

delar, en stående del och en amorteringsdel. Å amorteringsdelen utgår

en annuitet av 6 procent varav 3.6 procent ränta och resten amortering.

Bostadslånen förräntas likaledes med 3.6 procent och delas i två lika

stora delar. Annuiteten å amorteringsdelen utgör 7 procent, varav 3.6

procent ränta och resten amortering.

1920—1927 års egnahemslån.

Jordbrukslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar,

då lånen delas i två lika stora delar. Annuiteten å amorteringsdelen utgår

med 6 procent, varav 4.75 procent ränta och resten amortering. Bäntan

å stående delen utgör 4.3 procent.

Bostadslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar, då

lånen delas i två lika stora delar. Annuiteten å amorteringsdelen utgår

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

21

med 7 procent, varav 4.75 procent ränta och resten amortering. Räntan å

stående delen utgör 4.75 procent.

1928 och senare års egnahemslån.

Jordbrukslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar,

då lånen delas i en amorteringsdel örn 2U och en stående del örn 3A>. Å

amorteringsdelen erlägges en annuitet av 6.5 procent, varav 4.5 procent

ränta och resten amortering. Räntan å stående delen utgör 4.5 procent.

Bostadslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar,

då lånen uppdelas i en amorteringsdel örn 2/s och en stående del örn 3/6.

Ä amorteringsdelen erlägges en annuitet av 8 procent, varav 5 procent

ränta och resten amortering. Räntan å stående delen utgör 5 procent.

Räntefoten å egnahemslån utlämnade till och med år 1919 3.6 procent,

måste betraktas såsom förmånlig. Den för lånen efter 1919 utgående

räntan torde däremot kunna anses betungande, örn man tager hänsyn

till den nuvarande penningmarknaden, till jordbrukets dåliga räntabilitet

och till egnahemslåntagarnas i regel svaga ekonomi. Innehavare

av jordbrukslån, beviljade under åren 1920—1927, hava, i den mån amorteringsskyldigheten

inträder, att erlägga en årlig genomsnittsavgift

(ränta och amortering) å hela lånet av 5.is procent. För jordbrukslån,

beviljade 1928 och senare år, utgör den årliga genomsnittsavgiften

5.3 procent. Efter samma beräkningsgrund hava innehavare av bostadslån,

beviljade åren 1920—1927, att erlägga en genomsnittsavgift av 5.875

procent. För bostadslån, beviljade 1928 och senare år, utgör den årliga

genomsnittsavgiften 6.2 procent.

I motionerna har gjorts gällande, att penningmarknaden under nuvarande

läge skulle utgöra fog för räntesänkning. Häremot må framhållas,

att räntor och annuiteter, jämförda med vad andra personer i ungefär

samma ekonomiska ställning som egnahemslåntagarna få erlägga,

icke äro anmärkningsvärt höga och att egnahemslånen kunna uppgå till

“/s av fastighetens värde beträffande jordbrukslån och 3/i av fastighetens

värde beträffande bostadslån, vilken belåningsgräns ur vanlig

bankmässig säkerhetssynpunkt kan anses vara relativt hög. Beträffande

sistnämnda anmärkning må dock framhållas, att icke alla låneförmedlare

torde tillämpa den högst tillåtna belåningsgränsen.

Det är emellertid även andra synpunkter, som kunna läggas på denna

fråga, främst att egnahemsverksamlieten har till uppgift att skapa nya

hem och jordbruk åt mindre bemedlade samt att statens intresse bjuder,

icke blott att lånemedel ställas till förfogande för denna verksamhet

utan ock att lånemedlen löpa med lägsta möjliga ränta. Betonas må

även, att det här i regel är fråga om personer, vilkas egna tillgångar äro

i hög grad begränsade.

En omläggning av räntefoten vad amortering stiden beträffar skulle

emellertid medföra ett sönderbrytande av amorteringsplanen utan att

därigenom någon avsevärd lättnad komme låntagarna till del, därest

ej ändring även av grunderna för beräkning av annuiteten komme till

stånd. Genom att lämna räntan å amorteringsdelen oförändrad och sänka

räntan endast å lånens stående del åstadskommes emellertid räntelindring

på samma gång som amorteringsplanen lämnas orubbad.

Såsom förut framhållits, är räntan å 1920—1927 års jordbrukslån, se
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

dan amorteringstiden inträtt, 4.3 procent å stående delen och 4.75 procent

å amorteringsdelen. Örn räntan å stående delen sänktes till 3.6 procent,

medan räntan å amorteringsdelen bibehölles vid 4.75 procent, skulle medelräntefoten

bliva (4.75 + 3.6) : 2 = 4.175 procent. Örn räntan för lån

utlämnade år 1928 och senare år sattes till 4 procent för stående delen

och bibehölles vid 4.5 procent för amorteringsdelen, skulle medelräntefoten

bliva (4.5 X 2 + 4 X 3) : 5 = 4.2 procent. Efterhand amortering

äger rum, sjunker räntebeloppet, då den del av lånet, som löper med den

högre räntefoten, minskas.

Denna räntesänkning kan försvaras även ur en annan synpunkt. Örn

man utgår ifrån att säkerheten för egnahemslånet är av både primär

och sekundär natur sedd ur säkerhetssynpunkt, får lånets stående del,

som skulle komma att löpa med lägre ränta, anses motsvara lån med

primär inteckningssäkerhet, medan lånets amorteringsdel med den högre

räntefoten skulle motsvara lån med sekundär inteckningssäkerhet.

I analogi med föreslagen räntesänkning för jordbrukslånen synes räntan

för stående delen av bostadslånen böra sänkas, beträffande 1920—

1927 års lån från 4.75 procent med 0.75 procent till 4 procent, varvid medelräntefoten

skulle bliva (4 + 4.75) : 2 = 4.375 procent, och beträffande

1928 och senare års lån från 5 procent med 1 procent till 4 procent, varvid

medelräntefoten skulle bliva (5 X 2 + 4 X 3) : 5 = 4.4 procent.

Beträffande den amorteringsfria tiden har sedan 1920 den principen

tillämpats, att låntagarna för denna tid fått vidkännas en något lägre

ränteutgift än för tiden därefter. Skälen härtill hava varit flera. Sålunda

kunna låntagarna icke den första tiden erhålla den inkomst av

lägenheten som är möjlig att utvinna sedermera, då byggnads- och

grundförbättringsarbeten ej i samma utsträckning taga arbetskraften i

anspråk och kreatursbesättningen nått sin normala storlek. Här berörda

omständigheter äro av betydelse icke minst under depressionstider

som den nuvarande. De låntagare, för vilka amorteringstiden ej inträtt,

skulle icke erhålla räntelindring genom ovan föreslagna räntesänkning,

förrän amorteringsskyldigheten inträder. Egnahemsstyrelsen håller före,

att någon räntelindring bör komma till stånd jämväl beträffande den

amorteringsfria tiden, och synes en räntefot av 3.6 procent böra komma

i tillämpning.

Utgår man ifrån, att omfattningen av lånerörelsen under 1930 och

1931 är ungefär densamma som 1929 samt att egnahemslånen till fullo

lyftats, skulle 1920—1931 års låntagare, enligt uppgjord beräkning

(Bil. 1), vid uppbörden för 1931 komma i åtnjutande av minskning i

ränteavgifterna uppgående till sammanlagt 719,520 kronor, varav för

jordbrukslånen 480,170 kronor och för bostadslånen 239,350 kronor. Motsvarande

ränteförlust för staten kommer emellertid att bliva väsentligt

mindre, då i beräkningen kalkylerats med beviljade lån, vilka i stor utsträckning

lyftas först framdeles och understundom blott delvis.

Stockholm den 9 mars 1931.

V. EKEROT.

E. Bring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Beräkning av ränteminskning genom föreslagen ränteändring.

Lån

beviljade

år

Av låne- förmedlarna

beviljade

lånebelopp

kr.

Därav

stående del

kr.

Ränteinkomster

1931 å stående

delen enligt

hittillsvarande

räntesatser

kr.

Ränteinkomster

1931 å stående

delen enligt

föreslagna

räntesatser

kr.

Ränteinkomster

1931 å lån,

som ej börjat

amorteras, enligt

hittillsvarande

räntesats

kr.

Ränteinkomster

1931 å lån,

sorn ej börjat

amorteras, enligt

föreslagen

räntesats

kr.

Summa ränte- inkomster

1931 av hittills- varande ränte- satser.

Se kol. 4 och 6

kr.

Summa ränte- inkomster

1931 av före- slagna ränte- satser.

Se kol. 5 och 7

kr.

Summa ränte- minskning

1931 genom

föreslagna

räntesatser

kr.

i

2

3

4

5

6

7

8 (=4 + 6)

9 (= 5 + 7)

10 (= 8 — 9)

A. Jordbrukslån.

(4.3 %)

(3.6 %)

(4%)

(3.6 %)

1920.........

6,294,525

3,147,263

135,332

113,301

—

—

135,332

113,301

22,031

1921.........

7,390,100

3,695,050

158,887

133,022

—

—

158,887

133,022

25,865

1922.........

11,008,300

5,504,150

236,678

198,149

—

—

236,678

198,149

38,529

1923.........

10,467,524

5,233,762

225,052

188,415

—

—

225,052

188,415

36,637

1924.........

11,061,600

5,530,800

237,824

199,109

—

—

237,824

199,109

38,715

1925.........

10,995,700

5,497,850

236,408

197,923

—

—

236,408

197,923

38,485

1926.........

11,942,000

5,971,000

477,680

429,912

477,680

429,912

47,768

1927.........

12,513,000

6,256,500

500,520

450,468

500,520

450,468

50,052

1928.........

11,358,000

6,814,800

Se kol. 6.

Se kol. 7.

454,320

408,888

454,320

408,888

45,432

1929........

11,388,050

6,832,830

455,522

409,970

455,522

409,970

45,552

1930.........

11,388,000

6,832,800

455,520

409,968

455,520

409,968

45,552

1931.........

11,388,000

6,832,800

455,520

409,968

455,520

409,968

45,552

Summa lör år 1931

1,230,181

1,029,919

2,799,082

2,519,174

4,029,263

3,549,093

480,170

B. Bostadslån.

(4.75 %)

(4 %)

(4 %)

(3.6 %)

1920.........

3,987,151

1,993,576

94,695

79,743

—

—

94,695

79,743

14,952

''1921.........

4,346,044

2,173,022

103,219

86,921

—

—

103,219

86,921

16,298

1922.........

5,059,100

2,529,550

120,154

101,182

—

—

120,154

101,182

18,972

1923.........

5,440,900

2,720,450

129,221

108,818

—

—

129,221

108,818

20,403

1924.........

5,462,025

2,731,013

129,723

109,241

—

—

129,723

109,241

20,482

1925.........

5,464,200

2,732,100

129,775

109,284

—

—

129,775

109,284

20,491

1926.........

5,392,500

2,696,250

215,700

194,130

215,700

194,130

21,570

1927.........

5,298,650

2,649,325

211,946

190,751

211,946

190,751

21,195

1928.........

5,500,450

3,300,270

Se kol. 6.

Se kol. 7.

220,018

198,016

220,018

198,016

22,002

1929.........

5,248,650

3,149,190

209,946

188,951

209,946

188,951

20,995

1930.........

5,248,650

3,149,190

209,946

188,951

209,946

188,951

20,995

1931.........

5,248,650

3,149,190

209,946

188,951

209,946

188,951

20,995

Summa lör år 1931

706,787

595,189

1,277,502

1,149,750

1,984,289

1,744,939

239,350

Jordbrukslån och bostadslån tillhopa

(A + Bi

1,936,968

1,625,108

J 4,076,584

3,668,924

6,013,552

5,294,032

719,520

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

Kungl. Statskontoret.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom beslut den 6 nästlidne februari har Kungl. Maj :t anbefallt statskontoret

att till riksdagens jordbruksutskott avgiva yttrande över följande

inom riksdagen väckta motioner, nämligen:

B) 1:170 och 11:306, likalydande, örn anslag till beredande av ett års

räntefrihet för innehavare av vissa egnahemslån; 11:5, örn anslag till

understöd i vissa fall åt egnahemsägare; 11:25, örn sänkning av räntan

å vissa egnahemslån; II: 26, örn viss lindring i bestämmelserna angående

förräntning och amortering av egnahemslån; II: 225, örn anslag till lättnader

för innehavare av statens egnahemslån; II: 307, örn beredande av

lättnad i avseende å förräntningen av vissa egnahemslån;

I anledning härav får statskontoret med återställande av lantbruksstyrelsen

till Eder avlåtna skrivelser, som statskontoret fått från Eder

mottaga, anföra följande.

I de under B) här ovan omnämnda motionerna hava föreslagits olika

åtgärder för avhjälpande av de svårigheter, som på senare tid uppstått

för egnahemslåntagare att gent emot vederbörande låneförmedlare fullgöra

sina förpliktelser med avseende å erhållna egnahemslån. Såväl

av de väckta motionerna som av det utav statens egnahemsstyrelse över

desamma avgivna yttrandet, vilket blivit statskontoret i avskrift tillställt,

synes framgå, att den allmänna depressionen på jordbrukets område

lämnat spår efter sig även inom egnahemsverksamheten och medfört,

att åtminstone inom vissa delar av landet innehavare av egnahemslån

kommit i en bekymmersam belägenhet. Dessa förhållanden

synas statskontoret tala för ett ingripande från statens sida. Med den

avsevärda omfattning egnahemslånerörelsen numera tagit, och med hän-,

syn till de olika omständigheter beträffande densamma, som förefinnas

inom skilda delar av landet, synes det emellertid statskontoret icke möjligt

att utan en föregående allsidig undersökning taga ställning till, vilka

av de i motionerna föreslagna åtgärderna kunna anses vara av beskaffenhet

att bäst gagna det syfte, som i motionerna avses, eller huruvida måhända

någon annan utväg skulle för ändamålet lämpligen kunna användas.

Uteslutet är exempelvis icke, att jämväl vederbörande låneförmedlare

skulle genom anlitande av tillgängliga fonder kunna i viss utsträckning

bereda låntagare lättnader i fullgörandet av deras förpliktelser.

På grund av vad sålunda anförts får statskontoret förorda, att ifrågavarande

motioner icke må föranleda annan åtgärd än att en utredning

åvägabringas för utrönande av i vad mån en statlig hjälpaktion kan anses

erforderlig och lämpligaste sättet för densammas genomförande. I samband

härmed torde böra hos riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl.

Majit att, i avvaktan på riksdagens beslut i anledning av utredningen,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

25

medgiva uppskov med inbetalning av räntor och amorteringar å lånen,

därest så skulle genom utredningen visa sig påkallat.

Stockholm den 17 mars 1931.

A. E. M. ERICSSON.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Peyron.

Riksgäldskontoret.

Till riksdagens jordbruksutskott.

I skrivelse av den 12 nästlidna mars har utskottet anhållit, att fullmäktige

ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande med anledning

av tre inom riksdagen väckta motioner, nämligen II: 25 örn sänkning

av räntan å vissa egnahemslån; II: 26 örn viss lindring i bestämmelserna

angående förräntning och amortering av egnahemslån samt II: 307 örn

beredande av lättnad i avseende å förräntningen av vissa egnahemslån.

Med anledning därav få fullmäktige anföra följande.

I sitt den 9 nästlidna mars till utskottet avgivna yttrande över förberörda

jämte vissa andra motioner har statens egnahemsstyrelse bland

annat framhållit, att räntor och annuiteter å lån från egnahemslånefonden,

jämförda med vad andra personer i ungefär samma ekonomiska

ställning som egnahemslånetagarna få erlägga, icke äro anmärkningsvärt

höga och att egnahemslånen kunna uppgå till 5/e av fastighetens värde

beträffande jordbrukslån och 3/» av fastighetens värde beträffande bostadslån,

vilken belåningsgräns ur vanlig bankmässig säkerhetssynpunkt

kan anses vara relativt hög. Under uttalande att även andra synpunkter

kunde läggas på denna fråga och att statens intresse bjuder icke blott att

lånemedel ställas till förfogande för denna verksamhet utan ock att lånemedlen

löpa med lägsta möjliga ränta, har emellertid egnahemsstyrelsen

framlagt ett förslag till vissa räntelindringar för egnahemslåntagarna.

Fullmäktige anse sig sakna anledning att närmare ingå på vare sig

motionärernas eller egnahemsstyrelsens förslag, då enligt fullmäktiges

mening någon förändring av räntevillkoren för egnahemslånefonden

åtminstone för närvarande ej kan komma till stånd. Såsom framgår av

den tablå över räntekostnaderna för statens utlåningsfonder, vilken fanns

bilagd fullmäktiges till utskottet den 26 februari 1931 avlåtna skrivelse

angående ifrågasatt sänkning av räntan å lån från kraftledningslånefonden,

kommer den beräknade räntefoten för den del av statens upplåning,

som är placerad i egnahemslånefonden, att för budgetåret 1932/33,

då verkningarna av under åren 1929—1931 verkställda konverteringar av

1914—1921 års statslån göra sig till fullo gällande, att uppgå till 4.8 procent.

Såvida egnahemslånefondens avkastning skall motsvara statens

ränteutgifter för däri placerade lånemedel, den 30 juni 1930 uppgående

till 142,456,000 kronor av inalles för fonden disponerade 182,620,000 kronor,

kan vid sådant förhållande någon nedsättning av räntan å från fonden

utlämnade lån ej ifrågakomma under annan förutsättning än att en del

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 10 sand. 36 höft. t Nr 7>h) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.

av fondens lånekapital avskrives och. riksgäldskontoret beredes ersättning

därför från fonden för statsskuldens amortering.

På sätt fullmäktige framhållit i sin berörda skrivelse, till vilken fullmäktige

få hänvisa, bör för övrigt en nedsättning av räntan för en enstaka

fond enligt fullmäktiges mening ej komma till stånd. En eventuell,

mer eller mindre generell nedsättning av räntefoten för lån från statens

utlåningsfonder måste emellertid föregås av en ingående utredning av

frågan med beaktande av alla på densamma inverkande omständigheter.

En sådan utredning är alldeles särskilt nödvändig i fråga örn egnahemslånefonden,

för vilken gälla mycket invecklade bestämmelser beträffande

förräntning och amortering med olika villkor för jordbrukslån och bostadslån

samt för skilda tidsperioder.

I betraktande av vad sålunda anförts och då chefen för finansdepartementet

i innevarande års statsverksproposition ställt i utsikt en undersökning

under den närmaste tiden av statens investeringar av lånekapital

och detta kapitals nuvarande och framtida avkastning, kunna fullmäktige

ej tillstyrka förevarande motioner örn nedsättning av räntan å lån från

egnahemslånefonden.

Stockholm den 2 april 1931.

KARL HILDEBRAND.

G. KOBB. GUSTAF ANDERSSON.

John Hägglund.

81 143 7. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:280 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående statens egnahemslån m. m. s. 1 i texten