Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i gällande bestämmelser angående statens egnahemslån m. m.
1931-05-08 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1931:74, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i gällande bestämmelser angående statens egnahemslån m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
1
Nr 74.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1931 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändring i gällande bestämmelser
angående statens egnahemslån m. m.
(lia avd.)
Utskottet tiar till behandling i ett sammanhang förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen,
1) 1:170 av herr Andersson, Henrik, m. fl., likalydande med 11:306 av
herrar Nilsson i Hörby och Johansson i Brånalt, vari hemställts, att riksdagen
måtte bevilja ett förslagsanslag av 4 miljoner kronor för nästa budgetår
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för beviljande av ett års räntefrihet
för de innehavare av egnahemslån för jordbrukslägenheter, som erhållit
sina lån efter utgången av år 1919 och som äro i behov av dylik befrielse;
2)
11:5 av herrar Molander och Lindberg, vari hemställts, att
riksdagen ville för det ändamål, som i motionen avses, samt i den
ordning och med anlitande av de medel, som vid ärendets omprövning
anses lämpligt, anvisa anslag med 1,000,000 kronor att ställas till hushållningssällskapens
förfogande för beredande av lindring åt egnahemsägare
i enlighet med de föreskrifter och bestämmelser, som av vederbörande
utskott befinnas erforderliga;
3) II: 25 av herr Magnusson i Skövde, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att räntan å efter 1919 utlämnade egnahemslån skall utgå
med 3.6 procent under de fem första åren och för den tid, som av
dessa fem år återstår, samt att räntan därefter skall från tid och till
tid, som utskottet behagade föreslå, utgå med 4 procent;
4) II: 26 av herr Johanson i Huskvarna, vari hemställts, att riksdagen
ville, i samband med prövningen av vidare anslag till egnahemslånefonden
och såsom villkor eller förutsättning därför, besluta sådan ändring i
lånevillkoren, att ifrågavarande egnahemslånetagare må komma i åtnjutande
av den lindring i egnahemslånens förräntande och amortering,
som i motionen föreslagits eller eljest kan befinnas skälig;
5) II: 225 av herr Andersson i Prästbol m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte för beredande av lättnad under nu rådande depression
inom näringslivet åt innehavare av statsegnahemslån samt för att
användas i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen förordats
Bihang till riksdagen» protokoll 1931. 10 sami. 36 haft. (Nr
1
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
för budgetåret 1931/1932 bevilja ett extra anslag av kronor 2,000,000 kronor;
samt
6) II: 307 av berrar Ericson i Boxholm och Andersson i Katrineholm,
vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att låntagare, som
erhållit egnahemslån efter år 1919, må beredas lättnad i lånevillkoren,
med avseende på egnahemslånens förräntning, efter de grunder som
voro gällande före år 1919, samt att räntesatserna å nya lån må fastställas
till enahanda belopp.
Avgivna ytt- Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över samtliga
ovanberörda motioner av statskontoret och statens egnahemsstyrelse
samt över motionerna 11:25, 11:26 och 11:307 av riksgäldsfullmäktige.
Dessa yttranden hava såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.
Vid 1904 års riksdag beslöts inrättande av egnahemslånefonden och antogs
därvid för första gången allmänna bestämmelser för den sålunda beslutade
statliga egnahemslånerörelsen (nr 36). Dessa bestämmelser hava sedermera
ändrats genom, bland annat, kungörelserna 53/1908, 483/1919, 126/1923,
239/1927. Från och med den 1 januari 1929 gäller kungörelsen den 8 juni
1928 (nr 17) angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten.
Gällande Egnahemslån kunna beviljas för förvärv dels av jordbrukslägenheter
bestämmelser, ggh dels av bostadslägenheter. Låneverksamheten handhaves under överinseende
av statens egnahemsstyrelse av låneförmedlare, vilka på ansökan
hos Kungl. Maj:t årligen tilldelas statslån ur egnahemslånefonden,
att av dem på egen risk och med egen beslutanderätt användas för utlämnande
av egnahemslån till enskilda.
Låneförmedlarna utgöras av hushållningssällskapens egnahemsnämnder,
kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar.
I fråga örn statslånens förräntning och återbetalning gäller för när
vfl.
Tfl.n d ft •
för 1905—1919 års lån (Sv. F:s nr 36/1904 och 53/1908):
ränta: 3.6 procent,
återbetalning:
a) lånet delas i två lika stora delar, en amorteringsdel och en stående
del;
b) återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen inträder
med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet från
statskontoret utbekommits och fullgöres å lån för jordbrukslägenheter
med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter med en
annuitet av 7 procent;
c) lånets stående del, som icke från statens sida kan uppsägas förrän
amorteringsdelen tillfullo guldits, skall vara återbetald inom fem år från
det sista inbetalningen å amorteringsdelen fullgjorts.
För 1920—1927 års lån (Sv. F:s nr 483/1919, 126/1923):
ränta: till och med året före det amorteringsskyldighet inträder 4 procent;
därefter 4.75 procent med undantag dock för räntan å stående delen
av lån för jordbrukslägenheter, vilken kan från och med år 1928 nedsättas
till 4.3 procent (Sv. F:s nr 239/1927);
återbetalning: enahanda bestämmelser som de för 1905—1919 års lån
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
3
gällande med undantag dock beträffande tiden för amorteringens början,
vilken för 1920—1927 års lån fastställts till utgången av sjätte kalenderåret
För
lån av år 1928 eller senare år (S. F:s nr 239/1927 och 217/1928):
ränta: intill dess kapitalavbetalningen börjar 4 procent; därefter 4.5
procent å lån för jordbrukslägenheter och 5 procent å lån för bostadslägenheter;
återbetalning:
a)
lånet delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbekommet
lånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av
samma belopp;
b) återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen inträder
för lån till jordbrukslägenheter med sjätte året och för lån till bostadslägenheter
med fjärde året, allt efter utgången av det kalenderår, för
vilket lånet beviljats; å lån för jordbrukslägenheter erlägges därvid en
annuitet av 6.5 procent och å lån för bostadslägenheter en annuitet av
8 procent;
c) samma bestämmelser som för tidigare lån beträffande återbetalningen
av lånets stående del.
Samtliga de väckta motionerna avse att med. hänsyn till den inträdda
allmänna depressionen bereda vissa kategorier egnahemslåntagare någon
lättnad i dem enligt gällande bestämmelser åliggande skyldigheter beträffande
lånens amortering och förräntning.
I motionerna 11:25, 26 och 307 föreslås i sådant syfte en sänkning av
gällande räntesatser rörande efter viss tidpunkt utlämnade egnahemslån.
Enligt motionen 11:25 skulle räntan efter 1919 utlämnade egnahemslån
utgå med 3.6 procent under de fem första åren och för den tid som av
dessa fem kunde återstå samt att räntan därefter skulle från tid till tid,
som kunde varda bestämd, utgå med 4 procent, varvid den frågan borde
lämnas öppen, huruvida räntesänkningen borde avse både jordbruks- och
bostadslån. Motionen 11:26 går ut på, att riksdagen skulle, i samband
med prövningen av vidare anslag till egnahemslånefonden och såsom villkor
eller förutsättning därför, besluta sådan ändring i lånevillkoren, att
samtliga procentsatser för såväl amortering som förräntning av egnahemslånen
sänktes med en eller åtminstone en halv procent, och att denna
sänkning icke blott skulle komma nya låntagare utan även äldre sådana
tillgodo, eventuellt endast så länge den nu pågående ekonomiska depressionen
fortfore. I motionen II: 307 hemställes, att riksdagen ville besluta,
att låntagare, som erhållit egnahemslån efter år 1919, må beredas lättnad
i lånevillkoren med avseende på egnahemslånens förräntning, efter de
grunder, som voro gällande före år 1919, samt att räntesatserna å nya lån
må fastställas till enahanda belopp.
Motionerna 1:170 likalydande med II: 306 samt II: 5 och 225 avse anvisande
av särskilt anslag för beredande av lättnader i vissa särskilt behjärtansvärda
fall. Sålunda föreslås i motionen 1:170 och II: 306 anvisande av
4,000,000 kronor för beredande av ett års räntefrihet för sådana egnahems
-
Motioner om
räntesänkning.
Motioner om
särskilda ananslag
för
beredande av
vinsa lättnader.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Utskottet.
låntagare, som erhållit lån efter utgången av 1919 och ärö i behov av dylik
befrielse. Motionen 11:5 avser beviljande av 1,000,000 kronor för att möjliggöra
sådan nedskrivning av utlämnade egnahemslån, som med hänsyn till
numera inträdda och utan vederbörande låntagares eget förvållande uppkomna
förändringar i fråga örn värden och säkerheter befinnas nödiga
för återställande av den ursprungliga relationen mellan dessa säkerheter
och beviljade lån. Motionen 11:225 slutligen avser anvisande av 2,000,000
kronor för avskrivning helt eller delvis av före den 1 juli 1932 förfallna
annuiteter å egnahemslån för fall, där vederbörande låntagare efter särskild
prövning befinnes på grund av rådande depression uppenbarligen
sakna förmåga att i detta avseende fullgöra sina skyldigheter.
Vad statens egnahemsstyrelse i ärendet anfört synes utskottet bestyrka,
att den numera inträdda allmänna depressionen gör ett ingripande från
statens sida i av motionerna avsett syfte starkt av behovet påkallat.
Egnahemsstyrelsen har ock i anslutning härtill förordat en generell räntesänkning
beträffande stående delen av under åren 1920—1927 utlämnade
jordbrukslån från 4.3 till 3.6 procent och å under tiden därefter utlämnade
sådana lån till 4 procent. I fråga örn stående delen av bostadslån skulle
enligt styrelsens förslag räntan beträffande tiden 1920—1927 sänkas från
4.75 till 4 procent och för tiden därefter utlämnade sådana lån från 5 till 4
procent. Egnahemsstyrelsen har vidare erinrat att vidkommande den
amorteringsfria tiden sedan 1920 den principen tillämpats, att låntagare
under denna tid fått vidkännas en något lägre ränteutgift än för tiden
därefter. Då genom den föreslagna räntesänkningen låntagare icke skulle
erhålla någon lindring i fråga örn lån för vilka amorteringstiden ej inträtt,
har egnahemsstyrelsen tillika ansett, att någon räntesänkning borde komma
till stånd jämväl beträffande den amorteringsfria tiden och i sådant
avseende ifrågasatt en räntefot av 3.6 procent. En ränteavskrivning har
styrelsen ansett icke höra tillgripas förrän i sista hand, då annan utväg
icke stöde öppen, och en sådan avskrivning utan undersökning i vart fall
huruvida önskad verkan därigenom skulle åstadkommas har styrelsen icke
ansett sig kunna tillstyrka. Däremot har egnahemstyrelsen funnit en särskild
stödverksamhet böra anordnas för sådana innehavare av egnahemslägenheter,
som på grund av den rådande depressionen sakna tillgång till
förvärvsmöjligheter ävensom för sådana låntagare, som eljest drabbats
av oförskyllda svårigheter. I anslutning härtill borde enligt styrelsens
mening medel ställas till förfogande för utlämnande för vissa i styrelsens
yttrande närmare angivna ändamål av stödlån mot 4 procents ränta och
en amorteringstid av 10 år. Med tanke på särskilt ömmande fall, där
hjälp icke kunde beredas genom beviljande av ytterligare lån (stödlån),
ifrågasätter styrelsen tillika, huruvida icke medel i begränsad omfattning
lämpligen borde ställas till egnahemsstyrelsens förfogande för beviljande
av ränteavskrivningar efter prövning i varje särskilt fall. Styrelsen har
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 5
emellertid icke framlagt någon beräkning rörande det belopp, som den av
styrelsen ifrågasatta stödaktionen skulle kräva.
Även statskontoret har funnit konstaterat, att den allmänna depressionen
medfört, att åtminstone inom vissa delar av landet innehavare av
egnahemslån kommit i en bekymmersam belägenhet, vilka förhållanden
synts statskontoret tala för ett ingripande från statens sida. Det hade
emellertid icke varit ämbetsverket möjligt att utan en föregående allsidig
undersökning taga ställning till vilka de i motionerna föreslagna åtgärderna,
som kunna anses vara av beskaffenhet att bäst gagna det syfte, som
i motionerna avsåges, eller huruvida måhända någon annan utväg skulle
för ändamålet lämpligen kunna användas. Uteslutet vore sålunda enligt
statskontorets mening icke att jämväl vederbörande laneförmedlare skulle
genom anlitande av tillgängliga fonder kunna i viss utsträckning bereda
låntagare lättnader i fullgörandet av deras förpliktelser. På grund härav
bar statskontoret förordat, att förevarande motioner icke måtte föranleda
annan åtgärd, än att en utredning åvägabringas för utrönande av i vad
mån en statlig hjälpaktion kan anses erforderlig och lämpligaste sättet
för densammas genomförande. I samband härmed borde enligt statskontorets
mening bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att, i avvaktan
på riksdagens beslut i anledning av utredningen, medgiva uppskov med
inbetalning av räntor och amorteringar å lånen, därest så skulle genom
utredningen visa sig påkallat.
Kiksgäldsfullmäktige hava under framhållande att den beräknade räntefoten
för den del av statens upplåning, som är placerad i egnahemslånefonden
för budgetåret 1932/1933 kommer att uppgå till 4.8 procent, vidare anfört
att såvida egnahemslånefondens avkastning skall motsvara statens ränteutgifter
för däri placerade lånemedel någon nedsättning av räntan å från
fonden utlämnade lån vid sådant förhållande ej kunde ifrågakomma under
annan förutsättning än att en del av fondens lånekapital avskreves och
riksgäldskontoret bereddes ersättning därför från fonden för statsskuldens
amortering. En eventuell mer eller mindre generell nedsättning av
räntefoten för lån från statens utlåningsfonder måste emellertid föregås
av en ingående utredning av frågan med beaktande av alla på densamma
inverkande omständigheter. En sådan utredning vore enligt riksgäldsfullmäktiges
mening alldeles särskilt nödvändig i fråga örn egnahemslånefonden,
för vilken gällde mycket invecklade bestämmelser beträffande förräntning
och amortering med olika villkor för jordbrukslån och bostadslån
samt för skilda tidsperioder. I betraktande därtill att i innevarande
statsverksproposition ställts i utsikt en undersökning under den närmaste
tiden av statens investeringar av lånekapital och detta kapitals nuvarande
och framtida avkastning hava fullmäktige icke ansett sig kunna tillstyrka
motionerna örn nedsättning av räntan å lån från egnahemslånefonder).
Såsom utskottet ovan uttalat torde ett ingripande från statens sida i av
motionerna avsett syfte vara starkt av behovet påkallat. Vid sådant för
-
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
hållande hade det givetvis varit synnerligen önskvärt, att ett positivt
beslut i frågan kunnat fattas redan vid innevarande riksdag. Utskottet
har ock ingående övervägt de framkomna förslagen och däri sökt
finna en utväg för en omedelbar lösning av frågan. Emellertid måste
utskottet tyvärr konstatera, att varken de väckta motionerna eller egnahemsstyrelsens
i anledning därav avgivna yttrande erbjuda tillräckligt
material för att därpå skulle kunna grundas ett ställningstagande i fråga
örn vilka åtgärder som bäst skulle vara ägnade att tillgodose det syfte, som
man därmed närmast torde avse att vinna. I likhet med statskontoret anser
utskottet detta icke möjligt utan en föregående allsidig undersökning. Utskottet
vill därför förorda, att framställning härom göres i skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan örn verkställande av utredning för utrönande
av i vad mån en statlig hjälpaktion kan anses erforderlig och lämpligaste
sättet för densammas genomförande. Utredningen synes närmast höra inriktas
på att finna en utväg, varigenom en verksam hjälp skulle kunna beredas
i sådana ömmande fall, där förutsättningar i övrigt finnas för att
hjälpen skall medföra därmed avsett resultat. I samband härmed torde en
undersökning jämväl böra ske rörande för låneförmedlarna tillgängliga
fonder samt i vad mån låneförmedlarna skulle kunna såsom statskontoret
antytt genom anlitande av nämnda fonder bereda låntagare lättnader i
fullgörandet av deras förpliktelser. Enligt vad utskottet erfarit lärer på
sina håll en sådan stödverksamhet redan nu i viss utsträckning äga mm.
Då förevarande fråga på grund av sin natur såsom utskottet ovan antytt
tränger till en snar lösning, är det givetvis av stor vikt, att utredningsarbetet
så bedrives, att förslag i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag.
Utskottet anser sig hava anledning förutsätta, att vederbörande låneförmedlare
komma att under utredningstiden i fråga örn indrivningar av förfallna
annuiteter och räntor förfara med all den varsamhet, som det nuvarande
bekymmersamma läget självfallet kräver.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av likalydande motionerna
1:170 och 11:306 samt motionerna 11:5, 25,
26, 225 och 307 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville låta skyndsamt verkställa
utredning i vad mån en statlig hjälpaktion i av motionerna
angivet syfte kan anses erforderlig och lämpligaste
sättet för densammas genomförande samt för
1932 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen
kan giva anledning.
Stockholm den 8 maj 1931.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
7
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Granath,
Tjällgren, J. Fritiof Gustafson, Dalberg och friherre Lagerfelt, samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Andersson i Grimbo, Bengtsson
i Kullen, Vahlstedt, Mänsson i Erlandsro, Gustafson i Vimmerby, friherre Lilliecreutz och
Andersson i Tungelsta.
av herr Vahlstedt.
Reservation
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Statens egnahemsstyrelse.
Bilaga.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Den 6 februari 1931 har statens egnahemsstyrelse anbefallts att till jordbruksutskottet
senast den 10 mars 1931 överlämna yttrande över inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motionerna 1:170 och 11:306,
likalydande, örn anslag till beredande av ett års räntefrihet för innehavare
av vissa egnahemslån; 11:5 örn anslag till understöd i vissa fall åt
egnahemsägare; 11:25 örn sänkning av räntan å vissa egnahemslån; II:
26 örn viss lindring i bestämmelserna angående förräntning och amortering
av egnahemslån; II: 225 örn anslag till lättnader för innehavare av
statens egnahemslån; II: 307 örn beredande av lättnad i avseende å förräntningen
av vissa egnahemslån; —--
Innan egnahemsstyrelsen till behandling upptager de frågor, som innefattas
i de för yttrande remitterade motionerna, vill styrelsen inledningsvis
anföra följande.
Den egnahemsverksamhet, som inom vårt land med stöd av statens egnahemslånefond
bedrivits under drygt 25 år med hushållningssällskapen
samt särskilda egnahemsföreningar och -bolag såsom låneförmedlare, kan
anses i stort sett hava givit ett tillfredsställande resultat. Enligt den
senaste av statens egnahemsstyrelse avgivna berättelsen äro under åren
1905—1929 av låneförmedlarna utlämnade 35,372 jordbrukslån och 20,940
bostadslån eller sammanlagt 56,312 egnahemslån. Örn år 1930 medräknas,
torde antalet utlämnade egnahemslån i avrundat tal uppgå till 60,000.
Enligt senaste jordbruksräkningen år 1927 utgjorde antalet jordbruk
med en areal av Ö.25—10 hektar odlad jord — den kategori jordbruk, till
vilken de flesta jordbruksegnahemmen torde höra — 328,873. Då lägenhet,
för att i egnahemsavseende räknas såsom jordbrukslägenhet skall
kunna föda minst 2 kor — före år 1929 minst ett större djur, häst eller
ko — så torde vid jordbruksräkningen jämväl ett antal såsom bostadslägenheter
av egnahemsstyrelsen redovisade fastigheter hava ingått i det
ovannämnda antalet mindre jordbruk. Omkring 11—12 procent av samtliga
mindre jordbruk inom landet torde sålunda hava förvärvats med stöd
av egnahemslån.
Den statliga egnahems verksamheten är ju ingenting annat än en fortsatt
kolonisering av vårt land. Egnahemsverksamheten är ur flera synpunkter
ett statligt intresse av betydande mått. I den mån det är möjligt
att förverkliga, vill nog flertalet åtminstone på landsbygden hava
ett eget hem. Genom den statliga egnahemsverksamheten har ett stort
antal medborgare kunnat förverkliga denna sin önskan.
Från statens sida måste egnahemsverksamheten ses ur såväl social som
ekonomisk synpunkt. Det är av vikt icke blott att egnahem kunna bildas,
utan det är också av vikt, att de, som erhålla egnahemslån, kunna
finna den trevnad och utkomst, som det egna hemmet förutsättes skola
giva. När den enskilde egnahemslåntagaren nått målet för sin strävan,
ett eget hem, så måste man dock som regel förutsätta, att han skall med
egna krafter kunna genomföra sitt egnahemsföretag utan ytterligare upp
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
9
offringar från statens sida, och det kan skäligen fordras, att lian gör sitt
bästa för att kunna behålla och vidare utveckla det jordbruk, han med
stöd av egnahemslån och i vissa fall egnahemspremielån förvärvat. Dessa
förväntningar uppfyllas emellertid ej alltid. Det är nämligen icke möjligt
för låneförmedlarna att undvika, att personer erhålla egnahemslån,
som mer eller mindre äro i avsaknad av de egenskaper, som ovillkorligen
måste finnas hos en mindre jordbrukare och vilka icke kunna sköta ett
mindre jordbruk eller dess ekonomi på ett tillfredsställande sätt. När
en egnahemslåntagare låter byggnaderna förfalla utan att någon som
helst åtgärd vidtages för att reparera skadorna, när jorden vanskötes och
fylles av ogräs och när skulden bara växer och inga räntor på lån betalas,
då har egnahemsverksamheten varken i socialt eller ekonomiskt hänseende
fyllt sin uppgift. Antalet egnahemsägare, som sköta sig på detta
sätt, är visserligen endast en liten procent av samtliga låntagare, men
varje låneförmedlare torde hava fått göra bekantskap med dem. Många
av denna kategori av egnahemslåntagare ropa emellertid allra högljuddast
på statens stöd och hjälp. Egnahemslåntagare, som sköta sina hem
och sin ekonomi på detta sätt, kunna emellertid knappast hjälpas såsom
egnahemsägare. De endast tynga och försvåra egnahemsrörelsen.
Det finnes emellertid även dugliga och skötsamma egnahemsägare, som
av olika anledningar lyckas mindre väl, vilka äro i behov av stöd och
hjälp för att kunna genomföra sina egnahemsföretag. När vid starten
alltför små tillgångar förefinnas och oförskyllda svårigheter möta, kan
även en duktig och i alla avseenden skötsam person misslyckas. När
exempelvis sjukdom drabbar mannen eller hustrun eller ett eller flera
av barnen och detta nödvändiggör läkarevård, lasarettsvård o. d., när
arbetskraften härigenom går förlorad eller reduceras och därjämte stora
utgifter drabba, medan inkomsterna ej bliva de beräknade, då är hjälp
på ett eller annat sätt nödvändig, örn det egna hemmet skall kunna behållas
och bli till avsett gagn för familjen. Enahanda är förhållandet i
de fall, då jordbruket är så litet, att inkomsterna därav icke räcker till
att täcka de mest inskränkta levnadsomkostnader jämte räntor och utskylder,
då inkomster genom beräknat arbete utanför hemmet utebliva på
grund av inträdd arbetsbrist och då ytterligare arbetsinkomst vid hemmet
genom startandet av lämplig binäring såsom utvidgad rationell hönsskötsel,
trädgårdsskötsel eller dylikt icke kan tillgripas och genomföras
av brist på medel härtill. När dödsfall inträffar och maken eller makan
ryckes bort från en kanske talrik familj med svag ekonomi, då kan stöd
och hjälp vara erforderlig örn hemmet skall kunna behållas. Sådan tillfällig
hjälp kan även vara behövlig, då olyckor drabba djuren, när egnahemsägaren
t. ex. mister sin häst, som på grund av ålder eller annan orsak
ej är försäkrad, eller då ett par kor genom sjukdom eller av annan
orsak förloras. Även andra ej här uppräknade eller antydda fall av oförskyllda
svårigheter kunna inträffa.
Det kan icke bestridas, att alla dessa svårigheter kunna drabba även
andra mindre jordbrukare än egnahemslåntagare. Man torde dock icke
böra bortse ifrån, att egnahemsjordbrukare och egnahemsägare ofta starta
från ett i ekonomiskt hänseende mycket svagt utgångsläge.
Under senaste tiden hava inträffat förhållanden, som drabbat alla jordbrukare,
nämligen det oerhörda prisfallet på jordbruksprodukter. Den
härav föranledda ekonomiska krisen för jordbruket är ödesdiger icke
minst för de ekonomiskt svagast ställda egnahomslåntagaima, som äro i
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
avsaknad av nödiga egna medel. Särskilt innehavare av sådana egnaliemslägenheter,
som ej lämna innehavaren och hans familj full sysselsättning
utan där inkomster genom arbete utanför hemmet erfordras,
hava fått sin ekonomi i hög grad försämrad på grund av arbetsbrist. Det
torde vara här antydda omständigheter, som hava varit anledningen till
de motioner i riksdagen, vari påkallas direkt hjälp och stöd åt egnahemslåntagarna.
Egnahemsstyrelsen vill i anslutning till vad i det föregående framhållits
uttala, att det är av synnerlig vikt för en fortsatt och utvecklad egnahemsverksamhet,
att egnahemslåntagarna icke bliva föremål för sådana
åtgärder, som äro ägnade att minska det personliga ansvaret och intresset
hos dem att reda sig själva. Det ligger mycket nära till hands, örn
från det allmännas sida dessa låntagare ställas i en avgjort gynnsammare
ställning än med dem jämförbara andra jordbrukare och lägenhetsägare,
som icke hava erhållit förmånen av statens egnahemslån, att resultatet
härav blir, att anspråken på statens mellankomst efterhand stegras. Detta
kan sedan i sin ordning leda till, att egnahemsverksamhetens fortsatta
utveckling hämmas. Rent praktiskt sett kunna låntagarna komma att
vänjas vid att ständigt lita till och ropa på statlig hjälp för att kunna
reda sig, varigenom egnahemsverksamheten lätt föres in på icke fullt
sunda vägar. För att belysa detta må anföras att —• enligt vad styrelsen
har sig bekant — de vid årets riksdag väckta, egnahemsverksamheten berörande
motionerna medfört, att även egnahemslåntagare, som kunna betecknas
såsom relativt välbärgade personer, i stället för att i vanlig ordning
betala sina avgifter, vänt sig till låneförmedlaren med anhållan örn
anstånd med ränteinbetalningen. Vid förfrågan örn anledningen härtill,
har svarats, att »det stod ju i tidningarna, att vi skola slippa betala ränta
i år».
Såsom ovan framhållits äro vissa egnahemslåntagare i behov av stöd
och hjälp för att övervinna oförskyllt iråkade svårigheter av olika slag
eller för tillvaratagandet av det egna hemmets resurser eller för utnyttjande
av egen arbetskraft, dock under villkor att personlig skötsamhét
är för handen.
En stödjande verksamhet torde redan nu bedrivas inom vissa län. Egnahemsstyrelsen
har sålunda erfarit, att exempelvis inom Kristianstads
län en dylik verksamhet sedan flera år tillbaka förekommer. Då det kan
vara av ett visst intresse att erfara huru denna stödverksamhet är organiserad
och huru den utfallit, lämnas härför en kortfattad redogörelse.
Ur den före 1929 bildade s. k. äldre riskfonden har till skötsamma, duktiga
egnahemslåntagare utlämnats stödlån, till belopp växlande mellan
300—2,000 kronor, vanligen 500 kronor. Dessa lån hava utlämnats mot en
ränta av 4—4.5 procent, och lånen amorteras pnder en tid av 10 år — i
något fall 5 år. För lånen lämnas säkerhet antingen i form av ägarehypotek
i egnahemsinteckning eller, i vissa fall, inteckning omedelbart
efter egnahemsinteckning; lånen utgå för mycket olika ändamål såsom
för ordnande av oreglerad gäld, som hotat att bliva egnahemslåntagarna
övermäktig, för anskaffande av behövliga djur i avsikt att avkastningen
av lägenheten skall ökas, för uppförande av exempelvis hönshus och dylikt.
Dessa lån hava i regel varit ägnade att stabilisera låntagarens ekonomi,
och låneförmedlaren har i vissa fall härigenom undgått att göra
eljest sannolika förluster. Genom denna stödjande lånerörelse har ett
gott resultat vunnits, och densamma har varit av ett stort värde för eg
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
11
nakemsrörelsens utveckling. Egnakemslåntagarna kava erkållit hjälp
till självhjälp. I vissa ömmande fall såsom vid långvarig sjukdom, vid
dödsfall eller annan olycka kar, om ekonomien varit mycket svag ock låntagaren
uppenkarligen saknat möjligket att inketala förfallen annuitet,
densamma avskrivits för i regel ett, i några fall två år. Dylik åtgärd
kar medfört, att vederkörande sedan i regel kunnat ordna sina betalningar.
Liknande stödverksamket kar inom samma län jämväl kedrivits
av andelsföreningen Eget kem inom Kristianstads län gent emot föreningens
jordköpare.
Det kan göras gällande, att dylik verksamket korde kunna ordnas inom
alla egnakemsnämnders ock egnakemsföreningars områden, men alltför
ofta sakna nämnderna ock föreningarna nödiga medel kär för. Egnakemsstyrelsen
vill emellertid uttala, att det synes vara en angelägenket av
synnerlig vikt, att medel ställas till förfogande för egnakemslåneförmedlarna
för att på sätt som ovan antytts stödja de egnakemslåntagare, som
personligen skötsamma ock dugliga eljest icke kunna genomföra sina
egnakemsföretag. Ett synnerligen viktigt villkor för att denna stödverksamket
skall göra avsett gagn är dock, att det finnes god kontakt mellan
låneförmedlaren ock egnakemslåntagarna ock att låneförmedlaren genom
konsulenter ock vandringsrättare utövar en rådgivande ock konsulterande
verksamket kland låntagarna; vidare att dessa senare kava en förnimmelse
av att låneförmedlaren kar ett starkt intresse av, att egnakemslåntagaren
skall lyckas i sin strävan att skapa ett bärkraftigt kem.
Man torde nog kunna säga, att denna förutsättning i de flesta fall förefinnes.
Där den ej redan förekommer, torde tillkomsten av medel för
utlämnande av stödlån medföra, att sådan kontakt skapas.
För att utröna kuru den rådande depressionen inverkat på egnakemslåntagarnas
förmåga att inbetala räntor och annuiteter å sina lån samt
i vad mån antalet exekutiva försäljningar av egnahemslägenhfeter eller
konkurser bland låntagarna på grund av de dåliga konjunkturerna ökat
under de senaste åren m. m., kar egnahemsstyrelsen infordrat uppgifter
härom från dels samtliga tjugosex hushållningssällskaps egnahemsnämnder
ock dels fem större låneförmedlande bolag ock föreningar, nämligen
aktiebolaget Hem på landet, föreningen Hem och jord u. p. a., Egna kems
låneförmedlingsförening u. p. a., Motala, Malmöhus läns egnahemsförening
u. p. a. samt Kinna & Örby egnakemsförening u. p. a. De sifferuppgifter,
som sålunda inhämtats, kava sammanförts i nedanstående tabeller.
Storleken av den av samtliga hushållningssällskap samt de fem förutnämnda
kolagen ock föreningarna för ett vart av åren 1928—1930 debiterade
uppbörden å räntor ock annuiteter samt beloppen av under samma
år förefintliga restantier och vad dessa i procent utgjort av den totala
uppbördssumman framgår av följande sammanställning:
12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Jordbrukslån
Bostadslån
1928
1929
1930
1928
1929
1930
A. Samtliga hushållningssällskap.
För året debiterade räntor och
annuiteter ..............................
4,383,359
4,816,139
5,252,115
1,806,657
2,008,635
2,234,844
Restantier .................................
381,023
346,479
376,445
96,105
74,956
69,474
Totala nppbördssumman föråret...
4,764,382
5,162,618
5,628,560
1,902,762
2,083,591
2,304,318
Restantier i procent av totala upp- bördssätt! man...........................
J8.oo
6.71
6.69
•5.08
3.60
3.oi
B. 5 bolag och föreningar.
För året debiterade räntor och
annuiteter ..............................
231,974
236,297
252,662
145,029
150,621
161,183
Restantier ................................
35,001
46,261
51,016
8,077
9,272
9,420
Totala uppbördssumman föråret-..
266,975
282,558
303,678
153,106
159,893
170,603
Restantier i procent av totala upp- bördssumman ...........................
13.il
16.3 7
16.80
5.28
5.so
5.52
C. Sammandrag (A + B),
För året debiterade räntor och
annuiteter ..............................
4,615,333
5.052,436
5,504,777
1,951,686
2,159,256
2,396,027
Restantier .................................
416,024
392,740
427,461
104,182
84,228
78,894
Totala uppbördssumman för året...
5,031,357
5,445,176
5,932,238
2,055,868
2,243,484
2,474,921
Restantier i procent av totala upp- bördssumman ...........................
*8.2 7
7.21
7.21
''5.07
3.76
3.19
Beträffande antalet låntagare, som under nämnda tre år häftat i skuld
för oguldna äldre annuiteter och räntor, hava fullständiga uppgifter härom
erhållits från 22 hushållningssällskap samt från de 5 förutnämnda
bolagen och föreningarna. Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och
Västernorrlands läns hushållningssällskap hava ej lämnat fullständiga
uppgifter. För berörda 27 låneförmedlare variera restantieförda belopp
och låntagare enligt följande tabell. 1
1 Enbart Södermanlands län har genom sina restantier detta år höjt procenttalet med
ungelär 2% lör jordbruks- och 1.75% lör bostadslån.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
13
Jordbruks lån
Bostadslån
i
t
1928
1929
1930
1928
1929
1930 •
A. 22 hushållningssällskap.
Restantietörda belopp i procent av
totala uppbörden .....................
4.61
6.19
5.74
2.79
3.27
i
... , i
2.85 1
Restantietörda låntagare i procent
av samtliga låntagare ...............
4.88
5.84
5.07
3.09
3.28
2.82
B. 5 bolag och föreningar.
Restantietörda belopp i procent av
totala uppbörden ....................
13.11
16.87
16.80
5.28
5.80
5.5 2
Restantietörda låntagare i procent
av samtliga låntagare ...............
14.30
16.7 7
16.00
7.73
8.04
• 7.68
C. Sammandrag (A + B).
Restantietörda belopp i procent av
totala uppbörden .....................
5.0 8
5.90
6.44
3.04
3.61
3.10
Restantietörda låntagare i procent
av samtliga låntagare ...............
5.2 7
5.96
6.03
3.48
3.6 7
3.20
Rörande inbetalningen av för åren 1928—1930 debiterade uppbördsbelopp
jämte restantier hava låneförmedlarna anmodats lämna uppgifter
örn de belopp, som intill den 20 februari nästföljande år — d. v. s. åren
1929—1931 — blivit såväl inbetalda som icke inbetalda. Med varandra
jämförbara sifferuppgifter i detta avseende hava emellertid endast kunnat
erhållas från de låneförmedlare, som dels haft sin uppbörd före nämnda
tid på året och dels under samtliga tre år förrättat uppbörden på samma
sätt och på ungefär samma tider av året. Dylika uppgifter föreligga
från 15 hushållningssällskap och 4 bolag och föreningar. De 11 hushåll1
ningssällskap, varifrån uppgifter i nu nämnt avseende saknas, äro Stockholms,
Östergötlands, Kalmar läns södra, Gotlands, Älvsborgs län södra,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
läns. Ävenså saknas uppgifter från Egna hems låneförmedlingsförening
u. p. a, i Motala.
Av följande sammanställning framgår uppbördsresultatet under de tre
senaste åren för berörda 19 låneförmedlare.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Jordbrukslån
Bostadslån
1929
1930
1931
1929
1930
1931
A. 15 hushållningssällskap.
Intill den 20 februari1 inbetalda
räntor och annuiteter...............
1,966,864
2,114,231
2,082,796
728,059
747,836
848,776
Intill den 20 februari1 obetalda rän- tor och annuiteter ..................
1,134,652
1,182,437
1,518,186
263,054
299,556
291,539
Hela uppbörden sålunda...............
3,101,516
3,296,668
3,600,982
991,113
1,047,392
1,140,315
Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter i procent av
hela uppbörden.......................
36.68
35.87
42.16
26.64
28.60
25.6 7
B. U bolag och föreningar.
Intill den 20 februari inbetalda rän- tor och annuiteter ..................
92,647
105,806
101,538
54,696
62,961
61,382
Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter ..................
93,018
93,626
112,823
24,802
23,888
28,603
Hela uppbörden sålunda...............
185,665
199,432
214,361
79,498
86,849
89,985
Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter i procent av
hela uppbörden........................
50.01
46.96
52.63
31.20
27.50
31.79
C. Sammandrag (A + B).
Intill den 20 februari inbetalda rän- tor och annuiteter ..................
2,059,511
2,220,037
2,184,334
782,755
810,797
910,158
Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter ......... ........
1,227,670
1,276,063
1,631,009
287,856
323,444
320,142
Hela uppbörden sålunda...............
3,287,181
3,496,100
3,815,343
1,070,611
1,134,241
1,230,300
Intill den 20 februari obetalda rän- tor och annuiteter i procent av
hela uppbörden........................
37.36
36.50
42.75 1
26.89
28.62
26.02
Uppgifter om antalet exekutiva försäljningar av egnahemslägenheter
samt inträffade konkurser bland låntagare hava av samtliga 26 hushållningssällskap
samt 4 bolag och föreningar lämnats för ett vart av åren
1927—1930. Från föreningen Hem och jord i Eskilstuna saknas uppgift
i detta avseende. För att -se i vad mån de exekutiva försäljningarna och
konkurserna drabbat lägenheter, som tidigare eller på senare tid varit
egnahemsbelånade, hava uppgifterna avsett dels lägenheter, å vilka lån
beviljats före år 1920, och dels lägenheter, som egnahemsbelånats efter
denna tid. Av de erhållna uppgifterna hava följande sammanställning
erhållits.
1 Från Västmanlands och Norrbottens län hava uppgifter lämnats, avseende tiden intill den
1 januari varje år och från Västerbottens län för tiden intill den 1 februari varje år. Inom
Kristianstads län har uppbörden under innevarande år skett några dagar senare än tidigare
år varit fallet, vilket på grund av uppbördens storlek inverkat höjande å obetalda annuiteter
med cirka 2 procent för år 1931.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 15
Jordbrukslån
Bostadslån
~~
1927
1928
1929
1930
1927
1928
1929
1930
A. Exekutiva försäljningar och kon- kurser, avseende lägenheter, som be- lånats med egnahemslån under tiden
1905—1919.
Samtliga 26 hushållningssällskap ...
31
31
36
22
6
9
4
3
4 bolag och föreningar ..............
—
1
-
1
—
—
—
—
Summa antal
31
32
36
23
6
9
4
3
B. Exekutiva försäljningar och kon- kurser, avseende egnahemslägenheter,
belånade under tiden 1920—1929.
Samtliga 26 hushållningssällskap ...
70
lil
126
151
23
41
38
46
4 bolag och föreningar, samma som
• ovan ......................................
4
—
1
3
2
_
2
2
Summa antal
74
lil
127
154
25
41
40
48
C. Sammandrag (A + B).
Hushållningssällskapen1 ...............
101
142
162
173
29
50
42
49
Bolagen och föreningarna ............
4
1
1
4
2
—
2
2
Summa antal
105
143
163
177
31
50
44
51
1 procent av samtliga låntagare......
0.4 2 8
0.547
0.589
0.6 03
0.253
0.377
0.310
0.33 5
Vid uppgifternas lämnande hava låneförmedlarna beretts tillfälle att
yttra sig över frågan, huruvida någon omständighet inträffat, som i
märkbar mån påverkat räntornas och annuiteternas inbetalning. Denna
fråga har av 9 egnahemsnämnder och 1 förening besvarats med enbart
»nej», nämligen av egnahemsnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar
läns norra, Kalmar läns södra, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Västmanlands,
Jämtlands och Norrbottens län samt av Kinna och Örby egnahemsförening.
Från egnahemsnämnden i Västernorrlands län har något svar
på nämnda fråga icke inkommit och av övriga egnahemsnämnder samt
bolag och föreningar, som lämnat uppgifter, hava vissa uttalanden i frågan
gjorts av i huvudsak följande innehåll.
Stockholms läns och stads hushållningssällskaps egnahemsnämnd anför,
att största svårigheten för låntagarna, framför allt de som hava jordbrukslån,
är att anskaffa kontanter till löpande utgifter, beroende dels
på de låga priserna på lantmanna- och trädgårdsprodukter samt dels
minskad tillgång på extra arbetsförtjänst, vilket senare förhållande särskilt
påverkats av skogsdrivningarnas inskränkning på grund av senaste
årens ogynnsamma vintrar och låga priser.
Egnahemsnämnden i Södermanlands län framhåller, att annuiteternas
inbetalning ej märkbart påverkats av annat än de allt större penningsvårigheterna
på grund av depressionen. Örn en förbättring icke snart
inträder, så föreligga sannolika skäl för, att många egnahemslåntagare
måste lämna sina ställen, varvid avsevärda förluster för låneförmedlaren
måste uppkomma. Detta gäller i särskild grad vissa av de jordbruksegnahem,
som bildats efter år 1919.
I Östergötlands län framhåller nämnden, att de ständigt sjunkande priserna
i märkbar mån påverkat annuiteternas inbetalning.
1 För tvenne egnahemsnämnder, Västernorrlands och Malmöhus läns, hava antalet exekutiva
auktioner å jordbrukslägcnheter varit år 1927 32 st., år 1928 39 st., år 1929 50 st. samt
år 1930 62 st.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Egnahemsnämnden i Kronobergs län anför, att den i ögonen fallande
minskningen av i rätt tid inbetalda annuiteter torde vara direkt beroende
av den rådande depressionen.
Egnahemsnämnden i Gotlands län besvarar frågan nekande, men uppgiver,
att under 1929 inkommo till nämnden 92 ansökningar örn uppskov
med annuiteternas inbetalning oell under år 1930 113 dylika ansökningar
samt att samtliga dessa ansökningar nämnda år inkommit efter mars
månads utgång. Under innevarande år hava före debetsedlarnas utsändning
ett 10-tal uppskovsansökningar inkommit.
Egnahemsnämnden i Kristianstads län anför, att huvudorsaken till jordbr
ukslåneannuiteter nas sämre inbetalning nu än föregående år är att
söka i den rådande depressionen inom jordbruksnäringen och främst har
därvidlag inverkat det enorma prisfallet på fläsk. Därjämte torde vissa
förhoppningar örn hjälp från statsmakternas sida med anledning av i
riksdagen avlämnade motioner i detta syfte avhållit en och annan från
att i tid fullgöra sin betalningsskyldighet. Vidare verkar mer och mer
det förhållandet, att erforderliga arbetsförtjänster utom hemmet för en
hel del ägare av mindre och medelstora egnahem efterhand blivit svårare
att uppbringa. Den tendens inom arbetarrörelsen, som leder mot
allt arbetes inonopolisering, måste betyda ekonomiska svårigheter för arbetsbehövande
mindre jordbrukare och detta icke minst i tider, då förutsättningarna
för lönande animalisk produktion äro dåliga.
Egnahemsnämnden i Malmöhus län framhåller, att en del egnahemslåntagare
genom möten och tidningsartiklar tydligen bibringats den uppfattningen,
att örn de denna gång underläto inbetala sin annuitet, någon
hjälp skulle kunna utverkas hos stat eller hushållningssällskap genom
viss avskrivning. Detta har bland annat framgått därav, att det i flera
fall förekommit, att personer, som betalt sin annuitet till sällskapet, begärt
återfå densamma, då de först efteråt fått höra talas örn den avskrivning,
som skulle komma att ske.
Egnahemsnämnden i Hallands län framhåller avsevärt minskade försäljningspriser
''å de produkter, som en jordbrukslägenhet avkastar, och i
samband härmed försämrade arbetstillfällen för en del innehavare av
bostadslägenheter såsom omständigheter, vilka märkbart påverkat annuiteternas
inbetalning.
Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps egnahemsnämnd har besvarat
frågan nekande, men framhåller dock, att konjunkturerna för jordbruksegnahemmens
innehavare äro under innevarande år betydligt sämre
än under närmast föregående. Stöd härför erhålles dels i de många
framställningar örn anstånd med annuiteternas erläggande, som dagligen
inströmma, och dels i de av lantbrukarna dagligen gjorda uttalanden angående
det ekonomiska läget.
Egnahemsnämnden i Älvsborgs läns södra hushållningssällskap uppgiver,
att uppbörden i år ännu ej påbörjats, men förmodar, att den pågående
textilkonflikten torde komma att avsevärt inverka på inbetalningen
av 1930 års annuiteter.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd meddelar, att
den rådande depressionen i år i högre grad än eljest föranlett ansökningar
örn uppskov med annuiteternas erläggande. Sålunda hava hittills
116 stycken låntagare begärt och erhållit anstånd till den 1 april med
betalningen av 1930 års annuitet. (Motsvarande siffra'' förlidet år var
104 stycken.) Dessutom hava 7 stycken låntagare, för vilka amorterings
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
17
tiden inträder med utgången av detta år, gjort gemensam framställning
hos nämnden örn ytterligare 5 amorteringsfria år med samma ränta som
hittills, en framställning, som givetvis icke kunnat bifallas.
Nämnden har det intrycket, att bristningsgränsen nu har nåtts för
många egnahemslåntagare i länet, vilka hittills lyckats reda sig tack
vare en beundransvärd energi. Inträder ej med det snaraste en konjunkturförbättring
eller träder icke staten på ett eller annat sätt hjälpande
emellan, kan man befara en katastrof, som kommer att drabba såväl låntagare
som låneförmedlare.
Egnahemsnämnden i Värmlands län framhåller, att den rådande depressionen
i någon mån torde hava inverkat menligt på inbetalningarnas
verkställande i rätt tid.
Egnahemsnämnden i Örebro län meddelar, att annuiteterna för 1930 i
allmänhet blivit i rätt tid inbetalda. Vad som i någon mån bidragit härtill
torde hava varit dels att indrivningen av egnahemslåneannuiteterna
i görligaste mån påskyndats och dels att uppskov med annuiteternas erläggande
i regel endast beviljats, när låntagaren genom intyg styrkt behovet
av uppskov samt att, örn uppskov beviljats, låntagaren till uppbördsmannen
måst lämna indrivningsprovision.
Egnahemsnämnden i Kopparbergs län anför såsom omständigheter, vilka
påverkat annuiteternas inbetalning, dels depressionen och dels den
ringa snömängden under vintern 1929—1930, vilken hade till följd, att
skogsarbetena då blevo avsevärt mindre än normalt.
Egnahemsnämnden i Gävleborgs län anför, att arbetslösheten föregående
år inverkat på resultatet av uppbörden och att densamma innevarande
år torde komma att i än högre grad inverka därpå. Vidare meddelar nämnden,
att innehavarna av jordbrukslån synas undan för undan få allt svårare
att anskaffa kontanter för annuiteternas betalande.
Egnahemsnämnden i Västerbottens län har besvarat frågan nekande,
men har anfört att många av högkonjunkturens starkt skuldsatta egnahemslåntagare
fortfarande torde föra en förtvivlad kamp för att hålla sig
kvar på sina lägenheter. Endast genom de största ansträngningar, sparsamhet
och umbäranden ha de hittills kunnat klara sig. Den minsta opåräknade
minskning av inkomsterna genom t. ex. arbetslöshet eller ökning
av utgifterna genom t. ex. sjukdom eller olycksfall kan framkalla katastrof
för en sådan låntagare. Därest dessa låntagare icke på något sätt
kunna beredas en effektiv hjälp, eller örn gynnsammare konjunkturer ej
inom närmaste framtiden inträda, torde de exekutiva försäljningarna av
ognahemslägenheter komma att fortfarande pågå i avsevärd omfattning.
A.-B. Hem på landet har även besvarat frågan nekande. Bolaget framhåller
att annuiteterna influtit relativt bättre åren 1930 och 1931 än år
1929. Denna förbättring torde emellertid endast vara skenbar, enär bolaget
genom beviljandet av kortfristiga lån, för år 1929 å 2,600 kronor, för år
1930 å 6,700 kronor och för år 1931 å 7,900 kronor, underlättat för egnahemslåntagarna
att inbetala sina annuiteter. Sådana stödlån hava dock
så gott som uteslutande endast beviljats låntagarna av årsklasserna 1926
—1930.
Föreningen H<*m och jord, Eskilstuna, anför, att det helt säkert skulle
ha varit vida sämre med uppbörderna, örn icke restantierna vid alla länl])
liga tillfällen genom föreningens personliga kontakt med låntagarna indrivits.
Alla låntagare befinna sig nu i trångt läge till följd av de tryckta
förhållandena inom industrien och depressionen inom jordbruket. Inom
Bihang lill riksdagens protokoll 1931. 10 ''sami 36[häft. (Nr Vt.)
2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
föreningens arbetsområde uppgivas nu över 1,000 personer vara arbetslösa
och många ha fått inskränkt arbetstid. Alla låntagares förväntan
är, att staten må sänka räntan, särskilt som sparbankerna sänkt den till
4.5 procent.
Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a., Motala, anför, att de nuvarande
konjunkturerna i de flesta fall äro skulden till, att annuiteterna
icke kunnat av låntagarna inbetalas i rätt tid.
Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. framhåller, att prisfallet på
fläsk och smör varit omständigheter, som märkbart påverkat annuiteternas
inbetalning.
De anförda av låneförmedlarna lämnade uppgifterna giva vid handen,
att restantierna under de tre år, uppgifterna avse, i förhållande till totala
uppbörden varit relativt små och företett en endast svag tendens till ökning.
Inbetalningen av debiterade räntor och annuiteter synes i stort
sett ej heller hava nämnvärt försämrats under de senaste åren. Beträffande
exekutiva auktioner och konkurser hava dessa under de fyra senaste
åren varit betydligt flera bland de låntagare, som fått sina lån beviljade
efter år 1919 än före denna tid. I förhållande till antalet låntagare hava
dock fallen exekutiva försäljningar och konkurser varit relativt få och
tendensen till ökning har varit ganska liten. Att enbart av dessa omständigheter
draga den slutsatsen, att den nuvarande krisen icke skulle
hava i någon nämnvärd grad bidragit till att öka svårigheterna för egnahemslåntagarna,
torde emellertid ej vara fullt riktigt. Det kan nämligen
bland annat mycket väl tänkas, att låntagare för fullgörande av sina betalningsskyldigheter
nödgats realisera exempelvis en del av djurbesättningen
eller också att besparingar från tidigare för jordbrukarna gynnsammare
år härför fått tagas i anspråk. Ävenså torde med all sannolikhet
finnas låntagare, som icke kunnat betala sina räntor och annuiteter
annat än genom ytterligare skuldsättning. Därjämte bör ihågkommas,
att verkningarna av en kris i allmänhet icke tydligt framträda omedelbart
utan komma kraftigare till synes först senare.
De för yttrande remitterade motionerna kunna indelas i följande tre
grupper:
1. Motioner, i vilka anhålles örn statsanslag för avskrivning av räntor
å egnahemslån eller för beredande av lättnad för egnahemslåntagare i
övrigt. Hit höra motionerna 1:170, 11:306, likalydande, samt 11:5 och
11:225.
2. Motioner, i vilka anhålles örn sänkning av den räntefot, efter vilken
egnahems] åneräntan beräknas. Hit höra motionerna II: 25, II: 26 och
II: 307.
Grupp 1. I motionerna 1:170 och II: 306 hemställes, att riksdagen måtte
bevilja ett förslagsanslag av 4 miljoner kronor för nästa budgetår att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för beviljande av att års räntefriket
för de innehavare av egnahemslån för jordbrukslägenheter, som erhållit
sina lån efter utgången av 1919 och som äro i behov av dylik befrielse.
I motion II: 5 hemställes, att riksdagen ville anvisa anslag med 1 miljon
kronor att ställas till hushållningssällskapens förfogande för beredande
av lindring åt egnahemsägare, i enlighet med de föreskrifter och bestäm
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74. 1Ö
melser, som av vederbörande utskott finnas erforderliga. I motion II: 225
hemställes slutligen, att riksdagen måtte för beredande av lättnad under
nu rådande depression inom näringslivet åt innehavare av statsegnahemslån
samt att användas i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen
uttalade synpunkter för budgetåret 1931/1932 bevilja ett extra anslag av
2 miljoner kronor.
Med åberopande av vad ovan anförts rörande betydelsen av en ordnad
hjälpverksamhet till förmån för låntagarna vill egnahemsstyrelsen såsom
sin uppfattning framhålla, att ränteavskrivning icke bör tillgripas
förrän i sista hand, då annan utväg icke synes stå öppen, örn det egna
hemmet skall kunna bevaras åt en duglig och skötsam låntagare. En förutsättning
för dylik avskrivning bör vara, att låntagaren åtminstone
de närmaste åren kan med egna resurser fullgöra sin betalningsplikt. Att
vidtaga allmän ränteavskrivning utan undersökning i vart fall, huruvida
önskad effekt därigenom åstadkommes, kan egnahemsstyrelsen icke tillstyrka.
Det kan nämligen befaras, att vid fortsatt depression denna
hjälpaktion så småningom erhåller sådan omfattning, att den enskildes
strävan att stå på egna fötter avtrubbas och att allt flera hängiva sig åt
den förhoppningen, att staten skall träda hjälpande emellan.
Däremot anser styrelsen särskild stödverksamhet lämpligen böra anordnas
för innehavare av egnahemslägenheter, som på grund av den rådande
depressionen sakna tillgång på arbete och inkomster, ävensom sådana
låntagare, som drabbats av oförskyllda svårigheter. Härvid bör tillses,
att verklig hjälp och icke blott en tillfällig sådan erhålles. Detta resultat
torde kunna ernås på här nedan angivna sätt.
Till låneförmedlarna ställas medel till förfogande för utlämnande av
stödlån för olika ändamål. Dylika stödlån böra förräntas med 4 procents
ränta och amorteras under en tid av 10 år. Lånen böra bliva hjälp till
självhjälp och endast utgå till skötsamma och duktiga personer och för
bland annat följande ändamål.
1. För ordnande av egnahemslåntagares oreglerade skulder, därest dessa
äro sådana, att han icke utan stödlån kan behålla sin egnahemslägenhet.
2. Till reparation eller utvidgning av egnahemslägenhetens byggnader
under förutsättning, att låntagaren uppenbarligen icke är i stånd att utan
dylikt lån genomföra förbättringen eller utvidgningen.
3. Till innehavare av mindre jordbrukslägenheter eller bostadslägenheter,
som sakna förvärvsarbete utom hemmet och som genom att anlägga
hönsgård, trädgårdsskötsel, växthus eller dylikt kan finna sysselsättning
vid hemmet och erhålla sin utkomst, därvid givetvis förutsättes
att låntagaren prövas lämplig att genomföra den med lånet avsedda åtgärden.
4. Till innehavare av egnahemslägenhet, som i behov av förtjänstarbete
utom hemmet men i avsaknad av sådant vill starta något hantverk eller
annat självständigt förvärvsarbete.
5. Till innehavare av egnahemslägenhet, som vill genomföra annan ej
här nämnd åtgärd, som av egnaliemslåneförmedlaren prövas vara av beskaffenhet
att främja egnahemslåntagarens utkomst å det egna hemmet.
En dylik stödlåneverksamhet skulle enligt styrelsens mening bliva av
bestående värde för hela egnahemsverksamheten. Genom att en dylik
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
låneverksamhet direkt främjar företagsamheten, skulle säkerligen låneförmedlarna
komma att undgå en del eljest oundgängliga förluster på sin
lånerörelse, och många egnahemslåntagare skulle säkerligen härigenom
kunna rädda sina egnahemsföretag.
Den ifrågasätta låneverksamheten bör förmedlas av låneförmedlarna
under kontroll av egnahemsstyrelsen, och särskilt reglemente hör utfärdas
för densamma.
Med tanke på särskilt ömmande fall, där hjälp icke kan beredas låntagare
genom beviljande av ytterligare lån (stödlån), ifrågasättes, huruvida
icke medel i begränsad omfattning lämpligen borde ställas till egnahemsstyrelsens
förfogande för beviljande av ränteavskrivningar efter
prövning i varje särskilt fall.
Grupp 2. I motionen II: 25 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att
räntan å efter 1919 utlämnade egnahemslån skall utgå med 3.6 procent under
de fem första åren och för den tid, som av dessa fem år återstår, samt
att räntan därefter skall från tid till tid, som utskottet behagade föreslå,
utgå med 4 procent.
I motionen II: 26 hemställes, att riksdagen ville, i samband med prövningen
av vidare anslag till egnahemslånefonden och såsom villkor eller
förutsättning därför, besluta sådan ändring i lånevillkoren, att ifrågavarande
egnahemslåntagare må komma i åtnjutande av den lindring i egnahemslånens
förräntning, som i motionen föreslagits eller eljest kan befinnas
skälig. Motionären hemställer i motiveringen, att samtliga procentsatser
för såväl amortering som förräntning av egnahemslånen sänkas
med en eller åtminstone en halv procent, och att denna sänkning icke
blott skulle komma nya låntagare utan även äldre sådana tillgodo, eventuellt
endast så länge den nu pågående ekonomiska depressionen fortfar.
I motionen II: 307 hemställes, att riksdagen ville besluta, att låntagare,
som erhållit egnahemslån efter år 1919, må beredas lättnad i lånevillkoren
med avseende på egnahemslånens förräntning, efter de grunder, som
voro gällande före år 1919, samt att räntesatserna å nya lån må fastställas
till enahanda belopp.
Beträffande egnahemslånens förräntning och amortering bär under
årens lopp flera ändringar vidtagits. För närvarande galla följande bestämmelser
:
1905—1919 års egnahemslån.
Jordbruksson förräntas med. 3.6 procent och delas i två lika stora
delar, en stående del och en amorteringsdel. Å amorteringsdelen utgår
en annuitet av 6 procent varav 3.6 procent ränta och resten amortering.
Bostadslånen förräntas likaledes med 3.6 procent och delas i två lika
stora delar. Annuiteten å amorteringsdelen utgör 7 procent, varav 3.6
procent ränta och resten amortering.
1920—1927 års egnahemslån.
Jordbrukslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar,
då lånen delas i två lika stora delar. Annuiteten å amorteringsdelen utgår
med 6 procent, varav 4.75 procent ränta och resten amortering. Bäntan
å stående delen utgör 4.3 procent.
Bostadslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar, då
lånen delas i två lika stora delar. Annuiteten å amorteringsdelen utgår
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
21
med 7 procent, varav 4.75 procent ränta och resten amortering. Räntan å
stående delen utgör 4.75 procent.
1928 och senare års egnahemslån.
Jordbrukslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar,
då lånen delas i en amorteringsdel örn 2U och en stående del örn 3A>. Å
amorteringsdelen erlägges en annuitet av 6.5 procent, varav 4.5 procent
ränta och resten amortering. Räntan å stående delen utgör 4.5 procent.
Bostadslån förräntas med 4 procent intill det år amortering börjar,
då lånen uppdelas i en amorteringsdel örn 2/s och en stående del örn 3/6.
Ä amorteringsdelen erlägges en annuitet av 8 procent, varav 5 procent
ränta och resten amortering. Räntan å stående delen utgör 5 procent.
Räntefoten å egnahemslån utlämnade till och med år 1919 3.6 procent,
måste betraktas såsom förmånlig. Den för lånen efter 1919 utgående
räntan torde däremot kunna anses betungande, örn man tager hänsyn
till den nuvarande penningmarknaden, till jordbrukets dåliga räntabilitet
och till egnahemslåntagarnas i regel svaga ekonomi. Innehavare
av jordbrukslån, beviljade under åren 1920—1927, hava, i den mån amorteringsskyldigheten
inträder, att erlägga en årlig genomsnittsavgift
(ränta och amortering) å hela lånet av 5.is procent. För jordbrukslån,
beviljade 1928 och senare år, utgör den årliga genomsnittsavgiften
5.3 procent. Efter samma beräkningsgrund hava innehavare av bostadslån,
beviljade åren 1920—1927, att erlägga en genomsnittsavgift av 5.875
procent. För bostadslån, beviljade 1928 och senare år, utgör den årliga
genomsnittsavgiften 6.2 procent.
I motionerna har gjorts gällande, att penningmarknaden under nuvarande
läge skulle utgöra fog för räntesänkning. Häremot må framhållas,
att räntor och annuiteter, jämförda med vad andra personer i ungefär
samma ekonomiska ställning som egnahemslåntagarna få erlägga,
icke äro anmärkningsvärt höga och att egnahemslånen kunna uppgå till
“/s av fastighetens värde beträffande jordbrukslån och 3/i av fastighetens
värde beträffande bostadslån, vilken belåningsgräns ur vanlig
bankmässig säkerhetssynpunkt kan anses vara relativt hög. Beträffande
sistnämnda anmärkning må dock framhållas, att icke alla låneförmedlare
torde tillämpa den högst tillåtna belåningsgränsen.
Det är emellertid även andra synpunkter, som kunna läggas på denna
fråga, främst att egnahemsverksamlieten har till uppgift att skapa nya
hem och jordbruk åt mindre bemedlade samt att statens intresse bjuder,
icke blott att lånemedel ställas till förfogande för denna verksamhet
utan ock att lånemedlen löpa med lägsta möjliga ränta. Betonas må
även, att det här i regel är fråga om personer, vilkas egna tillgångar äro
i hög grad begränsade.
En omläggning av räntefoten vad amortering stiden beträffar skulle
emellertid medföra ett sönderbrytande av amorteringsplanen utan att
därigenom någon avsevärd lättnad komme låntagarna till del, därest
ej ändring även av grunderna för beräkning av annuiteten komme till
stånd. Genom att lämna räntan å amorteringsdelen oförändrad och sänka
räntan endast å lånens stående del åstadskommes emellertid räntelindring
på samma gång som amorteringsplanen lämnas orubbad.
Såsom förut framhållits, är räntan å 1920—1927 års jordbrukslån, se
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
dan amorteringstiden inträtt, 4.3 procent å stående delen och 4.75 procent
å amorteringsdelen. Örn räntan å stående delen sänktes till 3.6 procent,
medan räntan å amorteringsdelen bibehölles vid 4.75 procent, skulle medelräntefoten
bliva (4.75 + 3.6) : 2 = 4.175 procent. Örn räntan för lån
utlämnade år 1928 och senare år sattes till 4 procent för stående delen
och bibehölles vid 4.5 procent för amorteringsdelen, skulle medelräntefoten
bliva (4.5 X 2 + 4 X 3) : 5 = 4.2 procent. Efterhand amortering
äger rum, sjunker räntebeloppet, då den del av lånet, som löper med den
högre räntefoten, minskas.
Denna räntesänkning kan försvaras även ur en annan synpunkt. Örn
man utgår ifrån att säkerheten för egnahemslånet är av både primär
och sekundär natur sedd ur säkerhetssynpunkt, får lånets stående del,
som skulle komma att löpa med lägre ränta, anses motsvara lån med
primär inteckningssäkerhet, medan lånets amorteringsdel med den högre
räntefoten skulle motsvara lån med sekundär inteckningssäkerhet.
I analogi med föreslagen räntesänkning för jordbrukslånen synes räntan
för stående delen av bostadslånen böra sänkas, beträffande 1920—
1927 års lån från 4.75 procent med 0.75 procent till 4 procent, varvid medelräntefoten
skulle bliva (4 + 4.75) : 2 = 4.375 procent, och beträffande
1928 och senare års lån från 5 procent med 1 procent till 4 procent, varvid
medelräntefoten skulle bliva (5 X 2 + 4 X 3) : 5 = 4.4 procent.
Beträffande den amorteringsfria tiden har sedan 1920 den principen
tillämpats, att låntagarna för denna tid fått vidkännas en något lägre
ränteutgift än för tiden därefter. Skälen härtill hava varit flera. Sålunda
kunna låntagarna icke den första tiden erhålla den inkomst av
lägenheten som är möjlig att utvinna sedermera, då byggnads- och
grundförbättringsarbeten ej i samma utsträckning taga arbetskraften i
anspråk och kreatursbesättningen nått sin normala storlek. Här berörda
omständigheter äro av betydelse icke minst under depressionstider
som den nuvarande. De låntagare, för vilka amorteringstiden ej inträtt,
skulle icke erhålla räntelindring genom ovan föreslagna räntesänkning,
förrän amorteringsskyldigheten inträder. Egnahemsstyrelsen håller före,
att någon räntelindring bör komma till stånd jämväl beträffande den
amorteringsfria tiden, och synes en räntefot av 3.6 procent böra komma
i tillämpning.
Utgår man ifrån, att omfattningen av lånerörelsen under 1930 och
1931 är ungefär densamma som 1929 samt att egnahemslånen till fullo
lyftats, skulle 1920—1931 års låntagare, enligt uppgjord beräkning
(Bil. 1), vid uppbörden för 1931 komma i åtnjutande av minskning i
ränteavgifterna uppgående till sammanlagt 719,520 kronor, varav för
jordbrukslånen 480,170 kronor och för bostadslånen 239,350 kronor. Motsvarande
ränteförlust för staten kommer emellertid att bliva väsentligt
mindre, då i beräkningen kalkylerats med beviljade lån, vilka i stor utsträckning
lyftas först framdeles och understundom blott delvis.
Stockholm den 9 mars 1931.
V. EKEROT.
E. Bring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Beräkning av ränteminskning genom föreslagen ränteändring.
Lån
beviljade
år
Av låne- förmedlarna
beviljade
lånebelopp
kr.
Därav
stående del
kr.
Ränteinkomster
1931 å stående
delen enligt
hittillsvarande
räntesatser
kr.
Ränteinkomster
1931 å stående
delen enligt
föreslagna
räntesatser
kr.
Ränteinkomster
1931 å lån,
som ej börjat
amorteras, enligt
hittillsvarande
räntesats
kr.
Ränteinkomster
1931 å lån,
sorn ej börjat
amorteras, enligt
föreslagen
räntesats
kr.
Summa ränte- inkomster
1931 av hittills- varande ränte- satser.
Se kol. 4 och 6
kr.
Summa ränte- inkomster
1931 av före- slagna ränte- satser.
Se kol. 5 och 7
kr.
Summa ränte- minskning
1931 genom
föreslagna
räntesatser
kr.
i
2
3
4
5
6
7
8 (=4 + 6)
9 (= 5 + 7)
10 (= 8 — 9)
A. Jordbrukslån.
(4.3 %)
(3.6 %)
(4%)
(3.6 %)
1920.........
6,294,525
3,147,263
135,332
113,301
—
—
135,332
113,301
22,031
1921.........
7,390,100
3,695,050
158,887
133,022
—
—
158,887
133,022
25,865
1922.........
11,008,300
5,504,150
236,678
198,149
—
—
236,678
198,149
38,529
1923.........
10,467,524
5,233,762
225,052
188,415
—
—
225,052
188,415
36,637
1924.........
11,061,600
5,530,800
237,824
199,109
—
—
237,824
199,109
38,715
1925.........
10,995,700
5,497,850
236,408
197,923
—
—
236,408
197,923
38,485
1926.........
11,942,000
5,971,000
477,680
429,912
477,680
429,912
47,768
1927.........
12,513,000
6,256,500
500,520
450,468
500,520
450,468
50,052
1928.........
11,358,000
6,814,800
Se kol. 6.
Se kol. 7.
454,320
408,888
454,320
408,888
45,432
1929........
11,388,050
6,832,830
455,522
409,970
455,522
409,970
45,552
1930.........
11,388,000
6,832,800
455,520
409,968
455,520
409,968
45,552
1931.........
11,388,000
6,832,800
455,520
409,968
455,520
409,968
45,552
Summa lör år 1931
1,230,181
1,029,919
2,799,082
2,519,174
4,029,263
3,549,093
480,170
B. Bostadslån.
(4.75 %)
(4 %)
(4 %)
(3.6 %)
1920.........
3,987,151
1,993,576
94,695
79,743
—
—
94,695
79,743
14,952
''1921.........
4,346,044
2,173,022
103,219
86,921
—
—
103,219
86,921
16,298
1922.........
5,059,100
2,529,550
120,154
101,182
—
—
120,154
101,182
18,972
1923.........
5,440,900
2,720,450
129,221
108,818
—
—
129,221
108,818
20,403
1924.........
5,462,025
2,731,013
129,723
109,241
—
—
129,723
109,241
20,482
1925.........
5,464,200
2,732,100
129,775
109,284
—
—
129,775
109,284
20,491
1926.........
5,392,500
2,696,250
215,700
194,130
215,700
194,130
21,570
1927.........
5,298,650
2,649,325
211,946
190,751
211,946
190,751
21,195
1928.........
5,500,450
3,300,270
Se kol. 6.
Se kol. 7.
220,018
198,016
220,018
198,016
22,002
1929.........
5,248,650
3,149,190
209,946
188,951
209,946
188,951
20,995
1930.........
5,248,650
3,149,190
209,946
188,951
209,946
188,951
20,995
1931.........
5,248,650
3,149,190
209,946
188,951
209,946
188,951
20,995
Summa lör år 1931
706,787
595,189
1,277,502
1,149,750
1,984,289
1,744,939
239,350
Jordbrukslån och bostadslån tillhopa
(A + Bi
1,936,968
1,625,108
J 4,076,584
3,668,924
6,013,552
5,294,032
719,520
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
Kungl. Statskontoret.
Till riksdagens jordbruksutskott.
Genom beslut den 6 nästlidne februari har Kungl. Maj :t anbefallt statskontoret
att till riksdagens jordbruksutskott avgiva yttrande över följande
inom riksdagen väckta motioner, nämligen:
B) 1:170 och 11:306, likalydande, örn anslag till beredande av ett års
räntefrihet för innehavare av vissa egnahemslån; 11:5, örn anslag till
understöd i vissa fall åt egnahemsägare; 11:25, örn sänkning av räntan
å vissa egnahemslån; II: 26, örn viss lindring i bestämmelserna angående
förräntning och amortering av egnahemslån; II: 225, örn anslag till lättnader
för innehavare av statens egnahemslån; II: 307, örn beredande av
lättnad i avseende å förräntningen av vissa egnahemslån;
I anledning härav får statskontoret med återställande av lantbruksstyrelsen
till Eder avlåtna skrivelser, som statskontoret fått från Eder
mottaga, anföra följande.
I de under B) här ovan omnämnda motionerna hava föreslagits olika
åtgärder för avhjälpande av de svårigheter, som på senare tid uppstått
för egnahemslåntagare att gent emot vederbörande låneförmedlare fullgöra
sina förpliktelser med avseende å erhållna egnahemslån. Såväl
av de väckta motionerna som av det utav statens egnahemsstyrelse över
desamma avgivna yttrandet, vilket blivit statskontoret i avskrift tillställt,
synes framgå, att den allmänna depressionen på jordbrukets område
lämnat spår efter sig även inom egnahemsverksamheten och medfört,
att åtminstone inom vissa delar av landet innehavare av egnahemslån
kommit i en bekymmersam belägenhet. Dessa förhållanden
synas statskontoret tala för ett ingripande från statens sida. Med den
avsevärda omfattning egnahemslånerörelsen numera tagit, och med hän-,
syn till de olika omständigheter beträffande densamma, som förefinnas
inom skilda delar av landet, synes det emellertid statskontoret icke möjligt
att utan en föregående allsidig undersökning taga ställning till, vilka
av de i motionerna föreslagna åtgärderna kunna anses vara av beskaffenhet
att bäst gagna det syfte, som i motionerna avses, eller huruvida måhända
någon annan utväg skulle för ändamålet lämpligen kunna användas.
Uteslutet är exempelvis icke, att jämväl vederbörande låneförmedlare
skulle genom anlitande av tillgängliga fonder kunna i viss utsträckning
bereda låntagare lättnader i fullgörandet av deras förpliktelser.
På grund av vad sålunda anförts får statskontoret förorda, att ifrågavarande
motioner icke må föranleda annan åtgärd än att en utredning
åvägabringas för utrönande av i vad mån en statlig hjälpaktion kan anses
erforderlig och lämpligaste sättet för densammas genomförande. I samband
härmed torde böra hos riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl.
Majit att, i avvaktan på riksdagens beslut i anledning av utredningen,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
25
medgiva uppskov med inbetalning av räntor och amorteringar å lånen,
därest så skulle genom utredningen visa sig påkallat.
Stockholm den 17 mars 1931.
A. E. M. ERICSSON.
NILS SPILHAMMAR.
Carl Peyron.
Riksgäldskontoret.
Till riksdagens jordbruksutskott.
I skrivelse av den 12 nästlidna mars har utskottet anhållit, att fullmäktige
ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande med anledning
av tre inom riksdagen väckta motioner, nämligen II: 25 örn sänkning
av räntan å vissa egnahemslån; II: 26 örn viss lindring i bestämmelserna
angående förräntning och amortering av egnahemslån samt II: 307 örn
beredande av lättnad i avseende å förräntningen av vissa egnahemslån.
Med anledning därav få fullmäktige anföra följande.
I sitt den 9 nästlidna mars till utskottet avgivna yttrande över förberörda
jämte vissa andra motioner har statens egnahemsstyrelse bland
annat framhållit, att räntor och annuiteter å lån från egnahemslånefonden,
jämförda med vad andra personer i ungefär samma ekonomiska
ställning som egnahemslånetagarna få erlägga, icke äro anmärkningsvärt
höga och att egnahemslånen kunna uppgå till 5/e av fastighetens värde
beträffande jordbrukslån och 3/» av fastighetens värde beträffande bostadslån,
vilken belåningsgräns ur vanlig bankmässig säkerhetssynpunkt
kan anses vara relativt hög. Under uttalande att även andra synpunkter
kunde läggas på denna fråga och att statens intresse bjuder icke blott att
lånemedel ställas till förfogande för denna verksamhet utan ock att lånemedlen
löpa med lägsta möjliga ränta, har emellertid egnahemsstyrelsen
framlagt ett förslag till vissa räntelindringar för egnahemslåntagarna.
Fullmäktige anse sig sakna anledning att närmare ingå på vare sig
motionärernas eller egnahemsstyrelsens förslag, då enligt fullmäktiges
mening någon förändring av räntevillkoren för egnahemslånefonden
åtminstone för närvarande ej kan komma till stånd. Såsom framgår av
den tablå över räntekostnaderna för statens utlåningsfonder, vilken fanns
bilagd fullmäktiges till utskottet den 26 februari 1931 avlåtna skrivelse
angående ifrågasatt sänkning av räntan å lån från kraftledningslånefonden,
kommer den beräknade räntefoten för den del av statens upplåning,
som är placerad i egnahemslånefonden, att för budgetåret 1932/33,
då verkningarna av under åren 1929—1931 verkställda konverteringar av
1914—1921 års statslån göra sig till fullo gällande, att uppgå till 4.8 procent.
Såvida egnahemslånefondens avkastning skall motsvara statens
ränteutgifter för däri placerade lånemedel, den 30 juni 1930 uppgående
till 142,456,000 kronor av inalles för fonden disponerade 182,620,000 kronor,
kan vid sådant förhållande någon nedsättning av räntan å från fonden
utlämnade lån ej ifrågakomma under annan förutsättning än att en del
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 10 sand. 36 höft. t Nr 7>h) 3
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 74.
av fondens lånekapital avskrives och. riksgäldskontoret beredes ersättning
därför från fonden för statsskuldens amortering.
På sätt fullmäktige framhållit i sin berörda skrivelse, till vilken fullmäktige
få hänvisa, bör för övrigt en nedsättning av räntan för en enstaka
fond enligt fullmäktiges mening ej komma till stånd. En eventuell,
mer eller mindre generell nedsättning av räntefoten för lån från statens
utlåningsfonder måste emellertid föregås av en ingående utredning av
frågan med beaktande av alla på densamma inverkande omständigheter.
En sådan utredning är alldeles särskilt nödvändig i fråga örn egnahemslånefonden,
för vilken gälla mycket invecklade bestämmelser beträffande
förräntning och amortering med olika villkor för jordbrukslån och bostadslån
samt för skilda tidsperioder.
I betraktande av vad sålunda anförts och då chefen för finansdepartementet
i innevarande års statsverksproposition ställt i utsikt en undersökning
under den närmaste tiden av statens investeringar av lånekapital
och detta kapitals nuvarande och framtida avkastning, kunna fullmäktige
ej tillstyrka förevarande motioner örn nedsättning av räntan å lån från
egnahemslånefonden.
Stockholm den 2 april 1931.
KARL HILDEBRAND.
G. KOBB. GUSTAF ANDERSSON.
John Hägglund.
81 143 7. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:280 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändring i gällande bestämmelser angående statens egnahemslån m. m. s. 1 i texten