Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om mildring i fordringarna å formell säkerhet för lån m. m. från de statliga fonderna till jordbrukets befrämjande.

1931-05-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1931:76, Utlåtande i anledning av väckt motion om mildring i fordringarna å formell säkerhet för lån m. m. från de statliga fonderna till jordbrukets befrämjande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om mildring i fordringarna

å formell säkerhet för lån m. m. från de statliga fonderna

till jordbrukets befrämjande.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 89, av herr Wachtmeister har hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn åtgärder till mildring av för

stränga krav på formell säkerhet vid utbekommande av lån m. m. från

statliga fonderna till jordbrukets främjande.

Beträffande de skäl, som anförts härför, hänvisas till motionen.

Över motionen hava i vederbörlig ordning inhämtats yttranden från

statskontoret och lantbruksstyrelsen, vilka yttranden såsom bilaga fogats

till detta utlåtande.

Motionären avser, att vid utlämnande av lån från statliga fonder annan

säkerhet än borgen borde godtagas samt att lån borde kunna beviljas

enbart på lånesökandes goda namn.

De i motionen avsedda fonderna torde vara statens avdikningslånefond,

allmänna nyodlingsfonden, norrländska nyodlingsfonden, täckdikningslånefonden,

gödselvårdslånefonden och fiskerilånefonden. Av dessa

fonder utlämnas lån från statens avdikningslånefond av statskontoret

och från övriga fonder av hushållningssällskapen.

Beträffande statens avdikningslånefond gäller, att för fullgörande av

kontrakt örn utförande av ett torrläggningsarbete ävensom, därest mot

kontraktet brytes, för återbäring av lyftad del av lånet jämte därå upplupen

ränta skall med visst undantag ställas säkerhet, som av lantbruksstyrelsen

godkännes. Lantbruksstyrelsen har i sitt över motionen avgivna

yttrande framhållit att, därest annan säkerhet än borgen skulle

godtagas för arbetets fullgörande, skulle lantbruksstyrelsen — för den

händelse låntagare icke fullgjorde sina åligganden — vara hänvisad

till att realisera de som säkerhet deponerade värdehandlingarna och att

vidtaga åtgärder för arbetets fortsatta bedrivande med tillhjälp av de

sålunda erhållna penningmedlen, men att med styrelsens nuvarande organisation

och do arbetskrafter, som stodo styrelsen till buds, ett dylikt

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 10 sami. 38 höft. INr 76—77.)

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

direkt ingripande från styrelsens sida i utförandet av statsunderstödda

arbeten finge anses vara helt uteslutet. Såsom framgår av lantbruksstyrelsens

yttrande är styrelsen emellertid beredd att i stället för borgensförbindelse

godtaga mellan kontraktstagaren och bank träffad överenskommelse,

varigenom banken ikläder sig ansvaret för fullgörande av

kontraktet. I detta sammanhang vill utskottet hänvisa till det av lantbruksstyrelsen

gjorda uttalandet, att krav på ställande av säkerhet för

arbetets utförande icke framställes, för den händelse någon utbetalning

av statsunderstöd icke ifrågasättes, förrän arbetet blivit slutfört och av

lantbruksstyrelsen godkänt. Av den av lantbruksstyrelsen lämnade redogörelsen

synes det utskottet framgå, att någon ändring i nu gällande

bestämmelser rörande säkerhet för dikningsföretags fullgörande icke

lämpligen bör ske. Vad härefter angår den säkerhet, som till statskontoret

skall avlämnas för återbetalning av lån från statens avdikningslånefond,

framgår av statskontorets yttrande över motionen, att dylik säkerhet

icke, såsom motionären synes förmena, nödvändigtvis behöver utgöras

av borgen utan kan bestå av vilken säkerhet som helst av beskaffenhet

att kunna av statskontoret godkännas.

Beträffande säkerhet för de lån, som utlämnas genom förmedling av

hushållningssällskapen, torde på de skäl lantbruksstyrelsen anfört några

direktiv från statens sida ej böra meddelas rörande säkerhetens art.

Då utskottet — såsom av ovanstående torde framgå — anser, att någon

ändring i gällande bestämmelser beträffande säkerhet för lån in. m.

från de statliga fonderna för jordbrukets befrämjande icke lämpligen

bör vidtagas, hemställer utskottet,

att motionen II: 89 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1931.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Granath,

Tjällgren, Dalberg och friherre Lagerfelt samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Uddenberg,

Andersson i Grimbo, Månsson i Erlandsro, Gustafson i Vimmerby och Andersson i Löbbo.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

3

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom nådig remiss den 20 nästlidne februari Ilar Kungl. Maj :t anbefallt

statskontoret att avgiva yttrande över den inom andra kammaren

väckta motionen nr 89 örn mildring i fordringarna å formell säkerhet för

lån m. m. från de statliga fonderna till jordbrukets befrämjande; och får

med anledning härav statskontoret anföra följande.

Motionen synes, i vad den berör statskontorets verksamhetsområde, närmast

avse säkerheten för de lån, som utlämnas från den av statskontoret

förvaltade statens avdikningslånefond. Bestämmelserna angående villkoren

för lån från nämnda fond innefattas i kungörelsen den 11 juni 1926,

nr 258, med däri genom kungörelsen den 14 juni 1929, nr 166, vidtagna

ändringar. I berörda kungörelser stadgas, bland annat, att lan, som av

Kungl. Majit beviljats, skall utbetalas till vederbörande låntagare, sedan

till statskontoret överlämnats en till ämbetsverket eller order ställd, med

behörig borgen eller annan säkerhet försedd skuldförbindelse. Säkerheten

för ett avdikningslån behöver sålunda icke, såsom motionären synes förmena,

nödvändigtvis utgöras av borgen, utan kan bestå av vilken annan

säkerhet som helst av beskaffenhet att kunna av statskontoret godkännas.

Att säkerheten för dylika lån så gott som alltid utgöres av borgen,

torde bero på att vederbörande låntagare icke varit i tillfälle att erbjuda

annan säkerhet.

Motionären ifrågasätter, huruvida, därest låntagaren själv »presterar

erforderlig säkerhet, den må ligga i taxeringsvärden eller värdepapper»,

något behov av borgen behöver föreligga. Givetvis kan det i visst fall

konstateras, att en låntagare vid tiden för lånets utgivande besitter sådan

solvens, att särskild säkerhet då kan vara obehövlig. Med hänsyn

emellertid till de förändringar i en låntagares ekonomiska ställning, som

under lånetiden kunna inträffa — förhållanden, vilka statskontoret som

långivare icke har möjlighet att i det särskilda fallet närmare följa

torde kravet på någon ytterligare säkerhet utöver låntagarens personliga

ansvarighet få anses rimligt.

Någon ändring av nu gällande föreskrifter i fråga örn säkerhet för

lån från statens avdikningslånefond synes statskontoret sålunda icke böra

vidtagas.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Tottie samt t. f.

statskommissarierna Alve och Örtengren.

Stockholm den 12 mars 1931.

A. EM. GRILSSON.

NILS SPILHAMMAR.

Carl Pegron.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom remiss bär Kungl. Maj:t anbefallt kungl, lantbruksstyrelsen

att till eder avgiva yttrande över den inom riksdagen väckta, till eder

remitterade motionen 11:89 örn mildring i fordringarna å formell säkerhet

för lån m. m. från de statliga fonderna till jordbrukets befrämjande.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande.

De i motionen avsedda statliga lånefonderna, i vad det ankommer på

lantbruksstyrelsen eller hushållningssällskapen att pröva för låns utbekommande

erforderlig säkerhet, är o följande:

statens avdikningslånefond,

allmänna nyodlingsfonden,

norrländska nyodlingsfonden,

täckdikningslånefonden,

gödselvårdslånefonden och

fiskerilånef olldén.

För uppbärande av lån från samtliga dessa fonder är den enskilde låntagaren

skyldig att ställa säkerhet för lånets behöriga återbetalning. Med

undantag för avdikningslånefonden förmedlas ifrågavarande lån av hushållningssällskapen,

och det tillkommer då självfallet också sällskapen att

pröva den säkerhet, som i varje särskilt fall erbjudes för lånets återbetalande.

I fråga örn lån från avdikningslånefonden prövas säkerheten för

länets återbetalning av kungl, statskontoret.

Beträffande sistnämnda lån har låntagaren därjämte att för fullgörandet

av vissa, här nedan närmare angivna åligganden ställa säkerhet, som

skall prövas av lantbruksstyrelsen.

För fullgörandet av enahanda åligganden skall jämväl, i vad beträffar

erhållande av bidrag från statens avdikningsanslag, bidragstagaren ställa

säkerhet, som skall prövas av lantbruksstyrelsen.

Vad först angar statens avdikningslånefond och statens avdikningsanslag,

beträffande vilka det ankommer på lantbruksstyrelsen att pröva viss

erforderlig säkerhet, må följande anföras.

Enligt för nämnda statsunderstöd gällande bestämmelser har vederbörande

lån- eller bidragstagare, med undantag dock för stad och sådan menighet,

som Kungl. Maj :t finner böra därifrån befrias, att i fråga örn dels

utförandet av det arbete, vartill understödet beviljats, och dels återbäring

under vissa förutsättningar av lyftad del av sådant understöd, ställa säkerhet,

som av lantbruksstyrelsen godkännes. Dylik, av lantbruksstyrelsen

prövning beroende säkerhetsförbindelse, skall enligt förenämnda bestämmelser,

sedan densamma av styrelsen godkänts, överlämnas till statskontoret

för att där förvaras.

Några föreskrifter angående arten av ifrågavarande säkerheter, för att

desamma skola kunna godtagas, finnas icke meddelade. I vad det ankommer

på lantbruksstyrelsen att pröva dylik säkerhet, kräver styrelsen borgen

av minst två personer, vilkas vederhäftighet, var för sig, för minst

så stort belopp, som motsvarar statsunderstödet, skall vara styrkt av

vederbörande länsstyrelse, domare, landsfogde eller landsfiskal. Värdehandlingar

av ett eller annat slag har lantbruksstyrelsen ansett sig icke

kunna mottaga för här ifrågavarande ändamål.

Med avseende härå må framhållas, att ifrågavarande säkerhet i främsta

rummet har till syfte att garantera arbetets behöriga utförande och att

därför borgensmännen, därest kontraktstagaren skulle brista i arbetets

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

fullgörande enligt nied lantbruksstyrelsen avslutat kontrakt, hava genom

sin borgen iklätt sig skyldighet att i kontraktstagarens ställe fullborda

arbetet. Understundom förekommer även, att ett utav kontraktstagaren

försummat företag övertages oell slutföres av borgensmännen. Vinnande

av detta syfte, arbetets fullbordande, skulle emellertid icke vara säkerställt,

därest annan säkerhet än borgen godtoges, till exempel värdepapper

eller annan realsäkerhet. För den händelse lån- eller bidragstagare-icke

fullgör sina åligganden beträffande arbetets kontraktsenliga utförande,

skulle lantbruksstyrelsen för sådant fall vara hänvisad till att realisera

de såsom säkerhet deponerade värdehandlingarna och att vidtaga åtgärder

för arbetets fortsatta bedrivande med tillhjälp av de sålunda erhållna

penningmedlen. Med lantbruksstyrelsens nuvarande organisation

och de arbetskrafter, som stå styrelsen till buds, måste tydligen ett dylikt

direkt ingripande från styrelsens sida i utförandet av statsunderstödda

arbeten få anses vara helt uteslutet. Ett godtagande av annan säkerhet

än personlig borgen måste också förutsätta prövning i åtskilliga fall av

den erbjudna säkerhetens värde. Då emellertid lantbruksstyrelsens verksamhet

icke är direkt inriktad på dylika uppgifter, torde styrelsen få

anses sakna förutsättningar för verkställande av sådan prövning. Vidare

bleve styrelsen, därest dylika handlingar skulle ställas såsom säkerhet,

intilldess ärendet hunnit behandlas och värdehandlingarna blivit överlämnade

till statskontoret, ansvarig för deras förvaring, något som lantbruksstyrelsen

emellertid icke kan påtaga sig, då styrelsen icke är utrustad

härför.

Framhållas må i övrigt, att krav på ställande av säkerhet för arbetets

kontraktsenliga utförande icke framställes, för den händelse någon utbetalning

av statsunderstödet icke ifrågasättes, förrän arbetet blivit slutfört

och av lantbruksstyrelsen godkänt.

Likaså må nämnas, att i det av motionären åsyftade fallet kontraktstagaren

blev av lantbruksstyrelsen underrättad örn nyssnämnda möjlighet

att bliva befriad från skyldigheten att ställa säkerhet, varförutom

lantbruksstyrelsen anvisade den utvägen, att i stället för vanlig borgensförbindelse

kunde godtagas mellan kontraktstagaren och någon bank träffad

överenskommelse, varigenom banken iklädde sig ansvaret för fullgörande

av kontraktet. Även med sistnämnda förslag till säkerhet åsyftade

lantbruksstyrelsen givetvis att vinna garanti för att arbetet i fråga

verkligen bleve utfört.

Vad slutligen beträffar övriga här ovan uppräknade lånefonder, så

äro vederbörande hushållningssällskap förmedlare av lånen och ansvariga

för återbetalning till staten av genom deras förmedling utanordnade lånemedel.

Enär utanordningen av ifrågavarande medel sålunda sker på

hushållningssällskapens egen risk, ankommer också frågan om skyldighet

för låntagare att ställa säkerhet för kontrakterade förpliktelser helt och

hållet på sällskapets eget avgörande. Vid sådant förhållande torde det

icke kunna sättas i fråga att i dylika fall meddela några direktiv beträffande

säkerhetens art.

På grund av vad ovan anförts finner lantbruksstyrelsen sig för sin del

böra avstyrka bifall till föreliggande motion.

Stockholm den 13 mars 1931.

ERIK INSULANDER.

Olof Fredholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.