Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av ett dagordning sinstitut i vår författning.

1931-05-05 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1931:13, Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av ett dagordning sinstitut i vår författning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1931 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående

införande av ett dagordning sinstitut i vår författning.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 209, hava herrar Westman och

Hellberg hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning, huruvida och på vad sätt ett dagordningsinstitut

bör införas i vår författning samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen föranleder».

Till stöd för sin hemställan hava motionärerna anfört följande:

»Sedan parlamentarismen införts i vårt land har — man torde knappast

kunna bestrida det — regeringsbildningens problem icke erhållit en lösning, som

bringar det i överensstämmelse med huvudgrundsatserna för vårt statsskick.

I ett demokratiskt och parlamentariskt land bör en regering uppbyggas

på folkmajoritetens breda bas. Örn riksdagen utgör en demokratisk representation

av folket, såsom fallet är i vårt land, blir det då ett naturligt förhållande,

att samarbetet mellan regering och riksdag äger rum efter den riktlinjen,

att regeringen äger riksdagsmajoritetens förtroende.

Ett sådant principiellt läge är av värde ur flera synpunkter. För regeringen

innebär det givetvis en tillgång av styrka, att den kan påräkna riksdagsmajoritetens

stöd för de åtgärder, som den ur statsstyrelsens synpunkt anser

gagneliga. För riksdagsmajoriteten är det tydligen en fördel, att den i regeringen

får förfoga över ett organ, som är ägnat att i en ledande ställning förverkliga

gemensamma avsikter. Härigenom förebygges bl. a., att riksdagsmajoriteten

slår in på den vägen, att den för att utföra sina önskemål utbildar

organ vid sidan av regeringen och därmed ger upphov åt en regerande riksdag,

som på ett desorganiserande sätt ingriper i riksstyrelsen. Av ej mindre vikt

är, att riksdagsmajoriteten, när den inträtt i borgensförbindelse för regeringen,

föranledes att känna sitt ansvar för riksstyrelsens skötsel.

För att det sist angivna syftet skall ernås är det uppenbarligen gynnsamt,

att regeringen samarbetar med en fast riksdagsmajoritet. Om riktningen av

rikets ledning bestämmes av ständigt växlande majoriteter inom riksdagen,

följer härav lätt, att då ingen sida konsekvent kan genomföra sina planer,

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 5 sami. 13 haft. (Nr 13—lif.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

ingendera sidan anser sig fullt ut skyldig att bära ansvaret för rikspolitiken.

Örn regeringen bygger sin maktställning på växlande partitaktiska kombinationer,

kan statsmakten utsättas för faran att bli rotlös och förlora det psykologiska

grepp över folket, som ensamt ger styrka åt ett statsskick.

I ett parlamentariskt och demokratiskt land är det därför önskvärt, att,

när en regering bildas, en ansvarig riksdagsmajoritet tydligt och offentligt

framträder och anger sin ställning till densamma. Liksom regeringen är ansvarig

inför riksdagen, bör riksdagsmajoriteten. påtaga sig ansvaret inför valmännen.

Härav följer även att riksdagen bör tillkännagiva, när regeringen

icke längre uppbäres av dess förtroende.

Vårt statsskick har emellertid icke utbildat sådana former, att riksdagen

kan genom ett klart och otvetydigt beslut ange sin ställning till regeringen.

Det institut, dagordningen, som i andra parlamentariska länder står till riksdagens

förfogande, saknas som bekant hos oss. Denna brist kan efter nu

vunnen erfarenhet ej anses vara på ett ur politisk synpunkt tillfredsställande

sätt ersatt genom de utvägar att utkräva konstitutionellt ansvar, som vår författning

stadgar eller som konstitutionsutskottet i sina utlåtanden vid 1928 och

1930 års riksdagar (1928: 18, 1930: 20) ifrågasatt till användning (instämmanden

i kamrarna och anmälan enligt § 57 R. O.).

Även örn det under vårt statsskicks historia mer än en gång visat sig, att

vår statsförfattning äger det levandes tänjbarhet, är det givet, att det möter

vissa svårigheter att på ett organiskt sätt införliva ett dagordningsinstitut

med en historiskt framvuxen författning sådan som vår.

Hur detta problem skall lösas synes böra göras till föremål för en blivande

utredning. Här må endast i korthet antydas några av de spörsmål, som därvid

böra komma i beaktande:

I anslutning till vad konstitutionsutskottet uttalade i sitt utlåtande till

1930 års riksdag bör enligt vår åsikt riksdagen erhålla möjlighet till en samlad

meningsyttring därigenom att dagordningsinstitutet göres tillgängligt för

båda kamrarna. Skulle skiljaktighet mellan kamrarna framträda i fråga om

institutets användning, torde det läge, som därigenom uppkomme, böra göras

till föremål för politiskt bedömande i varje särskilt fall, på sätt, vartill motsvarighet

utomlands föreligger.

Man synes vidare böra eftersträva, att dagordningsinstitutet kommer till

användning i samband med debatter av allmän betydelse för bedömandet av

förhållandet mellan regering och riksdag, t. ex. remissdebatten — eventuellt

under bestämmelser, som bereda nödigt rådrum för överläggningar, innan beslut

fattas.

Till en debatt av sådan art bör regeringen i visst givet fall kunna bereda

tillfälle. En dylik överläggning bör även kunna framkallas genom en interpellation,

varvid dock torde böra övervägas, örn garantier mot missbruk av

dagordningsinstitutet böra uppställas. Likaså torde böra undersökas, huruvida

bestämmelser erfordras för att förebygga, att kollision uppkommer mellan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutslcottets utlåtande Nr 18. 3

dagordningsinstitutets användning och en frågas avgörande efter behandling i

utskott.

Den brist, som vidlåder författningen därutinnan att riksdagen saknar en

form för att ge ett klart och rent politiskt uttryck åt sin uppfattning i en

fråga av sådan vikt i ett fritt statsskick som frågan örn riksdagens förhållande

till regeringen, har blivit alltmera kännbar. Vi ha därför kommit till den uppfattningen,

att spörsmålet örn införande av dagordningsinstitutet i vår författning

bör upptagas till utredning.»

Vid 1928 och 1930 års riksdagar väcktes förslag om införande av dagordningsinstitut

i Sveriges konstitutionella rätt bland annat i syfte att stärka regeringsmaktens

ställning på parlamentarisk grundval. Motionerna avslogos emellertid

av riksdagen på framställning av konstitutionsutskottet. Utskottet anförde

härvid, att ett dagordningsbeslut såsom avslutning på en interpellationsdebatt

stöde i strid med §§ 90 och 107 regeringsformen och i praxis icke heller

förekomme. Grundlagsändringar syntes därför erforderliga för att införliva

dagordningsinstitutet med svensk statsrätt eller parlamentarisk praxis. Författningsändringar

i dylikt syfte ansåg sig utskottet emellertid icke kunna

förorda. Såsom skäl härför anförde utskottet bland annat, att dagordningsinstitutet

i vissa länder i sin mån torde hava bidragit till de talrika regeringsväxlingar,

som där tidtals varit utmärkande för det parlamentariska livet,

ehuru det å andra sidan icke kunde förnekas, att det i vissa andra länder

medfört en del goda verkningar beträffande gestaltningen av de parlamentariska

förhållandena. Erfarenheterna från dessa senare länder kunde enligt

utskottets tanke icke utan vidare läggas till grund för bedömande av

institutets möjliga! verkningar hos oss, då dessa i hög grad vore beroende

av sådana faktorer som författningens allmänna karaktär, folklynnet, de politiska

traditionerna och partiförhållandena. Utskottet anförde vidare, att redan

för närvarande två vägar stöde till buds, på vilka samma syfte kunde nås som

genom ett dagordningsinstitut, nämligen massinstäinmanden efter partiledares

eller andra talares anföranden vid en interpellationsdebatt och användandet,

när omständigheterna det påkallade, av det i grundlagen reglerade ansvarsinstitutet

för statsrådets ledamöter. Dessutom befarade utskottet, att ett dagordningsinstitut

i vårt land skulle vara ägnat att framkalla konflikt mellan

kamrarna. I detta avseende anförde utskottet vid 1930 års riksdag att, genom

dagordningsinstitutets införande endast i andra kammaren, den för statsskicket

grundläggande principen örn kamrarnas lika behörighet och myndighet

skulle lida intrång.

Även nu föreliggande förslag åsyftar att genom införandet av ett dagordningsinstitut

stärka regeringsmaktens ställning på parlamentarisk grundval.

Motionärerna framhålla, att regeringsbildningens problem efter parlamentarismens

införande i Sverige icke erhållit en tillfredsställande lösning. I en demo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

kratisk stat bör regeringsmakten uppbyggas på folkmajoritetens breda bas, så

att den äger representationens förtroende. Riksdagen bör därför, anse motionärerna,

äga praktiskt användbara former, genom vilka den kan tillkännagiva

sin ställning till en nytillträdande regering och klart kan ådagalägga,

när en sittande regering icke längre äger dess förtroende. De vägar, som i vårt

land redan stå till buds härför, och örn vilka konstitutionsutskottet vid 1928

och 1930 års riksdagar erinrat, finna motionärerna emellertid icke tillfredsställande.

De föreslå därför en undersökning av förutsättningarna för dagordningsinstitutets

införande i Sveriges konstitutionella rätt.

Utskottet överskattar icke det praktiska värdet av dagordningsinstitutet som

medel för skapandet av bättre stabilitet i det parlamentariska systemet. Förutsättningarna

för en sådan stabilitet torde ytterst bero på de praktiskpolitiska

sedvanorna. Då emellertid dagordningsinstitutet allmänt förekommer i de parlamentariskt

styrda länderna och då det icke lärer kunna bestridas, att institutet

kan bidraga till att skapa bättre möjligheter att vinna klarhet i fråga om

riksdagens och regeringens inbördes förhållanden till varandra, har utskottet

ansett, att en förutsättningslös utredning bör företagas. Denna utredning

skulle avse att få utrönt, huruvida och på vad sätt institutet i fråga bör intagas

i grundlag, i kamrarnas arbetsordningar eller i parlamentarisk praxis.

Utskottet finner det så mycket mera önskvärt, att en utredning i ämnet nu

igångsattes, som frågan örn riksdagens arbetsformer för närvarande befinner

sig under utredning. Därest utredningen örn dagordningsinstitutet skulle leda

till förslag örn införande av detta institut även i vårt konstitutionella liv, bör

detta förslag lämpligen kunna upptagas till prövning och avgörande jämsides

med det förslag till ändrade arbetsformer för riksdagen, vartill den för detta

ändamål igångsatta utredningen kan föranleda.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion ville i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

verkställa utredning, huruvida och på vad sätt ett dagordningsinstitut

bör komma till stånd, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen föranleder.

Stockholm den 5 maj 1931.

På konstitutionsutskottets vägnar:

AUD. SÄVSTRÖM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

5

Närvarande: Herrar Sävström, Thulin, David Bergström, Vennerström*, Hellberg*,

Larsén, Valfrid Eriksson*, Åkerberg*, Ehrnberg*, Rydberg*, Jansson i Edsbäcken*,

Laurén, Petersson i Broaryd*, Holmström, Norling i Lesjöfors*, Alströmer*, Brännberg*,

Västberg* och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Holmström, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava

följande lydelse:

Det måste vara förenat med mycket stora svårigheter att med vårt riksdagsskick

införliva dagordningsinstitut. Och värdet av ett sådant torde också kunna

starkt ifrågasättas.

Då emellertid frågan örn riksdagens arbetsformer nu är föremål för utredning,

kan det, med hänsyn till de upprepade framställningar, som gjorts inom

riksdagen angående införande av dagordningsinstitut, vara lämpligt, att den

kommitté, som verkställer ovan nämnda utredning, även till behandling upptager

frågan örn dagordningsinstitutets införande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit måtte

uppdraga åt den kommitté, som utreder frågan örn riksdagens

arbetsformer, att även verkställa utredning, huruvida och på

vad sätt ett dagordningsinstitut bör komma till stånd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:246 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående införande av ett dag ordning sinstitut i vår författning. s. 1 i texten