Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av rösträttsåldern vid elektorsoch landstingsmannaval m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels motionerna nr 65, 66 och 67 i första kammaren av herr Möller m. fl., dels ock motionerna nr 92, 93 och 94 i andra kammaren av herr Hansson m. fl.

1931-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1931:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av rösträttsåldern vid elektorsoch landstingsmannaval m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels motionerna nr 65, 66 och 67 i första kammaren av herr Möller m. fl., dels ock motionerna nr 92, 93 och 94 i andra kammaren av herr Hansson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ti.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1931 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om sänkning av rösträttsåldern vid elektors- och landstingsmannaval

m. m.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels

motionerna nr 65, 66 och 67 i första kammaren av herr Möller m. fl., dels ock

motionerna nr 92, 93 och 94 i andra kammaren av herr Hansson m. fl.

I de likalydande motionerna 1:65 och 11:92 hemställes, »att riksdagen

måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av $ 6, 9:e oell l():e stycket riksdagsordningen.

§ 6.

9) Valrätt vid elektorsval tillkommer en var i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad.

Valen äro omedelbara---— — — i vallagen.

10) Till elektor må endast den utses, som själv vid elektorsvalet äger rösträtt

och uppnått tjugufem års ålder.

Elektor kan ej vara: ------

-----------—- — till elektor.

I de likalydande motionerna 1: 66 och II: 94 hemställes, »att riksdagen för

sin del måtte antaga följande

Bihang till riksdagens protokoll 1981. 5 sami■ 8 haft. (Nr 8.)

1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 4 i lag om val till riksdagen.

§ 4.

Vid val av elektorer skall den för val av stadsfullmäktige gällande röstlängden

ligga till grund.

Val av elektorer —-------av statsverket.»

I de likalydande motionerna 1: 67 och TI: 93 hemställes, »att riksdagen för

sin del ville antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5 och § 6, 1 inom. i lag örn landsting.

§ 5.

Rätt att deltaga i val av landstingsman jämte suppleanter tillkommer en var

inom landstingsområdet i kommuns gemensamma angelägenheter röstberättigad

man eller kvinna, som senast under nästföregående kalenderår uppnått tjugutre

års ålder.

Örn upprättande---- — -------------------

----------kommunala vallagen.

§ 6.

1 mom. Valbar till landstingsman eller suppleant för landstingsman är en

var inom landstingsområdet vid landstingsmannaval röstberättigad man eller

kvinna, som uppnått tjugufem års ålder.

Landstingsman eller — —--------------------

-----------vara landstingsmän.»

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionerna.

För att första kammaren på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin

uppgift vid medkammarens sida och den härför erforderliga karaktärsskillnaden

mellan kamrarna uppnås, hava i vårt statsskick anlitats tvenne huvudvägar.

Genom konstitutionella bestämmelser har man nämligen i fråga örn

första kammarens bildande sökt tillse dels att den erhåller en mera varaktig

sammansättning än den andra kammaren och dels att första kammaren må

representera en större fond av erfarenhet och mognad än medkammaren. Det

förra av dessa syften tillgodoses genom stadganden örn längre mandattid för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

3

första kammarens ledamöter samt örn kammarens successiva förnyelse. Kravet

å större erfarenhet och mognad har man sökt förverkliga genom föreskrifter

örn högre åldersgräns för valbarhet till första kammaren samt genom bestämmelser

örn medelbara val till samma kammare, därvid vid utseende av valmän

— landstingsmän eller elektorer -— stadgats en ålder av 27 år för såväl

valrätt som valbarhet.

Bestämmelserna örn högre ålder för valrätt och valbarhet vid val av landstingsmän

och särskilda elektorer för utseende av förstakammarledamöter än

för kommunala val i övrigt — uppnådda 27 år mot uppnådda 23 och 25 år —

infördes genom författningsändringen åren 1918—1921. Syftemålet härmed

var att i viss omfattning tillmötesgå de resta kraven på en allmän höjning av

rösträttsåldern vid den allmänna och lika rösträttens genomförande såsom en

motvikt mot de yngre årsklassernas bland väljarna eljest allt för starkt ökade

makt.

Åldern såsom skiljemärke mellan urväljarna till första kammaren och andra

kammarens väljarkår faller helt inom det demokratiska tvåkammarsystemets

ram. Åldersstrecket hänför sig icke till ekonomiska förhållanden utan till allmänmänskliga;

det verkar icke till danandet av en social åtskillnad mellan

kamrarna. Med den högre åldern följer såsom regel större erfarenhet av

livet och därmed ock större besinningsfullhet inför de samhälleliga problemen.

Den högre åldern för urväljarna till första kammaren har därför även

visat sig motsvara sitt syftemål att i sin mån bidraga till upprätthållandet av

en artskillnad mellan kamrarna.

Då en sänkning av den med avseende på deltagande i val av landstingsmän

och särskilda förstakammarelektorer stadgade högre åldersgränsen sålunda

skulle innebära ett sönderbrytande delvis av den nuvarande förstakainmarorganisationens

system, lärer frågan om en enhetlig rösträttsålder för första och

andra kammarens väljarkårer icke böra upptagas till närmare prövning annat

än i samband med en mera ingående behandling av spörsmålet örn grunderna

för första kammarens bildande över huvud taget. Detta gäller även frågan

om den sänkning av valbarhetsåldem, som påyrkats i motionerna.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionerna

a) I: 65 och II: 92,

b) I: 66 och II: 94,

c) I: 67 och II: 93

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1931.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström, G, W.

Hansson, Sundberg, Vennerström, Hellberg, Mellén, Åkerberg*, Ehrnberg*, Magnusson

i Tumhult, Persson i Trången*, Pehrsson i Göteborg, Karlsson i Vadstena, Lindmark,

Fast*, Brännberg*, Lundén och Björck i Kristianstad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

fReservationer:

1) av herr Hellberg, som med instämmande av herr Reuterskiöld anfört:

Den högre valrättsåldern till de församlingar, som utse första kammarens ledamöter,

tillkom som bekant vid författningsreformen 1918—1921 för att tjäna

som konservativ garanti. Dess värde som sådan var dock alltifrån början

tvivelaktigt, och det har senare blivit det allt mer i samma mån som de olika

partiernas ungdomsorganisationer utvecklats. För närvarande torde vara mycket

svårt att avgöra, om något parti har större fördel eller nackdel av bestämmelsen

än ett annat.

Däremot har denna bestämmelse medfört vissa påtagliga oegentligheter eller

olägenheter.

En sådan är att för rösträtt till landstingsvalen skall fordras högre ålder än

för de primärkommunala valen å ena sidan och å andra sidan valen till andra

kammaren. Inget hållbart skäl lär kunna andragas för denna olikhet. Skulle

någon olikhet eller gradering i detta avseende anses tillbörlig, så borde väl rösträttsåldern

för riksdagsvalen snarast sättas något högre än för de kommunala.

Men en enhetlig ålder för alla offentliga val torde, som i motionerna framhållits,

ur olika synpunkter vara det mest tilltalande och ändamålsenliga.

En annan betydande olägenhet, som 27-årsåldern förorsakat, är att till följd

av denna de kommunala församlingar, landsting och stadsfullmäktige, vilka

från tvåkammarsystemets början i vårt land utgjort grundvalarne för första

kammaren, numer delvis upphört att vara det. Bleve rösträttsåldern lika vid

alla medborgerliga val, funnes något behov inte längre av de tämligen konstgjorda

elektorsförsamlingar, som för vissa storstäders räkning nu förrätta eller

medverka vid första-kammarvalen. Då skulle denna funktion åter kunna överlämnas

åt nämnda städers fullmäktige, vilka antingen mangrant (som i Stockholm)

eller medels inom sin egen krets till erforderligt antal utsedda representanter

— på samma sätt som är bestämt för Gotlands landsting — skulle utföra

den. Därmed vore den enhetliga kommunala grundvalen för första kammaren

återställd, vilket efter min uppfattning skulle innebära en given fördel.

Det synes mig för den skull, att ett förslag örn 23 års åldersgräns för alla

offentliga val bör förbindas med ett förslag örn återställelse av storstädernas

fullmäktiges rätt att ensamma eller genom representanter tillsammans med vederbörande

landsting utse ledamöter av första kammaren.

På grund av det anförda tillåter jag mig hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

5

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag

— gå vitt möjligt till nästkommande riksdag — örn 23 års

åldersgräns för valrätt och i samband'' därmed motsvarande

sänkning av valbarlietsåldern till landstingen.

2) av herrar Sävström, Strömberg, G. W. Hansson, Vennerström, Åkerberg,

Karlsson i Vadstena, Fast och Brannberg, vilka yrkat bifall till motionerna

I; 65—67 av herr Möller m. fl. och II: 92—94 av herr Hanselon m. fl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.