Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av rösträttsåldern vid elektorsoch landstingsmannaval m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels motionerna nr 65, 66 och 67 i första kammaren av herr Möller m. fl., dels ock motionerna nr 92, 93 och 94 i andra kammaren av herr Hansson m. fl.
1931-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1931:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av rösträttsåldern vid elektorsoch landstingsmannaval m. m. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels motionerna nr 65, 66 och 67 i första kammaren av herr Möller m. fl., dels ock motionerna nr 92, 93 och 94 i andra kammaren av herr Hansson m. fl.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ti.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1931 kl. 1 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om sänkning av rösträttsåldern vid elektors- och landstingsmannaval
m. m.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels
motionerna nr 65, 66 och 67 i första kammaren av herr Möller m. fl., dels ock
motionerna nr 92, 93 och 94 i andra kammaren av herr Hansson m. fl.
I de likalydande motionerna 1:65 och 11:92 hemställes, »att riksdagen
måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av $ 6, 9:e oell l():e stycket riksdagsordningen.
§ 6.
9) Valrätt vid elektorsval tillkommer en var i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad.
Valen äro omedelbara---— — — i vallagen.
10) Till elektor må endast den utses, som själv vid elektorsvalet äger rösträtt
och uppnått tjugufem års ålder.
Elektor kan ej vara: ------
-----------—- — till elektor.
I de likalydande motionerna 1: 66 och II: 94 hemställes, »att riksdagen för
sin del måtte antaga följande
Bihang till riksdagens protokoll 1981. 5 sami■ 8 haft. (Nr 8.)
1.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 4 i lag om val till riksdagen.
§ 4.
Vid val av elektorer skall den för val av stadsfullmäktige gällande röstlängden
ligga till grund.
Val av elektorer —-------av statsverket.»
I de likalydande motionerna 1: 67 och TI: 93 hemställes, »att riksdagen för
sin del ville antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 5 och § 6, 1 inom. i lag örn landsting.
§ 5.
Rätt att deltaga i val av landstingsman jämte suppleanter tillkommer en var
inom landstingsområdet i kommuns gemensamma angelägenheter röstberättigad
man eller kvinna, som senast under nästföregående kalenderår uppnått tjugutre
års ålder.
Örn upprättande---- — -------------------
----------kommunala vallagen.
§ 6.
1 mom. Valbar till landstingsman eller suppleant för landstingsman är en
var inom landstingsområdet vid landstingsmannaval röstberättigad man eller
kvinna, som uppnått tjugufem års ålder.
Landstingsman eller — —--------------------
-----------vara landstingsmän.»
Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionerna.
För att första kammaren på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin
uppgift vid medkammarens sida och den härför erforderliga karaktärsskillnaden
mellan kamrarna uppnås, hava i vårt statsskick anlitats tvenne huvudvägar.
Genom konstitutionella bestämmelser har man nämligen i fråga örn
första kammarens bildande sökt tillse dels att den erhåller en mera varaktig
sammansättning än den andra kammaren och dels att första kammaren må
representera en större fond av erfarenhet och mognad än medkammaren. Det
förra av dessa syften tillgodoses genom stadganden örn längre mandattid för
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
3
första kammarens ledamöter samt örn kammarens successiva förnyelse. Kravet
å större erfarenhet och mognad har man sökt förverkliga genom föreskrifter
örn högre åldersgräns för valbarhet till första kammaren samt genom bestämmelser
örn medelbara val till samma kammare, därvid vid utseende av valmän
— landstingsmän eller elektorer -— stadgats en ålder av 27 år för såväl
valrätt som valbarhet.
Bestämmelserna örn högre ålder för valrätt och valbarhet vid val av landstingsmän
och särskilda elektorer för utseende av förstakammarledamöter än
för kommunala val i övrigt — uppnådda 27 år mot uppnådda 23 och 25 år —
infördes genom författningsändringen åren 1918—1921. Syftemålet härmed
var att i viss omfattning tillmötesgå de resta kraven på en allmän höjning av
rösträttsåldern vid den allmänna och lika rösträttens genomförande såsom en
motvikt mot de yngre årsklassernas bland väljarna eljest allt för starkt ökade
makt.
Åldern såsom skiljemärke mellan urväljarna till första kammaren och andra
kammarens väljarkår faller helt inom det demokratiska tvåkammarsystemets
ram. Åldersstrecket hänför sig icke till ekonomiska förhållanden utan till allmänmänskliga;
det verkar icke till danandet av en social åtskillnad mellan
kamrarna. Med den högre åldern följer såsom regel större erfarenhet av
livet och därmed ock större besinningsfullhet inför de samhälleliga problemen.
Den högre åldern för urväljarna till första kammaren har därför även
visat sig motsvara sitt syftemål att i sin mån bidraga till upprätthållandet av
en artskillnad mellan kamrarna.
Då en sänkning av den med avseende på deltagande i val av landstingsmän
och särskilda förstakammarelektorer stadgade högre åldersgränsen sålunda
skulle innebära ett sönderbrytande delvis av den nuvarande förstakainmarorganisationens
system, lärer frågan om en enhetlig rösträttsålder för första och
andra kammarens väljarkårer icke böra upptagas till närmare prövning annat
än i samband med en mera ingående behandling av spörsmålet örn grunderna
för första kammarens bildande över huvud taget. Detta gäller även frågan
om den sänkning av valbarhetsåldem, som påyrkats i motionerna.
Utskottet får alltså hemställa,
att motionerna
a) I: 65 och II: 92,
b) I: 66 och II: 94,
c) I: 67 och II: 93
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 mars 1931.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström, G, W.
Hansson, Sundberg, Vennerström, Hellberg, Mellén, Åkerberg*, Ehrnberg*, Magnusson
i Tumhult, Persson i Trången*, Pehrsson i Göteborg, Karlsson i Vadstena, Lindmark,
Fast*, Brännberg*, Lundén och Björck i Kristianstad*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
fReservationer:
1) av herr Hellberg, som med instämmande av herr Reuterskiöld anfört:
Den högre valrättsåldern till de församlingar, som utse första kammarens ledamöter,
tillkom som bekant vid författningsreformen 1918—1921 för att tjäna
som konservativ garanti. Dess värde som sådan var dock alltifrån början
tvivelaktigt, och det har senare blivit det allt mer i samma mån som de olika
partiernas ungdomsorganisationer utvecklats. För närvarande torde vara mycket
svårt att avgöra, om något parti har större fördel eller nackdel av bestämmelsen
än ett annat.
Däremot har denna bestämmelse medfört vissa påtagliga oegentligheter eller
olägenheter.
En sådan är att för rösträtt till landstingsvalen skall fordras högre ålder än
för de primärkommunala valen å ena sidan och å andra sidan valen till andra
kammaren. Inget hållbart skäl lär kunna andragas för denna olikhet. Skulle
någon olikhet eller gradering i detta avseende anses tillbörlig, så borde väl rösträttsåldern
för riksdagsvalen snarast sättas något högre än för de kommunala.
Men en enhetlig ålder för alla offentliga val torde, som i motionerna framhållits,
ur olika synpunkter vara det mest tilltalande och ändamålsenliga.
En annan betydande olägenhet, som 27-årsåldern förorsakat, är att till följd
av denna de kommunala församlingar, landsting och stadsfullmäktige, vilka
från tvåkammarsystemets början i vårt land utgjort grundvalarne för första
kammaren, numer delvis upphört att vara det. Bleve rösträttsåldern lika vid
alla medborgerliga val, funnes något behov inte längre av de tämligen konstgjorda
elektorsförsamlingar, som för vissa storstäders räkning nu förrätta eller
medverka vid första-kammarvalen. Då skulle denna funktion åter kunna överlämnas
åt nämnda städers fullmäktige, vilka antingen mangrant (som i Stockholm)
eller medels inom sin egen krets till erforderligt antal utsedda representanter
— på samma sätt som är bestämt för Gotlands landsting — skulle utföra
den. Därmed vore den enhetliga kommunala grundvalen för första kammaren
återställd, vilket efter min uppfattning skulle innebära en given fördel.
Det synes mig för den skull, att ett förslag örn 23 års åldersgräns för alla
offentliga val bör förbindas med ett förslag örn återställelse av storstädernas
fullmäktiges rätt att ensamma eller genom representanter tillsammans med vederbörande
landsting utse ledamöter av första kammaren.
På grund av det anförda tillåter jag mig hemställa,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
5
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag
— gå vitt möjligt till nästkommande riksdag — örn 23 års
åldersgräns för valrätt och i samband'' därmed motsvarande
sänkning av valbarlietsåldern till landstingen.
2) av herrar Sävström, Strömberg, G. W. Hansson, Vennerström, Åkerberg,
Karlsson i Vadstena, Fast och Brannberg, vilka yrkat bifall till motionerna
I; 65—67 av herr Möller m. fl. och II: 92—94 av herr Hanselon m. fl.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.