Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 75 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

1931-05-11 · 67 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 67 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1931:8, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 75 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1931 kl. 11 f. m.

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande i anledning

av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 75 med

förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen

den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 februari 1931 dagtecknad proposition, nr 75, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att dels antaga här nedan omförmälda

förslag till lag örn ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

örn understödsföreningar samt förslag till förordning örn erkända sjukkassor

och förordning örn moderskapsunderstöd, dels bevilja anslag till sjukkasseväsendets

befrämjande, att användas enligt grunder, i huvudsak överensstämmande

med ett vid utskottets utlåtande såsom bilaga fogat förslag till bestämmelser

i sådant hänseende, samt dels bevilja anslag till sjukkassor, som

meddela moderskapsunderstöd, att användas enligt i propositionen angivna

grunder.

De i propositionen innefattade förslagen avse en omorganisation av det

statsunderstödda sjukkasseväsendet samt åtgärder för ökat moderskapsskydd.

Propositionen har hänvisats, i vad den avser författningsförslag, till lagutskott

samt i övrigt till statsutskottet. Efter överenskommelse mellan statsutskottet

och andra lagutskottet har den behandlats av sammansatt utskott.

Till detta utskott har jämväl från statsutskottet hänskjutits Kungl. Majits

i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln framställda förslag örn

anslag till sjukkasseväsendets befrämjande (punkt 21) samt till sjukkassor,

som meddela moderskapsunderstöd (punkt 22).

Till utskottet hava ock hänvisats följande i anledning av Kungl. Majits

proposition nr 75 väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 210 av herr Ostergren m. fl.,

nr 215 av herr Norling m. fl.,

nr 216 av herr Norling och

nr 221 av herrar Nylander och Nordborg samt

inom andra kammaren

nr 353 av herr Höglund i Göteborg m. fl.,

nr 366 av herr Spångberg m. fl.,

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 2 avd. 4 käft. (Nr 8.) 1021 8i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Frågans

behandling

vid 1926 års

riksdag.

Nytt förslag

till 1927 års

riksdag.

2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

nr 367 av kerr Öhman m. fl.,

nr 369 av herr Wijkander,

nr 370 av herr Carlström m, fl. och

nr 371 av herr Olson i Torsby m. fl.

Med utgångspunkt från ett av statens besparingskommitté den 19 februari

1925 avgivet betänkande angående omorganisation av den svenska socialförsäkringen

framlades vid 1926 års riksdag bland annat förslag till omorganisation

av det statsunderstödda sjukkasseväsendet — propositioner nr

113 och 117 — avseende såväl sjukkassornas organisation som deras prestationer.

I förstnämnda hänseende innebar förslaget huvudsakligen, att statsbidrag

skulle tilldelas allenast en —- på visst angivet sätt utvald — sjukkasseorganisation

inom varje särskilt område. Härmed avsågs att vinna en

koncentration av de olika, sinsemellan konkurrerande sjukkassorna till ett

s. k. enhetskas sesystem. Med genomförandet av ett sådant hoppades man

kunna dels undvika konkurrens, som verkade hämmande på rörelsens utvidgning

och fördjupning, dels ock erhålla kassor, vilka vore bärkraftiga nog

för de ökade prestationer, som ur social synpunkt ansågos erforderliga, och

lämpliga för samarbete med annan socialförsäkring, hälso- och fattigvård,

samt vilka vid en eventuell övergång till obligatorisk försäkring kunde bliva

bärare av denna. I fråga örn sjukkassornas prestationer voro de viktigaste

nyheterna i förslaget, att sjukhjälpstiden — enligt gällande lagstiftning minst

90 dagar för varje tidsperiod av 12 månader — utsträcktes till tre år för

varje sammanhängande sjuklighetstillstånd, samt att utgivande av moder - skapshjälp gjordes till en obligatorisk prestation för sjukkassorna. Vidare

innehöll förslaget bestämmelser avseende att avgränsa sjukförsäkringen mot

andra socialförsäkringsgrenar. Såsom vederlag för de ökade bördor förslaget

ålade sjukkassorna skulle statsbidragen avsevärt höjas. Särskilt avsågs att

genom en kraftig höjning av bidragen till kassornas sjukvårdande verksamhet

uppmuntra till en utvidgning av denna hittills inom den svenska sjukkasserörelsen

alltför åsidosatta verksamhet.

Förslaget vann ej riksdagens bifall, men riksdagen hemställde i avlåten

skrivelse örn utredning och förslag till det statsunderstödda sjukkasseväsendets

omorganisation efter vissa närmare angivna riktlinjer.

Den begärda utredningen anförtroddes åt inom socialdepartementet tillkallade

sakkunniga, vilka den 15 december 1926 avgåvo betänkande. Till

1927 års riksdag framlade därefter Kungl. Majit i propositioner nr 113 och

114 nytt förslag till reformering av sjukkasseväsendet. I detta förslag hade den

statsunderstödda sjukförsäkringen enligt riksdagens direktiv uppdelats på två

olika slags organ, primärsjukkassor och distriktssjukkassor. De förstnämnda

skulle omhänderhava sjukförsäkringen i den inom sjukkasserörelsen nu allmänt

förekommande omfattningen, nämligen meddelande av sjukpenning intill 100

dagar för varje sjukdomsfall jämte moderskapshjälp. Ställningen som primärsjukkassa

skulle tillkomma varje vid lagstiftningens genomförande registrerad

sjukkassa, som uppfyllde därför stadgade betingelser. Nybildade organisationer

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

3

skulle däremot erhålla nämnda ställning allenast i fall de ansåges socialt behövliga.

Primärsjukkassorna skulle, där så kunde ske, vara anslutna till distriktssjukkassor.

Inom varje område fick allenast finnas en distriktssjukkassa.

Denna hade att meddela sjukpenning efter utgången av primärsjukkassans

sjukhjälpstid intill två år för varje sjukdomsfall samt bereda ersättning för

sjukvård i viss omfattning — i regel 2/3 av kostnaderna för vanlig läkarvård.

Distriktssjukkassan kunde emellertid även för alla eller vissa medlemmar

meddela jämväl den sjukhjälp, som skulle tillkomma primärsjukkassa. Förslaget

upptog en avsevärd höjning av statsbidragen till sjukkasseväsendets

främjande.

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes med vissa jämkningar av vederbörande

utskottet men vann icke riksdagens bifall.

Under år 1929 igångsattes inom socialdepartementet ny utredning rörande

sjukförsäkringens omdaning. Denna utredning uppdrogs åt särskilda sakkunniga,

vilka emellertid skulle hava att samråda med av departementschefen

tillkallade representanter för den frivilliga sjukkasserörelsen. De

sakkunniga avgåvo sitt betänkande den 11 oktober 1929. På grundval av

detta förslag, vilket var enhälligt och till vilket jämväl de utsedda sjukkasserepresentanterna

anslutit sig, framlades till 1930 års riksdag proposition i

ärendet (nr 154). I denna föreslogs liksom i 1927 års propositioner ett

organisationssystem med två slags kassor, ehuru kassorna erhållit andra

benämningar, nämligen lokalsjukkassor och centralsjukkassor, samt något

olika ställning. För båda slagen av kassor skulle verksamhetsområdet vara

lokalt begränsat i anslutning till den kommunala indelningen. Lokalsjukkassa

skulle sålunda till verksamhetsområde i regel hava viss eller vissa

kommuner och centralsjukkassa visst eller vissa landstingsområden eller

stad, som icke deltager i landsting. Allenast en kassa av varje särskilt slag

skulle få finnas inom varje särskilt område. Samtliga medlemmar av lokalsjukkassa

skulle tillhöra centralsjukkassan för området. Kassorna skulle

vara öppna för anslutning från alla inom verksamhetsområdet boende personer,

vilka hade ett tillfredsställande hälsotillstånd och fyllde vissa villkor

med avseende å ålder. Beträffande sjukkassornas prestationer föreslogs, att

medlem skall vara tillförsäkrad sjukpenning för en sjukhjälpstid av minst

2 år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd samt därjämte ersättning

för utgifter till sjukvård i viss omfattning. Lokalsjukkassan skulle svara

för sjukpenningen under de första 21 dagarna vid varje sjukdomsfall och

centralsjukkassan för den återstående sjukhjälpstiden. Ersättning för sjukvårdsutgifter

skulle i första hand utbetalas av lokalsjukkassan, men för varje

år skulle ske en utjämning av kostnaderna genom centralsjukkassan på det sätt,

att lokalsjukkassan skulle av centralsjukkassan återfå viss andel av sina

kostnader. Statsbidragen föreslogos höjda i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som innefattades i 1927 års förslag.

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes med vissa jämkningar av sammansatt

stats- oell andra lagutskott och antogs med smärre ändringar av andra

kammaren; första kammaren avslog däremot förslaget med 56 röster mot 55,

vadan frågan förföll.

Förslag till

1930 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Nu föreliggande

proposition.

4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

Sedan till Kungl. Majit inkommit ett tiertal framställningar från sjukkasseliåll,

bland annat från de båda stora sammanslutningarna Sveriges allmänna

sjukkasseförbund och rikssjukkassornas centralorganisation, av innebörd

att de i 1930 års proposition innefattade förslagen måtte utan större

ändringar föreläggas 1931 års riksdag, företogos inom socialdepartementet

undersökningar, huruvida utan rubbning av nämnda förslags allmänna läggning

sådana jämkningar skulle kunna vidtagas, att de farhågor, förslagen på

sina håll väckt, undanröjdes eller minskades. Vid dessa undersökningar

samrådde departementschefen med ett antal särskilt tillkallade sakkunniga.

Utredningsarbetet har resulterat i de förslag, vilka innefattas i föreliggande

proposition.

Till sina grunddrag överensstämma de nu framlagda förslagen, såvitt angår

den egentliga sjukförsäkringen, med dem som ingingo i fjolårets proposition.

De företagna jämkningarna hänföra sig i huvudsak till den s. k. sjukvårdsförsäkringen

eller skyldigheten för sjukkassa att i viss omfattning ersätta

medlems utgifter för läkarvård och eventuellt sjukhusvård. Hedan enligt

fjolårets förslag förefanns viss möjlighet för sjukkassa att erhålla dispens

från den författningsenligt bestämda skyldigheten i detta avseende, nämligen

örn det för samtliga eller vissa av kassans medlemmar mötte större svårigheter

att förskaffa sig läkarvård. Denna möjlighet har nu väsentligt vidgats

och skall föreligga, så snart särskilda skäl äro för handen. I övrigt hava

de i fjolårets förslag angivna minima i fråga örn ersättningsskyldighetens

omfång nu gjorts jämväl till maxima. Till kassa frivilligt gå därutöver,

måste den alltid inhämta medgivande därtill av tillsynsmyndigheten och

sådant tillstånd får, såvitt fråga är örn ersättning för läkarvårdsutgifter till

större andel än 2/3, lämnas allenast därest särskilda skäl kunna åberopas.

Vidare har stadgats, att därest medlem uppenbarligen utan fog söker flera

än en läkare vid samma sjukdom, kassan äger begränsa sin ersättning till

att avse arvodet till den först rådfrågade läkaren. Slutligen har införts en

inkomstgräns beträffande rätten att över huvud vara försäkrad för erhållande

av sjukvårdsersättning. Gränsen är dragen vid en beskattningsbar inkomst

av 8,000 kronor.

I fråga örn sjukpenningförsäkringen har företagits den jämkningen, att

sjukkassa medgivits att i sina stadgar förlänga den enligt fjolårets förslag

obligatoriska karenstiden av 3 dagar till högst 7 dagar. Vidare har stadgats

direkt förbud mot att utgiva högre sjukpenning än 6 kronor; tillsynsmyndigheten

kan dock medgiva undantag härifrån. Utgives sjukpenning vid sjukdom,

som ej medför fullständig förlust av arbetsförmågan, skall sjukpenningen

i regel vara i skälig mån nedsatt i förhållande till den som utgår vid förlust

av arbetsförmågan. Slutligen har i överensstämmelse med utskottets förslag

i fjol den s. k. självrisktiden för lokalsjukkassa begränsats till 18 dagar.

Jämväl med avseende å statsbidragsbestämmelserna, såvitt angår sjukförsäkringen,

hava mindre jämkningar vidtagits.

Härutöver innehåller emellertid propositionen dels i förhållande till fjolårets

förslag ändrade regler rörande moderskapsförsäkring i sjukkassa, dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- oell andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 5

ock ett keit nytt förslag till förordning om moderskapsunderstöd, avseende

att bereda behövande barnaföderskor utanför sjukkassorna, ett mindre statligt

understöd. Utgångspunkten för propositionens förslag i båda nu angivna

hänseenden är ett av särskilda sakkunniga år 1929 avgivna betänkande

rörande moderskapsskydd.

Beträffande moderskapsförsäkringen i sjukkassa innefattar förslaget en

icke obetydlig utvidgning av förmånerna i förhållande till vad som föreslogs

i fjol: höjning av minsta moderskapspenning från en till två kronor, utsträckning

av hjälptiden från minst 21 till minst 30 eller i vissa fall 42

dagar samt införande av ersättning för barnmorskevård vid förlossningen

såsom en obligatorisk prestation. I samband härmed föreslås statsbidraget

till moderskapshjälp •— annan än ersättning för barnmorskevård — höjt från

50 öre enligt fjolår stör slaget till en krona per understödsdag.

Förslaget rörande det statliga moderskapsunderstödet är grundat på behovsprincipen;

allenast sådana kvinnor, som äro i behov av hjälp till lindrande

av de med barnsbörden förenade kostnaderna, skola erhålla understöd. För

behovsprövningen föreslås emellertid vissa schematiska regler. Kvinnor,

som erhålla moderskapshjälp i sjukkassa, skola principiellt vara uteslutna

från det statliga moderskapsunderstödet. Detta skall utgå med belopp motsvarande

statsbidraget till moderskapspenning i sjukkassa, d. v. s. med en

krona per dag. Understödstiden skall vara i allmänhet högst 30 dagar; för

vissa industriarbeterskor, som på grund av bestämmelse i arbetarskyddslagen

äro förhindrade att återvända i sitt arbete under en tid av 6 veckor

efter barnsbörden, skall dock understödstiden vara högst 56 dagar. Villkor

för understöd skall alltid vara, att kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete.

Understödsverksamlieten skall handhavas av de erkända sjukkassorna.

De i propositionen innefattade förslagen beräknas under de första åren

efter lagstiftningens ikraftträdande föranleda utgifter för statsverket till belopp

av omkring 9.6 miljoner kronor, därav för den egentliga sjukförsäkringen

omkring 8 miljoner kronor, för moderskapsförsäkringen omkring 870,000 kronor

och för moderskapsunderstödet 750,000 kronor.

Beträffande förslagen i övrigt, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisas till propositionen.

I de lika lydande motionerna I: 215 och II: 371 yrkas avslag å förevarande Motionerna.

proposition samt i samband därmed viss ändring i gällande författning

angående statsbidrag åt sjukkassor, avseende en höjning av detta bidrag.

I anslutning härtill yrkas i motion I: 216, att propositionens bestämmelser

örn moderskapshjälp och moderskapsunderstöd måtte inarbetas i gällande

sjukkasselag. I motion II: 370 yrkas avslag å propositionen i vad den avser

moderskapsunderstöd åt icke sjukförsäkrade barnaföderskor. Övriga motioner

ställa sig å propositionens grund, men vissa större eller mindre jämkningar

i förslagen yrkas. Till de sålunda framställda ändringsförslagen återkommer

utskottet i det följande. I den mån redogörelse där ej lämnas för motionernas

innehåll, hänvisas till respektive motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Såsom i det föregående anförts, överensstämma de i propositionen innefattade

förslagen, såvitt angår den egentliga sjukförsäkringen, i huvudsakliga

delar med fjolårets regeringsförslag i ämnet. Dessa blevo av utskottet i

allt väsentligt tillstyrkta. Vid den förnyade prövning av frågan, som utskottet

nu företagit, har utskottet icke funnit anledning att intaga en annan ståndpunkt.

Enligt utskottets mening skulle de framlagda förslagen, örn de

genomfördes, i väsentlig omfattning undanröja de brister, som vidlåda den

nuvarande sjukkasserörelsen. Efter allt som förevarit i frågan torde det

icke vara erforderligt att i detta sammanhang utförligare utveckla nämnda

brister. Utskottet vill allenast erinra örn de båda enligt utskottets uppfattning

betydelsefullaste. De äro dels den organisatoriska splittringen, vilken

genom sitt uppammande av en osund konkurrens verkar förlamande på

verksamheten och är att anse som den egentliga källan till rörelsens nuvarande

svaghet och ineffektivitet, dels ock verksamhetens ensidiga inriktning

på att lämna endast en viss, oftast mycket låg kontant sjukpenning, under

det att sjukförsäkringens ur samhällssynpunkt viktigaste uppgift, den att

genom beredande av en ändamålsenlig vård åt den sjuke sörja för dennes

återställande till hälsa och arbetsförmåga, är i betydande omfattning förbisedd

eller undanskjuten. I båda dessa avseenden måste behovet av en bättre ordning

anses verkligt trängande. Med ett antagande av propositionens reformförslag

skulle nämnda behov bliva tillgodosett. Man skulle sålunda erhålla

en fast och enhetlig organisation, inom vilken skulle finnas dels smärre lokalt

begränsade riskgrupper med ett betydande självansvar och dels ett antal

överordnade och sammanhållande kassor, som erbjöde möjlighet till en försäkringsmässigt

sett önskvärd utjämning av riskerna. Genom de förbättrade

prestationerna, framför allt genom införande av skyldighet för kassorna att

bidraga till sina medlemmars sjukvård, skulle vidare försäkringen bliva i stånd

att på ett helt annat och bättre sätt än nu är fallet fylla sin sociala uppgift.

Motionsledes har framförts förslag örn att man, med uppgivande av tanken

på en reformering av sjukkasserörelsen, skulle inskränka sig till att bevilja

denna ett ökat statsbidrag. Det är tydligt, att man genom en dylik åtgärd

icke skulle på något sätt lösa frågan. Såsom redan i propositionen anföids

skulle alla garantier saknas för ett tillgodoseende av de önskemål med avseende

å en framtida utveckling av sjukkasserörelsen, som ur samhällets

synpunkt måste uppställas. Enligt utskottets mening vore närmast att befara,

att möjligheterna till en osund konkurrens skulle ytterligare utnyttjas

och att de befintliga missförhållandena sålunda bomme att understrykas och

förvärras. Utskottet måste därför avråda från att slå in på en dylik väg.

Emot de jämkningar i fjolårsförslaget, som i den nu föreliggande propositionen

förordas, har utskottet intet att erinra. Delvis hava de föranletts

av ändringsyrkanden, som utskottet i fjol framställde. Så i fråga örn självrisktiden

för lokalsjukkassorna samt vissa föreskrifter i statsbidragsbestämmelserna.

De flesta av jämkningarna hänföra sig till den s. k. sjukvårdsförsäkringen.

Då denna, såsom redan framgått, kommer att bliva en för

sjukkasserörelsen i stort sett ny arbetsuppgift, beträffande vars lämpliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

handhavande relativt ringa erfarenhet föreligger, torde det vara klokt att

göra bestämmelserna örn denna försäkring så pass elastiska, att svårigheter

vid tillämpningen i möjligaste mån undvikas.

I motion II: 369 har anförts, att sjukkassorna enligt vad känt vore för

närvarande ägde en mycket svag ekonomi och att det ur denna synpunkt

mötte betänkligheter mot genomförande av en reform efter propositionens

linjer. Utskottet, som erfarit, att för 1928 års pensionsförsäkringskommittés

räkning påginge undersökningar rörande sjukkassornas ekonomiska ställning,

har på begäran erhållit del av vissa preliminära resultat av berörda

undersökningar. Dessa resultat synas utvisa, att därest man uppställer

krav på att sjukkassorna skola hava enligt försäkringstekniska grunder

beräknad premiereserv för sina understödsutfästelser och man utgår från

att den under de sista åren konstaterade ökningen i sjukligheten skall bliva

beståndande för framtiden, en betydande brist i den för samtliga kassor

beräknade premiereserven skulle föreligga. Av beräkningar, som verkställts

i samband med anmärkta undersökningar, synes vidare framgå, dels att vid

ett genomförande av propositionens förslag — med bortseende dock fran

sjukvårdsförsäkringen — nyssnämnda brist skulle ej obetydligt minskas,

dels ock att bristen skulle helt bortfalla, örn sjukkassorna befriades från

skyldighet att utgiva sjukpenning till personer över 67 år. Sedermera har

utskottet från socialdepartementet mottagit en av byråchefen Tli. Andersson

utarbetad promemoria, i vilken åtskilliga erinringar göras mot de ifrågavarande

utredningarna. Enligt denna promemoria skulle den på grundval

av kassornas nuvarande utfästelser beräknade bristen i premiereserv vara

avsevärt lägre än utredningarna gåve vid handen. Utskottet har icke kunnat

på grundval av det föreliggande materialet pröva riktigheten av de förutsättningar,

från vilka man i de olika beräkningarna utgått. Men utskottet finner

det sannolikt, att i anledning av de senare årens höjda sjuktal en viss förhöjning

av de nuvarande medlemsavgifterna i sjukkassorna måste genomföras,

oberoende av örn en sjukkassereform kommer till stånd eller icke.

Av denna omständighet har utskottet likväl icke kunnat draga den slutsatsen,

att en reform enligt propositionens förslag icke bör komma till stånd. Utskottet

har tvärtom befästs i sin övertygelse, att en sådan reform bör snarast

möjligt genomföras. Det torde nämligen förhålla sig sa, att förutsättningarna

för genomdrivandet av en ekonomiskt hållbar avgiftsbestämning i sjukkassorna

bliva avsevärt större, örn rörelsen erhåller en enhetlig organisation och den

nuvarande konkurrensen med dess lockelser till underbjudande i fråga örn

avgifter försvinner. Och den avgiftsförhöjning, sorn påkallas av sjukvårdsförsäkringens

genomförande, kommer enligt vad all sannolikhet giver vid handen

att i regel Idiva relativt blygsam. Enligt utskottets uppfattning är det sålunda

icke ur nu berörda synpunkter tillrådligt att låta det nuvarande systemet

fortsätta. Ännu mindre synes det böra komma i fråga att med bibehållande

av detta system genomföra en ökning av statsbidragen utan några

som helst garantier för att de nytillkommande medlen användas till ett stärkande

av kassornas ekonomi.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla, att utskottet,

oavsett vad ovan berörda utredningar kunna anses giva vid handen, funnit

sig föranlåtet att förorda ett visst tillägg till bestämmelserna i förslaget till

förordning örn erkända sjukkassor. Detta tillägg åsyftar att, såvitt angår de

blivande centralsjukkassorna, vilka ju komma att bära den större delen av

försäkringsbördorna, föreskriva en periodisk och ingående granskning av

deras ekonomiska ställning. På sätt närmare kommer att utvecklas vid 39 §

i nyssnämnda förslag hemställer sålunda utskottet, att centralsjukkassa

skall vara pliktig att vart femte år till tillsynsmyndigheten ingiva en

av sakkunnig person verkställd försäkringsteknisk utredning av kassans ställning

vid föregående års slut. Det är sålunda icke fråga örn att ålägga dylik

kassa skyldighet att avsätta försäkringstekniskt beräknad premiereserv för

sina utfästelser. Att stadga en sådan skyldighet anser utskottet varken

erforderligt eller lämpligt. Men en periodisk granskning på angivet sätt av

kassans ställning synes kunna vara av stor nytta. Av yttersta vikt är ju, att

centralsjukkassorna bliva ekonomiskt fullt stabila och vederhäftiga.

Vad härefter angar de i propositionen innefattade förslagen rörande ett

vidgat ekonomiskt stöd åt barnaföderskor vill utskottet jämväl i denna del

biträda propositionen. På sätt i denna framhålles föreligger i samband med

barnsbörd ett alldeles särskilt påtagligt hjälpbehov för kvinnor, vilka befinna

sig i mindre bemedlad eller obemedlad ställning. De utredningar,

som verkställts av de s. k. moderskapsunderstödssakkunniga, hava också

kraftigt understrukit detta hjälpbehov. Starka sociala och humanitära skäl

tala för ett ingripande från samhällets sida i syfte att åvägabringa en rationellt

ordnad stödverksamhet. Den väg, som i propositionen anvisas för

frågans lösning och vilken innebär, att man i första hand sörjer för ett utbyggande

av den sedan länge inom sjukkasserörelsen, med visst bidrag av

statsmedel, bedrivna moderskapshjälpsverksamheten samt i andra hand bereder

utanför sjukkassorna stående barnaföderskor ett mindre understöd av

statsmedel, synes utskottet lämplig. Vad angår sistnämnda hjälpform vill

utskottet framhålla, att den särskilt kommer att bliva av betydelse för barnaföderskor

å landsbygden, vilka givetvis icke kunna antagas komma att i

samma utsträckning som städernas kvinnor tillhöra sjukkassorna. Att dessa

kassor valts till organ jämväl för den statliga understödsverksamheten torde

medföra beaktansvärda fördelar. Statens verksamhet för ekonomiskt bistånd

åt barnaföderskor blir koncentrerad till ett enda organ och de icke sjukförsäkrade

barnaföderskorna bringas i kontakt med sjukkassorna, därvid de

sannolikt ofta komma att vinnas för anslutning till dessa. Sannolikheten

härför ökas av det förhållandet, att det statliga moderskapsunderstödet satts

väsentligt lägre än den moderskapshjälp, som erhålles vid medlemskap i

sjukkassa. Sistnämnda regel synes för övrigt i och för sig vara synnerligen

välbetänkt.

De ekonomiska konsekvenserna för statsverket av ett genomförande av

propositionens förslag komma visserligen icke att göra sig nämnvärt gällande

under de närmaste aren. Sa småningom har man dock att räkna med

väsentligt ökade utgifter i och för bidrag till sjukkasseverksamheten samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 9

för moderskapsunderstöd. Det måste emellertid vara av utomordentlig vikt

för samhället, att den frivilliga sjuklijälpsverksamhet, som utövas av sjukkassorna,

erhåller en ändamålsenlig organisation samt utvidgas och fördjupas

ävensom att behövande mödrar bringas erforderlig hjälp vid barnsbörd.

Och härför kräves otvivelaktigt, att staten åtager sig ökade bördor. Det

synes ock, såsom utskottet i fjol anförde, påtagligt, att statsverkets ifrågavarande

kostnader komma att i åtskillig utsträckning kompenseras genom

minskade utgifter för pensionstillägg och understöd från den allmänna

pensionsförsäkringen samt för den allmänna fattig- och hälsovården.

Såsom av det anförda framgår, finner utskottet sig kunna i huvudsak förorda

Kungl. Maj:ts proposition. Utskottet övergår nu till att i samband

med de särskilda förslagen behandla de punkter, där jämkningar synas med

hänsyn till väckta motioner eller eljest vara lämpliga eller särskilt uttalande

från utskottets sida i övrigt ansetts påkallat.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912

om understödsföreningar.

Enligt detta förslag, i vad det avser 89 § i understödsföreningslagen,

skulle första stycket av nämnda paragraf erhålla denna lydelse: »Kätt till

sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till kapitalunderstöd, i vad det icke

överstiger femhundra kronor, kan ej överlåtas och må förty ej tagas i mät

för gäld». I motion II: 367 yrkas att orden »i vad det icke överstiger femhundra

kronor» måtte utgå.

Av motionens motivering framgår, att det framställda yrkandet är grundat

å den uppfattningen, att de sist citerade orden hänföra sig jämväl till »rätt

till sjukhjälp eller moderskapshjälp». Så är uppenbarligen ej fallet. Kätt

till sjukhjälp eller moderskapshjälp kan enligt den i proj>ositionen föreslagna

lydelsen av lagrummet, oavsett värdet, icke i något fall bliva föremål för

överlåtelse eller utmätning. Vid sådant förhållande får utskottet avstyrka

berörda yrkande.

Förslaget till förordning om erkända sjukkassor.

15 §-

I motion II: 369 yrkas sådana tillägg till bestämmelserna i denna paragraf,

att vid överflyttning till annan centralsjukkassa den flyttandes avgift

till nya kassan skall beräknas efter hans ålder vid inträdet i den gamla, att

den gamla centralsjukkassan skall till den nya utbetala den flyttandes premiereserv,

beräknad enligt av tillsynsmyndigheten fastställda grunder, samt att

överflyttning ej skall äga rum, om sjukkassan på den nya bosättningsorten

motsätter sig överflyttningen på grund av att medlemmen enligt den andra

kassans erfarenhet är att anse som »en dålig risk».

Genomförandet av principen örn lokalt begränsade enlietskassor förutsätter

med nödvändighet ett överflyttningssystem, enligt vilket medlem vid ombyte

av boningsort skall överflytta sin sjiikförsäkring till erkänd sjukkassa å den

Utskottet.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

XJtskottet.

Utskottet.

10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

nya boningsorten. Att vid detta systems tillämpning göra undantag för

sådana personer, som kunna anses utgöra dåliga risker, bör enligt utskottets

mening icke ifrågakomma. Bortsett från att ett sådant undantag skulle

väsentligen minska värdet av överflyttningsinstitutet och föranleda en massa

tvistigheter, kan det ej heller enligt de erfarenheter, som gjorts inom såväl

den svenska som den danska sjukkasserörelsen, anses påkallat av hänsyn

till kassornas intressen. I detta sammanhang må betonas, att även örn flyttningarna

understundom kunna ske övervägande ensidigt i viss riktning, det

i så fall regelmässigt är fråga örn flyttning till viss plats av personer i unga

år och med full arbetskraft, således av personer som ur sjukkassesynpunkt

äro att betrakta såsom goda risker. Vad åter de båda andra yrkandena

angår synas dessa förutsätta, att centralsjukkassorna skulle vara pliktiga

att införa efter ålder graderade avgifter och att avsätta individuellt beräknad

premiereserv. Motionären har likväl icke framställt yrkanden, att bestämmelser

i sådant hänseende skulle intagas i förslaget. Utskottet anser ej

heller lämpligt att med avseende å avgiftsbestämmandet eller fondbildningen

i förordningen uppställa detaljerade regler av tvingande natur. Därest centralsjukkassorna

komma att tillämpa det för närvarande inom sjukkasserörelsen

praktiserade systemet med lika, genomsnittligt beräknade avgifter

för medlemmar i samma sjukhjälpsklass, blir motionärens yrkande i fråga

örn avgiftsbestämningen ändamålslöst. Det lärer ej heller under angivna

förutsättning kunna göras gällande, att överförande av kapital i samband

med överflyttning skulle vara erforderligt av hänsyn till vare sig medlemmarnas

eller kassornas intressen. I sistnämnda avseende bör beaktas, dels

att det övervägande antalet flyttningar sannolikt icke kommer att beröra

centralsjukkassorna, och dels vad ovan anförts angående flyttningar i ensidigt

viss riktning. Slutligen må framhållas, att förslaget ju icke lägger något

hinder i vägen för att genom överenskommelser mellan centralsjukkassorna

och bestämmelser i deras stadgar föreskrifter i av motionären yrkad riktning

genomföras, därest så i händelse av övergång till annat system i fråga örn

avgiftsbestämning och fondbildning anses lämpligt. Med hänsyn till det

anförda får utskottet avstyrka de angivna yrkandena.

IT §•

Då bestämmelserna i 20 § under vissa förutsättningar kunna föranleda

medlems uteslutande ur erkänd sjukkassa, synes hänvisning jämväl till nämnda

paragraf böra ske i första punkten av förevarande paragrafs första stycke.

22 §.

I motion II: 369 yrkas sådan ändring av tredje stycket i denna paragraf,

att kassa, som erhåller dispens från skyldigheten att i angiven omfattning

ersätta medlems utgifter för läkar- och sjukhusvård, icke skall vara pliktig

att i stället utgiva annat understöd.

Nämnda skyldighet har ansetts böra stadgas för att förhindra att genom

ett alltför vidsträckt utnyttjande av dispensmöjligheterna sjukvårdsförsäkringens

genomförande skulle äventyras och reformen i denna del komma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 11

att stanna å papperet. Jämväl med hänsyn till överflyttningsinstitutet är

det för övrigt ett önskemål, att de olika kassornas prestationer i värde ej

alltför mycket skilja sig från varandra. Utskottet anser nu angivna synpunkter

på ett avgörande sätt tala för bestämmelsens bibehållande. Med

den avfattning, föreskriften erhållit, synes också sörjt för att vid ersättningsprestationens

fastställande en anpassning kan äga rum efter de skilda förhållandena

i varje särskilt fall. Utskottet avstyrker alltså det i motionen

framställda yrkandet.

23 §.

Då det till innevarande års riksdag framlagda förslaget till vanartslag

blivit av vederbörande utskott avstyrkt, torde det i andra stycket av

förevarande paragraf förekommande uttrycket »allmän arbetsanstalt» böra

utbytas mot den för närvarande gällande benämningen »tvångsarbetsanstalt».

26 §.

I motion II: 369 yrkas, att bestämmelserna rörande karenstid måtte givas

sådan avfattning, att den enskilde medlemmen i en kassa får rätt att välja

mellan olika alternativ, exempelvis, förutom den allmänna karenstiden i

kassan, 14 och 28 dagar.

Med hänsyn till den obenägenhet, som inom sjukkasserörelsen allmänt

råder mot karenstidsbestämmelser över huvud, är det föga troligt, att den i

motionen påkallade ändringen i bestämmelserna skulle få någon egentlig

praktisk betydelse. Av motionens motivering synes visserligen framgå, att

ändringsförslaget framkommit i syfte att undanröja vissa svårigheter vid

avgiftsbestämningen, som kunna föranledas av bestämmelserna i 31 §. Det

påpekas nämligen, att medlem, vilken på grund av dessa bestämmelser ej

tillerkännes samma förmåner som andra medlemmar, bör erhålla motsvarande

lindring i avgiften. För ett undanröjande av nämnda svårigheter måste

dock tydligen rörligheten i fråga örn karenstiden göras väsentligt större än

motionären föreslår. Men med en dylik större rörlighet skulle kassornas

arbete i hög grad försvåras. Utskottet hemställer därför, att paragrafen

bibehålies oförändrad enligt propositionen.

27 §.

Rörande ett i motion II: 367 framställt yrkande örn ändring i denna paragraf

hänvisas till vad som anföres nedan under 31 §.

31 §.

Beträffande denna paragraf hava ändringsyrkanden framställts i motionerna

I: 221 och II: 367.

I den förstnämnda motionen anföres, att därest ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

med tillämpning av 25 § i samma lag nedsättes, exempelvis

på grund av att den skadade visat grov vårdslöshet, fyllnad i ersättningen

kan komma att utgå från sjukkassa. Vidare påpekas, att örn sjukkassemedlem

vid sjukdom får behålla sin lön och sjukkassa ändock utgiver

sjukpenning, medlemmen skulle komma i sämre ställning vid ett olycksfall

Utskottet.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

XJtskottet.

12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

i arbete — i vilket fall den lagstadgade olycksfallsersättningen skulle gå i

avdrag å sjukpenningen — än vid olycksfall utom arbete, då sådant avdrag

ej komme i fråga. Rättelse påkallas i båda dessa avseenden. Dessutom

hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn

ytterligare utredning »i fråga örn lämpligare avvägt samband mellan sjuk- och

olycksfallsförsäkringen för åstadkommande inom den senare av bland annat

viss karenstid».

I motionen II: 367 yrkas, att bestämmelserna »i §§ 27 och 31 ändras därhän,

att begränsning av sjukpenning vid sjukdom, därför den sjuke jämlikt

lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller lagen örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar eller gällande bestämmelser örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, är berättigad till ersättning,

måtte bortfalla».

Yad till en början sistnämnda yrkande angår kan utskottet icke tillstyrka

detsamma. Ett med 31 §:ns sista stycke lika lydande stadgande ingick

i fjolårets förslag och blev då tillstyrkt av utskottet. Enligt utskottets

mening tala också starka skäl för dess bibehållande.

Beträffande yrkandena i motionen I: 221 må till en början påpekas, att

enligt de föreslagna statsbidragsbestämmelserna sjukdagsbidrag aldrig skall

utgå för dag, då medlem uppburit ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller vissa därmed jämställda författningar. I den mån sjukkassa utbetalar

sjukpenning till fyllnad å olycksfallsersättning, som blivit nedsatt

jämlikt 25 § i olycksfallsförsäkringslagen, kommer det alltså att få äga rum

på medlemmarnas egen bekostnad. Emellertid lärer det med hänsyn till

nyss anmärkta stadgande i statsbidragsbestämmelserna få anses sannolikt,

att kassorna med stöd av 31 § första stycket fritaga sig från all ersättningsskyldighet

i sådana fall, där ersättning utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller de därmed jämställda författningarna. Yad åter angår den i

motionen påpekade omständigheten, att en sjukkassemedlem i visst fall skulle

kunna få det sämre ställt vid olycksfall i arbete än vid olycksfall utom

arbete, så sammanhänger ju detta därmed, att man i fråga örn den obligatoriska

begränsningen av sjukkassas ersättningsskyldighet ej ansett sig böra

gå längre än som angives i paragrafens andra stycke. Denna ståndpunkt

är grundad på principiella skäl. Man har ansett ersättning på grund av

lagstadgad tvångsförsäkring icke kunna jämställas med ersättning, som utgår

på grund av en frivilligt — av den sjuke själv eller eventuellt av hans

arbetsgivare —- tagen försäkring eller på grund av överenskommelse i löneavtal.

Att på sätt i motionen ifrågasättes från denna principiella ståndpunkt,

vilken utskottet finner vara riktig, göra undantag för ett enda specialfall,

anser utskottet icke böra ifrågakomma.

I fråga slutligen örn yrkandet, att en riksdagsskrivelse skulle avlåtas rörande

utredning örn sambandet mellan sjuk- och olycksfallförsäkringen,

speciellt angående införande av en längre karenstid i den senare försäkringen,

synes utskottet, att med en dylik åtgärd lämpligen bör anstå tills någon

erfarenhet vunnits angående sjukförsäkringen i dess nya gestaltning och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 13

ytterligare rön gjorts angående verkningarna av den år 1928 beslutade omläggningen

av bestämmelserna rörande olycksfallförsäkringen.

Utskottet får därför avstyrka jämväl ifrågavarande motion.

32 §.

I motion II: 366 bar hemställts örn väsentliga utvidgningar av den i förevarande

paragraf avhandlade moderskapshjälpen. Denna skulle efter yrkandena

bestå i, förutom ersättning för barnmorskevård enligt propositionens förslag,

dels ett s. k. grundbelopp å 100 kronor, vilket skulle utgå i alla fall där

kvinnans — eventuellt kvinnans och hennes mans — beskattningsbara inkomst

understiger 1,500 kronor, dels en daglig moderskapspenning, växlande

efter inkomsten mellan 7 kronor och 70 öre, dels ock viss amningsersättning.

Även tiden, under vilken moderskapspenning skulle kunna utgå, anses

böra förlängas. Härjämte har föreslagits att moderskapslijalpen skall helt

utgå av statsmedel.

De sålunda framställda yrkandena anser sig utskottet redan av statsekonomiska

skäl böra avstyrka.

Med hänsyn till den lydelse, som lagen örn arbetarskydd lärer komma att

erhålla enligt beslut av innevarande års riksdag, synes en mindre redaktionell

jämkning i förevarande paragrafs tredje stycke böra vidtagas.

33 och 35 §§.

Enligt 33 § skola de fasta avgifterna i sjukkassa vara så avvägda, »att

de i förening med andra för kassans verksamhet avsedda inkomster må

antagas förslå till täckande av kassans löpande utgifter för dess verksamhet,

kostnaden för kassans förvaltning häri inräknad, samt till bildande av sjukhjälpsfond».

I 35 § stadgas bl. a., att örn sjukhjälpsfonden uppgår till belopp,

motsvarande en och en halv gånger summan av de i genomsnitt för

de tre sista åren erlagda fasta avgifterna eller, där enligt stadgarna sjuklijälpsfond

skall bildas till högre belopp, till det sålunda bestämda beloppet,

tillsynsmyndigheten äger på ansökan medgiva, att avsättning till fonden må

tillsvidare upphöra.

I motion II: 369 yrkas, att uttrycket »till bildande av sjuklijälpsfond» i

33 § måtte ersättas med »samt till nödig fondbildning» ävensom att 35 §

måtte omformuleras i anslutning härtill.

Med anledning av dessa jTrkanden får utskottet erinra örn den i motionen

tydligen icke beaktade föreskriften i 5 § sista stycket. Enligt denna kan

understödsförening icke antagas till erkänd sjukkassa, därest stadgarnas bestämmelser

örn avgifter och fondbildning ej finnas betryggande för föreningens

förmåga att fullgöra sina förbindelser. Givetvis får en sådan förening

ej heller, sedan den en gång antagits till erkänd sjukkassa, ändra sina

stadgebestämmelser i nu berörda hänseende så, att de komma i strid med

det i angivna föreskrift innefattade kravet. Den grundsats motionären önskar

Utskottet.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

måtte komma till uttryck i 33 § är sålunda redan förut bestämt fastslagen

i författningsförslaget. Yad angår ovan återgivna föreskrift i 35 § så anger

ju denna allenast ett visst minimum med avseende å fondens storlek.

Skall enligt stadgarna fond bildas till högre belopp än berörda minimum,

får medgivande till fondavsättnings upphörande ej lämnas förrän det sålunda

bestämda beloppet uppnåtts. Men även i övrigt får naturligen tillsynsmyndigheten

icke medgiva sådant upphörande, därest medgivandet skulle, oavsett

att fonden uppnått den i 35 § angivna storleken, finnas äventyra kassans

förmåga att fullgöra sina förbindelser. Ett fastslående i författningen av

visst minimum för fonden har emellertid ansetts vara av värde med hänsyn

till de svårigheter, som erfarenheten visat vara för handen, när det gällt att

bibringa sjukkassorna insikt örn nödvändigheten av en rationell fondbildning.

Vid angivna förhållanden hemställer utskottet, att ifrågavarande bestämmelser

måtte bibehållas vid sin lydelse enligt jn-opositionen.

39 §.

På sätt utskottet i sitt allmänna yttrande anfört har utskottet funnit sig

böra förorda, att skyldighet stadgas för centralsjukkassa att vart femte år

till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk utredning av sin ställning.

Föreskrifter härom hava upptagits under förevarande paragraf. I huvudsak

överensstämma de föreslagna bestämmelserna med dem, som i 81 § understödsföreningslagen

meddelas beträffande pensionskassor med icke godkända

stadgar. Dock har föreskriften därstädes, att tillsynsmyndigheten äger, om

utredningen visar brist, påkalla utredning oftare än vart femte år, icke medtagits.

Enligt 80 § i nyssnämnda lag blir centralsjukkassa pliktig att varje

år ingiva statistisk redogörelse rörande verksamheten samt att, örn tillsynsmyndigheten

finner nödigt infordra ytterligare upplysningar, ofördröjligen

iämna sådana. Dessutom skall enligt 36 § i förordningsförslaget en av centralsjukkassas

revisorer utses av tillsynsmyndigheten. Denna äger alltså flera

olika möjligheter att, örn den tinner sådant påkallat i anledning av den

försäkringstekniska utredningen, närmare följa kassans verksamhet.

Enligt 82 § understödsföreningslagen äger tillsynsmyndigheten, därest av

försäkringsteknisk utredning för pensionskassa framgår, att föreningen uppenbarligen

icke kan fullgöra sina förbindelser och myndigheten finner fortsättande

av föreningens verksamhet efter oförändrade grunder vara ägnat att

medföra allvarliga missförhållanden, meddela föreningen anvisning att vidtaga

erforderliga ändringar med avseende å grunderna för verksamheten. Någon

dylik föreskrift torde ej i förevarande sammanhang behöva meddelas beträffande

centralsjukkassa. Enligt 42 § i förordningsförslaget äger nämligen

tillsynsmyndigheten redan motsvarande befogenhet gent emot erkänd sjukkassa

över huvud, så snart myndigheten finner anledning till anmärkning

mot kassans verksamhet. Under sistnämnda uttryck faller såsom förarbetena

till stadgandet utvisa alla fall, då kassan utan att direkt bryta mot lag

eller stadgar ändock visar sig olämplig att omhänderliava den sociala sjukförsäkringen.

Att stadgandet är tillämpligt i en situation, som motsvarar

den i 82 § understödsföreningslagen angivna, torde sålunda vara uppenbart.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 15

45 §.

Av skäl, som anförts vid 17 §, torde den i förevarande paragrafs första

stycke förekommande hänvisningen till 13, 15 och 19 §§ böra utökas med

hänvisning jämväl till 20 §.

Förslaget till förordning om moderskapsunderstöd.

1 §•

Av skäl, som utskottet angivit vid 23 § i förslaget till förordning örn

erkända sjukkassor, lärer det i andra stycket av förevarande paragraf förekommande

uttrycket »allmän arbetsanstalt» böra utbytas mot ordet »tvångsarbetsanstalt».

2§-

Enligt denna paragraf skall behov av moderskapsunderstöd i regel anses

föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin

man, för makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till

minst 500 kronor.

I motion II: 366 yrkas, att inkomstgränsen måtte sättas vid 1,500 kronors

beskattningsbar inkomst.

Enligt gjorda undersökningar skulle med den i propositionen föreslagna inkomstgränsen

rätt till moderskapsunderstöd tillkomma dels sådana arbeterskor

och hustrur till sådana arbetare inom industri, byggnadsverksamhet,

handel och samfärdsel, vilka hava löneinkomster uppgående högst till de

för respektive kvinnliga och manliga arbetare genomsnittliga, dels ock alla

hustrur till jordbruksarbetare, statare, torpare eller lägenhetsägare samt den

övervägande delen av hustrur till hemmansägare och arrendatorer. Antalet

understödsberättigade enligt de föreslagna reglerna uppskattas till omkring

70,000 (antal barnaföderskor år 1928 = omkr. 98,000). Det synes vid angivna

förhållanden icke finnas skäl för den i motionen påkallade utvidgningen av

kretsen understödsberättigade. Utskottet avstyrker alltså detta yrkande.

3 och 4 §§.

I motion II: 366 framställas yrkanden örn en betydande utvidgning av

den i propositionen föreslagna understödsverksamheten. För densamma

föreslås skola gälla samma regler i avseende å understödets beskaffenhet och

tiden för dess åtnjutande som i samma motion påyrkats beträffande moderskapshjälp

i sjukkassa.

Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört vid 32 § i förslaget till

förordning örn erkända sjukkassor och då det är av vikt, att det rent statliga

moderskapsunderstödet blir väsentligt lägre än den moderskapshjälp, som

erhålles på grund av medlemskap i sjukkassa, får utskottet avstyrka de ifrågavarande

yrkandena.

Av skäl, som utskottet angivit vid nyssnämnda paragraf, synes en mindre

omredigering av 3 §:s andra stycke böra äga rum.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

5§-

I stad, som kommer att utgöra eget centralsjukkasseområde, kunna jämlikt

46 § i förslaget till förordning örn erkända sjukkassor flera hittills verkande

sjukkassor under vissa förutsättningar vinna erkännande såsom lokalsjukkassor.

Utskottet anser sig böra framhålla, att det för sådant fall synes

lämpligast, att centralsjukkassan själv förbehåller sig de uppgifter, som omförmälas

i förevarande paragraf, och att alltså något överlåtande på sätt i

samma paragraf sägs av dessa uppgifter å lokalsjukkassa icke äger rum.

6§-

I motion II: 366 yrkas, att första stycket i denna paragraf måtte erhålla

följande lydelse: »Havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd,

skall själv eller genom annan göra ansökan därom i god

tid före barnsbörden. Ansökan, som inkommit senare än å sextionde dagen

efter barnsbörden, må bifallas allenast för så vitt särskilda omständigheter

äro för handen eller att behov ej tidigare förelegat.»

Utskottet håller före, att därest några tidsbestämmelser med avseende å

ansökans ingivande överhuvud skola meddelas, dessa böra göras någorlunda

fasta och klara. För att bestämmelserna skola få något praktiskt värde

torde vidare, på sätt i propositionen föreslagits, rätten till understöd böra

göras beroende av att de givna bestämmelserna iakttagas. Att låta ansökan,

som inkommit senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, komma under

prövning lärer icke vara påkallat av något legitimt behov. Utskottet får

därför avstyrka de ifrågavarande yrkandena.

7 §•

I motion II: 366 yrkas, att understöd skall få utbetalas, sedan till sjukkassan

inkommit intyg, att kvinnan är havande.

I moderskapsunderstödssakkunnigas betänkande anföres, att det visserligen

syntes önskvärt, att barnaföderskan kunde beredas möjlighet utfå någon

del av understödet före barnsbörden, men att en dylik möjlighet skulle be''

reda sådana svårigheter i avseende å bevisningen örn de för rätten till understöd

grundläggande förhållandena, att de sakkunniga funnit sig nödgade att

avstå därifrån. De skäl, som åberopats för denna ståndpunkt, äga full giltighet

även med avseende å propositionens, av utskottet biträdda förslag.

Utskottet kan därför ej tillstyrka det framställda ändringsyrkandet.

8§-

Beträffande första stycket yrkas i motion II: 366 sådan ändring, att viss

del av understödet enligt motionärernas förslag, det s. k. grundbeloppet,

skulle obligatoriskt utbetalas före barnsbörden. I fråga örn andra stycket

yrkas i samma motion, att detsamma måtte utgå.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 17

Vad förstnämnda yrkande angår har utskottet vid 3 och 4 §§ avstyrkt

den i motionen föreslagna utvidgningen av understödet. I följd härav saknar

utskottet anledning att närmare yttra sig örn nu berörda yrkande.

Bestämmelserna i paragrafens andra stycke hava tillkommit i avsikt att

garantera, att understödet i första hand användes till täckande av kostnaderna

för sådan vård, som är erforderlig i samband med barnsbörden. Utskottet

finner bestämmelserna välgrundade och tillstyrker deras bibehållande

i förslaget.

Förslaget till bestämmelser angående statsbidrag åt sjukkassor.

Punkt 2.

I motion II: 367 hemställes, att stadgandet under b) i första stycket

måtte utgå.

För nämnda yrkande har i motionen icke lämnats någon som helst motivering

och utskottet får avstyrka detsamma.

Emellertid har utskottet funnit, att berörda stadgande å annan grund

tarvar viss jämkning. Örn sjukkassa jämlikt 22 § tredje stycket i förslaget

till förordning örn erkända sjukkassor vinner befrielse från skyldigheten att

i angiven omfattning ersätta medlems utgifter för läkar- och eventuellt sjukhusvård,

skall kassan i stället utgiva annat understöd, som med hänsyn till

omständigheterna finnes skäligt och lämpligt. I sista hand kan det bliva

fråga om förhöjning av utgående sjukpenning. Ar denna redan förut för en

eller flera medlemmar bestämd till 6 kronor, skulle kassan i sådant fall,

med den föreslagna lydelsen av här ifrågavarande stadgande, förlora rätt till

varje som helst statsbidrag för medlemmar, vars sjukpenning sålunda skulle

komma att överstiga 6 kronor. Detta kan ej anses riktigt. Utskottet förordar

därför, att en undantagsbestämmelse meddelas för nu berörda fall.

Denna bestämmelse synes lämpligen kunna införas i sista stycket av punkt

2, där redan förut vissa undantag från stadgandet under c) äro upptagna.

Punkt 4.

I de lika lydande motionerna I: 210 och II: 353 yrkas, att stadgandet

under b) i tredje stycket måtte utgå ur förslaget.

I fjolårets regeringsförslag var motsvarande stadgande mera omfattande

och avsåg alla fall, då medlem »eljest av allmänna medel åtnjutit avlöning

eller annan ersättning med minst enkrona». I anledning av väckta motioner

hemställde utskottet i fjol, att detta stadgande måtte utgå. Vid frågans behandling

i kamrarna biföll emellertid andra kammaren på denna punkt regeringsförslaget;

i första kammaren, där hela förslaget föll, blev frågan ej

föremål för prövning. Då regeringsförslaget i år innebär ett väsentligt tillmötesgående

mot utskottets ståndpunkt i fjol samt det icke låter sig förneka,

att principiella skäl tala för upprätthållande av ett förbud mot utbetalande

av sjukdagsbidrag i sådana fall, då staten själv utbetalar avlöning

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 2 avd. 4 haft. (Nr 8.) lim si 2

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

till mera betydande belopp under sjukdom, anser sig utskottet böra med

avstyrkande av motionerna tillstyrka propositionens förslag.

Anslagsfrågor.

Statsverks- I riksstaten för innevarande år upptages ordinarie förslagsanslag till sjukp>

opositionen. kasseväsendets befrämjande å 3,670,000 kronor samt ett extra förslagsanslag

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, å 210,000 kronor.

I skrivelsen den 12 september 1930 har socialstyrelsen gjort framställning

örn att flir budgetåret 1931/1932 förstnämnda anslag måtte höjas till 3,940,000

kronor och att sistnämnda anslag måtte uppföras med oförändrat belopp.

Såsom motiv för den angivna höjningen har åberopats dels en väntad fortsättning

av den på senaste tiden konstaterade ökade sjukligheten, dels en

fortgående ökning av antalet sjukkassemedlemmar.

I statsverkspropositionen har uttalats, att någon erinran icke syntes vara

att göra mot beräkningen av anslaget till sjukkasseväsendets befrämjande

men att anslaget till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, på anfört

skäl syntes kunna nedsättas till 190,000 kronor. Emellertid har hänvisats

till att ett nytt förslag rörande reformerad sjukförsäkring, kombinerat

med vissa förslag rörande åtgärder för moderskapsskydd, vore avsett att

föreläggas innevarande års riksdag, därvid bland annat skulle komma att

prövas frågan örn ändrade grunder för statsbidrag till sjukkassor. I samband

därmed har uttalats, att genomförandet av berörda förslag ej syntes

komma att i nämnvärd grad medföra inverkan å belastningen av nästkommande

budgetårs anslag, men att riksdagens medgivande borde inhämtas

till att förevarande anslag finge redan under nästa budgetår anlitas jämväl

för bidrag enligt de föreslagna nya grunderna, i den mån sjukkassorna inrättade

sig efter de krav, som utgjorde förutsättningen för sådana bidrag.

Med hänsyn därtill föreslås i statsverkspropositionen, att riksdagen, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, måtte beräkna nu ifrågavarande anslag

(femte huvudtiteln punkterna 23 och 24) till angivna belopp 3,940,000

kronor och 190,000 kronor.

Proposition I propositionen nr 75 föreslås, att riksdagen måtte bevilja ifrågavarande

nr 75. belopp samt medgiva, dels att för användningen av anslaget till sjukkasseväsendets

befrämjande skola gälla grunder, i huvudsak överensstämmande

med propositionen vidfogat förslag till bestämmelser i sådant avseende (se

Bilaga till utskottets utlåtande), dels ock att för användningen av anslaget

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, skola gälla av departementschefen

angivna grunder. Sistnämnda grander innefatta ingen annan

avvikelse från de för närvarande gällande än att, därest utbetalning på grund

av det förut berörda förslaget till förordning örn moderskapsunderstöd

skulle komma att äga ram under nästkommande budgetår, medel därtill

finge anvisas ur här ifrågavarande anslag.

Motioner. I de lika lydande motionerna I: 215 och II: 371 föreslås, att riksdagen

med avslag å Kungl. Maj:ts proposition måtte besluta viss ändring i kun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 19

görelsen om statsbidrag åt sjukkassor den 11 oktober 1920, innebärande en

höjning av sjukdagsbidraget från 25 till 40 öre per sjukdag samt borttagande

av maximigränsen för detta bidrag (2 kronor per år och medlem).

Det uppgives i motionerna, att ett bifall till dessa yrkanden torde komma

att föranleda en utgiftsökning för statsverket av inemot 2 miljoner kronor

för år.

Med den ställning, utskottet intagit till Kungl. Maj:ts förslag, saknar utskottet

anledning att närmare ingå på de yrkanden, som framställts i motionerna.

Kungl. Maj:ts beräkningar rörande anslagens erforderliga storlek

hava ej givit utskottet anledning till någon erinran. Beträffande det vid

propositionen fogade förslaget till bestämmelser örn statsbidrag till sjukkassor

har utskottet yttrat sig i det föregående. Mot departementschefens

hemställan rörande användningen av anslaget till sjukkassor, som meddela

moderskapsunderstöd, har utskottet intet att erinra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte antaga följande vid Kungl. Maj:ts

proposition nr 75 fogade förslag till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om

understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 9, 44, 45 och 89 §§ i lagen den 29 juni

1912 örn understödsföreningar skola, 3 § sådan densamma lyder enligt lag

den 18 juni 1926 (nr 218), i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes

bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss

ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet);
vid

medlems — — — eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

eller idka---hänförlig verksamhet.

Understödsförening, som — — — lag pensionskassa.

3 §.

Där ej för visst slag av registrerad understödsförening är i lag eller författning

annorlunda särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd

Utskottet,

Utskottets

hemställan•

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt stats- och andra lagutslcotts utlåtande Nr 8.

av tillsynsmyndigheten utöva verksamhet, vilken är främmande för det ända- >''

mål, som avses med föreningens understödsverksamhet.

Registrerad understödsförening må ej---en medlem.

9 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening». Avser

sådan förening uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp, må

dock föreningen i stället i firman hava ordet »sjukkassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som

betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,

att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller

av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet

»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom

finnes särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa, må icke i firman

hava ordet »erkänd».

Firman skall--— understödsförenings firma.

44 §.

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med

mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två

på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och

å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de

röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukassas stadgar, som

må erfordras för erkännandets bibehållande, å sammanträde biträtts av minst

tre fjärdedelar av de röstande, vare det ock gillt.

Där stadgeändringen —--till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, äge ej tilllämpning

i fråga om rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken

pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen

fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,

innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

45 §.

För giltighet av beslut örn understödsförenings trädande i likvidation i

andra fall, än i 49 och 68 §§ sägs, gälle de i 44 § första stycket första

punkten samt andra och fjärde styckena stadgade villkor.

Lag samma vare angående beslut örn överlåtelse av understödsförenings

rörelse eller viss del därav på sätt i 61 och 68 §§ förmäles. I fråga om

beslut om överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där

överlåtelsen erfordras för bibehållande av erkännandet, vad i 44 § första

stycket andra punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut--— sista sammanträdet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

21

89 §.

Rätt till sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till kapitalunderstöd, i vad

det icke överstiger femhundra kronor, kan ej överlåtas och må förty ej tagas

i mät för gäld.

Hurusom pension---i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1932, och upphör lagen den 4 juli

1910 (nr 77) örn sjukkassor vid samma tidpunkt att gälla. Därvid skall

emellertid iakttagas

att, därest sjukkassa eller fortsättningskassa vid nämnda tid är registrerad

enligt sistnämnda lag, denna skall fortfara att gälla för kassan, intill dess

kassan blivit registrerad enligt lagen örn understödsföreningar, likväl ej längre

än till den 1 januari 1935;

att för förening, som nu nämnts, skall, där föreningen trätt i likvidation

eller försatts i konkurs medan lagen om sjukkassor gällde för föreningen,

nämnda lag jämväl efter den 1 januari 1935 lända till efterrättelse, intill dess

likvidationen eller konkursen avslutats;

att rättigheter och skyldigheter, vilka för sådan förening uppkommit

medan lagen örn sjukkassor var för föreningen gällande, skola bedömas efter

nämnda lag; dock att förening, som ej registrerats enligt lagen örn understödsföreningar,

icke må efter den 1 januari 1935 hos domstol eller annan

myndighet göra gällande sådan rättighet;

samt att förseelse mot lagen örn sjukkassor skall bedömas efter nämnda

lag även efter det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars

verksamhet förseelsen blivit begången.

Där enligt vad ovan sagts lagen om sjukkassor skall beträffande viss förening

gälla efter den 1 januari 1932, skall vidare iakttagas

att medlem i föreningen, som vinner inträde i erkänd sjukkassa, må oberoende

av vad i 9 § av lagen är stadgat kvarstå i föreningen för beredande

av allenast begravningshjälp;

att bestämmelsen i 13 § andra stycket av lagen icke må utgöra hinder

för att, därest medlem i sammanhang med utträde eller uteslutning ur föreningen

vinner inträde i erkänd sjukkassa, till denna utbetalas visst belopp

av föreningens tillgångar;

samt att beslut om sådan ändring i föreningens stadgar, som avses i 57 §

andra stycket och tredje stycket första punkten, må anses gillt, där det å

sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande och godkänts

av tillsynsmyndigheten; dock att vad i tredje stycket andra punkten och

fjärde stycket av sistnämnda paragraf är stadgat skall gälla.

Har förening, som vid denna lags ikraftträdande är registrerad enligt

lagen örn sjukkassor, sedermera vunnit registrering såsom understödsför
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

ening, må beslut, vilket före den 1 januari 1935 fattas om sådan ändring

av stadgarna, som erfordras för att föreningen skall kunna antagas till erkänd

sjukkassa, eller örn överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del

därav å erkänd sjukkassa, anses gillt, därest det å sammanträde biträtts av

minst tre fjärdedelar av de röstande. Ar för beslutets giltighet i stadgarna

uppställt villkor utöver vad enligt lagen örn understödsföreningar är bestämt

eller erfordras enligt samma lag, att beslutet gillas av tillsynsmyndigheten,

lände dock bestämmelse i sådant hänseende till efterrättelse.

Då förening, vilken är införd i sjukkasseregistret, registreras enligt lagen

örn understödsföreningar, skall föreningen avföras ur nämnda register.

B) att riksdagen, med förklarande att det vid ifrågavarande

proposition fogade förslaget till förordning om erkända sjukkassor

ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte

för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslug.)

Förordning

om erkända sjukkassor.

I. Om antagande av erkända sjukkassor.

1 §•

Begistrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar meddelar sjukhjälp

och moderskapshjälp i enlighet med vad i denna förordning föreskrives,

må på sätt i förordningen sägs antagas till erkänd sjukkassa.

Meddelas understöd, som ovan avses, i den omfattning, som därför i denna

förordning finnes särskilt stadgat, må föreningen vid antagandet tilldelas benämningen

centralsjukkassa.

Annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassa benämnes i denna förordning

lokalsjukkassa.

2§-

Understödsförening antages till erkänd sjukkassa av den i 69 § i lagen

den 29 juni 1912 om understödsföreningar omförmälda tillsynsmyndigheten.

Med antagande följer rätt till statsbidrag i enlighet med därför fastställda

grunder.

3 §•

Ansökan örn antagande till erkänd sjukkassa skall göras av föreningens

styrelse.

Vid ansökningen skola fogas enligt fastställda formulär avfattade uppgifter

rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter kön, civilstånd,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ålder, yrken ock tillförsäkrat understöd ävensom angående föreningens tillgångar

ock skulder samt av samfund, inrättning eller enskild gjord utfästelse

av bidrag till föreningen. Nämnda kandlingar skola vara försedda

med styrelseledamöternas bevittnade namnunderskrifter.

Söker förening antagande till lokalsjukkassa ock finnes för dess blivande

verksamhetsområde centralsjukkassa, skall tillsynsmyndigheten inhämta yttrande

i ärendet från sistnämnda kassas styrelse.

4 §•

Understödsförening, som avser att utöva verksamhet såsom lokalsjukkassa,

skall för att kunna antagas till erkänd sjukkassa till verksamhetsområde

hava viss eller vissa närgränsande kommuner och bestå av minst etthundra

medlemmar. Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må jämväl

förening, vars verksamhetsområde omfattar allenast viss del av kommun

eller som består av mindre än etthundra, dock minst femtio, medlemmar,

antagas.

Förening, som avser att utöva verksamhet såsom centralsjukkassa, skall till

verksamhetsområde hava ett eller flera landstingsområden eller stad, som

icke deltager i landsting. För annan stad än nu nämnd må, såvida sjukkasseverksamheten

därstädes vid tidpunkten för denna förordnings utfärdande

nått större omfattning och är mera enhetligt organiserad, med tillsynsmyndighetens

begivande särskild centralsjukkassa kunna antagas.

5 §•

För ett och samma landstingsområde eller en och samma stad må allenast

en centralsjukkassa samt för en och samma kommun eller del därav

allenast en lokalsjukkassa antagas.

Har centralsjukkassa antagits enbart för stad, må lokalsjukkassa för staden

icke antagas.

Sökes antagande till centralsjukkassa eller lokalsjukkassa för ett och samma

område av mer än en understödsförening, skall tillsynsmyndigheten söka

åvägabringa jämkning beträffande de avsedda verksamhetsområdena eller

överlåtelse enligt 68 § i lagen örn understödsföreningar på en av föreningarna

av den eller de andras rörelse eller på en för ändamålet bildad förening av

samtliga de sökandes rörelse. Kan överlåtelse som nu sagts icke åvägabringas,

har tillsynsmyndigheten att pröva, vilken förening må anses lämpligast,

därvid hänsyn särskilt bör tagas till föreningarnas medlemsantal.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där antagande sökes

allenast av en förening men anledning finnes antaga, att ansökan framdeles

kommer att göras även av annan, för ändamålet lämplig förening.

Finnas ej stadgarnas bestämmelser örn avgifter och fondbildning betryggande

för föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser, eller innehålla

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatt stats- och andra lagutstcotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stadgarna föreskrifter, som med hänsyn till ändamålet med föreningens verksamhet

prövas vara obehöriga, skall antagande vägras.

6 §•

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd sjukkassa hava

i sina stadgar angivet:

1) vilket område föreningens verksamhet skall omfatta;

2) under vilka villkor medlem må uteslutas;

3) i vilken ordning beslut örn uttaxering å medlemmarna skall fattas och efter

vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas;

4) huru de medel må användas, vilka på grund av medgivande enligt 35 §

icke skola avsättas till fond eller skola från fond avskiljas; samt

5) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt i

61 § i lagen om understödsföreningar sägs kommer till stånd, med behållna

tillgångar skall förfaras.

Avser föreningen att driva verksamhet såsom lofcalsjuMassa, skola stadgarna

härutöver innehålla, att föreningen skall vara pliktig utöva nödig sjukkontroll

och uppbära medlemsbidrag för den centralsjukkassa, vilken medlemmarna

tillhöra, samt i övrigt tillhandagå nämnda kassa vid fullgörande

av dess uppgifter.

Stadgarna för förening, vilken önskar antagas till erkänd sjukkassa, skola

i tillämpliga delar överensstämma med vad under II—Y samt VII i denna

förordning föreskrives.

7 §•

Erkänd sjukkassas firma skall innehålla orden »erkänd sjukkassa».

Centralsjukkassas firma skall innehålla orden »erkänd centralsjukkassa».

Lokalsjukkassas firma må ej innehålla ordet »central» i omedelbart samband

med ordet »sjukkassa».

8 §•

Erkänd sjukkassa är pliktig att inom sitt verksamhetsområde, jämväl såvitt

angår andra än kassans medlemmar, biträda vid handhavandet av annan

statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet. För sitt biträde skall

kassan erhålla skäligt vederlag, vilket bestämmes av Konungen.

I fråga örn verksamhet av nu angiven art, som utövas av annan än staten,

stånde erkänd sjukkassa fritt att mot skäligt vederlag åtaga sig särskilda

arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde. Medför åtagandet ekonomiska

förpliktelser för kassan, skall dock tillsynsmyndighetens tillstånd inhämtas.

Utöver vad nu sagts må annan verksamhet än som i 1 § angives icke

utövas av erkänd sjukkassa.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

II. Om stadgarnas bestämmelser rörande medlemskap.

9§-

Till medlem av erkänd sjukkassa må icke, utom då fråga är örn inträde

i centralsjukkassa av i kassans tjänst anställd person, antagas annan än den,

som är bosatt inom kassans verksamhetsområde.

Person, som saknar fast bostad, anses enligt denna förordning vara bosatt

å sin mantalsskrivningsort.

Inträde i erkänd sjukkassa må vidare beviljas allenast den, som fyllt

femton men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med lyte,

vilket medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning av

arbetsförmågan eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Yad nu stadgats

gäller icke vid inträde i centralsjukkassa genom indirekt anslutning på

sätt i 11 § sägs eller vid bildande av lokalsjukkassa av anledning, varom i

19 § förmäles, eller vid överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings

rörelse eller viss del därav på sätt i 61 eller 68 § i lagen örn

understödsföreningar sägs.

10 §.

Med de i 9 och 16 §§ stadgade inskränkningarna skall rätt till inträde i

lokalsjukkassa tillkomma envar inom kassans verksamhetsområde bosatt man

eller kvinna, vars ålder icke överstiger fyrtio eller, där inträde sökes inom

tolv månader från det kassan antagits till erkänd sjukkassa, fyrtiofem år.

Yad sålunda stadgats äger dock icke tillämpning i fråga örn den, som

uteslutits ur erkänd sjukkassa av annan än i 15 § angiven grund.

11 §■

Kätt till inträde i centralsjukkassa skall tillkomma dels envar medlem av

lokalsjukkassa inom verksamhetsområdet (indirekt ansluten medlem), dels ock

med de i 9 och 16 §§ stadgade inskränkningarna envar å ort inom verksamhetsområdet,

för vilken lokalsjukkassa icke finnes, bosatt person, vars ålder

icke överstiger fyrtio eller, där inträde sökes inom tolv månader från det

kassan antagits till erkänd sjukkassa, fyrtiofem år (direkt ansluten medlem).

Centralsjukkassa skall likväl ej vara pliktig att såsom direkt ansluten

medlem mottaga den, som uteslutits ur erkänd sjukkassa av annan än i 15 §

angiven grund.

12 §.

I erkänd sjukkassa må icke någon vinna inträde eller kvarstå allenast för

beredande av moderskapshjälp.

13 §.

Lokalsjukkassa skall som villkor för medlemskap uppställa, att medlem

jämväl skall vara medlem av centralsjukkassan för den ort, där han är bosatt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatt, stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Centralsjukkassa skall som villkor för medlemskap uppställa, att medlem,

bosatt å ort inom verksamhetsområdet för vilken lokalsjukkassa finnes, skall

vara medlem jämväl av sistnämnda kassa.

14 §.

I rätten att utträda ur erkänd sjukkassa må begränsning ej vara föreskriven

i kassans stadgar.

15 §.

Flyttar medlem av erkänd sjukkassa från kassans verksamhetsområde till

ort, för vilken annan erkänd kassa finnes, eller till utlandet, åge han, där ej

nedan annorlunda stadgas, kvarstå i förstnämnda kassa allenast intill utgången

av månaden näst efter den, under vilken flyttningen skedde. Medlem,

som är anställd i centralsjukkassas tjänst, må dock såsom direkt ansluten

medlem kvarstå i centralsjukkassan.

Bosätter medlemmen sig inom verksamhetsområdet för annan erkänd sjukkassa,

vare han berättigad att utan hinder av vad i 9 § tredje stycket är

stadgat och utan erläggande av inträdesavgift ingå såsom medlem i denna

kassa i närmast motsvarande sjukhjälpsklass (överflyttning), dock att anmälan

om inträdet skall göras före utgången av månaden näst efter den, under

vilken flyttningen skedde, och att stadgade avgifter för tiden intill överflyttningen

skola vara erlagda. Överflyttningen skall anses hava ägt rum med

utgången av den månad, under vilken anmälan om inträde gjordes. Var

medlemmen vid denna tidpunkt på grund av redan inträffad sjukdom eller

barnsbörd berättigad till understöd, skall dock, där ej annat överenskommits

mellan kassorna, överflyttningen anses hava skett först med utgången av den

månad, under vilken han blivit återställd eller löpande understödstid gått

till ända.

Har medlemmen under en tid av minst fem år, räknat tillbaka från tidpunkten

för överflyttningen, varit tillförsäkrad mera omfattande sjukhjälp

än den, varmed han till följd av överflyttningen måste åtnöjas, och överflyttar

medlemmen inom tre år från nämnda tidpunkt till annan kassa, vare

han därvid berättigad till inträde i sjukhjälpsklass, som närmast motsvarar

den högre klass, han sålunda förut tillhört.

Vad i andra och tredje styckena stadgas skall i tillämpliga delar gälla

jämväl då indirekt ansluten medlem av centralsjukkassa flyttar till ort inom

verksamhetsområdet, för vilken lokalsjukkassa icke finnes, och då direkt ansluten

medlem av centralsjukkassa flyttar till ort inom verksamhetsområdet,

för vilken lokalsjukkassa finnes.

Här överenskommelse i sadant hänseende träffats med utländsk myndighet

eller sjukkasseorganisation, skola bestämmelserna angående överflyttning

äga motsvarande tillämpning beträffande i överenskommelsen avsedd person.

Sådan överenskommelse skall vara godkänd av tillsynsmyndigheten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts uttalande Nr 8.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

16 §.

Frånsett att medlem av lokalsjukkassa skall vara medlem av centralsjukkassa,

må icke någon å samma tid vara medlem av mer än en erkänd sjukkassa.

Finnes någon obehörigen tillhöra mer än en erkänd sjukkassa, skall

han äga kvarstå allenast i kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt.

Driver mer än en av kassorna verksamhet å medlemmens boningsort

eller ingår denna ej i verksamhetsområdet för någon av kassorna, skall han

äga kvarstå allenast i den kassa, vari han först inträtt.

17 §.

Erkänd sjukkassas stadgar må såsom

uteslutningsgrund, utöver vad

som följer av bestämmelserna i 13,

15, 16 och 19 §§, upptaga allenast, att

medlem vid ansökan örn inträde i

kassan eller övergång till högre sjukhjälpsklass

svikligen uppgivit eller förtegat

något förhållande, som kan antagas

vara av betydelse vid prövningen

av sådan ansökan, genom sviklig!

förfarande förskaffat sig eller sökt

förskaffa sig understöd från kassan

eller underlåtit att ställa sig till efterrättelse

kassans stadgar eller styrelsens

i behörig ordning utfärdade föreskrifter.

Försummelse med avseende

å avgiftsbetalning må allenast i den

i 18 § stadgade ordning föranleda

medlemskaps upphörande.

Har beträffande medlem av erkänd sjukkassa omständighet inträffat, som

kassan finner böra föranleda medlemmens uteslutande, skall det åligga kassans

styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens sista kända

adress giva medlemmen underrättelse därom, därvid skälig tid må föreskrivas

medlemmen för avgivande av förklaring.

17 §.

Erkänd sjukkassas stadgar må såsom

uteslutningsgrund, utöver vad

som följer av bestämmelserna i 13, 15,

16, 19 och 20 §§ upptaga allenast, att

medlem vid ansökan om inträde i

kassan eller övergång till högre sjukhjälpsklass

svikligen uppgivit eller

förtegat något förhållande, som kan

antagas vara av betydelse vid prövningen

av sådan ansökan, genom sviklig!

förfarande förskaffat sig eller sökt

förskaffa sig understöd från kassan

eller underlåtit att ställa sig till efterrättelse

kassans stadgar eller styrelsens

i behörig ordning utfärdade föreskrifter.

Försummelse med avseende

å avgiftsbetalning må allenast i den

i 18 § stadgade ordning föranleda

medlemskaps upphörande.

18 §.

Häftar medlem av erkänd sjukkassa vid utgången av andra månaden efter

den, under vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp senast skolat betalas,

fortfarande för avgift eller belopp, som nu sagts, skall han anses hava utträtt

ur kassan vid nämnda tidpunkt, där ej kassans styrelse dessförinnan av särskild

anledning medgivit honom ytterligare anstånd med betalningen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatt stats- och andra lagutstcotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anmäler sig den, som sålunda utträtt ur kassan, inom tolv månader efter

utträdet till återinträde i kassan och har lians hälsotillstånd under tiden ej

försämrats, må kassan, under förutsättning att samtliga avgifter för den förflutna

tiden erläggas, bevilja sådant inträde (återinträde), oaktat de i 9 §

tredje stycket angivna förutsättningarna ej äro för handen.

19 §.

Uppnår i centralsjukkassa antalet direkt anslutna medlemmar från kommun,

för vilken lokalsjukkassa icke finnes, talet etthundra, skall centralsjukkassans

styrelse, där ej tillsynsmyndigheten annorledes förordnar, vidtaga

åtgärder för upprättande av en lokalsjukkassa för kommunen. För detta

ändamål skall styrelsen uppgöra förslag till stadgar för lokalsjukkassa och

förelägga detta till antagande vid sammanträde, till vilket nämnda medlemmar

kallats. Kommer lokalsjukkassa ej till stånd inom ett år från det sådant

sammanträde hållits och har antalet direkt anslutna medlemmar från kommunen

ej nedgått under etthundra, skola dessa medlemmar, där ej tillsynsmyndigheten

beträffande vissa av dem annorledes bestämmer, uteslutas ur

centralsjukkassan. Beslut örn uteslutning får dock ej medföra inskränkning

i rätten till understöd vid sjukdomsfall eller barnsbörd, som inträffat före

det underrättelse om beslutet kommit eller bort komma medlemmen tillhanda.

Kommer av anledning, som i första stycket sägs, lokalsjukkassa till stånd,

skall till densamma utbetalas behörig andel av centralsjukkassans sjukhjälpsfond,

beräknad efter grunder som fastställts av tillsynsmyndigheten.

lil. Örn stadgarnas bestämmelser rörande understöd.

20 §.

Sjukhjälp till medlem av erkänd sjukkassa skall, där ej nedan annorlunda

stadgas, omfatta dels ersättning för utgifter till sjukvård (sjukvårdsersättning),

dels ock ett understöd i penningar för varje dag (sjukpenning).

Den, som icke har eget förvärvsarbete, ävensom gift kvinna äger att vara

medlem av erkänd sjukkassa för beredande av allenast sjukvårdsersättning

Är någon på grund av lag eller utfästelse berättigad att av annan vid sjukdom

erhålla läkarvård, må han vara medlem för beredande av allenast sjukpenning.

I erkänd sjukkassa må icke någon, för vilken det vid taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt upptagna beskattningsbara beloppet överstiger

åttatusen kronor, tillförsäkra sig sjukvårdsersättning. Finner kassa

i fråga örn medlem, åt vilken sådan ersättning utfästs, att vid senaste

taxering till skatt, som nyss sagts, för honom upptagits ett beskattningsbart

belopp överstigande åttatusen kronor, åligger kassan att hos medlemmen

uppsäga utfästelsen, och skall denna därefter icke gälla beträffande

sjukdomsfall, som inträffar efter utgången av det kalenderår, då uppsäg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningen skedde. Kvarstår den, mot vilken sådan åtgärd vidtagits, såsom

medlem för beredande av sjukpenning och styrker han sedermera, att det

beskattningsbara beloppet för honom icke längre överstiger åttatusen kronor,

vare kassan pliktig att utvidga försäkringen till att avse jämväl sjukvårdsersättning,

dock endast beträffande sjukdomsfall, som inträffar efter utgången

av löpande kalenderår.

21 §.

Erkänd sjukkassa må, lokalsjukkassa dock allenast med tillsynsmyndig”;

hetens begivande, tillförsäkra sina medlemmar sjukvårdsersättning jämväl

vid sjukdom, som drabbar medlems barn under femton år. Vad i 20 § tredje

stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å

dylik utfästelse.

Sjukpenning må icke tillförsäkras annan än den, vilken för erhållande

av sådant understöd är medlem av kassan.

22 §.

Sjukvårdsersättning skall utgivas vid varje sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver vård av läkare, samt, där ej nedan annorlunda sägs, motsvara

två tredjedelar av det belopp, vartill den sjukes utgifter för läkarvård,

kostnaderna för läkares resa häri inräknade, uppgått; dock att, där

utgifterna för vården överstigit det belopp, vartill desamma bort uppgå enligt

av Konungen fastställd taxa för sådan vård, som kan meddelas av envar

legitimerad läkare, ersättningen för dessa utgifter skall motsvara två tredjedelar

av sistnämnda belopp. Är uppenbart, att den sjuke utan fog sökt

mer än en läkare vid samma sjukdomsfall, vare kassan pliktig utgiva ersättning

enligt vad nu sagts allenast med avseende å utgifterna för den

vård, som lämnats av den först rådfrågade läkaren.

Styrkes med läkarintyg, att vård å sjukvårdsanstalt (sjukhusvård) är erforderlig,

skall i stället för ersättning, som i första stycket avses, utgivas

ersättning för den sjukes intagande och vård å sjukvårdsanstalt, som drives

av staten, landsting eller kommun eller till vars drift statsbidrag utgår, eller

å godkänt enskilt sjukhem, så ock för vård, som beredes den sjuke genom

pensionsstyrelsens försorg. I intet fall vare dock kassan pliktig utgiva ersättning

för sjukhusvård med högre belopp, än som skulle hava utgått för

den sjukes intagande och vård å allmän sal å lasarett, drivet av det landsting

eller den i landsting ej deltagande stad, inom vars område den sjuke

är bosatt.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten

medgiva erkänd sjukkassa befrielse beträffande samtliga eller vissa medlemmar

från skyldigheten att utgiva ersättning, som i första och andra styckena

avses; dock att kassan i sådant fall skall utgiva annat understöd, som

med hänsyn till omständigheterna kan anses lämpligt och skäligt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Mårts förslag.) (Utskottets förslag.)

Erkänd sjukkassa må erhålla tillsynsmyndighetens tillstånd att bidraga

till sina medlemmars sjukvård i vidare omfattning än i första och andra

styckena sägs. Tillstånd att ersätta större andel av utgifter till läkarvård

än i första stycket sägs må dock ej lämnas, med mindre särskild anledning

därtill föreligger.

23 §.

Där ej i denna förordning annorlunda stadgas, skall sjukpenning utgivas

vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan eller för vars botande

den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från

arbete.

Sjukpenning må ej utgivas i anledning

av ålderdomssvaghet, som icke

är förenad med verklig sjukdom, och

ej heller för sjukdomsfall, som den

sjuke avsiktligt eller vid förövande av

handling, för vilken straff ådömts honom,

ådragit sig, eller för tid, då den

sjuke undergår frihetsstraff eller i anledning

av brott enligt domstols förordnande

är intagen i allmän uppfostringsanstalt,

särskild vårdanstalt

eller interneringsanstalt eller då han

vistas å allmän arbetsanstalt. Ej heller

må sjukpenning utgivas vid sjukdom,

varigenom arbetsförmågan icke blivit

nedsatt med minst en fjärdedel, såvida

ej den sjuke för sjukdomens botande

enligt läkares föreskrift bör fullständigt

avhålla sig från arbete eller vård

beredes honom genom pensionsstyrelsens

försorg.

Sjukpenning må ej utgivas i anledning

av ålderdomssvaghet, som icke

är förenad med verklig sjukdom, och

ej heller för sjukdomsfall, som den

sjuke avsiktligt eller vid förövande av

handling, för vilken straff ådömts honom,

ådragit sig, eller för tid, då den

sjuke undergår frihetsstraff eller i anledning

av brott enligt domstols förordnande

är intagen i allmän uppfostringsanstalt,

särskild vårdanstalt

eller interneringsanstalt eller då han

vistas å tvångsarbetsanstalt. Ej heller

må sjukpenning utgivas vid sjukdom,

varigenom arbetsförmågan icke blivit

nedsatt med minst en fjärdedel, såvida

ej den sjuke för sjukdomens botande

enligt läkares föreskrift bör fullständigt

avhålla sig från arbete eller vård beredes

honom genom pensionsstyrelsens

försorg.

24 §.

Erkänd sjukkassa må såsom villkor för sjukhjälps utbekommande föreskriva,

att den sjuke skall underkasta sig undersökning, vård och föreskrift

av läkare så ock, där läkare funnit det för sjukdoms lyckliga utgång eller

för sjukdomstids förkortande vara av betydelse, att den sjuke vårdas å sjukvårdsanstalt,

underkasta sig sådan vård. Är ej den sjuke av kassan tillförsäkrad

ersättning för behandling och vård, som nu sagts, skall kassan ändock

vara pliktig utgiva sådan ersättning.

Såsom villkor för sjukpennings utbetalande må erkänd sjukkassa vidare

föreskriva, att den sjuke ej må under sjukdomstiden vistas utanför den

kommun, där han är bosatt, med mindre kassan medgiver det eller läkare

förklarat det erforderligt för hälsans återvinnande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr .8

31

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

25 §.

Utgiver erkänd sjukkassa ersättning för sjukhusvård, äger kassan minska

den sjuke för vårdnadstiden tillkommande sjukpenning med belopp motsvarande

kassans kostnader för vården. Ar den sjukes familj eller annan

för sitt uppehälle av honom väsentligen beroende, må dock högst halva

sjukpenningen p>å detta sätt avdragas.

26 §.

Sjukpenning må ej utgivas för de tre första dagarna vid varje sjukdomsfall,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid), och ej heller

för tid innan anmälan örn sjukdomsfallet gjorts hos sjukkassan, där det ej

är uppenbart, att hinder mött för anmälans verkställande. Karenstiden må

i sjukkassans stadgar utsträckas till högst sju dagar. I vidare mån än nu

sagts må rätten till sjukhjälp vid sjukdomens början ej vara inskränkt; dock

att rätten till sjukpenning må vara begränsad till tid, då sjukdomen medför

förlust av arbetsförmågan eller under vilken den sjuke för sjukdomens botande

enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla sig från arbete.

27 §.

I varje erkänd sjukkassa skall för sjukdom, som avses i 23 § första

stycket, kunna erhållas försäkring till sjukpenning å en, två, tre och fyra

kronor. Dock äger kassa att för försäkring till högre sjukpenning än en

krona i sina stadgar uppställa sådana särskilda villkor, som påkallas för

uppnående av ett skäligt förhållande mellan sjukpenning samt medlems arbetsinkomst

och ekonomiska ställning.

Sjukpenning vid sjukdom, som nyss sagts, (hel sjukpenning) skall vara

bestämd i hela krontal eller i hela krontal ökade med 50 öre. Utfästes

sjukpenning vid annan sjukdom, skall den vara i skälig mån lägre än hel

sjukpenning (nedsatt sjukpenning).

Erkänd sjukkassa må icke utgiva högre sjukpenning än sex kronor, där

ej tillsynsmyndigheten lämnar medgivande därtill.

28 §.

Sjukhjälp, som består i ersättning för utgifter till annan sjukvård än

sjukhusvård, utgår, såvitt angår medlem av lokalsjukkassa eller sådan medlems

barn under femton år, i sin helhet från lokalsjukkassa samt eljest

från centralsjukkassa. I den mån lokalsjukkassas sammanlagda utgifter för

nämnda ändamål, för år räknat, överstiga ett belopp, motsvarande tre kronor

eller, då fråga är örn lokalsjukkassa, vilken meddelar understöd som nu sagts

jämväl åt medlems barn under femton år, fyra kronor för varje medlem, som

tillförsäkrats sådant understöd, skall kassan äga att av centralsjukkassan utbekomma

det överskjutande beloppet. Medlemsantalet beräknas efter förhållandet

den 31 december det år utgifterna avse.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr, 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lämnar tillsynsmyndigheten på sätt i 22 § tredje stycket sägs medgivande

att i stället för ersättning för utgifter till läkar- eller sjukhusvård

annat understöd må utgå, skall tillsynsmyndigheten tillika, där så erfordras,

bestämma, huru kostnaden för sådant understöd skall fördelas mellan lokalsjukkassa

och centralsjukkassa.

29 §.

Med avseende å sjuklijälp i form av ersättning för sjukhusvård eller sjukpenning

skall sjukhjälpstiden i lokalsjukkassa vara bestämd till aderton dagar

för varje sjukdomsfall. Sjukdomsfall, som inträffar inom nittio dagar efter

den sista dag, för vilken sjuklijälp, som nu sagts, meddelats av kassan eller

av centralsjukkassa, till vilken medlemmen är ansluten, eller av erkänd sjukkassa

som han tidigare tillhört, räknas härvid såsom en omedelbar fortsättning

av det tidigare fallet.

Lokalsjukkassa, vilken har minst femhundra medlemmar och kan redovisa

sjukhjälpsfond till belopp, som prövas vara med hänsyn till omständigheterna

betryggande, må av tillsynsmyndigheten medgivas rätt att meddela

sjuklijälp, som i första stycket avses, under nittio dagar för varje sjukdomsfall,

med begränsning som ovan sagts för sjukdomsfall, vilka inträffa inom

nittio dagar efter det sjuklijälp senast meddelats. Innan medgivande som

nu sagts lämnas av tillsynsmyndigheten, skall yttrande i ärendet inhämtas

från centralsjukkassans styrelse.

I centralsjukkassa må sjukhjälpstiden ej vara i vidare mån begränsad än

att, där sjuklijälp i form av ersättning för sjukhusvård eller sjukpenning från

centralsjukkassa ensam eller från lokalsjukkassa jämte centralsjukkassa på

grund av ett sammanhängande sjuklighetstillstånd utgått under två år, sådan

sjuklijälp ej vidare utgår. Sjukdomsfall, som inträffar inom nittio dagar efter

den sista dag, för vilken sjuklijälp, som nu sagts, meddelats av centralsjukkassa,

räknas härvid såsom en omedelbar fortsättning av det tidigare fallet.

30 §.

Medlem av erkänd sjukkassa, för vilken läkarintyg angående hälsotillståndet

vid inträdet i kassan icke fordrats, må icke tillerkännas sjuklijälp för

sjukdomsfall, som inträffar under de första sextio dagarna efter inträdet

(väntetid). För medlem, vilken medgivits övergång från mindre till mera

omfattande sjuklijälp, skall under motsvarande förutsättning, såvitt ej fall

är förhanden, som avses i 20 § sista stycket sista punkten, sjuklijälp vid

sjukdom, som inträffar under de första sextio dagarna efter övergången, utgå

i den mindre omfattningen. Vad sålunda stadgats gäller dock icke, där

sjukdomen föranletts av olycksfall, som inträffat efter inträdet i kassan eller

efter övergången till den mera omfattande sjukhjälpen, samt ej heller i fråga

om medlem, vilken på grund av sin anställning varit pliktig att inträda i

kassan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lämnar erkänd sjukkassa sjukvårdsersättning vid sjukdom, som drabbat

medlems barn under femton år, skola därvid bestämmelserna i första stycket

äga motsvarande tillämpning med avseende å medlems barn.

Yäntetid må icke tillämpas vid inträde i centralsjukkassa såsom indirekt

ansluten medlem och ej heller vid överflyttning, vid återinträde eller vid

bildande av lokalsjukkassa av anledning, som i 19 § sägs. I intet fall må

väntetid vara bestämd till längre tid än ettliundratjugu dagar.

31 §-

I erkänd sjukkassas stadgar må bestämmas, att för sjukdomsfall, vid vilket

den sjuke jämlikt lag eller författning eller på grund av utfästelse är berättigad

att av annan erhålla avlöning eller annan ersättning eller vård, som

ej utgör fattigvård, sjukhjälp ej skall utgå eller rätten därtill vara på visst

sätt begränsad. Dock må ej föreskrivas begränsning i rätten till sjukhjälp

under den i 29 § sista stycket stadgade sjukhjälpstid på grund av att den

sjuke må vara berättigad till pension eller understöd enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Vid sjukdom, därför den sjuke jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete eller lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar eller gällande

bestämmelser örn ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring

är berättigad att erhålla ersättning, må sjukpenning från

erkänd sjukkassa utgivas med högst det belopp för dag räknat, varmed den

sjukpenning han tillförsäkrat sig från kassan överstiger den ersättning för

dag räknat, vartill han sålunda är berättigad.

32 §.

Centralsjukkassa skall vid barnsbörd utgiva moderskapshjalp åt kvinnlig

medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd sjukkassa

under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio dagar.

Moder skapshj alpen skall omfatta dels ersättning enligt fastställd taxa för

biträde av barnmorska vid förlossningen (barnmorskevård) eller för vård å

allmän sal å förlossning sanstalt, dels ock ett understöd i penningar för varje

dag (moderskapspenning) motsvarande barnaföderskan tillförsäkrad sjukpenning,

dock lägst två kronor. För kvinna, som medgivits övergång från lägre

till högre sjukpenning, skall dock moderskapspenning vid barnsbörd, som

inträffar inom tvåhundrasjuttio dagar från övergången, utgå med belopp motsvarande

den lägre sjukpenningen eller, om denna understeg två kronor,

med sistnämnda belopp.

Moderskapspenning skall utgå för Moderskapspenning skall utgå fölen

tid i omedelbart sammanhang med en tid i omedelbart sammanhang med

barnsbörden av minst trettio dagar, barnsbörden av minst trettio dagar,

därav högst fjorton dagar före barnets därav högst fjorton dagar före barnets

födelse. För kvinna, som under de sex födelse. För kvinna, vilken under de

månader, vilka närmast föregått barns- sex månader, som närmast föregått

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 2 avd. 4 höft. (Nr 3.) 1021 31 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

börden, i sammanlagt minst fyra månader

använts till arbete, varom förmäles i

10 § första stycket i lagen om arbetarskydd,

och som, enligt vad skäligen

kan antagas, kommer att efter barnsbörden

återupptaga sådant arbete,

skall dock understödstiden vara minst

fyrtiotvå dagar.

Utgiver centralsjukkassa ersättning

(Utskottets förslag.)

barnsbörden, i sammanlagt minst fyra

månader använts till arbete, som avses

med förbudet i 10 § första stycket i

lagen örn arbetarskydd, och vilken,

enligt vad skäligen kan antagas, kommer

att efter barnsbörden återupptaga

sådant arbete, skall dock understödstiden

vara minst fyrtiotvå dagar,

för vård å förlossningsanstalt, äger

kassan minska den kvinnan för vårdnadstiden tillkommande moderskapspenningen

med belopp motsvarande kassans kostnader för vården; dock att vad

i 25 § sista punkten är stadgat skall äga motsvarande tillämpning.

Moderskapslijälp må utgivas allenast åt kvinna, som i första stycket sägs,

samt ej för längre tid än femtiosex dagar och icke för tid, då barnaföderskan

ej avhåller sig från förvärvsarbete. För tid, då barnaföderskan är berättigad

till sjukhjälp från kassan eller från lokalsjukkassa, må moderskapspenning

icke till henne utgivas, dock att, därest hon icke är berättigad till sjukpenning

eller är berättigad till lägre sjukpenning än två kronor, moderskapspenning

skall utgå, i förra fallet med två kronor och i senare fallet med belopp,

varmed sjukpenningen understiger två kronor.

Yad i 31 § första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla jämväl

i fråga örn moderskapshjälp.

IV. Om stadgarnas bestämmelser rörande avgifter oell fondbildning.

33 §.

Erkänd sjukkassa skall upptaga fasta medlemsavgifter till bestridande av

kostnaderna för dess verksamhet.

De fasta avgifterna skola vara så avvägda, att de i förening med andra

för kassans verksamhet avsedda inkomster må antagas förslå till täckande

av kassans löpande utgifter för dess verksamhet, kostnaden för kassans förvaltning

häri inräknad, samt till bildande av sjukhjälpsfond. De fasta avgifterna

må icke göras olika för olika grupper av kassans medlemmar i vidare

mån än som skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende

på understödsrätt eller sjukdomsrisk eller ock betingas av stadgande

i 34 §.

Föreskrives i stadgarna, att särskild avgift skall erläggas i samband med

inträde i kassan eller övergång till högre sjukhjälpsklass eller av medlem,

som underlåtit att i rätt tid betala fast avgift eller uttaxerat belopp, må

dylik särskild avgift icke bestämmas högre än som enligt tillsynsmyndighetens

prövning kan anses skäligt.

Uttaxering å medlemmarna må kunna beslutas allenast i den händelse

kassans tillgångar finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (TJtslcottets förslag.)

34 §.

För medlemmar, för vilka statsbidrag eller viss del därav icke må beräknas,

skola de fasta avgifterna utgå med högre belopp än för övriga medlemmar,

därvid skillnaden skall skäligen motsvara vad å envar av de senare

belöper av bidraget.

Där bidrag till kassa utgår från kommun eller där arbetsgivare eller annan

till kassan överlämnat gåva eller gentemot kassan iklätt sig förpliktelse,

vilken gåva eller förpliktelse är av större betydelse för de fasta avgifternas

eller meddelat understöds storlek, skall vad sålunda stadgats äga motsvarande

tillämpning beträffande medlemmar, för vilka sådant bidrag icke må

beräknas eller vilka enligt vid gåvan eller utfästelsen knutet villkor ej äga

tillgodonjuta förmån därav.

35 §.

Då bokslut är uppgjort för erkänd sjukkassa, skall vad av kassans inkomster

ej åtgått för löpande utgifter under det år, bokslutet avser, avsättas

till fond (sjukhjälpsfoncl). Fondens kapital och avkastning må tagas i anspråk

allenast i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande av kassans löpande

utgifter. Uppgår sjuklijälpsfonden till ett belopp, motsvarande en

och en halv gånger summan av de i genomsnitt för de tre sistförfluten åren

erlagda fasta avgifterna eller, där enligt stadgarna sjukhj älpsf ond skall bildas

till högre belopp, till det sålunda bestämda beloppet, äger tillsynsmyndigheten

på ansökan av kassan medgiva, att avsättning till fonden må tills vidare

upphöra och att överskottet helt eller till viss del må användas för ändamål,

som i stadgarna för dylikt fall angives. Överstiger fonden nu avsett belopp,

äger ock tillsynsmyndigheten på ansökan medgiva, att den överskjutande

delen eller viss del därav må användas för dylikt ändamål.

Tillgångar motsvarande sjuklijälpsfonden skola redovisas:

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller konungariket Sveriges stadsliypotekskassas

obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade

av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit

Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka kassan äger säkerhet genom inteckning uti

annan i stad, köping eller municipalsamhälle belägen fastighet än industrifastighet

eller uti jordbruksfastighet å landet inom hälften eller, med tillsynsmyndighetens

medgivande, inom två tredjedelar av senast fastställda

taxeringsvärde, därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet icke må inräknas

värdet av växande skog; dock att i varje fall åbyggnad å egendom

skall, för att inteckning i egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad

i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag

inom riket;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) med tillsynsmyndighetens medgivande i för kassans verksamhet avsedd

fastighet; skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid

5) stadgas.

V. Örn stadgarnas bestämmelser rörande styrelse, revisorer och tjänstemän

samt rörande utövande av loren ingssammanträdes befogenhet.

36 §.

Centralsjukkassas styrelse skall bestå av minst sex ledamöter. Av dessa

skola tillsynsmyndigheten och medicinalstyrelsen efter förslag av kassan

utse vardera en. Den av medicinalstyrelsen utsedde skall såvitt möjligt

vara en i sjukförsäkringsfrågor kunnig och erfaren läkare.

Tillsynsmyndigheten skall utse en av centralsjukkassas revisorer och vederbörande

centralsjukkassa en av revisorerna hos lokalsjukkassa.

Hos centralsjukkassa skall vara anställd en verkställande tjänsteman, vilken

utses å sammanträde med kassan. Anställningen skall gälla tills vidare.

37 §.

I centralsjukkassa skall föreningssammanträdes befogenhet helt utövas av

valda ombud. Härvid skall gälla, att ombud skola väljas särskilt av medlemmarna

från varje lokalsjukkassa och särskilt av de medlemmar, som

icke tillhöra lokalsjukkassa, i visst förhållande till antalet inom varje medlemsgrupp.

Yad i första punkten av nästföregående stycke stadgas skall gälla jämväl

i fråga örn lokalsjukkassa, som har flera än ettusen medlemmar.

VI. Örn tillsyn å erkända sjukkassor så ock örn återkallande

av antagande.

38 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända sjukkassor föras en förteckning,

vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvisning till

inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret, uppgift örn

kassans verksamhetsområde och postadress samt, där fråga är örn centralsjukkassa,

namn och postadress å kassans verkställande tjänsteman. Har lokalsjukkassa

medgivits att utöva verksamhet med lägre medlemsantal än etthundra

eller att meddela sjukhjälp i form av sjukhusvård eller sjukpenning

under nittio dagar eller att meddela sjukhjälp under tid, som nu sagts, med

lägre medlemsantal än femhundra, skall uppgift jämväl härom intagas i förteckningen.

39 §.

Erkänd sjukkassa är pliktig att föra ordentliga räkenskaper, som skola

avslutas för kalenderår. Kassans räkenskaper skola föras i enlighet med

bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda föreskrifter, som tillsynsmyndigheten

därutöver meddelar.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt slata- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

37

(Kungl. Maj:Is förslag.) (Utskottets finslag.)

För centralsjukkassa skall styrelsen

vart femte år låta upprätta och mom

två månader efter det revisorernas berättelse

framlades å sammanträde med

kassan till tillsynsmyndigheten ingiva

försäkringsteknisk utredning av kassans

ställning vid föregående års slut.

Nämnda utredning skall enligt av

tillsynsmyndigheten fastställda grunder

upprättas av person, vilken innehar behörighet

att utöva befattning såsom aktuarie

vid livförsäkringsbolag eller av

tillsynsmyndigheten förklarats behörig

att upprätta utredningen. Kassan äger

att anlita tillsynsmyndigheten för utredningens

upprättande och skall i sådant

fall ersätta kostnaden härför med

belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

40 §•

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd sjukkassas

verksamhet står i överensstämmelse med denna förordning ävensom i övrigt

utövas på ändamålsenligt sätt, och har tillsynsmyndigheten jämväl att tillhandagå

med råd och upplysningar ej mindre i fråga örn åtgärder, som må

erfordras för antagande, än även beträffande det lämpliga inrättandet av verksamheten.

Anmäler lokalsjukkassa för registrering beslut örn ändring av kassans

stadgar, skall tillsynsmyndigheten, där så ske kan, inhämta yttrande i ärendet

från styrelsen för centralsjukkassa, till vilken förstnämnda kassas medlemmar

äro anslutna.

41 §.

Har medlemsantalet i lokalsjukkassa nedgått under etthundra eller, i fråga

örn kassa som medgivits utöva verksamhet med lägre medlemsantal än etthundra,

under femtio, åligger det styrelsen för kassan att ofördröjligen därom

göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter

hörande av centralsjukkassans styrelse, så snart ske kan, meddela beslut,

huruvida det må vara kassan medgivet att med mindre medlemsantal än i

förstnämnda fall etthundra och i sistnämnda fall femtio fortsätta sin verksamhet

som erkänd sjukkassa. Lämnas medgivande, som nu sagts, skall

tillsynsmyndigheten tillika bestämma visst tal, under vilket kassans medlemsantal

ej må nedgå, vid äventyr att medgivandet återkallas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har medgivande, som i nästföregående stycke sägs, ej lämnats eller Ilar

sådant medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under

det nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kassan

vara pliktig att överlåta sin rörelse på sätt i 68 § i lagen örn understödsföreningar

sägs på centralsjukkassa, till vilken medlemmarna äro anslutna.

Vad ovan stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl då lokalsjukkassa

medgivits rätt att meddela sjukhjälp under nittio dagar och medlemsantalet

därefter nedgått under femhundra, dock att överlåtelse å centralsjukkassa,

varom i tredje stycket förmäles, i sådant fall skall omfatta allenast den del

av verksamheten, som avser meddelandet av sjukhjälp efter den adertonde

dagen.

42 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekommer

eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd sjukkassas verksamhet

föreligger, äger tillsynsmyndigheten, där vad sålunda förekommit ej

enligt 82 § i lagen örn understödsföreningar bör medföra där stadgad påföljd,

meddela kassan anvisning att vidtaga den åtgärd eller förändring av

kassans verksamhet, som prövas erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten skall

bestämma viss skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd skall hava vidtagits.

Finnes sjukkassan icke tillbörligen ställa sig sålunda meddelad anvisning

till efterrättelse, må antagandet återkallas.

Har anvisning enligt 82 § i nämnda lag meddelats erkänd sjukkassa och

finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse, må

tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga att tillämpa i nämnda

paragraf därför stadgad påföljd, återkalla antagandet.

Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att

å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.

43 §.

Örn delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt

denna förordning, så ock om besvär över sådant beslut galle vad i 83 § i

lagen örn understödsföreningar finnes stadgat.

44 §.

I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses en

sjukkassenämnd, bestående av personer med sakkunskap beträffande det

statsunderstödda sjukkasseväsendet, bland dem minst en läkare, Ailken nämnd

skall hava att sammanträda inför tillsynsmyndigheten för att samråda med

denna myndighet i det statsunderstödda sjukkasseväsendet rörande angelägenheter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

39

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

VII. Särskilda bestämmelser rörande föreningar, vilka varit registrerade

enligt lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor.

45 §.

Förening, vilken varit registrerad som sjukkassa enligt lagen den 4 juli

1910 om sjukkassor och vilken före den 1 januari 1935 ingiver ansökan i

sådant avseende, må antagas till erkänd sjukkassa utan hinder av

att uteslutningsgrund, som följer av att uteslutningsgrund, som följer av

bestämmelserna i 13, 15 eller 19 §, ej bestämmelserna i 13, 15, 19 eller 20 §,

äger tillämpning å medlem, som vid

tiden för ansökans ingivande var medlem

av föreningen;

att uteslutningsgrund, som i 16 §

stadgas, ej äger tillämpning å medlem,

som vid tiden för utfärdande av lagen

den 4 juli 1910 örn sjukkassor var

medlem av föreningen;

samt att föreningen jämlikt 59 § sista

stycket i nämnda lag är pliktig utgiva

sjukhjälp i annan omfattning än

i denna förordning sägs.

ej äger tillämpning å medlem, som

vid tiden för ansökans ingivande var

medlem av föreningen;

att uteslutningsgrund, som i 16 §

stadgas, ej äger tillämpning å medlem,

som vid tiden för utfärdande av lagen

den 4 juli 1910 örn sjukkassor var

medlem av föreningen;

samt att föreningen jämlikt 59 § sista

stycket i nämnda lag är pliktig utgiva

sjukhjälp i annan omfattning än i denna

förordning sägs.

Ar förening, som ovan sagts, på grund av utfästelse, meddelad före ansökans

ingivande, pliktig att meddela begravningshjälp, må ej heller denna

omständighet utgöra hinder för föreningens antagande till erkänd sjukkassa,

dock att föreningen skall upphöra med begravningshjälpsverksamheten inom

två år från antagandet, vid äventyr att detta återkallas. Föreningen skall

vara pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, tillsynsmyndigheten

utfärdar med avseende å nämnda verksamhets bedrivande.

46 §.

Utgör stad eget centralsjukkasseområde, må förening, som avses i 45 §

och som räknar minst femhundra medlemmar, utan hinder jämväl av bestämmelserna

i 5 § första och andra styckena antagas till loJcalsjuJclcassa för

staden. Oberoende av sådant antagande skall dock centralsjukkassan vara

öppen för direkt anslutning och för samtliga sina medlemmar ombesörja

sjukhjälp i form av sjukvårdsersättning.

47 §.

Förening, som avses i 45 § och vilken sedan tid före denna förordnings

utfärdande enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd för

anställda vid visst eller vissa företag eller i visst yrke eller ock för personer,

beträffande vilka särskilda personliga betingelser äro för handen, må antagas

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till erkänd sjukkassa oberoende jämväl därav, att föreningens verksamhetsområde

ej är bestämt på sätt i 4 § sägs eller att för verksamhetsområdet

redan finnes erkänd sjukkassa. Sådant antagande skall icke utgöra hinder för

att annan förening, vars stadgar överensstämma med förut i denna förordning

meddelade bestämmelser, antages till erkänd sjukkassa.

Bereder förening, som i första punkten av nästföregående stycke avses,

sedan tid före den 1 januari 1933 åt sina medlemmar sjukpenning under

sjukhjälpstid, som för centralsjukkassa är stadgad, och finnes med hänsyn

till omständigheterna sådant lämpligt, ina föreningen antagas till centralsjukkassa.

, dock att föreningen skall för sina medlemmar utöva verksamhet

jämväl såsom lokalsjukkassa. I annat fall må föreningen antagas till lokalsjukkassa

och medlemmarna vara berättigade till inträde i den centralsjukkassa,

inom vars verksamhetsområde de äro bosatta.

Inträde i sålunda antagen kassa må tillkomma allenast den, som innehar

anställning vid visst företag eller i visst yrke eller beträffande vilken den

särskilda personliga betingelsen är för handen, samt sådan persons hustru.

Kassan äger i sina stadgar föreskriva, att medlem skall uteslutas, då han

icke längre uppfyller de angivna förutsättningarna för inträde i kassan. Uteslutning

av denna grund må dock icke äga rum beträffande medlem, som

tillhört kassan i fem år eller, där han uppnått trettionio års ålder, två år.

Medlem, som uteslutes ur kassan på grund av att i nästföregående stycke

avsedda förutsättningar icke längre äro för handen, skall, oavsett att han ej

flyttar från kassans verksamhetsområde, äga rätt till överflyttning till annan

erkänd sjukkassa å den ort där han är bosatt.

Föreskriften i 36 § andra stycket angående utseende av revisor i lokalsjukkassa

skall icke äga tillämpning å lokalsjukkassa, som i denna paragraf

avses.

48 §.

Antages förening, som i 45 § avses, till erkänd sjukkassa, vare den pliktig

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, tillsynsmyndigheten meddelar rörande

överförande av medel, som vid tidpunkten för antagandet funnos avsatta

för sjukhjälpsverksamlietens bedrivande, antingen till centralsjukkassa,

till vilken medlemmarna skola vara anslutna, eller till annan erkänd sjukkassa,

till vilken medlem överflyttar sin sjukförsäkring.

VIII. Straffbestämmelser.

49 §.

Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan örn antagande mot bättre

vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem

till och med ettusen kronor.

Försummas anmälan, som är föreskriven i 41 §, straffes den försumlige

med böter från och med fem till och med trehundra kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt glats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

41

(Kungl. Maj:ts förslug.)

(Utskottets förslug.)

50 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Försummelse att göra anmälan, som är föreskriven i 41 §, skall åtalas

vid allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse enligt stadgarna bär

sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1932, dock att 20 och 22 §§,

i vad de avse skyldighet för erkänd sjukkassa att utgiva sjukhjälp i form av

sjukvårdsersättning, träda i kraft först den 1 januari 1938. Beslutar lokalsjukkassa

att före sistnämnda dag utgiva sjukhjälp, som nu sagts, skall

kassan ensam svara för de uppkommande kostnaderna, i den mån centralsjukkassa,

till vilken medlemmarna äro anslutna, ej förklarat sig villig att deltaga

däri.

Intill den 1 januari 1935 skola medlemmar av varje enligt lagen den 4 juli

1910 örn sjukkassor registrerad förening, som upphör med sin verksamhet,

äga rätt till överflyttning till erkänd sjukkassa, inom vars verksamhetsområde

de äro bosatta, dock att anmälan örn inträde skall göras före utgången

av månaden näst efter den, då beslutet örn förstnämnda förenings upplösning

blev slutligen gällande. Intill samma dag skola ock medlemmar av

förening, registrerad enligt nyssnämnda lag, vilka äro bosatta utanför föreningens

verksamhetsområde men inom verksamhetsområdet för erkänd sjukkassa,

äga enahanda rätt till överflyttning.

Vad sålunda stadgats örn rätt till överflyttning skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande medlemmar av förening, som vid denna förordnings

ikraftträdande är registrerad enligt lagen örn sjukkassor och sedermera

registreras såsom understödsförening utan att i samband därmed antagas

till erkänd sjukkassa.

Vid tillämpning av 32 § första stycket i denna förordning skall medlem,

som omedelbart före inträdet i erkänd sjukkassa tillhört annan statsunderstödd

sjukkassa, tillgodoräknas tiden för medlemskap i sistnämnda kassa.

C) att riksdagen, med förklarande att det vid ifrågavarande

proposition fogade förslaget till förordning om moderskapsunderstöd

ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande förslag till

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förordning

om moderskapsunderstöd.

1 §•

Moderskapsunderstöd enligt denna förordning skall utgå till kvinna, som

till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov därav.

Rätt till moderskapsunderstöd till- Rätt till moderskapsunderstöd tillkommer

likväl icke kvinna, vilken är kommer likväl icke kvinna, vilken är

intagen å fattigvårdsanstalt, allmän intagen å fattigvårdsanstalt, tvångsararbetsanstalt,

alkoholistanstalt eller betsanstalt, alkoholistanstalt eller uppuppfostringsanstalt,

straff- eller annan fostringsanstalt, straff- eller annan

dylik anstalt eller vilken icke är svensk dylik anstalt eller vilken icke är svensk

medborgare; dock äger Konungen, medborgare; dock äger Konungen,

under förutsättning av ömsesidighet, under förutsättning av ömsesidighet,

ingå överenskommelse med främmande ingå överenskommelse med främmande

stat, att dess medborgare skola i av- stat, att dess medborgare skola i avseende

å tillämpning av denna för- seende å tillämpning av denna förordning

likställas med svenska med- ordning likställas med svenska medborgare.

borgare.

Ej heller äger kvinna, utom i fall som avses i 3 § tredje stycket, rätt till

understöd vid barnsbörd, i anledning varav hon är berättigad till moderskapslijälp

från erkänd sjukkassa.

2 §•

Behov av moderskapsunderstöd skall, där ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, anses föreligga, örn för kvinnan eller, där hon är gift

och sammanlever med sin man, för makarna tillsammans vid senaste taxering

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke upptagits beskattningsbart

belopp, uppgående till minst femhundra kronor.

Har det beskattningsbara beloppet upptagits högre än nu sagts men äro

med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna särskilt

ömmande, må ock behov av understöd anses vara för handen.

3 §•

Moderskapsunderstöd utgår, där ej nedan annorlunda sägs, för tid omedelbart

före eller efter barnsbörden, då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete,

samt för högst trettio dagar, därav högst fjorton dagar före barnsbörden.

Till kvinna, som under de sex må- Till kvinna, vilken under de sex

nader, vilka närmast föregått barns- månader, som närmast föregått barnsbörden,

i sammanlagt minst fyra må- börden, i sammanlagt minst fyra månader

använts till arbete, varom för- nader använts till arbete, som avses

mates i 10 § första stycket i lagen med förbudet i 10 § första stycket i

örn arbetarskydd, och som, enligt vad lagen örn arbetarskydd, och vilken,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

.skäligen kan antagas, kommer att enligt vad skäligen kan antagas, komefter

barnsbörden återuppta8a sådant mer ;itt efter barnsbörden återupparbete,

utgår understöd för en tid av taga sådant arbete, utgår understöd

högst femtiosex dagar. för en tid av högst femtiosex dagar.

Till kvinna, som avses i andra stycket och vilken i anledning av barnsbörden

uppburit moderskapshjälp från erkänd sjukkassa, ina understöd utgå

för tid omedelbart efter det sådan hjälp upphört att utgå, dock ej för längre

tid än att sammanlagda hjälptiden uppgår till femtiosex dagar.

4§-

Moderskapsunderstöd utgår för varje dag kvinnan är berättigad till sådan

förmån med belopp, motsvarande regelmässigt utgående moderskapsbidrag

av statsmedel till erkänd sjukkassa.

5§.

Moderskapsunderstöd utgår av statsmedel.

Rätten till understöd prövas och understöd utbetalas av centralsjukkassan

för den ort, där kvinnan är bosatt, dock att centralsjukkassan äger överenskomma

med lokalsjukkassa, att denna skall för centralsjukkassans räkning

handhava uppgift, som nu sagts, såvitt angår kvinnor bosatta inom lokalsjukkassans

verksamhetsområde.

Ersättning för utgivna understöd äger centralsjukkassan att kvartalsvis

utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

6 ,§-

Havande kvinna, som vill komma i åtnjutande av moderskapsunderstöd,

skall själv eller genom annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden.

Ansökan, som inkommit senare än å sextionde dagen före barnsbörden, må bifallas

allenast för så vitt särskilda omständigheter äro för handen, såsom att

nedkomsten inträffat tidigare än skäligen kunnat förväntas eller att behov

av understöd ej tidigare förelegat. Göres ansökan senare än å sextionde

dagen efter barnsbörden, må den icke upptagas till prövning.

I samband med ansökningen skall erläggas en anmälningsavgift av två

kronor, vilken tillfaller centralsjukkassan, eller, där denna så överenskommit

med lokalsjukkassa, hos vilken ansökningen göres, sistnämnda kassa.

Vad i denna paragraf är stadgat om tid för ansökan och om anmälningsavgift

äger icke tillämpning i fall som avses i 3 § tredje stycket.

7 §•

Då ansökan örn moderskapsunderstöd inkommit till behörig sjukkassa,

skall denna lämna kvinnan anvisning för erhållande av råd och upplysningar

rörande vad hon har att iakttaga med avseende å dels egen vård under havandeskapet,

i samband med förlossningen och under tiden därefter, dels

ock barnets skötsel. Där kvinnan önskar erhålla vård å förlossningsanstalt

och sådan vård anses böra komma i fråga, skall kassan söka förhjälpa henne

till erhållande därav.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Sammansatt stals- och andra lagutskotts utlåtande Nr S.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

■Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande örn ständiglieter

av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till understöd samt,

därest nedkomsten ej redan inträffat, företaga en förberedande prövning i

nämnda hänseende. Örn resultatet av denna prövning skall kvinnan erhålla

besked. Understöd må ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit intyg

att kvinnan fött barn. Sådant intyg skall vara utfärdat av barnmorska

eller av annan känd och trovärdig person samt innehålla uppgift örn kvinnans

fullständiga namn och boningsort samt örn dagen för nedkomsten.

8 §•

Moderskapsunderstöd utbetalas i efterskott och må utbekommas veckovis.

Före utbetalning skall sjukkassan göra sig underrättad, huruvida

kvinnan under tid, som avses med understödet, avhållit sig från förvärvsarbete.

Därest kvinnan befinner sig i nödställd belägenhet, må understöd

för tid efter nedkomsten på begäran utgivas förskottsvis, dock icke

någon gång för längre tid än fjorton dagar.

Av kvinna tillkommande understöd skall sjukkassa innehålla belopp,

som motsvarar ersättning enligt fastställd taxa för biträde av barnmorska

vid förlossningen eller för vård å förlossningsanstalt, där sådan vård lämnas.

Innehållet belopp skall på begäran tillhandahållas barnmorskan eller förlossningsanstalten.

Styrker kvinnan, att ersättning, som nyss sagts, guldits,

må hon utbekomma beloppet.

9 §•

Rätt till moderskapsunderstöd kan icke överlåtas och må förty icke

tagas i mät för gäld.

10 §.

Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan samt för utbetalning

av understöd så ock beträffande tillämpningen i övrigt av denna förordning

meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av

tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, som därvid i den omfattning

Konungen bestämmer skall samråda med medicinalstyrelsen.

11 §•

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande understöd eller

eljest rörande tillämpningen av någon i denna förordning given bestämmelse

må frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke skett, till

prövning upptaga ärende, som i denna paragraf avses.

Tillsynsmyndighetens beslut meddelas kostnadsfritt.

Denna förordning träder för varje centralsjukkasseområde i kraft å dag,

som Konungen bestämmer.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

45

D) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

höja det ordinarie förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande,

nu 3,670,000 kronor, med 270,000 kronor till 3,940,000

kronor;

E) att riksdagen måtte medgiva, att för användningen av

nämnda anslag skola gälla grunder, i huvudsak överensstämmande

med det vid utskottets utlåtande såsom bilaga fogade

förslaget till bestämmelser i sådant hänseende;

E) att riksdagen måtte under femte huvudtiteln, avdelningen

sociala verk och inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring,

till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, för budgetåret

1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av 190,000 kronor

att användas enligt av departementschefen angivna grunder;

G) att de i anledning av förevarande proposition nr 75

väckta motionerna I: 210, 215, 216 och 221 samt II: 353, 366,

367, 369, 370 och 371, i den mån de icke blivit tillstyrkta

eller eljest beaktade genom vad utskottet ovan hemställt, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1931.

På utskottets vägnar:

HJALMA!! von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydou’, Oscar Olsson, Hagman, Ali). Bergström,

Ernfors och fröken Hesselgren;

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Kalmar, Johanson

i Hallagården*, Svensson i Grönvik*, Järte och Aronson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

a) Beträffande utskottets hemställan i dess helhet:

av herrar Ernfors, Johanson i Hallagården, Svensson i Grönvik, Järte och

Aronson, vilka anfört:

Det är nu fjärde gången, som riksdagen har att taga ställning till ett reformförslag

av den frivilliga sjukförsäkringen. Enahanda betänkligheter, som åren

1926, 1927 och 1930 föranledde frågans fall, kvarstå enligt vår uppfattning

orubbade och — i synnerhet genom don försäkringstekniska kritiken — förstärkta

gentemot föreliggande projekt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Dessa betänkligheter äro i huvudsak alltjämt av organisatorisk och statsekonomisk

art. Härtill komma de ovannämnda försäkringstekniska erinringarna,

som äro av ny och uppseendeväckande art, samt de varningar, som den övervägande

delen av Sveriges läkarkår på grund av flera skäl, däribland utländska

erfarenheter, riktat mot mindre väl övervägda åtgärder på detta område.

Den frivilliga sjukförsäkringen i vårt land har eljest även under år 1929 gått

kraftigt framåt och torde i stort sett på ett ändamålsenligt sätt motsvara en

frivillig social sjukförsäkrings syften, vilka i Sverige, med vårt högt utvecklade

och synnerligen hilliga och för vissa befolkningslager kostnadsfria sjukvård,

äro mera begränsade än i andra stater, där förhållandena i dessa hänseenden

te sig olika. Man kan förutsätta, att den lovvärda, frivilliga koncentrationssträvan,

som gjort sig gällande inom sjukkasserörelsen, skall få förnyad fart,

sedan det överhängande hotet om en fullkomlig omstöpning av de frivilliga sjukkassorna

undanröjts. Yad de djupa leden inom sjukkassorna för närvarande

önska, torde också mindre vara en genomgripande omorganisation än ett förhöjt

statsbidrag. Med bifall till herr Norlings motion skulle detta önskemål tillgodoses.

I händelse åter att propositionen antages, komma de nuvarande sjukkassorna

att upplösas utan garanti för att de nya, tillkrånglade organisationsformerna

skola bliva i stånd att vare sig upptaga det nuvarande medlemsbeståndet

i de gamla kassorna eller föra den frivilliga sjukförsäkringen framåt. Vi

tilläto oss i vår reservation i fjol att framhålla, att man vet vad man nu har;

det är däremot ytterst vanskligt att kunna förutsäga vad man framdeles kan få.

Vid sådant förhållande synes det vara klokast att med något förstärkt statsbidrag

överlämna åt den frivilliga sjukkasserörelsen att organisatoriskt själv

gestalta sin framtid. Ett sådant handlingssätt skulle också bäst överensstämma

med rörelsens frivilliga natur. Genom att nu för sjukkassorna tvångsvis införa

en monopolorganisation behåller man frihetens sken men försakar dess kraft.

I varje fall bjuda klokhet och försiktighet att dröja med några mera genomgripande

ändringar av den frivilliga sjukförsäkringen, tills åtminstone klarhet

föreligger om den reform av den svenska ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen,

på vilken den sommaren 1928 tillsatta pensionsförsäkringskommittén

arbetar. Även tvenne på våren 1929 tillsatta kommittéer, statens sjukvårdskommitté

och de s. k. organisationssakkunniga, vilka senare lia till uppgift att

föreslå en lämplig organisation av den kommunala socialförvaltningen, syssla

med spörsmål, vilka äro nära förbundna med sjukförsäkringen och i synnerhet

med förslaget att införa en ny understödsform, det s. k. moderskapsunderstödet,

vilket skall administreras av de nya sjukkassorna.

Vad särskilt pensionsförsäkringskommittén angår, så antyddes under fjolårets

sjukkassedebatt, att denna umgicks med planer att undersöka möjligheten

av att skilja invaliditetsförsäkringen från ålderdomsförsäkringen och överflytta

den förra på sjukkassorna. Dessa planer ha nu mognat i ett beslut att inom

kommittén verkställa en utredning härom, vilken omhänderhafts av kommitténs

sekreterare, professorn i försäkringsmatematik vid Stockholms högskola, H.

Cramér, som för ändamålet verkställt den nedan omnämnda undersökningen av

svenska sjukkasseväsendets ekonomiska ställning. Kommittén har ännu icke

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

tagit ståndpunkt till resultatet av dessa utredningar och långt mindre utarbetat

något förslag om invaliditetsförsäkringens ordnande efter angivna linjer. Det

ligger emellertid i öppen dag, att om riksdagen nu fattar beslut om den frivilliga

sjukförsäkringens omdaning från grunden, den begår samma ödesdigra missgrepp

som år 1910, då den frivilliga sjukförsäkringen reformerades utan att man

avvaktade resultaten av den då arbetande ålderdomsförsäkringskommitténs utredningar,

vilka utmynnade i 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring och

1916 års lag örn obligatorisk social olycksfallsförsäkring. Denna brist på samtidighet

och sammanhang i våra socialförsäkringsreformer Ira vållat de svåra

olägenheter i form av splittrande isolering och dyrbar överorganisation, som

vidlåda våra socialförsäkringsgrenar. Hedan 1920 års riksdag begärde i skrivelse

till Kungl. Majit en omläggning av vår socialförsäkring, som vore ägnad

att medföra större enkelhet och mindre kostnader. Denna riksdagens framställning

har hittills icke blivit tillgodosedd. Ett reformbeslut i sjukkassefrågan vid

årets riksdag skulle enligt vår mening ytterligare avlägsna oss från riksdagens

då uttalade önskemål, vilket erfarenheterna från det senast förflutna årtiondet

gjort ännu mera behjärtansvärt.

Nyss anförda omständigheter synas oss vara av så djupgående betydelse, att

de ensamma utgöra tillräckliga motiv för uppskov med ifrågavarande reform.

Vi måste även erinra örn de allvarliga konsekvenserna av statsfinansiell natur.

Ett godkännande av propositionen kommer nämligen att medföra högst avsevärda

kostnadsstegringar. Med nuvarande medlemsantal i sjukkassorna skulle

statsbidraget mer än fördubblas för att sedan automatiskt stiga i mån av medlemsantalets

eventuella successiva ökning. Härmed skulle i femte huvudtiteln,

vid sidan av de statliga pensionstilläggen, införas en väldig utgiftspost, över

vilken riksdagen icke har någon makt utan vilken skulle tvångsvis stegras år

från år. För att få en föreställning örn vilka summor det här en gång kan

gälla, må blott nämnas, att därest den nya organisationsformen skulle med

framgång kunna förverkligas och anslutningen till de frivilliga sjukkassorna

hos oss få ungefär samma frekvens som i Danmark, man enligt propositionens

beräkningar av statsbidragsbeloppen skulle närma sig ett årligt statsanslag på

ungefär 32 milj. kronor. Det kan icke vara välbetänkt av riksdagen, att nu,

under en svår depression för hela vårt näringsliv med ty åtföljande ofrånkomlig

minskning av statsinkomsterna och utan kännedom örn kostnaderna för t. ex.

en reformerad invaliditets- och ålderdomsförsäkring, med öppna ögon binda sig

för en sådan utgiftsprocedur. Det kan visserligen invändas, att, principiellt sett,

samma betänkligheter gälla de hittills utgående anslagen och ännu mer den

förhöjning av dessa, som den Norlingska motionen åsyftar. Dessa utgifter äro

dock av betydligt lägre storleksgrad. Yad den Norlingska motionen beträffar,

så vore det en akt av klar rättvisa och billighet, att de frivilliga sjukkassorna

äntligen finge den fulla kompensation för penningvärdets fall, som staten genomfört

på andra områden av sin understödsverksamhet.

De senaste årens bedrövliga erfarenheter från sjukförsäkringen i utlandet

mana även till största varsamhet och kräva i vart fall mera ingående prövning

och överväganden av de olika bestämmelserna i den nya förordningen örn er
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

kända sjukkassor och i bestämmelserna angående statsbidrag åt sjukkassor,

än som hittills blivit verkställda. Detta gäller bland annat karenstiden, åtgärder

mot överförsäkring, sjukpenningens lämpliga förhållande till dagsinkomsten

och i synnerhet den sjukvårdande verksamheten, vilken enligt förslaget skulle

såsom en obligatorisk prestation införlivas med sjukförsäkringen. I fjol gåvo

flera läkarföreningar i skrivelser till vederbörande utskott uttryck för sina livliga

farhågor mot det föreliggande förslaget. Detta uppfattades då som överrumpling

och i övrigt föga representativt för den svenska läkarkåren. Sedan

dess ha dessa frågor varit föremål för grundlig överläggning av vårt lands

läkarorganisationer. Det har då visat sig, att två tredjedelar av läkarföreningarna

yrka på läkarvårdens bibehållande som frivillig prestation och även i

övrigt ställa sig starkt kritiska mot sjukkassereformen. Opinionen hos majoriteten

av de praktiskt verksamma läkarna i vårt land är därmed tillfyllestgörande

ådagalagd.

I fråga örn den ovannämnda försäkringstekniska kritiken få vi hänvisa till

professor Cramérs redogörelse för vissa sjukkasseväsendet berörande utredningar

och till den P. M. till statsrådet och chefen för socialdepartementet med anledning

därav, som utarbetats av sjukkasseinspektören, byråchefen Theofil Andersson.

Dessa aktstycken ha i vederbörlig ordning delgivits utskottet och avtryckas

här som bilagor A och B till vår reservation. Av nämnda aktstycken

framgår med full visshet, åtminstone att de sakkunnigeutredningar, vilka hittills

legat till grund för de senaste årens sjukkassepropositioner, varit i väsentlig avseende

bristfälliga och därför icke ägnade som grundval för en omtänksam reformåtgärd,

att med tillsynsmyndighetens vetskap, till följd av de senaste årens

ökade sjuklighet, avgifterna till sjukkassorna varit för låga, att vid uppskattning

av sjukkassornas aktiva och passiva ett underskott på minst 64 milj. kronor

föreligger samt att uppenbar fara är för handen att jämväl de nya centralsjukkassorna

komma att starta med så svagt ekonomiskt underlag, att oberäkneliga

efterkrav för det nya organisationssystemets upprätthållande framdeles

kunna komma att ställas på statsverket. De nya fakta, som härmed införts

i diskussionen, synas utgöra ett avgörande hinder för riksdagen att i år medverka

till en reform av de frivilliga sjukkassorna, där förutsättningarna äro

så oklara och följderna framför allt ur statsekonomisk synpunkt ganska oöverskådliga.

Genom ett bifall till den Norlingska motionen skulle de frivilliga sjukkassornas

ekonomiska ställning stärkas. Den ändring i gällande grunder för statsbidragets

utgående, som påyrkas i motionen, gäller sjukdagsbidraget, vilket utgått

oförändrat med 25 öre alltsedan tillkomsten av nuvarande sjukkasselag år 1910.

Nu föreslås som kompensation för penningvärdets fall en ökning med 15 öre

till 40 öre. Det yrkas samtidigt i motionen, att den med bidraget nu följande

spärr, enligt vilken sjukdagsbidraget icke får utgöra mera än högst 2 kronor

per år och medlem, skall bortfalla, enär denna alltför snävt tilltagna spärr även

utgör ett hinder för sjukkassorna i deras strävan att öka sjukhjälpstiden. Den

utgiftsstegring, som ett bifall till motionen skulle medföra för statsverket, beräknas

med nuvarande medlemsbestånd uppgå till cirka 1.6 miljoner kronor

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 49

per år, varav för nästkommande budgetår skulle åtgå cirka 560,000 kronor. Då

emellertid något yrkande på ökning av anslaget i fråga icke föreligger, äro vi

såsom reservanter förhindrade att hemställa härom. Med hänsyn till anslagets

natur av förslagsanslag lärer bibehållandet av anslagsbeloppet vid det av Kungl.

Majit föreslagna dock icke komma att bereda några budgettekniska olägenheter.

Beträffande det föreslagna moderskapsunderstödet åt icke sjukförsäkrade

barnaföderskor yrka vi ävenledes avslag i anslutning till de synpunkter, som

framförts i den av herr Oscar Carlström i andra kammaren framförda motionen

nummer 370.

Vi hemställa alltså,

att riksdagen måtte, med avslag i övrigt å Kungl. Majlis proposition

nr 75, besluta

A) att under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och

inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring, höja det ordinarie

förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande, nu 3,670,000

kronor, med 270,000 kronor till 3,940,000 kronor;

B) att för användningen av nämnda anslag, i vad angår

bidragsansökningar, som inkomma efter den 1 januari 1932, skola

vidtagas sådana ändringar i nu gällande grunder, att dels statsbidraget

i förhållande till antalet sjukdagar utgår med 40 öre

för varje sjukdag och dels nu stadgad begränsning av detta

bidrag, för sjukkassa till högst 2 kronor per medlem och för fortsättningskassa

till högst 50 öre per medlem, bortfaller;

C) att under femte huvudtiteln, avdelningen sociala verk och

inrättningar, underavdelningen sjukförsäkring, till sjukkassor,

som meddela moderskapsunderstöd, för budgetåret 1931/1932

anvisa ett extra förslagsanslag av 190,000 kronor;

D) att i ämnet väckta motioner, i den mån de ej kunna anses

besvarade genom vad ovan hemställts, icke skola till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

b) Beträffande tredje stycket av punkten 4 i förslaget till bestämmelser angående

statsbidrag åt sjukkassor:

av herrar Oscar Olsson, Hagman, Alb. Bergström, Jansson i Falun och

Magnusson i Kalmar.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6* sami. 2 avd. 4 haft. (Nr 8.) 1021 31 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Bilaga till utskottets utlåtande.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

Bestämmelser angående statsbidrag åt sjukkassor.

1. Statsbidrag, som avses i förordningen om erkända sjukkassor, utgår till

envar sådan kassa dels i förhållande till antalet medlemmar i kassan, dels ock

i förhållande till av kassan meddelad sjukhjälp och moderskapshjälp.

Statsbidrag beräknas för kalenderår och utbetalas i efterskott efter ansökan,

dock att kassa äger efter varje kvartals slut påkalla utbetalning intill tre fjärdedelar

av det bidrag, som skäligen kan antagas belöpa å det föregående kvartalet.

2. Statsbidrag må ej beräknas

a) för medlem av lokalsjukkassa, vilken ej tillika är medlem av centralsjukkassa;
b)

för medlem, som under någon del av det år, statsbidraget avser, varit

tillförsäkrad högre sjukpenning än sex kronor;

c) för medlem, bosatt utanför kassans eller, i fråga örn medlem av centralsjukkassa

vilken tillika är medlem av lokalsjukkassa, utanför sistnämnda

kassas verksamhetsområde å ort, som är belägen inom verksamhetsområdet

för annan erkänd sjukkassa;

d) för medlem, som är tillförsäkrad allenast begravningshjälp.

Vad under c) stadgats äger dock ej Vad under h) stadgats, gälla- dock

tillämpning beträffande medlem av icke för det fall, att kassa på grund av

av

kassa, som avses i 47 § i förordningen,

eller beträffande medlem, som avflyttat

från kassans verksamhetsområde,

så länge rätt till understöd från kassan

fortfar, eller beträffande i centralsjukkassas

tjänst anställda personer, vilka

tillhöra kassan utan att vara bosatta

inom dennas verksamhetsområde.

medgivande enligt 22 § tredje stycket

i förordningen utgiver högre sjukpenning

än sex kronor. Ej heller äger vad

under c) stadgats tillämpning beträffande

medlem av kassa, som avses i

47 § i förordningen, eller beträffande

medlem, som avflyttat från kassans

verksamhetsområde, så länge rätt till

understöd från kassan fortfar, eller

beträffande i centralsjukkassas tjänst

anställda personer, vilka tillhöra

kassan utan att vara bosatta inom

dennas verksamhetsområde.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

51

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3. Statsbidrag i förhållande till antalet medlemmar (medlemsbidrag) utgår

a) till lokalsjukkassa med

75 öre för medlem, som jämlikt medgivande i 45 § i förordningen tillhör

jämväl annan erkänd sjukkassa än centralsjukkassan för orten;

en krona för annan medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning; samt

en krona 50 öre för medlem i övrigt;

h) till centralsjukkassa med

en krona för indirekt ansluten medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning;

en krona 50 öre för annan indirekt ansluten medlem;

två kronor för direkt ansluten medlem, som ej är tillförsäkrad sjukpenning;

samt

tre kronor för annan direkt ansluten medlem.

Medlemsantalet skall beräknas efter förhållandet den 31 december det år

bidraget avser. Har antagandet till erkänd sjukkassa icke varit gällande hela

detta år, utgår bidraget med en tolftedel för varje hel kalendermånad antagandet

under samma år varit gällande och skall, därest antagandet under året återkallats

eller eljest upphört, antalet medlemmar beräknas efter förhållandet sista

dagen i kalendermånaden näst före den, varunder antagandet upphört. Har

lokalsjukkassa under loppet av ett kalenderår bildats av anledning, som i 19 §

i förordningen sägs, skall, oavsett vad nu stadgats, medlemsbidrag för året till

denna kassa utgå med belopp som örn kassan hela året varit antagen till erkänd

sjukkassa.

4. För varje dag erkänd sjukkassa, under tid då antagandet varit gällande,

i enlighet med bestämmelserna i förordningen örn erkända sjukkassor utgivit

sjukpenning örn minst en krona eller lämnat ersättning för sjukhusvård, utgår

statsbidrag (sjukdagsbidrag) med 50 öre. För dag, då sjukpenning utgått jämväl

från annan erkänd sjukkassa, utgör dock sjukdagsbidraget allenast 25 öre.

För varje dag, då erkänd sjukkassa under de i första stycket angivna omständigheterna

utgivit moderskapspenning örn minst två kronor eller lämnat

ersättning för vård å förlossningsanstalt, utgår statsbidrag (moderskapsbidrag)

med en krona. Har moderskapspenning i anledning av stadgandet i 32 § näst

sista stycket sista punkten i ovannämnda förordning utgivits med lägre belopp

än två kronor, utgår moderskapsbidrag med hälften av det utgivna beloppet.

För dag, då moderskapspenning utgått jämväl från annan erkänd sjukkassa,

utgör dock moderskapsbidraget allenast 50 öre eller, där moderskapspenningen

av nyss berörda anledning varit mindre än två kronor, en fjärdedel av det

utgivna beloppet.

Statsbidrag, som i första och andra styckena sägs, må dock ej beräknas

för dag,

a) då medlem uppburit ersättning enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete eller lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar eller enligt gällande

bestämmelser örn ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring,

eller

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

(Kungl. Marits förslag.) (Utskottets förslag.)

b) då medlem, vilken är på stadigvarande sätt och med full sysselsättning

anställd i statens tjänst, på grund av denna anställning åtnjutit avlöning eller

annan ersättning av statsmedel med minst en krona.

Sjukdagsbidrag må ej heller beräknas för längre tid än tre år för varje

sammanhängande sjuklighetstillstånd. Sjukdomsfall, som inträffar inom nittio

dagar från den sista dag, för vilken sjukdagsbidrag utgått, räknas härvid som

omedelbar fortsättning av det tidigare sjuklighetstillståndet.

5. För understöd, som av erkänd sjukkassa, under tid då antagandet varit

gällande, jämlikt nyssnämnda förordning meddelats i form av ersättning för

medlems utgifter till läkarvård, läkemedel och andra av läkare föreskrivna

sjukvårdande åtgärder, utgår, under förutsättning att understödet från

kassan motsvarat i fråga örn läkarvård, kostnaderna för läkares resa häri inräknade,

högst två tredjedelar och i övrigt högst hälften av kostnaderna för

ändamålet, statsbidrag (sjukvårdsbidrag) med hälften av det utgivna understödet.

Därest i visst fall med hänsyn till understödets art större svårigheter

möta för kassa att begränsa understödet på sätt nyss sagts eller därest annat

särskilt skäl därtill föranleder, äger tillsynsmyndigheten medgiva, att sjukvårdsbidrag

må utgå, ändå att sådan begränsning av understödet ej iakttagits,

och skall i dylikt fall bidraget utgå med en tredjedel av det utgivna understödet.

Sjukvårdsbidrag må utgå med högst tre kronor eller, då vård, som i första

stycket sägs, lämnats jämväl åt medlems barn under femton år, högst fyra kronor

årligen för varje medlem som tillförsäkrats understöd av angivet slag; dock

att beträffande medlemmar, som äro bosatta inom Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands eller Jämtlands läns landstingsområde bidraget må utgå med

högst fem eller, då vård lämnats jämväl åt medlems barn under femton år,

högst sex kronor årligen. Där så med hänsyn till sjukvårdskostnadernas storlek

finnes erforderligt, åge tillsynsmyndigheten medgiva, att sjukvårdsbidrag

till viss eller vissa kassor må utgå med högre belopp än enligt nyss angivna

grunder.

Sjukvårdsbidrag utbetalas, där ej enligt övergångsbestämmelserna till förordningen

lokalsjukkassa ensam skall svara för de med bidraget avsedda kostnaderna,

för varje centralsjukkasseområde till centralsjukkassan. Denna har

att till var och en av de särskilda lokalsjukkassorna överlämna ett belopp, motsvarande

hälften eller, i fall som avses i första stycket sista punkten, en tredjedel

av de understödskostnader, som jämlikt 28 § i förordningen stannat å

kassan.

Har tillsynsmyndigheten, på sätt i 22 § tredje stycket i förordningen sägs,

medgivit sjukkassa att i stället för ersättning för utgifter till läkar- eller sjukhusvård

meddela annan sjukhjälp, som ej är sjukpenning, äger tillsynsmyndigheten

bestämma, till vilket belopp statsbidrag i förhållande till sådan sjukhjälp

må utgå, dock att dylikt statsbidrag ej må motsvara mer än två kronor

årligen för varje sådan hjälp tillförsäkrad medlem. Huru statsbidrag, som nu

sagts, skall fördelas mellan lokalsjukkassa och centralsjukkassa, bestämmes av

tillsynsmyndigheten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutsTcotts utlåtande Nr 8.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Medlemsantalet skall beräknas efter förhållandet den 31 december det år

statsbidraget avser. Har antagandet till erkänd sjukkassa icke varit gällande

under hela detta år, skall beträffande det belopp, varmed statsbidrag, som

nu sagts, må högst utgå, vad här ovan i punkt 3 för sadant fall stadgas äga

motsvarande tillämpning.

6. För understöd i form av ersättning för barnmorskevård enligt vederbörligen

fastställd taxa utgår till centralsjukkassa statsbidrag (barnmorskebidrag)

med hälften av vad kassan under tid, da antagandet varit gällande,

i sådant hänseende utgivit.

7. Till förening, som är eller varit registrerad enligt lagen den 4 juli 1910

om sjukkassor, må statsbidrag enligt hittills gällande grunder utgå till och

med för det år, då lagen upphörde att äga tillämpning å föreningen. Har

nämnda lag under loppet av ett kalenderår upphört att äga tillämpning a sadan

förening, må denna tilldelas statsbidrag enligt nyss angivna grunder, beräknat

för tid dessförinnan, och skall därvid antalet medlemmar beräknas efter

förhållandet sista dagen i kalendermånaden näst före den, då lagen upphörde

att äga tillämpning å föreningen.

Tillsynsmyndigheten äger ock där så prövas skäligt medgiva, att förening,

vilken då förordningen om erkända sjukkassor träder i kraft är registrerad

enligt lagen om sjukkassor och sedermera registreras såsom understödsförening

utan att i samband därmed antagas till erkänd sjukkassa, tilldelas statsbidrag

enligt i första stycket angivna grunder.

Statsbidrag, som ovan avses, må icke utgå för medlem, vilken tillika är medlem

av erkänd sjukkassa.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Syftet med

P. F. K:s

utredning.

Bilaga A till reservation av herr Ernfors

m. fl.

Till sammansatta stats- och andra lagutskottet.

Enligt anmodan får jag härmed avgiva en summarisk redogörelse för resultaten

av vissa sjukkasseväsendet berörande utredningar, som jag i egenskap av

sekreterare hos 1928 års pensionsförsäkringskommitté utfört för nämnda kommittés

räkning.

Inom kommittén har bland andra alternativ övervägts en omläggning av den

allmänna pensionsförsäkringen, innebärande att all pensionering vid invaliditet

före pensionsåldern skulle överflyttas från den obligatoriska pensionsförsäkringen

till den frivilliga försäkringen genom sjukkassorna. Centralsjukkassorna

skulle enligt detta förslag åläggas skyldighet att under vissa betingelser utbetala

sjukpenning även utöver den i årets proposition föreslagna ersättningstiden

av två år för varje sammanhängande sjuklighetstillstånd. Nämnda skyldighet

skulle fortfara, så länge fullständig arbetsoförmåga vore för handen,

dock högst intill en uppnådd ålder av 67 år, efter vilken ålder skyldighet att

utgiva sjukpenning över huvud ej längre skulle föreligga. Vid 67 års ålder

skulle nämligen ålderdomsförsäkringen inträda, och under förutsättning att

denna kan göras tillräckligt effektiv, vore en statsunderstödd försäkring av

sjukpenning vid högre åldrar överflödig.

Idet sålunda föreslagna försäkringssystemet har antagits möjligen kunna

erbjuda vissa fördelar, dels ur synpunkten av en klar gränsdragning mellan

sjukförsäkring och ålderdomsförsäkring, dels även ur andra synpunkter,

exempelvis i fråga örn bedömning och kontroll av invaliditetsfallen.

Omläggningen skulle emellertid medföra, att sjukkassorna genom den förlängda

ersättningstiden finge åtaga sig förbindelser av väsentligt annan och

mera långfristig natur, än vad som för närvarande är fallet. Det har därför

ansetts nödvändigt att vid utredningen rörande detta alternativ verkställa en

noggrann undersökning av omfattningen och innebörden av kassornas förbindelser

enligt förslaget och av möjligheten att så planera verksamheten, att

systemet även vid en bedömning på längre sikt erhåller en nödig grad av stabilitet.

Utredningen borde med andra ord göras likartad med kommitténs övriga

utredningar angående den ekonomiska planen för invaliditets- och ålderdomspensioneringen,

vilka baserats på en värdering av försäkringens sannolika inkomster

och utgifter under lång tid framåt.

Ett utförande av denna plan beträffande en kombinerad sjuk- och invaliditetsförsäkring

av här ifrågavarande slag förutsätter dels uppläggning av en

detaljerad ekonomisk plan för försäkringen och verkställande av kostnadsberäkningar

enligt denna plan, dels även en undersökning av det ekonomiska utgångsläge,

som sjukkasseväsendet erbjuder för den planerade försäkringen.

Vid den sistnämnda delen av utredningen blir det nödvändigt att särskilt behandla

såväl sjukkasseväsendets läge enligt nu gällande bestämmelser som den

förändring, en reform i huvudsaklig överensstämmelse med 1931 års proposition

skulle komma att medföra,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

55

Föreliggande redogörelse avser icke att giva ett detaljerat referat av utredningen

rörande plan och kostnadsberäkningar för den kombinerade sjuk- oell

invaliditetsförsäkringen, utan endast en kortfattad översikt av några blan ce

resultat, som erhållits vid undersökningen av det nuvarande sjukkassevasendet

och verkningarna av en reform enligt propositionen. r ... ,

T första hand har det sålunda gällt att skaffa material for ett bedömande

av siukkasseväsendets ekonomiska situation vid nuvarande organisation och nu

gällande stadgebestämmelser. Man har då att verkställa a ena sidan en värdering

av de förpliktelser, som åligga kassorna på grund av gallande bestämmelser

om utgivande av understöd, å andra sidan en liknande värdering av de

tillgångar, som representeras av faktiskt innehavd förmögenhet samt framtida

medlemsavgifter och statsbidrag. Hänsyn bör vid kalkylen givetvis tågås aven

lill skuld- och tillgångsposter av i allmänhet mera underordnad betydelse, såsom

exempelvis framtida inkomster genom bidrag från kommuner, arbetsgivare

ni. fl., samt utgifter för förvaltningskostnader. Genom att gent emot varandia

uppställa förpliktelserna och tillgångarna enligt en dylik beräkning, erhåller

man en fullständig balansräkning, vilkens slutsaldo blir utslagsgivande för

omdömet örn rörelsens ekonomiska läge. Örn salunda det sammanlagda kapitalvärdet

av förpliktelserna överstiger kapitalvärdet^ av tillgangarna, sa innehar

detta, att rörelsen arbetar nied ett underskott, vilket på ett eller annat satt

måste täckas, örn det skall förbliva möjligt att bereda medlemmarna stadge
°n^

Utföra lidet av en .sådan undersökning av det svenska sjukkasseväsendets

ekonomiska ställning försvåras ej oväsentligt därav, att några liknande beräkningar

icke tidigare synas hava blivit verkställda för de svenska sjukkassorna,

i olikhet mot vad som är fallet exempelvis beträffande de engelska Idet statistiska

material rörande sjuklighet och övriga här ifragakommande förhållanden

inom de svenska sjukkassorna, som blivit publicerat i samband med utredningsarbetet

för de olika förslagen i sjukförsäkringsfragan ar darfur endast i ringa

grad ägnat att läggas till grund för beräkningar av bär antydd art. fepeciell

saknar man en tillräckligt ingående analys av sjuklighetens beroende av åldern,

liksom även detaljerade siffror rörande den allmänna stegring av sjukligheten,

som under de senare åren gjort sig gällande. Det ar harvid att marka, att man

för en fullständig undersökning av kassornas ekonomiska stallning enligt nuvarande

starkt skiftande stadgebestämmelser har behov av en långt mera ingående

kännedom örn sjukligheten bland medlemmarna, än dea som chailes av

de sjuktal, vilka angivits exempelvis i årets proposition och de utredningar

varpå denna närmast baserar sig. För bär ifrågavarande undersökningar ar d

nödvändigt att äga tillgång till detaljerade siffror beträffande savel frekvensen

för inträffande av sjukdomsfall i olika aldrar sorn sjukdomsfallens varaktighet.

Av nu nämnda skäl har det befunnits nödvändigt_att såsom en utgångspunkt

för undersökningen, insamla och bearbeta statistiskt material rörande

sjukligheten bland kassornas medlemmar under de senare arén. I denna riktning

hava två förberedande utredningar verkställts, i det att bearbetning skett

dels av eif material, hämtat ur de årliga uppgifterna till socialstyrelsen för

vissa kassor, och dels av ett material, som ställts till kommitténs förfogande

av en av de största rikssjukkassorna. Det förstnämnda materia et omfattar

17£) 037 sjukdomsfall under åren 1924—29 och avser ett 30-tal sjukkassor nied

sina medlemmar lill största delen bosatta i städerna. Det sistnämnda materialet

som omfattar 30,163 sjukdomsfall under åren 1926—29, avser däremot ett

niedlemsbestånd, spritt över hela riket och till c:a 75 procent bestående av befolkning

på landsbygden. . , • , ,

En ingående undersökning av sjuklighet^!! inom dessa bada material har

verkställts, och resultaten hava sammanställts med de resultat, som erhållits

Under sö kyiinij

av sjukkasseväsendets

ekonomi.

Statistiska

undersök
ningar
angående
sjukligheten.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

vid social forsaknngskommitténs stora undersökning av sjukligheten inom de

ZlStrkkaSST\^ ål''Gn -1?14-16- Beträffande sistnämnda undersöksonf

ism, ^n11 fUt fyttjatS ™“a icke publicerade bearbetningar av materialet,

*tallts ^ förfogande fran socialstyrelsen. Jämförelser hava även gjorts

utländska^61 r°rande SJukllgheten’ hämtade från andra håll, såväl svenska

Rörande resultatet av dessa statistiska undersökningar och jämförelser må

X?dast fra™hal„las’ att erfarenheterna från olika håll och olika tidpunkter

böld föraaSttatrokav^aa Vafranfra 1 u högfgrad’ som man måhända skulle vara

böjd tor att tro Vid jämförelse mellan erfarenheten från åren 1914—16 å ena

sidan och fran de senaste arén å den andra spårar man visserligen genomgående

n markerad ökning av sjukligheten, men sjuldighetskurvorna enligt de olika

materialen visa dock inom vida gränser ett påfallande likartat förlopp.

elWWn^T aV- ovannamnda jämförelser hava konstruerats vissa sjuktal,

eller antaganden rörande den framtida sjukligheten, med hänsyn till sjuklighet

.vanatlon®r ef er kön och åldrar. Dessa sjuktal hava sedan använts för

berakningarna rörande sjukkassornas ekonomi. Den ledande principen har här,

;d;arltden- att mf|no b°r''b; undersöka sjukförsäkringens ekonomiska ställning

unde) antagande, att åtminstone en väsentlig del av den ökning i sjukligheten

som konstaterats under sejlare år, kommer att hilva bestående även för framtiden.

I enlighet härmed hava sjuktalen konstruerats så, att de i allmänhet äro

större an motsvarande sjuktal enligt erfarenheten från åren 1914_16 men

något mindre än samma tal enligt de senaste årens erfarenhet

sjukkassorna. nin^havaSta^öTnvÖr"S t n.u™rande SJukkasso™as ekonomiska ställJnV

r? j ^ , 53 clf: storsta sjukkassorna, varav 20 äro i socialstyrelsens

statistik redovisade som nkssjukkassor och 33 som lokalsjukkassor. Medlemsantalet

i dessa kassor framgår av nedanstående tablå.

De nuvarande

Antal medlemmar 31/i2 1929.

Män

20 rikssjukkassor

33 lokalsjukkassor

262,528

116,264

Kvinnor

141,468

85,837

Summa 378,792

227,305

Summa

403,996

202,101

606,097

med de nyligen publicerade uppgifterna rörande medlemsantalet

/ia 1929 i samtliga registrerade sjukkassor finner man, att det undersokta

matenalet omfattar omkring 96 % av alla medlemmar i rikssjukkassorna

och 37 % av medlemmarna i lokalsjukkassorna.

För var och en av de olika sjukhjälpsklasser, som förekomma i de undersökta

kassorna, hava uppgifter erhållits beträffande medlemsbeståndets förellung

pa kön och åldrar. Med ledning av stadgarnas bestämmelser angående

sjukpenning, sjukhj alp stid, karenstid m. m. har sedan inom varje åldersklass

det sammanlagda kapitaliserade värdet av kassornas förpliktelser rörande utbetalning

av sjukpenning och moderskapspenning beräknats. På liknande sätt

hava även de framtida förvaltningskostnaderna kapitaliserats, och därigenom

en summa för kassornas »samtliga passiva» erhållits, varvid dock är att märka,

att några utgifter för sjukhusvård, läkarevård eller läkemedel icke tagits i betraktande

vid kalkylen.

Med ledning av stadgarna bär vidare inom varje klass fastställts, vilka avgifter

som betalas för enbart sjukhjälp (alltså med frånräknande av eventuellt

inlagd avgift för begravningshjälp) och kapitalvärdet av framtida avgifter för

de nuvarande medlemmarna beräknats. Liknande värderingar hava även gjorts

tor statsbidrag enligt nu gällande bestämmelser samt för bidrag frånköra
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

57

mimer, arbetsgivare m. fl. Från socialstyrelsen hava vidare erhållits uppgifter

över de undersökta kassornas verkliga förmögenhetsinnehav den 31/12 1929, och

genom att addera samtliga nu nämnda tillgångsposter kommer man fram till

det belopp för »samtliga aktiva», som är att jämföra, med det på ovan angivet

sätt uträknade beloppet för »samtliga passiva». Resultatet av beräkningen

framgår av nedanstående tablå, där alla uppgifter äro angivna i miljoner

kronor.

Passiva.

Kapitaliserade värden av:

Sjukpenning ...........

Moderskapspenning .....

Förvaltningskostnader . . .

Aktiva.

Innehavd förmögenhet . . .

Kapitaliserade värden av:

Medlemsavgifter .......

Statsbidrag ...........

övriga bidrag .........

Saldo: Brist

20 rlkssjukkassor 33 lokalsjukkassor

.............. 197.5 151.0

.............. 2.7 1.5

.............. 17.1n_s

Summa passiva 217.« 164.3

.............. 11.0 6.8

.............. 143.9 88.s

.............. 27.8 13.5

...............Ov4.1

Summa aktiva 183.\ 113.5

.............. 34.2 50.8

Ilen verkställda kalkylen utvisar alltså beträffande de undersökta kassorna

en brist, som för de 20 rikssjukkassorna i runt tal uppgår till 34 miljoner kr.

och för de 33 lokalsjukkassorna till 51 miljoner kr. Antager man, att de i

kalkylen upptagna. kapitaliserade värdena per medlem räknat äro i genomsnitt

lika stora inom de icke undersökta kassorna som inom de undersökta, så kommer

man för samtliga rikssjukkassor till en brist av 36 miljoner kr. och för samtliga

lokalsjukkassor till 132 miljoner kr. För samtliga registrerade sjukkassor blir

resultatet alltså en brist örn 168 miljoner kr.

Härvid äro emellertid att märka några omständigheter, som medföra att

enligt den anförda kalkylen summan passiva i själva verket är för lågt och

summan aktiva för högt uppskattad, så att den verkliga bristen, även örn de

gjorda antagandena rörande sjuklighet 0. s. v. komma att hålla streck, måste

uppskattas till ett ännu högre belopp än det ovan angivna. Bland passivposterna

är nämligen icke medräknat något kapitalvärde av ersättningar till

pågående sjukfall och icke heller, såsom redan förut påpekats, något kapitaliserat

värde av utgifter för läkarevård m. m. Vidare har på aktivsidan under

innehavd förmögenhet uppförts hela beloppet av kassornas förmögenhet, utan

hänsyn till att en väsentlig del härav hänför sig till begravningshjälpsverksamheten.

Av 1929 års sakkunniga beräknades de för begravningshjälpen erforderliga

fonderna för samtliga sjukkassor utgöra 19.8 miljoner kr.; enbart av

denna anledning skulle alltså den förut angivna bristen ökas till 188 miljoner kr.

Ben gjorda beräkningen ger vid handen att, med nuvarande statsbidrag och

under förutsättning att sjukligheten i framtiden kommer att hålla sig på en

nivå, jämförlig med vad den varit under de sista åren, blir det omöjligt att för

sjukkassornas nuvarande niedlemsbestånd upprätthålla oförändrade villkor beträffande

avgifter och förmåner, utan att högst väsentliga underskott komma

att uppträda.

Skall vid sådant förhållande kassornas verksamhet över huvud kunna upprätthållas,

blir det alltså nödvändigt att antingen höja statsbidrag och medlemsavgifter

eller sänka förmånerna.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Den enlig! tablån beräknade bristen motsvarar för de 20 rikssjukkassorna

c:a 24 % av medlemsavgifternas kapitalvärde och 123 % av statsbidragets.

För de 33 lokalsjukkassorna äro motsvarande siffror 57 % och 377 % ■

Vid jämförelse mellan de siffror, som här ovan angivits för rikssjukkassorna

å ena sidan och lokalsjukkassorna å den andra, faller det i ögonen att för lokalsjukkassornas

del ställningen är väsentligt sämre än för rikssjukkassorna. En

närmare analys av siffrorna visar, att detta i huvudsak torde vara att tillskriva

två orsaker. Dels är inom lokalsjukkassorna medelåldern ej obetydligt högre

än inom rikssjukkassorna. Dels synes den avgift, som uttages av medlemmarna

i förhållande lill sjukhjälpsbeloppet per dag vara i genomsnitt ungefärligen lika

stor i de båda slagen av kassor, under det att sjukhjälpstiden dock i lokalsjukkassorna

är genomsnittligen längre än i rikssjukkassorna.

Nyrekryte- En nära till hands liggande invändning mot ovanstående beräkningar är.

ringens att man här endast tagit hänsyn till sjukkassornas nuvarande bestånd av medinflytande.

lemmar. Enligt det system med genomsnittsavgifter, i stort sett oberoende av

inträdesåldern, som tillämpas av sjukkassorna, borde ju de vid yngre åldrar

inträdande komma att betala mer än vad som motsvarar kapitalvärdet av dem

tillkommande förmåner. För de yngsta åldersklasserna borde därför ett överskott

föreligga, och genom att i kalkylen införa värdet av detta överskott för

kommande generationer av medlemmar skulle eventuellt den förut påvisade

bristen kunna nedbringas.

Såsom redan förut påpekats, har emellertid hela beräkningen av sjukkassornas

tillgångar och förpliktelser utförts under särskiljande av såväl könen som

olika åldersgrupper, och det är således möjligt att kontrollera, huruvida något

överskott av nyss antydd art föreligger. Det visar sig då, att detta icke alls

är fallet. Tvärtom föreligger brist inom alla åldersklasser, även de allra yngsta,

och detta beträffande såväl män som kvinnor, i riks- såväl som i lokalsjukkassor.

Icke ens för de allra yngsta äro alltså de nuvarande avgifterna och det nuvarande

statsbidraget tillräckliga för att täcka kapitalvärdet av dem tillkommande

förmåner.

Långt ifrån att nyrekryteringen skulle innebära någon styrka för kassorna,

medför den således med nu gällande bestämmelser för avgifter och statsbidrag

en ständig försämring av ställningen. För varje arsklass av nya medlemmar,

som under nuvarande förhållanden inträder i kassorna, ökas det latenta lindetskottet
Påpekas

bör måhända, att detta uttalande, i likhet med flera ovan gjorda,

givetvis endast har giltighet beträffande de genomsnittliga förhallandena, under

det att enstaka kassor möjligen kunna utgöra undantag.

Försäkring Vid ett försök att bilda sig en uppfattning om den ekonomiska innebörden

av sjuk- av en reform i enlighet med den föreliggande propositionen är man i flera avvenning

enligt seen(jen hänvisad till godtyckliga antaganden. Man känner sålunda icke i

propositionen. yilken omfattning de nuvarande kassornas medlemmar komma att gå över i

de nya, och icke heller i vad mån sjukhjälpstid och karenstid komma att sättas

längre än de stadgade minimitiderna av respektive 2 år och 3 dagar, huru avgifterna

komma att bestämmas o. s. v.

För att i någon mån belysa frågan utan att. på densamma nedlägga alltior

mycket arbete har här endast ett exempel beräknats med utgångspunkt fran

vissa antaganden. Det skall uttryckligen påpekas, att här endast är fråga örn

försäkring av sjukpenning, och ait således såväl sjukvardsförsakringen som

moderskaps försäkringen stå helt utanför nedan anförda kalkyler.

Det har antagits, att hela medlemsbeståndet i de 53 ovan undersökta kassorna

övergår till erkända sjukkassor enligt propositionen, och att därvid utan

undantag en karenstid av 3 dagar och en ersättningstid av 2 år tillämpas. Varje

medlem har antagits även i fortsättningen komma att bereda sig sjukpenning

till samma belopp som hittills, dock under iakttagande av propositionens grän
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

59

ser, lägst 1 kr. och högst 6 kr. per dag. Beträffande medlemsavgifterna hur

det antagits, att den hittills för varje medlem utgående avgiften kommer att

fortfarande utgå med oförändrat belopp, men att denna avgift kan helt och

hållet disponeras för sjukpenningsförsäkringen, så att alltså särskilda avgifter

upptagas för sjukvårdsförsäkring och moderskapsförsäkring. Det har slutligen

antagits, att de nya kassornas förvaltningskostnader per medlem räknat hli

av ungefär samma storleksordning som de gamlas, ävensom att bidrag från

kommuner, arbetsgivare m. fl. kunna påräknas i samma utsträckning som

hittills.

Under dessa förutsättningar har en beräkning av passiva och aktiva för

samtliga medlemmar över 15 år i de 53 kassorna genomförts efter samma

schema som ovan. De använda sjuktalen hava därvid modifierats med hänsyn

till det förhållandet, att enligt propositionen ersättning i allmänhet icke kommer

att utgå från sjukkassorna vid sjukdom på grund av olycksfall i arbete.

Resultatet av beräkningen framgår av följande tablå, där alla uppgifter äro

angivna i miljoner kronor.

Nuvarande medlemmar

1 53

sjukkassor

Passiva.

Kapitaliserade värden av:

Sjukpenning......................—...................... 416.5

Förvaltningskostnader .................................... 30.8

Summa passiva 447.3

.............. 17.s

.............. 232.2

.............. 30.s

.............. 88.b

............. 5.n

Summa aktiva 374.1

Saldo: Brist.............................................. 72.»

Vid jämförelse med den föregående beräkningen visar det sig att sjukhjälpens

kapitalvärde på grund av den i genomsnitt längre ersättningstiden stigit

från 348 till 416 miljoner kr. Samtidigt hava emellertid de nya bestämmelserna

för statsbidraget åstadkommit en ökning av dettas kapitalvärde från 41

till 119 miljoner kr. Den sammanlagda bristen i alla 53 kassorna, som enligt

nuvarande bestämmelser utgjorde 85 miljoner kr., skulle därför enligt de här

antagna förutsättningarna komma att nedgå till 73 miljoner kr.

För samtliga medlemmar i alla registrerade sjukkassor kommer man, enligt

samma överslagsresonemang som i föregående fall, till en brist av 110 miljoner

kr., därest alla dessa skulle övergå till en sjukpenningsförsäkring på här antagna

villkor. Härvid är dock att märka, att denna brist bör ytterligare ökas

med i runt tal 20 miljoner kr., utgörande det belopp, varmed den innehavda

förmögenheten kommer att minskas vid begravningshjälpens avskiljande från

kassorna. Den totala bristen skulle alltså bli 130 miljoner kr.

För de 53 kassornas medlemmar utgör den redovisade bristen c:a 31 % av

medlemsavgifternas kapitalvärde och 82 % av kapitalvärdet av statens sjukdagsbidrag.

Såframt ingen ändring av de föreslagna bestämmelserna angående

statsbidraget skor, fordras alltså, för att en sjukförsäkring enligt propositionen

Aktiva.

Innehavd förmögenhet . .

Kapitaliserade värden av:

Medlemsavgifter ........

Statens medlemsbidrag . .

» sjukdagsbidrag . .

övriga bidrag ..........

s. 60 Kontrollera mot PDF

Åldersfördelningen

bland

kassornas

medlemmar.

60 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

skall bil ekonomiskt hållbar, enbart för sjukpenningsförsäkringen avsevärt

högre avgifter än de, som för närvarande upptagas av sjukkassorna. Dessutom

fordras givetvis även en planmässig fondering av det överskott, som under

begynnelsetiden kommer att uppstå.

En närmare granskning av siffrorna för olika åldersklasser enligt den senast

anförda kalkylen visar, att brist föreligger i samtliga åldersklasser med undantag

av de allra yngsta. Förhållandena äro här något olika beträffande män

och kvinnor, men i genomsnitt kan man säga, att de, som inträda vid en ålder

mellan 15 och 20 år, enligt ovan gjorda förutsättningar betala ungefär tillräckligt

för sin sjukpenning, under det att alla vid högre åldrar inträdande betala

för litet. Under dessa förutsättningar kan man visserligen icke liksom här ovan

säga, att nyrekryteringen innebär en påtaglig förlust för kassorna; den kommer

emellertid icke heller att giva upphov till någon vinst, vars införande i

kalkylen skulle kunna nedbringa de ovan angivna bristsiffrorna.

Uppkomsten av brist enligt de beräkningar för vilka här redogjorts, beror

till mycket stor del på sjuklighetens tilltagande med åldern. Detta tilltagande

medför nämligen, att avgifter, som för en viss grupp av personer äro tillräckliga

att täcka kostnaderna för en sjukförsäkring, längre fram kunna bli otillräckliga,

örn det icke genom tillförseln av nya, unga gruppmedlemmar sörjes

för att gruppens medelålder hålles nere. De sjuktal, som i utredningar rörande

sjukkassereformen plägat användas, hänföra sig i allmänhet till den nuvarande

åldersfördelningen bland basso,™as medlemmar. För beräkningar rörande såväl

statsbidrag som avgifter för sjuk- och invalidförsäkring är det av vikt att

få en föreställning om, i vad mån man kan vänta sig, att denna fördelning

kommer att i framtiden förskjutas i ogynnsam riktning. Skulle detta vara

fallet, så kan man ju ej för beräkningar angående framtiden använda samma

sjuktal, som baserats på den nuvarande åldersfördelningen.

För att belysa denna fråga hava hittills endast några orienterande beräkningar

utförts, ur vilka några siffror här må anföras.

Man har utgått från medlemsbeståndet i samtliga nu registrerade sjukkassor

och antagit en konstant årlig nyrekrytering av 25,000 män och 15,000

kvinnor, med nedanstående åldersfördelning.

Inträdesålder

Antal 1 % av samtliga

nylnträdande

15—19 .......................... 40

20—24 .......................... 30

25—29 .......................... 20

30—34 .......................... 10

Dessa antaganden leda till en väsentligt lägre (och alltså för kassorna förmånligare)

medelålder för de nyinträdande, än vad som under senare år varit

vanligt.

Enligt dessa antaganden har åldersfördelningen inom medlemsbeståndet nu

samt örn 20, 40 och 60 år beräknats. Sjuktalet för en försäkring enligt propositionen,

beräknat vid de olika nyssnämnda tidpunkterna och enligt här använda

antaganden örn sjukligheten, framgår av nedanstående tabell.

År

Sjuktal

1930 .....

....... 12.5

1950 ......

....... 14.2

1970 ......

1990 .....

....... 17.2

Sjuktal i % av

1930 års sjuktal

100

114

125

138

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Härav framgår för det första, att ett sjuktal, baserat till avsevärd del på

de senaste ^ årens sjuklighetserfarenhet, redan vid nuvarande åldersfördelning

ställer sig åtskilligt högre än det i propositionen använda. Det framgår vidare,

att en avgift, som vid nuvarande åldersfördelning vore jämnt tillräcklig för

de löpande kostnadernas bestridande, enligt bär gjorda antaganden örn nyrekryteringen

skulle behöva höjas på grund av medelålderns ökning, så att den redan

örn 40 år vöre 25 % större än nu. Liknande slutsatser gälla beträffande det

framtida statsbidraget, till den del det utgår i förhållande till antalet sjukdagar.

I samband med beräkningarna för den kombinerade sjuk- och invalidför- inverkan av

säkringen har det även undersökts, hur en begränsning av sjukpenningsförsäk- en begränsringen

enligt propositionen till en ålder av 67 år skulle inverka på ovan anförda mn?

beräkningar. 67 “r
Det

visar sig då, att den ovan påvisade bristen helt och hållet försvinner,

örn man föreskriver, att ingen sjukpenning utbetalas efter 67 år, men i övrigt

vidhåller samma förutsättningar beträffande avgifter och försäkringsvillkor

som i ovanstående beräkning för en sjukförsäkring enligt propositionen. Likaledes

visar det sig, att sjuktalets ovan påvisade ökning på grund av åldersförskjutningen

under här angiven förutsättning blir väsentligt mindre framträdande.

Stockholm den 28 april 1931.

//. Cramér.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

Bilaga B till reservation av herr Ernfors

m. fl.

P. M.

till Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet i anledning

av professor H. Cramérs försäkringstekniska utredning

rörande de registrerade sjukkassornas ställning.

1. Överföringen till sjukkassorna av en fristående invaliditetsförsäkring

motiverar icke kravet på för säkring steknisk premiereserv för

sjukkasseverksamheten.

Kravet på försäkringsteknisk premiereserv för centralsjukkassorna motiveras

i professor Cramérs utredning — nedan kallad utredningen — med en

hänvisning till ett inom pensionsförsäkringskommittén ifrågasatt alternativ,

innebärande att pensionering vid invaliditet före pensionsåldern (67 år) skulle

överflyttas från pensionsförsäkringen till den frivilliga sjukkasseverksamheten.

Det framgår icke av utredningen, varför en dylik överflyttning med nödvändighet

skulle kräva att samma avgiftssystem och premiereservberäkning, som

tillämpas i fråga örn invaliditetsförsäkringen, skulle tillämpas även inom den

frivilliga sjukkasseverksamheten, där detta system av praktiska skäl näppeligen

kan tillämpas. Något logiskt bindande skäl för en dylik fordran synes

icke föreligga. En överflyttning av invaliditetsförsäkringen till sjukkassorna

kan ju tänkas ske på många olika sätt och så att säga i många olika grader.

Man kan sålunda exempelvis tänka sig, att centralsjukkassorna såsom sådana

bliva verkliga bärare av invalidförsäkringen, var och en inom sin ort. Den motsatta

ytterligheten skulle vara, örn invaliditetsförsäkringen, örn ock ekonomiskt

skild från ålderdomsförsäkringen, alltjämt centraliserades, varvid centralsjukkassorna

utan aktiv medverkan i själva försäkringsverksamheten fungerade

allenast som lokala förmedlare av densamma. Åtskilliga mellanformer mellan

dessa båda äro sannolikt också tänkbara. I vilket fall som helst motiverar den

här berörda planen knappast kravet på att sjukkassorna skola för sjukhjälpsverksamheten

kunna uppställa försäkringsteknisk premiereserv. Huru en dylik

överflyttning än kan komma att ske, vill det förefalla såsom tämligen självklart,

att för invaliditetsförsäkringen såsom sådan måste upptagas egna avgifter,

skilda från sjukkasseavgifterna ävensom att för den förra försäkringen

måste verkställas särskild premiereservberäkning utan sammanblandning med

för sjukhjälpsverksamheten avsedda medel. De båda verksamhetsgrenarna

skulle väl i förmögenhetsrättsligt hänseende vara bestämt åtskilda och den som

exempelvis hade fordran på endera grenen icke kunna göra denna gällande mot

den andra. Vid sådant förhållande är det verkligen svårt att förstå, varför det

skulle vara något hinder för att i fråga om sjukkasseverksamheten fortfarande

räkna med genomsnittspremier och vanlig riskfond. Att detta på andra håll

anses möjligt framgår av Danmarks exempel. Såsom framhållits i bilaga F.

till propositionen (sid. 192) är ju avsikten att sjukkassorna i Danmark skola

utgöra underlag för icke blott, såsom redan nu är förhållandet, invaliditetsförsäkringen

utan även ålderdomsförsäkringen. Och dock förutsättes det icke

annat än att sjukkassorna liksom hittills skulle laborera allenast med genomsnittspremier

och riskfond.

Bakom fordran på försäkringsteknisk premiereserv även för sjukhjälpsverksamheten

ligger måhända den tanken, att det skulle vara mindre ändamåls
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

63

enligt att överflytta, i en eller annan form, den offentliga invalidförsäkringen

till sjukkassor, som möjligen skulle visa sig icke vara i stånd att fullgöra sina

egna utfästelser. Härigenom skulle, menar man antagligen, jämväl för invaliditetsförsäkringen

avsatta medel kunna äventyras. 1 bilaga E. till propositionen

(sid. 202 o. f.) har närmare påvisats, varför farhågorna för de blivande centralsjukkassornas

soliditet måste anses såsom i allt väsentligt obefogade. Det

förutsättes i detta sammanhang i bilagan att centralsjukkassorna skola stå

under ständig och effektiv kontroll, så att eventuella förskjutningar i fråga

örn särskilt medlemsstockens ålderssammansättning och sjukligheten kunna i

tid mötas genom nödiga jämkningar i avgifter eller utfästelser. Därest det

anses nödigt att i själva författningen understryka detta krav på en regelbundet

fortlöpande kontroll, anvisar understödsföreningslagen 81 § en härför

lämplig utväg. I denna § stadgas beträffande pensionskassa, som registrerats

utan s. k. godkända stadgar (understödsföreningslagen 86 §), att sådan kassa

skall vara skyldig att vart femte år låta upprätta och till tillsynsmyndigheten

ingiva försäkringsteknisk utredning av kassans ställning. Nämnda utredning

skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda grunder upprättas av personer

med s. k. aktuariekompetens. Genom att dylik skyldighet ålades centralsjukkassorna,

skulle tillsynsmyndigheten i de avlämnade utredningarna erhålla ett

starkt stöd för genomdrivande, vid behov, av nödiga jämkningar i fråga om

kassornas avgifter eller utfästelser.

Därest en sådan bestämmelse införes i kungörelsen, torde vara lämpligt, att

det tillika stadgas, att sådan försäkringsteknisk utredning alltid skall upprättas

genom tillsynsmyndighetens försorg. Endast härigenom skulle säker

garanti vinnas för att utredningarna upprättades efter tillfredsställande och

fullt likformiga grunder. På detta sätt skulle också tillsynsmyndigheten erhålla

en synnerligen värdefull inblick i de olika kassornas ställning, deras arbetssätt

samt sätt att tillämpa kungörelsens olika bestämmelser. Liksom förhållandet

f. n. är beträffande avgiftsberäkningar för sjukkassor borde vidare de

femåriga utredningarna av centralsjukkassornas ställning helst utföras som

tjänsteärenden utan någon direkt kostnad för resp. sjukkassor. Upprättandet

av dessa utredningar skulle med andra ord ingå som ett led i den allmänna

tillsynen över sjukkasseväsendet. Någon mera betydande utgift för statsverket

skulle det sannolikt icke bliva fråga örn. Räknar man med ett antal av 25—30

centralsjukkassor, torde kostnaden icke komma att uppgå till mer än 8- å 10,000

kronor i genomsnitt per år.

2. Några erinringar nied hänsyn lill skiftningarna i begreppet

»sjukdom».

Det måhända allvarligaste hindret för en försäkringsteknisk beräkning av

sjukriskerna inom en på frivillighet grundad sjukkasseverksamhet är att uppfattningen

rörande begreppet »sjukdom» kail skifta icke blott från en sjukkassa

till en annan utan även från en tid till en annan. Särskilt denna senare

omständighet gör en premiereservberäkning för sjukhjälpsverksamheten minst

sagt vansklig. En faktor av betydelse i detta hänseende, som tydligen icke

beaktats i utredningen, är den förändrade ställning, som sjukkassorna på allra

•sista tiden börjat intaga till frågan örn sjukhjälp vid efter sjukdom kvarstående

invaliditet. Tidigare hava sjukkassorna i allmänhet varit benägna att giva bestämmelserna

angående sjukhjälpstiden den vidast möjliga tolkning. Sjukhjälp

har sålunda ofta utgivits även efter det sjukdomstillståndet såsom sådant upphört

och verklig invaliditet varit för handen. Det har t. o. m. ganska ofta förekommit,

att sjukhjälp emot sjukkasselagens bestämmelser även lämnats vid

fall av ren ålderdomssvaghet. Den här berörda utvidgningen av sjukkassornas

understödsverksamhet sammanhänger också därmed, att sjukkassorna icke i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammansatt stats- och andra lagutshotts utlåtande Nr 8.

allmänhet lämna läkarvård. Vid akuta sjukdomsfall, som drabbat invalida

och ålderstigna medlemmar, hava därför sjukkassorna ansett sig nödsakade att

i stället lämna dem sjukhjälp i penningar.

Tillsynsmyndigheten har konsekvent sökt inom sjukkasseverksamheten

genomföra en bestämd avgränsning mellan sjukdom och invaliditet, varvid som

princip uppställts, att sjukkassornas understödsplikt skall upphöra icke allenast

vid efter sjukdom kvarstående defekter utan även vid sådant kropps- eller

sinnestillstånd, som övergått i stadigvarande ohälsa, vilken icke kan genom

sjukvårdande verksamhet påverkas till förbättring. A priori skall sådant icke

sjukhjälpsberättigande tillstånd anses vara för handen för den, vilken såsom

varaktigt oförmögen till arbete tillerkänts pension enligt allmänna pensionsförsäkringslagen.

Dessa tillsynsmyndighetens strävanden hava först under de

senare åren börjat mötas med förståelse från sjukkassornas sida, vartill

otvivelaktigt i främsta rummet bidragit, att sjukkassorna samtidigt hårt pressats

av den under dessa år betydligt stegrade sjukdomsfrekvensen. En psykologisk

företeelse, som städse möter i fråga örn den frivilliga sjukkasserörelsen,

är också, att bedömningen av understödsfallen till en viss grad påverkas av

kassornas ekonomi. Är kassans ekonomi jämförelsevis god, blir gärna bedömningen

mera »liberal» än örn kassan har svårt att få verksamheten att gå ihop.

Jämförelsevis lättast var givetvis denna princip att genomföra för de sjukkassor,

som lämna sjukhjälp, visserligen utan begränsning i fråga örn en oell

samma sjukdom, men endast för en viss kortare tid (90 eller 100 dagar) per

år. Under trycket av den stigande sjukligheten har emellertid principen börjat

mer och mer tillämpas även inom sjukkassor, som icke tillämpa några begränsningar

i fråga örn sjukhjälpstiden.

Den här anförda tolkningen av sjukkassornas understödsplikt i fall av

invaliditet eller kvarstående defekt har genom skilda utslag gillats av regeringsrätten

(se exempelvis regeringsrättens årsbok 1927 Nr 131 och 1929 Nr

117 och 118).

Uppenbart är, att denna begränsning, som först under den allra sista tiden,

ehuru långt ifrån allmänt, börjat tillämpas, först efter hand kommer att göra

sig märkbar i fråga om sjukfrekvensen och i endast mycket ringa grad kunnat

påverka de nuvarande sjuktalen. I den mån grundsatsen mera allmänt kommer

till genomförande inom hela sjukkasserörelsen, kommer emellertid detta att i

väsentlig grad reducera värdet av sjukkassornas utfästelser. Såsom bevis för

vilken betydelse denna fråga har kan anföras, att en undersökning, som för

några år sedan gjordes för Eskilstunakassan, vilken kassa som bekant lämnar

sjukhjälp under obegränsad sjuktid, utvisade att, örn denna s. k. invalidsjuklighet

frånskiljdes, kassans sjukhjälpsutfästelser skulle minskas med i runt tal

30 %. Ett annat exempel har man från sjukkassan Vänfast här i Stockholm.

I samband med nedskärningen av sjukhjälpstiden till tre år för samma sjukdom

verkställdes i kassan en utrensning av alla sådana fall, där invaliditet i

ovan antydd mening konstaterades föreligga. På detta sätt gjordes inskränkningar

i understödsrätten i 262 fall, representerande ett kapitalvärde av c:a

1 milj. kronor.

Betydelsen av den här påpekade omständigheten erkännes indirekt i utredningen,

då det framhålles, att den påvisade bristen i sjukkassornas tillgångar

skulle helt försvinna, därest sjukpenning överhuvudtaget icke utbetaltes efter

67 års ålder. Med detta erkännande har också angivits den väg, varpå hela

frågan örn sjukkassornas kapitalreserver skulle bringas ur världen. Kommer,

såsom i utredningen ifrågasattes, en särskild invaliditetsförsäkring till stånd,

och bli de understöd, som denna bereder, skäliga, blir det ju endast en naturlig

sak att begränsa sjukkassornas understödsverksamhet i vad den avser beredandet

av sjukpenning till åldrarna intill 67 år. Efter denna ålder skulle allt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

understöd, vare sig- permanent eller endast övergående, belasta invalidförsäkringen.

Att innan en dylik särskild invalidförsäkring genomförts förbjuda

sjukkassorna att efter fyllda 67 år lämna sjukpenning synes icke kunna ifrågakomma.

Icke alla som fyllt 67 ar äro ju arbetsoförmögna. Såsom arbetsföra

kunna de ju icke erhålla pension — annat än ålderspension — och skulle sålunda

vid tillfälle av övergående sjukdom stå utan understöd.

En annan omständighet, som icke heller kunnat vid utredningen beaktas,

är att sjukkassorna pa sina hall självmant börjat införa begränsningar i fråga

örn rätten till sjukhjälp vid olycksfall i arbete. Endast under den gångna delen

av innevarande år hava sålunda sjukkassor — väsentligen s. k. fabrikssjukkassor

— med tillhopa c:a 13,000 medlemmar genom stadgeändring väsentligen

begränsat sin skyldighet att i dylika fall lämna sjukhjälp. Om ock i

den man denna grundsats mera allmänt genomföres kommer även härigenom

sjukkassornas utfästelser och därmed också deras behov av kapitalreserver att

minskas.

3. Några erinringar i fråga om beräkningsgrunderna.

Det är att beklaga, att i utredningen icke lämnats några närmare upplysningar

rörande de grunder, enligt vilka beräkningarna utförts. Sålunda känner

man icke vare sig den räntefot eller dödlighetstabell, som därvid kommit till

användning. Vidare hava icke heller anförts de sjuktal, från vilka utredningen

utgår. Det förutsattes^ emellertid att i dessa hänseenden inga reella invändningar

äro att göra. På en punkt äro dock beräkningsgrunderna icke hållbara.

De 33 lokala sjukkassor, som angivits såsom särskilt undersökta, utgöra nämligen

i det allra närmaste raka motsatsen till ett representativt urval. Samtliga

dessa kassor på en enda när — en typisk fabrikssjukkassa — höra nämligen

hemma i städerna och framför allt de större städerna. Härtill kommer att dessa

kassor i allmänhet hava en vida längre sjukhjälpstid och sämre ekonomi än

övriga lokala sjukkassor, framför allt dem på landsbygden. Såsom belysande

för vad ett dylikt felaktigt urval kan betyda för beräkningens resultat må

anföras följande siffror angående sjuktalet i genomsnitt per medlem år 1929:

i de undersökta 33 lokala sjukkassorna 12.12

i de icke undersökta 1,126 » » g-97

i samtliga 1,159 » » lO.is

Sjuktalet år 1929 var sålunda i de 33 undersökta sjukkassorna 35 % högre

än i de övriga och 19 % högre än i de lokala sjukkassorna i gemen.

Vad därefter beträffar de utförda beräkningarna är det särskilt i följande

tvenne hänseenden, som utredningen måste anses giva en missvisande bild av

sjukkasserörelsens nuvarande ekonomiska ställning.

a) Sjukkasseavgif terna hava icke kunnat anpassas efter den nuvarande sjukligheten.

Allbekant är och medgives även i utredningen, att sjukligheten sedan

år 1926 varit väsentligt högre än vad tidigare konstaterats. På grund härav äro

icke i allmänhet de nuvarande sjukkasseavgifterna, som fastställts på grundval

av avsevärt lägre sjuklighet, anpassade efter det nuvarande läget. Tillsynsmyndigheten

har dock haft sin uppmärksamhet riktad på förhållandet och vidtagit

förberedelser för en allmän justering uppåt av sjukkassornas avgifter. Då

sjukkassereformen hela tiden stått på dagordningen, hava dock åtgärderna i

denna riktning blivit tillsvidare undanskjutna. Skulle emellertid icke heller i

år en ny sjukkasselagstiftning komma till stånd, lära åtgärder omedelbart

komma att vidtagas för att få sjukkassornas avgifter anpassade efter den nuvarande

sjukligheten. Det blir därför missvisande om man, såsom i utredningen

skett, sammanställer den nuvarande sjukligheten med de nuvarande, för en

väsentligt lägre sjuklighet anpassade avgifterna. För att giva rättvisa åt det

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 2 avd. 4 haft. (Nr 8.) loos si 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8.

nu tillämpade avgiftssystemet måste beräkningen göras icke på grundval av nu

gällande avgifter utan på grundval av de avgifter, som krävas av den förändrade

sjukligheten och som också måste genomföras, i eller utan samband med

en effektiv sjukkassereform. I det försök till en korrigerad uppställning över

sjukkassornas aktiva och passiva, som göres i det följande, hava därför avgifterna

uppräknats i förhållande till nuvarande sjuklighetserfarenhet, d. v. _s.

med 15 %. Kapitalvärdet av en dylik avgiftsförhöjning har beräknats till

37.7 miljoner kronor.

b) Hänsyn har icke tagits till avgången. I en frivillig sjukkasseverksambet

som den svenska, där sjukkassorna äro direkt förhindrade att vid avgång i

någon form återbetala någon del av de erlagda avgifterna, är det icke möjligt

att bortse från avgången vid uppgörandet av kassornas ställning. Genom att

bortse härifrån blir ju bristen, i förekommande fall, väsentligt större än den

verkliga. Att det här rör sig örn en faktor av verklig betydelse framgår Ju

därav, att antalet avgångna sjukkassemedlemmar (exkl. döda) år 1929 uppgick

till 37 %o av medlemssiffran. Trots den knappa tid, som stått till förfogande,

har ett försök gjorts att beräkna, i vilken grad den beräknade ställningen förändras,

örn hänsyn tages även till avgången. Dessa beräkningar hava visserligen

utförts enligt en metod, som endast har begränsad användning,1) men som

dock ger en ganska tydlig föreställning örn avgångens inverkan på utfästelsernas

kapitalvärden. Vid beräkningen hava använts vissa koefficienter för sannolikheten

att en medlem avgår av annan anledning än dödsfall (frivillig avgång),

vilka framkommit vid en i början av innevarande år företagen undersökning

rörande avgången i 34 lokala kassor och 8 rikskassor. Resultatet av undersökningen

har blivit, att kapitalvärdet av utfästelserna minskas med ej mindre än

28 %, örn hänsyn tages till frivillig avgång. Då emellertid det sålunda funna

relationstalet måhända icke är tillämpligt på samtliga sjukkassor, har vid omräkningen

använts ett något lägre procenttal, eller 25.

På grund därav att urvalet av lokala sjukkassor, på sätt ovan anförts, icke

är representativt, hava vidare uppstått följande felkällor vid beräkningarna av

samtliga sjukkassors balansställning:

1) genomsnittliga sjukpenningen har blivit för högt beräknad; skillnaden

torde uppgå till minst 10 %.

2) genomsnittliga sjukhjälpstiden har enligt verkställd undersökning blivit

11 % för högt beräknad. Sjukpenningens kapitalvärde minskas genom dessa

båda faktorer med 58.9 milj. kronor.

3) moderskapspenningen har beräknats för högt men moderskapsfrekvensen

för lågt, vilka båda fel dock synas i det närmaste uppväga varandra.

4) förvaltningskostnaden har beräknats för högt.

5) förmögenheten har blivit 5.7 milj. kronor för lågt beräknad.

6) medlemsavgiften samt statsbidraget hava upptagits till för höga belopp;

medlemsavgifternas kapitalvärde minskas härigenom med 34.7 milj. kronor.

7) »övriga bidrag» hava upptagits med 3.8 milj. kronor för lågt belopp.

4. Ett försök till en uppställning av sjukkasserörelsens aktiva och passiva.

Med utgångspunkt från vad ovan anförts har ett försök gjorts att uppställa

en tablå över sjukkasserörelsens aktiva och passiva, där de ovan anförda felén

i görligaste måtto borteliminerats. På grund av den knappa tiden torde vissa

av de här anförda talen få anses äga endast approximativ giltighet. I allt fall

torde emellertid sammanställningen — därest man överhuvudtaget skulle gå

med på kravet på försäkringsteknisk premieberäkning — giva en mera riktig

föreställning örn sjukkasseverksamhetens ekonomiska ställning än den som

lämnats i utredningen.

'') Se t. ex. X envi (''in e Congrés International d’Aktu arnes, Rapport F—G, sid. 42—43-(uppsats

av Dr. Wagner, Wien).

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 8. 67

Resultatet av den verkställda omräkningen framkommer i följande sammanställning:
Samtliga

kassor

milj. kr.

Passiva.

Kapitaliserade värden av:

sjukpenning ..............

moderskapspenning........

förvaltningskostnader......

390.9

4.6

33.i

Summa passiva 428.6

Aktiva.

Innehavd förmögenhet

Kapitaliserade värden av:

medlemsavgifter ..........

statsbidrag ..............

övriga bidrag ............

Saldo: brist......._.......

» » begravningsfond

............. 34.9

............. 289.3

............. 44.5

............. 16.o

Summa aktiva 384.7

............. 43.9

............. 19.8

Summa brist 63.7

Enligt den företagna omräkningen skulle således den totala kristen utgöra

■endast 63.7 eller i runt tal 6''4 milj. kr. i stället för 188 milj. kr. enligt utredningen.

Härvid har dock icke tagits i betraktande den inverkan på sjukhjälpsutfästelsernas

kapitalvärde, som kan väntas bliva följden av den i det föregående

anförda tendensen till invaliditetssjukdomarnas avskiljande samt begränsningen

i fråga örn sjukhjälp viel olycksfall i arbete. Vöre det möjligt

.att beräkna värdet av dessa båda begränsningar av sjukhjälpsutfästelserna,

skulle bristen ytterligare betydligt nedgå.

De i denna P. M. anförda försäkringstekniska beräkningarna hava verkställts

av direktören i sjukkassan Vänfast fil. lic. Edv. Tegendal och förste

.amanuensen fil. kand. Ragnar Engström.

Stockholm i maj 1931.

Theofil Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.