Sök i Ratio Lex

Särskilda utskottets memorial Nr 2

1931-05-27 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1931:2, Särskilda utskottets memorial Nr 2

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets memorial Nr 2.

I

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1931 kl. 11 f. m.

Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande

särskilda utskottets utlåtande nr 1 i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående hiivudgränderna

för en rättegångsreform samt i anslutning därtill

väckta motioner.

1 utlåtande, nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 80, angående

huvudgrunderna för en rättegångsreform samt i anslutning därtill väckta motioner

hemställde särskilda utskottet bland annat, att riksdagen matte såsom

eget yttrande angående de genom nämnda proposition framlagda huvudgrunderna

för en rättegångsreform åberopa vad utskottet i sitt utlåtande anfört.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag ha kamrarna vid behandling

av detta utlåtande stannat i olika beslut i nedan angivna hänseenden:

1) Punkten 20 i utskottets yttrande (Förfarandet i hovrätt) har av andra

kammaren godkänts, varemot första kammaren godkänt punkten med den ändring,

som föranledes därav att kammaren godkänt det i punkten 8 av herr Lindhagens

vid utlåtandet fogade reservation förekommande uttalandet: »parter i

vissa mål böra ej enligt författningen mot sin vilja alltid tvingas att inställa

sig till muntlig plädering med åtföljande omkostnader».

2) Punkten 24 i utskottets yttrande (Nämndemännens antal och rösträtt)

har av första kammaren godkänts, varemot andra kammaren bifallit den av

herr Schlyter m. fl. vid denna punkt fogade reservationen.

3) Punkten 31 i utskottets yttrande (Nämnd i rådhusrätt) har av första

kammaren godkänts, varemot andra kammaren bifallit den av herr Schlyter

m. fl. vid denna punkt fogade reservationen.

4) Punkten 36 i utskottets yttrande (Nämnd i hovrätt) har av första kammaren

godkänts, varemot andra kammaren bifallit den av herr Schlyter m. fl.

vid denna punkt fogade reservationen.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utskottet till behandling förehaft

frågan örn sammanjämkning av den skiljaktighet, sorn förefinnes mellan

kamrarnas beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 19SI. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Särskilda utskottets memorial Nr 2.

Utskottet Ilar därvid funnit, att nämnda beslut icke kunna sammanjämkas,

vilket utskottet härmed för riksdagen

anmäler.

Stockholm den 27 maj 1931. '' - .

På särskilda utskottets vägnar:

GEORG BISSMARK.

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: hellar Bissmark, Schlyter, Lindhagen, Frändén, Linder,

Per Gustafsson, Johan Bernhard Johansson, Åkerberg, Jonsson, Öhman och

Wilhelm Björck; samt

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Jönsson i Boa, Christenson,

Wikström, Hedlund i Östersund, Olsson i Kullenbergstorp, Persson i Falla.

Fast, Olson i Torsby, Olsson i Mora, Andersson i Prästbol och Weijne.

Reservationer:

av herr Schlyter, som ansett, att utskottet beträffande kamrarnas vid punkten

20 i utskottets yttrande fattade skiljaktiga beslut bort hemställa, att kamrarna,

vardera med frånträdande av sitt i fråga örn denna punkt fattade beslut,

måtte godkänna följande lydelse av samma punkt: .

»Departementschefen har---— — äga rum.

Enligt utskottets — av muntlighetsgrundsatsen.

En tillfredsställande lösning av detta svåra problem synes utskottet stå att villna

genom anslutning i huvudsak till de av departementschefen angivna riktlinjerna.

Parterna skulle sålunda i princip ha att komma tillstädes även i

andra instans, men samtidigt öppnas möjlighet att i de mål, som icke kunna

bära kostnaderna för en förnyad muntlig handläggning, därförutan erhålla

en överprövning av underrättens avgörande. Emellertid synes vid det fortsatta

arbetet böra tagas under övervägande, huruvida det icke kan medgivas parterna

att jämväl i andra mal än de nu avsedda, där med hänsyn till tvistefrågans

beskaffenhet eller andra omständigheter muntlig förhandling icke är erforderlig,

allenast skriftligen utveckla sin talan. Att såsom i nyssnämnda

motioner föreslagits utan begränsning lämna åt hovrätten att avgöra, huruvida

muntlig förhandling skall äga rum, torde icke vara lämpligt. Erfarenheterna

från----—- ägt rum.

I samband----—- —• deras rättsskipning.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets memorial Nr 2.

3

av herr Persson i Falla, som ansett, att beträffande kamrarnas nyssnämnda

vid punkten 20 i utskottets yttrande fattade skiljaktiga beslut sammanjämkning

bort äga rum.

av herrar Lindqvist i Halmstad och Andersson i Prästbol,

av herr Fast.

av herr Weline.

Särskilt yttrande:

av herr Lindhagen, som anfört:

»Beträffande förfarandet i hovrätterna (punkt 20 i utskottets yttrande)

rådde i utskottet enhällighet därom att i alla mål skulle äga rum offentlighet,

en huvudförhandling, rätt för parterna att inställa sig till eventuell plädering

och skyldighet därtill, när hovrätten fann så erforderligt. Därjämte skulle,

på sätt nu sker, en ledamot i rätten eller en tjänsteman vara beredd att inleda

huvudförhandlingen med en muntlig redogörelse för målet. Beslutet skulle ock,

såsom för närvarande, i regel falla omedelbart efter huvudförhandlingen.

Utskottets majoritet ansåg skyldighet att infinna sig vid hovrätten och muntligen

utföra sin talan i alla mål icke vara möjlig att genomföra. Det skulle

bland annat ’i alltför hög grad fördyra rättsmedelsförfarandet och därigenom i

många fall betaga parterna möjligheten att fullfölja talan’. Emellertid ansåg

majoriteten en skyldighet för parterna att inställa sig till muntlig förhandling

ej böra inskränkas till de fall, då hovrätten fann det erforderligt. En tudelning

av målen med olika förfarande förordades därför. Propositionen hade velat

till ett enklare förfarande hänvisa ''mindre mål, där tvisteföremålets värde är

obetydligt eller där fråga är örn allenast bötesstraff . I de övriga malen

skulle enligt författningen skyldighet till inställelse föreligga. Utskottet betonade,

att ''undantagen från parternas skyldighet att inställa sig till muntlig förhandling

böra hållas inom snäva gränser’. En tillfredsställande lösning av

''detta svåra problem’ syntes utskottet stå att vinna enligt de av departementschefen

angivna riktlinjerna. Den neutrala föredragningen från verkets sida

skulle ej äga rum, när parterna själva begärde att få föredraga målet. Utskottet

hoppades, att genom nämnda tudelning tillika öppnades ''möjlighet att

med varandra jämföra två olika processtyper och vinna erfarenhet örn deras fördelar

och olägenheter’.

Herr Christenson m. fl. reservanter förordade, att skyldighet till inställelse

för muntlig plädering skulle äga rum endast om hovrätten på parts yrkande

eller eljest funne det erforderligt. De kritiserade ock den omnämnda uppdelningen

av målen i mindre mål och mera betydande mal.

I min reservation förordades en medelväg mellan utskottet och berörda reservanter.

Det yrkades, att parterna i alla mal skulle ha rätt att välja mellan de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets memorial Nr 2.

två förfarandena, det billiga och det dyrare, eller med andra ord att ''parter i

vissa mål ej böra enligt författningen mot sin vilja alltid tvingas att inställa

sig till muntlig plädering med åtföljande omkostnader’. Detta yrkande återfinnes

i reservationens punkt 8, som tillika i övrigt innehåller instämmande i

utskottets enhetliga linjer. (En utvidgning av domstolens neutrala föredragning

påkallas i reservationens andra yrkande, varom mera nedan.) Därmed åsyftades

att bereda alla parter möjlighet att få en överprövning till stånd lika billigt

som hitintills.

Mitt förslag var således ett led i min uti reservationen genomförda uppfattning,

att en processreform borde dels såsom huvudsaklig uppgift befatta sig med en

demokratisk rättsskipning, som tillgodoser likhet inför lagen och rättshjälp åt

alla, och dels för ändamålet bland annat i organisationen lägga huvudvikten på

underrätternas, de blivande folkdomstolarnas, organisation såsom den första och

sista instansen för flertalet rättssökande i landet. Tillika yrkade jag, att det

gamla specifikt svenska bruket att i hovrätterna liksom även i högsta domstolen

låta förhandlingarna inledas med en neutral framställning borde bibehållas

för alla mål utan rätt för parterna att undanskjuta densamma. Sedan detta

skett, skulle parterna äga rätt att utfylla huvudförhandlingen med fri muntlig

talan, i den man de önskade det. Med en sådan ordning skulle erfarenheterna

örn de båda av utskottet förordade olika förfarandena utökas med en nyttig erfarenhet

örn allmänhetens benägenhet för det ena eller andra förfarandet.

Första kammarens anslutning till min reservation, i vad den avsåg att parter

ej borde tvingas att anlita det dyrbarare förfarandet, skedde icke, såsom det

inom andra kammaren på fri hand utlades, av förhastande under en nattkrök

utan därför att kammaren fick veta, vad reservationens yrkande i denna del

avsåg.

I andra kammaren åter, enligt vad inhämtas av de stenografiska referaten,

gjordes propaganda för att första kammarens beslut tillkommit på en nattkrök

av förhastande. Till och med ett pär medlemmar i utskottet undrade mycket,

vad som menades med yrkandet. Detta visar, att icke ens de hade klart för sig

innebörden i utskottets betänkande och reservationernas tydligt motiverade plats

i detsamma.

I sak betydde således första kammarens beslut, att kammaren ej ville försvåra

tillträdet till hovrätterna genom att för vissa mål med största möjliga omfattning

pålägga parterna betydande ökning i omkostnader. Man ville bevara vår

andra instans’ billighet, värna örn rätten att kunna påkalla överprövning i en

andra instans och lägga huvudförfarandet på folkdomstolarna.

Andfa kammaren åter ansåg det angelägnare för muntlighetens skull att göra

förfarandet i hovrätterna dyrare, minska tillträdet till hovrätterna för ett stort

antal parter och sålunda fortfarande även på det sättet undanskjuta underrätternas

förstärkande såsom landets främsta instans, varom utskottet visserligen

uttalat sig i princip men ej i handling.»

Stockholn» 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

311635

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:308 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående huvudgrunderna för en rättegångsref orm. s. 1 i texten