Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av ett institut för högspänningsforskning.

1931-03-05 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1931:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av ett institut för högspänningsforskning.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatt stats- och hankoutskotts utlåtande Nr 4.

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1931 kl. 1 e. m.

Sammansatt stats- och hankoutskotts utlåtande i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition angående upprättande av ett institut

för högspänningsforskning.

I en till riksdagen avlåten, den 30 januari 1931 dagtecknad proposition,

nr 64, angående upprättande av ett institut för högspänningsforskning, har

Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen

att

dels medgiva, att vid universitetet i Uppsala må — i huvudsaklig överensstämmelse

med bestämmelserna i ett i nämnda statsrådsprotokoll återgivet,

den 3 maj 1918 dagtecknat gåvobrev av ingenjören B. John F. Andersson

och hans hustru ävensom med vad departementschefen i statsrådsprotokollet

tillstyrkt — upprättas ett institut för högspänningsforskning,

dels medgiva, att, med iakttagande av de i ovanberörda donationsbrev

angivna villkor och bestämmelser, må från och med den 1 juli 1932 vid

universitetet i Uppsala inrättas en professur i elektricitetslära benämnd »B.

John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn

till atmosfäriska urladdningar»,

dels föx-eskriva, att innehavaren av nämnda professur skall vara skyldig

såväl att i tillämpliga delar underkasta sig de för universitetsprofessorer i

allmänhet för åtnjutande av nu gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren

och bestämmelserna som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor

är skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande av pension,

beräknad efter samma grunder, som stadgats beträffande övriga universitetsprofessorer,

frånträda sin ifrågavarande professur,

dels bestämma, att innehavaren av den sålunda föreslagna professuren

skall från allmänna indragningsstaten åtnjuta en avlöning av 12,000 kronor,

därav 8,000 kronor lön och 4,00Q kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter

fem års tjänstgöring ett ålderstillägg å lönen å 1,000 kronor, ävensom varda

i pensionshänseende likställd med ordinarie universitetsprofessor och följ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och lanJcoutsJcotts utlåtande Nr 4. lii

aktligen vara underkastad bestämmelserna i 1907 års lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension,

dels medgiva, att den innehavaren av den föreslagna professuren tillkommande

pensionen må utgå av statsmedel,

dels ock till lån till universitetet i Uppsala för uppförande, inredning

och utrustning — allt i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet företedda

ritningar och kostnadsberäkningar — av lokaler för institutet för högspänningsforskning

å riksstaten för budgetåret 1931/1932 bland utgifter för

kapitalökning under rubriken »Fonden för förlag till statsverket» anvisa ett

reservationsanslag av 425,000 kronor att utgå av lånemedel;

allt under förutsättning att, så snart ske kan, de genom ovanberörda donationsbrev

den 3 maj 1918 till universitetet i Uppsala överlämnade medlen

användas ej mindre till återbetalning av nyssnämnda lån än även till bestridande

av avlöning för innehavaren av den föreslagna professuren ävensom

övriga med institutets verksamhet förenade kostnader.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda

statsrådsprotokoll.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, vilken för förberedande behandling

hänvisats till statsutskottet, i vad densamma icke avser pensions- och

indragningsstaterna, och i övrigt till bankoutskottet, har efter överenskommelse

mellan statsutskottet och bankoutskottet behandlats av sammansatt

utskott.

Sedan åtskilliga år tillbaka hava inom vattenfallsstyrelsen bedrivits undersökningar

rörande den atmosfäriska elektriciteten och därmed sammanhängande

överspänningsfenomen å elektriska ledningar. Sedan år 1917 hava

dessa undersökningar stått under ledning av docenten H. Norinder i Uppsala

och utförts i en av denne grundad och ledd institution, förlagd till Älvkarleby

kraftverks transformatorstation vid Husbyborg nära Uppsala. Undersökningarna

hava här koncentrerats på utrönandet av möjligheterna att mäta

de överspänningsfenomen på kraftledningar, vilka inträffa i samband med

åskväder och vilka kunna orsaka svårartade skadegörelser och avbrott i den

normala driften i ledningsnäten. Genom systematiskt studium av överspänningsfenomenen

har man därjämte sökt bedöma, i vad mån effektiva skyddsåtgärder

mot överspänningarnas skadegörelser på ledningar och elektriska

anläggningar äro möjliga. För detta ändamål har docenten Norinder konstruerat

vissa instrument och utarbetat metoder, med vilkas tillhjälp hans

institution lyckats att studera de elektriska fälten vid åskväder, deras inverkan

på kraftledningarna och även lösa problemet att direkt från kraftledningarna

registrera de överspänningar, vilka åstadkommas av blixten.

Frågan örn ett fortsättande av här förevarande undersökningar kom

på grund av i ämnet väckta motioner att bliva föremål för prövning av

1930 års riksdag. Riksdagen anförde därvid i sin skrivelse i ämnet, nr

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt stats- och hanlcoutslcotts utlåtande Nr 4.

157, att riksdagen kommit till den uppfattningen, att nämnda undersökningar

vore av den art, betydelse och räckvidd, att de syntes böra fortsättas.

Särskilt gynnsamma förutsättningar förefunnes även för att undersökningarna

skulle kunna med framgång fullföljas, i det att den personal,

som hittills vid institutionen planlagt och utfört de såsom banbrytande

betecknade undersökningarna, även för framtiden torde stå till förfogande

för det fortsatta arbetet. Då emellertid dessa undersökningar nu förts fram

så långt, att området för desamma vidgats till att omfatta även spörsmål,

som icke hade direkt sammanhang med vattenfallsstyrelsens verksamhet,

ansåge sig vattenfallsstyrelsen icke utan vidare inom ramen av sin befogenhet

äga rätt att i fortsättningen upprätthålla institutionen i fråga och

bekosta undersökningarna. Ansåges det sålunda lämpligt, att dessa fortsattes,

borde utredning verkställas, huru de för framtiden skulle ordnas och

bekostas. Särskilt vore en sådan utredning erforderlig, om ifrågavarande

undersökningar skulle utvidgas till att omfatta ej blott frågor, som vore av

vikt för vattenfallsstyrelsens speciella verksamhet, utan även andra vetenskapliga

och praktiska frågor inom högspänningsforskningen. Därjämte

borde utredas, om dessa forskningar såsom hittills borde bedrivas i en självständig

institution eller lämpligen kunde bedrivas i samband med arbetet

vid universiteten eller tekniska högskolan, varav även frågan örn förläggningen

av ett eventuellt högspänningsinstitut vore beroende.

Den sålunda av riksdagen begärda utredningen har, jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande, utförts av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga.

De sakkunniga hava funnit inrättandet av ett institut för högspänningsforskning

vara av synnerligen stor betydelse såväl ur forskningssynpunkt

som med hänsyn till dess praktiskt ekonomiska verkningar.

De skäl, som från olika håll anförts till förmån för ett fortsättande och

utvidgande av här ifrågavarande undersökningar, hade, framhåller departementschefen,

synts honom övertygande, och han har därför uttalat sin anslutning

till förslaget härom. Han har därvid särskilt erinrat om de —

jämväl av de sakkunniga framhållna — praktiskt ekonomiska skäl, som

talade för upprättande av ett institut för högspänningsforskning i Sverige.

Landets beroende av vattenkraftens utnyttjande och dess i följd därav vitt

utgrenade elektriska ledningsnät gjorde, att skadegörelsen genom åskslag i

ledningsnäten bleve av stor ekonomisk betydelse. Det vore därför av vikt,

att möjligheter bereddes för utprovning av mot åskslag och överspänningar

i kraftledningsnäten och anläggningarna lämpliga skydd. Härför skulle ett

institut av ifrågasatt slag vara särskilt skickat.

I fråga örn institutets förläggning och inordnande i statsorganisationen

hava de sakkunniga föreslagit, att institutet skulle förläggas till Uppsala

och anknytas till Uppsala universitet. De skäl, som av de sakkunniga anförts

för detta förslag, äro i korthet följande: I Uppsala kunde nödvändig

anslutning erhållas till ett flertal för undersökningarna lämpliga högspän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och banJcoutsfcotts utlåtande Nr 4. 15

ningsledningar, vilka tillhörde vattenfallsstyrelsens ovanberörda anläggning.

Vid sådan förläggning av institutet skulle dessutom de byggnader, instrument

och anordningar, vilka tillhörde vattenfallsstyrelsens anläggning, lämpligen

kunna överflyttas till institutet, varigenom en besparing kunde vinnas

för staten. Befintligheten vid Uppsala universitet av institutioner, vilka

arbetade på institutet angränsande forskningsområden, komme att befordra

ett ömsesidigt utbyte av resultat och erfarenheter. Vidare skulle härigenom

vinnas möjligheter för institutet att erhålla tillfälliga arbetskrafter med

nödig utbildning genom anlitande av studerande vid universitet. Härtill

komme det ur ekonomisk synpunkt mycket viktiga skälet, att ingenjören B.

John F. Andersson i förutseende av ifrågavarande forskningsuppgifters stora

betydelse redan år 1918 genom en donation till Uppsala universitet velat

möjliggöra upprättandet av ett sådant institut som det nu ifrågasatta i samband

med en professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska

urladdningar.

I likhet med de sakkunniga har departementschefen funnit uppenbart,

att det för det allmänna skulle innebära en avsevärd lättnad, örn nyssberörda

donation kunde övertaga kostnaderna för det föreslagna och av honom

tillstyrkta institutet för högspänningsforskning. Denna lösning förutsatte

givetvis, såsom jämväl de sakkunniga framhållit, att den för institutet nödvändiga

professuren med tillhörande institution inrättades vid Uppsala universitet.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter, som yttrat sig

i denna fråga, funne departementschefen sig böra biträda de sakkunnigas

förslag jämväl i denna del. De närmare bestämmelser, som kunde bliva

erforderliga för det ifrågasatta institutets framtida verksamhet, torde få ankomma

på Kungl. Majit att framdeles efter vederbörandes hörande meddela.

Departementschefen ansåge sig emellertid redan nu böra framhålla, att härvid

i allt väsentligt torde kunna lända till efterrättelse ett av de sakkunniga

framlagt förslag, som anslöte sig till av ingenjören Andersson i hans donationsbrev

givna föreskrifter.

Departementschefen har härefter övergått till frågan örn sättet för bestridande

av de kostnader, som bleve förenade med upprättandet av det föreslagna

institutet.

Enligt donationsbrevets bestämmelser skulle de för den däri omförmälda

professuren jämte för institutionen donerade medel fonderas, tills dessa

vuxit till ett sådant belopp, att, efter det en sjättedel av årsavkastningen

lagts till kapitalet, medel funnes för inrättande och avlönande av professuren,

för uppförande av lämplig laboratoriebyggnad med boställsvåning åt

professorn, för inredning och utrustning av laboratoriet samt för beredande

av erforderligt årsanslag för arbetena å detsamma. Enligt vad de sakkunniga

meddelat, uppginge det nu tillgängliga kontanta kapitalet till cirka

200,000 kronor, vartill komme värdet av två icke försålda fastigheter i

Stockholm. Då värdet av de senare uppskattats till 400,000 å 500,000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt stats- och banJcoutslcotts utlåtande Nr 4.

kronor, skulle fondens totala belopp för närvarande uppgå till cirka 600,000

a 700,000 kronor. Av vissa utav de sakkunniga gjorda provisoriska beräkningar

framginge, att sistnämnda belopp ej vore tillräckligt för institutionens

upprättande och drift men att universitetet örn cirka tio år skulle vara i stånd

att uteslutande med fondens medel driva institutet. Med hänsyn till de

tungt vägande skäl, som anförts för ett fortsättande och utvidgande av de

hittills med framgång bedrivna undersökningarna, funne departementschefen

sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att man ej skulle invänta den

tidpunkt, då den Anderssonska donationen bleve i stånd att helt bekosta

de med institutets uppförande och drift förenade kostnaderna, utan att redan

nu åtgärder måtte vidtagas för att snarast möjliggöra ett förverkligande av

planerna på ett högspänningsinstitut. De sakkunniga hade i sådant hänseende

föreslagit, att nödiga personal- och driftkostnader skulle uppföras på

allmänna indragningsstaten, varjämte för uppförande samt inredning och

utrustning av institutionsbyggnaden ett engångsanslag skulle beviljas. Mot

personal- och driftkostnadernas uppförande på allmänna indragningsstaten

hade statskontoret — med hänsyn till att dylika medel endast skulle utgå

under tiden, innan donationsmedlen kunde anlitas härför — icke haft något

att erinra, och jämväl departementschefen har uttalat sin anslutning till

detta förslag. Departementschefen har emellertid tillagt, att det endast vore

det av statskontoret anförda skälet, som kommit honom att intaga denna

ståndpunkt. Såsom riksdagen i annat sammanhang framhållit, hade en

dylik anordning tidigare kommit till användning endast när det gällt att

vid en statsinstitution binda en arbetskraft, som dokumenterat sig såsom

utomordentligt skicklig på ett visst verksamhetsområde, vilket annars ej ansetts

böra få särskild företrädare vid institutionen i fråga. Med hänsyn till

de särskilda här föreliggande omständigheterna hade departementschefen

emellertid ansett sig kunna ansluta sig till det framlagda förslaget.

Engångskostnaderna hade av de sakkunniga beräknats till 325,000 kronor

i byggnadskostnader och 99,500 kronor för den experimentella utrustningen,

alltså sammanlagt 424,500 kronor eller i avrundat tal 425,000 kronor. Statskontoret

hade med hänsyn till att det under nuvarande statsfmansiella

förhållanden skulle vålla stora svårigheter att i budgeten bereda plats för

ett så avsevärt anslagsbelopp — undersökt, huruvida det vore möjligt att

på annat sätt än genom anslags beviljande förverkliga önskemålet att nu

upprätta ett institut. I första hand hade därvid statskontoret ifrågasatt, örn

icke donationsmedlen skulle redan nu kunna i erforderlig utsträckning tagas

i anspråk för institutets upprättande. Återstoden av donationsmedlen skulle

i så fall förräntas, tills donationen vuxit till sådant belopp, att den årliga

avkastningen därav lämnade tillgång till bestridande av utgifterna för institutets

drivande. Därest ett dylikt förfarande ej skulle anses lämpligt, hade

statskontoret ifrågasatt, huruvida icke det behövliga engångsbeloppet, 425,000

kronor, skulle kunna tillhandahållas universitetet i Uppsala såsom ett ränte
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och banJcoutslcotts utlåtande Nr 4. 17

fritt lån att sedermera, då donationen vuxit till erforderligt belopp, återbetalas

till statsverket, i samband varmed avkastningen å de återstående donationsmedlen

skulle tagas i anspråk för institutets drivande. Statskontorets

sist omförmälda förslag hade tillstyrkts av de akademiska myndigheterna

samt av riksräkenskapsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket

hade emellertid därvid ansett, att — därest ifrågavarande

anslag anvisades att utgå av lånemedel — full förräntning borde föreskrivas,

varvid Uppsala universitet för gäldande av räntekostnaderna kunde erhålla

täckning genom särskilt anslag under verkliga utgifter. Emot detta riksräkenskapsverkets

förslag hade fullmäktige i riksgäldskontoret i ett i ärendet

avgivet förnyat utlåtande anfört, att ett dylikt arrangemang visserligen vore

formellt och budgettekniskt riktigt, men att det saknade reell betydelse och

därjämte skulle medföra en enligt fullmäktiges mening onödig omgång, i det

att det anslag för ifrågavarande ändamål, som universitetet skulle äga utbekomma

hos statskontoret, av universitetet skulle inbetalas till riksgäldskontoret,

som i sin ordning hade att återbetala beloppet till statskontoret. Det

av statskontoret i första hand angivna alternativet att redan nu i erforderlig

utsträckning taga donationsmedlen i anspråk för institutets upprättande

kunde departementschefen i likhet med drätselnämnden vid universitetet i

Uppsala icke biträda. De kontanta medlen vore ännu icke tillräckliga härför,

och det angivna alternativet förutsatte fördenskull en försäljning av de

donerade fastigheterna. Men en dylik försäljning borde, för att bästa resultat

skulle kunna påräknas, ske vid lägligt tillfälle och borde ej brådstörtas

genom yttre omständigheter. Däremot har departementschefen anslutit sig

till förslaget örn att engångskostnaderna för institutionsbyggnadens uppförande,

inredning och utrustning skulle bestridas med lånemedel. Härför

talade främst, framhåller departementschefen, att det under nuvarande statstinansiella

förhållanden vore förenat med avsevärda svårigheter att på annat

sätt å budgeten bereda plats för ett så betydande belopp som det, varom

här vore fråga. Örn det erforderliga beloppet utginge såsom ett lån till

Uppsala universitet, underströkes vidare det förhållandet, att det här endast

gällde en tillfällig försträckning i avvaktan på att donationen hunnit växa

i erforderlig grad. I frågan om huruvida detta lån borde vara räntefritt

eller ej hade olika uppfattning uttalats av riksräkenskapsverket och fullmäktige

i riksgäldskontoret. Departementschefen har för sin del anslutit sig till

fullmäktiges mening, att det väl vore formellt och budgettekniskt riktigt

med ränteberäkning å lånet, men detta saknade reell betydelse och skulle

därjämte medföra en onödig omgång. I anslutning till vad sålunda anförts

har departementschefen föreslagit, att det erforderliga engångsanslaget måtte

utgå av lånemedel under rubriken »Fonden för förlag till statsverket» i form

• t ett räntefritt lån till Uppsala universitet.

Engångskostnaderna hade, erinrar vidare departementschefen, beräknats

till i avrundat tal 425,000 kronor, varav 325,000 kronor för själva bygg
Hihang

till riksdagens protokoll 1931. <> sami. 2 avd. 1 käft. (Nr 1—5.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt stats- och banJcoutsJcotts utlåtande Nr 4.

nadsarbetena. Mot dessa beräkningar hade lian icke funnit något att erinra.

Mot de framlagda ritningsförslagen hade byggnadsstyrelsen endast haft vissa

smärre erinringar att göra; och departementschefen utginge ifrån att hänsyn

komme att tagas härtill vid arbetenas utförande. I detta sammanhang har

departementschefen slutligen erinrat, att vattenfallsstyrelsen i sitt i ärendet

avgivna utlåtande under förutsättning av Kungl. Majrts medgivande förklarat

sig villig att till det föreslagna institutet utan ersättning överlämna

det åskelektriska laboratorium jämte tillhörande inventarier, som vattenfallsstyrelsen

upprättat i Uppsala. Värdet härav för den nya institutionen hade

av vattenfallsstyrelsen uppskattats till minst 70,000 kronor. Vattenfallsstyrelsens

sålunda gjorda erbjudande vore givetvis en nödvändig förutsättning

för att det föreslagna institutet skulle kunna komma till stånd. Det formella

överlämnandet torde lämpligen böra ske i samband med att närmare föreskrifter

meddelades rörande det nya institutets uppförande m. m.

Departementschefen erinrar härefter, att han tidigare tillstyrkt, att de för

personal- och driftkostnaderna erforderliga beloppen tillsvidare skulle uppföras

på allmänna indragningsstaten. Förutsättningen för att den Anderssonska

donationen skulle få användas för här ifrågavarande ändamål vore

att vid universitetet i Uppsala inrättas en professur i elektricitetslära med

särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar. Jämväl i övrigt funne departementschefen

arbetet vid det planerade högspänningsinstitutet vara av

den betydelse och den vetenskapliga läggning, att en professors ställning

för institutets föreståndare vore synnerligen starkt motiverad. Då det här

dessutom ur statsfinansiell synpunkt gällde ett mera tillfälligt arrangemang,

i det att kostnaderna för professuren efter en beräknad tid av ett tiotal år

skulle överflyttas från statsverket till donationen, tvekade departementschefen

icke att ansluta sig till de sakkunnigas av samtliga myndigheter tillstyrkta

förslag örn inrättandet av en dylik professur.

Avlöningen för innehavaren av denna professur borde beräknas till samma

belopp som för andra universitetsprofessorer eller 12,000 kronor, därav 8,000

kronor lön och 4,000 kronor tjänstgöringspenningar, varjämte lönen efter

5 år skulle kunna höjas nied 1,000 kronor. Härtill komme dyrtidstillägg

enligt de för professorer gällande grunder.

I detta sammanhang har departementschefen erinrat, att den blivande

professorn enligt bestämmelserna i donationsbrevet skulle vara berättigad

till särskild bostad utöver lönen. Det syntes vara meningen, att bostad för

professorn — vilken, enligt vad departementschefen under hand inhämtat,

med nuvarande priser å byggnadsmarknaden, torde komma att draga en

kostnad av i runt tal 70,000 kronor — skulle uppföras med donationens

medel, när dessa därtill lämnade tillgång. Häremot torde enligt departementschefens

mening intet vara att invända; departementschefen har emellertid

framhållit, att den tidpunkt, då donationen kunde bestrida samtliga

kostnader för institutet, härigenom något framflyttades.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och banlcoutsJcotts utlåtande Nr 4. 19

Innehavaren av den föreslagna professuren torde i pensionshänseende böra

likställas med ordinarie universitetsprofessorer och följaktligen vara underkastad

bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension. Såsom statskontoret framhållit, torde därjämte medgivande

böra inhämtas av riksdagen, att pension till honom må utgå av statsmedel.

De sakkunniga hade, anför vidare departementschefen, i sitt utlåtande utförligt

redogjort för den undervisningsskyldighet ävensom de vetenskapliga

och praktiska arbetsuppgifter, som borde tillkomma innehavaren av den

föreslagna professuren. De härför erforderliga föreskrifterna syntes, sedan

vederbörande universitetsmyndigheter i samråd med tekniska högskolan,

ingenjörsvetenskapsakademien och vattenfallsstyrelsen avgivit ett närmare

preciserat förslag härutinnan, böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

I fråga örn den tidpunkt, då den föreslagna professuren bör förverkligas,

har departementschefen framhållit följande. Uppförandet och inredandet

av det nya institutet torde med all sannolikhet komma att draga största

delen av budgetåret 1931/1932 i anspråk. Vid sådant förhållande och då

vidare, som bekant, tillsättandet av en professorsbefattning alltid droge

någon tid i anspråk, funne departementschefen sig böra förorda, att medel

för professuren bereddes först från och med den 1 juli 1932. Efter vad

departementschefen inhämtat, komme vattenfallsstyrelsen även under budgetåret

1931/1932 att av för styrelsen tillgängliga medel hålla verksamheten

vid den hittillsvarande institutionen igång i ungefär samma utsträckning

som hittills. Departementschefen har vidare tillagt, att enligt hans uppfattning

åtgärder för professurens tillsättande borde vidtagas redan under budgetåret

1931/1932, så att innehavaren av professuren kunde börja sin verksamhet

med ingången av budgetåret 1932/1933.

Vad de övriga personal- och driftkostnaderna beträffade, hade dessa av de

sakkunniga beräknats till dels avlöning åt en instrumentmakare i lönegraden

B 10, dels ock ett driftsanslag av 31,500 kronor. Statskontoret hade ifrågasatt,

att instrumentmakarens avlöning skulle utgå från sistberörda anslagspost,

vilken i så fall skulle ökas med motsvarande belopp. Beträffande

denna anslagspost hade statskontoret vidare anfört, att det ville synas statskontoret,

som om någon avprutning kunde ske å en del av de sakkunniga

för olika ändamål föreslagna beloppen. I anslutning till vad nyss anförts

i fråga örn tidpunkten för professurens inrättande, torde, framhåller departementschefen,

ej heller här förevarande anslag behöva beräknas i riksstaten

för budgetåret 1931/1932. Departementschefen saknade därför anledning

att nu ingå på en närmare prövning av de föreslagna beloppen.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle driftkostnaderna, inberäknat

begynnelselöner men oavsett ålderstillägg och dyrtidstillägg, uppgå till (12,000

+ 4,000 + 31,500) 47,500 kronor. De årliga driftkostnaderna för vattenfallsstyrelsens

nuvarande anläggning utgjorde cirka 30,000 kronor. De ökade

kostnaderna för statsverket skulle vid ett bifall till det nu framlagda orga
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Utskottet*

yttrande.

Sammansatt stats- och bankoutskotts utlåtande Nr 4.

nisationsförslaget under förutsättning att någon mera avsevärd minskning

av de beräknade driftkostnaderna icke kunde ske — från och med budgetåret

1932/1933 uppgå till cirka 17,500 kronor.

Den förebragta utredningen, som närmast föranletts av en utav 1930 års

riksdag gjord framställning, har enligt utskottets uppfattning på ett övertygande

sätt klarlagt önskvärdheten ur såväl vetenskapliga som rent praktiskt-ekonomiska

synpunkter av att de sedan åtskilliga år tillbaka inom vattenfallsstyrelsen

bedrivna undersökningarna rörande den atmosfäriska elektriciteten

och därmed sammanhängande överspänningsfenomen å elektriska

ledningar böra fortsättas och jämväl i erforderlig utsträckning utvidgas.

Med hänsyn härtill finner utskottet sig böra uttala sin anslutning till det

av Kungl. Majit nu framlagda, av samtliga sakkunniga myndigheter tillstyrkta

förslaget örn inrättande av dels ett institut för högspänningsforskning

i Uppsala, dels ock i samband härmed en professur vid universitetet, i

Uppsala i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar.

Aven ur statsfinansiell synpunkt har utskottet funnit förslaget tillfredsställande,

då, såsom närmare framgår av den föreliggande utredningen, kostnaderna

för institutionens uppförande och drift ävensom för professorns avlöning

efter en till ungefär tio år beräknad tid skola bestridas av en till

Uppsala universitet överlämnad donation av ingenjören B. John F. Andersson

och hans hustru.

Då Kungl. Maj:ts i ärendet framlagda förslag icke heller i övrigt givit

utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) medgiva, att vid universitetet i Uppsala må — i huvud
•

■ saklig överensstämmelse med bestämmelserna i ett i stats
rådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 30 januari 1931

återgivet, den 3 maj 1918 dagtecknat gåvobrev av ingenjören

B. John F. Andersson och hans hustru ävensom med

vad föredragande departementschefen i samma statsrådsprotokoll

tillstyrkt — upprättas ett institut för högspänningsforskning,

b) medgiva, att, med iakttagande av de i ovanberörda

donationsbrev angivna villkor och bestämmelser, må från

och med den 1 juli 1932 vid universitetet i Uppsala inrättas

en professur i elektricitetslära benämnd »B. John F. och

Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild

hänsyn till atmosfäriska urladdningar»,

c) föreskriva, att innehavaren av nämnda professur sk^U

vara skyldig såväl att i tillämpliga delar underkasta sig de

för universitetsprofessorer i allmänhet för åtnjutande av au

gällande avlöningsförmåner stadgade villkoren och bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och banlcoutslcotts utlåtande Nr 4. 21

melserna som ock att vid den ålder, då annan universitetsprofessor

är skyldig avgå från sin tjänst, mot åtnjutande

av pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats

beträffande övriga universitetsprofessorer, frånträda sin ifrågavarande

professur,

d) bestämma, att innehavaren av den sålunda föreslagna

professuren skall från allmänna indragningsstaten åtnjuta

en avlöning av 12,000 kronor, därav 8,000 kronor lön och

4,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte efter fem års

tjänstgöring ett ålderstillägg å lönen å 1,000 kronor, ävensom

varda i pensionshänseende likställd med ordinarie universitetsprofessor

och följaktligen vara underkastad bestämmelserna

i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension,

e) medgiva, att den innehavaren av den föreslagna professuren

tillkommande pensionen må utgå av statsmedel,

f) till lån till universitetet i Uppsala för uppförande, inredning

och utrustning — allt i huvudsaklig överensstämmelse

med i ärendet företedda ritningar och kostnadsberäk
■

■ ningar — av lokaler för institutet för högspänningsforskning å

riksstaten för budgetåret 1931/1932 bland utgifter för kapitalökning

under rubriken »Fonden för förlag till statsverket»

anvisa ett reservationsanslag av 425,000 kronor att utgå av

lånemedel;

allt under förutsättning att, så snart ske kan, de genom

ovanberörda donationsbrev den 3 maj 1918 till universitetet

i Uppsala överlämnade medlen användas ej mindre till återbetalning

av nyssnämnda lån än även till bestridande av

avlöning för innehavaren av den föreslagna professuren

ävensom övriga med institutets verksamhet förenade kostnader.

Stockholm den 5 mars 1931.

På sammansatta stats- och bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

I

Naatmrande: se under utskottets utlåtande nr 1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.