Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal jämte en i ämnet väckt motion.
1931-05-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:129, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
7
Nr 129.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1931 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig
förstärkning av tandläkarinstitutets personal jämte
en i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition, nr
193, vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att
dels till tillfälbg förstärkning av tandläkarinstitutets personal för budgetåret
1931/1932 anvisa ett extra anslag av 40,000 kronor att utgå efter
Kungl. Maj:ts beprövande och på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäligt
föreskriva,
dels ock — med ändring därutinnan av vad i statsverkspropositionen till
1931 års riksdag föreslagits — i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptaga
den under Uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln »inkomster
av tandläkarinstitutet» med ett belopp av 270,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till omförmälda
statsrådsprotokoll.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herrar B. Wagnsson och I. Vennerström väckt motion (I: 253),
vari hemställts, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr
193 i övrigt, måtte besluta till en tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets
personal för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag av
75,600 kronor.
Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställning andragna
skälen får utskottet hänvisa till motionen.
Frågan örn en ökning av antalet utbildade tandläkare i vårt land, som
länge stått på dagordningen, har under de senaste åren blivit föremål för
en mera ingående uppmärksamhet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 10 oktober 1924 bemyndigat statsrådet
och chefen för socialdepartementet att tillkalla tre sakkunniga att inom
nämnda departement biträda med utredning, på vad sätt en för hela
vårt folk lämpad och för rimlig kostnad tillgänglig tandvård kunde åstadkommas,
överlämnade de med anledning härav tillkallade sakkunniga, de
s. k. tandvårdssakkunniga, med skrivelse den 30 april 1928 till nämnda
departementschef »Betänkande angående ordnande av folktandvård (allmännelig
tandvård)», statens offentliga utredningar 1928: 17.
Över nämnda betänkande, vari bland annat behandlades frågan om behovet
av tandläkare, avgåvos utlåtanden av, jämte andra, medicinalstyrelsen
och svenska landstingsförbundet, vilka jämväl upptogo denna fråga till
granskning.
Med anledning av vad sålunda förekommit anmodade dåvarande departementschefen
genom skrivelse den 5 juni 1929 kanslersämbetet för rikets
universitet att, efter hörande av tandläkarinstitutets lärarråd samt karolinska
mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, till ecklesiastikdepartementet
skyndsamt inkomma med utredning, huruvida genom inrättande av
parallellavdelningar vid tandläkarinstitutet möjligheter kunde vinnas för ernående
av ett större antal utbildade tandläkare än vad nu vore fallet, ävensom
med sådant av kostnadsberäkningar åtföljt förslag, vartill denna utredning
kunde giva anledning. Då vidare vid ärendets behandling tanken
framkommit örn införande av fullständig tandläkarutbildning jämväl vid de
medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, anmodades
samtidigt kanslersämbetet att, efter hörande av nämnda fakulteter, till ecklesiastikdepartementet
skyndsamt inkomma med utredning jämväl i sistnämnda
hänseende ävensom med det av kostnadsberäkningar åtföljda förslag,
vartill denna utredning kunde giva anledning.
Dessa utredningar hava ännu icke hunnit helt slutföras, och med hänsyn
härtill har det icke varit möjligt att vidtaga några åtgärder för ett definitivt
ordnande av ifrågavarande betydelsefulla angelägenhet. Å andra sidan
hava förhållandena varit sådana, att i avvaktan på slutförandet av berörda
utredning tillfälliga åtgärder måst vidtagas för att öka tandläkarinstitutets
möjligheter att bereda utbildning åt den alltjämt stigande ström av studerande,
som söka sig dit.
Departementschefen har i detta hänseende erinrat, att 1931 års riksdag redan
— i enlighet med Kungl. Maj:ts under punkt 122 av 1931 års åttonde huvudtitel
gjorda framställning — för ändring och utrustning av vissa lokaler å
tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag, för budgetåret
1931/1932 anvisat ett extra reservationsanslag av 47,095 kronor. Det sålunda
anvisade beloppet har genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1931 ställts
till vederbörandes förfogande för med anslaget avsedda ändamål.
Vidare har departementschefen erinrat, att Kungl. Majit under punkt 123
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
9
av 1931 års åttonde huvudtitel föreslagit riksdagen att till anordnande av
särskilda undervisningskurser vid tandläkarinstitutet för budgetåret 1931/
1932 anvisa ett extra anslag av 6,000 kronor.
Denna framställning, vilken närmast tager sikte på att genom särskilda, för
de i utlandet utbildade tandläkarna avpassade tilläggskurser bereda dessa
samma mått av kunskaper och färdigbeter, som förvärvas av dem, vilka
fullgjort bela sin utbildning vid tandläkarinstitutet, bade sålunda sin begränsade
syftning och var ej ägnad att häva de svårigheter, som möta
tandläkarinstitutet, då det gäller att mottaga och behörigen utbilda den normalt
växande strömmen av studerande. Från tandläkarinstitutets lärarråd
föreligger emellertid nu en den 2 februari 1931 dagtecknad framställning
om en avsevärd utökning av lärarkrafterna under budgetåret 1931/1932
för att kunna motsvara de krav, som ställas på institutet i anledning av
den avsevärda men tandvårdsbehovet i vårt land motsvarande tillströmningen
av studerande utan föregången utlandsvistelse.
Lärarrådets sistberörda framställning har föranletts av, jämte annat, en
skrivelse till tandläkarinstitutets inspektor från odontologiska föreningen,
däri hemställts, att lärarrådet ville vidtaga åtgärder för att anställa assistenter
i sådan utsträckning, att en assistent tjänstgjorde i vardera av kliniksalarna
4 trappor upp och en, helst två, tjänstgjorde i kliniksalarna 3 trappor
upp under arbetstiden 12,30—6 e. m. Som skäl för denna framställan
har från föreningens sida framhållits, att assistent ofta helt saknats i synnerhet
3 trappor upp samt att den knappa tillgången på assistenter ofta
förorsakade köbildning, vilket vore till stor olägenhet för både patienter och
studerande. I skrivelsen hemställdes vidare, att lärarrådet även ville vidtaga
åtgärder till undvikande av de täta ombytena av assistenter, vilka
föreningen ansåge vara till nackdel för undervisningen.
Lärarrådet har i sin ifrågavarande framställning anfört bland annat följande:
Vid tandläkarinstitutet funnos vid vårterminens början 1931 mer än 550
studerande inskrivna. Av dessa studerande hava ett 20-tal uteblivit på
grund av sjukdom eller annan, okänd anledning. 96 tillhöra första årsgruppen,
vars studier äro förlagda till karolinska institutet. Av de övriga
deltaga 66 i den nu pågående tandläkarexamen, under det att 369 anmält
sig till kurser och tjänst g öring ar vid det egentliga tandläkarinstitutet.
Det nuvarande tandläkarinstitutet är avsett för 60 studerande per år eller
omkring 140 studerande sammanlagt, örn hänsyn tages till, att en del icke
hinner avsluta sina studier inom den beräknade tiden. Sedermera har institutet
erhållit någon ökning av de underordnade lärarkrafterna, och lärarrådet
har tidigare uttalat, att institutet numera — örn också med svårighet —
torde vara i stånd att utexaminera omkring 100 tandläkare per år. Detta
motsvarar en siffra av 220—230 samtidigt tjänstgörande vid det egentliga
tandläkarinstitutet. Genom tillströmningen av medicine kandidater, men
framför allt genom dispens åt personer, som i utlandet bedrivit odontologiska
studier, har detta antal överskridits, och det uppgick, som nämnts, vid
vårterminens ingång till 369 studerande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
Vad antalet utexaminerade tandläkare beträffar, uppgick detsamma år
1929 till 108 och 1930 till 112. Höstterminen 1930 utexaminerades 74
tandläkare, och för närvarande deltaga 66 i tandläkarexamen, av vilka ett
50-tal torde kunna beräknas bliva godkända. Antalet utexaminerade tandläkare
skulle då läsåret 1930/1931 komma att uppgå till omkring 125.
160—175 kandidater tillhöra sista terminens studerande, som ordinärt, i
den händelse tillräckliga lärarkrafter ställas till förfogande, skulle kunna
avlägga examen hösten 1931, och torde man därför kunna beräkna antalet
då utexaminerade till 110 ä 120. Utsikter finnas sålunda, att under år 1931
omkring 160 tandläkare utexamineras, vilken siffra motsvarar det antal, som
beräknats utgöra institutets kapacitet efter genomförandet av den utvidgning,
varom förslag efter Kungl. Maj:ts anmodan utarbetats och överlämnats till
universi tetskanslern.
Av dessa siffror torde framgå, att lärarrådet kämpar med de största svårigheter,
när det gäller institutets drift.
Vad utrymmesfrågan beträffar, har densamma någorlunda kunnat ordnas
på följande sätt.
\7ärre ställer sig dock lärarfrågan. A tandfyllningsavdelningen och tandkirurgiska
avdelningen finnas egentligen endast lärare tillräckligt för den
egna avdelningen. Dessa lärare hava emellertid fått sin tjänstgöring utbredd
över större område samtidigt, men tillräcklig personal att övervaka båda
de stora avdelningarna under hela tjänstgöringstiden finnes icke, På protésavdelningen
kan endast en assistent med 2 timmars daglig tjänstgöring avdelas
för det nya laboratoriet, där arbetet är avsett att pågå 7 timmar dagligen.
Att under dessa förhållanden undervisningen och handledningen av de
studerande måste bliva ytterst bristfällig är tydligt. Klagomål hava också
i detta hänseende framförts till lärarrådet, och lärarrådet kan icke annat än
vitsorda det berättigade i desamma.
Efter en redogörelse för det sätt, på vilket enligt lärarrådets uppfattning
institutets behov av ökade lärarkrafter lämpligen borde fyllas, fortsätter
lärarrådet:
Vid lärarrådets skrivelse har fogats en av institutets sekreterare uppgjord
tablå över den utgiftsökning, ett bifall till här gjorda framställning skulle
medföra. Av denna framgår, att ökningen i lönestaten skulle utgöra icke
mindre än 80,696 kronor. Lärarrådet inser till fullo storleken av detta krav.
Men det tillåter sig samtidigt erinra om följande.
För budgetåret 1931/1932 har lärarrådet beräknat inkomsterna av tandläkarinstitutets
verksamhet till 230,000 kronor, vilken beräkning av Kungl.
Maj:t godkänts.
Under innevarande budgetår har under tiden 1 juli 1930—1 februari 1931
influtit omkring 230,000 kronor, vilket är mer än något föregående år.
Under tiden 1 februari—30 juni 1930 inflöto över 90,000 kronor. Lärarrådet
vågar därför numera beräkna, att institutets hela inkomst innevarande
budgetår torde komma att uppgå till 320,000—330,000 kronor. Någon anledning
att för nästa år antaga en minskning föreligger icke. Tvärtom torde
den förbättring, patientbehandlingen erhåller genom den bättre kontrollen,
komma att ytterligare stegra institutets tillgångar. Härtill kommer också
den väntade ökningen i inkomster, som kan uppstå genom jourtjänstens
inrättande. Lärarrådet förväntar därför, att den begärda ökningen å institutets
utgiftsstat väl kommer att täckas genom överskott i den tidigare
kalkylerade inkomststaten.
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
11
Den i lärarrådets skrivelse omförmälda, av institutets sekreterare uppgjorda
tablån över den utgiftsökning, som skulle bliva följden av ett bifall
till framställningen, är av i huvudsak följande lydelse:
De tre ordinarie lärarna: lönefyllnad motsvarande skillnad
i lön mellan befattning i lönegrad B 24 och B 30 kronor 8,496: —
De nuvarande 6 laboratorerna och assisterande lärarna:
en var, lönefyllnad från 4,500 kronor till 6,000 kronor » 9,000: —
2 nya laboratorer, en på protésavdelningen och en på tandfyllningsavdelningen,
en var 6,000 kronor.......... » 12,000: —
1 röntgenassistents tjänst, ombildad till laboratorsbefatt
ning,
lönefyllnad............................ * 3,000:
De nuvarande 8 assistenterna på tandkirurgiska avdelningen
och tandfyllningsavdelningen, en var, lönefyllnad
från 1,350 kronor till 1,800 kronor........... » 3,600: —
7 nya assistenter, därav 4 på tandkirurgiska avdelningen,,
2 på tandfyllningsavdelningen och en på röntgenavdelningen,
en var 1,800 kronor.................. s 12,600:
Nuvarande 1 extra laborator å protésavdelningen, lönefyllnad
från 4,500 kronor till 6,000 kronor........... » 1,500:
Nuvarande 3 extra lärare, en var lönefyllnad från 3,000
kronor till 4,500 kronor....................... » 4,500:
4 nya extra lärare, därav 1 på protésavdelningen, 1 på
tandkirurgiska avdelningen, 2 på tandfyllningsavdelningen,
en var 4,500 kronor.................... » 18,000:-
2 översköterskor på protésavdelningen och tandfyllningsavdelningen,
en var 2,800 kronor................ * 5,600:
1 tandsköterska å tandkirurgiska avdelningen . ........ »_2,400:
Summa kronor 80,696: —
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 21 februari 1931 dagtecknad skrivelse
har härefter lärarrådet anfört:
För närvarande utgår till tandläkarinstitutet ett extra anslag å 15,500
kronor till extra lärarkrafter vid institutet. I detta anslag ingår ett arvode
å 2,000 kronor för uppehållande av undervisning i ortodonti vid institutet.
Samma belopp, 15,500 kronor, föreslås i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag att utgå även för budgetåret 1931/1932.
I skrivelse den 2 februari 1931 har lärarrådet anhållit om beviljande av
ett anslag å 80,696 kronor å extra stat för utökning av institutets lärarkrafter
m. m. under budgetåret 1931/1932.
Av förbiseende har i berörda skrivelse icke påpekats, att vid bifall till
denna senare framställning arvodet för undervisning i ortodonti icke skulle
behöva utgå, varför anslaget till extra lärarkrafter då skulle kunna minskas
till 13,500 kronor.
Statskontoret har den 26 februari 1931] avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört följande:
De av tandläkarinstitutets lärarråd nu föreslagna personalökningarna och
utvidgningarna av den redan befintliga personalens arbetsuppgifter äro så
omfattande, att de måste anses innebära en faktisk omorganisation av in
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
stitutet. Ett bifall till framställningen i oförändrad form måste därför enligt
statskontorets mening komma att verka föregripande på den pågående
utredningen rörande ny organisation av tandläkarundervisningen. Särskilt
torde i detta sammanhang böra beaktas, att, enligt vad som framgår av det
yttrande, karolinska institutets lärarkollegium i ärendet avgivit, de nu tillämnade
organisatoriska förändringarna i ej oväsentliga hänseenden överensstämma
med de förslag, som ligga till grund för ovanberörda utredning
och som, enligt vad statskontoret inhämtat, i åtskilliga avseenden föranlett
kritik från de speciellt sakkunniga myndigheternas sida.
Emellertid har uppenbarligen institutet genom den exceptionellt stora tillströmningen
av elever, som icke rimligtvis kunnat avvisas, blivit försatt i
ett nödläge, som ovillkorligen påkallar särskilda hjälpåtgärder från statens
sida. Det torde under sådana förhållanden vara angeläget att utfinna något
sätt, varpå institutets behov av ökade arbetskrafter kan nöjaktigt tillfredsställas
utan att samtidigt svårigheter beredas för den slutliga omorganisatiouen.
Den föreliggande utredningen har av de särskilt sakkunniga myndigheter,
som hittills yttrat sig i ärendet — karolinska institutets lärarkollegium och
universitetskanslern — ansetts icke lämna tillräcklig vägledning för bedömandet
av, huruvida de föreslagna åtgärderna i alla detaljer äro oundgängligen
påkallade. Under sådana förhållanden lärer en uttömmande kritik av
förslaget än mindre kunna förväntas från statskontorets sida. Ämbetsverket
anser sig därför kunna inskränka sin granskning till vissa detaljer, som
falla inom verkets mera speciella ämbetsområde.
Enligt lärarrådets förslag skulle åt de tre ordinarie lärarna vid institutet,
vilka nu äro placerade i lönegrad B 24, beredas en löneförhöjning motsvarande
skillnaden mellan nämnda lönegrad och lönegraden B 30, med andra
ord samma löneförmåner, som tillkomma professorerna vid vissa undervisningsanstalter
av mera utpräglad högskolekaraktär, såsom tekniska högskolan,
veterinärhögskolan och skogshögskolan. Ett medgivande — låt vara
provisoriskt — av samma lön åt tandläkarinstitutets lärare skulle, så vitt
statskontoret kan finna, göra det praktiskt taget omöjligt att vid en slutlig
omorganisation av institutet placera ifrågavarande lärare i lägre löneställning
och för övrigt medföra svårigheter att icke även i andra hänseenden
jämställa institutet med nyssnämnda högskolor. En löneställning högre än
lönegraden B 28, vilken tillkommer bland annat professorerna vid farmaceutiska
institutet och Chalmers tekniska institut, lärer därför beträffande
tandläkarinstitutets ordinarie lärare icke nu böra ifrågakomma.
Vad de nuvarande laboratorerna, assisterande lärarna, extra lärarna och
assistenterna beträffar är måhända, under förutsättning att deras tjänstgöringstid
i motsvarande mån ökas, en måttlig arvodesförhöjning motiverad.
I vad mån de långt gående kraven på nya befattningar äro berättigade,
saknar statskontoret möjlighet att tillförlitligt bedöma. Det vill emellertid
förefalla, som örn ökningen av antalet elever vid det egentliga tandläkarinstitutet
från 220 ä 230 till cirka 370, åtminstone örn hänsyn tages till att
den hittillsvarande personalens dagliga tjänstgöringstid samtidigt betydligt
utvidgas, knappast i och för sig torde motivera en så stor personalökning
som nu begäres.
Med hänsyn till vad statskontoret ovan anfört synes en betydlig reducering
av det begärda anslaget kunna äga rum. Statskontoret skulle för sin
del vilja ifrågasätta, huruvida icke en anslagssumma av 40,000 kronor skulle
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
13
sätta institutet i stånd att under det kommande budgetåret på tillfredsställande
sätt uppehålla undervisningen. Att i ärendets nuvarande skick meddela
eljest sedvanliga detaljerade bestämmelser rörande anslagets fördelning
på olika, för särskilda ändamål avsedda poster torde icke låta sig göra.
I)et torde därför vara lämpligt, att anslaget ställes till Kungl. Majda förfogande
för att, sedan institutets lärarråd inkommit med specificerat förslag
rörande medlens användning, utgå efter Kungl. Maj:ts beprövande och på
de villkor, Kungl. Majd kan finna skäligt föreskriva. Anslaget synes böra
erhålla karaktären av extra anslag och inflyta i riksstaten under särskild
rubrik, exempelvis »tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal».
Genom anslags beviljande för ifrågavarande ändamål skulle någon rubbning
av budgetens jämvikt icke komma att uppstå. Handlingarna i ärendet
utvisa nämligen, att den i inkomstberäkningen för budgetåret 1931/1932
upptagna posten »inkomster av tandläkarinstitutet» blivit för lågt beräknad.
Inkomstposten ifråga torde utan risk för felbedömning kunna höjas med
minst ett belopp, motsvarande vad statskontoret på ovan anfört sätt tänkt
sig skola utgå såsom tillfälligt anslag till tandläkarinstitutet.
Statskontoret får slutligen framhålla angelägenheten av att utredningen
angående tandläkarundervisningens omorganisation bedrives så skyndsamt,
att frågan om möjligt redan vid 1932 års riksdag kan vinna sin lösning.
Den anordning, som nu av ämbetsverket föreslagits, har nämligen karaktären
av ett provisorium och bör icke äga bestånd längre än som är absolut
nödvändigt.
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Av lärarrådets senaste framställning torde framgå, hurusom till följd av
den enormt ökade tillströmningen av elever till tandläkarinstitutet ett nödläge
inträtt för institutet beträffande erforderliga lärarkrafter för elevernas
behöriga utbildning. Denna tillströmning går ett förefintligt behov till mötes,
enär folktandvårdens tillgång på tandläkare icke ännu är på normalt sätt
tillgodosedd. Med hänsyn härtill och för att icke därjämte stora svårigheter
och förseningar skola uppstå för de studerande, som redan nu vunnit inträde
vid institutet, äro tydligen särskilda åtgärder påkallade redan för budgetåret
1931 1932.
När det alltså gäller att överväga vad som med anledning härav nu bör
vidtagas, måste man — vilket även i de i ärendet avgivna utlåtandena
framhållits — tillse, att dessa åtgärder icke komma att på något sätt föregripa
den sedan snart två år tillbaka pågående utredningen örn det framtida
ordnandet av tandläkarutbildningen i vårt land. Jag vill därför redan
nu framhålla, att de åtgärder, jag i det följande kommer att förorda, endast
hava provisorisk karaktär och avse att sätta tandläkarinstitutet i stånd att
under läsåret 1931/1932 på ett tillfredsställande sätt omhänderhava utbildningen
av den stora elevkåren. Med ett betonande av de nu ifrågasatta
åtgärdernas provisoriska karaktär torde så mycket mindre ett föregripande
av ifrågavarande utredning kunna tänkas, som, vare sig denna utredning
giver till resultat en centralisering eller en decentralisering av tandläkarutbildningen
i landet, det nuvarande tandläkarinstitutet måste under de år,
14
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
som kunna tänkas förflyta innan ett ordnande av hithörande angelägenheter
bliver definitivt och en ny organisation träder i funktion, svara för den
under övergångstiden erforderliga utbildningen av tandläkare. Jag vill i
samband härmed tillfoga, att vid nu nämnda utredning torde givetvis
komma att tagas under övervägande det av riksdagens statsutskott vid behandlingen
av institutets anslagsbehov för budgetåret 1931/1932 uppmärksammade
spörsmålet örn vissa avgiftsbelagda teoretiska obligatoriska undervisningskurser.
I de av mig i det föregående återgivna förslagen har ifrågasatts, att
utökningen av tandläkarinstitutets lärarkrafter i första rummet borde åstadkommas
på så sätt, att de redan vid institutet befintliga lärarkrafterna tagas
i anspråk i större omfattning än hittills mot att de såsom ersättning erhålla
höjda arvoden. Till denna uppfattning vill jag uttala min anslutning.
I avseende å tjänstgöringsskyldigheten gäller för närvarande, att ordinarie
lärare skola under den tid av året, undervisningsskyldighet åligger honom,
leda de studerandes praktiska övningar samt dessutom hålla föreläsningar
minst två timmar i veckan. Samtliga vid tandläkarinstitutet anställda
lärare, med undantag av dels lärarna vid teoretisk undervisningskurs och
dels läraren i kirurgi, äro skyldiga att förutom de föreläsnings- och examinationsåligganden,
som tillkomma dem, varje helgfri veckodag under
minst två timmar deltaga i det praktiska arbetet. En utökning av föreläsningsskyldigheten
till i regel fyra timmar i veckan synes mig lämplig,
varvid dock i vissa fall en ökning till tre timmar kan befinnas riktigare.
Aven de lärare, som icke hava föreläsningsskyldighet, böra få ökad tjänstgöring.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning
besluta i dessa frågor. De höjningar av arvodena, som skola motsvara
denna ökade tjänstgöringsskyldighet, synes mig, för att understryka anordningens
provisoriska karaktär böra ske i form av beviljande av särskilda
lönetillägg för budgetåret 1931/1932. I fråga örn storleken av dessa lönetillägg
åt de nuvarande lärarna vill jag då till en början framhålla, att de
beräkningar härom, som jag i det följande kommer att framlägga, icke
avse att vara definitiva utan endast att giva en ungefärlig föreställning
om kostnaderna. Den slutliga prövningen av beloppens storlek torde få
ankomma på Kungl. Majit, sedan tandläkarinstitutets lärarråd avgivit specificerat
förslag till de olika arvodesbelopp, som i betraktande av den ökade
tjänstgöringsskyldigheten för varje särskild lärare lämpligen anses böra ifrågakomma.
Den anordning, jag sålunda förordar är analog med exempelvis
den, som äger rum i avseende å arvodena åt speciallärarna vid tekniska
högskolan och Chalmers tekniska institut, för vilka lärares arvoden riksdagen
beviljat större klumpanslag, vilka av Kungl. Majit fördelas med
hänsyn till de olika lärarnas undervisnings- och tjänstgöringsskyldighet.
Vid tandläkarinstitutet finnas för närvarande tre ordinarie lärarbefattningar
i lönegraden B 24, en i protestera och tandreglering, en i tandkirurgi
Statsutskottets utlåtande Ar 129.
15
och en i tandfyllningskonst. Lärarrådet har för dessa lärare föreslagit provisoriska
löner, motsvarande lönegraden B 30. Statskontoret har icke ansett
sig kunna tillstyrka högre tilläggslön än som motsvarade en sammanlagd
avlöning i lönegraden B 28 eller samma lönegrad, där för närvarande professorerna
vid Chalmers tekniska institut och farmaceutiska institutet äro
placerade. Då avlöningen i näst högsta löneklassen i lönegraden B 28 utgör
10,500 kronor samt i motsvarande löneklass i lönegraden B 24 8,580 kronor,
skulle lönetillägget för en var av här ifrågavarande befattningshavare kunna
beräknas till (10,500 — 8,580) 1,920 kronor eller avrundat nedåt 1,800 kronor
och för dem alla tre till (3 X 1,800) 5,400 kronor.
Vid protésavdelningen tjänstgöra för närvarande två ordinarie och en extra
laborator, vid tandkirurgiska avdelningen två assisterande lärare och vid
tandfyllningsavdelningen två laboratorer, en var av dessa med ett årligt
arvode av 4,500 kronor. Lärarrådet har för en var av dessa befattningshavare
föreslagit ett lönetillägg av 1,500 kronor. Kostnadsökningen för
här ifrågavarande sju befattningshavare skulle då uppgå till (7x1,500)
10,500 kronor.
Assistentbefattningen vid röntgenlaboratoriet, vars innehavare för närvarande
åtnjuter ett arvode av 3,000 kronor, har föreslagits skola förändras
till en laboratorsbefattning med ett arvode av 6,000 kronor. Kostnadsökningen
härför uppgår till 3,000 kronor.
Vid tandkirurgiska avdelningen tjänstgöra för närvarande tre och vid
tandfyllningsavdelningen fem assistenter, en var med ett arvode av 1,350
kronor. Lärarrådet har föreslagit, att arvodena för dessa befattningshavare
skulle ökas till 1,800 kronor. Kostnadsökningen på grund härav uppgår
till (8X450) 3,600 kronor.
För en var av de tre nuvarande extra lärarna — en å protes-, en å tandfyllnings-
och en å tandkirurgiska avdelningen — har föreslagits ett från
3,000 kronor till 4,500 kronor förhöjt arvode. Den härav föranledda kostnadsökningen
uppgår till (3x1,500) 4,500 kronor.
De av mig nu refererade beräkningarna rörande erforderliga lönetillägg
åt de nuvarande befattningshavarna vid tandläkarinstitutet sluta alltså på
ett belopp av (5,400+10,500 + 3,000 + 3,600 + 4,500) 27,000 kronor.
Häröver har emellertid tandläkarinstitutets lärarråd framlagt förslag om
inrättandet av ett betydande antal nya befattningar, nämligen
dels två laboratorsbefattningar, en på protésavdelningen och en på tandfyllningsavdelningen,
envar med ett arvode av 6,000 kronor,
dels sju nya assistentbefattningar, därav fyra på tandkirurgiska avdelningen,
två på tandfyllningsavdelningen och en på röntgenavdelningen, en var med
ett arvode av 1,800 kronor,
dels fyra nya extralärarbefattningar, därav en på protésavdelningen, en
på tandkirurgiska avdelningen och två på tandfyllningsavdelningen, en var
med ett arvode av 4,500 kronor,
16
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
dels två översköterskebefattningar på protésavdelningen och tandfyllningsavdelningen,
en var med ett arvode av 2,800 kronor,
dels ock en tandsköterskebefattning å tandkirurgiska avdelningen med ett
arvode av 2,400 kronor.
Kostnaderna för de sålunda äskade nya befattningarna uppgå till sammanlagt
50,600 kronor.
Statskontoret har framhållit, att det ville förefalla, som om ökningen av
antalet elever vid det egentliga tandläkarinstitutet från 220 ä 230 till cirka
370, åtminstone om hänsyn toges till att den hittillsvarande personalens
dagliga tjänstgöringstid samtidigt betydligt utvidgades, knappast i och för
sig torde motivera en så stor personalökning som den nu begärda. Med
hänsyn härtill synes, framhåller statskontoret, en betydlig reducering av
det begärda anslaget kunna äga rum, och statskontoret har ifrågasatt, huruvida
icke en anslagssumma av 40,000 kronor, omfattande både de ökade
anslagen till de förutvarande lärarna och anslagen till nya lärare, skulle
sätta institutet i stånd att under budgetåret 1931 1932 på tillfredsställande
sätt uppehålla undervisningen.
Jag vill ansluta mig till statskontorets uppfattning och i enlighet härmed
förorda ett anslag av 40,000 kronor. Vid den fördelning av detta anslag,
som givetvis bör, sedan lärarrådet avgivit förslag i ämnet, ankomma på
Kungl. Maj:t, torde Kungl. Maj:t böra vara i så måtto obunden i avseende
å ovan angivna beräkningar, att, i den mån nya lärarkrafter visa sig oundgängligen
nödvändiga, Kungl. Maj:t må kunna för detta ändamål disponera
erforderligt belopp, varvid den för löne- och arvodesförhöjningar till de
förutvarande lärarna beräknade summan skulle i motsvarande grad minskas.
Medel för här ifrågavarande ändamål hava icke beräknats i det för riksdagen
framlagda förslaget till riksstat för budgetåret 1931/1932. Enligt vad
den i ärendet förebragta utredningen givit vid handen, hava emellertid inkomsterna
av tandläkarinstitutets verksamhet, vilka i riksstaten för budgetåret
1930 1931 — i likhet med vad som varit fallet de senaste åren —
upptagits såsom en särskild inkomsttitel med ett beräknat belopp av 230,000
kronor, under den förflutna delen av budgetåret visat ett betydande överskott
i förhållande till vad som beräknats, och detta antages komma att bliva förhållandet
jämväl under budgetåret 1931/1932, i all synnerhet därest den nu
av mig förordade utökningen av undervisningen kommer till stånd.
Denna inkomsttitel har i förslaget till riksstat för budgetåret 1931/1932
upptagits med ett belopp av 230,000 kronor. Universitetskanslern har föreslagit
en höjning av det sålunda beräknade beloppet med 90,000 kronor,
d. v. s. den summa, varmed inkomsterna under budgetåret 1930/1931 numera
kunna med säkerhet beräknas överstiga 230,000 kronor. Statskontoret
bär ansett, att inkomstposten ifråga utan risk för felbedömning torde kunna
höjas med minst det av statskontoret till det tillfälliga anslaget förordade
beloppet, d. v. s. 40,000 kronor. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
17
är — oberoende av föreliggande förslag till ökning av anslagsmedlen för
tandläkarinstitutet — en ökning av ifrågavarande inkomsttitel till 300,000
kronor motiverad av det under budgetåret 1930/1931 konstaterade stora inkomsttillflödet
å titeln.
Jag har, såsom tidigare anförts, ansett mig böra förorda ett belopp av
40,000 kronor för tandläkarinstitutets behov. I anslutning härtill vill jag
föreslå, att inkomsttiteln »inkomster av tandläkarinstitutet» i förslaget till
riksstat för budgetåret 1931/1932 måtte höjas med samma belopp, d. v. s.
från 230,000 kronor till 270,000 kronor.»
Av utredningen i ärendet framgår, att tillströmningen av elever till tandläkarinstitutet
under senare år högst väsentligt stegrats ävensom att de lärarkrafter,
som för närvarande stå institutet till buds, icke äro tillräckliga för
att på ett tillfredsställande sätt omhänderhava undervisningen för detta
ökade elevantal. Då folktandvården i vårt land torde kräva en stegring i
produktionen av härför kompetenta läkarkrafter, synes i och för sig intet
vara att invända mot att institutet öppnats för ett större elevantal, men det
är att beklaga, att ej härav påkallade åtgärder kunnat förutses i så god tid,
att riksdagen icke behövt ställas inför saken såsom ett fullbordat faktum.
Sådant läget nu är, torde det emellertid vara nödvändigt att, i avbidan på
slutförandet av den pågående utredningen rörande det framtida ordnandet
av tandläkarutbildningen i vårt land, medel ställas till förfogande för att
åstadkomma erforderlig förstärkning av tandläkarinstitutets lärarkrafter. Härvid
är dock av vikt — såsom jämväl departementschefen framhållit — att
inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna föregripa det pågående utredningsarbetet.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet] — på de av statskontoret
och departementschefen anförda skälen — böra ansluta sig till förslaget
örn en nedskärning av tandläkarinstitutets anslagsäskanden till 40,000
kronor och avstyrker alltså motionen I: 253, i vad densamma skiljer sig från
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet vill emellertid betona, att den av utskottet sålunda förordade
åtgärden endast innebär ett provisorium under budgetåret 1931/1932 utan
något som helst ställningstagande till frågan örn tandläkarutbildningens
framtida ordnande i den ena eller den andra riktningen — genom centralisation
eller decentralisation —, och att utskottet förväntar, att den sedan år
1929 pågående utredningen skall hinna avslutas i så god tid, att ett på densamma
grundat förslag skall kunna föreläggas 1932 års riksdag.
I motionen I: 253 har påtalats ett förhållande, varmed utskottet redan tidigare
haft anledning att sysselsätta sig, nämligen de höga avgifter av olika
slag, som för närvarande påvila tandläkarinstitutets elever. Det synes utskottet
vara en av de mera allvarliga bristerna i den nuvarande tandläkarutbildningen,
att den för eleverna ställer sig alltför dyrbar, vilket givetvis
i sin mån bidrager att för allmänheten fördyra kostnaderna för erhållande
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 58 haft. (Nr 128—129.) 2
Utskottets
yttrande.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 129.
av tandvård. En minskning av utbildningskostnaderna är därför ett viktigt
önskemål, som bör beaktas vid den ovanberörda utredningen.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet — som kommer
att senare under riksdagen avgiva utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
här förevarande förslag, i vad detsamma avser höjning av den i statsverkspropositionen
till 1931 års riksdag under Uppbörd i statens verksamhet uppförda
inkomsttiteln »inkomster av tandläkarinstitutet» och som i övrigt icke
funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag — hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Wagnssons och Vennerströms
ovanberörda motion (I: 253), i vad densamma skiljer sig
från Kungl. Maj:ts förslag, till tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets
personal för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 40,000 kronor att utgå efter Kungl. Maj:ts
beprövande och på de villkor, Kungl. Majit kan finna skäligt
föreskriva.
Stockholm den 8 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS
Närvarande: se under utlåtandet nr 128.
Stockholm 1931, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B
311574
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig förstärkning av tandläkarinstitutets personal. s. 6 i texten